La fredeluga de Java (Vanellus macropterus) és un ocell de la família dels caràdrids (Charadriidae) que habita (o habitava) aiguamolls i praderies humides de Java.
La fredeluga de Java (Vanellus macropterus) és un ocell de la família dels caràdrids (Charadriidae) que habita (o habitava) aiguamolls i praderies humides de Java.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Cornchwiglen dagellog Jafa (sy'n enw benywaidd; enw lluosog: cornchwiglod tagellog Jafa) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Vanellus macroterus; yr enw Saesneg arno yw Javanese wattled lapwing. Mae'n perthyn i deulu'r Cwtiaid (Lladin: Charadriidae) sydd yn urdd y Charadriiformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn V. macroterus, sef enw'r rhywogaeth.[2]
Mae'r cornchwiglen dagellog Jafa yn perthyn i deulu'r Cwtiaid (Lladin: Charadriidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Corgwtiad Aur Pluvialis dominica Corgwtiad aur y Môr Tawel Pluvialis fulva Cwtiad aur Pluvialis apricaria Cwtiad Caint Charadrius alexandrinus Cwtiad gwargoch Charadrius ruficapillus Cwtiad Llwyd Pluvialis squatarola Cwtiad Malaysia Charadrius peronii Cwtiad teirtorch Charadrius tricollaris Cwtiad torchog Charadrius hiaticula Cwtiad torchog bach Charadrius dubius Cwtiad tywod mawr Charadrius leschenaultii Hutan mynydd Charadrius morinellusAderyn a rhywogaeth o adar yw Cornchwiglen dagellog Jafa (sy'n enw benywaidd; enw lluosog: cornchwiglod tagellog Jafa) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Vanellus macroterus; yr enw Saesneg arno yw Javanese wattled lapwing. Mae'n perthyn i deulu'r Cwtiaid (Lladin: Charadriidae) sydd yn urdd y Charadriiformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn V. macroterus, sef enw'r rhywogaeth.
Der Javakiebitz (Vanellus macropterus), auch als Schwarzbauch-Kiebitz bezeichnet, war ein Watvogel von Java. Angebliche Nachweise von Sumatra und Timor sind nicht bestätigt. Er ist heute vermutlich ausgestorben.
Er erreichte eine Länge von 28 Zentimeter. Kopf, Kehle und Nacken waren schwarz. Ein langer gelber Kehllappen verlief von der Stirn über die Schnabelbasis bis zur Kehle. Die Unterkehle und Brust war grau. Der Rücken und die Flügel waren hellbraun, aber die Schwungfedern wiesen eine schwarze Färbung auf. Die Oberschwanzdecken und die obere Hälfte des Schwanzes waren weiß. Der Rest des Schwanzes war schwarz mit einer engen weißen Endbinde. Der Bauch und die Schenkel waren schwarz. Bürzel, Unterschwanzdecken, Unterflügeldecken und Achseln waren weiß. Die Augen waren schwarzbraun. Der Schnabel war schwarz, aber an der Basis fleischfarben. Die Beine waren orange und der Lauf war gelb.
Das Verbreitungsgebiet des Javakiebitzes ist bis heute nicht richtig erforscht. Gesicherte Nachweise gibt es nur von Java. Die Herkunft von einem Exemplar und zwei Eiern ist unklar, sie könnten aber von Sumatra stammen. Des Weiteren sollen drei weitere Exemplare auf Timor gesichtet worden sein, was allerdings unbestätigt ist. Sein Lebensraum sind steppenähnliche Marschen in den Flussdeltas im nördlichen und östlichen Java.
Über seine Lebensweise ist fast nichts bekannt. Während der Regenzeit hielt er sich in den am wenigsten überschwemmten Gebieten auf. Er war ebenfalls auf Feuchtwiesen (einschließlich auf den Weideflächen der Wasserbüffel), angrenzenden Sumpfgebieten mit starkem Seggenbewuchs und niedriger Wasserpflanzenvegetation sowie im offenen Gelände in der Nähe von Teichen anzutreffen. Er war vermutlich standorttreu und trat isoliert in Paaren in ziemlich weiträumigen Bereichen auf.
Über die Gründe seines Aussterbens ist ebenfalls fast nichts bekannt. Er wurde zuletzt im Juni 1940 gesichtet und verschwand dann plötzlich. In älterer Literatur war oft von gnadenloser Bejagung die Rede. Vermutlich war die Hauptursache aber eher die Umwandlung seines Lebensraumes in Ackerland. Zudem ist man sich auch nicht sicher, ob der Javakiebitz wirklich ausgestorben ist. Seit 1978 steht er unter Naturschutz. Aufgrund der Tatsache, dass weite Sumpfbereiche Javas und der Sunda-Inseln noch nicht richtig erforscht sind und einer unbestätigten Sichtung aus dem Jahre 2004[1], wird er von der IUCN als critically endangered eingestuft.
Die Klassifizierung in diese Rote-Liste-Kategorie durch den IUCN erfolgte 2019 auf Vorschlag des Vorjahres hin zur Vermeidung des Romeo-Irrtums.[2][3][4]
Der Javakiebitz (Vanellus macropterus), auch als Schwarzbauch-Kiebitz bezeichnet, war ein Watvogel von Java. Angebliche Nachweise von Sumatra und Timor sind nicht bestätigt. Er ist heute vermutlich ausgestorben.
Trulek Jawa (Vanellus macropterus) inggih punika salah satunggaling manuk langka ingkang namung dumunung (endemik) ing Jawa. Manuk saking suku Charadriidae punika nalika taun 1994 naté dipunnyatakaken sampun cures (Extinct) déning IUCN, nanging wiwit taun 2000 statusipun dipunrevisi dados Kritis. Éwadéné makaten, dumugi sapunika kawontenanipun jinis punika taksih misterius amargi boten wonten bukti fotografi utawi spésimèn énggal ingkang kapanggih. Dumugi sapunika ingkang saged kapanggih kanthi resmi ing Indonesia namung spésimèn awétanipun ing Museum Zoologi, Cibinong.
Manuk punika kacathet kawontenanipun nalika taun 1940 ing delta Ci Tarum. Amargi déréng dipunadani survei ulang sadaya habitatipun saha taksih wonten laporan-laporan kawontenan jinis punika saking penduduk, IUCN boten wantun netepaken bilih jinis punika kalebet jinis ingkang cures.
Ukuran badan sedheng, antawis 28 cm. Wulunipun awerni coklat semu klawu kanthi sirah cemeng. Punggung lan dhadha coklat semu klawu, weteng cemeng, tungging pethak. Wulu-wulu suwiwi miber cemeng, buntut pethak kanthi garis subterminal cemeng amba. wonten "taji" cemeng ing pérangan lengkung suwiwi. Iris coklat, cucukipun cemeng, suthang ijo semu kuning utawi orange. Setunggal ingkang khas saking manuk punika inggih gelambir awerni pethak semu kuning ing nginggil cucukipun.
Gesangipun kanthi pasangan ing padhang sesuketan kabikak ing pasisir lèr Jawa Barat lan pasisir kidul Jawa Wétan. Manuk endemik punika gesang saking nedha ing antawisipun kumbang air, siput, larva gegremet, lan wijen-wijenan toya. Manuk punika asring wonten ing tlatah ingkang kathah toyanipun, kados ta pinggiran kali, muara kali, lan rawa) ananing boten remen kaliyan toya. Trulek Jawa asring katingal saweg wonten papan ingkang kirang toya ing antawising lahan teles kados ta, pang tetuwuhan, wewatunan, saha sesuketan.
Sapérangan wewengkon ingkang kalaporaken dados papan dunungipun:
Trulek Jawa (Vanellus macropterus) inggih punika salah satunggaling manuk langka ingkang namung dumunung (endemik) ing Jawa. Manuk saking suku Charadriidae punika nalika taun 1994 naté dipunnyatakaken sampun cures (Extinct) déning IUCN, nanging wiwit taun 2000 statusipun dipunrevisi dados Kritis. Éwadéné makaten, dumugi sapunika kawontenanipun jinis punika taksih misterius amargi boten wonten bukti fotografi utawi spésimèn énggal ingkang kapanggih. Dumugi sapunika ingkang saged kapanggih kanthi resmi ing Indonesia namung spésimèn awétanipun ing Museum Zoologi, Cibinong.
Manuk punika kacathet kawontenanipun nalika taun 1940 ing delta Ci Tarum. Amargi déréng dipunadani survei ulang sadaya habitatipun saha taksih wonten laporan-laporan kawontenan jinis punika saking penduduk, IUCN boten wantun netepaken bilih jinis punika kalebet jinis ingkang cures.
The Javan lapwing (Vanellus macropterus) also known as Javanese lapwing and Javanese wattled lapwing is (or was) a wader in the lapwing family.
This large, long-legged wader inhabited the marshes and river deltas of Java, and possibly Sumatra and Timor. It was last seen in 1940, and as it was a conspicuous species unlikely to be overlooked, it seems likely that it is extinct. And the IUCN classified it as such in their 1994 and 1996 assessments, but reversed that in 2000 and listed the species as Critically Endangered (CR).
In an assessment dated 1 October 2016, the IUCN justified the classification:
This conspicuous species has not been recorded since 1940, and it is likely to have declined severely owing to extensive habitat degradation and destruction, probably compounded by significant hunting pressure. However, not all potential habitat has been surveyed, and local reports need to be followed up with dedicated surveys. Any remaining population is likely to be tiny, and for these reasons it is treated as Critically Endangered.
The IUCN clarifies by citing "unconfirmed reports" by locals from 2013. While acknowledging that finding live individuals is "unlikely", insight gained from observations in the 1920s may point to additional habitats not previously considered.[2] Specifically grasslands on Belitung Island may be one such location to be surveyed.[3] However, a 2018 study, citing previous patterns of bird population decline and the lack of any confirmed sightings, recommended uplisting the species to Critically Endangered (Possibly Extinct).[4]
The Javan lapwing (Vanellus macropterus) also known as Javanese lapwing and Javanese wattled lapwing is (or was) a wader in the lapwing family.
Turnaround video of a specimen at Naturalis Biodiversity CenterThis large, long-legged wader inhabited the marshes and river deltas of Java, and possibly Sumatra and Timor. It was last seen in 1940, and as it was a conspicuous species unlikely to be overlooked, it seems likely that it is extinct. And the IUCN classified it as such in their 1994 and 1996 assessments, but reversed that in 2000 and listed the species as Critically Endangered (CR).
In an assessment dated 1 October 2016, the IUCN justified the classification:
This conspicuous species has not been recorded since 1940, and it is likely to have declined severely owing to extensive habitat degradation and destruction, probably compounded by significant hunting pressure. However, not all potential habitat has been surveyed, and local reports need to be followed up with dedicated surveys. Any remaining population is likely to be tiny, and for these reasons it is treated as Critically Endangered.
The IUCN clarifies by citing "unconfirmed reports" by locals from 2013. While acknowledging that finding live individuals is "unlikely", insight gained from observations in the 1920s may point to additional habitats not previously considered. Specifically grasslands on Belitung Island may be one such location to be surveyed. However, a 2018 study, citing previous patterns of bird population decline and the lack of any confirmed sightings, recommended uplisting the species to Critically Endangered (Possibly Extinct).
La Indonezia vanelo aŭ Javana maskita vanelo (Vanellus macropterus) estas (aŭ estis) vadbirdo de la genro Vanellus kaj familio de ĥaradriedoj.
Tiu granda, longkrura vadbirdo loĝis la marĉojn kaj riverajn deltojn de insulo Java, kaj eble Sumatro kaj Timoro. Ĝi estis lastfoje vidata en 1940, kaj, ĉar ĝi estis facile vidata specio, oni supozas, ke ĝi malaperis kaj nuntempe bedaŭrinde ĝi estas jam formortinta. Tamen oni esperas, ke dum novaj priserĉoj aliaj rezultoj aperus. Ĉiukaze dum ties vivokono nur ĉirkaŭ 50 ekzempleroj estis vidataj kaj nun laŭ paroj kaj ne laŭ aroj.
Ĝi estis bruna dorse kaj bruste kaj havis nigrajn kapon, ventron kaj voston. Krome ĝi havis flavajn bridojn.
La Indonezia vanelo aŭ Javana maskita vanelo (Vanellus macropterus) estas (aŭ estis) vadbirdo de la genro Vanellus kaj familio de ĥaradriedoj.
Tiu granda, longkrura vadbirdo loĝis la marĉojn kaj riverajn deltojn de insulo Java, kaj eble Sumatro kaj Timoro. Ĝi estis lastfoje vidata en 1940, kaj, ĉar ĝi estis facile vidata specio, oni supozas, ke ĝi malaperis kaj nuntempe bedaŭrinde ĝi estas jam formortinta. Tamen oni esperas, ke dum novaj priserĉoj aliaj rezultoj aperus. Ĉiukaze dum ties vivokono nur ĉirkaŭ 50 ekzempleroj estis vidataj kaj nun laŭ paroj kaj ne laŭ aroj.
Ĝi estis bruna dorse kaj bruste kaj havis nigrajn kapon, ventron kaj voston. Krome ĝi havis flavajn bridojn.
La avefría javanesa (Vanellus macropterus)[2] es una especie de ave caradriforme de la familia Charadriidae endémica de Java, y posiblemente también de Sumatra y Timor.
Probablemente esta gran ave zancuda, que habitaba en las marismas y los deltas de los ríos, se haya extinguido. Fue avistada por última vez en 1940, y como es una especie llamativa con pocas probabilidades de pasar desapercibida no había esperanzas de que sobreviviera. Sin embargo, tras un registro no confirmado en 2002, la anterior clasificación de «en peligro crítico (posiblemente extinto)» fue revocada, en espera de la evaluación resultante del último censo de 2005/2006.
La avefría javanesa mide entre 27-29 cm de longitud corporal y se caracteriza por tener unas patas larguísimas amarillas o anaranjadas y carúnculas colgantes en la base del pico,[3] que pueden ser amarillas o blancas. Su plumaje es principalmente pardo oscuro, con la cabeza, vientre y plumas de vuelo negras. La parte superior de su cola y la zona perianal son blancas.
La avefría javanesa (Vanellus macropterus) es una especie de ave caradriforme de la familia Charadriidae endémica de Java, y posiblemente también de Sumatra y Timor.
Probablemente esta gran ave zancuda, que habitaba en las marismas y los deltas de los ríos, se haya extinguido. Fue avistada por última vez en 1940, y como es una especie llamativa con pocas probabilidades de pasar desapercibida no había esperanzas de que sobreviviera. Sin embargo, tras un registro no confirmado en 2002, la anterior clasificación de «en peligro crítico (posiblemente extinto)» fue revocada, en espera de la evaluación resultante del último censo de 2005/2006.
Vanellus macropterus Vanellus generoko animalia da. Hegaztien barruko Charadriidae familian sailkatua dago.
Vanellus macropterus Vanellus generoko animalia da. Hegaztien barruko Charadriidae familian sailkatua dago.
Jaavanhyyppä (Vanellus macropterus) on erittäin harvinainen lintu – siitä ei ole varmoja havaintoja vuoden 1940 jälkeen. Se on elänyt Indonesiassa, ainakin Jaavan saarella, mahdollisesti myös Timorilla. Tyypillistä elinympäristöä ovat suoalueet jokien suistoissa.[1] Jaavanhyyppä on 27–29 cm pitkä pitkäjalkainen kahlaaja. Sen vartalo on tummanharmaa, pää lähes musta, naamassa keltainen tai valkoinen alue. Jalat ovat oranssit tai keltaiset. [2]
Jaavanhyyppä (Vanellus macropterus) on erittäin harvinainen lintu – siitä ei ole varmoja havaintoja vuoden 1940 jälkeen. Se on elänyt Indonesiassa, ainakin Jaavan saarella, mahdollisesti myös Timorilla. Tyypillistä elinympäristöä ovat suoalueet jokien suistoissa. Jaavanhyyppä on 27–29 cm pitkä pitkäjalkainen kahlaaja. Sen vartalo on tummanharmaa, pää lähes musta, naamassa keltainen tai valkoinen alue. Jalat ovat oranssit tai keltaiset.
Vanellus macropterus
Le Vanneau hirondelle (Vanellus macropterus) est une espèce d'oiseaux endémique de l'île de Java présente dans les marais et les deltas de la côte nord et est.
Cette espèce, réputée extrêmement rare, n'a pas été observée depuis 1940. Entre 1994 et 2000, elle est considérée comme éteinte, mais à la suite d'une observation non vérifiée en 2002 et sachant que tous ses habitats potentiels n'ont pas été vérifiés, son statut est révisé en espèce « en danger critique d'extinction ».
Vanellus macropterus
Le Vanneau hirondelle (Vanellus macropterus) est une espèce d'oiseaux endémique de l'île de Java présente dans les marais et les deltas de la côte nord et est.
Cette espèce, réputée extrêmement rare, n'a pas été observée depuis 1940. Entre 1994 et 2000, elle est considérée comme éteinte, mais à la suite d'une observation non vérifiée en 2002 et sachant que tous ses habitats potentiels n'ont pas été vérifiés, son statut est révisé en espèce « en danger critique d'extinction ».
Trulek jawa (Vanellus macropterus) adalah salah satu burung langka yang hanya terdapat (endemik) di Jawa. Burung dari suku Charadriidae ini pada tahun 1994 pernah dinyatakan punah (Extinct) oleh IUCN, tetapi sejak tahun 2000 statusnya direvisi menjadi Kritis. Meskipun begitu, hingga kini keberadaan jenis ini masih misterius karena tidak ada bukti fotografi atau spesimen baru yang diperoleh. Hingga saat ini yang dapat dijumpai secara resmi di Indonesia hanyalah spesimen awetannya di Museum Zoologi, Cibinong.
Burung ini terakhir tercatat keberadaannya pada tahun 1940 di delta Ci Tarum. Karena belum melakukan survei ulang semua habitatnya dan masih ada laporan-laporan keberadaan jenis ini dari penduduk setempat, IUCN tidak berani menyebutnya sebagai jenis yang punah.
Ukuran tubuh sedang, sekitar 28 cm. Bulunya berwarna coklat keabuan dengan kepala hitam. Punggung dan dada coklat keabuan, perut hitam, tungging putih. Bulu-bulu sayap terbang hitam, ekor putih dengan garis subterminal hitam lebar. Terdapat "taji" hitam pada bagian lengkung sayap. Iris coklat, paruh hitam, tungkai hijau kekuningan atau jingga. Satu hal yang khas dari burung ini adalah gelambir putih kekuningan di atas paruhnya.
Hidupnya berpasangan di padang rumput terbuka sepanjang pantai utara Jawa Barat dan pantai selatan Jawa Timur. Bburung endemik ini hidup dari memakan antara lain kumbang air, siput, larva serangga, dan biji-bijian tumbuhan air. Burung ini sering berada di sekitar daerah berair (tepi sungai, muara sungai, dan rawa) namun tidak menyukai air. Mereka sering terlihat justru sedang bertengger di tempat kering di sekitar lahan basah seperti ranting, bebatuan, dan rerumputan.
Beberapa daerah yang dilaporkan didiami antara lain
Trulek jawa (Vanellus macropterus) adalah salah satu burung langka yang hanya terdapat (endemik) di Jawa. Burung dari suku Charadriidae ini pada tahun 1994 pernah dinyatakan punah (Extinct) oleh IUCN, tetapi sejak tahun 2000 statusnya direvisi menjadi Kritis. Meskipun begitu, hingga kini keberadaan jenis ini masih misterius karena tidak ada bukti fotografi atau spesimen baru yang diperoleh. Hingga saat ini yang dapat dijumpai secara resmi di Indonesia hanyalah spesimen awetannya di Museum Zoologi, Cibinong.
Burung ini terakhir tercatat keberadaannya pada tahun 1940 di delta Ci Tarum. Karena belum melakukan survei ulang semua habitatnya dan masih ada laporan-laporan keberadaan jenis ini dari penduduk setempat, IUCN tidak berani menyebutnya sebagai jenis yang punah.
La pavoncella caruncolata di Giava (Vanellus macropterus, Wagler, 1827), è un rarissimo uccello, probabilmente estinto, della famiglia dei Charadriidae.
Vanellus macropterus non ha sottospecie, è monotipico.
Questo uccello vive unicamente sull'isola di Giava in Indonesia. L'ultimo avvistamento documentato risale al 1940; un recente avvistamento (non confermato) del 2002, ha fatto cambiare la classificazione IUCN da "Possibilmente estinto" a "In pericolo critico", in attesa di ulteriori ricerche.
La pavoncella caruncolata di Giava (Vanellus macropterus, Wagler, 1827), è un rarissimo uccello, probabilmente estinto, della famiglia dei Charadriidae.
De Javaanse kievit (Vanellus macropterus) behoort tot de familie van kieviten en plevieren (Charadriidae). Het is een mogelijk uitgestorven en anders ernstig bedreigde, endemische vogelsoort uit Indonesië.
De vogel is 27 tot 29 cm lang. Het is een grote soort kievit met lange poten en opvallende gele lellen aan de kop. De vogel is overwegend donker gekleurd, zwart op de kop en verder donkerbruin. De poten zijn geel of oranje. Andere kievitsoorten die op Java voorkomen, hebben veel meer wit in het verenkleed.[3]
Deze soort is alleen met zekerheid bekend van het eiland Java, waar hij in het westen voorkwam aan de noordkust en in het oosten aan de zuidkust. Er zijn geen bevestigde waarnemingen meer na 1940. Ondanks gericht onderzoek tussen 2001 en 2012, ontbreken nieuwe waarnemingen. Er zijn wel onbevestigde waarnemingen die nader onderzoek rechtvaardigen, bijvoorbeeld in graslandgebieden op het eiland Billiton. Het was een vogel van droge, steppe-achtige graslanden in riviermondingen die soms overstroomden.[3]
De Javaanse kievit heeft een zeer klein verspreidingsgebied en de kans op uitsterven is zeer groot. De grootte van de populatie wordt op hoogstens 50 individuen geschat. Het leefgebied van deze vogel is door de bevolkingsdruk verloren gegaan, omgezet in rijstvelden en bewoond gebied. Om deze redenen staat deze soort als ernstig bedreigd (kritiek) op de Rode Lijst van de IUCN.[1]
Bronnen, noten en/of referentiesDe Javaanse kievit (Vanellus macropterus) behoort tot de familie van kieviten en plevieren (Charadriidae). Het is een mogelijk uitgestorven en anders ernstig bedreigde, endemische vogelsoort uit Indonesië.
Abibe-preto (nome científico: Vanellus macropterus) é uma espécie de ave da família Charadriidae. Seu habitat são os pântanos e deltas de rios de Java e, possivelmente, Sumatra e Timor. Ele foi visto pela última vez em 1940, e era considerado extinto. No entanto, após um registro não confirmado em 2002, a classificação anterior de "Criticamente em Perigo (possivelmente extinta)" foi modificada para "Em perigo crítico".[1][2]
Abibe-preto (nome científico: Vanellus macropterus) é uma espécie de ave da família Charadriidae. Seu habitat são os pântanos e deltas de rios de Java e, possivelmente, Sumatra e Timor. Ele foi visto pela última vez em 1940, e era considerado extinto. No entanto, após um registro não confirmado em 2002, a classificação anterior de "Criticamente em Perigo (possivelmente extinta)" foi modificada para "Em perigo crítico".
Javavipa[2] (Vanellus macropterus) är, eller var, en fågel i familjen pipare inom ordningen vadarfåglar.[3] Den förekom tidigare på Sumatra och Java. Den är möjligen utdöd och rapporterades senast runt 1920,[3]
Javavipan är stor jämfört med sina släktingar, 27–29 centimeter lång. Den är allmänt mörk, med stora gula eller vita hudflikar i ansiktet. Huvudet är svart, liksom bukfläck och vingpennor. Ovansidan, bröstet och övre delen av buken är mörkbruna medan undre stjärttäckare och övergump är vita. Benen är orange eller gula.[1]
Javavipa är endast känd med säkerhet från ön Java i Indonesien där den förekom i träskmarker och floddeltan på norra kusten i västra delen av ön och på södra kusten i östra delen. Ett exemplar och två ägg som samlades in på 1800-talet kan ha kommit från Sumatra och det finns en obekräftade uppgift att den också skulle ha förekommit på Timor.[1]
Arten förekom i stora, stäppliknande våtmarker i floddeltan. Den besökte också fuktiga jordbruksmarker, öppna områden kring sötvattensdammar och risfält. Javavipan livnärde sig på vattenlevande invertebrater och frön. [1]
Javan beskrevs som lokal och sparsam, återfanns nästan alltid i spridda par och har inte påträffats med säkerhet sedan 1940. Det faktum att den är omisskännlig till sitt utseende tyder på att den inte förekommer i områden undersökta av ornitologer de senaste decennierna. Dock finns ett antal obekräftade rapporter från lokalbefolkning i Bekasi- och Lumajuangdistrikten. Det betraktas som osannolikt att den kan återupptäckas där den tidigare förekommit, men alla områden med potentiellt passande habitat har ännu ej undersökts. Ett möjligt område är de fuktiga gräsmarkerna på ön Belitung.[1] Därför kategoriserar IUCN inte arten ännu som utdöd utan akut hotad.[1]
Javavipa (Vanellus macropterus) är, eller var, en fågel i familjen pipare inom ordningen vadarfåglar. Den förekom tidigare på Sumatra och Java. Den är möjligen utdöd och rapporterades senast runt 1920,
Vanellus macropterus là một loài chim trong họ Charadriidae.[1]
Vanellus macropterus là một loài chim trong họ Charadriidae.
爪哇麥雞(Vanellus macropterus)是一種麥雞。牠們體型較大,腳長。由於最近只曾在1940年確實見到牠們,所以有指牠們已經滅絕,不過根據世界自然保護聯盟瀕危物種紅色名錄,牠們被列為瀕危物種。[1]
爪哇麥雞只肯定棲息在印尼的爪哇島,分佈在西部及東部的沼澤與三角洲。於19世紀發現的標本及兩隻蛋可能是來自蘇門答臘,另有指在帝汶也採集了最少三個標本。
爪哇麥雞棲息在三角洲廣闊的沼澤,在雨季留在不會氾濫的地區。牠們亦曾在草原、近淡水湖的地方及甚至農地出現。牠們一般是一對生活的,分佈在較廣的地方,密度很低。
大量的捕獵是令爪哇麥雞的衰落原因之一,最致命的卻是因人類為漁業及農業開發地區,令牠們失去棲息地。由於牠們本身已很疏落,這些發展對牠們生存也能構成嚴重的滅絕威脅。
爪哇麥雞自1940年後就沒有被正式見到,牠們的數量相信已大幅減少。不過,由於不是所有潛在棲息地也造了調查,而一些未確認的報告亦未有跟進,牠們可能仍存有很少數量,故世界自然保護聯盟將牠們列為瀕危物種。[1]
爪哇麥雞(Vanellus macropterus)是一種麥雞。牠們體型較大,腳長。由於最近只曾在1940年確實見到牠們,所以有指牠們已經滅絕,不過根據世界自然保護聯盟瀕危物種紅色名錄,牠們被列為瀕危物種。