Caryocolum marmorea is a moth of the family Gelechiidae. It is found from Scandinavia to the Mediterranean islands, and from Ireland to Poland, Hungary and Greece. It is also found on the Canary Islands and Madeira.[2] It is also found in North America.[3]
The wingspan is about 11 mm. The head is light grey, face whitish. Terminal joint of palpi shorter than second. Forewings are ochreous- brown, costa mixed with dark fuscous and sometimes whitish, dorsum broadly paler and sometimes whitish mixed, connected with two pale or sometimes whitish spots before and beyond anterior stigmata, tornus and termen blackish-mixed; a blackish discal spot towards base; stigmata blackish, usually suffused and indistinct; a straight whitish interrupted fascia at 4/5. Hindwings 1, pale grey, darker terminally. The larva is yellowish-grey - green; dorsal and subdorsal lines dull reddish; head and plate of 2 black[4]
Adults are on wing from May to August.[5]
The larvae feed on Cerastium fontanum, Cerastium semidecandrum, Silene nocteolens and Silene otites. They mine the leaves of their host plant. In Cerastium, young larvae make an irregular, semitransparent, upper-surface corridor, usually running from the leaf tip to the base along the midrib or the leaf margin. The oldest part of the mine is filled with greenish brown frass. After mining the leaf, the larva bores into the stem. Older larvae live freely, feeding on the leaves from a silken tube or between spun leaves.[6] Larvae can be found from January to February. They are greenish yellow with three dirty green dorsal length lines and a black head.
This article incorporates text from this source, which is in the public domain. Keys and description 
Caryocolum marmorea is a moth of the family Gelechiidae. It is found from Scandinavia to the Mediterranean islands, and from Ireland to Poland, Hungary and Greece. It is also found on the Canary Islands and Madeira. It is also found in North America.
A sprig of Cerastium vulgatum with sand-tubes formed by larva A sprig of Stellaria holostea exhibiting a capsule attacked by larva 
Larva The wingspan is about 11 mm. The head is light grey, face whitish. Terminal joint of palpi shorter than second. Forewings are ochreous- brown, costa mixed with dark fuscous and sometimes whitish, dorsum broadly paler and sometimes whitish mixed, connected with two pale or sometimes whitish spots before and beyond anterior stigmata, tornus and termen blackish-mixed; a blackish discal spot towards base; stigmata blackish, usually suffused and indistinct; a straight whitish interrupted fascia at 4/5. Hindwings 1, pale grey, darker terminally. The larva is yellowish-grey - green; dorsal and subdorsal lines dull reddish; head and plate of 2 black
Adults are on wing from May to August.
The larvae feed on Cerastium fontanum, Cerastium semidecandrum, Silene nocteolens and Silene otites. They mine the leaves of their host plant. In Cerastium, young larvae make an irregular, semitransparent, upper-surface corridor, usually running from the leaf tip to the base along the midrib or the leaf margin. The oldest part of the mine is filled with greenish brown frass. After mining the leaf, the larva bores into the stem. Older larvae live freely, feeding on the leaves from a silken tube or between spun leaves. Larvae can be found from January to February. They are greenish yellow with three dirty green dorsal length lines and a black head.
De oranje kustmot (Caryocolum marmorea) is een vlinder uit de familie tastermotten (Gelechiidae). De wetenschappelijke naam is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1828 door Haworth.
De soort komt voor in Europa.
Bronnen, noten en/of referenties
Caryocolum marmorea é uma espécie de insetos lepidópteros, mais especificamente de traças, pertencente à família Gelechiidae.
A autoridade científica da espécie é Haworth, tendo sido descrita no ano de 1828.
Trata-se de uma espécie presente no território português.
Caryocolum marmorea é uma espécie de insetos lepidópteros, mais especificamente de traças, pertencente à família Gelechiidae.
A autoridade científica da espécie é Haworth, tendo sido descrita no ano de 1828.
Trata-se de uma espécie presente no território português.
Marmorerad arvmal,[2] Caryocolum marmoreum[2] är en fjärilsart som först beskrevs av Adrian Hardy Haworth 1828. Marmorerad arvmal ingår i släktet Caryocolum, och familjen stävmalar, Gelechiidae.[2][3][4] Enligt den svenska rödlistan[1] råder kunskapsbrist, DD, om artens status i Sverige. Arten är reproducerande i Sverige,[2] men förekommer tämligen sällsynt men spridd över landet och alltid funnen ytterst sällan och i enstaka exemplar. Arten är noterad från Skåne, Blekinge, Småland, Öland, Gotland, Bohuslän, Södermanland och Värmland.[5] Marmorerad arvmal är främst en västeuropeisk art och utöver Sverige, Norge och Danmark sträcker sig utbredningen från Storbritannien (där den förekommer särskilt allmänt)[5] vidare ner till nordvästra Afrika och Kanarieöarna. Den förekommer också österut till Polen, Tjeckien, Grekland och på Cypern.[5] Det finns även ett ströfynd i Kanada.[5] En underart finns listad i Catalogue of Life,[3] Caryocolum marmorea pulchra Wollaston, 1858.
Wikimedia Commons har media som rör Marmorerad arvmal.
Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.
Denna artikel om stävmalar saknar väsentlig information. Du kan hjälpa till genom att tillföra sådan.
Marmorerad arvmal, Caryocolum marmoreum är en fjärilsart som först beskrevs av Adrian Hardy Haworth 1828. Marmorerad arvmal ingår i släktet Caryocolum, och familjen stävmalar, Gelechiidae. Enligt den svenska rödlistan råder kunskapsbrist, DD, om artens status i Sverige. Arten är reproducerande i Sverige, men förekommer tämligen sällsynt men spridd över landet och alltid funnen ytterst sällan och i enstaka exemplar. Arten är noterad från Skåne, Blekinge, Småland, Öland, Gotland, Bohuslän, Södermanland och Värmland. Marmorerad arvmal är främst en västeuropeisk art och utöver Sverige, Norge och Danmark sträcker sig utbredningen från Storbritannien (där den förekommer särskilt allmänt) vidare ner till nordvästra Afrika och Kanarieöarna. Den förekommer också österut till Polen, Tjeckien, Grekland och på Cypern. Det finns även ett ströfynd i Kanada. En underart finns listad i Catalogue of Life, Caryocolum marmorea pulchra Wollaston, 1858.
