Dvärgkanadagåsen[2] (Branta hutchinsii) är en fågel inom släktgruppen gäss. I Sverige fick den artstatus i januari 2007, efter att tidigare kategoriserats som en underart till kanadagås.
Dvärgkanadagåsen häckar på tundra längs med kusterna av norra och nordvästra Kanada, Alaska, på Aleuterna och på västra Grönland.
På grund av skillnader i morfologi, mitokondrie-DNA och ekologiska faktorer beslutade Sveriges ornitologiska förenings taxonomikommitté i januari 2007 att kanadagåsen skulle delas upp i de två arterna kanadagås (Branta canadensis) och dvärgkanadagås (Branta hutchinsii). Det har visat sig att arten dvärgkanadagås snarare har närmare släktskap med vitkindad gås, och att den större arten kanadagås genetiskt sett istället står närmare hawaiigås (Branta sandvicensis).
Dagens population av dvärgkanadagås delas i sin tur upp i fyra underarter:
Tidigare urskildes den utdöda populationen som häckade på Berings ö och i norra Kurilerna som en egen underart asiatica. Denna inkluderas numera i leucopareia.
Dvärgkanadagåsen och kanadagås har vissa överlappande häckningsområden, men de hybridiserar sällan och man har påvisat skillnader i ankomstdatum, häckningsbiotop och bostruktur mellan de båda arterna. Biotopmässigt kan man generellt säga att dvärgkanadagåsen lever i kustnära områden, medan kanadagåsen återfinns längre in i landet.
Den är en flyttfågel och dess vinterkvarter är stora delar av USA, norra Mexiko och lokalt i västra Kanada.
Genom ringmärkning har man konstaterat att dvärgkanadagäss, i varje fall av nominatformen B. h. hutchinsii, spontant kan ta sig till Västeuropa. De återfinns också tillfälligt på Kamtjatkahalvön i östra Sibirien, i östra Kina samt i Japan.
Den har observerats vid ett flertal tillfällen i Sverige; dock anses inte dessa fåglar vara spontant förekommande. Flest rapporter gäller underarten B. h. minima, medan övriga gäller nominatformen B. h. hutchinsii.
Till utseendet påminner den om en mindre kanadagås, med proportionerligt kortare hals och mindre näbb. Flertalet av underarterna som exempelvis B. h. leucopareia och B. h. minima är också mörkare än kanadagåsens underarter (förutom B. c. occidentalis som har ett mycket mörkt bröst). B. h. minima är den allra minsta av dvärgkanadagässens underarter, med en längd på cirka 60 cm, ett vingspann på 110 cm och en vikt på bara 1600 gram, vilket i genomsnitt är 100 gram lättare än den vitkindade gåsen. Både leucopareia och hutchinsii väger omkring dubbelt så mycket som minima och är båda lika långa som vitkindad gås, det vill säga cirka 69 cm, men med ett något mindre vingspann.
Underarten hutchinsii är den som till fjäderdräkten är mest lik kanadagåsen, då den har ett ljust bröst, vilket emellertid har en gråare nyans än de ljusbröstade underarterna av kanadagås. Dess huvudform är fyrkantigt med en brant sluttande panna, till skillnad från den mer rundade huvudformen hos minima. Underarten B. h. leucopareia har en vit halsring mellan den svarta halsen och det mörkbruna bröstet. Denna vita halsring förekommer hos individer inom alla populationer av både dvärgkanadagås och kanadagås, men inte lika ofta.
Dvärgkanadagåsen är vida spridd med en uppskattad världspopulation på mellan 920.000 och 1,4 miljoner individer, varav färre än 100 par häckar i Ryssland. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som livkraftig (LC).[1]
Wikimedia Commons har media som rör Dvärgkanadagås.
Dvärgkanadagåsen (Branta hutchinsii) är en fågel inom släktgruppen gäss. I Sverige fick den artstatus i januari 2007, efter att tidigare kategoriserats som en underart till kanadagås.
