Alauda gulgula Franklin 1831

Les especies d'aves con nome común en llingua asturiana márquense como ^NOA. En casu contrariu, conséñase'l nome científicu o de la SEO.

Alauda gulgula^[2][3] ye una especie d'ave paseriforme de la familia Alaudidae nativa del subcontinente indiu y el Sudeste Asiáticu. Al igual qu'otres calandries, habita en pacionales abiertos –de cutiu cerca de cuerpos d'agua– onde s'alimenta de granes y inseutos.

Subespecies

Reconócense delles subespecies:^[4]

• Alauda gulgula australis W. Y. Brooks, 1873
• Alauda gulgula coelivox Swinhoe, 1859
• Alauda gulgula dharmakumarsinhjii Abdulali, 1976
• Alauda gulgula gulgula Franklin, 1831
• Alauda gulgula herberti Hartert, 1923
• Alauda gulgula inconspicua Severtzov, 1873
• Alauda gulgula inopinata Bianchi, 1904
• Alauda gulgula lhamarum Meinertzhagen & A. Meinertzhagen, 1926
• Alauda gulgula sala Swinhoe, 1870
• Alauda gulgula vernayi Mayr, 1941
• Alauda gulgula wattersi Swinhoe, 1871
• Alauda gulgula weigoldi Hartert, 1922
• Alauda gulgula wolfei Hachisuka, 1930

Referencies

Enllaces esternos

• Wikimedia Commons acueye conteníu multimedia sobre Alauda gulgula .

Alc'hweder ar reter a zo un evn, Alauda gulgula an anv skiantel anezhañ.

Doareoù pennañ

Boued

Annez

Bevañ a ra al labous en Azia.

Rummatadur

L'alosa oriental^[1] (Alauda gulgula) és un ocell de la família dels alàudids (Alaudidae) que habita praderies, deserts, aiguamolls i dunes d'Àsia Meridional i Central, des de la zona del Mar d'Aral i Iran cap a l'est, a través de l'Índia, Sri Lanka, Tíbet i Xina, fins a Indoxina i Filipines.

Referències

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Ehedydd dwyreiniol (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: ehedyddion dwyreiniol) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Alauda gulgula; yr enw Saesneg arno yw Oriental sky lark. Mae'n perthyn i deulu'r ehedydd (Lladin: Alaudidae) sydd yn urdd y Passeriformes.^[1]

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn A. gulgula, sef enw'r rhywogaeth.^[2]

Teulu

Mae'r ehedydd dwyreiniol yn perthyn i deulu'r ehedydd (Lladin: Alaudidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:

Rhestr Wicidata:

Gweler hefyd

• Rhestr Goch yr IUCN

Cyfeiriadau

Orientfeldlerche, Indien

Die Orientfeldlerche (Alauda gulgula), auch Orientalische Feldlerche, Kleine Feldlerche oder Indische Feldlerche genannt, ist eine Art aus der Familie der Lerchen. Sie ist eng verwandt mit der Feldlerche. Ihr Verbreitungsgebiet liegt in Asien und im Nahen Osten. In dem großen Verbreitungsgebiet werden insgesamt 13 verschiedene Unterarten unterschieden.

Die Bestandssituation der Kleinen Feldlerche wird von der IUCN mit ungefährdet (least concern) eingestuft.^[1]

Merkmale

Die Orientfeldlerche erreicht eine Körperlänge von 14 bis 17 Zentimeter. Auf den Schwanz entfallen davon 4,8 bis 6,8 Zentimeter. Die Flügelspannweite beträgt 26 bis 30 Zentimeter. Sie wiegt zwischen 24 und 33 Gramm.^[2] Es besteht kein auffallender Geschlechtsdimorphismus.

Die Orientfeldlerche ist bei Feldbeobachtungen nur sehr schwierig von der in Eurasien vorkommenden Feldlerche zu unterscheiden. Grundsätzlich ist die Orientfeldlerche in der Regel etwas dunkler und ihr Gefieder ist etwas rostfarbener als die auch in Mitteleuropa vorkommende Feldlerche.

Die Grundfarbe der Oberseite ist beige bis rötlichbraun. Oberkopf und Rücken einschließlich Bürzel sind auf diesem Grund fein schwarzbraun längsgestreift und gestrichelt. Die obere Brust und die Flanken sind auf gelblich weißem oder hell bräunlichem Grund deutlich dunkel längsgestreift und gestrichelt, der übrige Bauch und die Flanken sind weiß.

Die Schwingen sind dunkel graubraun, die inneren Handschwingen und die Armschwingen haben eine schmale matt rostbeige Endbinde. Der Schwanz ist graubraun, bei der äußersten (sechsten) Steuerfeder ist die Außenfahne fast vollständig sandfarben.

Der lerchentypische Gesang, der aus anhaltenden melodischen Trillern besteht, in dem zahlreiche andere Vogelrufe nachgeahmt werden, wird vom Boden oder im Flug vorgetragen.^[3]

Verbreitungsgebiet und Lebensraum

Verbreitungsgebiet der Kleinen Feldlerche

Die Orientfeldlerche kommt im Südosten Irans, in Afghanistan, Kirgisien, dem Nordwesten und im Osten Chinas, in Pakistan, auf dem gesamten indischen Subkontinent, Nepal, Sri Lanka, Bangladesch, Bhutan, Burma, Thailand, Laos, Vietnam und auf den Philippinen vor. Vereinzelt wurde sie auch im Irak und Saudi-Arabien nachgewiesen.^[4] Als Irrgast wurde sie auch in Kuweit, in Ägypten und im Kaukasus nachgewiesen.^[5]

Fortpflanzung

Das Nest wird am Boden versteckt angelegt. Es besteht aus einer selbstgescharrten, bis 7 cm tiefen Mulde, die mit feinem pflanzlichen Material ausgekleidet wird. Die Eiablage erfolgt im Zeitraum März bis August.

Das Gelege besteht aus drei bis vier Eiern, die auf weißlichem bis hell bräunlichem Grund dicht grau bis bräunlich gefleckt sind. Die Brutzeit ist nicht genau bekannt, dauert aber vermutlich wie bei der Feldlerche elf bis zwölf Tage. Die Bebrütung erfolgt ausschließlich durch das Weibchen, danach aber von beiden Eltern gefüttert.^[3]

Unterarten

Orientfeldlerche, Indien

Orientfeldlerche, Indien

Es werden 13 Unterarten unterschieden:^[6]

• A. g. lhamarum Meinertzhagen, R & Meinertzhagen, A, 1926 – Pamirgebirge und westlicher Himalaya
• A. g. inopinata Bianchi, 1905 – Nordwesten Chinas und Tibetisches Hochplateau
• A. g. vernayi Mayr, 1941 – Ost-Himalaya und Südwesten Chinas
• A. g. inconspicua Severtsov, 1873 – Süden Kasachstan bis Osten von Iran, Pakistan und Nordwesten Indiens.
• A. g. gulgula Franklin, 1831 – Norden und Zentralgebiet Indiens, Sri Lanka und Osten sowie Norden Indochinas
• A. g. dharmakumarsinhjii Abdulali, 1976 – Westen und Zentralgebiet Indiens
• A. g. australis Brooks, WE, 1873 – Südwesten Indiens
• A. g. weigoldi Hartert, 1922 – Mitte bis Osten Chinas
• A. g. coelivox Swinhoe, 1859 – Süden und Südosten Chinas sowie Vietnam
• A. g. sala Swinhoe, 1870 – Ursprünglich als separate Art beschrieben. Auf den Inseln Hainan vor der südöstlichen Küste Chinas
• A. g. herberti Hartert, 1923 – Mitte bis Südosten von Thailand sowie der Süden von Vietnam
• A. g. wattersi Swinhoe, 1871 – Taiwan
• A. g. wolfei Hachisuka, 1930 – auf der philippinischen Insel Luzon

Literatur

• Rudolf Pätzold: Die Lerchen der Welt. Westart Wissenschaften, Magdeburg 1994, ISBN 3-89432-422-8.

Einzelbelege

1. ↑ Alauda gulgula in der Roten Liste gefährdeter Arten der IUCN 2016.1. Eingestellt von: BirdLife International, 2016. Abgerufen am 1. Januar 2017.
2. ↑ R. Pätzold: Die Lerchen der Welt. S. 212.
3. ↑ ^{a b} R. Pätzold: Die Lerchen der Welt. S. 214.
4. ↑ R. Pätzold: Die Lerchen der Welt. S. 213.
5. ↑ R. Pätzold: Die Lerchen der Welt. S. 215.
6. ↑ IOC World Bird List 6.4. In: IOC World Bird List Datasets. Mai. doi:10.14344/ioc.ml.6.4.

ब्राह्मीचटी नेपालमा पाइने एक प्रकारको चराको नाम हो । यसलाई अङ्ग्रेजीमा ओरिएन्टल स्काइलार्क (Oriental Skylark) भनिन्छ ।

यो पनि हेर्नुहोस्

सन्दर्भ सामग्रीहरू

बाह्य लिङ्कहरू

Kolleru Lake, Andhra Pradesh, India

The Oriental skylark (Alauda gulgula), also known as the small skylark, is a species of skylark found in the southern, central and eastern Palearctic . Like other skylarks, it is found in open grassland where it feeds on seeds and insects.

Taxonomy and systematics

The Oriental skylark was described by the English soldier and naturalist James Franklin in 1831 and given the binomial name Alauda gulgula.^[2] The meaning of the specific epithet gulgula is uncertain but is perhaps a reference to the song as gula is Latin for "throat" or may be the color of the "gulgula" or a sweet which looks like doughnut made in many parts of Central India. ^[3]

Other alternate names for the Oriental skylark include eastern skylark, Indian skylark and lesser skylark.^[4]

Subspecies

Thirteen subspecies are recognized:^[5]

• Kashmir skylark (A. g. lhamarum) or Kashmir small skylark - Meinertzhagen, R & Meinertzhagen, A, 1926: Found in the Pamir Mountains and western Himalayas
• A. g. inopinata - Bianchi, 1905: Found on the Tibetan Plateau and north-western China
• A. g. vernayi - Mayr, 1941: Found in the eastern Himalayas and south-western China
• Western Oriental skylark (A. g. inconspicua) or Turkestan small skylark - Severtsov, 1873: Originally described as a separate species. Found from southern Kazakhstan to eastern Iran, Pakistan and north-western India
• A. g. gulgula - Franklin, 1831: Found from north-central India to Sri Lanka and east to northern Indochina
• A. g. dharmakumarsinhjii - Abdulali, 1976: Found in west-central India
• A. g. australis - Brooks, WE, 1873: Originally described as a separate species. Found in south-western India
• A. g. weigoldi - Hartert, 1922: Found in central and eastern China
• A. g. coelivox - R. Swinhoe, 1859: Originally described as a separate species. Found in southern and south-eastern China, northern Vietnam
• A. g. sala - R. Swinhoe, 1870: Originally described as a separate species. Found on Hainan Island (off south-eastern China)
• A. g. herberti - Hartert, 1923: Found from central and eastern Thailand to southern Vietnam
• A. g. wattersi - R. Swinhoe, 1871: Originally described as a separate species. Found in Taiwan
• A. g. wolfei - Hachisuka, 1930: Found on Luzon (northern Philippines)

Description

Oriental skylarks are about 16 cm (6.3 in) long. They have streaked, yellow-brown upper plumage, with white outer tail feathers and a short crest. Both sexes are similar.

in Bangladesh

Behaviour and ecology

These skylarks frequently rocket up into the sky, fluttering and singing before descending down to earth. Male Oriental skylarks may also hover in the air and sing, in order to attract a mate.

References

La alondra oriental o alondra india (Alauda gulgula)^[2]​^[3]​ es una especie de ave paseriforme de la familia Alaudidae nativa del subcontinente indio y el Sudeste Asiático. Al igual que otras alondras, habita en pastizales abiertos –a menudo cerca de cuerpos de agua– donde se alimenta de semillas e insectos.

Subespecies

Se reconocen varias subespecies:^[4]​

• Alauda gulgula australis W. E. Brooks, 1873
• Alauda gulgula coelivox Swinhoe, 1859
• Alauda gulgula dharmakumarsinhjii Abdulali, 1976
• Alauda gulgula gulgula Franklin, 1831
• Alauda gulgula herberti Hartert, 1923
• Alauda gulgula inconspicua Severtzov, 1873
• Alauda gulgula inopinata Bianchi, 1904
• Alauda gulgula lhamarum Meinertzhagen & A. Meinertzhagen, 1926
• Alauda gulgula sala Swinhoe, 1870
• Alauda gulgula vernayi Mayr, 1941
• Alauda gulgula wattersi Swinhoe, 1871
• Alauda gulgula weigoldi Hartert, 1922
• Alauda gulgula wolfei Hachisuka, 1930

Referencias

Alauda gulgula Alauda generoko animalia da. Hegaztien barruko Alaudidae familian sailkatua dago.

Erreferentziak

• World Bird Names

Ikus, gainera

• Alauda
• Alaudidae

Aasiankiuru (Alauda gulgula) on Aasiassa elävä kiurulaji.

Koko ja ulkonäkö

Linnun pituus on 15,5–16,5 cm, siipien kärkiväli 26–30 cm ja paino 24–30 g. Aasiankiuru muistuttaa suuresti kiurua, ollen kuitenkin hieman pienempi. Habitukseltaan se muistutta enemmänkin kangaskiurua. Lento on hidasta ja lepattelevaa. Laulukin on hyvin samankaltaista kuin kiurun laulu. Sukupuolet ovat samanvärisiä.^[2]

Esiintyminen

Aasiankiuru elää pääosassa Aasiaa Afganistanista Etelä-Siperiaan, Kiinaan, Filippiineille ja Sri Lankaan. Lajin kanta on elinvoimainen. Pääosa kannasta on paikkalintuja, osa pohjoisemmasta kannasta muuttaa etelämmäksi. Lajia tavataan harvinaisena Israelissa talviaikana.^[2] Sitä ei ole tavattu Suomessa.

Elinympäristö

Aasiankiuru elää samanlaisissa elinympäristöissä kuin kiuru, jonka se korvaa Aasian eteläisemmissä osissa, kuten viljelysaukeilla, niityillä, laitumilla ja muilla avomailla.^[2]

Lisääntyminen

Pesintä tunnetaan puutteellisesti mutta pääpiirteissään se lienee samanlainen kuin kiurun pesintä.

Ravinto

Siemensyöjä, joka syö myös hyönteisiä ja muita selkärangattomia.

Lähteet

Alauda gulgula

L'Alouette gulgule (Alauda gulgula) est une espèce d'oiseaux passereaux de la famille des Alaudidae. Cet oiseau est présent en Inde et en Asie du Sud-Est. L'Alouette gulgule est un oiseau insectivore et granivore qui vit dans les prairies.

Sous-espèces

• Alauda gulgula [gulgula, australis, herberti or dharmakumarsinhjii]: de l'est de l'Inde jusqu'au Sri Lanka et à l'Indochine.
• Alauda gulgula inconspicua: de la Transcaspienne jusqu'au Turkménistan, est de l'Iran, Afghanistan et nord-ouest de l'Inde.
• Alauda gulgula vernayi: est de l'Himalaya et Chine (sud-est du Tibet et ouest du Yunnan).
• Alauda gulgula inopinata: plateau tibétain, est du Qinghai, Gansu et sud-ouest de la Mongolie intérieure.
• Alauda gulgula weigoldi: est de la Chine (Shandong, sud du Shaanxi et Sichuan central)
• Alauda gulgula lhamarum: Monts Pamir, ouest de l'Himalaya (Cachemire et nord du Pendjab).
• Alauda gulgula [coelivox or sala]: sud-est et sud de la Chine jusqu'au nord du Vietnam, Hainan.
• Alauda gulgula [wattersi or wolfei]: Taïwan et Philippines.

De kleine veldleeuwerik (Alauda gulgula) is een zangvogel uit de familie van leeuweriken (Alaudidae).

Verspreiding en leefgebied

Deze soort komt wijdverspreid voor in Azië en telt 13 ondersoorten:

• Alauda gulgula lhamarum: Pamirgebergte en de westelijke Himalaya.
• Alauda gulgula inopinata: Tibetaans Hoogland en noordwestelijk China.
• Alauda gulgula vernayi: de oostelijke Himalaya en zuidwestelijk China.
• Alauda gulgula inconspicua: van zuidelijk Kazachstan tot oostelijk Iran, Pakistan en noordwestelijk India.
• Alauda gulgula gulgula: van het noordelijke deel van Centraal-India tot Sri Lanka en oostelijk tot noordelijk Indochina.
• Alauda gulgula dharmakumarsinhjii: het westelijke deel van Centraal-India.
• Alauda gulgula australis: zuidwestelijk India.
• Alauda gulgula weigoldi: centraal en oostelijk China.
• Alauda gulgula coelivox: zuidelijk en zuidoostelijk China en noordelijk Vietnam.
• Alauda gulgula sala: het eiland Hainan (nabij zuidoostelijk China).
• Alauda gulgula herberti: van centraal en zuidoostelijk Thailand tot zuidelijk Vietnam.
• Alauda gulgula wattersi: Taiwan.
• Alauda gulgula wolfei: Luzon (de noordelijke Filipijnen).

Externe link

• Avibase

Orientlerke (Alauda gulgula) er en fugl i lerkefamilien.

Utvidelse

Arten finnes i: Afghanistan, Bahrain, Bangladesh, Bhutan, Kambodsja, Kina, India, Iran, Israel, Kasakhstan, Kuwait, Kirgisistan, Laos, Myanmar, Nepal, Oman, Pakistan, Filippinene, Sri Lanka, Republikken Kina, Tadsjikistan, Thailand, Turkmenistan, De forente arabiske emirater, Usbekistan og Vietnam.^[2]

Referanser

Eksterne lenker

• (sv) orientlerke hos Dyntaxa
• (en) orientlerke i Encyclopedia of Life
• (en) orientlerke i Global Biodiversity Information Facility
• (en) orientlerke hos Fauna Europaea
• (en) orientlerke hos NCBI
• (en) orientlerke hos ITIS
• (en) Kategori:Alauda gulgula – bilder, video eller lyd på Wikimedia Commons
• Alauda gulgula – detaljert informasjon på Wikispecies

Denne ornitologirelaterte artikkelen er foreløpig kort eller mangelfull, og du kan hjelpe Wikipedia ved å utvide den.
Det finnes mer utfyllende artikkel/artikler på .

Mindre sånglärka^[2] (Alauda gulgula) är en asiatisk tätting i familjen lärkor.^[3]

Kännetecken

Utseende

Mindre sånglärka är mycket lik sånglärkan med gråbrunspräcklig ovansida, streckat bröst som avslutar tvärt mot den vita buken samt en trubbig tofs som den kan resa. Denna art är dock som namnet avslöjar mindre (14-16 centimeter jämfört med sånglärkans 16-18), något mer kortstjärtad och långnäbbad samt har kortare handpenneprojektion. Den har också ofta tydligt rosttonade kanter på handpennorna. Vidare är både vingbakkant och yttre stjärtpennor inte lika ljusa. I flykten kan den unikt för arten sträcka hals.^[4]

Läten

Mindre sånglärkans lockläte som den yttrar i flykten skiljer sig tydligt från sånglärkans, ett mekaniskt och surrande dzzzrt. Även ett ladusvalelikt plipp hörs. Sången framförs likt sånglärkan i kringdragande sångflykt, men är torrare och mer enformig.^[4]

Utbredning och systematik

Mindre sånglärka häckar i ängsmarker och jordbruksbygd i Centralasien och Sydasien. Nordliga populationer är kortflyttare, sydliga stannfåglar. Den delas in i åtta underarter med följande utbredning:^[3]

• Alauda gulgula inconspicua – förekommer från Kaspiska havet till Turkmenistan, Iran, Afghanistan och nordvästra Indien
• Alauda gulgula lhamarum – förekommer från Pamirbergen och västra Himalaya (Kashmir till norra Punjab)
• Alauda gulgula weigoldi – förekommer i östra Kina (Shandong till södra Shaanxi och centrala Sichuan)
• Alauda gulgula inopinata – förekommer på Tibetanska platån samt i östra Qinghai, Gansu och sydvästra inre Mongoliet
• Alauda gulgula vernayi – förekommer i östra Himalaya och angränsande Kina (sydöstra Xizang och västra Yunnan)
• Alauda gulgula gulgula – förekommer från östra Indien till Sri Lanka och Indokina
• Alauda gulgula coelivox – förekommer från sydöstra och södra Kina till norra Vietnam samt på Hainan
• Alauda gulgula wattersi – förekommer på Taiwan och i Filippinerna

Under flyttning och vintertid ses den även i Bahrain, Israel, Kuwait, Oman, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten.^[5] Tillfälligt har den påträffats i Azerbajdzjan, Egypten, Libanon och Jordanien,^[5] men även Ryssland och Malaysia^[1].

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal på grund av habitatförlust, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför beståndet som livskraftigt (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men den rapporteras vara vanlig i Pakistan, lokalt vanlig i Indien och ganska vanlig i Nepal.^[1]

Noter

1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2012 Alauda gulgula Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
4. ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 248. ISBN 978-91-7424-039-9
5. ^ [a b] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 162. ISBN 978-84-941892-9-6

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör mindre sånglärka.
  Bilder & media
• Wikispecies har information om Alauda gulgula.
  Artförteckning
• Bilder och filmer på Internet Bird Collection
• Läten på xeno-canto.org

• 1 Поширення
• 2 Опис
• 3 Підвиди
• 4 Див. також
• 5 Примітки
• 6 Посилання

1. ↑ BirdLife International (2012). Alauda gulgula: інформація на сайті МСОП (версія 2013.2) (англ.) 26 November 2013

Tại hồ Kolleru, Andhra Pradesh, Ấn Độ.

Sơn ca hay Sơn ca phương Đông (danh pháp hai phần: Alauda gulgula) là một loài chim thuộc Họ Sơn ca. Loài này sinh sống ở Nam Á và Đông Nam Á. Giống như các loài sơn ca khác, nó được tìm thấy trong khu vực đồng cỏ thưa - thường gần các thuỷ vực - nơi nó ăn hạt và côn trùng.

Chúng thường bay vút lên bầu trời và cất tiếng hót trước khi liệng thấp xuống, chúng cũng có thể vừa bay liệng vừa hót để thu hút bạn tình.

Chúng có cơ thể dài khoảng 16 cm. Chúng có bộ lông sọc, màu vàng nâu trên, với lông đuôi màu trắng bên ngoài và mào lông ngắn. Con trống và con mái có bề ngoài tương tự.

Phân loài

Mười ba phân loài được công nhận:^[2]

• Sơn ca Kashmir (A. g. lhamarum) hay Sơn ca nhỏ Kashmir - Meinertzhagen, R & Meinertzhagen, A, 1926: Tìm thấy ở núi Pamir và phía tây Himalayas
• A. g. inopinata - Bianchi, 1905: Tìm thấy ở cao nguyên Tây Tạng và tây bắc Trung Quốc
• A. g. vernayi - Mayr, 1941: Tìm thấy ở phía đông dãy Himalayas và phía tây nam Trung Quốc
• Western Oriental skylark (A. g. inconspicua) or Turkestan small skylark - Severtsov, 1873: Ban đầu được mô tả như một loài riêng biệt. Được tìm thấy từ miền nam Kazakhstan đến miền đông Iran, Pakistan và tây bắc Ấn Độ
• A. g. gulgula - Franklin, 1831: Được tìm thấy từ bắc trung bộ đến Sri Lanka và từ đông sang bắc Đông Dương
• A. g. dharmakumarsinhjii - Abdulali, 1976: tìm thấy ở Tây Trung bộ Ấn Độ
• A. g. australis - Brooks, WE, 1873: Ban đầu được mô tả như một loài riêng biệt. Tìm thấy ở phía tây nam Ấn Độ
• A. g. weigoldi - Hartert, 1922: Tìm thấy ở miền trung và miền đông Trung Quốc
• A. g. coelivox - Swinhoe, 1859: Ban đầu được mô tả như một loài riêng biệt. Tìm thấy ở miền nam và đông nam Trung Quốc, miền bắc Việt Nam
• A. g. sala - Swinhoe, 1870: Ban đầu được mô tả như một loài riêng biệt. Tìm thấy trên Đảo Hải Nam (ngoài khơi phía đông nam Trung Quốc)
• A. g. herberti - Hartert, 1923: Tìm thấy từ miền trung và đông nam Thái Lan đến miền nam Việt Nam
• A. g. wattersi - Swinhoe, 1871: Ban đầu được mô tả như một loài riêng biệt. Tìm thấy ở Đài Loan
• A. g. wolfei - Hachisuka, 1930: Tìm thấy ở Luzon (bắc Philippines)

Xem thêm

• Họ Sơn ca

Chú thích

Tham khảo

• Dữ liệu liên quan tới Alauda gulgula tại Wikispecies

Bài viết Bộ Sẻ này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.

• x
• t
• s

• 1 Описание
• 2 Распространение
• 3 Питание
• 4 Размножение
• 5 Примечания

小雲雀，學名Alauda gulgula，属于百靈科雲雀屬，俗名朝天柱、百灵、阿兰、天鹨、阿鹨、告天鸟、大鹨。分布于前苏联、伊朗、阿富汗、巴基斯坦、尼泊尔、印度、缅甸、越南、斯里兰卡、菲律宾、台湾以及中国大陆的青海、甘肃、宁夏、陕西、西藏、四川、贵州、湖南、江西、广西、海南、福建等地，一般栖息于与云雀相似，在离水近的草地原。该物种的模式产地在印度加尔各答和瓦拉纳西之间。^[2]

小云雀经常快速冲入天空，展翅高歌之后落地。雄性有时会停在半空中歌唱，吸引伴侣。全長約15公分，上身有黄棕色条纹，白色尾羽，短冠^[3]。雌雄外形相似。

台灣有兩種亞種，一為台灣雲雀，二為澎湖雲雀，主要棲息於旱田、草原等較寬廣的地區，海拔300公尺是他們的分布上限，小雲雀在地上築巢，以昆蟲、植物種子為食。

亚种

• 小云雀华南亚种（学名：Alauda gulgula coelivox）。在中国大陆，分布于云南、贵州、广西、广东、湖南、江西、福建、澎湖群島等地。该物种的模式产地在福建厦门。^[4]
• 小云雀西北亚种（学名：Alauda gulgula inopinata）。分布于尼泊尔、锡金、不丹、印度、缅甸以及中国大陆的西藏、青海、四川、甘肃、陕西等地。该物种的模式产地在青海祁连山及西藏拉萨。^[5]
• 小云雀海南亚种（学名：Alauda gulgula sala）。在中国大陆，分布于广东、海南等地。该物种的模式产地在海南岛海口。^[6]
• 小云雀西南亚种（学名：Alauda gulgula vernayi）。分布于不丹、印度、缅甸以及中国大陆的贵州、四川、云南等地。该物种的模式产地在中国云南与缅甸交界处的Changyinhku。^[7]
• 小云雀台湾亚种（学名：Alauda gulgula wattersi）。分布于菲律宾、台湾等地。该物种的模式产地在台湾南部。^[8]
• 小云雀长江亚种（学名：Alauda gulgula weigoldi）。在中国大陆，分布于四川、陕西、安徽、山东、长江口等地。该物种的模式产地在湖北汉口。^[9]

外部連結

• 小雲雀2，小雲雀4，小雲雀5，小雲雀6，小雲雀7，小雲雀8，小雲雀9。
• 澎湖小雲雀1^{[永久失效連結]}，澎湖小雲雀3，澎湖小雲雀4，澎湖小雲雀5，澎湖小雲雀6^{[永久失效連結]}，澎湖小雲雀7，澎湖小雲雀8，澎湖小雲雀9^{[永久失效連結]}。

参考文献