dcsimg

Behavior ( Spagneul; Castilian )

fornì da INBio
Son solitarios, excepto en las asambleas de cortejo.

licensa
cc-by-nc-sa-3.0
drit d'autor
INBio, Costa Rica
autor
Luis Humberto Elizondo C.
editor
The Nature Conservancy
sit compagn
INBio

Distribution ( Spagneul; Castilian )

fornì da INBio
Distribucion en Costa Rica: Es una residente común localmente desde el Parque Nacional Carara hacia el sur hasta en la vertiente del Pacífico, y desde las bajuras hasta los 1100 m.


Distribucion General: Se encuentran en Costa Rica y Panamá.

licensa
cc-by-nc-sa-3.0
drit d'autor
INBio, Costa Rica
autor
Luis Humberto Elizondo C.
editor
The Nature Conservancy
sit compagn
INBio

Trophic Strategy ( Spagneul; Castilian )

fornì da INBio
Vuela para recoger frutos (ej. Miconia sp.) e insectos.
licensa
cc-by-nc-sa-3.0
drit d'autor
INBio, Costa Rica
autor
Luis Humberto Elizondo C.
editor
The Nature Conservancy
sit compagn
INBio

Reproduction ( Spagneul; Castilian )

fornì da INBio
Los machos forman asambleas de cortejo en las que cada individuo quita toda la basura presente en una pequeña área circular de suelo, sobre la que brinca en diferentes direcciones sobre tallitos erectos y delgados y emite un chasquido fuerte con cada salto. Cuando la hembra llega, los dos saltan juntos y se entrecruzan sobre el área despejada. Con frecuencia 2 o 3 machos juntos realizan despliegues mientras se desplazan por el bosque.

Su nido consiste en una taza poco profunda colgada entre los brazos delgados de una horqueta horizontal, generalmente construida con fibras liberianas de coloración clara, sin musgo ni hojas adheridas por debajo. Se localiza a una altura de 0.6 a 2.5 m., y en raras ocasiones a mayor altura dentro del bosque, un cafetal, jardínes sombreados o encima de una quebrada.

Ponen 2 huevos gris pálido o azulado, con abundantes motas café; las marcas de los lados a menudo son longitudinales. Se reproducen de marzo a junio, y en raras ocasiones en setiembre.

licensa
cc-by-nc-sa-3.0
drit d'autor
INBio, Costa Rica
autor
Luis Humberto Elizondo C.
editor
The Nature Conservancy
sit compagn
INBio

Diagnostic Description ( Spagneul; Castilian )

fornì da INBio
Mide 10 cm. y pesa 15.5 grs. Los machos adultos muestran las 5 primarias más externas muy angostas en la mitad distal; las otras remeras presentan los otros cañones engrosados y arqueados, de manera que las alas producen un susurro o golpeteo al volar. El píleo, alas y lista gruesa a través de la espalda son negras. Las mejillas, garganta, pecho y el collar grueso alrededor de la parte de atrás del cuello que llega hasta los hombros y la parte superior de la espalda, son de color anaranjado brillante lustroso. La parte baja de la espalda y la rabadilla son de color verde oliva. Por debajo la región posterior es amarillo dorado, con un tinte oliva. El pico es negruzco y las patas son anaranjadas. Las hembras son verde oliva por encima, con la rabadilla y las coberteras supracaudales más amarillentas y pálidas. La garganta es oliva amarillento, y el pecho, costado y flancos son verde oliva. El abdomen es amarillento oliva brillante. Los especímenes inmaduros son similares a la hembra adulta, pero con la garganta y el pecho teñidos de dorado. Los ejemplares juveniles son también similares a la hembra adulta. pero con las patas entre amarillento y anaranjado carne.

licensa
cc-by-nc-sa-3.0
drit d'autor
INBio, Costa Rica
autor
Luis Humberto Elizondo C.
editor
The Nature Conservancy
sit compagn
INBio

Diagnostic Description ( Spagneul; Castilian )

fornì da INBio
Localidad del tipo: Mina de Chorcha y Bugaba, Chiriquí, Panamá.
Depositario del tipo:
Recolector del tipo:
licensa
cc-by-nc-sa-3.0
drit d'autor
INBio, Costa Rica
autor
Luis Humberto Elizondo C.
editor
The Nature Conservancy
sit compagn
INBio

Habitat ( Spagneul; Castilian )

fornì da INBio
Generalmente se encuentran en los niveles bajos de las partes más despejadas de los bosques húmedos, márgenes, áreas de crecimiento secundario, cultivos con sombra y jardínes.

licensa
cc-by-nc-sa-3.0
drit d'autor
INBio, Costa Rica
autor
Luis Humberto Elizondo C.
editor
The Nature Conservancy
sit compagn
INBio

Manacus aurantiacus ( Asturian )

fornì da wikipedia AST
Map marker icon – Nicolas Mollet – Birds – Nature – white.png Les especies d'aves con nome común en llingua asturiana márquense como NOA. En casu contrariu, conséñase'l nome científicu o de la SEO.

Manacus aurantiacus ye una especie d'ave paseriforme de la familia Pipridae. Ye nativu de Colombia, Costa Rica, Ecuador y Panamá.[1]

Distribución

Producir nes tierres baxes y estribaciones de l'aguada del Pacíficu hasta 1100 m, siendo reemplazáu nes fasteres del Caribe d'América Central tropical pola estrecha rellación de pescuezu blancu, saltarín M. candei, y escontra l'este del so rangu hasta'l noroeste de Colombia pol oru de pescuezu, saltarín vitellinus cuellinaranja, de los qu'enantes se consideraba una subespecie.

Nial

Esta ye un ave de monte húmedu semi-abiertu, la crecedera segunda altor, los plantíos de solombra y xardinos. La fema pon dos güevos gris-marrón enllordiada nun nial de copa pocu fonda 0.5-2.5 m d'altor nun tenedor árbol horizontal. La construcción del nial, la incubación de 18-21 díes, y l'atención de los mozos llevar a cabu pola fema a soles, yá non saltarinos formen pareyes estables.

Reproducción

La Naranxa de pescuezu Saltarín ye, como los sos parientes, un ave compacta de cola curtia con una factura pesada de gabitu, les piernes de color naranxa y de color brillosu plumaxe del machu.es típicamente de 10 cm de llargu y pesa 15,5 g. El machu adultu tien una corona de negru, les nales y la cola, negru y una banda en toa'l llombu mediu. El restu de la cabeza, pescuezu, pechu y llombu cimeru son de color naranxa, la rabadilla ye de color verde oliva, y el banduyu ye de color mariellu brillante. Les nales son homes bien modificada, colos cinco primaries esternes bien estrechu pal so mediu esterior, y engrósase les primaries internes ya inclinóse. Esta carauterística ye compartida namái pol machu Saltarinos blancu de pescuezu y collar d'oru. El llamamientu del machu ye un cheeuu claru, y les nales utilizar pa faer un fuerte chasquíu, como una caña d'última hora, al igual que con otros saltarinos, y el robu de diversos y ruios producíos pol whiffling nales modificaes. Los machos femes y los mozos son de color verde oliva, col banduyu mariellu. Son bien similares a los de pescuezu blancu fema saltarín, pero nun hai una gama superponen. De primeres, los machos tienen una coloración añu d'oru pal pechu. Al igual qu'otros saltarinos, esta especie tien una pantalla de reproducción fascinante nun lek comunal. Cada machu estena un pequeñu cachu de suelu del monte hasta 120 cm de diámetru a la tierra desnuda, y salta d'equí p'allá ente vertical desnudos palos delgaos, dando un broche de presión de la nala alta. Cuando una muyer ta presente varones dir xuntos, crúciense percima de la pantalla tribunal desnudu. Les plumes del gargüelu tamién se llevantaron pa formar una barba. La Naranxa de pescuezu Saltarín aliméntase de frutes y dellos inseutos, na parte inferior de los árboles, arrincándolos de la xamasca mientres el vuelu.

Referencies

  1. 1,0 1,1 BirdLife International. «Manacus aurantiacus» (inglés). Llista Roxa d'especies amenazaes de la UICN 2011.2.
  • Stiles, F. Gary & Skutch, Alexander Frank (1989): A guide to the birds of Costa Rica. Comistock, Ithaca. ISBN 0-8014-9600-4

Enllaces esternos

Protonotaria-citrea-002 edit.jpg Esta páxina forma parte del wikiproyeutu Aves, un esfuerciu collaborativu col fin d'ameyorar y organizar tolos conteníos rellacionaos con esti tema. Visita la páxina d'alderique del proyeutu pa collaborar y facer entrugues o suxerencies.
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia authors and editors
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia AST

Manacus aurantiacus: Brief Summary ( Asturian )

fornì da wikipedia AST
Manacus aurantiacus Map marker icon – Nicolas Mollet – Birds – Nature – white.png Les especies d'aves con nome común en llingua asturiana márquense como NOA. En casu contrariu, conséñase'l nome científicu o de la SEO.

Manacus aurantiacus ye una especie d'ave paseriforme de la familia Pipridae. Ye nativu de Colombia, Costa Rica, Ecuador y Panamá.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia authors and editors
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia AST

Orange-collared manakin ( Anglèis )

fornì da wikipedia EN

The orange-collared manakin (Manacus aurantiacus) is a passerine bird in the manakin family. It is an endemic resident breeder in Costa Rica and western Panama, where it is found in forests, secondary growth and plantations. It is a small, plump bird about 10 centimetres (4 in) long. Males have a black crown, mid back, wings and tail and an olive-green rump. The rest of the head, neck, breast and upper back are orange, and the belly is yellow. Females are olive-green with yellow underparts and resemble female white-collared manakins. At breeding time, males are involved in lekking behaviour on the forest floor. This is a fairly common species with a somewhat restricted range, and the International Union for Conservation of Nature has rated its conservation status as being of "least concern".

Description

Male in Carara National Park, Costa Rica

The orange-collared manakin is, like its relatives, a compact short-tailed bird with a heavy hooked bill, orange legs and brightly coloured male plumage. It is typically 10 cm long and weighs 15.5 g.

The adult male has a black crown, wings and tail, and a black band across the midback. The rest of the head, neck, breast and upper back are orange, the rump is olive-green, and the belly is bright yellow.

The male wings are heavily modified, with the five outer primaries very narrow for their outer half, and the inner primaries thickened and bowed. This feature is shared only by the male White-collared and golden-collared manakins. The male's call is a clear cheeuu, and the wings are used to make a loud snap like a breaking twig, as with other manakins, and various rustling and whiffling noises produced by the modified wings.

The female and young males are olive-green with a yellow belly. They are very similar to female white-collared manakin, but there is no range overlap. First-year males have a golden tinge to the breast.

Distribution and habitat

It occurs in the lowlands and foothills of the Pacific slope up to 1100 m, being replaced on the Caribbean slopes of tropical Central America by the closely related white-collared manakin, M. candei, and eastwards of its range to northwestern Colombia by the golden-collared manakin, Manacus vitellinus, of which was formerly considered a subspecies. This is a bird of semi-open moist forest, tall secondary growth, shady plantations and gardens.

Ecology

Like other manakins, this species has a fascinating breeding display at a communal lek. Each male clears a small patch of forest floor up to 120 cm across to bare earth, and leaps to and fro between thin upright bare sticks, giving a loud wing snap. When a female is present males jump together, crossing each other above the bare display court. The throat feathers are also erected to form a beard. The female lays two brown-speckled grey eggs in a shallow cup nest 0.5–2.5 m high in a horizontal tree fork. Nest-building, incubation for 18–21 days, and care of the young are undertaken by the female alone, since manakins do not form stable pairs.

The orange-collared manakin feeds low in the trees on fruit and some insects, both plucked from the foliage in flight.[2]

Status

This bird has a somewhat restricted range but is fairly common. The population trend is thought to be slowly decreasing owing to the destruction of its habitat, nevertheless, the International Union for Conservation of Nature has rated the bird's conservation status as being of "least concern".[1]

References

  1. ^ a b BirdLife International (2016). "Manacus aurantiacus". IUCN Red List of Threatened Species. 2016: e.T22701106A93813486. doi:10.2305/IUCN.UK.2016-3.RLTS.T22701106A93813486.en. Retrieved 12 November 2021.
  2. ^ Sfetcu, Nicolae (2014-11-27). The Birds World. Nicolae Sfetcu.
  • Stiles, F. Gary & Skutch, Alexander Frank (1989): A guide to the birds of Costa Rica. Comistock, Ithaca. ISBN 0-8014-9600-4
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia authors and editors
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia EN

Orange-collared manakin: Brief Summary ( Anglèis )

fornì da wikipedia EN

The orange-collared manakin (Manacus aurantiacus) is a passerine bird in the manakin family. It is an endemic resident breeder in Costa Rica and western Panama, where it is found in forests, secondary growth and plantations. It is a small, plump bird about 10 centimetres (4 in) long. Males have a black crown, mid back, wings and tail and an olive-green rump. The rest of the head, neck, breast and upper back are orange, and the belly is yellow. Females are olive-green with yellow underparts and resemble female white-collared manakins. At breeding time, males are involved in lekking behaviour on the forest floor. This is a fairly common species with a somewhat restricted range, and the International Union for Conservation of Nature has rated its conservation status as being of "least concern".

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia authors and editors
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia EN

Manacus aurantiacus ( Spagneul; Castilian )

fornì da wikipedia ES

El saltarín cuellinaranja[3]​ (Manacus aurantiacus), también denominado matraquero de cuello anaranjado,[2]​ es una especie de ave paseriforme perteneciente al género Manacus de la familia Pipridae. Es nativo de Costa Rica y Panamá.[2]

Distribución y hábitat

Se distribuye por la pendiente del Pacífico del sur de Costa Rica y oeste de Panamá (hacia el este hasta la península de Azuero).[2]

Su hábitat natural son los bosques tropicales y subtropicales húmedos de tierras bajas y matorrales húmedos.[1]

Sistemática

Descripción original

La especie M. aurantiacus fue descrita por primera vez por el ornitólogo británico Osbert Salvin en 1870 bajo el nombre científico Chiromachaeris aurantiaca; localidad tipo «Mina de Chorcha y Bugaba, Chiriquí, Panamá».[4]

Taxonomía

Las cuatro especies de este género forman una superespecie y ya fueron tratadas como conespecíficas como Manacus manacus. Alternativamente, algunos autores consideran a la presente especie conespecífica apenas con Manacus vitellinus. Es monotípica.[4]

Referencias

  1. a b BirdLife International (2012). «Manacus aurantiacus». Lista Roja de especies amenazadas de la UICN 2015.4 (en inglés). ISSN 2307-8235. Consultado el 4 de mayo de 2016.
  2. a b c d e Saltarín Cuellinaranja Manacus aurantiacus (Salvin, 1870) en Avibase. Consultada el 4 de mayo de 2016.
  3. Bernis, F; De Juana, E; Del Hoyo, J; Fernández-Cruz, M; Ferrer, X; Sáez-Royuela, R; Sargatal, J (2004). «Nombres en castellano de las aves del mundo recomendados por la Sociedad Española de Ornitología (Novena parte: Orden Passeriformes, Familias Cotingidae a Motacillidae)». Ardeola. Handbook of the Birds of the World (Madrid: SEO/BirdLife) 51 (2): 491-499. ISSN 0570-7358. Consultado el 9 de diciembre de 2011. P. 492. (en Costa Rica)
  4. a b Orange-collared Manakin (Manacus aurantiacus) en IBC - The Internet Bird Collection. Consultada el 4 de mayo de 2016.

Bibliografía

  • Stiles, F. Gary & Skutch, Alexander Frank (1989): A guide to the birds of Costa Rica. Comistock, Ithaca. ISBN 0-8014-9600-4.

 title=
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autores y editores de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia ES

Manacus aurantiacus: Brief Summary ( Spagneul; Castilian )

fornì da wikipedia ES

El saltarín cuellinaranja​ (Manacus aurantiacus), también denominado matraquero de cuello anaranjado,​ es una especie de ave paseriforme perteneciente al género Manacus de la familia Pipridae. Es nativo de Costa Rica y Panamá.​

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autores y editores de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia ES

Manacus aurantiacus ( Basch )

fornì da wikipedia EU

Manacus aurantiacus Manacus generoko animalia da. Hegaztien barruko Cotingidae familian sailkatua dago.

Erreferentziak

  1. (Ingelesez)BirdLife International (2012) Species factsheet. www.birdlife.org webgunetitik jaitsia 2012/05/07an
  2. (Ingelesez) IOC Master List

Ikus, gainera

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia EU

Manacus aurantiacus: Brief Summary ( Basch )

fornì da wikipedia EU

Manacus aurantiacus Manacus generoko animalia da. Hegaztien barruko Cotingidae familian sailkatua dago.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia EU

Oranjekraagmanakin ( olandèis; flamand )

fornì da wikipedia NL

Vogels

De oranjekraagmanakin (Manacus aurantiacus) is een zangvogel uit de familie Pipridae (manakins).

Verspreiding en leefgebied

Deze soort komt voor in zuidelijk Costa Rica en westelijk Panama.

Externe link

Bronnen, noten en/of referenties
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia NL

Oranjekraagmanakin: Brief Summary ( olandèis; flamand )

fornì da wikipedia NL

De oranjekraagmanakin (Manacus aurantiacus) is een zangvogel uit de familie Pipridae (manakins).

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia NL

Orangekragad manakin ( svedèis )

fornì da wikipedia SV

Orangekragad manakin[2] (Manacus aurantiacus) är en centralamerikansk fågel i familjen manakiner inom ordningen tättingar.[3]

Kännetecken

Utseende

Orangekragad manakin är liksom sina släktingar en kompakt, kortstjärtad fågel med en kraftig, krokförsedd näbb, orangefärgade ben och hos hanen en färgglad fjäderdräkt. Den är vanligen 10 cm lång och väger 15.5 g.[4]

Hanen har svart hjässa, vingar och stjärt samt ett svart band tvärs över ryggens mitt. Resten av huvudet, nacken, bröstet och övre delen av ryggen är färgat orange, övergumpen olivgrön och buken lysande gul. Vingarna har en avvikande form som den endast delar med hanar av vitkragad manakin och munkmanakin: de fem yttre handpennorna mycket smala på yttersta halvan och de inre handpennorna tjocka och bågformade.[4]

Honan är olivgrön med gul buk och liknar mycket vitkragad manakin, men de båda arterna delar inte utbredningsområde. Unghanar liknar honan men har en guldaktig anstrykning på bröstet.[4]

Läte

Hanens läte är ett klart "tjiiuu". Med de modifierade vingarna skapar hanen också dels ett ljudlig knäppande, likt lätet av en gren som bryts, dels diverse rasslande och susande läten.[4]

Utbredning och systematik

Fågeln förekommer utmed Stillahavssluttningen i södra Costa Rica och västra Panama (i öster till Azuerohalvön).[3] Vissa behandlar den som underart till munkmanakin (Manacus manacus).[5] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

 src=
Artens utbredningsområde.

Levnadssätt

Orangekragad manakin förekommer i halvöppen fuktskog, högvuxen ungskog, skuggiga plantage och trädgårdar. Arten födosöker lågt i träd på jakt efter frukt och insekter.[4]

Häckning

Liksom andra manakiner har arten ett fascinerande spel på speciella kollektiva platser. Varje hane städar ett område upp till 1,2 meter i diameter så att endast bar jord återstår och hoppar därefter jämfota mellan tunna upprätt stående pinnar, varvid den avger den knäpper med vingarna. Om en hona är närvarande hoppar de tillsammans och överkorsar simultant varandra ovanför spelplatsen. Strupfjädrarna spärras ut så att de liknar ett skägg. Efter parningen lägger honan sedan två brunfläckigt gråa ägg i en grund boskål en halv till 2,5 meter upp i en horisontell grenklyka. Honan bygger ensam boet, ruvar äggen och föder upp ungarna.[4]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal på grund av habitatförstörelse, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] I Panama har fågeln minskat betydligt till följd av skogsavverkning.[6] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig eller ganska vanlig.[6]

Referenser

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Manacus aurantiacus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b c d e f] Stiles, F. Gary & Skutch, Alexander Frank (1989): A guide to the birds of Costa Rica. Comistock, Ithaca. ISBN 0-8014-9600-4
  5. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  6. ^ [a b] del Hoyo, J., Elliott, A. and Christie, D. 2004. Handbook of the Birds of the World, Vol. 9: Cotingas to Pipits and Wagtails. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia författare och redaktörer
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia SV

Orangekragad manakin: Brief Summary ( svedèis )

fornì da wikipedia SV

Orangekragad manakin (Manacus aurantiacus) är en centralamerikansk fågel i familjen manakiner inom ordningen tättingar.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia författare och redaktörer
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia SV

Manacus aurantiacus ( vietnamèis )

fornì da wikipedia VI

Manacus aurantiacus là một loài chim trong họ Pipridae.[1]

Chú thích

  1. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson (2012). “The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.7.”. Truy cập ngày 19 tháng 12 năm 2012.

Tham khảo


Hình tượng sơ khai Bài viết Bộ Sẻ này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia VI

Manacus aurantiacus: Brief Summary ( vietnamèis )

fornì da wikipedia VI

Manacus aurantiacus là một loài chim trong họ Pipridae.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia VI

オレンジマイコドリ ( Giaponèis )

fornì da wikipedia 日本語
オレンジマイコドリ Orange-collared Manakin.jpg
2歳以上の雄
保全状況評価[1] LEAST CONCERN
(IUCN Red List Ver.3.1 (2001))
Status iucn3.1 LC.svg 分類 : 動物界 Animalia : 脊索動物門 Chordata 亜門 : 脊椎動物亜門 Vertebrata : 鳥綱 Aves : スズメ目 Passeriformes : マイコドリ科 Pipridae : シロクロマイコドリ属 Manacus : オレンジマイコドリ M. aurantiacus 学名 Manacus aurantiacus (Salvin, 1870) 英名 Orange-collared manakin Manacus aurantiacus distribution.svg
分布

オレンジマイコドリ Manacus aurantiacusマイコドリ科に属するの1種。コスタリカパナマ西部に分布する留鳥である。

分布は太平洋側の低地から丘に限られ、カリブ海側の斜面には同属のムナジロマイコドリが分布する。また、パナマ東部からコロンビア北西にかけて、かつて亜種と考えられていたキノドマイコドリが分布する。

形態[編集]

近縁種に似て、小型で尾が短く、嘴は鉤状である。脚は橙色。体重15.5 g程度になる。

成体雄は黒い頭部・翼・尾を持ち、黒い帯が背を横切っている。他の頭部・首・胸・背面上部は橙色で、臀部は薄緑色、腹部は明るい黄色である。

キノドマイコドリ・ムナジロマイコドリの雄と同じように、雄の翼には高度な特殊化が見られる。外側の5枚の初列風切は非常に細くなっており、内側の初列風切は太く、弓状に曲がる。雄の鳴き声は澄んだ cheeuu という音である。翼の特殊構造によって、小枝の折れるような音や様々なノイズを出すことができる。

雌と若い雄は薄緑色で、腹部は黄色い。ムナジロマイコドリの雌とよく似るが、分布域は重複しない。雄は1歳頃から体色が変化する。

生態[編集]

開けた湿潤な疎林から、背の高い二次林、密なプランテーション、庭などで見られる。餌は低い枝の上の果物昆虫などで、飛びながら摘み取るようにして捕食する。

近縁種と同じようにレック型一夫多妻で、繁殖ディスプレイを行う。雄は植物のない幅120cmほどのスペースを確保し、翼で大きな音を立てながら、直立した細い枝の間を跳び移る。喉羽は逆立てられ、髭のような形態となる。

雌は0.5–2.5 mの高さに水平に伸びる枝の又に、浅い椀状の巣を作り、茶色い斑のある灰色の卵を2個産む。卵の孵化には18-21日かかる。マイコドリ類は特定の番いを作らないため、巣作り・世話は雌のみで行う。

脚注[編集]

  1. ^ BirdLife International ("Manacus aurantiacus". IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.2. International Union for Conservation of Nature. 26 November 2013閲覧. Check date values in: |date= (help)CS1 maint: Uses authors parameter
  • Stiles, F. Gary & Skutch, Alexander Frank (1989): A guide to the birds of Costa Rica. Comistock, Ithaca. ISBN 0-8014-9600-4
 title=
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
ウィキペディアの著者と編集者

オレンジマイコドリ: Brief Summary ( Giaponèis )

fornì da wikipedia 日本語

オレンジマイコドリ Manacus aurantiacus はマイコドリ科に属するの1種。コスタリカパナマ西部に分布する留鳥である。

分布は太平洋側の低地から丘に限られ、カリブ海側の斜面には同属のムナジロマイコドリが分布する。また、パナマ東部からコロンビア北西にかけて、かつて亜種と考えられていたキノドマイコドリが分布する。

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
ウィキペディアの著者と編集者