Die Grootnellie (Macronectes halli) is 'n stormvoël wat voorkom aan die weskus en suidkus van Suid-Afrika. Die voël is 81 – 98 cm groot en weeg 2.8 - 5.8 kg met 'n vlerkspan van 1.8 - 2.0 meter. Die spesie is amper-bedreig, daar is slegs 12,000 pare wat broei op subantarktiese eilande. In Engels staan die voël bekend as Norhern giant petrel.
Die Grootnellie (Macronectes halli) is 'n stormvoël wat voorkom aan die weskus en suidkus van Suid-Afrika. Die voël is 81 – 98 cm groot en weeg 2.8 - 5.8 kg met 'n vlerkspan van 1.8 - 2.0 meter. Die spesie is amper-bedreig, daar is slegs 12,000 pare wat broei op subantarktiese eilande. In Engels staan die voël bekend as Norhern giant petrel.
Nəhəng Şimal fırtınaquşu[1] (lat. Macronectes halli) — olduqca iri, yırtıcı, dəniz quşu. Fırtınaquşukimilər dəstəsinə (Procellariiformes), Fırtınaquşular fəsiləsinə (Procellariidae) daxil olan növ. Növ Avstraliyalı Qreqori Metyuson (ing. Gregory Mathews, 1876—1949) tərəfindən 1912 ildə qeydə alınmışdır. Nəhəng fırtınaquşu (Macronectes) cinsinə daxil olan iki növdən biridir.
Əsasən Cənub okeanının Antarktida haqqında konvensiyada nəzərdə tutulan ərazidən şimalda yaşayır. Böyük mənada Nəhəng cənub fırtınaquşunun arealı ilə kəsişsədə nisbətən şimalda belə görülür,
Nəhəng cənub fırtınaquşu ilə birlikdə öz fəsiləsinin ən iri quşlarıdır. Cənubi Georgiya ərazisində yuxa quran quşların dimdiyi 85–100 mm, qanadı 482–564 mm. Gözün ətrafı yetkin quşlarda parlaq-boz, yaşımtəl, cavan fərdlərdə qəhvəyi olur. Yetkin fərdlərin bədəni tünd-boz, ön hissə isə ağımtıl olur. Hələ yetkinləşməmiş fərdlərdə isə nisbətən tünddür[1].
Bu növün nümayyəndələrinə Cənub okeanının cənun və şimal sərhədləri daxilində, Atlantik okeanın cənubu, Sakit və Hind okeanının mülayim və subtropik qurşaqlarına qədər olan ərazilərdə belə görmək olur. Üstəlik Avstraliya cənubu, Çili və Argentinanın şimal sularında belə görünürlər. Onlar əsasən Cənubi Georgi adasında yayılmışlar. Burada ümumi sayları 4500 çütdür. Çatem adası, Kroze adaları, Kergelen və Makkuori adası əsas areallardandır. Arealın ümumi sahəsi 82 600 000 km²-dir (31 900 000 mil²)[2].
Nəhəng Şimal fırtınaquşu (lat. Macronectes halli) — olduqca iri, yırtıcı, dəniz quşu. Fırtınaquşukimilər dəstəsinə (Procellariiformes), Fırtınaquşular fəsiləsinə (Procellariidae) daxil olan növ. Növ Avstraliyalı Qreqori Metyuson (ing. Gregory Mathews, 1876—1949) tərəfindən 1912 ildə qeydə alınmışdır. Nəhəng fırtınaquşu (Macronectes) cinsinə daxil olan iki növdən biridir.
Əsasən Cənub okeanının Antarktida haqqında konvensiyada nəzərdə tutulan ərazidən şimalda yaşayır. Böyük mənada Nəhəng cənub fırtınaquşunun arealı ilə kəsişsədə nisbətən şimalda belə görülür,
El petrell gegant subantàrtic (Macronectes halli) és un gran ocell marí de la família dels procel·làrids (Procellariidae) que cria a illes de l'hemisferi sud, però en general més al nord que el seu parent el petrell gegant del sud.
Són ocells pelàgics que crien a illes meridionals com Geòrgia del Sud, Chatham, Kerguelen, Crozet, Macquarie i altres, dispersant-se pels oceans meridionals al sud del tròpic de Capricorn i sense arribar normalment al cercle polar antàrtic.[2]
S'alimenta principalment de carronya de pingüins i pinnípedes, també de krill, així com de restes de cefalòpodes i peixos rebutjats des de vaixells. Durant l'època de cria, els mascles mengen més carronya que les femelles.[2]
No arriben a criar normalment fins als deu anys. Fan els nius a illes, on ponen un únic ou, al mes d'Agost. En el cas de compartir l'illa amb el petrell gegant del sud, es reprodueixen sis setmanes abans que aquests.[2]
El petrell gegant subantàrtic (Macronectes halli) és un gran ocell marí de la família dels procel·làrids (Procellariidae) que cria a illes de l'hemisferi sud, però en general més al nord que el seu parent el petrell gegant del sud.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Pedryn mawr gogleddol (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: pedrynnod mawr gogleddol) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Macronectes halli; yr enw Saesneg arno yw Hall's giant petrel. Mae'n perthyn i deulu'r Pedrynnod (Lladin: Procellariidae) sydd yn urdd y Procellariformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn M. halli, sef enw'r rhywogaeth.[2]
Mae'r pedryn mawr gogleddol yn perthyn i deulu'r Pedrynnod (Lladin: Procellariidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Oceanodroma jabejabe Oceanodroma jabejabe Oceanodroma macrodactyla Oceanodroma macrodactyla Oceanodroma monteiroi Oceanodroma monteiroi Pedryn Cynffon-fforchog Oceanodroma leucorhoa Pedryn drycin Hydrobates pelagicus Pedryn drycin cynffonfforchog Oceanodroma furcata Pedryn drycin du Oceanodroma melania Pedryn drycin gyddfwyn Nesofregetta fuliginosa Pedryn drycin Madeira Oceanodroma castro Pedryn drycin Matsudaira Oceanodroma matsudairae Pedryn drycin torchog Oceanodroma hornbyi Pedryn drycin Tristram Oceanodroma tristrami Pedryn drycin tywyll Oceanodroma markhami Pedryn drycin wynebwyn Pelagodroma marina Pedryn drycin y Galapagos Oceanodroma tethysAderyn a rhywogaeth o adar yw Pedryn mawr gogleddol (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: pedrynnod mawr gogleddol) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Macronectes halli; yr enw Saesneg arno yw Hall's giant petrel. Mae'n perthyn i deulu'r Pedrynnod (Lladin: Procellariidae) sydd yn urdd y Procellariformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn M. halli, sef enw'r rhywogaeth.
Der Hall-Sturmvogel (Macronectes halli), auch Nördlicher Riesensturmvogel genannt, ist ein überwiegend dunkel gefärbter Brutvogel der subantarktischen Zone.
Er gehört zur Gattung der Riesensturmvögel und ist mit einer Flügelspannweite von über 2 m den Albatrossen ebenbürtig. Nahrung sind kranke und tote Robben, Pinguine sowie Krebstiere, Fische und Kopffüßer. Die Brutzeit beträgt ca. 60 Tage. Die Tiere sind nach vier bis sieben Jahren geschlechtsreif. Es sind hervorragende Wandervögel.
Der Hallsturmvogel brütet hauptsächlich auf Inseln nördlich der Antarktis wie beispielsweise Gough, Marion, Crozet, Kerguelen und Chatham und ist im Gegensatz zum nah verwandten Riesensturmvogel ein Einzelbrüter.
Ebenso wie der Riesensturmvogel wird auch der Hallsturmvogel von Seeleuten „Stinker“ genannt, da sie einen ölhaltigen und stinkenden Mageninhalt erbrechen, wenn sie sich erschrecken. Sie sind dadurch in der Lage, sich schneller in Luft zu erheben.
Der Hall-Sturmvogel (Macronectes halli), auch Nördlicher Riesensturmvogel genannt, ist ein überwiegend dunkel gefärbter Brutvogel der subantarktischen Zone.
Er gehört zur Gattung der Riesensturmvögel und ist mit einer Flügelspannweite von über 2 m den Albatrossen ebenbürtig. Nahrung sind kranke und tote Robben, Pinguine sowie Krebstiere, Fische und Kopffüßer. Die Brutzeit beträgt ca. 60 Tage. Die Tiere sind nach vier bis sieben Jahren geschlechtsreif. Es sind hervorragende Wandervögel.
Der Hallsturmvogel brütet hauptsächlich auf Inseln nördlich der Antarktis wie beispielsweise Gough, Marion, Crozet, Kerguelen und Chatham und ist im Gegensatz zum nah verwandten Riesensturmvogel ein Einzelbrüter.
Ebenso wie der Riesensturmvogel wird auch der Hallsturmvogel von Seeleuten „Stinker“ genannt, da sie einen ölhaltigen und stinkenden Mageninhalt erbrechen, wenn sie sich erschrecken. Sie sind dadurch in der Lage, sich schneller in Luft zu erheben.
The northern giant petrel (Macronectes halli), also known as Hall's giant petrel, is a large predatory seabird of the southern oceans. Its distribution overlaps broadly, but is slightly north of, the similar southern giant petrel (Macronectes giganteus).
The northern giant petrel was formally described in 1912 by the Australian born ornithologist Gregory Mathews as a subspecies of the southern giant petrel with the trinomial name Macronectes giganteus halli. The specific epithet halli was chosen to honour the Australian ornithologist Robert Hall who had described the birds breeding on the Kerguelen Islands.[2][3] The northern giant petrel is now considered to be a separate species and has the binomial name Macronectes halli. It is monotypic: no subspecies are recognised.[4] The genus name combines the Ancient Greek makros meaning "great" and nēktēs meaning "swimmer".[5] The name "petrel" refers to the Biblical account of Saint Peter walking on water,[6] referring to the way these birds run on top of the water as they are getting airborne.[7]
The two giant petrel species make up the genus Macronectes. They belong to the order Procellariiformes, the tube-nosed seabirds or petrels. All tube-noses have tubular nostrils, and all those in the family Procellariidae, the true petrels, have their nostrils united along the top of the bill. Procellariform birds have between seven and nine distinct horny plates for their bill, and in petrels one of these plates forms the hooked portion of their upper bill called the maxillary unguis. They produce a stomach oil made up of wax esters and triglycerides that is stored in the proventriculus. This can be sprayed out of their mouths as a defence against predators as well as an energy rich food source for chicks and for the adults during their long flights.[8] Finally, they also have a salt gland that is situated above the nasal passage and helps desalinate their bodies, due to the high amount of sea water that they imbibe. It excretes a concentrated saline solution from their nostrils.[9]
The northern giant petrel averages 90 cm (35 in) in length, with a range of 80 to 95 cm (31 to 37 in), possessing a wingspan of 150 to 210 cm (59 to 83 in). Size is somewhat variable and this species is broadly the same size as its southern sister species. The largest-bodied colony is in the South Georgia Islands, where 56 males averaged 4.9 kg (11 lb) and 43 females average 3.72 kg (8.2 lb).[10] The smallest-bodied are on the Chatham Islands, where 19 males averaged 3.66 kg (8.1 lb) and 21 females averaged 2.83 kg (6.2 lb).[11] Overall, weight for the species can range from 2.5 to 5.8 kg (5.5 to 12.8 lb).[10][11] Its plumage consists of grey-brown body with lighter coloured forehead, sides of face, and chin. Its bill is between 90 and 110 mm (3.5–4.3 in) long, slightly longer on average than the southern giant petrel, and is pinkish yellow with a brown tip. Its eyes are grey. The tarsus of the northern giant petrel is slightly longer on average than the southern species, but the southern has longer wings on average.[11] The juvenile Macronectes halli is entirely dark brown and lightens as it ages. It can be differentiated from Macronectes giganteus by the top of the bill, which on the southern species is green.[12]
The northern giant petrel is pelagic and is found throughout the Southern Ocean north of the Antarctic Convergence Zone, and north through Chile, Argentina, South Africa, New Zealand, and half of Australia. Over 4,500 pairs nest on islands in the South Georgia group. They also nest on some of the Chatham Islands, Kerguelen Islands, Crozet Islands, Macquarie Island and others. Their overall range is 82,600,000 km2 (31,900,000 sq mi).[12]
The northern giant petrel feeds mainly on carrion (dead penguins and pinnipeds), as well as fish, krill, squid, and other cephalopods. They will follow fishing boats and cruise ships, eating any discarded fish and waste from the ships. During the breeding season, males eat more carrion than females, with the females feeding on pelagic sources. They are extremely aggressive and will kill other seabirds (mostly penguin chicks, sick or injured adult penguins and the chicks of other seabirds), even those as large as an albatross.[12]
Northern giant petrels forage in similar locations to southern giant petrels, but at different times due to the earlier breeding season of northern giant petrels. It is thought this temporal segregation in habitat-use reduces interspecific competition, whilst sexual segregation, due to females making more pelagic trips than males, reduces intraspecific competition.[13]
Birds start breeding at an average age of ten years, and breed on islands in colonies, which they share with the southern giant petrel. They breed six weeks earlier than their counterparts.[12]
In a 2001 estimate, this species had between 17,000 and 21,000 mature birds. This number has been increasing over the last two decades, after being expected to decrease. The IUCN thus downgraded them from near threatened to least concern. Recent surveys have shown that most locations are increasing in numbers, except for the Crozet Islands. This is probably due to increases in fish waste, better control on longline fishing, and more carrion from fur seals.[12]
Currently, this bird is listed on CMS Appendix II and ACAP Annex 1. Future plans are to maintain surveys and counting of individuals, research movement and migration, and continue lowering the bycatch deaths by current means and if needed newer measures through CCAMLR, CMS, and FAO.[12]
The northern giant petrel (Macronectes halli), also known as Hall's giant petrel, is a large predatory seabird of the southern oceans. Its distribution overlaps broadly, but is slightly north of, the similar southern giant petrel (Macronectes giganteus).
La Norda giganta petrelo (Macronectes halli), konata ankaŭ kiel Giganta petrelo de Hall, estas granda marbirdo de sudaj oceanoj. Ties distribuado ege koincidas kun la tre simila Suda giganta petrelo, kvankam ĝi ĝenerale estas centrata iome pli norde.
La Norda giganta petrelo kun sia partnero, la Suda giganta petrelo, formas la genron Macronectes. Tiu apartenas al la ordo de Procelarioformaj, nome tub-nazaj marbirdoj, pro ties unika nazostrukturo. Kiel membroj de la Procelarioformaj, ili kunhavas kelkajn identigajn karakterojn. Unue, ili havas nazajn trapasejojn kiuj ligiĝas al la supra beko, kvankam la naztruoj ĉe la albatrosoj estas flanke de la beko. La bekoj de la Procelarioformaj estas unikaj ankaŭ ĉe tio ke ili disiĝas en 7 al 9 kornecaj platoj. Ili produktas stomakoleon faritan el vaksecaj esteroj kaj trigliceridoj kiuj stokiĝas en la proventrikulo. Tio estas uzata kontraŭ predantoj same kiel energiriĉa manĝofonto por idoj kaj por plenkreskuloj dum ties longaj flugoj.[1] Fine ili havas ankaŭ salglandojn kiuj situiĝas ĉe la naza trapasejo kaj helpas al sensaligo de ties korpoj, pro la alta kvanto de oceana akvo kiun ili englutas. Ili elpelas la salan solvaĵon tra sia nazo.[2]
El la latina scienca nomo Macronectes giganteus la dua vorto estas latina por giganta, dum la unua estas kunmetaĵo el makros nome greka vorto signifanta longa aŭ granda kaj nēktēs signifanta naĝanto. Norda giganta petrelo ekas per norda alude al la fakto ke ties kutima habitato estas pli norda ol tiu de ties partnero la Suda giganta petrelo, kaj petrelo aludas al Sankta Petro kaj la rakonto pri lia surakva piedirado, kio siavice aludas al la ekflugmaniero de la birdospecio.[3]
La Norda giganta petrelo averaĝe estas 90 cm longa. Ties plumaro konsistas el grizbruna korpo kun pli helaj fruntoj, vizaĝoflankoj, kaj mentono. Ties beko estas el 90 al 105 mm longa kaj rozflaveca kun bruna pinto, kaj ties okuloj estas grizaj. La junulo de tiu specio estas tute malhelbruna kaj heliĝas laŭ la aĝopaŝo. Ĝi povas esti diferencita el la similkolora Suda giganta petrelo pro la bekopinto, kiu ĉe la suda estas verda.[4]
La Norda giganta petrelo manĝas ĉefe kadavraĵojn el pingvenoj kaj fokoj, same kiel krilon, tripaĵon, cefalopodojn, kaj fiŝojn kaj rubon forĵetitajn el ŝipoj. Dum la reprodukta sezono, maskloj manĝas pli da kadavraĵoj ol inoj kiuj manĝas plie el pelagaj fontoj.[4]
Birdoj ekreproduktiĝas averaĝe kiam ili estas dekjaraĝaj, kaj reproduktiĝas sur insuloj en kolonioj. Kie ili kunhavas insulojn kun la Suda giganta petrelo, ili reproduktiĝas ses semajnojn pli frue ol ties partnero.[4]
Ili estas tre pelagaj kaj flugas tra la sudaj oceanoj norde de la Antarkta Konverĝareo, kaj norden al Ĉilio, Argentino, Sudafriko, kaj duono de Aŭstralio. Ili nestumas sur insuloj kiaj la grupo de Suda Georgio kun 4,500 paroj. Ili nestumas ankaŭ sur kelkaj el la Ĉathamoj, Kergelenoj, Krozetoj, Makvora Insulo kaj aliaj. Ties ĝenerala loĝa teritorio estas 82,600,000 km².[4]
Ĝenerale ties populacio estas inter 17,000 kaj 21,000 maturuloj, baze sur ĉirkaŭkalkulo de 2001. Tiu nombro pliiĝantis dum la lastaj du jardekoj eĉ kvankam oni antaŭvidis ties malpliiĝon. Tiu pliiĝo permesis al la IUCN subengradigi ilin el kategorio Preskaŭ Minacata al Malplej Zorgiga. Ĵusa studaro montris ke plej lokoj pliiĝantas laŭnombre escepte ĉe la Krozetoj. Tio probable rilatas al pliiĝo ĉe fiŝorubo, pli bona kontrolo sur multhokado, kaj pli da kadavraĵoj el Gazela arktocefalo.[4]
Futuraj planoj estas pluigi la enketojn kaj ĉirkaŭkalkulojn de individuoj, reserĉi pri movadoj kaj migradoj, pluigante la subenan tendencon mortiĝi ĉe fiŝkaptado danke al helpo de asocioj kiaj CCAMLR, CMS kaj FAO.[4]
La Norda giganta petrelo (Macronectes halli), konata ankaŭ kiel Giganta petrelo de Hall, estas granda marbirdo de sudaj oceanoj. Ties distribuado ege koincidas kun la tre simila Suda giganta petrelo, kvankam ĝi ĝenerale estas centrata iome pli norde.
El petrel gigante subantártico o abanto marino subantártico[2] (Macronectes halli) es una especie de ave de la familia Procellariidae. Pertenece al género Macronectes, conformado por dos especies, el petrel gigante subantártico y el petrel gigante antártico (M. giganteus) que viven exclusivamente en el hemisferio sur. El petrel gigante subantártico es reconocido por ser un depredador agresivo, atacando a sus presas tanto en el agua como en tierra, donde suele alimentarse cazando pequeñas aves o comiendo carroña.
Este petrel tiene bien puesto su nombre de gigante, pues alcanza los 88-94 cm de largo con una envergadura de alas de 195-200 cm, asemejándose mucho al albatros, del cual se diferencian por el tubo que posee en el pico, propio de las aves de la familia Procellariidae. Llega a pesar 4.5 kilos.
Su apariencia es generalmente gris, oscureciéndose en las zonas superiores y aclarándose en la garganta. La característica que lo distingue de la especie M. giganteus es la punta del pico, que en el M. halli es rojiza, rosada o café. También, el superficie inferior de M. halli adulto es mucho más pálida y más uniforme que M. giganteus. Por otra parte, los pájaros jóvenes de ambas especies son todos oscuros y es muy difícil distinguir entre ellos.
El petrel gigante subantártico o abanto marino subantártico (Macronectes halli) es una especie de ave de la familia Procellariidae. Pertenece al género Macronectes, conformado por dos especies, el petrel gigante subantártico y el petrel gigante antártico (M. giganteus) que viven exclusivamente en el hemisferio sur. El petrel gigante subantártico es reconocido por ser un depredador agresivo, atacando a sus presas tanto en el agua como en tierra, donde suele alimentarse cazando pequeñas aves o comiendo carroña.
Este petrel tiene bien puesto su nombre de gigante, pues alcanza los 88-94 cm de largo con una envergadura de alas de 195-200 cm, asemejándose mucho al albatros, del cual se diferencian por el tubo que posee en el pico, propio de las aves de la familia Procellariidae. Llega a pesar 4.5 kilos.
Su apariencia es generalmente gris, oscureciéndose en las zonas superiores y aclarándose en la garganta. La característica que lo distingue de la especie M. giganteus es la punta del pico, que en el M. halli es rojiza, rosada o café. También, el superficie inferior de M. halli adulto es mucho más pálida y más uniforme que M. giganteus. Por otra parte, los pájaros jóvenes de ambas especies son todos oscuros y es muy difícil distinguir entre ellos.
Macronectes halli Macronectes generoko animalia da. Hegaztien barruko Procellariidae familian sailkatua dago.
Macronectes halli Macronectes generoko animalia da. Hegaztien barruko Procellariidae familian sailkatua dago.
Tummamyrskyliitäjä (Macronectes halli) on ulappaliitäjien heimoon kuuluva merilintu. Se luokiteltiin aikaisemmin isomyrskyliitäjän alalajiksi, mutta erotettiin omaksi lajikseen vuonna 1966.
Linnun pituus on noin 90 cm ja paino 4,5 kg. Erona isomyrskyliitäjään on nokan punertava kärki.[2]
Pesii Australian eteläosan saarilla ja mahdollisesti myös Antarktiksella. Pesii pohjoisempana kuin isomyrskyliitäjä.
Iso- ja tummamyrskyliitäjiä kutsutaan Antarktiksen korppikotkiksi niiden ruokailutapojen takia. Ne partioivat rantoja etsien raatoja. Ne tappavat ja syövät myös pingviinien ja muiden merilintujen poikasia ja huonokuntoisia aikuisia.
Tummamyrskyliitäjä (Macronectes halli) on ulappaliitäjien heimoon kuuluva merilintu. Se luokiteltiin aikaisemmin isomyrskyliitäjän alalajiksi, mutta erotettiin omaksi lajikseen vuonna 1966.
Macronectes halli
Le Pétrel de Hall (Macronectes halli) est une espèce de grands oiseaux de mer de la famille des Procellariidae.
Cet oiseau mesure 81 à 94 cm pour une envergure de 180 à 200 cm. Il ne présente pas de dimorphisme sexuel.
Il se distingue du Pétrel géant par la coloration jaune du bec muni d'un onglet rouge.
Cet oiseau se reproduit sur les îles sub-antarctiques ; elle est occasionnelle à proximité de La Réunion.
Macronectes halli
Le Pétrel de Hall (Macronectes halli) est une espèce de grands oiseaux de mer de la famille des Procellariidae.
Sjeverni veliki burnjak (lat. Macronectes halli) je morska ptica iz roda Macronectes. Jedna je od najvećih ptica južnog oceana. Duga je oko 90 cm. Raspon krila joj je 1,5-2,1 m [2]. Perje joj je sivosmeđe, a glava je svjetlije boje. Kljun je prljavožute boje, a oči su joj sivkaste boje. Hrane se tuljanima, pingvinima, strvinama, ribama, glavonošcima, te ribljim iznutricama s brodova. Tijekom zimskih mjeseci se najčešće hrane samo ribom[3]. Okvirna populacija ove vrste je 17 000-21 000[4].
Ove ptice su spolno zrele sa 6, a počinju se gnijezditi s 10 godina. Gnijezde se u kolonijama šest tjedana prije vrste Macronectes giganteus. U gnijezdište polažu jedno jaje iz kojega se izlegne ptić za 60 dana.
Sjeverni veliki burnjak (lat. Macronectes halli) je morska ptica iz roda Macronectes. Jedna je od najvećih ptica južnog oceana. Duga je oko 90 cm. Raspon krila joj je 1,5-2,1 m . Perje joj je sivosmeđe, a glava je svjetlije boje. Kljun je prljavožute boje, a oči su joj sivkaste boje. Hrane se tuljanima, pingvinima, strvinama, ribama, glavonošcima, te ribljim iznutricama s brodova. Tijekom zimskih mjeseci se najčešće hrane samo ribom. Okvirna populacija ove vrste je 17 000-21 000.
Petrel-raksasa utara (Macronectes halli) adalah burung laut berukuran besar dari samudera utara. Penyebarannya tumpang tindih dengan Petrel-raksasa selatan yang sejenis, meskipun secara keseluruhan lebih menyebar sedikit ke arah utara. Burung dewasa dari kedua spesies dapat dipisahkan dari warna ujung paruh mereka: kehijauan pada Petrel-raksasa selatan dan kemerahan pada Petrel-raksasa utara.
Petrel-raksasa utara (Macronectes halli) adalah burung laut berukuran besar dari samudera utara. Penyebarannya tumpang tindih dengan Petrel-raksasa selatan yang sejenis, meskipun secara keseluruhan lebih menyebar sedikit ke arah utara. Burung dewasa dari kedua spesies dapat dipisahkan dari warna ujung paruh mereka: kehijauan pada Petrel-raksasa selatan dan kemerahan pada Petrel-raksasa utara.
De noordelijke reuzenstormvogel (Macronectes halli) is een vogel uit de familie van de stormvogels en pijlstormvogels (Procellariidae). Het is een zeevogel van het zuidelijk halfrond.
De vogel is 80 tot 95 cm lang. Mannetjes wegen 4,15 tot 5,8 kg, vrouwtjes 3 tot 4,5 kg. De spanwijdte is 1,5 tot 2,1 m. Het is een grote, grijsbruine zeevogel die sterk lijkt op de zuidelijke reuzenstormvogel. De noordelijke soort is egaler van kleur. Rond het oog en op de keel is de vogel lichter. De snavel is fors en vleeskleurig de poten zijn donker vleeskleurig tot grijs.[2]
Buiten de broedtijd verblijft deze zeevogel in het zeegebied rond de zuidpool tussen 30° en 64° zuiderbreedte. Er is grote overlap met de verspreiding van de zuidelijke soort, maar uit plaatsbepalingen van gezenderde vogels blijkt dat deze noordelijke soort gemiddeld vaker in het noordelijk deel van het gebied voorkomt, maar altijd op het zuidelijk halfrond blijft. De vogel broedt ook gemiddeld op meer noordelijke gelegen eilanden van Zuid-Georgia en eilanden verder oostelijk in de Indische Oceaan tot zuidelijk van Nieuw-Zeeland gelegen eilanden.[2]
Tot 2008 stond de vogel als gevoelig voor uitsterven op de Rode Lijst van de IUCN. Daarna werd bekend dat de populatie-aantallen stijgen en kwamen ook meer betrouwbare schattingen beschikbaar. De vogel nam toe door de toename van zeezoogdieren in het gebied en staat nu als "niet bedreigd" op de rode lijst. De langelijnvisserij blijft een potentiële bedreiging voor deze zeevogels.[1]
Bronnen, noten en/of referentiesDe noordelijke reuzenstormvogel (Macronectes halli) is een vogel uit de familie van de stormvogels en pijlstormvogels (Procellariidae). Het is een zeevogel van het zuidelijk halfrond.
Nordkjempepetrell (Macronectes halli) er ein stor, mørk sjøfugl i stormfuglfamilien. Arten lever pelagisk og er utbreidd sirkumpolart på kystar og til havs i den subantarktiske regionen. Hekkinga skjer på øyar, den største hekkepopulasjonen finst på Sør-Georgia.
Med ei kroppslengd på ca. 90 centimeter og kroppsmasse på rundt 4,5 kilogram har nordkjempepetrell større kropp enn til dømes Phoebastria-abatrossane, men mindre vengespenn. Nordkjempepetrell kan oppnå vengespenn på over 2 meter.[1] Kroppsmassen til hofuglar er ca. 80 % av hannen sin kroppsmasse.[2] Fjørdrakta er gråbrun, framhovud og hals kan bli kvite. Unge fuglar er mørk brune. Kjempetretrellar har massive, gule nebb, nordkjempepetrellen med raudbrun nebbtupp, det sikraste kjenneteiknet som skil han frå sørkjempepetrell.
Denne arten lever på kystar i alle sørlege hav, i Sørishavet og i sørlege område av Stillehavet, Atlanterhavet og Indiahavet. Denne utbreiinga overlappar utbreiingsområdet til sørkjempepetrellen i ei viss mon, men sistnemnde held seg typisk lenger sør. Om sommaren hekkar og beitar han mellom 40 og 64 grader sør, men kan streife nord til 28° sør i vinterhalvåret.[2]
Nordkjempepetrellane er ikkje typiske kolonihekkarar, men hekkar parvis i eigne territorium. Dei største hekkepopulasjonane, på over 1000 par, ligg på Sør-Georgia, Chathamøyane, Kerguelen, Crozetøyane og på Macquarieøya.[3] Men dei hekkar òg spreidd i mindre tal på andre øyar. Oftast beitar dei einslege ute på havet, men kan òg samlast i blanda flokkar når dei følgjer fiskebåtar for å ta utkast.
I strandsona kan dietten bestå av åtsel av pattedyr og fuglar, dei kan og vere predatorar på pingvinar. Hoer et i større grad fisk og krepsdyr fanga på overflata av havet enn det hannar gjer. Nordkjempepetrellar kan dukke ned til 2 meter på jakt etter føda.
Reira er bygd av gras og annan vegetasjon, egglegging skjer frå august til oktober og det eine kvite egget har ei rugetid på ca. 60 dagar, etter det blir ungen heldt varm i 2-3 veker. Ungane kan flyge etter ca. 112 dagar og dreg ut på havet frå slutten av februar. Dei er mellom 9 og 11 år når dei blir hekkefuglar.
Arten har status som livskraftig, og bestanden er estimert til ca. 17 000-21 000 individ, og er trudd å vere aukande.[3]
|isbn=
value: length (hjelp). |access-date=
requires |url=
(hjelp) |title=
(hjelp) CS1 maint: Multiple names: authors list (link) Nordkjempepetrell (Macronectes halli) er ein stor, mørk sjøfugl i stormfuglfamilien. Arten lever pelagisk og er utbreidd sirkumpolart på kystar og til havs i den subantarktiske regionen. Hekkinga skjer på øyar, den største hekkepopulasjonen finst på Sør-Georgia.
Nordkjempepetrell (Macronectes halli) er en stor sjøfugl i slekten Macronectes. Vingespennet er på 1,5 – 2,1 meter. Nordkjempepetrellen lever i Antarktis, som regel mellom 40 og 60 grader sør. Om vinteren og tidlig vår er den å se i subtropiske strøk (opp til 28 grader sør).
Nordkjempepetrellen hekker blant annet på Crozetøyene, Sør-Georgia, Prince Edwardøyene, Kerguelen og Chathamøya.
Nordkjempepetrell (Macronectes halli) er en stor sjøfugl i slekten Macronectes. Vingespennet er på 1,5 – 2,1 meter. Nordkjempepetrellen lever i Antarktis, som regel mellom 40 og 60 grader sør. Om vinteren og tidlig vår er den å se i subtropiske strøk (opp til 28 grader sør).
Nordkjempepetrellen hekker blant annet på Crozetøyene, Sør-Georgia, Prince Edwardøyene, Kerguelen og Chathamøya.
Petrelec wielki[3] (Macronectes halli) – gatunek dużego ptaka morskiego z rodziny burzykowatych. Występuje na wszystkich oceanach półkuli południowej, głównie pomiędzy zwrotnikiem Koziorożca i południowym kołem podbiegunowym.
Gatunek został opisany naukowo przez G.M. Mathewsa w 1912 roku, miejsce typowe to Wyspy Kerguelena. Długo był uznawany za podgatunek petrelca olbrzymiego (M. giganteus); w obszarach sympatrycznego występowania zdarza się hybrydyzacja, ale ograniczają ją różnice występowania pory lęgowej i w strukturze społecznej[4].
Petrelec wielki jest dużym ptakiem, porównywalnym wielkością z albatrosami. Mierzy od 80 do 95 cm, rozpiętość skrzydeł to 150–210 cm, masa ciała dorosłej samicy to 3050–4500 g, a samca 4150–5800 g[4]. Ptaki te mają masywny dziób, długości 90–105 mm, różowożółty z różowo-brunatnym, zakończeniem. Upierzenie dorosłych jest szarobrązowe, z bledszym czołem, policzkami i brodą; oko jest szare lub białawe. Młode ptaki są ciemnobrązowe, kolor blednie z wiekiem[2].
Jest to ptak morski, który występuje na bardzo dużym obszarze, jest spotykany nad wodami otwartymi i przybrzeżnymi, szczególnie w pobliżu lęgowisk pingwinów[4]. Rozmnaża się na wyspach subantarktycznych: Georgii Południowej, Wyspach Księcia Edwarda, Wyspach Crozeta, Wyspach Kerguelena, Macquarie, Wyspach Auckland, Wyspach Campbella, Wyspach Antypodów i Wyspach Chatham; w czasach historycznych gnieździł się też na wysepkach w pobliżu Wyspy Stewart. Jest spotykany u wybrzeży Ameryki Południowej w Chile, na Falklandach, w Argentynie i Urugwaju, aż po Brazylię; występuje u wybrzeży Afryki Południowej, południowej części Australii i Antarktydy w pobliżu Morza Weddella. Obserwowany także w Namibii i Mozambiku, zalatuje na Reunion[2].
Ptaki te żerują na padlinie pingwinów i płetwonogich, jedzą głowonogi, kryla, ryby i odpadki wyrzucone ze statków; często są widywane w pobliżu statków rybackich (trawlerów i longlinerów). Samice i samce żerują osobno: w sezonie lęgowym samce przebywają na wybrzeżach, w pobliżu kolonii pingwinów i płetwonogich, podczas gdy samice szukają pokarmu w otwartej toni wodnej[2].
Ptaki rozpoczynają sezon lęgowy w sierpniu, powracając z oceanów na lęgowiska. Okres składania jaj trwa około 3 tygodni[4]. Na obszarach współwystępowania gatunków, petrelec wielki odbywa lęgi około sześć tygodni wcześniej niż petrelec olbrzymi. Ptaki zaczynają lęgi w wieku około 10 lat[2].
Największa populacja petreli wielkich gnieździ się na Georgii Południowej i liczy około 4310 par, druga co do wielkości na Wyspach Chatham (ok. 2100 par). Ocenia się, że łącznie żyje 11 800 dorosłych par tych ptaków. Ocenia się, że liczebność tego gatunku rośnie, przypuszczalnie na skutek wzrostu liczebności uchatek: kotika subantarktycznego (Arctocephalus tropicalis) i kotika antarktycznego (A. gazella), zwiększonej liczby odpadów generowanych przez rybołówstwo i wprowadzenia metod ograniczenia przyłowu. Międzynarodowa Unia Ochrony Przyrody uznaje go za gatunek najmniejszej troski, choć zaleca też monitorowanie populacji i lęgowisk[2].
Petrelec wielki (Macronectes halli) – gatunek dużego ptaka morskiego z rodziny burzykowatych. Występuje na wszystkich oceanach półkuli południowej, głównie pomiędzy zwrotnikiem Koziorożca i południowym kołem podbiegunowym.
Nordlig jättestormfågel[2] (Macronectes halli) är en fågel i familjen liror inom ordningen stormfåglar.[3]
Fågeln häckar på mindre öar som Sydgeorgien, Crozetöarna och Kerguelen.
IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1]
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den australiensiske ornitologen Robert Hall (1867-1949).[4]
Nordlig jättestormfågel bland kungspingviner.
Nordlig jättestormfågel (Macronectes halli) är en fågel i familjen liror inom ordningen stormfåglar.
Macronectes halli là một loài chim trong họ Procellariidae.[1]
Macronectes halli là một loài chim trong họ Procellariidae.
Macronectes halli (Mathews, 1912)
Охранный статусСе́верный гига́нтский буреве́стник[1][2] (лат. Macronectes halli) — очень крупная, хищная, пелагическая морская птица семейства буревестниковых (Procellariidae) отряда буревестникообразных (Procellariiformes). Вид был впервые описан австралийским орнитологом Грегори Мэтьюсом (англ. Gregory Macalister Mathews, 1876—1949) в 1912 году. Является одним из двух видов в роде гигантских буревестников (Macronectes) и одним из около 80 видов в семействе буревестниковых.
Обитает над акваторией Южного океана, главным образом к северу от линии Антарктической конвергенции. Ареал вида широко пересекается с ареалом южного гигантского буревестника, но в целом несколько смещён к северу.
Наряду с южным гигантским буревестником является самой крупной птицей семейства. У птиц, гнездящихся на Южной Георгии, длина клюва составляет 85—100 мм, плюсна — 87—106 мм, крыло — 482—564 мм. Клюв бледный желтовато-розовый, обычно с коричневатым или красноватым кончиком. У некоторых молодых птиц окраска клюва может быть ровной желтовато-розовой, неотличимой от молодых особей южного гигантского буревестника. Радужка глаза у взрослых птиц светло-серая или зеленоватая, у молодых — коричневая. Оперение туловища у взрослых птиц тёмно-серое, белесоватое на передней части головы и подбородке, крапчато-белое на голове, шее и груди. У молодых неполовозрелых птиц оперение темнее и менее крапчатое. У оперившихся птенцов пятнисто-чёрная окраска. Взрослую окраску оперения и радужной оболочки птицы приобретают по мере взросления в течение 5—7 лет[2].
Пелагический вид, встречающийся повсюду в пределах Южного океана севернее линии Антарктической конвергенции, а также в южных частях Атлантического, Тихого и Индийского океанов — включая север Чили, Аргентины, а также районы Южной Африки и южной половины Австралии. Гнездится на Южной Георгии, где зарегистрировано около 4500 пар, на островах Чатем, Крозе, Кергелен, Маккуори и других. Общая площадь ареала вида составляет около 82 600 000 км² (31 900 000 кв. миль)[3].
Се́верный гига́нтский буреве́стник (лат. Macronectes halli) — очень крупная, хищная, пелагическая морская птица семейства буревестниковых (Procellariidae) отряда буревестникообразных (Procellariiformes). Вид был впервые описан австралийским орнитологом Грегори Мэтьюсом (англ. Gregory Macalister Mathews, 1876—1949) в 1912 году. Является одним из двух видов в роде гигантских буревестников (Macronectes) и одним из около 80 видов в семействе буревестниковых.
Обитает над акваторией Южного океана, главным образом к северу от линии Антарктической конвергенции. Ареал вида широко пересекается с ареалом южного гигантского буревестника, но в целом несколько смещён к северу.