dcsimg

Behavior ( Anglèis )

fornì da Animal Diversity Web

Not much is known about pangolin communication, but it is suspected that their main mode is via scent markings. As with all mammals, there is some visual communication, and tactile communication occurs, especially between mothers and offspring, potential mates, and potential rivals for mates. Pangolins are also known to make some vocalizations.

Communication Channels: visual ; tactile ; acoustic ; chemical

Other Communication Modes: scent marks

Perception Channels: visual ; tactile ; acoustic ; chemical

licensa
cc-by-nc-sa-3.0
drit d'autor
The Regents of the University of Michigan and its licensors
sitassion bibliogràfica
Breen, K. 2003. "Manis javanica" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Manis_javanica.html
autor
Kelley Breen, Humboldt State University
editor
Brian Arbogast, Humboldt State University
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web

Conservation Status ( Anglèis )

fornì da Animal Diversity Web

Populations of most pangolin species are somehow threatened. M. javanica is listed by IUCN as LR/nt, meaning that it is nearly threatened, and comes close to meeting the criteria necessary to be listed as vulnerable.

There is a high demand for pangolin scales for traditional medicines in many parts of the world. Meat is eaten by indigenous peoples. Hides are also used to make shoes. One of the main importers of pangolin skins from 1980-1985 was the United States of America.

US Federal List: no special status

CITES: appendix ii

IUCN Red List of Threatened Species: endangered

licensa
cc-by-nc-sa-3.0
drit d'autor
The Regents of the University of Michigan and its licensors
sitassion bibliogràfica
Breen, K. 2003. "Manis javanica" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Manis_javanica.html
autor
Kelley Breen, Humboldt State University
editor
Brian Arbogast, Humboldt State University
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web

Benefits ( Anglèis )

fornì da Animal Diversity Web

There have been no reports of negative effects of these animals on humans. Lacking teeth, they can't even bite.

licensa
cc-by-nc-sa-3.0
drit d'autor
The Regents of the University of Michigan and its licensors
sitassion bibliogràfica
Breen, K. 2003. "Manis javanica" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Manis_javanica.html
autor
Kelley Breen, Humboldt State University
editor
Brian Arbogast, Humboldt State University
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web

Associations ( Anglèis )

fornì da Animal Diversity Web

Malayan pangolins have a functional suit of armor to protect them from predators, sharp underbrush, and rocks. When threatened, a pangolin will swish its tail about with the pointed scales erect. If that doesn't work to deter the threat, the animal will curl up into a tight ball so its soft belly is protected within. If the pangolin is unravelled, its last resort is to squirt a foul-smelling liquid onto the potential predatory while devoiding its bowels at the same time.

Known Predators:

  • humans (Homo sapiens)
  • leopards (Panthera pardus)
  • pythons (Boidae)
licensa
cc-by-nc-sa-3.0
drit d'autor
The Regents of the University of Michigan and its licensors
sitassion bibliogràfica
Breen, K. 2003. "Manis javanica" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Manis_javanica.html
autor
Kelley Breen, Humboldt State University
editor
Brian Arbogast, Humboldt State University
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web

Morphology ( Anglèis )

fornì da Animal Diversity Web

Malayan pangolins are strikingly unique creatures, whose coat of movable and sharp-tipped scales are reminiscent of descriptions of a dragon's armor or "living pine cones" as they are nicknamed. They are 79-88 cm long, including the tail, and males are typically larger than females. They are covered from just above the nostrils to the tips of their tails by many rows of overlapping scales (17-19 rows on midsection and >20 rows along tail) . The scales on the back and sides are olive-brown to yellowish and hard. These scales are derived from hairs. The underbelly and face are covered in whitish to pale-brown hair, and the skin is gray to bluish.

Males are larger than females. The species has a small conical head with small eyes that are protected by thick eyelids. The external ear parts are greatly reduced. The nose is fleshy, and the mouth lacks teeth. They have extremly long, thin tongues, capable of extending about 25 cm, which covered with a sticky saliva. This helps them collect termites and ants. They have significant adaptations to account for their enormous tongue which passes through the chest cavity and anchors to the pelvis. These include lack of a clavicle, and and odd structure of their xiphisternum (Nowak, 1999). They are pentadactylous; their forefeet are equipt with pads on the soles, large digging claws and are longer and stronger than their hindfeet. Malayan pangolins have prehensile tails and can close their nostril and ear openings.

Range length: 79 to 88 cm.

Sexual Dimorphism: male larger

Other Physical Features: endothermic ; bilateral symmetry

licensa
cc-by-nc-sa-3.0
drit d'autor
The Regents of the University of Michigan and its licensors
sitassion bibliogràfica
Breen, K. 2003. "Manis javanica" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Manis_javanica.html
autor
Kelley Breen, Humboldt State University
editor
Brian Arbogast, Humboldt State University
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web

Life Expectancy ( Anglèis )

fornì da Animal Diversity Web

Due to their elusive nocturnal habits and low population numbers, there have not been any long-term published studies done of Malayan pangolin lifespan. They are extremly hard to keep alive in captivity, which also does not allow people to collect any data about their lifespan.

However, a con-generic species, M. crassicaudata produced one specimen which lived in captivity for almost 20 years.

licensa
cc-by-nc-sa-3.0
drit d'autor
The Regents of the University of Michigan and its licensors
sitassion bibliogràfica
Breen, K. 2003. "Manis javanica" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Manis_javanica.html
autor
Kelley Breen, Humboldt State University
editor
Brian Arbogast, Humboldt State University
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web

Habitat ( Anglèis )

fornì da Animal Diversity Web

Malayan pangolins inhabit a variety of landscapes, including primary and secondary forests, open savannah country, and areas vegetated with thick bush. They often observed in cultivated areas such as gardens and plantations. Although they are terrestrial creatures that inhabit burrows, either excavated with their huge claws or borrowed from previous residents, they are known to be agile climbers and spend time within trees resting or searching for food.

Habitat Regions: tropical

Terrestrial Biomes: savanna or grassland ; forest

Other Habitat Features: agricultural

licensa
cc-by-nc-sa-3.0
drit d'autor
The Regents of the University of Michigan and its licensors
sitassion bibliogràfica
Breen, K. 2003. "Manis javanica" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Manis_javanica.html
autor
Kelley Breen, Humboldt State University
editor
Brian Arbogast, Humboldt State University
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web

Benefits ( Anglèis )

fornì da Animal Diversity Web

Malayan pangolins are hunted for their skins, scales, and meat. Their parts are used for medicinal purposes.

Positive Impacts: food ; body parts are source of valuable material; source of medicine or drug

licensa
cc-by-nc-sa-3.0
drit d'autor
The Regents of the University of Michigan and its licensors
sitassion bibliogràfica
Breen, K. 2003. "Manis javanica" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Manis_javanica.html
autor
Kelley Breen, Humboldt State University
editor
Brian Arbogast, Humboldt State University
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web

Associations ( Anglèis )

fornì da Animal Diversity Web

Scaly anteaters may be important in controlling insect populations. It is estimated that an adult pangolin may consume about 70 million insects annually.

By constructing burrows and digging a bit to get at ants and termites, these animals also aid in soil aeration.

Ecosystem Impact: soil aeration

licensa
cc-by-nc-sa-3.0
drit d'autor
The Regents of the University of Michigan and its licensors
sitassion bibliogràfica
Breen, K. 2003. "Manis javanica" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Manis_javanica.html
autor
Kelley Breen, Humboldt State University
editor
Brian Arbogast, Humboldt State University
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web

Distribution ( Anglèis )

fornì da Animal Diversity Web

Malayan pangolins, Manis javanica , inhabit the paleotropics. Specifically, these pangolins are found in southeastern Asia within the Indomalayan regions.

Biogeographic Regions: oriental (Native )

licensa
cc-by-nc-sa-3.0
drit d'autor
The Regents of the University of Michigan and its licensors
sitassion bibliogràfica
Breen, K. 2003. "Manis javanica" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Manis_javanica.html
autor
Kelley Breen, Humboldt State University
editor
Brian Arbogast, Humboldt State University
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web

Trophic Strategy ( Anglèis )

fornì da Animal Diversity Web

Malayan pangolins are also known as scaly anteaters; they are extreme specialist (myrmecophages) eating only ants and termites.

Animal Foods: insects

Primary Diet: carnivore (Insectivore )

licensa
cc-by-nc-sa-3.0
drit d'autor
The Regents of the University of Michigan and its licensors
sitassion bibliogràfica
Breen, K. 2003. "Manis javanica" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Manis_javanica.html
autor
Kelley Breen, Humboldt State University
editor
Brian Arbogast, Humboldt State University
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web

Reproduction ( Anglèis )

fornì da Animal Diversity Web

Sparring for potential mates has been reported. Coupled with the sexual dimorphism in size, the evidence supports the conclusion that males compete for females, and that some males probably don't get to mate. This means the species is probably at least somewhat polygynous.

Mating System: polygynous

There is not much information known about Malayan pangolin reproduction. Violent sparring over potential mates has been documented. These pangolins are thought to breed in the autumn, and to give birth in the winter burrow. Gestation is about 130 days. One or rarely two offspring may be produced. Weaning occurs after three months, and sexual maturity is reached by one year of age.

Newborn pangolins have soft scales, which harden after birth, and can weigh from 100 to 500 g. Neonate weight probably varies with the adult body size of the species. Some populations of pangolins may be capable of year-round breeding.

Breeding interval: These animals probably breed annually.

Breeding season: These pangolins are thought to breed in the autumn, and give birth in winter burrow.

Range number of offspring: 1 to 2 (rarely).

Average number of offspring: 1.

Average gestation period: 130 days.

Average weaning age: 3 months.

Average age at sexual or reproductive maturity (female): 1 years.

Average age at sexual or reproductive maturity (male): 1 years.

Key Reproductive Features: iteroparous ; seasonal breeding ; gonochoric/gonochoristic/dioecious (sexes separate); sexual ; fertilization (Internal ); viviparous

Parental care seems to be the responsibility only of females. Females nurse their young for approximately three months. Young are fairly agile at an early age and are considered precocial.

Observations of females adopting other's young have been documented. Females have 1 pair of mammae. Mother pangolins are extremly protective. When threatened, a mother will curl up into a tight ball with her young safely nestled within. At other times, the young rides upon the base of the mother's tail.

Parental Investment: precocial ; pre-hatching/birth (Provisioning: Female, Protecting: Female); pre-weaning/fledging (Provisioning: Female, Protecting: Female)

licensa
cc-by-nc-sa-3.0
drit d'autor
The Regents of the University of Michigan and its licensors
sitassion bibliogràfica
Breen, K. 2003. "Manis javanica" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Manis_javanica.html
autor
Kelley Breen, Humboldt State University
editor
Brian Arbogast, Humboldt State University
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web

Pangolin Malaysia ( Breton )

fornì da wikipedia BR


Pangolin Malaysia (Manis javanica) zo ur bronneg a vev e gevred Azia.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia authors and editors
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia BR

Pangolí malai ( Catalan; Valensian )

fornì da wikipedia CA

El pangolí malai (Manis javanica) és un mamífer del gènere Manis que habita el sud-est asiàtic, principalment Tailàndia, Indonèsia, les Filipines, Vietnam, Laos, Cambodja, Malàisia i Singapur. Viu en una gran varietat d’ecosistemes però tots ells poblats, ja que passa la major part del temps enfilat als arbres. Aquest animal es troba en greu perill d’extinció degut a la caça furtiva, que aprofita la seva carn i escames per comerciar de manera il·legal, principalment a la Xina.[1]

Descripció

La seva longitud oscil·la entre els 79-88cm, incloent la cua, tot i que els mascles solen ser més llargs que les femelles. El seu pes pot arribar als 10kg i presenten una simetria bilateral molt clara. Estan recoberts per escames angulars que es sobreposen des de la part superior dels orificis nasals fins a la punta de la cua. Les de l’esquena i els costats són de color marró groguenc i molt dures. El ventre i la cara estan recoberts únicament per pèls blanquinosos o castanys, considerant-se aquesta zona tova i, per tant, vulnerable als depredadors. Els individus tenen un crani cònic amb ulls petits protegits per gruixudes parpelles (visió deficient). El nas és allargat i carnós, les orelles externes estan poc desenvolupades i la cavitat bucal conté una llengua extremadament llarga (es pot arribar a estendre 25cm) i prima i sense dents. Aquesta conté un pigment adhesiu que permet a l’animal capturar formigues i termites.[2][3]

El pangolí malai es reprodueix un cop a l’any, amb una gestació d’uns 130 dies de duració i una descendència d’entre una o dues cries. Aquestes solen estar acompanyades pels seus progenitors durant els primers tres mesos de vida. A partir d’aquest temps són capaços de viure sols (en ocasions en parelles), amb una actitud tímida i amb una major activitat nocturna.[4]

Els seus principals depredadors són els l’humà, el tigre, la pantera nebulosa i, en menor proporció, la boa. Per defensar-se d’aquests adopten una posició d’enrotllament sobre ells mateixos, exposant les parts dures a l’exterior i preservant les toves per evitar lesions que puguin provocar la mort.

Hàbitat

Es distribueix per diversos ecosistemes, principalment boscos, àmplies sabanes i àrees poblades amb arbustos o matolls gruixuts. Sovint s’han trobat exemplars en zones de cultiu com jardins i plantacions. Tot i ser animals amb unes excel·lents qualitats per excavar túnels soterranis, aquest no és el seu hàbitat principal, ja que també són àgils trepadors. Això els permet enfilar-se pels arbres amb molta estabilitat per defensar-se dels depredadors, cercar aliments i inclús passar-hi hores en repòs.

També s’ha observat certa activitat aquàtica, malgrat no ser bons nedadors.

Alimentació

Són uns animals insectívors. La seva alimentació es basa en la ingesta de formigues i termites, les quals localitza pel seu potent sentit de l’olfacte. Amb l’ajuda de les urpes és capaç de fer forats sota terra per trobar aquests insectes. Es calcula que ingereix unes 200.000 formigues al dia (uns 70 milions anualment) i, per tant, el rol més important que exerceixen en els ecosistemes que habiten ve donat pel control de les poblacions d’insectes.

Esperança de vida

No s’han pogut fer estudis a llarg termini d’aquests animals degut als seus hàbits nocturns i el baix nombre d’individus. A més, és molt complex mantenir aquests animals en captivitat. Per tant, és molt difícil recollir informació sobre la mitjana de vida d’aquesta espècie.

Tot i això, es va observar que un individu d’una espècie del mateix gènere (Manis crassicaudata) va ser capaç de sobreviure 20 anys en captivitat.

Genoma

El genoma de Manis javanica té una longitud de 2.5 gigabases (Gpb) i s’han identificat 23.446 gens que codifiquen per proteïnes.[5]

Relació amb els humans

No s’han descrit casos de conductes agressives cap humans. L’absència de dents no els permet fer mossegades de gravetat.

L’interès econòmic per aquests animals es dóna principalment per la seva pell, escates i carn. També els indígenes de les àrees on habita s’alimenten de la carn d’aquest animal. Alguns països asiàtics utilitzen les seves escames amb finalitats medicinals.

Referències

 src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Pangolí malai Modifica l'enllaç a Wikidata
  1. «Manis javanica (Malayan Pangolin, Sunda Pangolin)». www.iucnredlist.org. [Consulta: 30 novembre 2016].
  2. Nowak, R «Walker's Mammals of the World, Sixth Edition». The Johns Hopkins University Press.
  3. Corbet, G «Mammals of the Indomalayan region». Oxford: Natural History Museum, London and Oxford University Press., 1992.
  4. Medway, L «The Wild Mammals of Malaya». London: Oxford University Press, 1969.
  5. Choo, Siew Woh; Rayko, Mike; Tan, Tze King; Hari, Ranjeev; Komissarov, Aleksey «Pangolin genomes and the evolution of mammalian scales and immunity» (en en). Genome Research, 26, 10, 01-10-2016, pàg. 1312–1322. DOI: 10.1101/gr.203521.115. ISSN: 1088-9051. PMC: 5052048. PMID: 27510566.


licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autors i editors de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia CA

Pangolí malai: Brief Summary ( Catalan; Valensian )

fornì da wikipedia CA

El pangolí malai (Manis javanica) és un mamífer del gènere Manis que habita el sud-est asiàtic, principalment Tailàndia, Indonèsia, les Filipines, Vietnam, Laos, Cambodja, Malàisia i Singapur. Viu en una gran varietat d’ecosistemes però tots ells poblats, ja que passa la major part del temps enfilat als arbres. Aquest animal es troba en greu perill d’extinció degut a la caça furtiva, que aprofita la seva carn i escames per comerciar de manera il·legal, principalment a la Xina.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autors i editors de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia CA

Luskoun ostrovní ( Cech )

fornì da wikipedia CZ

Luskoun ostrovní (Manis javanica, také Manis malaccensis, Paramanis javanica), nazývaný rovněž luskoun malajský či luskoun zadoindický, je savec patřící do řádu luskouni (Pholidota), čeledi luskounovití (Manidae) a rodu luskoun (Manis). Známy jsou dva poddruhy: Manis javanica culionensis a Manis javanica javanica. Odborné jméno znamená šupinatý mravenečník.[2][3]

Výskyt

Luskoun ostrovní je zvířetem orientální oblasti[4] a má největší areál výskytu mezi všemi luskouny žijícími v Asii. Obývá téměř celý východ tohoto kontinentu, přičemž se vyskytuje jak na pevninské části, tak v ostrovních oblastech, lze jej najít například ve Vietnamu (středním a jižním), Kambodže, jižní Číně, ve středu a jihu Myanmaru (Barmy), široce rozšířen je v Malajsii a na indonéských ostrovech (například Borneo, Sumatra, Jáva, Bali), obývá i Singapur. Žil i v Laosu, ale zde populace kvůli lovu značně poklesla.[5]

Žije v řadě různých stanovišť, obývá lesy od nížinných až po sekundární, může žít i na zahradách či na plantážích až do výšky 1 700 m n. m.[3][5]

Popis

Luskoun ostrovní měří 79 až 88 cm, tělo je přičemž dlouhé 40 až 65 cm a ocas 35 až 57 cm, hmotnost se odhaduje na 4,5 až 14 kg. Samci dosahují větší velikosti než samice, u druhu je vyvinut pohlavní dimorfismus. Hlava je kuželovitá, s masivním čenichem. Druh nemá zuby a potravu loví na až 25 centimetrů dlouhý tenký jazyk. Kvůli jeho velikosti má upravenou vnitřní stavbu těla. Luskouni jsou jediní savci vlastnící šupiny, luskoun ostrovní jich má obyčejně mezi 900 a 1000. Jsou tmavohnědě zbarvené. Na spodní části těla místo šupin rostou chlupy bílé až světlehnědé barvy. Mláďata váží mezi 100 až 500 gramy a jejich šupiny jsou první den po porodu měkké.[3][4]

Chování

 src=
Šupiny luskouna ostrovního

Luskoun ostrovní je většinou samotářským druhem. Aktivní je v noci, den tráví ukrytý v dutinách stromů. Obyčejně chodí po čtyřech nohách, ale může také šplhat po stromech, přičemž si pomáhá chápavým ocasem a někdy i plave. Je tichým zvířetem a jedinci mezi sebou komunikují hlavně pachovými značkami. V případě ohrožení vydává frkavé a syčivé zvuky, při napadení se brání nejprve sekáním ocasu a vztyčením šupin na těle, pokud nepřítel pokračuje v útoku, luskoun se svine do klubíčka, čímž skryje své zranitelné břicho. Svinutí je pevné, ale jestliže se predátorovi podaří luskouna rozbalit, brání se ještě vystřikováním tekutiny z análních váčků.[3][4]

Živí se převážně mravenci a termity, jejich hnízdo rozhrne drápy, vsune do něj svůj jazyk obalený slinami a lapá pomocí něj kořist. V žaludku je potom potrava rozmělněna kameny, jež luskoun polyká.[3]

Rozmnožování nastává pravděpodobně na podzim. Po 130 denní březosti samice porodí jedno až dvě mláďata. Stará se o ně převážně ona. Odstav od mateřského mléka nastává asi za tři měsíce a pohlavní dospělosti je dosaženo v jednom roce života. Délka života není z volné přírody kvůli skrytému životu luskounů a ani ze zajetí, kde luskouni brzy umírají, známa.[4]

Ohrožení

Nebezpečí pro tento druh představuje především lov. V čínské a vietnamské tradiční medicíně se používají šupiny, které mají údajné léčivé účinky; prý dokáží vyléčit i rakovinu a v Malajsii se věřilo, že pomáhají proti astmatu. Kůže luskounů využívá kožedělnický a obuvnický průmysl, v některých oblastech (jako je Čína) se konzumuje též maso luskounů a je považováno za luxusní pokrm. Další nebezpečí představuje ztráta přirozeného prostředí, v Singapuru se často stávají luskouni oběťmi střetů s auty.[5]

Mezinárodní svaz ochrany přírody hodnotí druh jako kriticky ohrožený a zapsán je na druhou přílohu Úmluvy o mezinárodním obchodu s ohroženými druhy volně žijících živočichů a rostlin, roku 2000 byly zavedeny kvóty. Chráněn je mimo Bruneje ve všech státech jeho výskytu.[5]

Odkazy

Reference

  1. Červený seznam IUCN 2018.1. 5. července 2018. Dostupné online. [cit. 2018-08-10]
  2. luskoun ostrovní [online]. Biolib.cz [cit. 2017-02-19]. Dostupné online.
  3. a b c d e Sunda pangolin videos, photos and facts - Manis javanica. ARKive [online]. [cit. 2017-02-19]. Dostupné online. (anglicky)
  4. a b c d BREEN, K. Manis javanica (Malayan pangolin). Animal Diversity Web [online]. 2003 [cit. 2017-02-19]. Dostupné online. (anglicky)
  5. a b c d Manis javanica (Malayan Pangolin, Sunda Pangolin). www.iucnredlist.org [online]. [cit. 2017-02-19]. Dostupné online.

Externí odkazy

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia autoři a editory
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia CZ

Luskoun ostrovní: Brief Summary ( Cech )

fornì da wikipedia CZ

Luskoun ostrovní (Manis javanica, také Manis malaccensis, Paramanis javanica), nazývaný rovněž luskoun malajský či luskoun zadoindický, je savec patřící do řádu luskouni (Pholidota), čeledi luskounovití (Manidae) a rodu luskoun (Manis). Známy jsou dva poddruhy: Manis javanica culionensis a Manis javanica javanica. Odborné jméno znamená šupinatý mravenečník.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia autoři a editory
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia CZ

Malaiisches Schuppentier ( Alman )

fornì da wikipedia DE

Das Malaiische Schuppentier (Manis javanica), auch Malaien-Schuppentier oder Javanisches Schuppentier genannt, ist eine Säugetierart aus der Familie der Schuppentiere (Manidae). Es kommt in Südostasien vorwiegend in tropischen Regenwäldern, aber auch in teils offenen Landschaften vor. Die Tiere leben einzelgängerisch sowie teilweise baumkletternd und sind weitgehend nachtaktiv. Die hauptsächliche Nahrung sind staatenbildende Insekten wie Ameisen und Termiten. Die genaue Lebensweise des Malaiischen Schuppentiers ist aber nur ungenügend erforscht. Die Schuppentierart wird stark vom Menschen bejagt, da ihr Fleisch als Delikatesse gilt und die Schuppen und andere Körperteile als Heilmittel in der Traditionellen Chinesischen Medizin verwendet werden. Aufgrund der Intensität der Verfolgung kam es lokal bereits zum Zusammenbruch einzelner Bestände. Das Malaiische Schuppentier ist vom Aussterben bedroht. Wissenschaftlich beschrieben wurde die Art im Jahr 1822.

Merkmale

Habitus

Als mittelgroßer Vertreter der Schuppentiere erreicht das Malaiische Schuppentier eine Kopf-Rumpf-Länge von 40 bis 65 cm. Hinzu kommt noch ein 35 bis 58 cm langer Schwanz, womit der Schwanz etwas kürzer als der restliche Körper ist. Das Gewicht schwankt zwischen 3 und 10 kg. Die Männchen sind etwas größer als die Weibchen. Wie bei allen Schuppentierarten sind auch beim Malaiischen Schuppentier die Oberseite des Kopfes, der Rücken und die Flanken, die Außenseiten der Gliedmaßen sowie der Schwanz mit Hornschuppen bedeckt. Die Schuppen sind braun oder rotbraun bis olivfarben getönt und damit deutlich dunkler gefärbt als beim verwandten Palawan-Schuppentier (Manis culionensis). Allerdings können bei einigen Tieren auch gelbliche Farbschattierungen auftreten. Weiterhin sind die einzelnen Schuppen größer als beim Palawan-Schuppentier und in 15 bis 18, teilweise auch 19 Reihen am Körper angeordnet. Typischerweise verläuft eine Schuppenlinie entlang des Mittelrückens bis zum Schwanzende. An der Schwanzspitze befindet sich auf der Unterseite eine freie Hautfläche. Die Schuppen besitzen eine V-Form und sind etwa so lang wie breit, vor allem an der unteren Körperseite und am unteren Schwanz tragen die Schuppen eine markante Mittelkiele. Die Größe der Schuppen ändert sich vom vorderen zum hinteren Körper hin kaum. Zwischen den Schuppen sprießen einzelne Haare, ein dichteres Fell bedeckt nur die unbeschuppten Körperpartien. Die Haare sind sehr dünn und lang und weißlich gefärbt, die Haut dagegen besitzt einen fahlgrauen Ton und ist nur an der Nase etwas dunkler. Die kleinen Augen weisen eine dunkle Iris auf, die Ohren zeigen einen verdickten Knorpelkamm. Die Vorderbeine sind nur wenig kürzer als die Hinterbeine. An den Vorderfüßen befinden sich fünf kurze und gebogene Krallen, wobei die dritte als Grabkralle mit einer Länge von bis zu 4,2 cm etwas verlängert ist. Auch die ebenfalls fünfzehigen Hinterfüße weisen Krallen auf, hier wird die mittlere Kralle maximal 3,7 cm lang. Die Hinterfußlänge beträgt durchschnittlich 6,1 cm.[1][2][3]

Schädel- und Skelettmerkmale

Der konisch geformte Schädel variiert in der Länge von 6 bis 10 cm und ist mit einem relativ lang ausgezogenen und dicken Rostrum ausgestattet. Wie bei anderen Schuppentieren ist der Jochbogen unvollständig ausgebildet, im Gegensatz zum Palawan-Schuppentier reicht der vordere, am Jochbeins ansetzende Knochenfortsatz aber deutlich weiter nach hinten. Die Nasenbeine nehmen mehr als ein Drittel der gesamten Schädellänge ein und übertreffen dadurch im Verhältnis die des Palawan-Schuppentiers. Der lange Schwanz wird aus 28 bis 29 Wirbeln gebildet.[1][4]

Verbreitung und Lebensraum

 src=
Verbreitungsgebiet (grün) des Malaiischen Schuppentiers

Das Malaiische Schuppentier ist im festländischen Südostasien vom zentralen und südlichen Myanmar über das westliche und südöstliche Thailand, das zentrale und südliche Laos und Vietnam, weiterhin über Kambodscha bis auf die Malaiische Halbinsel verbreitet. Im Malaiischen Archipel bewohnt es unter anderem die Inseln Sumatra, Borneo und Java. Die Bestände der Philippinen gelten heute mit dem Palawan-Schuppentier (Manis culionensis) als eigenständige Art. Bisher äußerst selten sind Nachweise der Schuppentierart aus der südchinesischen Provinz Yunnan.[5] Die Tiere nutzen eine Vielzahl von Lebensräumen, darunter vor allem primäre und sekundäre tropische Regenwälder oder Auwälder, allerdings meiden sie Mangrovengebiete.[6] Darüber hinaus kommen sie auch in Grasländern mit fragmentiert erhaltenen inselartigen Wäldern, in Gärten und auf Plantagen bis hin zu den Randlagen menschlicher Siedlungen vor. In Gebieten mit intensiv betriebener Landwirtschaft sind sie dagegen nicht anzutreffen. Teilweise ist das Malaiische Schuppentier auch in höheren Gebirgslagen nachgewiesen, wie am Kinabalu auf Borneo in bis zu 1700 m oder auf Lombok in bis zu 1500 m Höhe. Im nördlichen Verbreitungsgebiet – vor allem wo es sympatrisch mit dem Chinesischen Schuppentier (Manis pentadactyla) auftritt – nutzt es generell Gebiete unterhalb der 600 m-Höhenlinie.[1][7]

Lebensweise

Territorialverhalten

 src=
Malaiisches Schuppentier im Baum kletternd
 src=
Malaiisches Schuppentier, Aufnahme aus den 1920er Jahren

Das Malaiische Schuppentier wird sehr selten gesichtet, aufgrund dessen liegen nur wenige Informationen über die Lebensweise vor. Es ist ein eher scheues, vorwiegend nachtaktives Tier. Die Hauptaktivitätsphasen liegen je nach Berichten zwischen 18:00 und 21:00 Uhr[8][9] beziehungsweise zwischen 03:00 und 06:00 Uhr.[10][6] Die Dauer dieser sehr aktiven Phase hält etwa zwei bis zweieinhalb Stunden an. Jedoch können die Tiere gelegentlich auch tagsüber beobachtet werden, vor allem jüngere Individuen mit Muttertier. Die Schuppentierart lebt weitgehend einzelgängerisch und teilweise in Bäumen (semi-arboricol). Einzelne Tiere unterhalten Aktionsräume, deren Größe von 7 ha bei weiblichen bis zu 43 ha bei männlichen Individuen variiert. Ob sich die Aktionsräume der einzelnen Tiere überschneiden ist unbekannt. In diesen Aktionsräumen befinden sich meist mehrere Schutzbaue, die selbst gegraben oder von anderen Tieren übernommen werden, aber auch natürliche Hohlräume sein können. Die Baue sind in Geländesenken, unter umgestürzten Bäumen oder als Baumhöhlen in lebenden Bäumen mit einem Stammdurchmesser von wenigstens 50 cm platziert. Die unterirdischen Baue haben ein oder zwei Eingänge von 13 bis 24 cm Durchmesser, die Gänge verlaufen 60 bis 350 cm weit nahezu horizontal unterhalb des Erdbodens. In der Nähe der Baue liegen häufig Ameisen- oder Termitennester, oft in einer Entfernung von 50 bis 100 m.[11] Das Malaiische Schuppentier kehrt in der Regel über mehrere Tage hintereinander in den gleichen Bau zurück, bevor es einen neuen aufsucht. Weibchen sind allerdings ortsgebundener als Männchen, welche teilweise auch nur auf Grashaufen, etwa vom Silberhaargras, beziehungsweise im Geäst von Bäumen oder gar in Gebäuden ruhen. In der Regel entfernen sich die Tiere nur wenig (etwa 300 bis 500 m) vom Bau. Am Boden bewegt sich ein Tier überwiegend vierfüßig fort, mit nach unten geklappten Krallen der Vorderfüße und auf den Knöcheln laufend. Der Rücken ist dabei gebogen und der Schwanz parallel zum Boden orientiert, um Balance zu halten. In den Bäumen klettert es mit Hilfe der Krallen und des kräftigen Schwanzes, der auch als Greifschwanz fungiert. Im Bedrohungsfall kann sich das Malaiische Schuppentier zu einer Kugel einrollen, die auch aufgrund der scharfen Kanten der Hornschuppen kaum aufzubrechen ist.[10][1][9]

Ernährung

Die Nahrung besteht ausschließlich aus Ameisen und Termiten. Dabei geht das Malaiische Schuppentier hochgradig selektiv vor und bevorzugt Untersuchungen aus Singapur zufolge unter den Ameisen vor allem Vertreter der Gattungen Polyrhachis und Anoplolepis, meidet aber deutlich solche von Philidris, Myrmicaria und Crematogaster. Ameisen nehmen bis zu zwei Drittel ihrer Nahrung ein. Insgesamt sind fast ein Dutzend Gattungen bekannt, die von der Schuppentierart vertilgt werden. Auf der Suche nach Nahrung setzt das Malaiische Schuppentier überwiegend den hervorragend ausgebildeten Geruchssinn ein. Vorrangig stöbert es im dichten Unterholz oder unter verrottenden Baumstämmen nach Futter. Die lange und klebrige Zunge wird dabei ständig ausgestreckt und mit der potenziellen Beute wieder ins Maul zurückgezogen. Das Zermahlen der Beute erfolgt aufgrund des zahnlosen Maules erst im Magen. Die Verweildauer dieses Schuppentiers an einem Fressplatz liegt bei etwas mehr als zwei Minuten.[6][1]

Fortpflanzung

Das Fortpflanzungsverhalten des malaiischen Schuppentiers ist nur unzureichend erforscht. Die Paarung erfolgt möglicherweise ganzjährig. Die Tragzeit wird mit zwei bis drei Monaten angenommen, wonach in der Regel ein Jungtier, gelegentlich aber auch zwei geboren werden. Eine Geburt wurde im September vermeldet. Neugeborene haben zunächst noch weiche Schuppen, die in den ersten Lebenstagen verhärten. Zur Aufzucht der Jungen bevorzugen Muttertiere dichte Wälder mit zahlreichen Versteckmöglichkeiten. Zunächst lebt das Junge im Bau der Mutter, später trägt sie es auf ihrem Schwanz. Mit rund drei Monaten wird das Jungtier entwöhnt. Bis dahin hat sich sein Körpergewicht in etwa verdoppelt. Einzelnen Beobachtungen zufolge, sind Mutter- und Jungtier während der letzten Phase der Aufzucht deutlich tagaktiver.[10][1]

Parasiten

Äußere Parasiten des Malaiischen Schuppentiers sind überwiegend in Form von Zecken der Gattung Amblyomma bekannt. Bei Untersuchungen von Tieren der Malaiischen Halbinsel wurden bei fast zwei Dritteln aller erwachsenen Individuen Zecken nachgewiesen, bei Jungtieren sogar bei 100 % der untersuchten Individuen. Dabei waren männliche Tiere häufiger betroffen als weibliche, bei letzteren zeigte sich der Befall aber intensiver.[12][13] Unter den Endoparasiten ist der zu den Kokzidien gehörende Einzeller Eimeria hervorzuheben.[14]

Systematik

Innere Systematik der Manidae nach Gaubert et al. 2018[15]
Manidae Manis

Manis crassicaudata



Manis culionensis


Manis javanica




Manis pentadactyla



Smutsia

Smutsia gigantea


Smutsia temminckii



Phataginus

Phataginus tetradactyla


Phataginus tricuspis





Vorlage:Klade/Wartung/Style

Das Malaiische Schuppentier ist eine Art aus der Gattung Manis. Dieser gehören drei weitere, heute bestehende Arten an, die zusammen die asiatischen Vertreter der Familie der Schuppentiere (Manidae) umfassen. Die Schuppentiere wiederum repräsentieren das gegenwärtig einzige Mitglied der Ordnung der Pholidota, die somit monotypisch sind. Sie stehen in der weitläufigen Verwandtschaft der Raubtiere (Carnivora), eine Beziehung, die allerdings erst durch molekulargenetische Untersuchungen ermittelt und abgesichert wurde.[16] Innerhalb der Schuppentiere werden die asiatischen Vertreter wiederum in die Unterfamilie Maninae gestellt. Diese steht den afrikanischen Schuppentieren gegenüber, die den Unterfamilien der Smutsiinae und der Phatagininae angehören.[17][15]

Die Gattung Manis wird häufig in die Untergattungen Manis und Paramanis unterteilt, wobei das malaiische Schuppentier in letztere steht. Als nächster Verwandter ist das Palawan-Schuppentier (Manis culionensis) anzusehen, der einzige weitere Vertreter von Paramanis. Bis zum Ende der 1990er Jahre galt das Palawan-Schuppentier als identisch mit dem Malaiischen Schuppentier, heute wird es aber aufgrund von Unterschieden im Bau des Schädels und der Hornschuppen als eigenständige Art geführt. Es bewohnt vor allem die philippinische Insel Palawan und einige nördlich vorgelagerte Inseln. Die Art entstand möglicherweise im Pleistozän durch Speziation infolge geographischer Isolation von den anderen Populationen des Malaiischen Schuppentiers.[2][4] Die Ansicht konnte auch durch molekulargenetische Studien bestätigt werden.[15]

Fossilfunde des Malaiischen Schuppentiers sind nur wenig bekannt. So stammen einige Reste aus den Niah-Höhlen von Sarawak auf Borneo, die auf etwa 40.000 Jahre datiert werden. Sie kommen dort zusammen mit solchen des deutlich größeren und heute ausgestorbenen Manis palaeojavanica vor, dessen verwandtschaftliche Beziehung zum Malaiischen Schuppentier aber bisher ungeklärt ist.[18] Unterarten des Malaiischen Schuppentiers werden nicht unterschieden. Die wissenschaftliche Erstbeschreibung der Art erfolgte im Jahr 1822 durch Anselme Gaëtan Desmarest.[19][1]

Bedrohung und Schutz

Die größte Bedrohung für den Bestand des Malaiischen Schuppentiers ist die illegale Jagd. Dabei wird einerseits das Fleisch als Nahrungsmittel genutzt, sowohl zur Selbstversorgung als auch als Delikatesse, andererseits dienen die Schuppen und andere Körperteile auch als Mittel zur Behandlung verschiedener Krankheiten in der Traditionellen Chinesischen Medizin, etwa gegen Nasenbluten, Fieber oder Krebs.[20] Ein Großteil der Tiere gelangt dafür lebend auf dem Schwarzmarkt, der zunehmend internationalisiert wird und jährlich Tausende von gehandelten Tieren umfasst, die Hauptabnehmer sind China und Vietnam.[21][22][23] Seit dem Jahr 2000 ist jeglicher Handel mit den Tieren oder deren Körperteilen gemäß dem Washingtoner Artenschutz-Übereinkommen (CITES) verboten (zero annual export quota des CITES). Doch besteht auf die Populationen des Malaiischen Schuppentiers noch immer ein extrem großer Druck durch Jagd. Seit dem Inkrafttreten des CITES-Abkommens ist der Bestand dramatisch gesunken. Neben der Jagd hat auch der Lebensraumverlust infolge der Abholzung der Wälder großen Einfluss auf die Bestände. Zwar kann das Malaiische Schuppentier auch in von Menschen genutzten Gebieten überleben, doch sind dichte Wälder mit großen Bäumen und natürlichen Unterschlupfmöglichkeiten zur Aufzucht des Nachwuchses offensichtlich notwendig. All dies führte dazu, dass in den nördlichen Regionen des Verbreitungsgebietes, so etwa in Laos und Thailand, die Populationen des Malaiischen Schuppentiers nahezu zusammengebrochen sind,[24] die extensive Jagd hat dabei in den letzten Jahren die südlichen Verbreitungsgebiete erreicht.[11] Untergeordnet kommen vereinzelt Tiere auch bei Verkehrsunfällen zu Tode.[25][1] Die IUCN geht insgesamt von einem Rückgang der Populationen seit den 1990er Jahren um nahezu 80 % aus. Daher stufte sie die Art 2014 von der Gefährdungskategorie „stark gefährdet“ (endangered) auf „vom Aussterben bedroht“ (critically endangered) hoch. Die Schuppentierart ist in mehreren geschützten Gebieten innerhalb des Verbreitungsgebietes präsent.[7]

Literatur

  • Phillipe Gaubert: Order Pholidota. In: Don E. Wilson und Russell A. Mittermeier (Hrsg.): Handbook of the Mammals of the World. Volume 2: Hooved Mammals. Lynx Edicions, Barcelona 2011, ISBN 978-84-96553-77-4, S. 82–103 (S. 98–99)
  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9
  • Don E. Wilson, DeeAnn M. Reeder (Hrsg.): Mammal Species of the World. 3. Ausgabe. The Johns Hopkins University Press, Baltimore 2005, ISBN 0-8018-8221-4.

Einzelnachweise

  1. a b c d e f g h Phillipe Gaubert: Order Pholidota. In: Don E. Wilson und Russell A. Mittermeier (Hrsg.): Handbook of the Mammals of the World. Volume 2: Hooved Mammals. Lynx Edicions, Barcelona 2011, ISBN 978-84-96553-77-4, S. 82–103 (S. 98–99)
  2. a b Alfred Feiler: Das Philippinen-Schuppentier, Manis culionensis Elera, 1915, eine fast vergessene Art (Mammalia: Pholidota: Manidae). Zoologische Abhandlungen Staatliches Museum für Tierkunde Dresden 50 (12), 1998, S. 161–164
  3. Wu Shibao, Liu Naifa, Zhang Yingmei und Ma Guanghzi: Physical measurements and comparison for two species of pangolin. Acta Theriologieca Sinica 24 (4), 2004, S. 361–364
  4. a b Philippe Gaubert und Agostinho Antunes: Assessing the taxonomic status of the Palawan pangolin Manis culionensis (pholidota) using discrete morphological characters. Journal of Mammalogy 86 (6), 2005, S. 1068–1074 Abstract
  5. Wu Shi-Bao, Wang Yin-Xiang und Feng Qing: A new record of mammal in China – Manis javanica. Acta Zootaxonomica Sinica 30 (2), 2005, S. 440–443
  6. a b c Norman T. L. Lim: Ecological research and Conservation of Sunda Pangolin Manis javanica in Singapore. In: S. Pantel und C. S. Yun (Hrsg.): Proceedings of the Workshop on Trade and Conservation of Pangolins Native to South and Southeast Asia, 30 June - 2 July 2008, Singapore Zoo, Singapore. TRAFFIC Southeast Asia, Petaling Jaya, Selangor, Malaysia, 2008, S. 90–93
  7. a b D. Challender, T. Nguyen Van, C. Shepherd, K. Krishnasamy, A. Wang, B. Lee, E. Panjang, L. Fletcher, S. Heng, J. Seah Han Ming, A. Olsson, A. Nguyen The Truong, Q. Nguyen Van und Y. Chung: Manis javanica. The IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.2. ([1]); zuletzt abgerufen am 10. November 2014
  8. Daniel Challender: Asian Pangolins: How Behavioural Research can Contribute to their Conservation. In: S. Pantel und C. S. Yun (Hrsg.): Proceedings of the Workshop on Trade and Conservation of Pangolins Native to South and Southeast Asia, 30 June - 2 July 2008, Singapore Zoo, Singapore. TRAFFIC Southeast Asia, Petaling Jaya, Selangor, Malaysia, 2008, S. 95–102
  9. a b Daniel W. S. Challender, Nguyen Van Thai, Martin Jones und Les May: Time-Budgets and Activity Patterns of Captive Sunda Pangolins (Manis javanica). Zoo Biology 31, 2012, S. 206–218
  10. a b c Norman T. L. Lim und Peter K. L. Ng: Home range, activity cycle and natal den usage of a female Sunda pangolin Manis javanica (Mammalia: Pholidota) in Singapore. Endangered Species Research 3, 2007, S. 1–8
  11. a b Erwin Sopyan: Malayan Pangolin Manis javanica Trade in Sumatra. In: S. Pantel und C. S. Yun (Hrsg.): Proceedings of the Workshop on Trade and Conservation of Pangolins Native to South and Southeast Asia, 30 June - 2 July 2008, Singapore Zoo, Singapore. TRAFFIC Southeast Asia, Petaling Jaya, Selangor, Malaysia, 2008, S. 134–142
  12. Marina Hassan, Muhammad Hafiz Sulaiman und Chong Ju Lian: The prevalence and intensity of Amblyomma javanense infestation on Malayan Pangolins (Manis javanica Desmarest) from Peninsular Malaysia. Acta Tropica 126, 2013, S. 142–145
  13. Andrei Daniel Mihalca, Călin Mircea Gherman und Vasile Cozma: Coendangered hard-ticks: threatened or threatening? Parasites & Vectors 4, 2011, S. 71
  14. Miloslav Jirků, Jana Kvičerová, David Modrý und Václav Hypša: Evolutionary Plasticity in Coccidia – Striking Morphological Similarity of Unrelated Coccidia(Apicomplexa) from Related Hosts: Eimeria spp.from African and Asian Pangolins (Mammalia:Pholidota). Protist 164, 2013, S. 470–481
  15. a b c Philippe Gaubert, Agostinho Antunes, Hao Meng, Lin Miao, Stéphane Peigné, Fabienne Justy, Flobert Njiokou, Sylvain Dufour, Emmanuel Danquah, Jayanthi Alahakoon, Erik Verheyen, William T. Stanley, Stephen J. O’Brien, Warren E. Johnson und Shu-Jin Luo: The Complete Phylogeny of Pangolins: Scaling Up Resources for the Molecular Tracing of the Most Trafficked Mammals on Earth. Journal of Heredity 109, 2018, S. 347–359, doi:10.1093/jhered/esx097
  16. William J. Murphy, Eduardo Eizirik, Stephen J. O’Brien, Ole Madsen, Mark Scally, Christophe J. Douady, Emma Teeling, Oliver A. Ryder, Michael J. Stanhope, Wilfried W. de Jong und Mark S. Springer: Resolution of the Early Placental Mammal Radiation Using Bayesian Phylogenetics. Science 294, 2001, S. 2348–2351
  17. Timothy J. Gaudin, Robert J. Emry und John R. Wible: The Phylogeny of Living and Extinct Pangolins (Mammalia, Pholidota) and Associated Taxa: A Morphology Based Analysis. Journal of Mammalian Evolution 16, 2009, S. 235–305
  18. Tom Harrisson, Dirk Albert Hooijer und Lord Medway: An extinct giant pangolin and associated mammals from Niah cave, Sarawak. Nature 189, 1961, S. 166
  19. Don E. Wilson, DeeAnn M. Reeder (Hrsg.): Mammal Species of the World. 3. Ausgabe. The Johns Hopkins University Press, Baltimore 2005, ISBN 0-8018-8221-4 ([2])
  20. Heng Namyi und Annette Olsson: Pangolin Research in Cambodia. In: S. Pantel und C. S. Yun (Hrsg.): Proceedings of the Workshop on Trade and Conservation of Pangolins Native to South and Southeast Asia, 30 June - 2 July 2008, Singapore Zoo, Singapore. TRAFFIC Southeast Asia, Petaling Jaya, Selangor, Malaysia, 2008, S. 172–175
  21. Peter Newton1, Nguyen Van Thai, Scott Roberton und Diana Bell: Pangolins in peril: using local hunters’ knowledge to conserve elusive species in Vietnam. Endangered Species Research 6, 2008, S. 41–53
  22. Nguyen Dao Ngoc Van und Nguyễn Xuân Ðặng: The Pangolin Trade in Viet Nam. In: S. Pantel und C. S. Yun (Hrsg.): Proceedings of the Workshop on Trade and Conservation of Pangolins Native to South and Southeast Asia, 30 June - 2 July 2008, Singapore Zoo, Singapore. TRAFFIC Southeast Asia, Petaling Jaya, Selangor, Malaysia, 2008, S. 164–168
  23. Sing Yun Chin und Sandrine Pantel: Pangolin Capture and Trade in Malaysia. In: S. Pantel und C. S. Yun (Hrsg.): Proceedings of the Workshop on Trade and Conservation of Pangolins Native to South and Southeast Asia, 30 June - 2 July 2008, Singapore Zoo, Singapore. TRAFFIC Southeast Asia, Petaling Jaya, Selangor, Malaysia, 2008, S. 143–162
  24. Markus Handschuh: Schuppentiere in Südostasien. ZGAP Mitteilungen 28 (1), 2012, S. 16–18 ([3])
  25. Badrul Azhar, David Lindenmayer, Jeff Wood, Joern Fischer, Adrian Manning, Chris McElhinny und Mohamed Zakaria: Contribution of illegal hunting, culling of pest species, road accidents and feral dogs to biodiversity loss in established oil-palm landscapes. Wildlife Research 40, 2013, S. 1–9
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia DE

Malaiisches Schuppentier: Brief Summary ( Alman )

fornì da wikipedia DE

Das Malaiische Schuppentier (Manis javanica), auch Malaien-Schuppentier oder Javanisches Schuppentier genannt, ist eine Säugetierart aus der Familie der Schuppentiere (Manidae). Es kommt in Südostasien vorwiegend in tropischen Regenwäldern, aber auch in teils offenen Landschaften vor. Die Tiere leben einzelgängerisch sowie teilweise baumkletternd und sind weitgehend nachtaktiv. Die hauptsächliche Nahrung sind staatenbildende Insekten wie Ameisen und Termiten. Die genaue Lebensweise des Malaiischen Schuppentiers ist aber nur ungenügend erforscht. Die Schuppentierart wird stark vom Menschen bejagt, da ihr Fleisch als Delikatesse gilt und die Schuppen und andere Körperteile als Heilmittel in der Traditionellen Chinesischen Medizin verwendet werden. Aufgrund der Intensität der Verfolgung kam es lokal bereits zum Zusammenbruch einzelner Bestände. Das Malaiische Schuppentier ist vom Aussterben bedroht. Wissenschaftlich beschrieben wurde die Art im Jahr 1822.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia DE

Pangolin Malajan ( maltèis )

fornì da wikipedia emerging languages

Il-Pangolin Malajan (Manis javanica) jew kif inhu magħruf ukoll Pangolin ta' Sunda, huwa mammiferu plaċentat insettivoru mifrux ma' bosta pajjiżi fix-Xlokk tal-Asja. Il-Pangolin Malajan ġie klassifikat taħt is-sottoġeneru Paramanis, flimkien mal-aktar speċi ta' pangolin relatat fil-qrib miegħu, il-Pangolin ta' Palaw.

Klassifikazzjoni

Gallerija

Referenzi

  • Pangolin Specialist Group (1996). Manis javanica. Lista Ħamra tal-IUCN 2006.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Awturi u edituri tal-Wikipedia

Pangolin Malajan: Brief Summary ( maltèis )

fornì da wikipedia emerging languages

Il-Pangolin Malajan (Manis javanica) jew kif inhu magħruf ukoll Pangolin ta' Sunda, huwa mammiferu plaċentat insettivoru mifrux ma' bosta pajjiżi fix-Xlokk tal-Asja. Il-Pangolin Malajan ġie klassifikat taħt is-sottoġeneru Paramanis, flimkien mal-aktar speċi ta' pangolin relatat fil-qrib miegħu, il-Pangolin ta' Palaw.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Awturi u edituri tal-Wikipedia

Pangolino di Sunda ( Ido )

fornì da wikipedia emerging languages

Pangolino di Sunda o Malaya pangolino (Manis javanica) esas speco di pangolino[1] qua vivas en sud-estal Azia, inkluzite Tailando, Indonezia (Java, Sumatra, e Sunda insuli), Filipini, Laos, Kambodja, Malaizia e Singapur[2][http://www.iucnredlist.org/ IUCN Red List of Threatened Species. Ta speco vivas en foresti ed anke en plantacerii. Granda parto dil tempo li repozas en arbori o serchas nutraji.

De kapo til kaudo ta speco mezuras mezavalore 65 cm. Li nutras su de formiki e termiti.

Referi

  1. Mammal species of the world: a Taxonomic and Geographic Reference
  2. Pangolin Specialist Group (1996). Manis javanica. 2006.
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia authors and editors

Pangolino di Sunda: Brief Summary ( Ido )

fornì da wikipedia emerging languages

Pangolino di Sunda o Malaya pangolino (Manis javanica) esas speco di pangolino qua vivas en sud-estal Azia, inkluzite Tailando, Indonezia (Java, Sumatra, e Sunda insuli), Filipini, Laos, Kambodja, Malaizia e Singapur[http://www.iucnredlist.org/ IUCN Red List of Threatened Species. Ta speco vivas en foresti ed anke en plantacerii. Granda parto dil tempo li repozas en arbori o serchas nutraji.

De kapo til kaudo ta speco mezuras mezavalore 65 cm. Li nutras su de formiki e termiti.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia authors and editors

Peusing Sunda ( sondanèis )

fornì da wikipedia emerging languages

Peusing Sunda (Manis javanica), ogé katelah Peusing Malayu atawa Peusing Jawa, nyaéta hiji spésiés peusing ti wewengkon Asia Tenggara.[rujukan?] Kulit sukuna granular, najan aya dampalan dina suku hareupna.[rujukan?] Panjang buntutna 30 buku.[rujukan?] Peusing Sunda deukeut pisan jeung Peusing Cina, najan spésiés Sunda leuwih badag, kelirna leuwih caang, sarta kuku hareupna leuwih pondok.[rujukan?] Peusing Sunda biasana dimangsa ku lodaya jeung méong.[rujukan?]

Habitat

Peusing Sunda hirup di rupa-rupa lingkungan, di antarana leuweung primér jeung sekundér, sabana nembrak, sarta wewengkon nu jembet ku rungkun. Ieu sato osok ogé kawénéhan di kebon jeung perkebunan. Najan sabenerna mah hirupna di darat dina liang-liang, kukuna nu paranjang ngabantu ogé ieu sato pikeun naék tatangkalan pikeun nyiar kadaharan.

Dedegan

Peusing Sunda mah ahéng, sisitna kawas taméng naga. Panjang awakna 79-88 (kaasup buntut), nu jalu leuwih badag batan bikangna. Ti irung nepi ka buntutna ditutupan ku sisit anu patunjang-tunjang (17-19 kolom dina awak bagian tengah sarta leuwih ti 20 kolom dina buntutna) . Sisit dina tonggong jeung sisina teuas, kelirna coklat semu konéng. Sisit ieu téh diturunkeun tina bulu, sedengkeun beuteung jeung beungeutna ditutup ku bulu coklat pias.

Huluna nyorong, panonna leutik sarta ditutup ku kongkolak anu kandel. Bagian luar (daun) ceulina leutik pisan, irungna baseuh, sedengkeun sungutna euweuh huntuan. Létahna ipis jeung panjang pisan, bisa ngelél nepi ka 25 cm, nu baseuh ku ciduh nu rapet pikeun néwak sireum jeung rinyuh. Mun teu ngelél, éta létah asup kana rohang dada jeung nyayang dina pélvisna. Ieu sato kaasup péntadaktil; suku hareupna dilengkepan ku dampal, kuku panggali paranjang, leuwih kuat batan suku tukangna [1].

Rujukan

  1. Schlitter, Duane A. (16-11-2005). D. E. Wilson & D. M. Reeder (éd.), ed. Mammal Species of the World (édisi ka-3 ed.). Johns Hopkins University Press. pp. 530–531. ISBN 0-801-88221-4.
  2. Pangolin Specialist Group (1996). Manis javanica. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. IUCN 2006. Dipulut ping 11 Méi 2006.
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Pangarang sareng éditor Wikipedia

Peusing Sunda: Brief Summary ( sondanèis )

fornì da wikipedia emerging languages

Peusing Sunda (Manis javanica), ogé katelah Peusing Malayu atawa Peusing Jawa, nyaéta hiji spésiés peusing ti wewengkon Asia Tenggara.[rujukan?] Kulit sukuna granular, najan aya dampalan dina suku hareupna.[rujukan?] Panjang buntutna 30 buku.[rujukan?] Peusing Sunda deukeut pisan jeung Peusing Cina, najan spésiés Sunda leuwih badag, kelirna leuwih caang, sarta kuku hareupna leuwih pondok.[rujukan?] Peusing Sunda biasana dimangsa ku lodaya jeung méong.[rujukan?]

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Pangarang sareng éditor Wikipedia

Sunda pangolin ( Scossèis )

fornì da wikipedia emerging languages

The Sunda pangolin (Manis javanica), an aa kent as the Malayan or Javan pangolin, is a species o pangolin[2] foond in Sootheast Asie, includin Thailand, Indonesie (Java, Sumatra, Borneo, an the Lesser Sunda Islands), Vietnam, Laos, Cambodia, Malaysie, an Singapore.[1] Thay prefer forestit habitats (primary, seicontar, an scrub forest) an plantations (rubber, palm ile). A lairge pairt o thair lives is spent in trees.

References

  1. 1.0 1.1 Challender, D.; Nguyen Van, T.; Shepherd, C.; Krishnasamy, K.; Wang, A.; Lee, B.; Panjang, E.; Fletcher, L.; Heng, S.; Seah Han Ming, J.; et al. (2014). "Manis javanica". IUCN Reid Leet o Threatened Species. Version 2014.2. Internaitional Union for Conservation o Naitur. Retrieved 2014-07-29.
  2. Schlitter, D.A. (2005). "Order Pholidota". In Wilson, D.E.; Reeder, D.M (eds.). Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference (3rd ed.). Johns Hopkins University Press. p. 530. ISBN 978-0-8018-8221-0. OCLC 62265494.
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia authors and editors

Sunda pangolin: Brief Summary ( Scossèis )

fornì da wikipedia emerging languages

The Sunda pangolin (Manis javanica), an aa kent as the Malayan or Javan pangolin, is a species o pangolin foond in Sootheast Asie, includin Thailand, Indonesie (Java, Sumatra, Borneo, an the Lesser Sunda Islands), Vietnam, Laos, Cambodia, Malaysie, an Singapore. Thay prefer forestit habitats (primary, seicontar, an scrub forest) an plantations (rubber, palm ile). A lairge pairt o thair lives is spent in trees.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia authors and editors

Trenggiling ( Giavanèis )

fornì da wikipedia emerging languages

Trenggiling (Manis javanica syn. Paramanis javanica) iku wakil saka ordho Pholidota kang isih tinemu ing Asia Kidul-Wétan. Kéwan iki mangan gegremet lan mligi semut lan rayap. Trenggiling urip ing alas udan tropis dhataran cendhèk. Trenggiling uga sok ditepungi minangka anteater.

Wangun awaké dawa, mawa ilat kang bisa dijulurké nganti saprotelon dawané awaké kanggo golèk sumut ing susuhé. Rambuté kamodhifikasi dadi sisik gedhé kang kasusun mbentuk tameng malapis-lapis minangka piranti njaga dhiri. Yèn diganggu, trenggiling bakal nggulung awaké kaya bal. Trenggiling bisa uga ngobat-abitké buntuté, saéngga sisiké bisa natoni kulit pengangguné.

Trenggiling kaancam kalestariané amarga habitaté kaganggu sarta dadi obyèk perdagangan kéwan alasan.

Réferènsi

  1. Cithakan:MSW3 Schlitter
  2. Pangolin Specialist Group (1996). Manis javanica. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. IUCN 2006. Diakses 11 May 2006.
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Penulis lan editor Wikipedia

Trenggiling: Brief Summary ( Giavanèis )

fornì da wikipedia emerging languages

Trenggiling (Manis javanica syn. Paramanis javanica) iku wakil saka ordho Pholidota kang isih tinemu ing Asia Kidul-Wétan. Kéwan iki mangan gegremet lan mligi semut lan rayap. Trenggiling urip ing alas udan tropis dhataran cendhèk. Trenggiling uga sok ditepungi minangka anteater.

Wangun awaké dawa, mawa ilat kang bisa dijulurké nganti saprotelon dawané awaké kanggo golèk sumut ing susuhé. Rambuté kamodhifikasi dadi sisik gedhé kang kasusun mbentuk tameng malapis-lapis minangka piranti njaga dhiri. Yèn diganggu, trenggiling bakal nggulung awaké kaya bal. Trenggiling bisa uga ngobat-abitké buntuté, saéngga sisiké bisa natoni kulit pengangguné.

Trenggiling kaancam kalestariané amarga habitaté kaganggu sarta dadi obyèk perdagangan kéwan alasan.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Penulis lan editor Wikipedia

Ява панголин ( Meadow Mari )

fornì da wikipedia emerging languages

Ява панголин (лат. Manis javanica ) – Кечывал-эрвел Азийыште (Таиланд, Индонезий, Филиппин, Вьетнам, Лаос, Камбоджа, Малайзий, Сингапур) панголин-влак (Manidae) йамагат гыч кугу янлык. Капше 50—60 см, почше 40—80 см.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia authors and editors

Tanggiling ( Bjn )

fornì da wikipedia emerging_languages
 src=
230px Tanggiling

Tanggiling (Manis javanica syn. Paramanis javanica) adalah wakil matan ordo Pholidota nang masih dihagai di Asia Tenggara. Satua nangini memakan serangga dan terutama semut dan anai-anai/urp. Tanggiling hidup di hutan ujan tropis dataran rendah. Tanggiling bahanu jua dipinandui sabagai anteater.

Bentuk awknya memanjang, awan ilat nang kawa dijulurakan hingga sepertiga panjang gasannya waktu mencari semut di sarangnya. Rambutnya termodifikasi manjadi semacam sisik ganal nang tasusun membentuk perisai balapis sabagai alat perlindungan diri. Lamun diganggu, tanggiling akan menggulungkan awaknya nangkaya bola. Inya kawa jua mengebatkan buntutnya, sehingga "sisik"nya kawa melukai kulit pengganggunya.

Tanggiling terancam keberadaannya akibat habitatnya terganggu serta manjadi obyek perdagangan satua liar.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia authors and editors

Treunggiléng

fornì da wikipedia emerging_languages
 src=
Treunggiléng

Treunggiléng (Manis javanica syn. Paramanis javanica), lam Bahsa Indonesia ngon Jawa geukheun Trenggiling. Meunatang nyoe nakeuh waki nibak ordo Pholidota nyang mantong na di Asia Teunggara. Meunatang nyoe jipajoh sidom atawa meunatang ubeut nyang la'én miseuejih kamue. Treunggiléng udép lam uteuen ujeuen tropis bak tanoh meuyub.

Tubôh meunatang nyoe panyang, ngon lidah nyang jeuët jisuët sampoë sa weuëk lhèe panyang tubôhjih bak watèe jimita sidôm lam eumpueng. Bak kulétjih jitimoh lagee sisék nyang seubeutôijih kon sisék, tapi nyan nakeuh bulèe meunatang nyan. Bulèe nyan jiduëk meususôn jeuët lagèe peurise ngon peulindông tubôhjih. Meunyo na soë peukaru, treunggiléng laju jigulông tubôhjih jeuet lagèe saboh boh bhan. Meunatang nyoe jeuët cit jiseupot musôh ngon ikujih, jeuët luka kulét meunyo keunong "sisék" nyan.

Treunggiléng nakeuh meunatang nyang ka jareuëng na akibat habitatjih ka reuloh seureuta meunatang nyoe kayem jidrop le ureuëng keu jipubloe.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia authors and editors

Sunda pangolin ( Anglèis )

fornì da wikipedia EN

The Sunda pangolin (Manis javanica), also known as the Malayan or Javan pangolin, is a species of pangolin.[2]

It is found throughout Southeast Asia, including Myanmar, Thailand, Cambodia, Laos, Malaysia, Singapore, Vietnam, and the islands of Borneo, Java, Sumatra and the Lesser Sunda Islands.[1] It prefers forested habitats (primary, secondary, and scrub forest) and plantations (rubber, palm oil). A large part of its life is spent in trees.

Taxonomy

In the past, this species has included the closely related Palawan pangolin (M. culionensis), as both are in the subgenus Paramanis.[3] It is closely related to the Chinese pangolin, although the Malayan species is larger, lighter in colour, and has shorter fore claws.

Description

The skin of the Sunda pangolin's feet is granular, although pads are found on its front feet. It has thick and powerful claws to dig into the soils in search of ant nests or to tear into termite mounds. The Sunda pangolin has poor eyesight, but a highly developed sense of smell. Lacking teeth, its long, sticky tongue serves to collect ants and termites. Its body is covered by rows of scales and fibrous hair. The head-body length of this pangolin can measure 40–65 cm, tail length is 35–56 cm, and its weight is up to 10 kg. Males are larger than females.[3][4]

Behaviour and ecology

Pangolins give birth annually to one or two offspring. They breed in the autumn, and females give birth in the winter burrow. Den preference has been known to shift at this time to favor mature forest tree hollows. Presumably, these hollows offer more fortification and stability for the decreased mobility that comes with birthing and caring for young. The amount of time the mother will spend at any one of these dens will increase during parental care periods.[5] Parental care is given for about three months. In these three months, the range of the mother Pangolin drastically decreases as she travels and forages with her offspring. Only a few weeks before the offspring becomes fully independent, the mother and her young can display brief spikes in diurnal activity.[5] Pangolins are sometimes found in pairs, but normally they are solitary, nocturnal, and behave timidly. They protect their soft underparts by rolling into balls when they feel threatened. They are strong diggers and make burrows lined with vegetation for insulation near termite mounds and ant nests.[1]

Sunda pangolins have low immunity, making them sensitive to fluctuations in temperature.[6]

The Sunda pangolin's main predators are humans, tigers, and the clouded leopard.

Conservation

Pangolins as a family are among the most heavily poached and exploited protected animals. Like other pangolin species, the Sunda pangolin is hunted for its skin, scales, and meat, used in clothing manufacture and traditional medicine. Scales are made into rings as charms against rheumatic fever, and meat is eaten by indigenous peoples. Despite enjoying protected status almost everywhere in its range, illegal international trade, largely driven by Chinese buyers, has led to rapidly decreasing population numbers. The Sunda pangolin is currently considered to be critically endangered.[1] As of 2016, all pangolin species are listed on CITES Appendix I, which prohibits commercial international trade of wild-caught specimens or their body parts.[7] China raised the protection status of all pangolin species to the highest level in 2020.[8]

Health

A metagenomic study published in 2019 previously revealed that SARS-CoV, the strain of the virus that causes SARS, was the most widely distributed coronavirus among a sample of Sunda pangolins.[9] On 7 February 2020, it was announced that researchers from Guangzhou had discovered a pangolin sample with a viral nucleic acid sequence "99% identical" to SARS-CoV-2.[10] When released, the results clarified that "the receptor-binding domain of the S protein of the newly discovered Pangolin-CoV is virtually identical to that of 2019-nCoV, with one amino acid difference."[11] Pangolins are protected under Chinese law, but their poaching and trading for use in traditional Chinese medicine remains common.[12][13]

Pangolin coronaviruses found to date only share at most 92% of their whole genomes with SARS-CoV-2, making them less similar than RaTG13 to SARS-CoV-2.[14] This is insufficient to prove pangolins to be the intermediate host; in comparison, the SARS virus responsible for the 2002–2004 outbreak shared 99.8% of its genome with a known civet coronavirus.[15]

References

  1. ^ a b c d e Challender, D.; Willcox, D.H.A.; Panjang, E.; Lim, N.; Nash, H.; Heinrich, S.; Chong, J. (2019). "Manis javanica". IUCN Red List of Threatened Species. 2019: e.T12763A123584856. doi:10.2305/IUCN.UK.2019-3.RLTS.T12763A123584856.en. Retrieved 17 January 2022.
  2. ^ Schlitter, D.A. (2005). "Order Pholidota". In Wilson, D.E.; Reeder, D.M (eds.). Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference (3rd ed.). Johns Hopkins University Press. p. 530. ISBN 978-0-8018-8221-0. OCLC 62265494.
  3. ^ a b Schlitter, D.A. (2005). "Subgenus Paramanis". In Wilson, D.E.; Reeder, D.M (eds.). Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference (3rd ed.). Johns Hopkins University Press. p. 530. ISBN 978-0-8018-8221-0. OCLC 62265494.
  4. ^ Shepherd, Chris R.; Shepherd, Loretta Ann (2012). A Naturalist's Guide to the Mammals of Southeast Asia. Wiltshire, UK: John Beaufoy Publishing. p. 12. ISBN 978-1906780715.
  5. ^ a b Lim, NTL; Ng, PKL (18 January 2008). "Home range, activity cycle and natal den usage of a female Sunda pangolin Manis javanica (Mammalia: Pholidota) in Singapore". Endangered Species Research. 4: 233–240. doi:10.3354/esr00032.
  6. ^ Tang, Karisa N.; Buoscio, Dana; Langan, Jennifer; Adkesson, Michael J.; Chinnadurai, Sathya; Aitken-Palmer, Copper (2018). "Echocardiographic Parameters in African White-Bellied Pangolins (Phataginus Tricuspis) Without Cardiac Disease". Journal of Zoo and Wildlife Medicine. 50 (3): 604–610. doi:10.1638/2018-0224. PMID 33517629. S2CID 202727934.
  7. ^ Carrington, D. (2016). "Pangolins thrown a lifeline at global wildlife summit with total trade ban". The Guardian.
  8. ^ "China raises protection for pangolins by removing scales from medicine list". The Guardian. 2020. Retrieved 22 June 2020.
  9. ^ Liu, P.; Chen, W.; Chen, J.P. (2019). "Viral metagenomics revealed Sendai Virus and Coronavirus infection of Malayan Pangolins (Manis javanica)". Viruses. 11 (11): 979. doi:10.3390/v11110979. PMC 6893680. PMID 31652964.
  10. ^ Cyranoski, D. (2020). "Did pangolins spread the China coronavirus to people?". Nature. doi:10.1038/d41586-020-00364-2. PMID 33547428. S2CID 212825975. Archived from the original on 7 February 2020. Retrieved 12 February 2020.
  11. ^ Xiao K, Zhai J, Feng Y (May 2020). "Isolation of SARS-CoV-2-related coronavirus from Malayan pangolins". Nature. 583 (7815): 286–289. Bibcode:2020Natur.583..286X. doi:10.1038/s41586-020-2313-x. PMID 32380510.
  12. ^ Kelly, G. (2015). "Pangolins: 13 facts about the world's most hunted animal". The Telegraph. Archived from the original on 24 December 2019. Retrieved 9 March 2020.
  13. ^ Gorman, J. (2020). "China's Ban on Wildlife trade a big step, but has loopholes, conservationists say". The New York Times. Archived from the original on 13 March 2020. Retrieved 23 March 2020.
  14. ^ Zhang, T.; Wu, Q.; Zhang, Z. (2020). "Probable Pangolin origin of SARS-CoV-2 associated with the COVID-19 outbreak". Current Biology. 30 (7): 1346–1351.e2. doi:10.1016/j.cub.2020.03.022. PMC 7156161. PMID 32197085.
  15. ^ Cyranoski, D. (2020). "Mystery deepens over animal source of coronavirus". Nature. 579 (7797): 18–19. Bibcode:2020Natur.579...18C. doi:10.1038/d41586-020-00548-w. PMID 32127703.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia authors and editors
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia EN

Sunda pangolin: Brief Summary ( Anglèis )

fornì da wikipedia EN

The Sunda pangolin (Manis javanica), also known as the Malayan or Javan pangolin, is a species of pangolin.

It is found throughout Southeast Asia, including Myanmar, Thailand, Cambodia, Laos, Malaysia, Singapore, Vietnam, and the islands of Borneo, Java, Sumatra and the Lesser Sunda Islands. It prefers forested habitats (primary, secondary, and scrub forest) and plantations (rubber, palm oil). A large part of its life is spent in trees.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia authors and editors
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia EN

Manis javanica ( Spagneul; Castilian )

fornì da wikipedia ES

El pangolín malayo (Manis javanica) es una especie de mamífero folidoto de la familia Manidae ampliamente distribuido por el Sudeste Asiático. Puebla las selvas y plantaciones de Indochina y buena parte de Indonesia.[2]

Referencias

  1. Duckworth, J.W., Anak Pattanavibool, Newton, P. & Nguyen Van Nhuan (2008). «Manis javanica». Lista Roja de especies amenazadas de la UICN 2008 (en inglés). ISSN 2307-8235. Consultado el 19 de septiembre de 2010.
  2. Wilson, Don E.; Reeder, DeeAnn M., eds. (2005). Mammal Species of the World (en inglés) (3ª edición). Baltimore: Johns Hopkins University Press, 2 vols. (2142 pp.). ISBN 978-0-8018-8221-0.

 title=
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autores y editores de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia ES

Manis javanica: Brief Summary ( Spagneul; Castilian )

fornì da wikipedia ES

El pangolín malayo (Manis javanica) es una especie de mamífero folidoto de la familia Manidae ampliamente distribuido por el Sudeste Asiático. Puebla las selvas y plantaciones de Indochina y buena parte de Indonesia.​

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autores y editores de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia ES

Jaava soomusloom ( Éston )

fornì da wikipedia ET

Jaava soomusloom (Manis javanica) on keskmise suurusega soomuste ja punakaspruuni karvastikuga soomusloom. Elutseb nii maapinnal kui ka puudel. Jaava soomusloom on levinud Indoneesias, Malaka poolsaarel ja Indohiinas.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Vikipeedia autorid ja toimetajad
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia ET

Manis javanica ( Basch )

fornì da wikipedia EU

Manis javanica Manis generoko animalia da. Pholidota ordenaren barruko ugaztuna da. Manidae familian sailkatuta dago.

Erreferentziak

  1. (Ingelesez)Mammals - full taxonomy and Red List status Ugaztun guztien egoera 2008an
  2. Desmarest (1822) 2 Mammalogie 377. or..

Ikus, gainera

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia EU

Manis javanica: Brief Summary ( Basch )

fornì da wikipedia EU

Manis javanica Manis generoko animalia da. Pholidota ordenaren barruko ugaztuna da. Manidae familian sailkatuta dago.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia EU

Malaijanmuurahaiskäpy ( Finlandèis )

fornì da wikipedia FI

Malaijanmuurahaiskäpy (Manis javanica) on Kaakkois-Aasiassa elävä muurahaiskäpylaji. Lajin uudeksi suomenkieliseksi nimeksi on ehdotettu malesianmuurahaiskäpyä.[2]

Malaijanmuurahaiskävyn pääasialliset saalistajat ovat tiikeri ja puuleopardi.

Lähteet

  1. Challender, D., Nguyen Van, T., Shepherd, C., Krishnasamy, K., Wang, A., Lee, B., Panjang, E., Fletcher, L., Heng, S., Seah Han Ming, J., Olsson, A., Nguyen The Truong, A., Nguyen Van, Q. & Chung, Y.: Manis javanica IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4. 2014. International Union for Conservation of Nature, IUCN, Iucnredlist.org. Viitattu 2.6.2016. (englanniksi)
  2. Nisäkäsnimistöehdotus: Manis javanica

Aiheesta muualla

Tämä nisäkkäisiin liittyvä artikkeli on tynkä. Voit auttaa Wikipediaa laajentamalla artikkelia.
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia FI

Malaijanmuurahaiskäpy: Brief Summary ( Finlandèis )

fornì da wikipedia FI

Malaijanmuurahaiskäpy (Manis javanica) on Kaakkois-Aasiassa elävä muurahaiskäpylaji. Lajin uudeksi suomenkieliseksi nimeksi on ehdotettu malesianmuurahaiskäpyä.

Malaijanmuurahaiskävyn pääasialliset saalistajat ovat tiikeri ja puuleopardi.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia FI

Pangolin javanais ( Fransèis )

fornì da wikipedia FR

Manis javanicaPangolin malais

Le Pangolin javanais ou Pangolin malais (Manis javanica) est une espèce de pangolins, mammifères insectivores de la famille des Manidae, vivant en Asie du Sud-Est.

C’est un animal au corps allongé, couvert d’écailles kératineuses, semi-arboricole. Le jour, il dort aussi bien dans des terriers que dans des cavités d’arbres, ou dans les branches de palmiers à huile. La nuit, il sort pour chasser fourmis et termites. Il utilise sa longue langue collante pour capturer ses proies, au sol ou dans la canopée forestière.

L'Union internationale pour la conservation de la nature (UICN) l'a classé dans les « espèces en danger critique d'extinction ». Depuis des siècles, le pangolin javanais a été un gibier de subsistance pour les indigènes ou les communautés locale d’Asie du Sud-Est. Ses écailles ont aussi été utilisées localement comme remède ou pour se protéger contre la magie maléfique. Mais une forte demande d’écailles venue des médecines traditionnelles chinoise et vietnamienne à partir des années 1990 a provoqué l’abandon de la consommation locale au profit du commerce international illicite qui offrait des prix beaucoup plus élevés. Une surexploitation a causé en quelques décennies l'effondrement des populations.

Présent sur le grand marché humide de Wuhan, ce Pangolin est l'une des espèces soupçonnées d'avoir été celle au sein de laquelle un coronavirus sauvage s'est humanisé pour devenir celui de la COVID-19 et ensuite donner la pandémie de COVID-19 qui a démarré en Chine en 2019.

Dénominations

Étymologie

Le nom de genre Manis L., vient du latin Mânes « esprit des morts, fantôme » en raison des mœurs nocturnes du pangolin. L’épithète spécifique javanica vient du toponyme Java.

En français, le nom commun pangolin vient d’un mot malais penggoling, signifiant « celui qui s’enroule ». En malais moderne, c’est teggiling[1]. Le terme a été introduit en français par Buffon[2] dans son Histoire naturelle (tome X) en 1763.

Histoire de la nomenclature

Le nom Manis javanica a été créé en 1822 par le zoologue Anselme Gaëtan Desmarest dans l’Encyclopédie méthodique[3] (publié en 1820 ?). Il y décrit un spécimen recueilli à Java par Leschenault de Latour.

Caractéristiques

 src=
Pangolin javanais (1932).
 src=
Écailles striées de pangolin javanais

Selon Chong et al.[4] (2019) le Pangolin javanais se caractérise par :

  • Taille : la longueur moyenne totale des mâles est 102 cm (de 37 à 137 cm), celle des femelles est de 90 cm (de 32 à 140 cm)[5]
  • Masse : la masse corporelle moyenne du mâle est de 5 kg (entre 2,8 et 9,1 kg), celle de la femelle de 4,5 kg (de 2,9 à 6,3 kg)[4]
  • Queue : la longueur moyenne est de 49,5 cm (intervalle de11-68 cm) pour le mâle et de 42,2 cm (intervalle de 15-72 cm) pour la femelle[5]
  • Vertèbre : nombre : 61, caudale :29-30

Le pangolin malais fait en général une masse de 4 à 7 kg pour une longueur totale allant jusqu'à 140 cm (Chong et al.[4]) mais des individus beaucoup plus gros ont été trouvés, de 13,5 kg et même de 21 kg.

L’espèce est sexuellement dimorphique : les mâles sont un peu plus gros que les femelles.

Son corps est couvert d’écailles kératineuses, dures, se chevauchant, de forme trapézoïdale à extrémité arrondie, croissant à partir de la peau et dont le bord distal est coupant. Elles couvrent les faces dorsale et latérales du corps, les faces dorsale et ventrale de la queue, les côtés extérieurs des membres mais elles sont absentes sur la gorge et le ventre et sur les surfaces intérieures des membres. Les écailles de la tête sont plus petites et absentes sur le museau et les côtés de la tête. Il y a 15-19 rangées d’écailles transversales, et 15-21 longitudinales. Sur les membres postérieurs et les flancs, les écailles sont striées et carénées.

Les écailles sont de couleur brun olive à brun gris sombre. Quelques poils poussent à leur base.

La queue est préhensile. La tête et le cou forment un cône fuselé dans le prolongement du corps. Les yeux sont petits mais très expressifs. Le pavillon de l’oreille est réduit à une crête verticale épaissie de tégument.

Les mâchoires sont allongées et dépourvues de dents. Le museau fin, allongé, presque cylindrique est tronqué. La langue peut être étendue de 25 cm pour attraper une proie[4].

Les quatre membres possèdent 5 doigts et des coussinets granulaires. Les doigts se terminent par des griffes, la troisième étant la plus puissante, la première et la cinquième sont rudimentaires et non-fonctionnelles. Les griffes des membres postérieurs sont presque aussi longues que celles des membres antérieurs.

Une paire de grosses glandes anales sont situées dans la région anale. Les femelles ont une paire de mamelles pectorales.

La température corporelle est régulée à 33-35 ° C.

Le Pangolin malais peut être distingué du Pangolin de Chine par son corps plus mince, sa queue plus longue, ses pavillons d’oreilles plus petits, et ses griffes plus petites sur les membres antérieurs[4].

Écologie et comportement

Le peu de choses connues sur l’écologie du Pangolin javanais vient des recherches menées à Singapour où Lim a fait un suivi d’adultes mâles dans l’île de Pulau Tekong au large de la cité-État[6]. Le domaine vital des mâles a été estimé 41 ha (sous forme d’un polygone convexe minimum). Celui d’une femelle a été estimé à 7 ha, sachant qu’une distorsion a pu résulter du fait qu’elle portait un juvénile sur le dos. Les mâles sont territoriaux et défendent leur domaine.

Pour s’abriter le pangolin malais utilise des terriers ; il peut aussi se faire une tanière à l'intérieur de cavités dans les arbres vivants ou tombés à terre, dans des touffes de grandes graminées comme Imperata cylindrica ou dans les branches des palmiers à huile des plantations commerciales. Les mâles adultes utilisent le même site de repos durant seulement un ou deux jours consécutifs alors que les femelles s’occupant d’un jeune sont très fidèles à leur site de repos[6].

Il utilise sa longue langue pour boire et pour manger termites et fourmis. Il avale également des petits cailloux pour aider sa digestion. À Singapour, les mâles passent environ deux fois plus de temps à manger des fourmis (67 %) que des termites (32,9 %). Les durées de nourrissage sont des séquences courtes d’environ 2 min[6]. Ces séquences sont plus longues quand le pangolin attaque une fourmilière ou une termitière. Il consomme 11 espèces de fourmis différentes mais ses préférences vont à Polyrhachis spp. et Anoplolepis gracilipes. Il peut déployer de grands efforts pour monter dans un arbre pour atteindre un nid de fourmis tisserandes Oecophylla smaragdina.

Les prédateurs du pangolin malais sont le tigre (Panthera tigris), le léopard (Panthera pardus), la panthère nébuleuse (Neofelis nebulosa), le python réticulé (Malayopython reticulatus), l’ours malais (Helarctos malayanus) et les chiens sauvages[4].

 src=
Manis javanica (Vietnam)

Comme tous les Pangolins, le pangolin javanais est solitaire, sauf quand la femelle est accompagnée de son petit.

Les interactions sociales sont commandées par les odeurs, notamment les marquages odorants faits d’urine et de sécrétions des glandes anales qui portent des informations sur l’état sexuel et la santé.

Le pangolin malais grimpe aux arbres et se maintient sur les branches en enroulant sa queue autour des branches. C’est un excellent grimpeur.

Il est aussi très agile au sol où il marche sur ses quatre pattes et peut se redresser sur les pattes postérieures pour renifler dans différentes directions afin de détecter des proies, d’autres pangolins ou des prédateurs.

Le pangolin malais est aussi un excellent nageur qui a été vu en train de traverser une rivière ou de nager en mer d’une île à l’autre[4]. Il peut se glisser dans l’eau à partir du sol ou se laisser tomber d’une branche à 2 m au-dessus de l’eau.

Le pangolin mène une vie surtout nocturne, dormant la journée dans la fourche d'un arbre parmi des feuilles ou dans un terrier. Lim estime la durée moyenne d’activité quotidienne d’un mâle adulte à 2 heures trois-quarts et d’une femelle avec un petit à 2 heures[6]. En captivité au Vietnam, Challenger et al. [7] ont observé des pics d’activités nocturnes entre 18 h et 21 h et par intermittence entre 17 h et 05 h.

Il cherche des proies au sol ou dans la canopée des arbres, en utilisant son sens olfactif développé. Quand il a trouvé une fourmilière, il la fourrage et l’ouvre avec ses griffes avant, et projette sa longue langue collante pour ramener des fourmis et des œufs.

Animal timide qui lorsqu’il se sent menacé, s’immobilise. Et suivant le type de menaces, il cherchera refuge dans un arbre ou se recroquevillera en boule. Dans ce dernier cas, le coussinet glandulaire à l’extrémité de la queue s’accroche à une écaille post-scapulaire et il est pratiquement impossible de l’ouvrir[8].

Reproduction

La reproduction est soupçonnée d’avoir lieu tout au cours de l'année. La femelle pangolin donne naissance à deux bébés par an. Les jumeaux sont très rares.

En captivité, plusieurs accouplements ont lieu quand la femelle est en œstrus. La gestation dure environ six mois[4].

Le suivi d’une femelle et de son petit dans leur habitat naturel dans l’île de Pulau Tekong au large de Singapour a pu être mené par radiotracking et des appareils photo déclenchés par infra-rouge placés à l’entrée des terriers[9]. La compilation des données sur 30 jours, donne un pic d’activité quotidienne entre 3 h et 6 h du matin, et de petites séquences d’activité durant le jour. La femelle a utilisé trois tanières toutes situées dans une cavité d’arbre, délimitant un domaine d’activité d’environ 6 ha[n 1]. Les soins maternels durent de 3 à 4 mois. Au début, la femelle laissait son petit dans le nid quand elle partait chasser. Au bout de trente jours, le jeune a commencé à explorer les abords de la tanière. Le second et troisième mois, il accompagne sa mère lors des sorties et en se faisant porter sur la base de sa queue.

La maturité sexuelle des jeunes mâles pourrait avoir lieu à un an et demi, celle des femelles vers un an.

Habitat

Le Pangolin malais vit dans des habitats très variés : les forêts tropicales primaires et secondaires, les forêts sempervirentes, les forêts marécageuses, les monocultures des plantations de palmiers à huile et d’hévéas, les jardins des zones urbaines. L’espèce est donc capable de s’adapter à des modifications de son habitat à condition d’y trouver suffisamment de proies et de ne pas y être indûment persécutée[4].

Répartition

Cette espèce est largement répartie en Asie du Sud-Est, sauf les Philippines :

Myanmar (régions centrale et du sud, ainsi que dans l’État Karen), Thaïlande (à l’Ouest, dans des parcs nationaux), au Laos (partout sauf dans le Nord et Nord-Est), Cambodge (largement distribué), Vietnam (régions du Centre et du Sud), Malaisie (péninsule malaise et régions malaisiennes de Bornéo, Sabah et Sarawak), Singapour (dans les îles adjacentes), Indonésie (Kalimantan, Java, Sumatra, Bali)[4].

Classification

Relations avec l'espèce humaine

Statut de conservation et menaces

Statut

La population de pangolins malais est en déclin dans de nombreuses régions de son aire de distribution.

La seule population à avoir été évaluée est celle de Singapour : il y avait 1 046 individus en 2019[4].

Au Myanmar, la population a été extirpée des plaines par l’expansion des terres agricoles et la chasse. Dans tout le reste du pays, il est victime de la chasse pour l’exportation illégale vers la Chine. En Thaïlande, l’espèce a de même été éradiquée des plaines et est considérée comme rare. Au Laos, les communautés locales ont évalué que le déclin des populations entre 1960 et 1990 a atteint 99 %. Au Vietnam, les chasseurs locaux rapportent un déclin sévère dans les années 1990 et 2000. Au Cambodge, d’après les chasseurs locaux, l’espèce a été extirpée de multiples zones protégées. En Malaisie, les populations ont décliné dans les années 1980 et 1990 en raison de la pression de chasse pour le commerce. Il y a peu de données pour l’Indonésie mais l’amplitude du commerce illégal suggère que l’espèce y est menacée[4].

L'Union internationale pour la conservation de la nature (UICN) l'a classé en 2019 dans les espèces en danger critique d'extinction[10] en raison d’une surexploitation.

L’espèce est en « danger critique » en Malaisie et à Singapour, et « en danger » au Vietnam. Au Cambodge, elle est « rare ».

Dans tous les États de la distribution, le pangolin javanais est une espèce protégée, ce qui signifie que l’exploitation personnelle et commerciale est interdite.

Menaces

La principale menace est la surexploitation résultant d’une chasse et d’un braconnage insoutenables. Les méthodes de capture comprennent les pièges, les filets et les chiens[4].

Depuis des siècles, le pangolin javanais a été un gibier de subsistance pour les indigènes ou les communautés locales. Il a été signalé comme un des aliments préférés des Dayaks de Sabah ou des Orang Asli dans la péninsule de Malaisie. Dans certaines régions de Malaisie, on attribue aux écailles le pouvoir de guérir l’asthme et de protéger des sorciers. En Indonésie, elles garantissent aussi une protection contre la magie maléfique. Au Vietnam, les pangolins javanais (comme les pangolins de Chine) sont exploités historiquement pour leur chair et leurs écailles. La consommation dans les grands centres urbains se fait dans des restaurants haut de gamme où ils sont vendus très chers. À Ho Chi Minh Ville, en 2018, ils sont proposés au prix de 700 US$/kg. L’animal est vendu en entier et payé au poids. Il peut être tué devant les consommateurs, son sang mélangé avec de l’alcool est bu en attendant que la viande soit servie[11].

L’utilisation en médecine traditionnelle des écailles existe au Myanmar, Malaisie, Indonésie et Vietnam. En Chine, où la médecine savante ancienne est très révérée, les premières mentions de son utilisation remontent à un ouvrage de l’alchimiste taoïste Tao Hongjing du VIe siècle. Actuellement, les écailles sont réputées débloquer les caillots sanguins, stimuler la circulation sanguine et favoriser la lactation[n 2]. Début 2020, elles sont utilisées dans plus de 60 agents curatifs, produits et commercialisés par plus de 200 sociétés pharmaceutiques, selon un rapport de la fondation China Biodiversity ans Green Development[12].La prise de conscience des effets catastrophiques de cette médecine sur les populations mondiales de pangolins ont fait réagir le professeur Lao Lixing, de l’École de Médecine chinoise de l’Université de Hong Kong qui a déclaré lors d’une conférence de conservation que « beaucoup de plantes médicinales ont le même effets que les écailles de pangolin »[13]. Il a expliqué que l’industrie de la Médecine traditionnelle chinoise (MTC) associe les qualités d’un ingrédient avec le comportement de l’animal : les pangolins « vont à travers le sol, aussi est-il pensé que [leurs écailles] vont à travers les vaisseaux » a dit le Prof. Lao en se référant au système des méridiens, à travers lesquels le flux de l’énergie circule suivant la MTC (pour plus d’informations voir Pangolin et MTC).

Il est difficile de distinguer une utilisation locale d'une utilisation internationale, mais des preuves indiquent que, dans de nombreux endroits, la consommation locale est abandonnée au profit de la vente des animaux dans le commerce illégal en raison des prix élevés que les chasseurs peuvent obtenir. Dans certaines régions d’Asie du Sud-Est, la vente d’un pangolin fournit l’équivalent de plusieurs mois de revenus (D. Challender, données non publiées[4]).

Le trafic international de la peau et des écailles de pangolin existe depuis le milieu du XXe siècle. Il a été évalué à plusieurs dizaines de milliers d’individus par an. Entre 2000 et 2019, le pangolin javanais a été la principale espèce de pangolins saisie par les douaniers dans les tous les États de la distribution. Durant cette période, Challender et al[14] estiment que plus de 200 000 pangolins javanais ont été l’objet d’un trafic à destination de la Chine et du Vietnam. Entre 2007 et 2009, une organisation criminelle a exporté illégalement plus de 22 000 individus de Sabah (Malaisie) et en février 2019, les autorités de Sabah ont saisi 30 tonnes de pangolins javanais, morts ou vifs, ou sous forme d’écailles.

Du fait de la difficulté à l'élever en captivité, il n'existe pas de programme d'élevage conservatoire de cette espèce. Quatre institutions détiennent environ 27 individus, qui se reproduisent rarement : les centres de secours à la faune sauvage de Cikananga (Java) et de l'ONG Save Vietnam's Wildlife, ainsi que les parcs zoologiques Night Safari (Singapour) et de Saigon[15].

Zoonose

La pandémie de Covid-19 est partie de Wuhan en Chine et en quelques mois a touché la plupart des pays du monde. Elle est due à un coronavirus nommé SARS-CoV-2 dont l’hôte d’origine est présumé être une chauve-souris Rhinolophus affinis et l’hôte intermédiaire un pangolin javanais [16]. Ce pangolin fait partie des animaux dont la protéine-cible du nouveau coronavirus pandémique de 2019, l'ACE2 (selon sa modélisation de protéines), est adaptée à ce virus[17].

Présent sur le grand marché humide de Wuhan ce pangolin est l'une des espèces soupçonnées d'avoir été celle au sein de laquelle un coronavirus sauvage s'est humanisé pour devenir celui de la Covid-19 et ensuite donner la pandémie de Covid-19 qui a démarré en Chine en 2019[18].

Notes

  1. soit l’équivalent d’une surface d’un carré de 245 m de côté
  2. Voir : Les écailles de pangolin en Médecine traditionnelle chinoise

Références

  1. Benito Vergana, Panna Idowa, Julia Sumangil, Juan Gonzales, Andres Dang, Interesting Philippine Animals, National Academy of Science and Technology, juin 2000
  2. Buffon, Georges-Louis Leclerc et Daubenton, Louis-Jean-Marie, Histoire naturelle, générale et particulière. Tome 10, Imprimerie royale, Paris, 1763 (lire en ligne)
  3. Anselme Gaëtan Desmarest, Encyclopédie méthodique ou par ordre de matières: mammalogie ou Description des espèces de mammifères, Volume 1, Panckoucke, 1820, cf 377 p. (lire en ligne)
  4. a b c d e f g h i j k l m et n Julian Chong, E. Panjang, D. Willcox, H.C. Nash, G. Semiadi, W. Sodsai, N. Lim, L. Fletcher, A. Kurniwan, S. Cheema, « Sunda pangolin Manis javanica (Desmarest, 1822) », dans Daniel WS Challender, Helen C. Nash, Carly Waterman (sous la direction de), Pangolins : Science, Society and Conservation, Academic Press, Elsevier, 2019 (ISBN 978-0-12-815507-3)
  5. a et b Muhammad H. Sulaiman, W A Azmi, M. Hassan, J Chong, « Current updates on the morpholocical measurements of the Malayan pangolin (Manis javanica) », Folia Zoologica, vol. 66, no 4,‎ 2017, p. 262-266
  6. a b c et d T. N. Lim, Autoecology of the Sunda pangolin (Manis javanica) in Singapore, Thesis National University of Singapore, 2007 (lire en ligne)
  7. Challender DWS, Nguyen VT, Jones M, May L., « Time-budgets and activity patterns of captive Sunda pangolins (Manis javanica). », Zool Biol., vol. 31, no 2,‎ 2012, p. 206-218
  8. Lekagul B, McNeely JA, Mammals of Thailand, Darnsutha Press, Bangkok, 1988
  9. Lim Norman, Ng Peter, « Home range, activity cycle and natal den usage of a female Sunda pangolin Manis javanica (Mammalia : Pholidota) in Singapore », Endangered species research, vol. 3,‎ 2007
  10. Challender D, Willcox DHA, Panjang E, Lim N, Nash H, Heinrich S, Chong J (2019), « Manis javanica. The IUCN Red List of Threatened Species 2019 »
  11. Dang, N.X., Tuong, N.X., Phong, P.H., Nghia, N.X., « The Pangolin Trade in Viet Nam », TRAFFIC Southeast Asia, Unpunished report, 2009
  12. Rachael Bale, National Geographic (7 janvier 2020), « Chine : les médicaments à base de pangolins ne sont plus remboursés » (consulté le 29 mai 2020)
  13. Karen Zhang, « Consider alternatives to pangolin scales, traditional Chinese medicine professors urge at conservation conférence in Hong Kong » (consulté le 3 juin 2020)
  14. Challender DWS, Harrop SR, MacMillan DC, « Understanding markets to conserve tradethreatened species in CITES », Biol Conserv, vol. 187,‎ 2015
  15. (en) « ZIMS - Species holding - Manis javanica », sur zims.species360.org (consulté le 16 février 2019)
  16. M.C. Wong, S.J.J. Cregeen, N.J. Ajami, J.F. Petrosino, « Evidence of recombination in coronaviruses implicating pangolin origins of nCoV-2019 », bioRxiv,‎ 2020 (lire en ligne)
  17. (en) Junwen Luan, Yue Lu, Xiaolu Jin et Leiliang Zhang, « Spike protein recognition of mammalian ACE2 predicts the host range and an optimized ACE2 for SARS-CoV-2 infection », Biochemical and Biophysical Research Communications, vol. 526, no 1,‎ mai 2020, p. 165–169 (PMID , PMCID , DOI , lire en ligne, consulté le 17 mai 2020)
  18. (en) Tommy Tsan-Yuk Lam, Marcus Ho-Hin Shum, Hua-Chen Zhu et Yi-Gang Tong, « Identification of 2019-nCoV related coronaviruses in Malayan pangolins in southern China », Microbiology,‎ 18 février 2020 (DOI , lire en ligne, consulté le 17 mai 2020)

Voir aussi

Références taxonomiques

Liens internes

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia FR

Pangolin javanais: Brief Summary ( Fransèis )

fornì da wikipedia FR

Manis javanica • Pangolin malais

Le Pangolin javanais ou Pangolin malais (Manis javanica) est une espèce de pangolins, mammifères insectivores de la famille des Manidae, vivant en Asie du Sud-Est.

C’est un animal au corps allongé, couvert d’écailles kératineuses, semi-arboricole. Le jour, il dort aussi bien dans des terriers que dans des cavités d’arbres, ou dans les branches de palmiers à huile. La nuit, il sort pour chasser fourmis et termites. Il utilise sa longue langue collante pour capturer ses proies, au sol ou dans la canopée forestière.

L'Union internationale pour la conservation de la nature (UICN) l'a classé dans les « espèces en danger critique d'extinction ». Depuis des siècles, le pangolin javanais a été un gibier de subsistance pour les indigènes ou les communautés locale d’Asie du Sud-Est. Ses écailles ont aussi été utilisées localement comme remède ou pour se protéger contre la magie maléfique. Mais une forte demande d’écailles venue des médecines traditionnelles chinoise et vietnamienne à partir des années 1990 a provoqué l’abandon de la consommation locale au profit du commerce international illicite qui offrait des prix beaucoup plus élevés. Une surexploitation a causé en quelques décennies l'effondrement des populations.

Présent sur le grand marché humide de Wuhan, ce Pangolin est l'une des espèces soupçonnées d'avoir été celle au sein de laquelle un coronavirus sauvage s'est humanisé pour devenir celui de la COVID-19 et ensuite donner la pandémie de COVID-19 qui a démarré en Chine en 2019.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia FR

Malajski ljuskavac ( Croat )

fornì da wikipedia hr Croatian

Malajski ili javanski ljuskavac (lat. Manis (Paramanis) javanica) je životinjska vrsta iz porodice Manidae.

Javlja se u jugoistočnoj Aziji, uključujući i države kao što su: Tajland, Indonezija, Vijetnam, Laos, Kambodža, Malezija i Singapur. Živi u šumi i provodi većinu svog vremena u hranjenju ili spavanju na stablima.

Malajski ljuskavac ima dužinu glave i tijela od 65 cm. Rep je oko 56 cm dug. Ljuskavac teži do 10 kilograma. Koža je gusta i prekrivena ljuskama. Iz kože rastu male dlačice. Pandže su jake i imaju sjajne nokte, kojima kopa u potrazi za mravima ili termitima. U ustima nema zube. Jezik je dug i ljepljiv, tako da njime pridržava mrave i termite.

Prirodni neprijatelji malajskoga ljuskavca najviše su: javanski tigar i oblačasti leopard.

Obično ima jedno ili dva mladunca godišnje. Prva tri mjeseca života, roditelji se brinu za mladunce. Odrasle jedinke obično žive osamljene te su aktivni noću.

Kada je u opasnosti, ljuskavac se zakotrlja u lopticu.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autori i urednici Wikipedije

Trenggiling biasa ( Indonesian )

fornì da wikipedia ID

Trenggiling biasa (Manis javanica syn. Paramanis javanica) adalah wakil dari ordo Pholidota yang masih ditemukan di Asia Tenggara. Hewan ini memakan serangga dan terutama semut dan rayap. Trenggiling hidup di hutan hujan tropis dataran rendah. Trenggiling kadang juga dikenal sebagai anteater (pemakan semut).

Bentuk tubuhnya memanjang, dengan lidah yang dapat dijulurkan hingga sepertiga panjang tubuhnya untuk mencari semut di sarangnya. Rambutnya termodifikasi menjadi semacam sisik besar yang tersusun membentuk perisai berlapis sebagai alat perlindungan diri. Jika diganggu, trenggiling akan menggulungkan badannya seperti bola. Ia dapat pula mengebatkan ekornya, sehingga "sisik"nya dapat melukai kulit pengganggunya.

Trenggiling terancam keberadaannya akibat habitatnya terganggu serta menjadi objek perdagangan hewan liar. Trenggiling merupakan salah satu hewan yang dilindungi di Indonesia.

Referensi

  1. ^ Templat:MSW3 Schlitter
  2. ^ Challender, D., Nguyen Van, T., Shepherd, C., Krishnasamy, K., Wang, A., Lee, B., Panjang, E., Fletcher, L., Heng, S., Seah Han Ming, J., Olsson, A., Nguyen The Truong, A., Nguyen Van, Q. & Chung, Y. (2014). "Manis javanica". IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.2. International Union for Conservation of Nature. Diakses tanggal 2014-07-29.Pemeliharaan CS1: Menggunakan parameter penulis (link)

Pranala luar

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Penulis dan editor Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia ID

Trenggiling biasa: Brief Summary ( Indonesian )

fornì da wikipedia ID

Trenggiling biasa (Manis javanica syn. Paramanis javanica) adalah wakil dari ordo Pholidota yang masih ditemukan di Asia Tenggara. Hewan ini memakan serangga dan terutama semut dan rayap. Trenggiling hidup di hutan hujan tropis dataran rendah. Trenggiling kadang juga dikenal sebagai anteater (pemakan semut).

Bentuk tubuhnya memanjang, dengan lidah yang dapat dijulurkan hingga sepertiga panjang tubuhnya untuk mencari semut di sarangnya. Rambutnya termodifikasi menjadi semacam sisik besar yang tersusun membentuk perisai berlapis sebagai alat perlindungan diri. Jika diganggu, trenggiling akan menggulungkan badannya seperti bola. Ia dapat pula mengebatkan ekornya, sehingga "sisik"nya dapat melukai kulit pengganggunya.

Trenggiling terancam keberadaannya akibat habitatnya terganggu serta menjadi objek perdagangan hewan liar. Trenggiling merupakan salah satu hewan yang dilindungi di Indonesia.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Penulis dan editor Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia ID

Manis javanica ( Italian )

fornì da wikipedia IT

Il pangolino del Borneo (Manis (Paramanis) javanica Desmarest, 1822) è un mammifero dell'ordine dei Pholidota.[2]

Descrizione

La lunghezza del corpo, testa compresa, è tra 45 e 70 cm; quella della coda tra 35 e 65 cm. Il peso è tra 3 e 5 kg. I maschi sono più grandi delle femmine. Il colore delle scaglie è tra l'ambrato e il marrone; la pelle è biancastra, mentre il pelo (che, come negli altri pangolini asiatici, è anche tra le scaglie) è più scuro. La testa e gli occhi sono piccoli. Per difendersi dalle termiti e formiche che cacciano possono chiudere narici e orecchie. Le zampe anteriori sono dotati di forti artigli adatti allo scavo. La coda è prensile. Le femmine hanno un solo paio di mammelle.

 src=
Rappresentazione di un pangolino in una tavola degli Acta Eruditorum del 1689

Biologia

La dieta consiste di formiche e termiti. Vive al suolo e scava tane, ma è anche un eccellente arrampicatore. Ha abitudini notturne.

Distribuzione e habitat

Vive nelle foreste dell'Indocina e dell'Indonesia, dalla Birmania e dal Vietnam al Borneo, Giava e Sumatra.

Conservazione

La IUCN red list considera questa specie «in pericolo critico».

Note

  1. ^ (EN) Challender, D., Nguyen Van, T., Shepherd, C., Krishnasamy, K., Wang, A., Lee, B., Panjang, E., Fletcher, L., Heng, S., Seah Han Ming, J., Olsson, A., Nguyen The Truong, A., Nguyen Van, Q. & Chung, Y., 2014, Manis javanica, su IUCN Red List of Threatened Species, Versione 2020.2, IUCN, 2020. URL consultato il 15 novembre 2014.
  2. ^ (EN) D.E. Wilson e D.M. Reeder, Manis (Paramanis) javanica, in Mammal Species of the World. A Taxonomic and Geographic Reference, 3ª ed., Johns Hopkins University Press, 2005, ISBN 0-8018-8221-4.

Bibliografia

  • (EN) Lim, N.T.L. and Ng, P.K.L., Home range, activity cycle and natal den usage of a female Sunda pangolin Manis javanica (Mammalia: Pholidota) in Singapore, in Endangered Species Research, vol. 3, 2007, pp. 1-8.

 title=
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autori e redattori di Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia IT

Manis javanica: Brief Summary ( Italian )

fornì da wikipedia IT

Il pangolino del Borneo (Manis (Paramanis) javanica Desmarest, 1822) è un mammifero dell'ordine dei Pholidota.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autori e redattori di Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia IT

Tenggiling ( malèis )

fornì da wikipedia MS


Tenggiling (bahasa Inggeris: Malayan Pangolin) ialah salah satu daripada haiwan yang terdapat di Malaysia. Nama sainsnya Manis javanica.[2]. [3]

Malaysia merupakan salah satu daripada 12 negara yang telah diiktiraf sebagai kepelbagaian raya "mega diversity" dari segi bilangan dan kepelbagaian flora dan fauna dengan 15,000 spesies pokok berbunga yang diketahui, 286 spesies mamalia, lebih 1,500 vertebrat darat, lebih 150,000 spesies invertebrat, lebih 1000 spesies rama-rama dan 12,000 spesies kupu-kupu, dan lebih 4,000 spesies ikan laut.

Taburan

Tenggiling boleh didapati di Asia Tenggara.

Ciri-ciri

Tenggiling adalah haiwan yang tergolong dalam golongan benda hidup, alam haiwan, bertulang belakang (vertebrat), kelas Mamalia. Dalam aturan : , tergolong dalam keluarga : . Tenggiling adalah haiwan berdarah panas, melahirkan anak, menjaga anak, dan mempunyai bulu di badan.

Jantung Tenggiling terdiri daripada 4 kamar seperti manusia. Kamar atas dikenali sebagai atrium, sementara kamar bawah dikenali sebagai ventrikel.

Apabila ia merasakan bahaya, ia akan menggulungkan tubuhnya sebagai suatu pertahanan dengan menggunakan sisiknya yang keras.

Makanan

Makanan utama tenggiling ialah semut dan anai-anai.

Pembiakan

Sebagai mamalia, Tenggiling berdarah panas, dan melahirkan anak.

Habitat

Biasanya suka berehat dalam lubang-lubang yang terdapat pada bahagian akar pokok yang besar, dan juga mengorek lubang dalam tanah. trenggiling juga suka bersembunyi dalam semak atau jerami

Pengekalan

Tenggiling merupakan haiwan yang dilindungi dan memerlukan lesen pemburuan.

Bahasa kiasan

Kenderaan milik persendirian seperti motorsikal atau kereta yang berusia biasanya akan dikiaskan sebagai tenggiling kerana rupanya yang purba dan pergerakkannya yang perlahan.

Rujukan

  1. ^ Challender, D.; Nguyen Van, T.; Shepherd, C.; Krishnasamy, K.; Wang, A.; Lee, B.; Panjang, E.; Fletcher, L.; Heng, S.; Seah Han Ming, J.; dll. (2014). "Manis javanica". The IUCN Red List of Threatened Species. IUCN. 2014: e.T12763A45222303. doi:10.2305/IUCN.UK.2014-2.RLTS.T12763A45222303.en. Dicapai 16 January 2018.
  2. ^ AKTA PERLINDUNGAN HIDUPAN LIAR 1972 ( Akta 76 )
    JADUAL SATU
    BINATANG-BINATANG LIAR YANG DIPERLINDUNGI SEPENUHNYA
  3. ^ JABATAN HIDUPAN LIAR SABAH.

Pautan luar

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Pengarang dan editor Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia MS

Tenggiling: Brief Summary ( malèis )

fornì da wikipedia MS


Tenggiling (bahasa Inggeris: Malayan Pangolin) ialah salah satu daripada haiwan yang terdapat di Malaysia. Nama sainsnya Manis javanica..

Malaysia merupakan salah satu daripada 12 negara yang telah diiktiraf sebagai kepelbagaian raya "mega diversity" dari segi bilangan dan kepelbagaian flora dan fauna dengan 15,000 spesies pokok berbunga yang diketahui, 286 spesies mamalia, lebih 1,500 vertebrat darat, lebih 150,000 spesies invertebrat, lebih 1000 spesies rama-rama dan 12,000 spesies kupu-kupu, dan lebih 4,000 spesies ikan laut.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Pengarang dan editor Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia MS

Javaans schubdier ( olandèis; flamand )

fornì da wikipedia NL

Het Javaans schubdier (Manis javanica) is een schubdier uit de familie Manidae en komt voor in Zuidoost-Azië, waaronder Thailand, Indonesië, Vietnam, Laos, Cambodja, Maleisië en Singapore. Ze komen voor in de bossen en spenderen het meest van hun tijd al etend of in de bomen om te slapen.

Het Javaans schubdier heeft een kop-romplengte van 40–65 cm. De staart wordt ongeveer 35–56 cm lang en ze kunnen tot 10 kilo wegen.[2] De huid is dik en wordt bedekt met schubben. Op de huid groeien daarnaast kleine haren. De klauwen zijn sterk en hebben grote nagels om in de grond te graven op zoek naar mierennesten of om een termietenheuvel open te breken. Op de neus zitten geen schubben en de mond heeft geen tanden. De tong is lang en kleverig, zodat de mieren en termieten eraan blijven plakken.

De natuurlijke vijanden van het Javaans schubdier zijn vooral de tijger en de nevelpanter.

Een Javaans schubdier krijgt meestal één of twee jongen per jaar. De stelletjes paren in de herfst en krijgen nageslacht in het winterhol. De eerste drie maanden van hun leven worden de jongen nog verzorgd door de ouders. Meestal leven de volwassen exemplaren solitair en zijn ze ´s nachts actief.

Wanneer het schubdier wordt aangevallen rolt het zich op tot een bal, om de zachte buik te beschermen.

Bronnen, noten en/of referenties
  1. (en) Javaans schubdier op de IUCN Red List of Threatened Species.
  2. [Shepherd, Chris R.; Shepherd, Loretta Ann (2012). A Naturalist's Guide to the Mammals of Southeast Asia. Wiltshire, UK: John Beaufoy Publishing. p. 12]
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia NL

Łuskowiec jawajski ( polonèis )

fornì da wikipedia POL
Commons Multimedia w Wikimedia Commons

Łuskowiec jawajski[3], pangolin jawajski[3], łuskowiec malajski, łuskowiec indochiński (Manis javanica) – ssak łożyskowy zaliczany do łuskowców.

Występuje w Azji Południowo-Wschodniej.

Przypisy

  1. Manis javanica, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.).
  2. Manis javanica. Czerwona księga gatunków zagrożonych (IUCN Red List of Threatened Species) (ang.).
  3. a b Wojciech Kruszyński (red.): Zeszyty Naukowe Uniwersytetu Przyrodniczego we Wrocławiu, nr 622. Wrocław 2016
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia POL

Łuskowiec jawajski: Brief Summary ( polonèis )

fornì da wikipedia POL

Łuskowiec jawajski, pangolin jawajski, łuskowiec malajski, łuskowiec indochiński (Manis javanica) – ssak łożyskowy zaliczany do łuskowców.

Występuje w Azji Południowo-Wschodniej.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia POL

Pangolim-malaio ( portughèis )

fornì da wikipedia PT

O Pangolim-malaio (Manis javanica) é um mamífero folidoto da família dos manídeos.[1] A espécie é considerada como Criticamente Ameaçada segundo a Lista Vermelha de Espécies Ameaçadas da IUCN.

Referências

  1. a b Challender, D., Willcox, D.H.A., Panjang, E., Lim, N., Nash, H., Heinrich, S. & Chong, J. (2019). Manis javanica (em inglês). IUCN 2019. Lista Vermelha de Espécies Ameaçadas da IUCN de 2019 Versão e.T12763A123584856. doi:10.2305/IUCN.UK.2019-3.RLTS.T12763A123584856.en Página visitada em 28 de outubro de 2021.
 title=
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autores e editores de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia PT

Pangolim-malaio: Brief Summary ( portughèis )

fornì da wikipedia PT

O Pangolim-malaio (Manis javanica) é um mamífero folidoto da família dos manídeos. A espécie é considerada como Criticamente Ameaçada segundo a Lista Vermelha de Espécies Ameaçadas da IUCN.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autores e editores de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia PT

Malajisk myrkott ( svedèis )

fornì da wikipedia SV

Malajisk myrkott (Manis javanica) är ett däggdjur i familjen myrkottar som förekommer i Sydostasien.

Kännetecken

Liksom hos andra myrkottar är kroppen, med undantag av nosen, buken och benens inre sida, täckt av stora, platta fjäll. Arten når en kroppslängd av 50 till 60 centimeter samt en svanslängd av 40 till 80 centimeter. Hannar är något större än honor. De rörliga fjällen har en brun till svartbrun färg och skarpa kanter. Huden vid oskyddade ställen är vitaktig och täckt av svarta hår. Malajisk myrkott har stora böjda klor vid framfötterna och även vid bakfötterna finns mindre klor. Liksom andra myrkottar har de en enkel uppbyggd skalle, en lång och klippig tunga och inga tänder.[2]

Utbredning och habitat

Malajisk myrkott förekommer i Sydostasien. Utbredningsområdet sträcker sig från Burma, södra Laos och Vietnam över Malackahalvön till öarna Sumatra, Borneo och Java. Populationen på Filippinerna klassificeras idag som självständig art, Manis culionensis. Individerna lever i olika habitat som skogar och savanner med buskar samt trädgårdar och jordbruksmark[2].

Levnadssätt

Individer av malajisk myrkott är skygga, aktiva på natten och lever främst ensamma. De gräver underjordiska bon eller övertar bon som lämnats av andra djur. Födan hittas på marken eller på träd. Ibland går de bara på sina bakfötter över marken och använder svansen för att hålla balansen. I träd klättrar de med hjälp av klorna och svansen som utgör ett gripverktyg. När de känner sig hotade kan de rulla ihop sig och för angripare är det mycket svårt att bryta fjällen.

Födan utgörs främst av myror och termiter. Malajisk myrkott använder den klibbiga tungan för att slicka insekterna som sönderdelas först i magsäcken.

Honor är dräktiga i ungefär 130 dagar och sedan föds vanligen ett enda ungdjur (sällan tvillingar)[2]. Ungarna föds med mjuka fjäll som stelnar under de första veckorna. Nyfödda myrkottar lever först i moderns bo och rider senare på honans svans. Ungarna avvänjas efter cirka tre månader och efter ungefär ett år är de könsmogna.

Livslängden är inte känd och det är även svårt att hålla arten i fångenskap. En individ av den nära besläktade arten Manis crassicaudata levde 20 år i fångenskap.[2]

Hot

I den traditionella kinesiska medicinen används myrkottens fjäll som botemedel mot hudsjukdomar och den jagas även för köttets skull. Sedan år 2000 förbjuder CITES handel med dessa djur. Trots allt hittas olika kroppsdelar på den svarta marknaden. Troligen hotas arten även av habitatförlust. IUCN listar malajisk myrkott som stark hotade (endangered).

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 19 november 2010., där anges följande källor:

Noter

  1. ^ Duckworth, J.W., Pattanavibool, A., Newton, P. & Nguyen Van Nhuan 2008 Manis javanica. Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 15 december 2010.
  2. ^ [a b c d] Manis javanica på Animal Diversity Web (engelska), besökt 16 december 2010.

Externa länkar

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia författare och redaktörer
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia SV

Malajisk myrkott: Brief Summary ( svedèis )

fornì da wikipedia SV

Malajisk myrkott (Manis javanica) är ett däggdjur i familjen myrkottar som förekommer i Sydostasien.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia författare och redaktörer
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia SV

Manis javanica ( ucrain )

fornì da wikipedia UK

Морфологія

Морфометрія. Довжина голови й тіла: 400—650, довжина хвоста: 350—560 (80—90% довжини голови й тіла), довжина задньої ступні: 61—97. Вага до 7 кг.

Опис. Характерно коричнюватий, лускатий ссавець, з довгими кігтями. Голова і хвіст довгі й тонкі, тримаються нижче рівня тіла, коли тварина рухається по землі. Хвіст обгортається навколо тіла, коли тварина потривожена, для захисту нелускатого низу. Зовнішні частини вуха непомітні, зводяться до невеликого хребця; лусочки по верхній частині голови продовжуються майже до ніздрів, передні кігті менш ніж на 50% довші, ніж задні кігті; чіпкий хвіст відносно довгий, з близько 30 лусками по краю і добре розвиненою, гладкою, залозистою накладкою на нижній частині для охоплення навколо гілок. Подібний вид, Manis pentadactyla, має відносно великі, помітні вуха, більш довгі передні кігті і більш короткий хвіст з менш ніж 20 лусками по краю.[2]

Поведінка і відтворення

Зазвичай нічний, поодинокий, спить протягом дня в підземних норах. Їжа складається виключно з мурашок і термітів, взятих із гнізда на деревах, на землі або під землею. гнізда комах відкриваються сильно пазуристими лапами і вміст злизується довгими, липким язиком.[2]

Загрози та охорона

Перебувають під загрозою зникнення. Чисельність скоротилося більш ніж на 90 відсотків в деяких частинах ареалу, у зв'язку з незаконним захопленням та полювання.[2] Захищений національним законодавством у Бангладеші, Індонезії, Малайзії, М'янмі, Філіппінах, Сінгапурі й Таїланді. Проживає на природоохоронних територіях, але все одно на нього ведеться полювання на деяких охоронних територіях, особливо в Таїланді.[3]

Виноски

  1. Станіславівський Натураліст
  2. а б в г Charles M. Françis A field guide to the mammals of South-East Asia - New Holland Publishers, 2008, p. 174
  3. Веб-сайт МСОП


licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Автори та редактори Вікіпедії
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia UK

Tê tê Java ( vietnamèis )

fornì da wikipedia VI
Bài này nói về một loài tê tê phổ biến tại Việt Nam; về các loài tê tê nói chung, xem bài Pholidota.

Tê tê Java,[2] danh pháp hai phần: Manis javanica, còn gọi là trút Java (tiếng Pháp gọi là Tê tê Mã Lai, tiếng Anh là Tê tê Sunda) là loài động vật có vú thuộc Bộ Tê tê (Pholidota) với bản địa Đông Nam Á bao gồm Thái Lan, Indonesia (các đảo Java, Sumatra, Borneoquần đảo Sunda nhỏ), Philippines, Việt Nam, Lào, Campuchia, MalaysiaSingapore.

Tại Việt Nam, tê tê Java sinh sống ở miền Nam trở ra đến vùng Quảng Nam[3].

Hình dạng

Tê tê Java có vảy bao phủ thân mình chỉ chừa phần bụng và mặt trong tứ chi. Ở những phần đó có lông thưa. Chân chúng có móng dài và cong. Đuôi chúng khá dài, hơn 4/10 chiều dài. Đuôi khỏe, chắc thịt; chỏm đuôi có da trơn, có thể vin bám vào cành cây khi leo trèo. Con trút trung bình dài 77,5–100 cm.

Chiều dài đầu và thân: 40 – 65 cm. Chiều dài đuôi: 35 – 56 cm. Trọng lượng:: Trung bình 6 – 8 kg (có khi lên đến 9 – 12 kg). Hình thái: Đuôi có khoảng 28 hàng vảy theo chiều dọc, 8 hàng vảy theo chiều ngang (3 hàng vảy mặt trên, 3 hàng vảy mặt dưới, 2 hàng mép đuôi). Thân có 16 – 19 hàng vảy. Cơ thể còn phủ thêm một lớp lông tơ mỏng và thưa xen vào các lớp vảy. Tai ngoài bị tiêu giảm. Tập tính: Hoạt động vào ban đêm. Đào hang sống dưới đất. Thức ăn chủ yếu là mối và kiến.

Phân biệt

Cũng phổ biến ở Việt Nam là tê tê vàng (Tê tê Trung Quốc). Tê tê Java có họ hàng gần gũi với Tê tê Trung Quốc. Tuy nhiên Tê tê Java lớn hơn, màu sáng hơn và có móng chân ngắn hơn Tê tê Trung Quốc. Ngoài ra Tê tê Java có những đặc điểm sau đây: vành tai gần như không có, chỉ có gờ nổi; lòng bàn chân trước có da trơn; tỷ lệ phần đuôi dài hơn; và vảy bọc sống mũi xuống gần sát lỗ mũi.[3]

Tình trạng bảo tồn

 src=
Một con tê tê Java ở Việt Nam

Số lượng giảm đi nhanh chóng do nạn săn bắt quá mức. Nghị định Số 160/2013/NĐ-CP (Nghị định về tiêu chí xác định loài và chế độ quản lý loài thuộc Danh mục loài nguy cấp, quý, hiếm được ưu tiên bảo vệ). Nghị định 32/2006/NĐ-CP: Nhóm IB (Nghiêm cấm khai thác vì mục đích thương mại). Sách đỏ Việt Nam (2007): EN (Nguy cấp). IUCN: CR (Cực kỳ nguy cấp). Công ước CITES: Phụ lục II.

Chú thích

  1. ^ Challender, D., Nguyen Van, T., Shepherd, C., Krishnasamy, K., Wang, A., Lee, B., Panjang, E., Fletcher, L., Heng, S., Seah Han Ming, J., Olsson, A., Nguyen The Truong, A., Nguyen Van, Q. & Chung, Y. (2014). “Manis javanica”. Sách Đỏ IUCN các loài bị đe dọa. Phiên bản 2014.2. Liên minh Bảo tồn Thiên nhiên Quốc tế. Truy cập ngày 29 tháng 7 năm 2014.
  2. ^ “Nghị định 160/2013/NĐ-CP của Chính phủ về tiêu chí xác định loài và chế độ quản lý loài thuộc danh mục loài nguy cấp, quý, hiếm được ưu tiên bảo vệ” (Thông cáo báo chí). Truy cập ngày 12 tháng 3 năm 2017.
  3. ^ a ă P F D Van Peenen, et al. Preliminary Identification Manual for Mammals of South Vietnam. Washington, DC: United States National Museum Smithsonian Institution: 1969.

Tham khảo

 src= Wikispecies có thông tin sinh học về Tê tê Java  src= Wikimedia Commons có thư viện hình ảnh và phương tiện truyền tải về Tê tê Java
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia VI

Tê tê Java: Brief Summary ( vietnamèis )

fornì da wikipedia VI
Bài này nói về một loài tê tê phổ biến tại Việt Nam; về các loài tê tê nói chung, xem bài Pholidota.

Tê tê Java, danh pháp hai phần: Manis javanica, còn gọi là trút Java (tiếng Pháp gọi là Tê tê Mã Lai, tiếng Anh là Tê tê Sunda) là loài động vật có vú thuộc Bộ Tê tê (Pholidota) với bản địa Đông Nam Á bao gồm Thái Lan, Indonesia (các đảo Java, Sumatra, Borneoquần đảo Sunda nhỏ), Philippines, Việt Nam, Lào, Campuchia, MalaysiaSingapore.

Tại Việt Nam, tê tê Java sinh sống ở miền Nam trở ra đến vùng Quảng Nam.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia VI

Яванский ящер ( russ; russi )

fornì da wikipedia русскую Википедию
Царство: Животные
Подцарство: Эуметазои
Без ранга: Вторичноротые
Подтип: Позвоночные
Инфратип: Челюстноротые
Надкласс: Четвероногие
Подкласс: Звери
Инфракласс: Плацентарные
Надотряд: Лавразиотерии
Отряд: Панголины
Семейство: Ящеровые
Род: Ящеры
Вид: Яванский ящер
Международное научное название

Manis javanica (Desmarest, 1822)

Охранный статус Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 584930NCBI 9974EOL 337659FW 233709

Яванский ящер[1], или индокитайский ящер[1], или яванский панголин[2] (лат. Manis javanica) — млекопитающее из отряда панголинов.

Распространён в Юго-Восточной Азии (Таиланд, Индонезия (острова Ява, Суматра, более мелкие), Филиппины, Вьетнам, Лаос, Камбоджа, Малайзия, Сингапур). Живет в лесах, активно лазает по деревьям в поисках пищи, которую также находит в подлеске. Несмотря на сходство с пресмыкающимися и ассоциативное название, относится к млекопитающим.

Близкие виды — Manis culionensis и китайский ящер.

Естественные враги — тигр, человек, леопард.

Описание вида и жизни

Имеет мощные когти, которыми вскапывает почву в поисках любимых гнезд муравьёв и насекомых. Любит питаться термитами. Самки крупнее самцов, голова панголина устроена своеобразно. Тело покрыто ороговевшей «броней».

Яванские ящеры рожают раз в год, одного или двух детенышей, о которых заботятся еще несколько месяцев.

Человек и ящер

Считается, что панголины (в том числе и этот вид) полезны — они поедают термитов и своими норами способствуют аэрации почвы. Однако люди охотились на них из-за мяса, шкур и прочих частей тела. Нужно сказать, что одной из целей охоты было получение лекарств для людей. Крупнейшим рынком убитых ящеров в 1980—1985 гг. были США.

Примечания

  1. 1 2 Соколов В. Е. Пятиязычный словарь названий животных. Млекопитающие. Латинский, русский, английский, немецкий, французский. / под общей редакцией акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., 1984. — С. 136. — 10 000 экз.
  2. Полная иллюстрированная энциклопедия. «Млекопитающие» Кн. 2 = The New Encyclopedia of Mammals / под ред. Д. Макдональда. — М.: Омега, 2007. — С. 466. — 3000 экз.ISBN 978-5-465-01346-8.
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Авторы и редакторы Википедии

Яванский ящер: Brief Summary ( russ; russi )

fornì da wikipedia русскую Википедию

Яванский ящер, или индокитайский ящер, или яванский панголин (лат. Manis javanica) — млекопитающее из отряда панголинов.

Распространён в Юго-Восточной Азии (Таиланд, Индонезия (острова Ява, Суматра, более мелкие), Филиппины, Вьетнам, Лаос, Камбоджа, Малайзия, Сингапур). Живет в лесах, активно лазает по деревьям в поисках пищи, которую также находит в подлеске. Несмотря на сходство с пресмыкающимися и ассоциативное название, относится к млекопитающим.

Близкие виды — Manis culionensis и китайский ящер.

Естественные враги — тигр, человек, леопард.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Авторы и редакторы Википедии

馬來穿山甲 ( cinèis )

fornì da wikipedia 中文维基百科
Tango-nosources.svg
本条目需要补充更多来源(2013年9月3日)
请协助添加多方面可靠来源改善这篇条目无法查证的内容可能會因為异议提出而移除。

馬來穿山甲學名Manis javanica),又名爪哇穿山甲爪哇鯪鯉,是東南亞的一種穿山甲,分佈在泰國印尼菲律賓越南老撾柬埔寨馬來西亞新加坡森林。牠們大部份時間都是在樹上休息或覓食。[2]

特徵

馬來穿山甲的爪厚及強壯,可以挖開螞蟻的巢及撕開白蟻的土堆。牠們沒有牙齒舌頭很長及帶有黏性,用來捕食螞蟻及白蟻。牠們的身體由一列列的鱗片及纖毛覆蓋。腳部的皮膚呈粿粒狀的,前肢上有墊。牠們的尾巴上有30個鱗片。牠們體長約65厘米,尾巴長56厘米,重達10公斤。雄性較雌性大隻。牠們的近親是中華穿山甲,但體型較大,顏色較淺,前爪較短。

行為

馬來穿山甲每年會產1-2隻幼穿山甲。牠們會在秋天交配,到了冬天就產子。出生後的幼穿山甲約需3個月的照顧。

馬來穿山甲很多時都是獨居的,晚間活動及很膽小。牠們的天敵有雲豹。當感到威脅時,牠們會捲曲成球狀來保護腹部柔軟的部位。牠們會在近白蟻的土堆及螞蟻的巢穴築巢,並以植物覆蓋來保溫[3],其巢穴可以幫助土壤通風。[4]

與人類關係

馬來穿山甲的皮膚、皮革及肉都是人類獵殺的目的。一些部位更有醫藥的療效。[2]當地人用牠們的皮革來製成驅散風濕熱的符咒,皮膚則用來製鞋。尼泊爾人認為牠們子宮的抽取物可以安胎。人類會挖開牠們的巢穴來捕獵牠們,或是以辣椒的氣味來逼出牠們。

保育

馬來穿山甲列在瀕危野生動植物種國際貿易公約的附錄II中,表示任何從野外捕獵的商業用途均被禁止。在多個不同國家及地區均禁止出口及貿易。[1]

參考

  1. ^ 1.0 1.1 Challender, D., Nguyen Van, T., Shepherd, C., Krishnasamy, K., Wang, A., Lee, B., Panjang, E., Fletcher, L., Heng, S., Seah Han Ming, J., Olsson, A., Nguyen The Truong, A., Nguyen Van, Q. & Chung, Y. Manis javanica. IUCN Red List of Threatened Species 2014.2. International Union for Conservation of Nature. 2014 [2014-07-29].
  2. ^ 2.0 2.1 Nowark, R. Walker's Mammals of the World Sixth Edition. Baltimore: The Johns Hopkins University Press. 1999. 引文格式1维护:冗余文本 (link)
  3. ^ Medway, L. The Wild Mammals of Malaya. London: Oxford University Press. 1969.
  4. ^ Heath, M. Manis pentadactyla. Mammalian Species. 1992, 414: 1–6.

外部連結

穿山甲科 Manidae穿山甲屬 Manis: 地穿山甲屬 Smutsia: 黑腹穿山甲屬 Phataginus:
 title=
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
维基百科作者和编辑

馬來穿山甲: Brief Summary ( cinèis )

fornì da wikipedia 中文维基百科

馬來穿山甲(學名:Manis javanica),又名爪哇穿山甲或爪哇鯪鯉,是東南亞的一種穿山甲,分佈在泰國印尼菲律賓越南老撾柬埔寨馬來西亞新加坡森林。牠們大部份時間都是在樹上休息或覓食。

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
维基百科作者和编辑

말레이천산갑 ( Corean )

fornì da wikipedia 한국어 위키백과

말레이천산갑(Manis javanica)은 유린목에 속하는 포유류의 일종이다. 순다천산갑 또는 자와천산갑(자바천산갑)으로도 부른다. 태국인도네시아(자와섬, 수마트라섬, 보르네오섬 그리고 소순다 열도)를 포함한 동남아시아에서 발견된다.[1][2] 이 천산갑은 동남아시아의 숲 서식지(일차림과 이차림, 관목림)와 농장(고무, 팜 오일)에서 발견된다. 주로 나무와 둥지 속에 있거나 먹이를 찾으면서 시간을 보낸다.

각주

  1. Schlitter, D.A. (2005). 〈Order Pholidota〉 [유린목]. Wilson, D.E.; Reeder, D.M. 《Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference》 (영어) 3판. 존스 홉킨스 대학교 출판사. 530쪽. ISBN 978-0-8018-8221-0. OCLC 62265494.
  2. “Manis javanica”. 《멸종 위기 종의 IUCN 적색 목록. 2006판》 (영어). 국제 자연 보전 연맹. 1996. 2006년 5월 11일에 확인함.
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia 작가 및 편집자