El gènere Histiotus pertany a la família dels vespertiliònids.
Aquest gènere està format per les següents espècies:
El gènere Histiotus pertany a la família dels vespertiliònids.
Die Großohrfledermäuse (Histiotus) sind eine Fledermausgattung in der Familie der Glattnasen (Vespertilionidae).[1] Die Arten leben in Südamerika.
Mit einer Kopf-Rumpf-Länge von 48 bis 70 mm sowie einem Gewicht von 11 bis 14 g sind diese Fledermäuse mittelgroße Vertreter der Familie. Die Schwanzlänge beträgt 39 bis 55 mm, die Unterarme sind 42 bis 52 mm lang. Das Fell hat überwiegend eine braune Farbe mit dunklen, grauen oder weißen Schattierungen. Bei einigen Individuen ist die Unterseite hellgrau. Die Morphologie von Zähnen und Schädel entspricht den Breitflügelfledermäusen (Eptesicus). Die Histiotus-Arten besitzen dagegen deutlich größere Ohren. Diese sind bei Histiotus macrotus durch einen Hautstreifen verbunden.[2]
Diese Fledermäuse kommen in verschiedenen Lebensräumen vor. Manche bevorzugen Wälder, andere sind in Gebirgen heimisch. Sie nutzen Felsspalten und Gebäude als Ruheplätze, an denen sich kleinere Gruppen bilden. Selten wurden erwachsene Männchen in Gruppen mit säugenden Weibchen angetroffen. Ein Wurf besteht meist aus einem Jungtier, das etwa nach einem Jahr geschlechtsreif wird.[2]
Folgende Arten zählen zur Gattung.[1][3]
Die Großohrfledermäuse (Histiotus) sind eine Fledermausgattung in der Familie der Glattnasen (Vespertilionidae). Die Arten leben in Südamerika.
Mit einer Kopf-Rumpf-Länge von 48 bis 70 mm sowie einem Gewicht von 11 bis 14 g sind diese Fledermäuse mittelgroße Vertreter der Familie. Die Schwanzlänge beträgt 39 bis 55 mm, die Unterarme sind 42 bis 52 mm lang. Das Fell hat überwiegend eine braune Farbe mit dunklen, grauen oder weißen Schattierungen. Bei einigen Individuen ist die Unterseite hellgrau. Die Morphologie von Zähnen und Schädel entspricht den Breitflügelfledermäusen (Eptesicus). Die Histiotus-Arten besitzen dagegen deutlich größere Ohren. Diese sind bei Histiotus macrotus durch einen Hautstreifen verbunden.
Diese Fledermäuse kommen in verschiedenen Lebensräumen vor. Manche bevorzugen Wälder, andere sind in Gebirgen heimisch. Sie nutzen Felsspalten und Gebäude als Ruheplätze, an denen sich kleinere Gruppen bilden. Selten wurden erwachsene Männchen in Gruppen mit säugenden Weibchen angetroffen. Ein Wurf besteht meist aus einem Jungtier, das etwa nach einem Jahr geschlechtsreif wird.
Histiotus (meaning "sail ears") is a genus of South American vesper bats[1] with species that include:[2]
In Paraguay, Histiotus bats have mainly been collected at human dwellings or around domestic animals, due to the significant increase in human activity in the Paraguayan Chaco over the last 20 years.[3]
Histiotus is found in the tropical and temperate zones in South America. Their natural habitat ranges from areas with rocky mountains, to woods in Paraguay, Peru, Brazil, Argentina and Chile.[4]
Histiotus are aerial feeders and use echolocation to catch prey. They can create echolocation calls dominated by frequencies below 20 kHz in order to catch prey. Histiotus diet consists of insects; H. montanus mainly eats butterflies and flies, H. macrotus eats flies, and H. velatus eat moths.[5]
Most of the species are colonial and some are considered individual. Individual systems are considered for bats that interact as one or less than ten bats.[4] Females of most temperate zone bats form maternity colonies during summer to communally raise pups. These colonies allow individuals to reduce heat loss by forming a cluster. This is called social thermoregulation. (For more on metabolism go to: Metabolism).[6]
Flight performance is determined by wing shape and ecological aspects such as foraging behavior (the way they search for food) and habitat selection. Research showed that H. montanus and H. macrotus have high maneuverability and low speed, which corresponds to bats that inhabit wooded areas. The high maneuverability or ability to quickly alter flight direction and speed is important for bats to successfully capture prey and avoid predators.
Adaptation for flight involves many systems, and specifically cardiovascular and respiratory systems. Bats are considered as mammals adapted to extreme environments where oxygen management is crucial. Respiratory and cardiovascular systems undergo changes that allow the organism to optimize the acquisition and delivery of oxygen to tissues to be able to survive this extreme way of life. Research done on H.macrotus and H.montanus shows that they have the same respiratory strategy as other bats: "narrow-based high-keyed strategy." This strategy includes:
For bats, energy demands are particularly high during pregnancy or lactation. One way many bats are able to save energy is through the use of torpor, which is a controlled, substantial drop in metabolic rate and body temperature (metabolism). In addition to hibernation (prolonged torpor) during winter, temperate zone bats, such as Histiotus, often become torpid during periods of cold weather in summer (daily torpor) to save energy. By reducing metabolic rate, torpor prolongs gestation length and impairs lactation. This results in late births and slow juvenile growth rates. This reduces the probability for juveniles to survive their first winter, because not enough time has passed to store proper amounts of fat prior to hibernation. This is why females of most temperate zone bats, such as Histiotus, form maternity colonies during summer to communally raise pups. These colonies allow individuals to reduce heat loss by forming a cluster and therefore by their behavior they are able to improve insulation and this results in the conservation of energy.[6]
Histiotus (meaning "sail ears") is a genus of South American vesper bats with species that include:
Strange big-eared brown bat, Histiotus alienus Cadena-García's big-eared brown bat, Histiotus cadenai Colombian big-eared brown bat, Histiotus colombiae Transparent-winged big-eared brown bat, Histiotus diaphanopterus Humboldt big-eared brown bat, Histiotus humboldti Thomas's big-eared brown bat, Histiotus laephotis Big-eared brown bat, Histiotus macrotus Southern big-eared brown bat, Histiotus magellanicus Moche big-eared brown bat, Histiotus mochica Small big-eared brown bat, Histiotus montanus Tropical big-eared brown bat, Histiotus velatusIn Paraguay, Histiotus bats have mainly been collected at human dwellings or around domestic animals, due to the significant increase in human activity in the Paraguayan Chaco over the last 20 years.
Los murciélagos orejudos (Histiotus) forman un género de quirópteros el cual integra la familia Vespertilionidae. Está compuesto por entre 4 y 8 especies las que habitan en selvas y bosques de América del Sur.[1]
Estos murciélagos poseen orejas muy largas que se extienden mucho más allá de la boca.
Este género fue descrito originalmente en el año 1856 por el paleontólogo y entomólogo francés Paul Gervais.
Para algunos autores el taxón Histiotus es un género pleno[2] mientras que para otros es un subgénero de Eptesicus.[3]
En el año 2008, Handley y Gardner incluyen en el género Histiotus solo 4 especies.[4] En el año 2005, Simmons había reconocido 7 especies.[5] En el año 2015 fue descubierta una nueva especie del nordeste de Brasil.[6]
Sus especies habitan desde el nivel marino hasta altitudes de 4200 msnm en ecosistemas boscosos de América del Sur, desde Colombia y Venezuela a través de Brasil Bolivia, Paraguay y Perú, hasta Chile y la Patagonia argentina.[7]
Los murciélagos orejudos (Histiotus) forman un género de quirópteros el cual integra la familia Vespertilionidae. Está compuesto por entre 4 y 8 especies las que habitan en selvas y bosques de América del Sur.
Histiotus est un genre de chauves-souris.
Histiotus est un genre de chauves-souris.
Histiotus (Gervais, 1855) è un genere di pipistrelli della famiglia dei Vespertilionidi comunemente noti come orecchioni sudamericani.
Al genere Histiotus appartengono pipistrelli di piccole dimensioni, con lunghezza della testa e del corpo tra 48 e 70 mm, la lunghezza dell'avambraccio tra 42 e 52 mm, la lunghezza della coda tra 39 e 55 mm e un peso fino a 14 g.[1]
Il cranio è robusto, con una regione inter-orbitale ampia e rigonfia. La bolla timpanica è ben sviluppata. Gli incisivi superiori interni sono bicuspidati, mentre quelli inferiori sono trifidi.
Sono caratterizzati dalla seguente formula dentaria:
3 1 1 2 2 1 1 3 3 2 1 3 3 1 2 3 Totale: 32 1.Incisivi; 2.Canini; 3.Premolari; 4.Molari;Il colore delle parti dorsali varia dal marrone chiaro al bruno-grigiastro, mentre le parti inferiori sono leggermente più chiare. Le orecchie sono enormi, di forma ovale o triangolare e, nella maggior parte delle specie, connesse alla base tramite una sottile membrana cutanea. Il trago è lungo circa la metà del padiglione auricolare e piegato in avanti. La coda è lunga e inclusa completamente nell'ampio uropatagio.
Il genere è diffuso in Sudamerica.
Il genere comprende 10 specie.[2]
H.alienus, H.laephotis e H.magellanicus sono considerati da alcuni autori sottospecie di H.montanus[4]
Histiotus (Gervais, 1855) è un genere di pipistrelli della famiglia dei Vespertilionidi comunemente noti come orecchioni sudamericani.
Multimedia w Wikimedia Commons Żaglouch[3] (Histiotus) – rodzaj ssaka z podrodziny mroczków (Vespertilioninae) w rodzinie mroczkowatych (Vespertilionidae).
Rodzaj obejmuje gatunki występujące w Ameryce Południowej[4][3].
Histiotus: gr. ιστίοv istion – sieć, żagiel; ους ous, ωτος ōtos – ucho[5].
Do rodzaju należą następujące gatunki[3][4]:
Żaglouch (Histiotus) – rodzaj ssaka z podrodziny mroczków (Vespertilioninae) w rodzinie mroczkowatych (Vespertilionidae).
Histiotus é um gênero de morcegos da família Vespertilionidae.
Histiotus é um gênero de morcegos da família Vespertilionidae.
Histiotus[1] är ett släkte av fladdermöss som ingår i familjen läderlappar.[1] Tillhörande arter lever i Sydamerika.
Med en kroppslängd (huvud och bål) av 48 till 70 mm och en vikt av 11 till 14 g är dessa fladdermöss medelstora medlemmar av familjen läderlappar. Svansen blir 39 till 55 mm och underarmarna 42 till 52 mm långa. Pälsen är allmänt brunaktig med mörka, gråa eller vita skuggor. Några individer har en ljusgrå undersida. Tändernas och skallens morfologi motsvarar släktet Eptesicus. Histiotus-arterna har däremot betydlig större öron. Hos Histiotus macrotus är dessa sammanlänkade med en hudremsa.[2]
Dessa fladdermöss förekommer i olika habitat. Några föredrar skogar och andra lever i höga bergstrakter. De använder bergssprickor och byggnader som viloplats. Där bildar individerna mindre flockar. Sällan observerades vuxna hanar i flockar med diande honor. Per kull föds vanligen en unge som blir efter cirka ett år könsmogen.[2]
Arter enligt Wilson & Reeder (2005)[3] samt IUCN[4]:
Wikispecies har information om Histiotus.
Histiotus är ett släkte av fladdermöss som ingår i familjen läderlappar. Tillhörande arter lever i Sydamerika.
Med en kroppslängd (huvud och bål) av 48 till 70 mm och en vikt av 11 till 14 g är dessa fladdermöss medelstora medlemmar av familjen läderlappar. Svansen blir 39 till 55 mm och underarmarna 42 till 52 mm långa. Pälsen är allmänt brunaktig med mörka, gråa eller vita skuggor. Några individer har en ljusgrå undersida. Tändernas och skallens morfologi motsvarar släktet Eptesicus. Histiotus-arterna har däremot betydlig större öron. Hos Histiotus macrotus är dessa sammanlänkade med en hudremsa.
Dessa fladdermöss förekommer i olika habitat. Några föredrar skogar och andra lever i höga bergstrakter. De använder bergssprickor och byggnader som viloplats. Där bildar individerna mindre flockar. Sällan observerades vuxna hanar i flockar med diande honor. Per kull föds vanligen en unge som blir efter cirka ett år könsmogen.
Histiotus — рід ссавців родини лиликових. Histiotus знаходяться в тропічних і помірних зонах в Південній Америці.
Histiotus là một chi động vật có vú trong họ Dơi muỗi, bộ Dơi. Chi này được Gervais miêu tả năm 1856.[1] Loài điển hình của chi này là Plecotus velatus I. Geoffroy, 1824
Chi này gồm các loài:
Bài viết họ Dơi muỗi này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn. Histiotus là một chi động vật có vú trong họ Dơi muỗi, bộ Dơi. Chi này được Gervais miêu tả năm 1856. Loài điển hình của chi này là Plecotus velatus I. Geoffroy, 1824
帆耳蝠屬（帆耳蝠），哺乳綱、翼手目、蝙蝠科的一屬，而與帆耳蝠屬（帆耳蝠）同科的動物尚有南蝠屬（南蝠）、蝙蝠屬（大蝙蝠）、梓蝠屬（梓蝠）、盤蝠屬（粗指盤蝠）等之數種哺乳動物。
큰귀갈색박쥐속(Histiotus)은 애기박쥐과에 속하는 박쥐 속의 하나이다.[1] 남아메리카에서 발견된다.[2]
