dcsimg

Cyclicity ( Spagneul; Castilian )

fornì da INBio
Realizan migraciones altitudinales; descienden diariamente desde los 2000 ó 3000 m. hasta los 750 m. para alimentarse, y retornan luego a las elevaciones altas, donde se encuentran sus dormideros.

licensa
cc-by-nc-sa-3.0
drit d'autor
INBio, Costa Rica
autor
Luis Humberto Elizondo C.
editor
The Nature Conservancy
sit compagn
INBio

Behavior ( Spagneul; Castilian )

fornì da INBio
Forman bandadas grandes y compactas durante la mayor parte del año (pueden llegar a contener más de 150 individuos); efectúan un vuelo recto y veloz, a menudo a considerable altura sobre el suelo. Ocasionalmente, durante la estación seca se agrupan en parejas o en grupos pequeños.

licensa
cc-by-nc-sa-3.0
drit d'autor
INBio, Costa Rica
autor
Luis Humberto Elizondo C.
editor
The Nature Conservancy
sit compagn
INBio

Distribution ( Spagneul; Castilian )

fornì da INBio
Distribucion en Costa Rica: Es una especie residente de la Cordillera de Talamanca, entre relativamente común y abundante localmente, mucho menos numerosa en la Cordillera Volcánica Central y sobre todo en las cordilleras del Norte (donde es posible que se trate de una visitante estacional o esporádica). Su centro de abundancia se localiza a los 2000 m. de altura en la Cordillera de Talamanca, aunque a veces (notoriamente a comienzos de la época lluviosa) es común a los 3000 m. Durante el día puede descender hasta los 750 m. para alimentarse y vuelve a subir para dormir, tal y como ocurre en el Valle Central.


Distribucion General: Se encuentra desde el sur de México hasta el oeste de Panamá, y en los Andes, desde Venezuela hasta Perú.

licensa
cc-by-nc-sa-3.0
drit d'autor
INBio, Costa Rica
autor
Luis Humberto Elizondo C.
editor
The Nature Conservancy
sit compagn
INBio

Trophic Strategy ( Spagneul; Castilian )

fornì da INBio
Se alimentan de semillas, frutos y retoños de varios árboles y arbustos que incluyen Myrtis, Heliocarpus, Miconia.

Durante el día se alejan bastante de sus dormitorios regulares para forrajear, y regresan al atardecer.

licensa
cc-by-nc-sa-3.0
drit d'autor
INBio, Costa Rica
autor
Luis Humberto Elizondo C.
editor
The Nature Conservancy
sit compagn
INBio

Reproduction ( Spagneul; Castilian )

fornì da INBio
Es evidente que crían durante la estación seca y posiblemente a comienzos de la estación lluviosa (según datos de gónadas y de individuos juveniles).

licensa
cc-by-nc-sa-3.0
drit d'autor
INBio, Costa Rica
autor
Luis Humberto Elizondo C.
editor
The Nature Conservancy
sit compagn
INBio

Diagnostic Description ( Spagneul; Castilian )

fornì da INBio
Mide 16 cm. y pesa 55 grs. Es pequeña, con un pico corto y bulboso y una cola escalonada bastante corta. Los adultos son principalmente verdes, más claros por debajo y más oliváceos por encima. Presentan la coronilla y las primarias más azuladas, con un barreteado negro y fino en el manto, el costado y los flancos, visible solo a corta distancia. Los hombros son negros. Las coberteras medianas, mayores y timoneras muestran la punta negra. Todas las marcas negras son más gruesas en los machos. El iris es café y el anillo ocular desnudo es gris. La cera, el pico y las patas son de color carne claro. Los ejemplares juveniles son más claros, con el barreteado negro no muy bien definido.

licensa
cc-by-nc-sa-3.0
drit d'autor
INBio, Costa Rica
autor
Luis Humberto Elizondo C.
editor
The Nature Conservancy
sit compagn
INBio

Diagnostic Description ( Spagneul; Castilian )

fornì da INBio
Localidad del tipo: vicinity of the National bridge, Mexico = Puerto Nacional, Veracruz.
Depositario del tipo:
Recolector del tipo:
licensa
cc-by-nc-sa-3.0
drit d'autor
INBio, Costa Rica
autor
Luis Humberto Elizondo C.
editor
The Nature Conservancy
sit compagn
INBio

Conservation Status ( Spagneul; Castilian )

fornì da INBio
Es considerada una especie bajo amenaza de extinción y está protegida y regulada por la Ley de Conservación de la Vida Silvestre No. 7317, la Ley Orgánica del Ambiente No. 7554 y el decreto No. 26435-MINAE. Asimismo está incluida en el Apéndice ll del Convenio sobre el Comercio Internacional de Especies Amenazadas de Fauna y Flora Silvestre (CITES).

licensa
cc-by-nc-sa-3.0
drit d'autor
INBio, Costa Rica
autor
Luis Humberto Elizondo C.
editor
The Nature Conservancy
sit compagn
INBio

Habitat ( Spagneul; Castilian )

fornì da INBio
Frecuenta el dosel y el borde de los bosques y de áreas de crecimiento secundario en terrenos montañosos.

licensa
cc-by-nc-sa-3.0
drit d'autor
INBio, Costa Rica
autor
Luis Humberto Elizondo C.
editor
The Nature Conservancy
sit compagn
INBio

Periquito llistat ( Catalan; Valensian )

fornì da wikipedia CA

El periquito llistat[1] (Bolborhynchus lineola) és un ocell de la família dels psitàcids (Psittacidae) que habita zones boscoses i sabanes de la zona Neotropical, des de l'Estat mexicà de Guerrero cap al sud, a través d'Amèrica Central fins als Andes de Colòmbia, oest de Veneçuela, nord d'Equador i Perú.

Referències

 src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Periquito llistat Modifica l'enllaç a Wikidata
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autors i editors de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia CA

Periquito llistat: Brief Summary ( Catalan; Valensian )

fornì da wikipedia CA

El periquito llistat (Bolborhynchus lineola) és un ocell de la família dels psitàcids (Psittacidae) que habita zones boscoses i sabanes de la zona Neotropical, des de l'Estat mexicà de Guerrero cap al sud, a través d'Amèrica Central fins als Andes de Colòmbia, oest de Veneçuela, nord d'Equador i Perú.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autors i editors de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia CA

Parotan rhesog ( Galèis )

fornì da wikipedia CY

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Parotan rhesog (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: parotanod rhesog) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Bolborhynchus lineola; yr enw Saesneg arno yw Barred parakeet. Mae'n perthyn i deulu'r Parotiaid (Lladin: Psittacidae) sydd yn urdd y Psittaciformes.[1]

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn B. lineola, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Ne America a Gogledd America.

Teulu

Mae'r parotan rhesog yn perthyn i deulu'r Parotiaid (Lladin: Psittacidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:

Rhestr Wicidata:

rhywogaeth enw tacson delwedd Corbarot brongoch Micropsitta bruijnii Corbarot Finsch Micropsitta finschii Corbarot Meek Micropsitta meeki Corbarot penfelyn Micropsitta keiensis Corbarot wyneblwyd Micropsitta pusio
NasiternaPusioWolf.jpg
Loricît cain Charmosyna pulchella
TrichoglossusPulchellusKeulemans.jpg
Loricît Caledonia Newydd Charmosyna diadema
Charmosyna diadema.jpg
Loricît gyddfgoch Charmosyna amabilis
TrichoglossusAureocinctusKeulemans.jpg
Loricît Josephine Charmosyna josefinae
Charmosyna josefinae.jpg
Loricît palmwydd Charmosyna palmarum
TrichoglossusPygmaeusKeulemans.jpg
Loricît talcenlas Charmosyna toxopei Macaw Spix Cyanopsitta spixii
AraSpixiSmit.jpg
Macaw torgoch Orthopsittaca manilatus
Orthopsittaca manilata -Brazil-6.jpg
Diwedd y rhestr a gynhyrchwyd yn otomatig o Wicidata.

Gweler hefyd

Cyfeiriadau

  1. Gwefan Cymdeithas Edward Llwyd; adalwyd 30 Medi 2016.
  2. Gwefan Avibase; adalwyd 3 Hydref 2016.
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia CY

Parotan rhesog: Brief Summary ( Galèis )

fornì da wikipedia CY

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Parotan rhesog (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: parotanod rhesog) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Bolborhynchus lineola; yr enw Saesneg arno yw Barred parakeet. Mae'n perthyn i deulu'r Parotiaid (Lladin: Psittacidae) sydd yn urdd y Psittaciformes.

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn B. lineola, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Ne America a Gogledd America.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia CY

Katharinasittich ( Alman )

fornì da wikipedia DE
 src=
Katharinasittich, Kopf in Seitenansicht

Der Katharinasittich (Bolborhynchus lineola) ist eine Art der Neuweltpapageien. Er kommt in Mittel- und Südamerika vor.

Der in seinem Verhalten papageienähnliche Katharinasittich verdankt seinen Namen einem kleinen Übersetzungsmissverständnis. Nicht die Widmung an eine gewisse Dame namens Katharina ist der Namensgeber. 'Catarina' lautet vielmehr die kreolische Bezeichnung für Sittiche im Allgemeinen.[1] Noch heute wird der grüne Südamerikaner in Mexiko Catarina listada oder Catarina rayada (d. h. „gezeichneter/gestreifter Sittich“) genannt.

Erscheinungsbild

Der Katharinasittich ist etwa 16 bis 17 Zentimeter lang, wobei nur knapp sechs Zentimeter auf den Schwanz entfallen. Das Gewicht eines ausgewachsenen Vogels liegt bei etwa 50 bis 60 Gramm. Die Wildfarbe des Katharinasittichs ist grün. Dies dient in der ursprünglichen Umgebung der Tiere vor allem der Tarnung. In grünem Blätterwerk ist das Gefieder kaum von seiner Umgebung zu unterscheiden. Die Stirn ist gelbgrün. Der Scheitel ist blau überhaucht. Bei den meisten wildfarbenen Katharinasittichen weisen die Federn des Hinterkopfes und des Nackens schmale schwarze Säume auf. Auch die Federn der Flanken und Brustseiten sind grünschwarz gesäumt. Der Flügelbug ist schwarz. Die Handdecken, Handschwingen und Armschwingen sind grün. Die Unterflügeldecken sind bläulich-grün. Der Schnabel ist hornfarben. Der Augenring ist schmal und unbefiedert sowie von grauer Farbe. Die Iris ist dunkelbraun. Wie für Dickschnabelsittiche charakteristisch ist die Wachshaut unbefiedert. Die Füße sind hell fleischfarben.[2]

Der Katharinasittich gehört zur Gattung der Dickschnabelsittiche. Wie der Name schon vermuten lässt, ist der Schnabel das auffälligste Erkennungsmerkmal dieser kleinen Sittiche. Der Schwanz ist sittichuntypisch kurz und spitz. Männchen und Weibchen sind nur schwer voneinander zu unterscheiden.

Verbreitungsgebiet und Wildleben

Die Nominatform (B. l. lineola) ist von Südmexiko bis Westpanama zu finden.[3] Die Unterart Peru-Katharinasittich (B. l. tigrinus) dagegen trifft man südlicher in West-Kolumbien, in den Anden-Regionen Nord-West-Venezuelas, Nord-West-Ecuador und Zentral-Peru an.[4] Es sind aber auch Exemplare in Bolivien gesichtet worden.

Verbreitungsgebiet des Katharinasittichs
Verbreitungsgebiet des Katharinasittichs

Dabei suchen die Tiere in den Sommermonaten die Gebirgswälder bis zu Höhen von 2500 m auf. Bevorzugt halten sie sich oberhalb von 1500 m auf. Im Winter dagegen ziehen sie sich in niedriger gelegene Gebiete zurück.[5]

Die nomadisch lebenden Katharinasittiche treten meist in kleinen Schwärmen von unter 20 Vögeln oder paarweise auf. Lediglich außerhalb der Brutzeit sind Gruppen von über 100 Tieren zu beobachten. So werden Schlafbäume von Hunderten der kleinen Sittiche aufgesucht. Sie überfliegen freie Flächen hoch und schnell unter lautem, schrillem Rufen. Katharinasittiche sind, wie die meisten Papageien, Höhlenbrüter, die ihre Jungen in abgestorbenen Bäumen großziehen.[6]

Der Katharinasittich in menschlicher Obhut

Der Katharinasittich wurde erstmals 1886 nach Europa importiert.[7] Inzwischen gibt es keine Wildimporte mehr, der Katharinasittich wird jedoch regelmäßig in Deutschland und Europa nachgezüchtet. Über Jahrzehnte war er die einzige Art der Dickschnabelsittiche, die in menschlicher Obhut gepflegt wurde. Zur Beliebtheit des Katharinasittichs in der Ziervogelhaltung trägt seine ruhige Art und leise Stimme bei. Die Erstzucht (Deutschland) gelang 1902 einer Frankfurter Privathalterin.[8]

Farbmutationen

Mit der Haltung als Stuben- und Volierenvogel wurde der Katharinasittich auch für Züchter immer interessanter. Inzwischen gibt es eine Reihe von Farbmutationen wie türkisfarbene, gelbe oder cremefarbene Katharinasittiche. Sogenannte Dunkelfaktoren und Grauflügelfaktoren erweitern die Farbpalette.[9]

Unterbringung in Käfig oder Voliere

Ein großes Problem bei der Käfighaltung des Katharinasittichs ist seine geringe Größe und seine anfangs zurückhaltende Art. Sein Bedürfnis nach reichlich Bewegung wird dadurch leicht unterschätzt. Wie alle Papageien kann der Katharinasittich hervorragend klettern. Er braucht viel Bewegungsraum in einer ausreichend großen Unterkunft und reichlich Beschäftigung.

Ein Käfig sollte mindestens einen Meter lang sein. Für die dauerhafte Unterbringung eines Paares Katharinasittiche ist eine Voliere mit zwei Metern Länge absolutes Minimum. Wird täglich Freiflug gewährt, können auf zwei Quadratmetern auch zwei bis drei Paare gehalten werden. Bei einer Schwarmhaltung sollte pro Paar mindestens ein Quadratmeter Bodenfläche zur Verfügung stehen.

Auch eine Haltung in Außenvolieren ist möglich[10]. Wichtig ist ein Schutzhaus, welches im Winter auf mindestens 5 °C gehalten werden sollte.

Verhalten

Sozial- und Schwarmverhalten

Die beiden Partner eines Paares verbringen die meiste Zeit des Tages zusammen. Der direkte Körperkontakt ist sehr wichtig. Beim Kuscheln oder Dösen sitzen beide Katharinasittiche nah zusammen, meist Schwanz an Schwanz. In den Ruhepausen kraulen sich die Partner ausgiebig und sehr intensiv. Möchte der eine Katharinasittich gerne gekrault werden, so streckt er seinem Gegenüber den Hinterkopf hin und/oder stupst ihn sanft an. Meist kann dann der andere Vogel nicht widerstehen und beginnt mit der sozialen Gefiederpflege. Ist ein Paar, aus welchen Gründen auch immer, für einen Moment getrennt, so hält es über laute Rufe zumindest akustischen Kontakt. Katharinasittiche sind wie viele Papageien Schwarmvögel und können in einer Voliere oder einem Zimmer gruppenweise gehalten werden. Gleichzeitige Nahrungsaufnahmen gehören ebenso dazu wie gemeinsame Ruhepausen mit Putzen, Kuscheln und Kraulen. Dennoch gestaltet sich das Leben in einem Katharinasittichschwarm bunter und aufregender als bei reiner Paarhaltung. Die Paare und auch unverpaarte Tiere kommunizieren untereinander in vielfältiger Weise, es wird gezankt, in großen Gruppen gekuschelt oder einfach nur geplappert.

Lautstärke

Sicherlich gehören Katharinasittiche zu den eher ruhigen Vertretern der Papageien. Katharinasittiche gelten als ruhige, friedliche Tiere und eignen sich daher für die Haltung im Haus oder in Außenvolieren. Ihre Stimme ist angenehm, lediglich morgens und abends sind sie auch stimmlich aktiver. Bei der Haltung eines Katharinasittichpaares wird man in der Regel keine Probleme mit der Lautstärke der Tiere haben. Erhöht sich die Anzahl der Vögel zu einem kleinen Schwarm, so kann es vor allem morgens und abends auch mal lauter werden.

Werden am Morgen paarweise oder in Gruppen die ersten Runden außerhalb des Käfigs oder der Voliere gedreht, so lassen die Katharinasittiche dabei ein gemeinschaftliches, lautes Geschrei ertönen.
Mit diesen lauten Rufen halten Katharinasittiche akustischen Kontakt. Oft verstummen diese Kontaktrufe erst, wenn entweder beide Tiere wieder nebeneinander sitzen oder wenn der akustische Kontakt komplett unterbrochen wird.
In den Ruhepausen und beim Dösen wird manchmal leise vor sich hin geplappert. Dabei wechseln sich knackende Laute und ein dunkles Knurren ab. Diese Geräusche lassen sich aufgrund der geringen Lautstärke nur schwer aufnehmen.
Bei kleinen Störungen jedoch ändert sich dieses Gesäusel schnell in ein aufgeregtes Geplapper, wobei sich alle Mitglieder eines Schwarmes daran beteiligen.

Brutverhalten

Katharinasittiche schreiten in handelsüblichen Wellensittich- oder Großsittichnistkästen bereitwillig zur Brut. Das Weibchen brütet fest, meist nach dem zweiten oder sogar erst nach dem dritten Ei. Die Zahl der Eier liegt meist zwischen drei und acht, im Schnitt werden vier Eier gelegt. Die Brutdauer liegt bei ungefähr 21 Tagen. Das Männchen füttert seine Partnerin während der Brut. Das Weibchen verlässt das Gelege nur selten, um Kot abzusetzen und zu trinken. Wenn die Jungen etwa acht bis zehn Tage alt sind, verlässt auch das Weibchen hin und wieder das Nest. Die Jungvögel bleiben zwischen vier und sechs Wochen im Nest. Oft werden die Jungen noch zwei bis drei Wochen nach dem Ausfliegen von den Elterntieren gefüttert. Der Familienverband ist fest, die Nisthöhle wird oft von den Jung- und den Alttieren gemeinsam als Übernachtungsmöglichkeit genutzt. Ab und zu wird von Paaren berichtet, die sich mit einem weiteren Paar einen Nistkasten teilen. Ebenso kann beobachtet werden, dass Junge der vorangegangenen Brut sowie auch völlig unbeteiligte Vögel die Küken der neuen Brut füttern. Dies wird von den meisten Eltern geduldet. Im Allgemeinen nimmt die Streitlust der Katharinasittiche während der Brutzeit etwas zu.

Angst- und Fluchtverhalten

Das Angst- und Fluchtverhalten der Katharinasittiche ist ziemlich ungewöhnlich. Bemerken sie etwas Ungewohntes in ihrer Umgebung, z. B. fremde Geräusche oder visuelle Reize, so erstarren die Katharinasittiche sofort. Dabei wird das Gefieder eng angelegt und die volle Aufmerksamkeit auf die Störung fokussiert. Bleibt die Störung bestehen, wird nun versucht, ganz langsam der möglichen Gefahr zu entkommen, indem der Standort durch Laufen oder Klettern gewechselt wird. Nur wenn sich die Katharinasittiche dann nach einiger Zeit noch immer bedroht fühlen, fliegen sie weg. Oft wird zusätzlich als Zeichen der Angst oder Unsicherheit der Schwanz gefächert. Fühlt sich der Katharinasittich aber erschreckt oder akut bedroht, dann fliegt er planlos unter lautem Geschrei los. So eine Panikattacke ist gefährlich, die Vögel fliegen mit voller Wucht gegen Hindernisse, Fenster und Wände. Daher ist es ratsam, sich den Vögeln immer vorsichtig zu nähern und sie frühzeitig anzusprechen.

Ernährung

Grundsätzlich setzt sich das Futter für die Katharinasittiche aus 50 % Obst und Gemüse, 10 % Grünfutter und Kräutern sowie 40 % trockenen Sämereien zusammen. Die reichlich aufgenommene Nahrung wird mit einer enormen Geschwindigkeit verdaut und verschwenderisch verstoffwechselt. Dementsprechend üppig und von der Konsistenz her eher breiig bis flüssig ist auch der Kot der Katharinasittiche nach einer obsthaltigen Mahlzeit. Verschiedene Sorten von Körnermischungen und anderen Saaten werden idealerweise durch viel Obst und Gemüse ergänzt. In den Sommermonaten bieten sich auch frische Gräser an. Wie bei vielen anderen Sittichen auch gilt bei den Katharinasittichen Kolbenhirse als besonderer Leckerbissen.

Belege

Einzelnachweise

  1. Hans Strunden: Die Namen der Papageien und Sittiche. 1986, S. 17.
  2. März, Sigrid: Katharinasittiche - Außergewöhnliche Papageien im Kleinformat. 2013, S. 10–11.
  3. Arndt, Thomas: Südamerikanische Sittiche – Enzyklopädie der Papageien und Sittiche. 1986, S. 77.
  4. Arndt, Thomas: Südamerikanische Sittiche – Enzyklopädie der Papageien und Sittiche. 1986, S. 83.
  5. Arndt, Thomas: Südamerikanische Sittiche – Enzyklopädie der Papageien und Sittiche. 1986, S. 78–79, 83–84.
  6. Arndt, Thomas: Südamerikanische Sittiche – Enzyklopädie der Papageien und Sittiche. 1986, S. 76.
  7. Arndt, Thomas: Südamerikanische Sittiche – Enzyklopädie der Papageien und Sittiche. 1986, S. 79.
  8. Arndt, Thomas: Südamerikanische Sittiche – Enzyklopädie der Papageien und Sittiche. 1986, S. 81.
  9. März, Sigrid: Katharinasittiche - Außergewöhnliche Papageien im Kleinformat. 2013, S. 12–15.
  10. Video: Katharinasittiche in bewachsener Außenvoliere. erabo.de (Erich Willems), abgerufen am 21. November 2020.

Literatur

Weblinks

 src=
– Sammlung von Bildern, Videos und Audiodateien
 title=
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia DE

Katharinasittich: Brief Summary ( Alman )

fornì da wikipedia DE
 src= Katharinasittich, Kopf in Seitenansicht

Der Katharinasittich (Bolborhynchus lineola) ist eine Art der Neuweltpapageien. Er kommt in Mittel- und Südamerika vor.

Der in seinem Verhalten papageienähnliche Katharinasittich verdankt seinen Namen einem kleinen Übersetzungsmissverständnis. Nicht die Widmung an eine gewisse Dame namens Katharina ist der Namensgeber. 'Catarina' lautet vielmehr die kreolische Bezeichnung für Sittiche im Allgemeinen. Noch heute wird der grüne Südamerikaner in Mexiko Catarina listada oder Catarina rayada (d. h. „gezeichneter/gestreifter Sittich“) genannt.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia DE

Barred parakeet ( Anglèis )

fornì da wikipedia EN

The barred parakeet (Bolborhynchus lineola), also known as the lineolated parakeet or the Catherine parakeet, is a small parrot found disjunctly in highland forests from southern Mexico to Panama, in the Andes from western Venezuela to southern Peru and Bolivia, the Santa Marta Mountains in Colombia and the Venezuelan Coastal Range. Its plumage is mostly green with multiple black and dark green stripes or bars, and it has a pale-horn coloured beak. The dark stripes vary in prominence between its two subspecies. Several colour mutants are available in aviculture.

Taxonomy

There are two subspecies of the barred parakeet:[2]

  • Bolborhynchus lineola (Cassin 1853)[2]
    • Bolborhynchus lineola lineola (Cassin 1853)[2]
    • Bolborhynchus lineola tigrinus (Souance 1856)[2] – which has more prominent dark stripes[3]

Description

A natural coloured pet linnie

The barred parakeet is about 16 cm (6.5 in) in length and has a weight of about 42 to 52 grams.[3] It is mostly green and has black stripes (or bars) over its upper-parts, except on the top of the head.[3] Its lower-parts are olive-green with very dark green stripes on its sides.[3] The shoulder of its wings is black, there is some blue on the under-side of its wings, and its tail is dark green. The irises are dark brown and its beak is horn coloured.[3] Its legs are pink.[3] Juveniles have less-marked dark stripes, which darken with age. Males and females are generally similar in external appearance, but males may sometimes have more marked black stripes than the female.[4] Usually, however, there is no discerning trait to differentiate sex and sexing must be done surgically or through blood tests. The two subspecies differ in the prominence of the dark stripes.[3]

Habitat and status

Their habitat is the forests and mountains up to an elevation of roughly 3,300 m (2.1 mi) above sea level.[5] They spend some of their time on the ground, but sleep high in the trees. They are tolerant of cold and have been seen taking snow baths.

The barred parakeet has a large population that is thought to be stable.[1]

Behavior and breeding

There are usually two to four eggs in a clutch, which hatch after about 18–21 days of incubation. Chicks leave the nest at about five weeks after hatching.[4]

Lineolated parakeets are found in the wild in groups of six to thirty, although bigger groups (up to 150 birds) are known. They eat fruit, dried and germinated seeds, and insect larvae.

Lineolated parakeets are known for their calm dispositions and peculiar postures. Unlike many birds, lineolateds typically rest in a near horizontal position with their heads almost in line with their tails. They are generally very calm birds and typically mumble quietly, and their calls are not high-pitched or piercing to the ear.

Aviculture

Barred parakeets are popular as pets because of their quiet and even-tempered disposition, and also because many colour mutations are available.[4] Green series birds include the normal green (wild type), dark green, olive, and the green series ino called lutino (yellow). Turquoise series birds include turquoise, cobalt, mauve, and the turquoise ino called creamino (white). Greywing, where the barring and overall color is diluted, is another mutation that can fall on any color mutation, even the inos. Violet, misty, and cinnamon types are seen in European aviculture, but rare in the United States. Their average lifespan is about 10 years, but individual birds have been known to live up to 15 years. They are talented mimics of human speech.

One of the most recognizable and entertaining characteristics of barred parakeets is that they enjoy bathing and being misted with water. Barred parakeets notably enjoy these mist baths; they will hang upside down and open their wings eagerly. Pet linnies are also known to have a unique trait of liking to burrow or hide in or under clothing for hours on end, and will sometimes fall asleep in their found hiding places.

Learning to talk

Lineolated parakeets are known for their soft chatter and low noise levels, making them ideal apartment pets. They can sometimes make louder noises, but this is normally due to distress or their food dish running low. These birds are also known for their ability to talk and imitate noises. Not all individuals will speak, and normally the male of the species is more vocal; but there are ways to increase the chance of a bird learning words or sounds, including:

Starting when the birds are young. Normally they learn the most words while they are less than two years old or moved into a new environment.
Using imitation games, which start by rewarding the bird after it imitates a noise that the bird is already known to make and then moving on to words or noises once the bird has caught on to the game.
Saying phrases in an excited noise or when the bird is in an excited state.
Having the bird spend time with a bird that is a known talker, especially if it is the same species.

Sometimes they will mimic a specific person's tone, normally the person they spend the most time with. They might additionally learn to imitate noises that are undesirable for them to repeat. Unwanted vocalizations can be minimised by not rewarding the bird with laughter or attention, or redirecting by getting the bird to perform another known trick.[6]

Food for pets

Pellets are an ideal base for not only lineolated parakeets, but for many other pet birds as well, as they contain many of the essential vitamins and nutrients the birds need. Seeds should be fed as a branch of the diet but not as a staple, as a seed-based diet can cause obesity, malnutrition, and kidney failure. Green-leaved vegetables such as kale, collard greens, and turnip greens, as well as broccoli, carrot, and cauliflower, are readily consumed. Common fruits that are offered include banana, papaya, apple, apricot, and orange. Hemp, roasted soybeans, potatoes, green peas, strawberries, coconut, pumpkin seed and alfalfa, are other foods that are consumable. It is good to offer different foods to keep the diet balanced. All parrots in captivity should be encouraged to forage for their food in order to keep them from boredom and behavioural problems.

Toxic foods

Owners should avoid feeding their birds anything high in salt, sugar, and fat. Common toxic foods include avocado and guacamole, substances containing caffeine (such as tea and coffee), fruit pits and apple seeds (which contain amounts of cyanide), persimmons, onions (prolonged exposure can lead to a blood condition called hemolytic anemia), mushrooms (cause digestion problems and can induce liver failure), dried/uncooked beans (contain hemaglutin, toxic to birds), the stems, vines, and leaves of tomatoes (the actual fruit is fine), and eggplant.

References

  1. ^ a b BirdLife International (2016). "Bolborhynchus lineola". IUCN Red List of Threatened Species. 2016: e.T22685913A93091828. doi:10.2305/IUCN.UK.2016-3.RLTS.T22685913A93091828.en. Retrieved 12 November 2021.
  2. ^ a b c d "Psittaciformes (Version 10.015 )". zoonomen.net. Zoological Nomenclature Resource. 2010-03-25.
  3. ^ a b c d e f g Forshaw (2006). plate 92.
  4. ^ a b c Alderton, David (2003). The Ultimate Encyclopedia of Caged and Aviary Birds. London, England: Hermes House. p. 197. ISBN 1-84309-164-X.
  5. ^ "Barred Parakeet - Distribution". Neotropical Birds Online. Cornell Lab of Ornithology. doi:10.2173/bow.barpar1.01. Retrieved 28 May 2018.
  6. ^ Athan, Mattie Sue (2010). Guide to Companion Parrot Behavior (2nd ed.). Hauppauge, New York: Barron's Educational Series. ISBN 978-0-7641-4213-0.
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia authors and editors
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia EN

Barred parakeet: Brief Summary ( Anglèis )

fornì da wikipedia EN

The barred parakeet (Bolborhynchus lineola), also known as the lineolated parakeet or the Catherine parakeet, is a small parrot found disjunctly in highland forests from southern Mexico to Panama, in the Andes from western Venezuela to southern Peru and Bolivia, the Santa Marta Mountains in Colombia and the Venezuelan Coastal Range. Its plumage is mostly green with multiple black and dark green stripes or bars, and it has a pale-horn coloured beak. The dark stripes vary in prominence between its two subspecies. Several colour mutants are available in aviculture.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia authors and editors
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia EN

Bolborhynchus lineola ( Spagneul; Castilian )

fornì da wikipedia ES

El perico barreteado, catita barrada o cinarero, también conocido como la catita lineada o perico rayado (Bolborhynchus lineola) es una especie de ave de la familia de los loros (Psittacidae) originaria del sur de México, Costa Rica, Panamá, el noroeste de Colombia, Venezuela, los Andes del Perú y el centro de Bolivia.[1]​ Su hábitat comprende bosques y montañas a más de 2000 msnm.

No les gusta el frío, pero lo toleran bien. Ocupan parte de su tiempo en el suelo, y duermen en los árboles. Viven generalmente en grupos de 6 a 30, e incluso de hasta más de 150. Prefieren correr a volar, aunque tienen un vuelo rápido, caracterizado por un rápido batir de alas. Comen frutas, semillas (y germinadas), e inclusive larvas de insectos.

Miden 17 cm de largo y pesan entre 47 y 55 g; son de color verde intenso, presentando manchas negras al final de sus plumas, que les dan aspecto de estar rayadas o listadas. En esta especie, pese a lo que algunos creen, no existe dimorfismo sexual, excepto en alguna mutación de color, la cual sólo la pueden presentar las hembras.

Hay muchas mutaciones en estos pericos: azul, cobalto, turquesa, violeta, plata, dorado, crema, y lutino (amarillo brillante con ojos rojos).

Estas catitas se están volviendo populares como mascotas en Europa y en Norteamérica, debido a su docilidad, buen comportamiento y capacidad de habla (aunque ésta sea limitada). Su expectativa de vida es de 10 años, pero hay ejemplares que han llegado bien a los 15.

Referencias

  1. a b BirdLife International (2012). «Bolborhynchus lineola». Lista Roja de especies amenazadas de la UICN 2015.4 (en inglés). ISSN 2307-8235. Consultado el 30 de enero de 2016.

 title=
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autores y editores de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia ES

Bolborhynchus lineola: Brief Summary ( Spagneul; Castilian )

fornì da wikipedia ES

El perico barreteado, catita barrada o cinarero, también conocido como la catita lineada o perico rayado (Bolborhynchus lineola) es una especie de ave de la familia de los loros (Psittacidae) originaria del sur de México, Costa Rica, Panamá, el noroeste de Colombia, Venezuela, los Andes del Perú y el centro de Bolivia.​ Su hábitat comprende bosques y montañas a más de 2000 msnm.

No les gusta el frío, pero lo toleran bien. Ocupan parte de su tiempo en el suelo, y duermen en los árboles. Viven generalmente en grupos de 6 a 30, e incluso de hasta más de 150. Prefieren correr a volar, aunque tienen un vuelo rápido, caracterizado por un rápido batir de alas. Comen frutas, semillas (y germinadas), e inclusive larvas de insectos.

Miden 17 cm de largo y pesan entre 47 y 55 g; son de color verde intenso, presentando manchas negras al final de sus plumas, que les dan aspecto de estar rayadas o listadas. En esta especie, pese a lo que algunos creen, no existe dimorfismo sexual, excepto en alguna mutación de color, la cual sólo la pueden presentar las hembras.

Hay muchas mutaciones en estos pericos: azul, cobalto, turquesa, violeta, plata, dorado, crema, y lutino (amarillo brillante con ojos rojos).

Estas catitas se están volviendo populares como mascotas en Europa y en Norteamérica, debido a su docilidad, buen comportamiento y capacidad de habla (aunque ésta sea limitada). Su expectativa de vida es de 10 años, pero hay ejemplares que han llegado bien a los 15.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autores y editores de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia ES

Bolborhynchus lineola ( Basch )

fornì da wikipedia EU

Bolborhynchus lineola Bolborhynchus generoko animalia da. Hegaztien barruko Psittacidae familian sailkatua dago.

Erreferentziak

  1. (Ingelesez)BirdLife International (2012) Species factsheet. www.birdlife.org webgunetitik jaitsia 2012/05/07an
  2. (Ingelesez) IOC Master List

Ikus, gainera

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia EU

Bolborhynchus lineola: Brief Summary ( Basch )

fornì da wikipedia EU

Bolborhynchus lineola Bolborhynchus generoko animalia da. Hegaztien barruko Psittacidae familian sailkatua dago.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia EU

Raita-aratti ( Finlandèis )

fornì da wikipedia FI

Raita-aratti (Bolborhynchus lineola) on vuoriarattien sukuun kuuluva amerikkalainen papukaijalaji, jonka esiintymisalue ulottuu Etelä-Meksikosta Keski- ja Etelä-Peruun. Lajista tunnetaan kaksi alalajia, lineola ja tigrinus, joista lineola elää Keski-Amerikassa. Lajin holotyypin kuvaili John Cassin Veracruzista Meksikosta vuonna 1853.[2]

Lähteet

  1. BirdLife International: Bolborhynchus lineola IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.2. 2012. International Union for Conservation of Nature, IUCN, Iucnredlist.org. Viitattu 28.4.2014. (englanniksi)
  2. IBC (englanniksi)
Tämä lintuihin liittyvä artikkeli on tynkä. Voit auttaa Wikipediaa laajentamalla artikkelia.
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia FI

Raita-aratti: Brief Summary ( Finlandèis )

fornì da wikipedia FI

Raita-aratti (Bolborhynchus lineola) on vuoriarattien sukuun kuuluva amerikkalainen papukaijalaji, jonka esiintymisalue ulottuu Etelä-Meksikosta Keski- ja Etelä-Peruun. Lajista tunnetaan kaksi alalajia, lineola ja tigrinus, joista lineola elää Keski-Amerikassa. Lajin holotyypin kuvaili John Cassin Veracruzista Meksikosta vuonna 1853.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia FI

Toui catherine ( Fransèis )

fornì da wikipedia FR

Bolborhynchus lineola

Le Toui catherine ou Perruche catherine (Bolborhynchus lineola) est une espèce d'oiseaux appartenant à la famille des Psittacidae.

Description

Le Toui de Catherine est un petit perroquet d'environ 16 cm, cette petite taille étant une caractéristique du genre Bolborhynchus. Sa longévité est d'environ 15 ans.[réf. nécessaire] Sa coloration générale est verte avec un effet rayé sur les parties inférieures produit par la bordure noire des plumes[1]. Les rectrices centrales du mâle sont presque entièrement noires tandis que cette couleur ne concerne que moins de la moitié de la surface de ces plumes chez la femelle.

Dimorphisme sexuel

Il n'y a qu'un moyen d'être certain du sexe d'un oiseau, c'est de le déterminer par l'ADN. Il est possible de se baser sur le nombre de plumes noires (uniquement chez les variétés vertes ou bleues) présentes sur les épaules, les rectrices centrales et les rémiges. En effet, les mâles, en général, en possèdent davantage. Le seul dimorphisme, s'il y en a, est morphologique, car même s'il n'est pas rare de trouver des mâles plus calmes que des femelles et vice versa, cela n'est pas un critère suffisant pour marquer la différence. Souvent, les mâles sont plus gros (le bec aussi est plus important), mais la taille ne suffit pas non plus. Chez les variétés Lutinos, Crèminos et Ailesgrises, le sexage ADN est indispensable pour connaître le sexe de l'oiseau.

Domestication

Le Toui de Catherine est naturellement doté d'un caractère calme, doux. Chaque geste est reproduit avec la plus grande des précautions, des prudences et des douceurs. L'espèce est aussi connue pour s'apprivoiser sans grande difficulté, bien que la patience soit la clef du succès. Ce mini ou petit perroquet préfère grimper que voler ; il excelle en tous genres d'acrobaties.

Sous-espèces

Le Touï de Catherine (Bolborhynchus lineola) est représenté par deux sous-espèces :

  • lineola ;
  • tigrinus (Souancé, 1856) du nord et de l'ouest du Venezuela, plus sporadique au sud jusqu'au centre du Pérou.

Mutations

En captivité, deux mutations principales ont été obtenues[2] : Lutino et Turquoise. D'autres, y compris des combinaisons de mutations, existent cependant : TurquoiseSimple-Foncé, TurquoiseDouble-Foncé, Vert SimpleFoncé (Vert Foncé), Vert DoubleFoncé (Olive), Crèmino, etc. Récemment, une nouvelle mutation appelée EdgedDLS (EdgedDominant-Lié-au-Sexe) est apparue et était auparavant erronément appelée "Ailesgrises". La véritable mutation Ailesgrises est apparue chez la Perruche ondulée et présente une transmission génétique récessif autosomique alias NLS (Non-Lié-au-Sexe)

Notes et références

  1. Dominique Mario et Gino Conzo (trad. Giusi Furno et Sandrine Morel), Le Grand Livre des perroquets, Paris, de Vecchi, 2004, 287 p. (ISBN 978-2-7328-3540-2, OCLC )
  2. Mario D. & Conzo G., 2004, Le grand livre des perroquets, de Vecchi, Paris.

Références externes

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia FR

Toui catherine: Brief Summary ( Fransèis )

fornì da wikipedia FR

Bolborhynchus lineola

Le Toui catherine ou Perruche catherine (Bolborhynchus lineola) est une espèce d'oiseaux appartenant à la famille des Psittacidae.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia FR

Bolborhynchus lineola ( Italian )

fornì da wikipedia IT

Il parrocchetto barrato (Bolborhynchus lineola Cassin, 1853) è un uccello della famiglia degli Psittacidi.[1]

Descrizione

Pappagallino dalla forma selvatica ma dalla coda a punta e corta; ha taglia attorno ai 16 cm e si presenta con una colorazione verde con effetto «barratura», più evidente nelle parti inferiori, dovuto alla bordatura nera di penne e piume. Presenta un evidente segno scuro sulla spalla. Iride marrone, becco e zampe grigio rosate. È classificato in due sottospecie:

  • B. l. lineola, sottospecie nominale, con fronte e corona verde sfumata in azzurrino;
  • B. l. tigrinus, con barratura più intensa, colori generali più scuri, nero sulla spalla molto marcato e colorazione del capo priva di sfumature azzurre.

Distribuzione e habitat

È piuttosto comune in tre aree di distribuzione: la prima popolazione vive sulle montagne di Messico meridionale, Guatemala, Honduras, Nicaragua, Costa Rica e Panama; la seconda vive sulle pendici andine occidentali colombiane, venezuelane, ecuadoregne; la terza è localizzata nel Perù centrale. In cattività è molto allevato e si riproduce facilmente; sono state create dall'uomo mutazioni a base gialla e a base blu.

Biologia

Si adatta ad ambienti diversi: foreste pluviali di montagna, foreste aperte e savana subtropicale. È stato osservato sia in piccoli gruppi familiari sia in stormi anche di oltre 100 individui. Si colloca tra i 900 e i 2900 metri; si muove silenziosamente ed è piuttosto schivo. Nidifica nei cavi degli alberi, normalmente in dicembre, costruendo una comoda e imbottita camera di cova, tappezzata con materiali vari trasportati tra le penne (come alcuni Agapornis). Depone 4-7 uova che sono incubate per 22 giorni.

Note

  1. ^ (EN) Gill F. and Donsker D. (eds), Family Psittacidae, in IOC World Bird Names (ver 9.2), International Ornithologists’ Union, 2019. URL consultato il 19 maggio 2014.

Bibliografia

 title=
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autori e redattori di Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia IT

Bolborhynchus lineola: Brief Summary ( Italian )

fornì da wikipedia IT

Il parrocchetto barrato (Bolborhynchus lineola Cassin, 1853) è un uccello della famiglia degli Psittacidi.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autori e redattori di Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia IT

Katharinaparkiet ( olandèis; flamand )

fornì da wikipedia NL

Vogels

De katharinaparkiet of catharinaparkiet (Bolborhynchus lineola) is een in Midden- en Zuid-Amerika voorkomende parkiet die in groepen leeft. In de broedperiode vormen de vogels aparte koppels en zoeken ze een geschikte nestplaats.

Voeding

Wilde vogels leven van knoppen, bloesems, vruchten en zaden en in Zuid-Amerika ook bamboe.[2] Als de vogel in gevangenschap wordt gehouden voldoet een mengsel voor grote parkieten goed. Een aanvulling van eivoer en universeelvoer maakt zijn voedselprogramma compleet.

Kenmerken

De vogel is 16 tot 18 cm lang en weegt 42 tot 59 gram. De vogel is overwegend groen in verschillende kleurschakering, op de kruin blauwachtig groen, van onder meer geelgroen en op de vleugels meer olijfgroen terwijl staart- en vleugelpennen flessegroen zijn met donkere uiteinden. Karakteristiek voor deze soort is de korte staart en de donkere streping op de rug, vleugels en de flanken. Bij de ondersoort B. l. tigrinus is deze streping meer uitgesproken.[2]

Bij de dieren die in gevangenschap zijn mutaties opgetreden, waaronder een donker- en lichtblauwe variant. De vogels zijn moeilijk te seksen, maar de vrouwtjes ('popjes') zijn over het algemeen wat lichter gekleurd dan de mannen, en bij de mannen zijn meestal de middelste staartveren zwart gekleurd.

Verspreiding en leefgebied

De soort telt 2 ondersoorten:

Het natuurlijke leefgebied van de vogels is vochtig, altijd groen blijvend gemengd bos in de nevelwoudzone in Midden-Amerika tussen de 600 en 2400 m en in Peru tussen de 1600 en 330 m boven de zeespiegel. De ondersoort B. l. tigrinus heeft een speciale voorkeur voor bamboebos dat opslaat op berghellingen waar door aardverschuivingen de oorspronkelijke vegetatie verloren ging.[2]

Status (in het wild)

De grootte van de wereldpopulatie werd in 2008 geschat op 50 tot 500 duizend individuen. Men veronderstelt dat de soort in aantal stabiel is. Om deze redenen staat de katharinaparkiet als niet bedreigd op de Rode Lijst van de IUCN.[1]

Bronnen, noten en/of referenties
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia NL

Katharinaparkiet: Brief Summary ( olandèis; flamand )

fornì da wikipedia NL

De katharinaparkiet of catharinaparkiet (Bolborhynchus lineola) is een in Midden- en Zuid-Amerika voorkomende parkiet die in groepen leeft. In de broedperiode vormen de vogels aparte koppels en zoeken ze een geschikte nestplaats.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia NL

Stokówka prążkowana ( polonèis )

fornì da wikipedia POL
Commons Multimedia w Wikimedia Commons

Stokówka prążkowana (Bolborhynchus lineola) – gatunek małego ptaka z rodziny papugowatych. Występuje w Ameryce Centralnej i północnej części Ameryki Południowej. Nie jest zagrożony wyginięciem.

Taksonomia

Po raz pierwszy gatunek opisał John Cassin w 1863 na łamach Proceedings of the Academy of Natural Sciences of Philadelphia. Holotyp pochodził z Puente Nacional (Veracruz) (lokację podano jako National Bridge, Mexico). Nowemu gatunkowi nadał nazwę Psittacula lineola[3][4]. Obecnie (2017) Międzynarodowy Komitet Ornitologiczny umieszcza stokówkę prążkowaną w rodzaju Bolborhynchus. Wyróżnia 2 podgatunki[5]. Proponowany podgatunek B. l. maculatus (prawdopodobnie z Peru) włączony został do B. l. tigrinus[4].

Morfologia

Długość ciała wynosi 16–18 cm, masa ciała 42–59 g[4]. Upierzenie głównie zielone. Ogon ma kształt klina. Czoło niebieskozielone. Wierzch ciała prążkowany. Dziób i woskówka różowe, tęczówka brązowa, nogi jasnoróżowe. Osobniki podgatunku B. l. tigrinus są ciemniejsze i mocniej prążkowane, niż ptaki podgatunku nominatywnego, do tego mają zielone czoło. Długość skrzydła: 102–107 mm, długość ogona 53–58 mm, długość dzioba 11–13 mm, długość skoku 12–14 mm[6].

Zasięg występowania

Przedstawiciele B. l. lineola (Cassin, 1853) zamieszkuje obszar od południowego Meksyku (od centralnego Veracruz i północnego Oaxaca) nieregularnie po zachodnią Panamę (prowincja Veraguas), za to reprezentanci B. l. tigrinus (Souancé, 1856) obszar od północnej i zachodniej Wenezueli i Kolumbii (w tym Sierra Nevada de Santa Marta) nieregularnie po Andy w centralnej po południową części Boliwii (departament Santa Cruz)[4].

Ekologia i zachowanie

Środowiskiem życia stokówek prążkowanych są głównie górskie lasy. Odnotowywano je również w wilgotnych lasach wiecznie zielonych, lasach sosnowych, suchszych otwartych lasach oraz na przecinkach i pastwiskach z wysokimi drzewami. Niekiedy zimą schodzi na niższe wysokości, do lasów deszczowych (w Ameryce Centralnej). W Meksyku odnotowywano te ptaki od 900 do 2400 m n.p.m.; w Hondurasie głównie powyżej 1500 m n.p.m., okazjonalnie do 600 m n.p.m.; w Wenezueli 900-1500 m n.p.m.; głównie 1600-2600 m n.p.m. w Wenezuelii; do 2900 m n.p.m. w Ekwadorze. Są to towarzyskie ptaki, niekiedy zbierają się po kilkaset. Zbiorowo odpoczywają na czubkach drzew. W porze suchej przebywają w małych grupach lub parach[6]. Żywią się pąkami, kwiatami, „kotkami” Cecropia', jagodami, owocami i nasionami[4] (np. bambusów). Odnotowanie żerowanie na takich roślinach jak Myrtis, Heliocarpus, Miconia, a na obszarach upraw kukurydzą[4].

Lęgi

Stokówki prążkowane gniazdują w dziuplach. W Kostaryce lęgi odbywają się najpiewniej w porze suchej, w Panamie w grudniu, od czerwca do sierpnia w Kolumbii[6]. Brak informacji o lęgach na wolności[4]. W niewoli zniesienie liczy od 3 do 6 jaj. Inkubacja trwa około 18 dni. Młode są w pełni opierzone po blisko 5 tygodniach życia[7].

Status

IUCN uznaje stokówkę prążkowaną za gatunek najmniejszej troski (LC, Least Concern) nieprzerwanie od 1994. W 1988 uznany był za bliski zagrożenia (NT, Near Threatened). BirdLife International ocenia trend populacji jako stabilny[8].

Przypisy

  1. Bolborhynchus lineola, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.).
  2. Bolborhynchus lineola. Czerwona księga gatunków zagrożonych (IUCN Red List of Threatened Species) (ang.).
  3. John Cassin. „Proceedings of the Academy of Natural Sciences of Philadelphia”. 6, s. 372, 1853.
  4. a b c d e f g Collar, N. & Boesman, P.: Barred Parakeet (Bolborhynchus lineola). W: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.). Handbook of the Birds of the World Alive [on-line]. 2017. [dostęp 8 lipca 2017].
  5. Frank Gill & David Donsker: Parrots & cockatoos. IOC World Bird List (v7.2), 20 kwietnia 2017. [dostęp 8 lipca 2017].
  6. a b c Mike Parr, Tony Juniper: Parrots: A Guide to Parrots of the World. Bloomsbury Publishing, 2010, s. 172, 478–479. ISBN 978-1-4081-3574-7.
  7. World Parrot Trust: BARRED PARAKEET (Bolborhynchus lineola). Parrot Encyclopedia. [dostęp 8 lipca 2017].
  8. Barred Parakeet Bolborhynchus lineola. BirdLife International. [dostęp 9 lipca 2017].
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia POL

Stokówka prążkowana: Brief Summary ( polonèis )

fornì da wikipedia POL

Stokówka prążkowana (Bolborhynchus lineola) – gatunek małego ptaka z rodziny papugowatych. Występuje w Ameryce Centralnej i północnej części Ameryki Południowej. Nie jest zagrożony wyginięciem.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia POL

Papagájik pásikavý ( slovach )

fornì da wikipedia SK
Question book-4.svg
Tomuto článku alebo sekcii chýbajú odkazy na použité zdroje a môže preto obsahovať informácie, ktoré je potrebné overiť.
Pomôžte Wikipédii a doplňte do článku citácie, odkazy na spoľahlivé zdroje.

Papagájik pásikavý (iné názvy: papagáj pruhovaný, papagáj pásikavý, aymara pruhovaná; lat. Bolborhynchus lineola) je druh z čeľade papagájovité.

 src=
Papagájik pásikavý, modrý kobalt

Výskyt

Horské oblasti strednej a južnej Ameriky (Mexiko, Panama, Kolumbia, Venezuela, Peru) a to až do nadmorskej výšky 2 500 m n. m., živí sa prevažne dužinatým ovocím a semenami tráv. Skupinu tvoria len páry alebo malé rodinné skupiny. Úkryt na nocľah a hniezdenie si hľadajú v dutinách starých odumretých stromov. Veľkosť má približne 16-17 cm, hmotnosť 35-45 g, dožívajú sa okolo 10 rokov.

Chovateľské zázemie

Tohoto vtáka možno chovať aj vo vonkajšej voliére, chránenej pred vetrom, dažďom a priamym slnkom, kde teplota nepoklesne pod 10°C. V interiéri nie je náročný na veľkosť klietky, ktorá by však nemala byť menšia ako 60 l. Pokiaľ je to možné, mal by mať možnosť voľného výletu aspoň raz za deň. Papagájik pásikavý je spoločenský a veľmi znášanlivý papagáj, ktorý nevyvoláva problémy ani v prítomnosti iných exotických vtákov. Rýchlo si zvyká na ľudí a pravidelný denný režim.
Na rozdiel od iných papagájov papagájiky pásikavé nemajú deštruktívne tendencie, neohrýzajú nábytok a nie sú hlučné. Pokiaľ sa jedince vzájomne vidia, iba jemne štebocú sotva počuteľnými zvukmi. Ak na seba nevidia, ich zvukový prejav môže byť podstatne hlasnejší. Preto je rozumnejšie ich chovať v tesnej blízkosti, prípadne v jednej spoločnej voliére. Veľmi rady šplhajú, preto je potrebné, aby voliéra alebo klietka boli na šplhanie prispôsobené množstvom paličiek, konárikov, rebríkov a pod. Chôdza papagájika pripomína chôdzu varana alebo leguána. Dokážu presedieť na jednom mieste aj celé hodiny a ticho pozorovať okolie. Ak je chovaný iba jeden jedinec, rád sa zdržuje v blízkosti majiteľa, preto je vhodné mať prenosné bidielko na aspoň 20 cm vysokom podstavci. Pre svoju pokojnú povahu je vhodný hlavne pre začínajúcich chovateľov, deti a dôchodcov. Jedinou nevýhodou je pomerne riedky trus. Na chov nie je potrebný CITES.

Potrava v zajatí

Ako základ je vhodná zmes semien pre malé papagáje (papagájce), ktorá sa dopĺňa malými kúskami ovocia, zeleniny a vareným vajíčkom. Sú to doslova "jablkožrúty". Ďalej obľubujú papriku a senegalské proso. Ovocie treba dobre upevniť, pretože ak im spadne na zem, už si ho viac nevšimnú.

Hniezdenie

Papagájik sa v zajatí množí pomerne ľahko, problém však môže byť so zostavením chovného páru. Ideálne je ponechať viac jedincov starších ako 12 mesiacov pohromade, aby si vybrali svojich prirodzených partnerov. Pár možno nechať zahniezdiť vo voliére aj v klietke. Najvhodnejšia je pre ne búdka veľkosti 20 x 20 cm ležatého tvaru s vletovým otvorom 6-7 cm. Dno búdky sa vystelie malým množstvom navlhčenej rašeliny a drevenými hoblinami. Rodičia si hniezdo nesplietajú, ale znášajú vajíčka na dno búdky. Samička znáša 3 až 6 vajec, na ktorých sedí 21 až 23 dní. Samček svoju družku kŕmi, aby nemusela z vajec vstávať. Mláďatá vylietajú z búdky ako trojtýždňové a bývajú ešte istý čas dokrmované rodičmi.

Rozlíšenie pohlavia

Samičky majú svetlejší odtieň a menej výraznú kresbu na krídlach. Samčeky majú výraznejšiu čiernu kresbu na konci chvostových pierok. Vzájomne ich však dokáže rozlíšiť iba skúsený chovateľ.

Mutácie

Okrem prírodnej zelenej človek vyšľachtil aj farebné varianty. Najznámejšie sú modrá kobalt, zelenomodrá, žltá lutino a šedá mauve.

Iné projekty

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autori a editori Wikipédie
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia SK

Papagájik pásikavý: Brief Summary ( slovach )

fornì da wikipedia SK

Papagájik pásikavý (iné názvy: papagáj pruhovaný, papagáj pásikavý, aymara pruhovaná; lat. Bolborhynchus lineola) je druh z čeľade papagájovité.

 src= Papagájik pásikavý, modrý kobalt
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autori a editori Wikipédie
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia SK

Katarinaparakit ( svedèis )

fornì da wikipedia SV

Katarinaparakit[2] (Bolborhynchus lineola) är en fågel i familjen västpapegojor inom ordningen papegojfåglar.[3]

Utbredning och systematik

Katarinaparakit delas in i två underarter:[3]

  • Bolborhynchus lineola lineola – förekommer i fuktiga bergsskogar från södra Mexico till västra Panama
  • Bolborhynchus lineola tigrinus – förekommer i Anderna från Venezuela söderut till sydöstra Ecuador och centrala Bolivia (Santa Cruz); även kustnära berg i Venezuela (Aragua)

Status och hot

IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1]

Som burfågel

Katarinaparakit hör till de papegojor som hålls som burfågel. Vilda katarinaparakiter har en övervägande grön fjäderdräkt, men i fångenskap har man avlat fram flera olika färgvarianter, och förutom grön förekommer därför bland burfåglar även turkos, blå, gul eller grå fjäderdräkt.

Bildgalleri

Referenser

  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Bolborhynchus lineola Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

Externa länkar

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia författare och redaktörer
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia SV

Katarinaparakit: Brief Summary ( svedèis )

fornì da wikipedia SV

Katarinaparakit (Bolborhynchus lineola) är en fågel i familjen västpapegojor inom ordningen papegojfåglar.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia författare och redaktörer
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia SV

Bolborhynchus lineola ( vietnamèis )

fornì da wikipedia VI

Bolborhynchus lineola là một loài chim trong họ Psittacidae.[2]

Hình ảnh

Chú thích

  1. ^ BirdLife International (2012). Bolborhynchus lineola. Sách Đỏ IUCN các loài bị đe dọa. Phiên bản 2013.2. Liên minh Bảo tồn Thiên nhiên Quốc tế. Truy cập ngày 26 tháng 11 năm 2013.
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson (2012). “The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.7.”. Truy cập ngày 19 tháng 12 năm 2012.

Tham khảo

Hình tượng sơ khai Bài viết liên quan đến Bộ Vẹt này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia VI

Bolborhynchus lineola: Brief Summary ( vietnamèis )

fornì da wikipedia VI

Bolborhynchus lineola là một loài chim trong họ Psittacidae.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia VI

Толстоклювый попугай Катерины ( russ; russi )

fornì da wikipedia русскую Википедию
Царство: Животные
Подцарство: Эуметазои
Без ранга: Вторичноротые
Подтип: Позвоночные
Инфратип: Челюстноротые
Надкласс: Четвероногие
Класс: Птицы
Подкласс: Настоящие птицы
Инфракласс: Новонёбные
Семейство: Попугаевые
Подсемейство: Настоящие попугаи
Вид: Толстоклювый попугай Катерины
Международное научное название

Bolborhynchus lineola (Cassin, 1853)

Охранный статус Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 177728NCBI 211877EOL 1178009

Толстоклювый попугай Катерины[1] (лат. Bolborhynchus lineola) — птица семейства попугаевых.

Внешний вид

Длина тела 16-17 см, хвоста 6 см; вес 47-55 г. Основная окраска оперения изумрудно-зелёная, с желтоватым оттенком нижней части тела. Плечи чёрные, на боках, горле и затылке имеются чёрные поперечные полосы. Большие кроющие перья крыла и верхние нижние кроющие перья хвоста с чёрными кончиками в виде каймы.

Распространение

Обитает в западной Панаме, южной Мексике, Гватемале, Гондурасе, Никарагуа, Коста-Рике, северной Колумбии, Венесуэле и Перу.

Образ жизни

Населяют леса и горы до высоты 2000 м над уровнем моря. Спускаются на землю, но спят высоко на деревьях. Не боятся холода, могут принимать снежные ванны. Встречаются небольшими группами от 6 до 30 особей (иногда до 150 птиц). Питаются плодами, сухими семенами и личинками насекомых. Предпочитают бегать, а не летать.

Размножение

Самка откладывает от 2 до 5 яиц. Насиживает около 4 недель, примерно в 1,5-месячном возрасте птенцы оперяются и вылетают из гнезда.

Содержание

Впервые в Европу эти попугаи были завезены в 1886 году. Это очень приятные и доверчивые птицы. Они становятся всё более и более популярными в Европе и Северной Америке. Средняя продолжительность жизни около 10 лет.

Классификация

Вид включает в себя 2 подвида.

  • Bolborhynchus lineola lineola (Cassin, 1853)
  • Bolborhynchus lineola tigrinus (Souance, 1856)

Примечания

  1. Бёме Р. Л., Флинт В. Е. Пятиязычный словарь названий животных. Птицы. Латинский, русский, английский, немецкий, французский / Под общ. ред. акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., «РУССО», 1994. — С. 115. — 2030 экз.ISBN 5-200-00643-0.
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Авторы и редакторы Википедии

Толстоклювый попугай Катерины: Brief Summary ( russ; russi )

fornì da wikipedia русскую Википедию

Толстоклювый попугай Катерины (лат. Bolborhynchus lineola) — птица семейства попугаевых.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Авторы и редакторы Википедии

サザナミインコ ( Giaponèis )

fornì da wikipedia 日本語
サザナミインコ サザナミインコ ノーマル 分類 : 動物界 Animalia : 脊索動物門 Chordata 亜門 : 脊椎動物亜門 Vertebrata : 鳥綱 Aves : オウム目 Psittaciformes : インコ科 Psittacidae : サザナミインコ属 Bolborhynchus : サザナミインコ B. lineola 学名 Bolborhynchus lineola
(Cassin, 1853) 和名 サザナミインコ 英名 Barred Parakeet
Lineolated Parakeet
Catherine Parakeet

サザナミインコ(学名Bolborhynchus lineola)は、オウム目インコ科サザナミインコ属。 南米の山岳地帯に生息している。近年、静かなインコで色のバリエーションが増え注目されている飼い鳥である。

分布[編集]

南アメリカ、西パナマ、ベネズエラ、コロンビア、エクアドル、ペルー、ボリビア山岳地の涼しい森林地帯に生息する。

形態[編集]

体長は約15cm、体重は40-60g程度になる。品種改良によって色変わりが多数存在し、羽毛の色は原色のグリーンのほか、ダークグリーン、オリーブ、ブルー、コバルト、モーブ、ルチノー、クリームイノとなっている。

特徴[編集]

とても穏やかな性格で、ほかのインコと比べても攻撃性が低く、噛むことが少ないとされる。フルーツを好み水遊びが好きな鳥であるとされる。野生では、群れを作って生活する。水を多く摂取する性質があり、軟便(水っぽい便)である。いったん鳴き始めると、その鳴き声(仲間を呼ぶときの呼び鳴き)は意外と大きいので、静かなインコとされている分、意外な一面を持ち合わせている。前傾姿勢でいることが多い。足が器用で、飛ぶよりも歩くことを好む個体が多い。動作はスローで、仕草はコニュアに類似している。

性別判断[編集]

外見からの判定は非常に難しい。(特に幼鳥時) 方法としては、尾羽で見分ける方法がある。(クリームイノとルチノーは対象外) 尾羽の真ん中の羽に黒色があるか、その量によって判断する。♂の場合は多く、無い場合や少ない場合は♀の可能性が高い。中には該当しない場合もある。

色変わり[編集]

ノーマル:グリーン
ルチノー:黄色の赤目が特長
クリームイノ(ターコイズイノ):不完全な青色のターコイズがベースなので白色ではなくクリーム色の赤目。
ターコイズ:一般にブルーと呼ばれているがparblue(partial blue)で不完全な青色。
SLグレイウイング:シングルファクタとダブルファクタが有り、スパングルとも呼ばれているが、日本だけである。雌のダブルファクタは存在しない。
ダークファクタ:シングルファクタとダブルファクタが有る。ノーマルの場合、ダーク、オリーブと呼ばれ、ターコイズの場合、コバルト、モーブと呼ばれる。
バイオレットファクタ:シングルファクタとダブルファクタが有る。

飼育[編集]

寿命10年ほどであるが、中には15年生きる個体もある。個体差や栄養・運動といった飼育環境など飼主に寄るところも大きい。 水浴びを好んで行う個体が多い。2000メートルの山の上に住んでいるので、冬場でも寒さに強いが、暑さには弱い。 鳴き声がモグモグして気にならないとされる。 臆病な個体が多いが、慣らすと手乗りになる。

執筆の途中です この項目は、鳥類に関連した書きかけの項目です。この項目を加筆・訂正などしてくださる協力者を求めていますポータル鳥類 - PJ鳥類)。
 title=
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
ウィキペディアの著者と編集者

サザナミインコ: Brief Summary ( Giaponèis )

fornì da wikipedia 日本語

サザナミインコ(学名Bolborhynchus lineola)は、オウム目インコ科サザナミインコ属。 南米の山岳地帯に生息している。近年、静かなインコで色のバリエーションが増え注目されている飼い鳥である。

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
ウィキペディアの著者と編集者

사자나미 ( Corean )

fornì da wikipedia 한국어 위키백과

 src= 열차에 대해서는 빗창앵무 (열차) 문서를 참고하십시오.

빗창앵무(사자나미, lineolated parakeet)는 앵무목 앵무과에 속하는 조류이다. 중남미의 고원일대에서 주로 서식한다.

빗창앵무의 다른 이름인 사자나미는 일본에서 불리던 명칭이 건너온 것이며 일본어로 잔물결이라는 뜻을 가지고 있다. 따라서 사자나미라는 용어보다는 빗창앵무의 사용이 권장된다.

분포

남아메리카, 파나마 서쪽, 베네수엘라, 콜롬비아, 에콰도르, 페루, 볼리비아 등 산림이 풍부한 지역에 주로 서식한다.

형태

몸 전체 길이는 15cm, 몸무게는 40-60g 정도 된다. 품종 개량에 의해서 코발트, 머브, 루티노, 터콰즈 등 다양한 색이 존재한다.

특징

과일을 좋아하고, 물장난에 익숙하다. 야생에서는 무리 생활을 한다. 묽은 변을 본다. 동작이 느리고, 행동은 코뉴어와 유사하다. 다른 앵무목 새들과 달리 옆으로 걷는 것보다, 주로 앞으로 걷는 편이며, 순하고 입질이 심하지 않은 편으로 유명하다.

성별판단

외관만으로는 성별을 판단하기 어렵다. 주로 오랜 사육자의 경험과 직관으로 성별을 판단한다.

색 변이

노멀
루티노
크리미노(블루 인자):탁한 푸른색 기운을 띄는 블루가 바탕으로, 흰색은 아니고 엷은 황색이다.
타쿼이즈(청록색):불완전한 청색 parblue(partial blue) 을 띈다.
스팬:싱글 팩터와 더블 팩터가 있으며, 암컷은 싱글 팩터가 존재하지 않는다.
다크 팩터:싱글 팩터와 더블 팩터가 있다. 노멀의 경우 '다크', '올리브'로 불리며, 블루의 경우 '코발트, '머브'로 불린다.
바이올렛 팩터:싱글 팩터와 더블 팩터가 있다.

기르는 법

수명은 10~15년 정도이다. 물에 익숙하고, 수영을 좋아한다. 본래 2,000미터 고산 지대에 서식하던 종이라, 추위에는 강하지만 더위는 약한 편이다. 하지만, 아직 어린 새는 주변 환경 변화와 온도에 민감하기 때문에 따뜻한 온도를 유지하는 게 좋다. 울음소리가 작고 우물거리기 때문에 조용한 앵무새를 키우려는 사육자에게 적합하다. 겁이 많지만, 잘 길들이면 손을 타고 애교도 부린다.

질병 예방 및 치료

어린 새는 감기에 취약하며 초기 증상은 콧물과 재채기를 동반한다. 온도는 25~30도, 습도는 40~50%를 지속하며 주변 환경을 쾌적하게 한다. 일부 톱밥으로 된 베딩은 오랜 시간이 지나면 가루가 되어 새의 호흡기에 좋지 않은 영향을 주므로 되도록 지양하는 게 좋다. 신문지 베딩은 종이 재질의 특성상 독성이 있기 때문에 새의 건강에 유해하다. 햇빛에 말리거나 다림질로 소독한 신문지를 펼쳐서 베딩판에 놓으면, 신문지 잉크의 독성으로부터 새의 건강을 지킬 수 있다.

각주

  1. Bolborhynchus lineola. 《멸종 위기 종의 IUCN 적색 목록. 2013.2판》 (영어). 국제 자연 보전 연맹. 2012. 2013년 11월 26일에 확인함.
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia 작가 및 편집자