Distribucion General: Se encuentran en Costa Rica y Panamá.
Su nido consiste en una taza poco profunda colgada entre los brazos delgados de una horqueta horizontal, generalmente construida con fibras liberianas de coloración clara, sin musgo ni hojas adheridas por debajo. Se localiza a una altura de 0.6 a 2.5 m., y en raras ocasiones a mayor altura dentro del bosque, un cafetal, jardínes sombreados o encima de una quebrada.
Ponen 2 huevos gris pálido o azulado, con abundantes motas café; las marcas de los lados a menudo son longitudinales. Se reproducen de marzo a junio, y en raras ocasiones en setiembre.Manacus aurantiacus ye una especie d'ave paseriforme de la familia Pipridae. Ye nativu de Colombia, Costa Rica, Ecuador y Panamá.[1]
Producir nes tierres baxes y estribaciones de l'aguada del Pacíficu hasta 1100 m, siendo reemplazáu nes fasteres del Caribe d'América Central tropical pola estrecha rellación de pescuezu blancu, saltarín M. candei, y escontra l'este del so rangu hasta'l noroeste de Colombia pol oru de pescuezu, saltarín vitellinus cuellinaranja, de los qu'enantes se consideraba una subespecie.
Esta ye un ave de monte húmedu semi-abiertu, la crecedera segunda altor, los plantíos de solombra y xardinos. La fema pon dos güevos gris-marrón enllordiada nun nial de copa pocu fonda 0.5-2.5 m d'altor nun tenedor árbol horizontal. La construcción del nial, la incubación de 18-21 díes, y l'atención de los mozos llevar a cabu pola fema a soles, yá non saltarinos formen pareyes estables.
La Naranxa de pescuezu Saltarín ye, como los sos parientes, un ave compacta de cola curtia con una factura pesada de gabitu, les piernes de color naranxa y de color brillosu plumaxe del machu.es típicamente de 10 cm de llargu y pesa 15,5 g. El machu adultu tien una corona de negru, les nales y la cola, negru y una banda en toa'l llombu mediu. El restu de la cabeza, pescuezu, pechu y llombu cimeru son de color naranxa, la rabadilla ye de color verde oliva, y el banduyu ye de color mariellu brillante. Les nales son homes bien modificada, colos cinco primaries esternes bien estrechu pal so mediu esterior, y engrósase les primaries internes ya inclinóse. Esta carauterística ye compartida namái pol machu Saltarinos blancu de pescuezu y collar d'oru. El llamamientu del machu ye un cheeuu claru, y les nales utilizar pa faer un fuerte chasquíu, como una caña d'última hora, al igual que con otros saltarinos, y el robu de diversos y ruios producíos pol whiffling nales modificaes. Los machos femes y los mozos son de color verde oliva, col banduyu mariellu. Son bien similares a los de pescuezu blancu fema saltarín, pero nun hai una gama superponen. De primeres, los machos tienen una coloración añu d'oru pal pechu. Al igual qu'otros saltarinos, esta especie tien una pantalla de reproducción fascinante nun lek comunal. Cada machu estena un pequeñu cachu de suelu del monte hasta 120 cm de diámetru a la tierra desnuda, y salta d'equí p'allá ente vertical desnudos palos delgaos, dando un broche de presión de la nala alta. Cuando una muyer ta presente varones dir xuntos, crúciense percima de la pantalla tribunal desnudu. Les plumes del gargüelu tamién se llevantaron pa formar una barba. La Naranxa de pescuezu Saltarín aliméntase de frutes y dellos inseutos, na parte inferior de los árboles, arrincándolos de la xamasca mientres el vuelu.
Manacus aurantiacus ye una especie d'ave paseriforme de la familia Pipridae. Ye nativu de Colombia, Costa Rica, Ecuador y Panamá.
The orange-collared manakin (Manacus aurantiacus) is a passerine bird in the manakin family. It is an endemic resident breeder in Costa Rica and western Panama, where it is found in forests, secondary growth and plantations. It is a small, plump bird about 10 centimetres (4 in) long. Males have a black crown, mid back, wings and tail and an olive-green rump. The rest of the head, neck, breast and upper back are orange, and the belly is yellow. Females are olive-green with yellow underparts and resemble female white-collared manakins. At breeding time, males are involved in lekking behaviour on the forest floor. This is a fairly common species with a somewhat restricted range, and the International Union for Conservation of Nature has rated its conservation status as being of "least concern".
The orange-collared manakin is, like its relatives, a compact short-tailed bird with a heavy hooked bill, orange legs and brightly coloured male plumage. It is typically 10 cm long and weighs 15.5 g.
The adult male has a black crown, wings and tail, and a black band across the midback. The rest of the head, neck, breast and upper back are orange, the rump is olive-green, and the belly is bright yellow.
The male wings are heavily modified, with the five outer primaries very narrow for their outer half, and the inner primaries thickened and bowed. This feature is shared only by the male White-collared and golden-collared manakins. The male's call is a clear cheeuu, and the wings are used to make a loud snap like a breaking twig, as with other manakins, and various rustling and whiffling noises produced by the modified wings.
The female and young males are olive-green with a yellow belly. They are very similar to female white-collared manakin, but there is no range overlap. First-year males have a golden tinge to the breast.
It occurs in the lowlands and foothills of the Pacific slope up to 1100 m, being replaced on the Caribbean slopes of tropical Central America by the closely related white-collared manakin, M. candei, and eastwards of its range to northwestern Colombia by the golden-collared manakin, Manacus vitellinus, of which was formerly considered a subspecies. This is a bird of semi-open moist forest, tall secondary growth, shady plantations and gardens.
Like other manakins, this species has a fascinating breeding display at a communal lek. Each male clears a small patch of forest floor up to 120 cm across to bare earth, and leaps to and fro between thin upright bare sticks, giving a loud wing snap. When a female is present males jump together, crossing each other above the bare display court. The throat feathers are also erected to form a beard. The female lays two brown-speckled grey eggs in a shallow cup nest 0.5–2.5 m high in a horizontal tree fork. Nest-building, incubation for 18–21 days, and care of the young are undertaken by the female alone, since manakins do not form stable pairs.
The orange-collared manakin feeds low in the trees on fruit and some insects, both plucked from the foliage in flight.[2]
This bird has a somewhat restricted range but is fairly common. The population trend is thought to be slowly decreasing owing to the destruction of its habitat, nevertheless, the International Union for Conservation of Nature has rated the bird's conservation status as being of "least concern".[1]
The orange-collared manakin (Manacus aurantiacus) is a passerine bird in the manakin family. It is an endemic resident breeder in Costa Rica and western Panama, where it is found in forests, secondary growth and plantations. It is a small, plump bird about 10 centimetres (4 in) long. Males have a black crown, mid back, wings and tail and an olive-green rump. The rest of the head, neck, breast and upper back are orange, and the belly is yellow. Females are olive-green with yellow underparts and resemble female white-collared manakins. At breeding time, males are involved in lekking behaviour on the forest floor. This is a fairly common species with a somewhat restricted range, and the International Union for Conservation of Nature has rated its conservation status as being of "least concern".
El saltarín cuellinaranja[3] (Manacus aurantiacus), también denominado matraquero de cuello anaranjado,[2] es una especie de ave paseriforme perteneciente al género Manacus de la familia Pipridae. Es nativo de Costa Rica y Panamá.[2]
Se distribuye por la pendiente del Pacífico del sur de Costa Rica y oeste de Panamá (hacia el este hasta la península de Azuero).[2]
Su hábitat natural son los bosques tropicales y subtropicales húmedos de tierras bajas y matorrales húmedos.[1]
La especie M. aurantiacus fue descrita por primera vez por el ornitólogo británico Osbert Salvin en 1870 bajo el nombre científico Chiromachaeris aurantiaca; localidad tipo «Mina de Chorcha y Bugaba, Chiriquí, Panamá».[4]
Las cuatro especies de este género forman una superespecie y ya fueron tratadas como conespecíficas como Manacus manacus. Alternativamente, algunos autores consideran a la presente especie conespecífica apenas con Manacus vitellinus. Es monotípica.[4]
El saltarín cuellinaranja (Manacus aurantiacus), también denominado matraquero de cuello anaranjado, es una especie de ave paseriforme perteneciente al género Manacus de la familia Pipridae. Es nativo de Costa Rica y Panamá.
Manacus aurantiacus Manacus generoko animalia da. Hegaztien barruko Cotingidae familian sailkatua dago.
Manacus aurantiacus Manacus generoko animalia da. Hegaztien barruko Cotingidae familian sailkatua dago.
Orangekragad manakin[2] (Manacus aurantiacus) är en centralamerikansk fågel i familjen manakiner inom ordningen tättingar.[3]
Orangekragad manakin är liksom sina släktingar en kompakt, kortstjärtad fågel med en kraftig, krokförsedd näbb, orangefärgade ben och hos hanen en färgglad fjäderdräkt. Den är vanligen 10 cm lång och väger 15.5 g.[4]
Hanen har svart hjässa, vingar och stjärt samt ett svart band tvärs över ryggens mitt. Resten av huvudet, nacken, bröstet och övre delen av ryggen är färgat orange, övergumpen olivgrön och buken lysande gul. Vingarna har en avvikande form som den endast delar med hanar av vitkragad manakin och munkmanakin: de fem yttre handpennorna mycket smala på yttersta halvan och de inre handpennorna tjocka och bågformade.[4]
Honan är olivgrön med gul buk och liknar mycket vitkragad manakin, men de båda arterna delar inte utbredningsområde. Unghanar liknar honan men har en guldaktig anstrykning på bröstet.[4]
Hanens läte är ett klart "tjiiuu". Med de modifierade vingarna skapar hanen också dels ett ljudlig knäppande, likt lätet av en gren som bryts, dels diverse rasslande och susande läten.[4]
Fågeln förekommer utmed Stillahavssluttningen i södra Costa Rica och västra Panama (i öster till Azuerohalvön).[3] Vissa behandlar den som underart till munkmanakin (Manacus manacus).[5] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Orangekragad manakin förekommer i halvöppen fuktskog, högvuxen ungskog, skuggiga plantage och trädgårdar. Arten födosöker lågt i träd på jakt efter frukt och insekter.[4]
Liksom andra manakiner har arten ett fascinerande spel på speciella kollektiva platser. Varje hane städar ett område upp till 1,2 meter i diameter så att endast bar jord återstår och hoppar därefter jämfota mellan tunna upprätt stående pinnar, varvid den avger den knäpper med vingarna. Om en hona är närvarande hoppar de tillsammans och överkorsar simultant varandra ovanför spelplatsen. Strupfjädrarna spärras ut så att de liknar ett skägg. Efter parningen lägger honan sedan två brunfläckigt gråa ägg i en grund boskål en halv till 2,5 meter upp i en horisontell grenklyka. Honan bygger ensam boet, ruvar äggen och föder upp ungarna.[4]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal på grund av habitatförstörelse, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] I Panama har fågeln minskat betydligt till följd av skogsavverkning.[6] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig eller ganska vanlig.[6]
Orangekragad manakin (Manacus aurantiacus) är en centralamerikansk fågel i familjen manakiner inom ordningen tättingar.
Manacus aurantiacus là một loài chim trong họ Pipridae.[1]
オレンジマイコドリ Manacus aurantiacus はマイコドリ科に属する鳥の1種。コスタリカとパナマ西部に分布する留鳥である。
分布は太平洋側の低地から丘に限られ、カリブ海側の斜面には同属のムナジロマイコドリが分布する。また、パナマ東部からコロンビア北西にかけて、かつて亜種と考えられていたキノドマイコドリが分布する。
近縁種に似て、小型で尾が短く、嘴は鉤状である。脚は橙色。体重15.5 g程度になる。
成体雄は黒い頭部・翼・尾を持ち、黒い帯が背を横切っている。他の頭部・首・胸・背面上部は橙色で、臀部は薄緑色、腹部は明るい黄色である。
キノドマイコドリ・ムナジロマイコドリの雄と同じように、雄の翼には高度な特殊化が見られる。外側の5枚の初列風切は非常に細くなっており、内側の初列風切は太く、弓状に曲がる。雄の鳴き声は澄んだ cheeuu という音である。翼の特殊構造によって、小枝の折れるような音や様々なノイズを出すことができる。
雌と若い雄は薄緑色で、腹部は黄色い。ムナジロマイコドリの雌とよく似るが、分布域は重複しない。雄は1歳頃から体色が変化する。
開けた湿潤な疎林から、背の高い二次林、密なプランテーション、庭などで見られる。餌は低い枝の上の果物や昆虫などで、飛びながら摘み取るようにして捕食する。
近縁種と同じようにレック型一夫多妻で、繁殖ディスプレイを行う。雄は植物のない幅120cmほどのスペースを確保し、翼で大きな音を立てながら、直立した細い枝の間を跳び移る。喉羽は逆立てられ、髭のような形態となる。
雌は0.5–2.5 mの高さに水平に伸びる枝の又に、浅い椀状の巣を作り、茶色い斑のある灰色の卵を2個産む。卵の孵化には18-21日かかる。マイコドリ類は特定の番いを作らないため、巣作り・世話は雌のみで行う。
|date=
(help)CS1 maint: Uses authors parameter
オレンジマイコドリ Manacus aurantiacus はマイコドリ科に属する鳥の1種。コスタリカとパナマ西部に分布する留鳥である。
分布は太平洋側の低地から丘に限られ、カリブ海側の斜面には同属のムナジロマイコドリが分布する。また、パナマ東部からコロンビア北西にかけて、かつて亜種と考えられていたキノドマイコドリが分布する。