El colibrí de les Juan Fernández (Sephanoides fernandensis), és una espècie d'ocell de la família dels colibrís endèmica de l'arxipèlag Juan Fernández. Està en perill d'extinció i les últimes estimacions uns pocs centenars d'exemplars.
És una au petita. El mascle mesura 12 cm de llarg i pesa 11 g. El seu plomatge és ataronjat excepte les ales que són grisa fosc, el bec gris i la corona daurada iridescent. La femella mesura 10 cm de llarg i pesa 7 g. Per a baix és de color blanc clapejat de petites zones verdes i negres, la corona és de blava iridescent, i per a dalt és blava i verda.
És una au endèmica de l'arxipèlag Juan Fernández i actualment la seva distribució està restringida a una sola de les tres illes que formen l'arxipèlag; l'Illa Robinson Crusoe.
A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Colibrí de les Juan FernándezEl colibrí de les Juan Fernández (Sephanoides fernandensis), és una espècie d'ocell de la família dels colibrís endèmica de l'arxipèlag Juan Fernández. Està en perill d'extinció i les últimes estimacions uns pocs centenars d'exemplars.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Sïedn fflamgorun gwinau (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: sïednod fflamgorun gwinau) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Sephanoides fernandensis; yr enw Saesneg arno yw Fernandez firecrown. Mae'n perthyn i deulu'r Sïednod (Lladin: Trochilidae) sydd yn urdd y Apodiformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn S. fernandensis, sef enw'r rhywogaeth.[2]
Mae'r sïedn fflamgorun gwinau yn perthyn i deulu'r Sïednod (Lladin: Trochilidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Cleddasgell frongoch Campylopterus hyperythrus Heliothryx auritus Heliothryx auritus Mango gyddfwyrdd Anthracothorax viridigula Mango Jamaica Anthracothorax mango Meudwy crymbig Glaucis dohrnii Sïedn brychau melynwyrdd Leucippus chlorocercus Sïedn copog coch Lophornis delattrei Sïedn cynffonloyw Perija Metallura iracunda Sïedn cynffonresog Eupherusa eximia Sïedn Oaxaca Eupherusa cyanophrysAderyn a rhywogaeth o adar yw Sïedn fflamgorun gwinau (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: sïednod fflamgorun gwinau) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Sephanoides fernandensis; yr enw Saesneg arno yw Fernandez firecrown. Mae'n perthyn i deulu'r Sïednod (Lladin: Trochilidae) sydd yn urdd y Apodiformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn S. fernandensis, sef enw'r rhywogaeth.
Der Juan-Fernandez-Kolibri (Sephanoides fernandensis) ist eine Vogelart aus der Familie der Kolibris (Trochilidae). Die Art kommt nur auf der Insel Robinson Crusoe, die ein Teil der Juan-Fernández-Inseln ist, vor. Hier ist sein Vorkommen auf elf Quadratkilometer beschränkt. Der Bestand wird von der IUCN als vom Aussterben bedroht (Critically Endangered) eingeschätzt. Die Unterart leyboldi, welche früher auf der Alejandro-Selkirk-Insel lebte, gilt als ausgestorben (extinct).
Das Männchen erreicht eine Körperlänge von etwa 12 Zentimetern und wiegt ca. 10,9 Gramm. Das Weibchen wird nur 10 Zentimeter und wiegt 7,4 Gramm.[1] Männchen und Weibchen weisen einen derart ausgeprägten Sexualdimorphismus auf, dass sie früher als unterschiedlichere Arten betrachtet wurden. Das Gefieder des Männchens ist überwiegend rotbraun-orange. Nur die Flügel sind dunkelgrau. Es hat einen rot-gelben Scheitel, der relativ dunkel wirkt. Zwischen dem Schnabel und den Augen befindet sich ein dunkler Streifen.[2] Das Weibchen hat eine dunkelgrüne Oberseite und einen bläulichen Scheitel. Die Unterseite ist weiß mit dichten grünen Sprenkeln am Hals. Diese grünen Flecken ziehen sich über die gesamten Flanken.
Der Kolibri bewegt sich vorzugsweise in ursprünglich heimischer Vegetation. Insbesondere während der Brutzeit meidet er eingeführte Pflanzen. Außerhalb der Brutzeit sieht man ihn auch an eingeführte Pflanzenarten wie beispielsweise am Blauen Eukalyptus (Eucalyptus globulus) oder auf anderen Zier- bzw. Gartenpflanzen. Meist geht er nur im Herbst an die eingeführten Arten, da in dieser Zeit nur eine heimische Pflanze namens Raphithamnus venustus blüht. Eine andere bevorzugte Pflanze ist Dendroseris litoralis, eine palmenartige pachycaule Pflanze, die nur auf Juan-Fernandez vorkommt und ebenfalls gefährdet ist.[3] Allerdings steht er bei dieser Pflanze in starkem Konkurrenzkampf mit dem Chilekolibri (Sephanoides sephaniodes). Sein bevorzugtes Habitat ist Macchie-Vegetation.[4] Der Vogel ist hauptsächlich ein Nektarsammler. Außerdem ernährt er sich von Insekten, die er auf Blättern findet oder im Flug fängt. Es wurden Männchen beobachtet, die das Weibchen in nur 50 Zentimeter Entfernung verscheuchen und dabei zur Warnung zwitscherten. Das Zwitschern hat vor allem den Zweck einen potentiellen Nahrungskonkurrenten abzuschrecken.
Es werden die beiden Unterarten Sephanoides fernandensis fernandensis (King, 1831)[5] und Sephanoides fernandensis leyboldi (Gould, 1870)[6] unterschieden. Letztere ist 1908 durch Ratten, Ziegen und klimatische Veränderungen ausgerottet worden.[7]
Seit dem Jahr 2004 versuchen die Organisationen The Hummingbird Society, American Bird Conservancy[8] und Juan Fernández Islands Conservancy, Oikonos - Ecosystem Knowledge[9] im Rahmen eines Schutzprogrammes den Vogel vor dem Aussterben zu bewahren. Die Gefährdungsfaktoren sind vielfältig. Zum einen wird die ursprüngliche Flora der Insel und damit die wichtigste Nahrungsquelle des Vogels durch den Menschen zerstört. Die Ausbreitung exotischer Pflanzen wie Rubus ulmifolius, Aristotelia chilensis und Ugni molinae verdrängen den endemischen Luma-Baum (Nothomyrcia fernandeziana), der einen wichtigen Brutplatz für den Vogel darstellt. Dazu fangen eingeführte Katzen immer wieder Exemplare. Auch Nutztiere wie Ziegen oder Hasen zerstören die ursprüngliche Vegetation.
Phillip Parker King beschrieb den Juan-Fernandez-Kolibri unter dem Namen Trochilus Fernandensis.[5] Das Typusexemplar hatte King während seiner Forschungen in der Magellanstraße gesammelt.[10] Später wurde die Art der Gattung Sephanoides zugeordnet. Dieser Name ist aus den griechischen Worten »Stephanē στεφάνη« für »Diadem, Krone« und »-oīdēs οιδες« für »ähnelnd« gebildet.[11] Das Wort »fernandensis« bezieht sich auf das Verbreitungsgebiet, die Juan-Fernández-Inseln.[5] Der Name »leyboldi« ist eine Widmung an Friedrich Leybold (1827–1879), der einen Sammler zur Insel Más Afuera schickte, um weitere Informationen über den Kolibri zu erhalten.[6]
Der Juan-Fernandez-Kolibri (Sephanoides fernandensis) ist eine Vogelart aus der Familie der Kolibris (Trochilidae). Die Art kommt nur auf der Insel Robinson Crusoe, die ein Teil der Juan-Fernández-Inseln ist, vor. Hier ist sein Vorkommen auf elf Quadratkilometer beschränkt. Der Bestand wird von der IUCN als vom Aussterben bedroht (Critically Endangered) eingeschätzt. Die Unterart leyboldi, welche früher auf der Alejandro-Selkirk-Insel lebte, gilt als ausgestorben (extinct).
The Juan Fernández firecrown (Sephanoides fernandensis) is a Critically Endangered hummingbird in the "coquettes", tribe Lesbiini of subfamily Lesbiinae. It is endemic to Isla Róbinson Crusoe, one of the three-island Juan Fernández archipelago belonging to Chile.[3][4]
The Juan Fernández firecrown shares genus Sephanoides with the green-backed firecrown (S. sephaniodes). It has one existing subspecies, the nominate S. f. fernandensis. Most worldwide taxonomic systems attribute a second subspecies to it, the extinct S. f. leyboldi. They list it as having occurred on another island in the Juan Fernández group, Alejandro Selkirk Island (also called Más Afuera).[3][4][5] However, at least one author questions the two-subspecies treatment and whether a firecrown ever inhabited Selkirk.[6]
The Juan Fernández firecrown is among the most radically sexually dimorphic hummingbirds. The male and female plumages are so different, and even the female has a male-like iridescent crown, that in the 19th century they were thought to be different species until a nest was discovered with one of each sex. Males are 11.5 to 12 cm (4.5 to 4.7 in) long and weigh about 10.9 g (0.38 oz). Females are about 10.5 cm (4.1 in) long and weigh about 6.8 g (0.24 oz). Both sexes have a straight black bill.[7]
The male is almost entirely cinnamon-orange. Its forehead and crown are iridescent fiery reddish yellow and the wings dark coppery gray. The female's upperparts are bluish green with an iridescent bluish purple crown. Its underparts are pure white with black and green disks and the wings slaty green. The central tail feathers and the inner webs of the others are blue-green and the outer webs white.[7]
The nominate subspecies of Juan Fernández firecrown is found only on Isla Róbinson Crusoe. The putative extinct subspecies S. f. leyboldi is attributed to Alejandro Selkirk Island. The species inhabits forests, thickets, and gardens, favoring shady areas. In summer, males are frequently seen in the island's only town, San Juan Bautista, feeding on the flowers of trees in Sonchus subgenus Dendroseris which are endemic to the island chain, and many of which are themselves critically endangered species. All of the breeding records are at elevations between 120 and 660 m (390 and 2,200 ft).[7]
The Juan Fernández firecrown moves around the island, presumably in search of flowering plants, but is otherwise sedentary.[7]
The Juan Fernández firecrown forages for nectar at the flowers of native plants, especially Rhaphithamnus venustus and Sonchus brassicifolius. It may also feed on introduced Eucalyptus and Abutilon during autumn and winter when most of the native plants are not flowering. It feeds by clinging to the flowers, and favors shaded blossoms well above the ground. Both sexes defend foraging territories, with males holding the more productive sites. In addition to nectar, the species feeds on small insects taken in flight or gleaned from leaves.[7]
The Juan Fernández firecrown's breeding season is from September to mid-November. The female constructs a small cup nest of woven fern fibers, other fibers, mosses, and spiderweb placed on the tip of a twig in cover, typically about 4 m (13 ft) above the ground. A 2011 study found more than 75% of the nests were in Myrceugenia fernandeziana trees. The clutch size is two eggs. The incubation period and time to fledging are not known.[7]
The Juan Fernández firecrown's song is "a medley of high-pitched squeaky notes, dry gravelly trills and descending chatters."[7]
The IUCN has assessed the Juan Fernández firecrown as Critically Endangered. The species inhabits only one small island. It has an estimated population of 1500 to 3500 mature birds or 3000 to 5200 total individuals and the number is believed to be decreasing. The destruction of native trees, which the species depends on for nest sites, is a major cause of the decline. Also contributing are the spread of exotic zarzamora blackberry (Rubus ulmifolius) and maqui wineberry (Aristotelia chilensis), predation by domestic and feral cats, and destruction by introduced rabbits and goats. It may also suffer from competition for food from the more numerous green-backed firecrown.[1]
A conservation effort was begun in 2004 by a partnership of several organizations (The Hummingbird Society, American Bird Conservancy, and Juan Fernández Islands Conservancy, Oikonos - Ecosystem Knowledge) with the aim of preventing extinction of the species. Their efforts include planting native species, removing non-native plants, and reducing non-native predators and competitors. Island residents have been hired as project coordinators and workers.[1]
The Juan Fernández firecrown (Sephanoides fernandensis) is a Critically Endangered hummingbird in the "coquettes", tribe Lesbiini of subfamily Lesbiinae. It is endemic to Isla Róbinson Crusoe, one of the three-island Juan Fernández archipelago belonging to Chile.
El colibrí de Juan Fernández[1], picaflor de Juan Fernández (Sephanoides fernandensis) o picaflor rojo de Juan Fernández (por el color del macho) es una especie de ave apodiforme de la familia de los colibrís (Trochilidae).[2] Es endémica del archipiélago de Juan Fernández, en Chile. Está en peligro de extinción y los últimos censos (2011-2014) estiman una población de entre 1.500 y 3.500 ejemplares maduros.
Fue declarado monumento natural de Chile mediante decreto del 30 de junio de 2006.[3]
Es un ave pequeña que presenta dimorfismo sexual. El macho mide 12 cm de largo y pesa 11 g. Su plumaje es anaranjado excepto las alas que son gris oscuro, el pico gris y la corona dorada iridescente. La hembra mide 10 cm de largo y pesa 7 g. Por abajo es de color blanco moteado de pequeñas zonas verdes y negras, la corona es de azul iridescente, y por arriba es azul y verde.
Las grandes diferencias de color entre los dos sexos de esta ave (las mayores entre los colibrís), hicieron creer a los naturalistas en el siglo XIX —entre ellos Claudio Gay— que se trataba de dos especies distintas, hasta que se encontró un nido donde se hallaba un individuo de cada género.
El reclamo del macho es un fuerte y rasposo staccato de notas ascendentes y descendentes.
La reproducción comienza en el mes de julio y el período de incubación es de 22 días. La hembra incuba dos huevos blancos y en un pequeño nido con forma de copa, a unos 3-4 metros del suelo y casi siempre en un Luma apiculata. El período de crianza es de 25 a 75 días.
Se alimenta de néctar de las flores nativas como Rhaphithamnus venustus y Dendroseris litoralis, y de especies introducidas como los Eucalyptus y Abutilon. Ambos géneros defienden sus territorios de alimentación. También es insectívoro.
Es un ave endémica del archipiélago Juan Fernández y actualmente su distribución está restringida a una sola de las tres islas que forman el archipiélago; la isla Robinson Crusoe, aunque en el pasado también habitó una subespecie en la isla Alejandro Selkirk.
Habita zonas boscosas, matorrales espesos y jardines. En verano se puede ver a los machos en el único pueblo de la isla, San Juan Bautista, alimentándose del néctar de las Dendroseris.
La especie se encuentra en un grave peligro de extinción contando con unos pocos centenares de individuos. La población de la especie ha estado en un declive generalizado durante años. En los últimos años se han acometido numerosas acciones por parte de algunas organizaciones y del estado chileno para lograr evitar su extinción.
Los factores que han contribuido a esta situación son principalmente la destrucción de la flora nativa por el hombre; la invasión de plantas alóctonas (en especial Rubus ulmifolius y Aristotelia chilensis) que han reducido la extensión de los bosques de Luma donde estos pájaros anidan; la depredación sufrida por los gatos domésticos y asilvestrados; y la erosión causada por la introducción de conejos y cabras.
El colibrí de Juan Fernández, picaflor de Juan Fernández (Sephanoides fernandensis) o picaflor rojo de Juan Fernández (por el color del macho) es una especie de ave apodiforme de la familia de los colibrís (Trochilidae). Es endémica del archipiélago de Juan Fernández, en Chile. Está en peligro de extinción y los últimos censos (2011-2014) estiman una población de entre 1.500 y 3.500 ejemplares maduros.
Fue declarado monumento natural de Chile mediante decreto del 30 de junio de 2006.
Sephanoides fernandensis Sephanoides generoko animalia da. Hegaztien barruko Trochilidae familian sailkatua dago.
Sephanoides fernandensis Sephanoides generoko animalia da. Hegaztien barruko Trochilidae familian sailkatua dago.
Juanfernándezinkolibri (Sephanoides fernandensis) on äärimmäisen uhanalainen eteläamerikkalainen kolibri.[2]
Juanfernándezinkolibrikoiras kasvaa noin 12 cm pitkäksi. Sen vartalo ja pää ovat tiilenpunaiset, siivet ja otsa ovat mustat, hiukan metallinhohtoiset säihkyen spektroliitin tapaan. Naaras on aivan erinäköinen; niitä luultiin pitkään jopa eri lajeiksi. Naaras on pienempi, alle kymmensenttinen. Sen pää, selkä ja siivet ovat metallinhohtoisen sinivihreät, vatsapuolen höyhenpeite on kermanvalkea, vihreiden ja mustien pilkkujen kirjoma. Otsaläikkä on sähkönsininen.[3]
Juanfernándezinkolibreja elää vain Juan Fernándezin saarilla Chilen edustalla. Laji on äärimmäisen uhanalainen elinalueen kutistumisen takia. Yksilöitä arvellaan olevan jäljellä enää joitakin satoja.[1]
Vanhemmassa Birdlifen luettelossa kolibri on nimellä Juanfernandesinkolibri.
Juanfernándezinkolibri (Sephanoides fernandensis) on äärimmäisen uhanalainen eteläamerikkalainen kolibri.
Sephanoides fernandensis
Le Colibri robinson (Sephanoides fernandensis) est une espèce de colibri.
La population de cette espèce est en forte décroissance, et l'espèce est considérée par l'UICN en danger critique d'extinction.
Cette espèce est endémique de l'archipel Juan Fernández au large du Chili.
Ses habitats sont les forêts humides de basses altitudes, et les végétations humides de broussailles. On la trouve aussi dans les zones urbaines et les jardins ruraux.
Les fleurs de Rhaphithamnus venustus, connu localement sous le nom Juan Bueno et endémique de Archipel Juan Fernández, à l'est du Chili, sont une importante source de nectar pour le Colibri robinson.
D'après Alan P. Peterson, cette espèce est constituée des deux sous-espèces suivantes :
Sephanoides fernandensis
Le Colibri robinson (Sephanoides fernandensis) est une espèce de colibri.
La population de cette espèce est en forte décroissance, et l'espèce est considérée par l'UICN en danger critique d'extinction.
De Juan-Fernandezkolibrie (Sephanoides fernandensis) is een vogel uit de familie Trochilidae (kolibries). De vogel werd in 1831 beschreven door de Britse marine-officier en natuuronderzoeker Phillip Parker King. Het is een ernstig bedreigde, endemische vogelsoort van de Chileense Juan Fernández-archipel die 320 km ten westen van het vasteland ligt.
De vogel is 13 cm lang. Er is een opvallend verschil tussen het mannetje en het vrouwtje. Het mannetje is overwegend roodbruin tot oranje met donkere vleugelveren. Het vrouwtje is overwegend groen van boven met blauw op de kruin en groenblauw op de rest van de kop en bijna wit van onder.[2][1]
Deze soort is endemisch op de Juan Fernández-archipel en telt 2 ondersoorten:
Het leefgebied van de eerste ondersoort is een 11 km² groot gebied waar nog het oorspronkelijke bos staat. Gedurende de broedtijd is deze vogelsoort volledig afhankelijk van inheemse planten en bomen, buiten de broedtijd foerageert de kolibrie ook wel op aangeplante bloemplanten in tuinen.[1]
De Juan-Fernandezkolibrie heeft een zeer klein verspreidingsgebied en daardoor is de kans op uitsterven groot. De grootte van de populatie werd in 2012 door BirdLife International geschat op 2500 tot 3000 individuen en de populatie-aantallen nemen af. Het leefgebied wordt sterk aangetast door de mens als landbouwer en door ingevoerde invasieve soorten als konijnen, ratten en katten. De konijnen tasten de oorspronkelijke vegetatie aan en ratten en katten treden op als predatoren. Om deze redenen staat deze soort als ernstig bedreigd (kritiek) op de Rode Lijst van de IUCN.[1]
Bronnen, noten en/of referentiesDe Juan-Fernandezkolibrie (Sephanoides fernandensis) is een vogel uit de familie Trochilidae (kolibries). De vogel werd in 1831 beschreven door de Britse marine-officier en natuuronderzoeker Phillip Parker King. Het is een ernstig bedreigde, endemische vogelsoort van de Chileense Juan Fernández-archipel die 320 km ten westen van het vasteland ligt.
Fernandezik wyspowy (Sephanoides fernandensis) – gatunek małego ptaka z rodziny kolibrowatych. Endemiczny dla wyspy Robinson Crusoe z archipelagu Juan Fernández należącego do Chile. Jest to gatunek osiadły, występujący na tej wyspie razem z fernandezikiem chilijskim (S. sephaniodes), który migruje do Chile.
Ten gatunek prawdopodobnie posiada najwyraźniejszy dymorfizm płciowy spośród wszystkich kolibrów. W przeciwieństwie do innych gatunków, gdzie samica posiada jedynie mniej intensywne ubarwienie, niż samiec, u S. fernandensis jest ona równie barwnie upierzona; w XIX w. była uznawana za osobny gatunek, aż do czasu odkrycia gniazda z oboma ptakami z pary.
Samiec mierzy 11,5-12 cm, masa ciała wynosi 10,9 g. W większości posiada pomarańczowocynamonowe upierzenie, poza ciemnozielonymi skrzydłami, czarnym dziobem i opalizującym złotym wierzchem głowy. Długość ciała samicy wynosi 10 cm, masa ciała 6,8 cm. Posiada biały spód ciała z drobnymi zielonymi i czarnymi cętkami. Wierzch głowy opalizujący, niebieski, wierzch ciała niebiesko-zielony.
Środowisko życia fernandezika wyspowego stanowią lasy, zarośla i ogrody. W lecie samce często są widywane w jedynym mieście na wyspie, San Juan Bautista, żerujące na roślinie Dendroseris litoralis, także krytycznie zagrożonej.
Samica składa 2 białe jaja w małym gnieździe w kształcie kubeczka, ulokowanym 3-4 m nad ziemią, zawsze w pobliżu drzewa Luma apiculata z rodziny mirtowatych. Pożywienie tego gatunku stanowi nektar, często z kwiatów endemicznej dla tej wyspy rośliny Rhaphithamnus venustus i Dendroseris litoralis. Żywi się także na introdukowanych eukaliptusach izaślazach oraz insektach. Oba ptaki z pary bronią swego terytorium.
Populacja tego gatunku zmniejsza się. W październiku 2002 zliczono 200 osobników, w tym jedynie 60 samic. Gatunek uznany za krytycznie zagrożony przez BirdLife International. Działania ochronne zostały podjęte w 2004 roku, wraz z kilkoma innymi organizacjami (The Hummingbird Society, American Bird Conservancy, Juan Fernández Islands Conservancy, Oikonos – Ecosystem Knowledge), by zapobiec wymarciu gatunku.
Działania szkodzące fernandezikowi wyspowego obejmują niszczenie lokalnej flory przez człowieka, pojawienie się gatunków inwazyjnych, jakimi są jeżyna z gatunku Rubus ulmifolius i Aristotelia chilensis z rodziny eleokarpowatych, ograniczenie ilości drzew Luma apiculata, na których budowane są gniazda oraz drapieżnictwo ze strony kotów. Na wyspie Alejandro Selkirk występował także obecnie wymarły podgatunek S. f. leyboldi[3].
Fernandezik wyspowy (Sephanoides fernandensis) – gatunek małego ptaka z rodziny kolibrowatych. Endemiczny dla wyspy Robinson Crusoe z archipelagu Juan Fernández należącego do Chile. Jest to gatunek osiadły, występujący na tej wyspie razem z fernandezikiem chilijskim (S. sephaniodes), który migruje do Chile.
MorfologiaTen gatunek prawdopodobnie posiada najwyraźniejszy dymorfizm płciowy spośród wszystkich kolibrów. W przeciwieństwie do innych gatunków, gdzie samica posiada jedynie mniej intensywne ubarwienie, niż samiec, u S. fernandensis jest ona równie barwnie upierzona; w XIX w. była uznawana za osobny gatunek, aż do czasu odkrycia gniazda z oboma ptakami z pary.
Samiec mierzy 11,5-12 cm, masa ciała wynosi 10,9 g. W większości posiada pomarańczowocynamonowe upierzenie, poza ciemnozielonymi skrzydłami, czarnym dziobem i opalizującym złotym wierzchem głowy. Długość ciała samicy wynosi 10 cm, masa ciała 6,8 cm. Posiada biały spód ciała z drobnymi zielonymi i czarnymi cętkami. Wierzch głowy opalizujący, niebieski, wierzch ciała niebiesko-zielony.
ŚrodowiskoŚrodowisko życia fernandezika wyspowego stanowią lasy, zarośla i ogrody. W lecie samce często są widywane w jedynym mieście na wyspie, San Juan Bautista, żerujące na roślinie Dendroseris litoralis, także krytycznie zagrożonej.
ZachowanieSamica składa 2 białe jaja w małym gnieździe w kształcie kubeczka, ulokowanym 3-4 m nad ziemią, zawsze w pobliżu drzewa Luma apiculata z rodziny mirtowatych. Pożywienie tego gatunku stanowi nektar, często z kwiatów endemicznej dla tej wyspy rośliny Rhaphithamnus venustus i Dendroseris litoralis. Żywi się także na introdukowanych eukaliptusach izaślazach oraz insektach. Oba ptaki z pary bronią swego terytorium.
Status, zagrożenia i ochronaPopulacja tego gatunku zmniejsza się. W październiku 2002 zliczono 200 osobników, w tym jedynie 60 samic. Gatunek uznany za krytycznie zagrożony przez BirdLife International. Działania ochronne zostały podjęte w 2004 roku, wraz z kilkoma innymi organizacjami (The Hummingbird Society, American Bird Conservancy, Juan Fernández Islands Conservancy, Oikonos – Ecosystem Knowledge), by zapobiec wymarciu gatunku.
Działania szkodzące fernandezikowi wyspowego obejmują niszczenie lokalnej flory przez człowieka, pojawienie się gatunków inwazyjnych, jakimi są jeżyna z gatunku Rubus ulmifolius i Aristotelia chilensis z rodziny eleokarpowatych, ograniczenie ilości drzew Luma apiculata, na których budowane są gniazda oraz drapieżnictwo ze strony kotów. Na wyspie Alejandro Selkirk występował także obecnie wymarły podgatunek S. f. leyboldi.
Juanfernándezkolibri[4] (Sephanoides fernandensis) är en fågel i familjen kolibrier.[3]
Juanfernándezkolibri förekommer enbart i Juan Fernández-öarna utanför Chile. Arten behandlas antingen som monotypisk[5] eller delas in i två underarter med följande utbredning:[2]
IUCN kategoriserar arten som akut hotad.[1]
Sephanoides fernandensis là một loài chim trong họ Chim ruồi.[1]
Sephanoides fernandensis là một loài chim trong họ Chim ruồi.