Phalcoboenus carunculatus (lat. Phalcoboenus carunculatus) – phalcoboenus cinsinə aid quş növü.
Phalcoboenus carunculatus[1] a zo ur spesad evned-preizh eus kerentiad ar Falconidae.
Bevañ a ra al labous e Suamerika : el lodenn eus an Andoù en Ecuador hag e su Kolombia[2],[3].
Diouzh an evnoniourien e vez renket ar c'harakaraed en urzhiad Ciconiiformes pe Falconiformes.
Phalcoboenus carunculatus a zo ur spesad evned-preizh eus kerentiad ar Falconidae.
El caracarà carunculat[1] (Phalcoboenus carunculatus) és un ocell de la família dels falcònids (Falconidae) que habita zones obertes de muntanya als Andes del sud-oest de Colòmbia i Equador.
El caracarà carunculat (Phalcoboenus carunculatus) és un ocell de la família dels falcònids (Falconidae) que habita zones obertes de muntanya als Andes del sud-oest de Colòmbia i Equador.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Caracara tagellog (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: caracaraod tagellog) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Phalcoboenus carunculatus; yr enw Saesneg arno yw Carunculated caracara. Mae'n perthyn i deulu'r Hebogiaid (Lladin: Falconidae) sydd yn urdd y Falconiformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn P. carunculatus, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Ne America.
Mae'r caracara tagellog yn perthyn i deulu'r Hebogiaid (Lladin: Falconidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Corhebog adain fannog Spiziapteryx circumcincta Cudyll Bach Falco columbarius Cudyll Coch Falco tinnunculus Cudyll coch bach Falco naumanni Cudyll troedgoch Falco vespertinus Hebog ehedydd Affrica Falco cuvierii Hebog Eleonora Falco eleonorae Hebog lanner Falco biarmicus Hebog sacr Falco cherrug Hebog Tramor Falco peregrinus Hebog y Gogledd Falco rusticolusAderyn a rhywogaeth o adar yw Caracara tagellog (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: caracaraod tagellog) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Phalcoboenus carunculatus; yr enw Saesneg arno yw Carunculated caracara. Mae'n perthyn i deulu'r Hebogiaid (Lladin: Falconidae) sydd yn urdd y Falconiformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn P. carunculatus, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Ne America.
Der Streifenkarakara (auch Klunkerkarakara) (Phalcoboenus carunculatus) gehört zur Tribus der Geierfalken in der Familie der Falkenartigen. Die Art lebt in den südamerikanischen Anden von Kolumbien und Ecuador. Der Bestand wird von der IUCN als nicht gefährdet (Least Concern) eingestuft.
Der Streifenkarakara erreicht eine Körperlänge von etwa 51–56 Zentimetern. Die Oberseite glänzt schwarz mit zurückgebogenen Oberkopffedern. Die Oberschwanzdecken und ein großer Fleck am Ende des Schwanzes sind weiß. Teile der schwarzen Unterseite sind von weißen Streifen durchzogen, während der Bauch und die Unterschwanzdecken vollständig weiß gefärbt sind. Im Flug sind die unteren Flügeldecken und die Basis der Flugfedern weiß. Die restlichen schwarzen Flugfedern werden von eng aneinander liegenden weißen Flecken durchzogen. Die Vögel haben eine dunkelbraune Iris. Die Wachshaut, das faltige Gesicht und der obere Teil der Kehle sind rötlich bis orangerot, während die Beine hellgelb sind. Der Schnabel ist bläulich-grau.[1]
Das Gefieder heranwachsender Vögel unterscheidet sich von ausgewachsenen Exemplaren deutlich: Jungvögel sind gelbbraun bis dunkelbraun mit einigen weißen Flecken am Kopf und an der Unterseite. Die Oberschwanzdecken sind weißlich mit einigen bräunlichen Ausnahmen. Im Flug erkennt man einen blassen gelbbraunen Flecken an der Basis der Handschwingen. Der nackte Kopf und die Beine sind dunkel.[1]
Man findet die Vögel in trockenen baumlosen Gegenden der Hochgebirge, speziell nahe grasbewachsener Heiden und Páramo-Vegetation.[3] Hier bewegen sie sich zwischen 3000 und 4200 Metern.[4] In Kolumbien kommen sie in den Zentralanden des Departamento del Cauca im Nationalpark von Puracé und südlich bis in die Anden des Departamento de Nariño vor.[3] In Ecuador erstreckt sich ihr Verbreitungsgebiet bis in die Provinzen Azuay, El Oro und den Norden von Loja.[5] Am häufigsten trifft man sie in Ecuador aber im Nationalpark Antisana (ehemals Reserva Ecológica Antisana) an.[4]
Einzelne Tiere und gelegentliche Paare fallen in ihrem natürlichen Umgebung auf. Selten sieht man sie auch in größerer Anzahl, außer sie halten sich in der Nähe von Rinderherden auf. Oft schreitet der Vogel am Boden und gilt deshalb als ausgesprochen flugfaul.[3] Bei ihren Bodenausflügen suchen sie nach Aas, Würmern und Insekten, aber auch nach Samen und anderer Nahrung. Im Flug lassen sie sich gerne von den böigen Bergwinden tragen und sind in der Lage, elegant über längere Strecken zu segeln.[1] Generell scheinen sie in den nördlichen Breitengraden die klassische Rolle von Raben und Krähen zu übernehmen.[3]
Nur sehr selten stoßen Streifenkarakaras ein paar raue bellende Laute aus.[1]
Marc Athanase Parfait Œillet Des Murs beschrieb den Streifenkarakara unter dem heute gültigen Namen Phalcoboenus carunculatus. Das Typusexemplar stammt aus Kolumbien und wurde ihm von den Brüdern Édouard und Jules Verreaux übersandt.[6]
Das Wort Phalcoboenus ist ein Wortgebilde aus den griechischen Worten » phalkōn φάλκων« für »Falke« und »bainō βαίνω« für »gehen, laufen«.[7]
Das Wort »carunculatus« stammt vom lateinischen wort »caruncula« für »kleines Stück Fleisch« ab.[8]
Der Streifenkarakara heißt im Spanischen matamico parameño und wird lokal auch curiquingue, matamico carunculado, caracara paramuno, caracara carunculado oder caraca curiquingue genannt.
Der Streifenkarakara (auch Klunkerkarakara) (Phalcoboenus carunculatus) gehört zur Tribus der Geierfalken in der Familie der Falkenartigen. Die Art lebt in den südamerikanischen Anden von Kolumbien und Ecuador. Der Bestand wird von der IUCN als nicht gefährdet (Least Concern) eingestuft.
Kurikinka icha Kurikinki[1] (Phalcoboenus carunculatus) nisqaqa Awya Yalapi, Antikunapi kawsaq hap'iq pisqum.
Kurikinka icha Kurikinki (Phalcoboenus carunculatus) nisqaqa Awya Yalapi, Antikunapi kawsaq hap'iq pisqum.
The carunculated caracara (Phalcoboenus carunculatus) is a species of bird of prey in the family Falconidae, the falcons and caracaras. It is found in Colombia and Ecuador.[2]
The taxonomy of the caracaras has not been settled. The American Ornithological Society and the International Ornithological Committee place the carunculated and three other caracaras in genus Phalcoboenus.[3][2] BirdLife International's Handbook of the Birds of the World also places the carunculated caracara in Phalcoboenus, and includes four other caracaras.[4] The Clements taxonomy places the carunculated and six other caracaras in genus Daptrius.[5][6]
The worldwide systems agree that the carunculated caracara is monotypic.[2][4][6]
The carunculated caracara is 50 to 56 cm (20 to 22 in) long with a wingspan of 112 to 119 cm (44 to 47 in). The sexes' plumages are alike. Adults are mostly glossy black with a bold pattern of white streaks on their breast. Their lower belly, undertail coverts, underside of the wing, and tips of the flight and tail feathers are pure unmarked white. Their cere and the bare skin on their face and throat are bright orange to deep red, and wrinkles ("caruncles") in the throat skin give the species its English name and specific epithet. Their iris is hazel to blackish gray and their legs and feet bright yellow. Juveniles are tawny to dark brown with some white mottling on the head, rump, and underparts. Their legs and feet are dusky.[7][8]
The carunculated caracara is found in the Andes from southwestern Colombia to southern Ecuador. It inhabits the temperate zone above treeline, where the landscape is páramo or grassy pastures with scattered bushes. In elevation it mostly ranges between 3,000 and 4,000 m (9,800 and 13,100 ft) but has been recorded as high as 4,700 m (15,400 ft).[7][8]
As far as is known the carunculated caracara is a year-round resident, but is somewhat nomadic within its range, gathering in flocks that may number more than 100 outside the breeding season.[7][8]
The carunculated caracara is omnivorous and highly opportunistic. Its diet includes worms, insects and their larvae, other invertebrates, amphibians, small lizards and mammals, nestling birds, carrion, and vegetable matter like grain. It usually forages by walking or running on the ground but will do so in low-level flight. In often feeds in small groups among cattle or llamas.[7][8]
The carunculated caracara usually lays eggs during September and October, though there are records from later. It usually builds a stick nest on a cliff ledge but one has been recorded in a tree. The clutch size usually is two eggs. The incubation period, time to fledging, and details of parental care are not known.[7][8]
As of early 2023, the Cornell Lab of Ornithology's Macaulay Library had only one recording of carunculated caracara flight calls. Xeno-canto had it and two other recordings. One is "grating and squealing barks" and the other a "long series of harsh notes".[8]
The IUCN has assessed the carunculated caracara as being of Least Concern. Though it has a restricted range and an estimated population of fewer than 6700 mature individuals, the latter is believed to be stable. No immediate threats have been identified.[1] It is considered uncommon to locally common and "relatively secure at present, given that [its] habitat [is] not under significant pressure".[8]
The carunculated caracara (Phalcoboenus carunculatus) is a species of bird of prey in the family Falconidae, the falcons and caracaras. It is found in Colombia and Ecuador.
La Karunkla karakaro aŭ Karunkla karakarao (Phalcoboenus carunculatus) estas specio de rabobirdo de la familio de Falkedoj. Ĝi troviĝas en paramo en nordaj Andoj de anda Ekvadoro kaj suda (sudokcidenta) Kolombio. Ĝi estas ĝenerale nekomuna al iom komuna. Ĝi estas tre oportunema specio ofte vidata piediranta surgrunde, kie ili manĝas kaj kadavraĵojn kaj se eble iun ajn malgrandan animalon kiun ili povas kapti.
Ĝi estis iam traktata kiel raso de P. megalopterus, kiel P. albogularis; tiuj tri formas superspecion, en kiun kelkaj fakuloj metas ankaŭ P. australis. Tiu genro estas tre rilata al Polyborus, kaj foje eĉ mergita kun ĝi.
Ili estas de 51 al 56 cm longaj kaj similas al tre proksime rilata Anda karakaro, tio estas de nigrablanka plumaro, sed malkiel tiu specio ties brusto kaj supra ventro estas nigra kun tre densa blanka strieco, dum la Anda karakaro havas tutnigran bruston. Estas nigraj la krono, nuko, resto de supraj partoj kaj meza zono en vosto, krom la menciata strieco de brusto; estas blankaj la suba ventro, pugo kaj vosto escepte la menciata zono. En flugiloj estas nigraj unuarangaj kaj duarangaj, dum triarangaj estas nigraj. La beko estas dika, hokoforma kaj helgriza. Estas flavoranĝaj nuda vizaĝo kaj kruroj, kun iom pli oranĝeca karunklo mustaĉa, kiu nomigas la specion. Super la bekobazo estas ankaŭ karunkla vaksaĵo kun naztruoj.
Junuloj estas malpli distingaj ol la oranĝavizaĝaj plenkreskuloj kaj estas tutbrunaj kun rozecgrizaj vizaĝaj haŭtaĵoj anstataŭ flavecaj.
Oni ne konas subspeciojn de tiu specio, tio estas monotipa.[1]
Ili loĝas en la tipaj tropikaj aŭ subtropikaj herbejoj de sia distribuado je altitudoj de 3.000 al 4.200 m super la marnivelo. Estas birdo kiu manĝas kadavraĵojn, kiel ĉe la resto de la karakaroj, kaj nutras sin ĉefe el vermoj, semoj, malgrandaj vertebruloj kaj artropodoj (insektoj kaj aliaj senvertebruloj). Ĝi estas grandan parton de la tempo piedire surgrunde serĉe de manĝo.
Ĝi abundas en iaj partoj de sia distribuado. Estas malnomada birdospecio, kiu faras movetojn post la reprodukta sezono.
Ĝi estas vidata en grupoj de 7 al 40 individuoj. Eblas vidi unusolan individuon aŭ paron, sed tendencas grupixgis en nombraj birdaroj de foje ĝis cento da individuoj. La nesto estas konstruita en fendo inter rokoj aŭ konstruita inter branĉoj de arboj.
La Karunkla karakaro aŭ Karunkla karakarao (Phalcoboenus carunculatus) estas specio de rabobirdo de la familio de Falkedoj. Ĝi troviĝas en paramo en nordaj Andoj de anda Ekvadoro kaj suda (sudokcidenta) Kolombio. Ĝi estas ĝenerale nekomuna al iom komuna. Ĝi estas tre oportunema specio ofte vidata piediranta surgrunde, kie ili manĝas kaj kadavraĵojn kaj se eble iun ajn malgrandan animalon kiun ili povas kapti.
Ĝi estis iam traktata kiel raso de P. megalopterus, kiel P. albogularis; tiuj tri formas superspecion, en kiun kelkaj fakuloj metas ankaŭ P. australis. Tiu genro estas tre rilata al Polyborus, kaj foje eĉ mergita kun ĝi.
El carancho carunculado (Phalcoboenus carunculatus) es autóctono de América del Sur. Su distribución comprende el norte de los Andes. Se distribuye por el sur de Colombia, desde el Volcán de Puracé y en buena parte de la región andina de Ecuador. No se conocen subespecies.[1] Entre los nombres vernáculos está el de matamico parameño, curiquingue, matamico carunculado, caracara paramuno y caraca curiquingue.
La longitud es de 51 a 56 cm. El aspecto de los adultos es similar al del caracara andino (Phalcoboenus megalopterus). Se diferencia en que el que tratamos aquí tiene el pecho y vientre blanco con conchas bien definidas color gris oscuro o negras. El plumaje de los jóvenes de esta especie son color castaño, el pico lo tienen oscuro y las patas son color hueso.
Habita los pastizales típicos en su distribución. A una altitud que va de los 3.000 a 4.200 metros sobre el nivel del mar. Es un ave carroñera, como el resto de los caracaras, alimentándose principalmente de gusanos, semillas, pequeños vertebrados y artrópodos (insectos y otros invertebrados). Pasa gran parte del tiempo caminando por la tierra en busca de comida.
Su abundancia es común en ciertas partes de su área de distribución. Es un ave sedentaria, que realiza desplazamientos luego de la temporada de reproducción.
Se lo observa en grupos de siete a cuarenta individuos. Es posible ver un individuo solo o en pareja, pero tiende a unirse en grupos numerosos de hasta cien individuos. El nido puede ser en una grieta entre las rocas o construido entre las ramas de los árboles.
El carancho carunculado (Phalcoboenus carunculatus) es autóctono de América del Sur. Su distribución comprende el norte de los Andes. Se distribuye por el sur de Colombia, desde el Volcán de Puracé y en buena parte de la región andina de Ecuador. No se conocen subespecies. Entre los nombres vernáculos está el de matamico parameño, curiquingue, matamico carunculado, caracara paramuno y caraca curiquingue.
Phalcoboenus carunculatus Phalcoboenus generoko animalia da. Hegaztien barruko Falconidae familian sailkatua dago.
Phalcoboenus carunculatus Phalcoboenus generoko animalia da. Hegaztien barruko Falconidae familian sailkatua dago.
Phalcoboenus carunculatus
Le Caracara caronculé (Phalcoboenus carunculatus) est une espèce de rapaces de la famille des falconidés. On le trouve au sud de la Colombie et dans la majeure partie de la région andine de l'Équateur. Son habitat naturel est constitué de prairies tropicales ou subtropicales de haute altitude (entre 3000 et 4200 mètres).
Il est abondant dans certaines parties de son aire de distribution. C'est un oiseau sédentaire qui effectue ses déplacements après la période de reproduction. On l'observe généralement en groupe de sept à quarante individus, même s'il est parfois possible de voir des individus seuls.
Le nid est bâti soit dans une crevasse entre des rochers soit entre les branches d'un arbre.
Bien que charognard, comme les autres caracaras, il se nourrit principalement de vers, de graines, de petits vertébrés et d'arthropodes. Il passe beaucoup de temps à marcher à terre à la recherche de sa nourriture.
Sa longueur est de 51 à 56 cm. L'apparence des adultes est similaire à celle des caracaras montagnards. Il en diffère du fait qu'il a la poitrine et le ventre blancs avec des taches gris foncé ou noires. Le plumage des jeunes est de couleur brune, le bec est sombre et les pattes sont blanc cassé.
O caracará carunculado[2] (Phalcoboenus carunculatus) é unha especie de paxaro de rapina da familia Falconidae. Habita nos páramo dos Andes de Ecuador e Colombia. Distribúese polo sur de Colombia, dende o volcán de Puracé e en boa parte da rexión andina de Ecuador. Non se coñecen subespecies.[3]
A lonxitude é de 51 a 56 cm. O aspecto dos adultos é semellante ó do caracará andino (Phalcoboenus megalopterus). Diferénciase en que o carunculado ten o peito e ventre brancos con conchas ben definidas cor gris escura ou negras. A plumaxe dos exemplares novos desta especie é de cor castaña, o peteiro é escuro e as patas son cor óso.
O caracará carunculado (Phalcoboenus carunculatus) é unha especie de paxaro de rapina da familia Falconidae. Habita nos páramo dos Andes de Ecuador e Colombia. Distribúese polo sur de Colombia, dende o volcán de Puracé e en boa parte da rexión andina de Ecuador. Non se coñecen subespecies.
Il caracara caruncolato (Phalcoboenus carunculatus Des Murs, 1853) è una specie di Rapace della famiglia dei Falconidi.[1]
È diffuso a sud della Colombia e nella maggior parte della regione andina equatoriale.Il suo habitat naturale è costituito dalle praterie tropicali o subtropicali di alta quota (Páramo), tra i 3000 e i 4200 metri.
Abbonda particolarmente in alcune zone della sua area di distribuzione. Si tratta di un uccello sedentario che effettua i suoi spostamenti dopo la stagione della riproduzione. Si può osservare generalmente in gruppi composti da sette a quaranta individui, anche se talvolta è possibile osservare individui isolati.
Costruisce il suo nido nelle fessure tra le rocce o sui rami degli alberi.
Benché si tratti di un uccello saprofago, come le altre specie di Caracara, si nutre principalmente anche di vermi, semi, piccoli vertebrati e artropodi.Passa molto tempo a terra in cerca di cibo.
È lungo tra 51 e 56 cm. L'aspetto degli esemplari adulti è simile a quello del Caracara di montagna (Phalcoboenus megalopterus) ma si differenzia da questo per il petto ed il ventre bianchi con chiazze di colore grigio scuro o nero.
Negli esemplari più giovani il piumaggio è marrone, il becco scuro e le zampe sono di colore biancastro.
Il caracara caruncolato (Phalcoboenus carunculatus Des Murs, 1853) è una specie di Rapace della famiglia dei Falconidi.
È diffuso a sud della Colombia e nella maggior parte della regione andina equatoriale.Il suo habitat naturale è costituito dalle praterie tropicali o subtropicali di alta quota (Páramo), tra i 3000 e i 4200 metri.
Abbonda particolarmente in alcune zone della sua area di distribuzione. Si tratta di un uccello sedentario che effettua i suoi spostamenti dopo la stagione della riproduzione. Si può osservare generalmente in gruppi composti da sette a quaranta individui, anche se talvolta è possibile osservare individui isolati.
Costruisce il suo nido nelle fessure tra le rocce o sui rami degli alberi.
De lelcaracara (Phalcoboenus carunculatus) is een roofvogel uit de familie van de Falconidae (valkachtigen). Marc Athanase Parfait Œillet Des Murs beschreef de lelcaracara onder de tegenwoordig gangbare naam Phalcoboenus carunculatus. Het type-exemplaar is afkomstig uit Colombia en werd hem door de broers Edouard en Jules Verreaux toegestuurd. Het woord Phalcoboenus is een samenstelling uit de Griekse woorden «phalkōn φάλκων» voor «valk» en «bainō βαίνω» voor «gaan, lopen». Het woord carunculatus is afkomstig van het latijnse woord carancula voor «klein stuk vlees». De lelcaracara heet in Spanje matamico parameño en wordt lokaal ook curiquingue, matamico carunculado, caracara paramuno, caracara carunculado en caraca curiquingue genoemd.
De lelcaracara kan een lichaamslengte bereiken van ongeveer 51 tot 56 centimeter. De zwart glanzende bovenkant heeft naar achteren gebogen hoofdpluimen. Het bovenste staartgedeelte en een grote vlek aan het staarteinde zijn wit. Delen van de zwarte onderkant zijn met witte strepen doorkruist, terwijl de buik en het onderste staartgedeelte volledig wit zijn. Tijdens de vlucht zijn de onderste vleugelveren en de basis van de vleugels wit. De resterende zwarte vleugelveren worden door nauw aan elkaar liggende witte vlekken doorkruist. De ogen van de vogel bevatten een donkerbruine iris. Het gerimpeld “gezicht” en het bovenste gedeelte van de keel zijn roodachtig tot oranjerood en de poten zijn felgeel. De snavel is blauwachtig grijs.
Het verenkleed van onvolwassen vogels verschilt duidelijk van de volwassen exemplaren. Jonge vogels zijn geel- tot donkerbruin met enkele witte vlekken op de kop en de onderkant. De bovenste staartveren zijn witachtig met enkele bruinachtige uitzonderingen. Tijdens de vlucht herkent men een bleke, geelbruine vlek aan de basis van de voorvleugels. De naakte kop en de poten zijn donker gekleurd.
Afzonderlijke dieren en incidentele paren vallen op in hun natuurlijke habitat. Men ziet ze zelden in grote getale, uitgezonderd als ze zich ophouden in de buurt van runderkudden. Vaak ziet men de vogel op de grond en wordt deze derhalve gezien als een uitgesproken luie vlieger. Bij hun laag bij de grondse tochten zoeken ze naar aas, wormen, insecten en zaden. Tijdens de vlucht laten ze zich voortdrijven op de buiige bergwinden en zijn ze in staat om elegant over lange afstanden te zweven. Over het algemeen schijnen ze in de noordelijke breedtegraden de klassieke rol van raven en kraaien over te nemen.
De vogel komt voor in droge, boomloze gebieden, in de buurt van met gras begroeide heide en Páramo-vegetatie tussen de 3000 en 4200 meter hoogte. In Colombia komt de vogel voor in de centrale gebieden van het Departamento de Cauca in het nationale park Puracé en zuidelijk tot in de Andes van het Departamento de Nariño. In Ecuador reikt hun verspreidingsgebied tot in de provincies Azuay, El Oro en het noorden van Loja. Ook treft men hem veelvuldig aan in het reservaat van Antisana.
De lelcaracara (Phalcoboenus carunculatus) is een roofvogel uit de familie van de Falconidae (valkachtigen). Marc Athanase Parfait Œillet Des Murs beschreef de lelcaracara onder de tegenwoordig gangbare naam Phalcoboenus carunculatus. Het type-exemplaar is afkomstig uit Colombia en werd hem door de broers Edouard en Jules Verreaux toegestuurd. Het woord Phalcoboenus is een samenstelling uit de Griekse woorden «phalkōn φάλκων» voor «valk» en «bainō βαίνω» voor «gaan, lopen». Het woord carunculatus is afkomstig van het latijnse woord carancula voor «klein stuk vlees». De lelcaracara heet in Spanje matamico parameño en wordt lokaal ook curiquingue, matamico carunculado, caracara paramuno, caracara carunculado en caraca curiquingue genoemd.
O Carcará carunculado ou curiquingue (Phalcoboenus carunculatus) é uma espécie de ave de rapina da família Falconidae.
Pode ser encontrada nos seguintes países: Colômbia e Equador.[1]
Os seus habitats naturais são: campos de altitude subtropicais ou tropicais e florestas secundárias altamente degradadas.[1]
O Carcará carunculado ou curiquingue (Phalcoboenus carunculatus) é uma espécie de ave de rapina da família Falconidae.
Pode ser encontrada nos seguintes países: Colômbia e Equador.
Os seus habitats naturais são: campos de altitude subtropicais ou tropicais e florestas secundárias altamente degradadas.
Skrynkelstrupig karakara[2] (Phalcoboenus carunculatus) är en fågel i familjen falkar inom ordningen falkfåglar.[3] Fågeln förekommer på höglänta gräsmarker, så kallad páramo, i Colombia och Ecuador.[3] IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1]
Skrynkelstrupig karakara (Phalcoboenus carunculatus) är en fågel i familjen falkar inom ordningen falkfåglar. Fågeln förekommer på höglänta gräsmarker, så kallad páramo, i Colombia och Ecuador. IUCN kategoriserar arten som livskraftig.
Phalcoboenus carunculatus là một loài chim trong họ Falconidae.[1]
Phalcoboenus carunculatus là một loài chim trong họ Falconidae.