El ratpenat de sacs alars de Wagner (Cormura brevirostris) és una espècie de ratpenat que es troba al Brasil, Colòmbia, Costa Rica, Guaiana Francesa, Guyana, Nicaragua, Panamà, Perú, Surinam i Veneçuela.
El ratpenat de sacs alars de Wagner (Cormura brevirostris) és una espècie de ratpenat que es troba al Brasil, Colòmbia, Costa Rica, Guaiana Francesa, Guyana, Nicaragua, Panamà, Perú, Surinam i Veneçuela.
Die Kastanienbraune Sackflügelfledermaus (Cormura brevirostris), auch als Wagners Flügeltaschen-Fledermaus bezeichnet, ist eine Fledermausart aus der Familie der Glattnasen-Freischwänze (Emballonuridae), welche in Zentralamerika beheimatet ist. Sie ist die einzige Art ihrer Gattung.
Der Gattungsnamen Cormura leitet sich vom griechischen kormos („Stumpf“) und oura („Schwanz“) ab. Der lateinische Artnamen brevirostris setzt sich aus den Teilen brevis („kurz“) und rostrum („Gesicht“) zusammen.
Die Kastanienbraune Sackflügelfledermaus ist eine kleine Fledermaus mit einer Kopf-Rumpf-Länge von durchschnittlich 69,1 mm bei Weibchen und 66,3 mm bei Männchen, sowie einem Gewicht von 7 bis 11 g. Das weiche, dichte Fell ist von einem tiefen Schwarzbraun, oft mit einem Rotstich. Sie ist die einzige Fledermausart der Glattnasen-Freischwänze, deren sackähnliche Struktur der Männchen in der Mitte der Flughaut zwischen Ober- und Unterarm sitzt, während sich die Flügeltaschen anderer Glattnasen-Freischwänze näher am Körper befinden. Bei Weibchen sind die Flügeltaschen nur rudimentär vorhanden. Das freie Ende des Schwanzes ist nur 1–3 mm lang.
Die Kastanienbraune Sackflügelfledermaus ist wie die meisten Fledermäuse nachtaktiv. Sie jagt im dichten Wald an offenen Stellen unter den Baumkronen sowie auf Lichtungen nach Insekten. Die Echoortungsrufe bestehen aus drei Einzeltönen, wobei der erste Ton eine durchschnittliche Frequenz von 25,4 kHz aufweist und die nachfolgenden beiden Töne jeweils 2–3 kHz höher liegen. Die Dauer der einzelnen Töne liegt jeweils bei 5–10 ms. Tagsüber hängen Gruppen von 2 bis 5 Tieren in Baumlöchern und unter umgefallenen Bäumen, sowie an Brücken. Dabei bilden die Tiere eine dichte Traube, in der der Bauch eines Individuums den Rücken des nächsten berührt. Dabei bestehen die Gruppen meistens aus mehreren Männchen, aber nie aus mehreren Weibchen. An denselben Hangplätzen findet man manchmal auch Kolonien der Großen Sackflügelfledermaus. In Panama wurden trächtige Weibchen im April und Mai gefangen, jedoch nicht mehr ab Juni. Im Gegensatz dazu wurde in Französisch-Guayana trächtige Weibchen im August und September beobachtet, weswegen man davon ausgeht, dass sich die Paarungszeiten regional unterscheiden. Tragezeit und Wurfgröße sind unbekannt.
Die Kastanienbraune Sackflügelfledermaus ist in Zentralamerika von Nicaragua bzw. in den Süden Panamas, sowie in Südamerika im Amazonasbecken verbreitet. Ihr Bestand wird von der IUCN dank der weiten Verbreitung als ungefährdet eingestuft[1].
Die Kastanienbraune Sackflügelfledermaus (Cormura brevirostris), auch als Wagners Flügeltaschen-Fledermaus bezeichnet, ist eine Fledermausart aus der Familie der Glattnasen-Freischwänze (Emballonuridae), welche in Zentralamerika beheimatet ist. Sie ist die einzige Art ihrer Gattung.
Der Gattungsnamen Cormura leitet sich vom griechischen kormos („Stumpf“) und oura („Schwanz“) ab. Der lateinische Artnamen brevirostris setzt sich aus den Teilen brevis („kurz“) und rostrum („Gesicht“) zusammen.
The chestnut sac-winged bat, or Wagner's sac-winged bat (Cormura brevirostris) is a species of sac-winged bat native to South and Central America. It is the only species within its genus.
The chestnut sac-winged bat is a relatively small member of its family, with adults usually measuring 7 cm (2.8 in) in length, and weighing 7 to 11 g (0.25 to 0.39 oz). Soft, dense fur covers the body, and the inner parts of the wings, reaching as far as the mid-humerus and mid-femur on both the upper and lower surfaces. The fur is brown-black or red-brown in colour, being darker above, and paler on the underside of the animal. The wings are black, with the membranes extending as far as the ankles.[2]
The tail projects from the middle of the membrane between the legs, but does not extend beyond it, so is not visible in silhouette. The tail measures about 1.5 cm (0.59 in) in length, although only 1 to 3 mm (0.039 to 0.118 in) of the tip is visible above the membrane. Males of the species have sacs in the centre of the membranes on the forward surfaces of the wings, which reach from the edge of the membrane almost to the elbow. This distinguishes it from all other sac-winged bats, in which the sac is usually much closer to the body.[2]
In the south, chestnut sac-winged bats are found from eastern Ecuador and Peru, through northern Bolivia as far east as central Brazil. Further north, they are found throughout Colombia, Venezuela, and the Guyanas, and through Central America as far as eastern Nicaragua.[2] No subspecies have been identified. Their natural habitat is subtropical or tropical moist lowland forests.[1]
Chestnut sac-winged bats forage for insects in openings and gaps just below and around the forest canopy. They are active primarily just after dusk and just before dawn, spending the day resting in cavities in trees or fallen logs. They live in small groups of up to five individuals, each with no more than a single female.[3] The bats' echolocation calls consist of three short pulses, each higher in pitch than the last, and rising from 25 to 32 kHz. This frequency optimises the detection of flying insects at long range.[2] Breeding has been reported to take place between April and May in Panama,[4] but may occur at different times of the year elsewhere.[2]
The chestnut sac-winged bat, or Wagner's sac-winged bat (Cormura brevirostris) is a species of sac-winged bat native to South and Central America. It is the only species within its genus.
El murciélago chato (Cormura brevirostris),[3] también denominado murciélago de sacos pardo o murciélago saquero cachetón,[4] es un quiróptero de la familia de los Embalonúridos.[5] Es la única especie del género Cormura
Vive en los bosques húmedos de las tierras bajas, hasta los 1.000 [m] de altitud,[3] en Bolivia, Perú Brasil, Guayana Francesa, Surinam, Guyana,, Venezuela, Colombia, Ecuador, Panamá, Costa Rica y Nicaragua.[1]
Dorso color castaño intenso a negruzco; ventral relativamente pálido. Pelaje brillante y espeso. Piel de la cara y orejas negruzca; trago ancho, nariz corta con pelo casi hasta la punta. Sus membranas son negras; las alas están unidas a las patas en la base de los dedos. Sacos aéreos grandes. La longitud del cuerpo con la cabeza alcanza entre 4 y 5 8 cm, la de la cola de 1 a 1,6 cm, el pie entre 0,5 y 0,8 cm, la longitud de la oreja de 1,3 a 1,6 cm y la del antebrazo entre 4,5 y 5 cm. Pesa entre 7 y 11 g.[6]
Está asociado con las corrientes de agua y zonas húmedas, preferentemente en los bosques tropicales de hoja perenne. Vive dentro del bosque y el busca alimento en pequeños espacios abiertos, principalmente en vuelos largos y lentos, de unos 20 m de longitud, entre el dosel del bosque y del sotobosque o con frecuencia, en el borde del bosque. Se activa inmediatamente después del atardecer y se alimenta de pequeños insectos.[1]
Datos: Q135150
Multimedia:
Especies: Cormura brevirostris
El murciélago chato (Cormura brevirostris), también denominado murciélago de sacos pardo o murciélago saquero cachetón, es un quiróptero de la familia de los Embalonúridos. Es la única especie del género Cormura
Cormura brevirostris Cormura generoko animalia da. Chiropteraren barruko Emballonurinae azpifamilia eta Emballonuridae familian sailkatuta dago
Cormura brevirostris Cormura generoko animalia da. Chiropteraren barruko Emballonurinae azpifamilia eta Emballonuridae familian sailkatuta dago
Cormura est un genre de chauves-souris insectivores.
Cormura brevirostris (Wagner, 1843) est la seule espèce du genre Cormura. Elle vit en Amérique centrale et dans le nord de l'Amérique du Sud.
Cormura est un genre de chauves-souris insectivores.
Cormura brevirostris (Wagner, 1843) est la seule espèce du genre Cormura. Elle vit en Amérique centrale et dans le nord de l'Amérique du Sud.
Cormura brevirostris (Wagner, 1843) è un pipistrello della famiglia degli emballonuridi, unica specie del genere Cormura (Peters, 1867), diffuso nell'America centrale e meridionale.[1][2]
Il termine generico deriva dalla combinazione delle due parole greche κορμός, troncato e ουρά, coda, mentre il termine specifico deriva dalla combinazione delle due parole latine brevis, ossia corto e rostrum, riferito in questo caso alla particolare forma cranica.
Pipistrello di piccole dimensioni, con la lunghezza della testa e del corpo tra 58 e 72 mm, la lunghezza dell'avambraccio tra 44,5 e 49 mm, la lunghezza della coda tra 9 e 17 mm, la lunghezza del piede tra 6 e 9 mm, la lunghezza delle orecchie tra 13 e 16 mm e un peso fino a 11 g.[3]
Il cranio presenta un rostro accorciato, una profonda fossa tra le zone lacrimali e la cresta sagittale ben sviluppata. Gli incisivi superiori sono minuscoli, mentre il primo premolare superiore è piccolo e arrotondato. Gli incisivi inferiori sono piccoli e con tre cuspidi. Il primo premolare inferiore è di forma triangolare.
Sono caratterizzati dalla seguente formula dentaria:
3 2 1 1 1 1 2 3 3 2 1 3 3 1 2 3 Totale: 32 1.Incisivi; 2.Canini; 3.Premolari; 4.Molari;La pelliccia è soffice e densa e si estende sulle membrane alari fino alla metà dell'avambraccio e della tibia. Sono presenti due fasi di colore. Una è bruno-rossastra brillante, mentre l'altra è marrone scuro. Le parti inferiori sono leggermente più chiare. Le orecchie sono triangolari con la punta arrotondata. Il trago è di forma rettangolare, lungo circa un terzo dell'orecchio stesso. La sacca alare è situata circa al centro del propatagio e si estende fino al gomito. È più sviluppata nei maschi. L'uropatagio è ben sviluppato, la coda lo perfora a circa metà della sua lunghezza per divenire libera sopra di esso nella metà terminale. Il calcar è lungo. Le membrane alari sono attaccate alla base del dito più esterno e sono bruno-nerastre. Il cariotipo è 2n=22 FN=40.
Emette ultrasuoni sotto forma di impulsi composti ciascuno da tre segnali ripetuti a frequenze sempre più alte, variabili tra 25,4 kHz del primo a 32,1 kHz del terzo.
Si rifugia in gruppi di 2-5 individui nelle cavità degli alberi, in tronchi caduti, cavità superficiali alla base di essi e strutture in cemento, particolarmente sotto ponti. L'attività di caccia inizia solitamente subito dopo il tramonto e avviene a circa 5-10 metri dal suolo, il suo volo è veloce e molto distante dalla vegetazione.
Si nutre di piccoli insetti volanti, catturati negli spazi aperti all'interno delle foreste o sopra specchi d'acqua.
Femmine gravide sono state osservate a Panama in aprile e maggio, mentre nella Guyana francese ad agosto e settembre.
Questa specie è diffusa nell'America centrale dal Nicaragua centrale, attraverso Panama, Costa Rica, Colombia centrale e orientale, Ecuador orientale, Venezuela, Guyana, Guyana francese, Suriname, Brasile settentrionale e centro-occidentale, Perù orientale fino alla Bolivia settentrionale
Vive nelle foreste sempreverdi umide tropicali fino a 1.000 metri di altitudine, dove è associata a corsi d'acqua ed altri ambienti umidi.
La IUCN Red List, considerato il vasto areale, classifica C. brevirostris come specie a rischio minimo (LC).[1]
Cormura brevirostris (Wagner, 1843) è un pipistrello della famiglia degli emballonuridi, unica specie del genere Cormura (Peters, 1867), diffuso nell'America centrale e meridionale.
Cormura brevirostris is een zoogdier uit de familie van de schedestaartvleermuizen (Emballonuridae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Wagner in 1843.
De soort komt voor van Nicaragua zuidwaarts tot Peru en het midden van Brazilië.
Bronnen, noten en/of referentiesCormura brevirostris is een zoogdier uit de familie van de schedestaartvleermuizen (Emballonuridae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Wagner in 1843.
Cormura brevirostris é uma espécie de morcegos da família Emballonuridae. É encontrado na América do Sul: Brasil, Colômbia, Costa Rica, Guiana Francesa, Guiana, Nicarágua, Panamá, Peru, Suriname, e Venezuela.
Cormura brevirostris é uma espécie de morcegos da família Emballonuridae. É encontrado na América do Sul: Brasil, Colômbia, Costa Rica, Guiana Francesa, Guiana, Nicarágua, Panamá, Peru, Suriname, e Venezuela.
Cormura brevirostris[2][3] är en fladdermusart som först beskrevs av Wagner 1843. Cormura brevirostris är ensam i släktet Cormura som tillhör familjen frisvansade fladdermöss.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Individerna når en kroppslängd (huvud och bål) av 58 till 72 mm, en svanslängd av 9 till 17 mm och en vikt mellan 7 och 11 g. Underarmarna är 41 till 50 mm långa. Den fria delen av svansen som inte ligger i flygmembranen är bara 1 till 3 mm lång. Pälsen har en svartbrun till rödbrun färg och är på undersidan lite ljusare. Den säckformiga körteln som finns hos flera medlemmar av familjen ligger hos Cormura brevirostris i mitten av den svarta flygmembranen.[6]
Denna fladdermus har två från varandra skilda populationer i Central- och Sydamerika. Den första förekommer från Nicaragua till gränsen mellan Panama och Colombia. Den andra populationen hittas i norra Sydamerika öster om Anderna ungefär fram till centrala Bolivia och centrala Brasilien. Arten vistas i låglandet och i bergstrakter upp till 1000 meter över havet. Habitatet utgörs främst av regnskogar samt av andra fuktiga landskap. Där flyger Cormura brevirostris ofta över skogsgläntor eller längs skogens kanter.[1]
Individerna lämnar gömstället kort efter solnedgången och jagar flygande insekter.[1] De vilar i trädens håligheter, under nedfallna träd eller under broar. En grupp av upp till fem individer vilar tät intill varandra. Ibland bildas en formation där buken av en individ ligger på ryggen av nästa individ. Cormura brevirostris jagar med hjälp av ekolokalisering.[6]
Cormura brevirostris hotas i viss mån av skogsavverkningar men den har ett ganska stort utbredningsområde och kan troligen anpassa sig till förändringar. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Wikimedia Commons har media som rör Cormura brevirostris.
Wikispecies har information om Cormura brevirostris.
Cormura brevirostris är en fladdermusart som först beskrevs av Wagner 1843. Cormura brevirostris är ensam i släktet Cormura som tillhör familjen frisvansade fladdermöss. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
Individerna når en kroppslängd (huvud och bål) av 58 till 72 mm, en svanslängd av 9 till 17 mm och en vikt mellan 7 och 11 g. Underarmarna är 41 till 50 mm långa. Den fria delen av svansen som inte ligger i flygmembranen är bara 1 till 3 mm lång. Pälsen har en svartbrun till rödbrun färg och är på undersidan lite ljusare. Den säckformiga körteln som finns hos flera medlemmar av familjen ligger hos Cormura brevirostris i mitten av den svarta flygmembranen.
Denna fladdermus har två från varandra skilda populationer i Central- och Sydamerika. Den första förekommer från Nicaragua till gränsen mellan Panama och Colombia. Den andra populationen hittas i norra Sydamerika öster om Anderna ungefär fram till centrala Bolivia och centrala Brasilien. Arten vistas i låglandet och i bergstrakter upp till 1000 meter över havet. Habitatet utgörs främst av regnskogar samt av andra fuktiga landskap. Där flyger Cormura brevirostris ofta över skogsgläntor eller längs skogens kanter.
Individerna lämnar gömstället kort efter solnedgången och jagar flygande insekter. De vilar i trädens håligheter, under nedfallna träd eller under broar. En grupp av upp till fem individer vilar tät intill varandra. Ibland bildas en formation där buken av en individ ligger på ryggen av nästa individ. Cormura brevirostris jagar med hjälp av ekolokalisering.
Cormura brevirostris hotas i viss mån av skogsavverkningar men den har ett ganska stort utbredningsområde och kan troligen anpassa sig till förändringar. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.
Країни поширення: Болівія, Бразилія, Колумбія, Коста-Рика, Еквадор, Французька Гвіана, Гаяна, Нікарагуа, Панама, Перу, Суринам, Венесуела. Знайдено від низовин до 1000 м. Ці кажани пов'язані з потоками і вологими місцями, переважно в рівнинних і тропічних вічнозелених лісах.
Голова і тіло довжиною 50—60 мм, хвіст довжиною 6—12 мм, передпліччя довжиною 43—50 мм, середня вага 8.6 гр. для самців і 10.2 гр для самиць. Верх тіла червонувато-коричневий чи чорнувато-коричневий, низ блідіший. Є сумкоподібна залоза на крилах.
Вони живуть у лісі і полююють на невеликих відкритих просторах, в основному завдяки довгому, повільному польоту на висоті близько 20 метрів. Активність настає незабаром після заходу сонця, харчується дрібними літаючими комахами.
Вирубка лісу є загрозою. Можна припустити, що вид зустрічається в деяких охоронних територіях.
Cormura brevirostris là một loài động vật có vú trong họ Dơi bao, bộ Dơi. Loài này được Wagner mô tả năm 1843.[2]
Cormura brevirostris là một loài động vật có vú trong họ Dơi bao, bộ Dơi. Loài này được Wagner mô tả năm 1843.
袋翼蝠屬（袋翼蝠），哺乳綱、翼手目、鞘尾蝠科的一屬，而與袋翼蝠屬（袋翼蝠）同科的動物尚有蜂眼蝠屬（蜂眼蝠）、靈蝠屬（白靈蝠）、東非鞘尾蝠屬（南鞘尾蝠）、粗毛蝠屬（粗毛蝠）等之數種哺乳動物。
바그너주머니날개박쥐 또는 밤색주머니날개박쥐(Cormura brevirostris)는 대꼬리박쥐과에 속하는 박쥐의 일종이다. 남아메리카와 중앙아메리카의 토착종이다. 바그너주머니날개박쥐속(Cormura)의 유일종이다.
대꼬리박쥐과에 속하는 비교적 작은 박쥐로 성체의 몸길이는 7cm, 몸무게는 7~11g이다. 몸과 날개 안쪽 그리고 상체와 하체 표면의 상완골 중간과 대퇴골 중간까지 멀리 부드럽고 촘촘한 털이 덮여있다. 털은 갈색-검은색 또는 붉은색-갈색이며, 상체가 더 진하고 하체는 연한 색을 띤다. 날개는 검고, 비막은 발목까지 이어진다.[2]
다리 사이의 비막 중간에 꼬리가 돌출해 있지만, 다리를 넘을 정도로 길지 않고 그림자에 가려 보이지 않는다. 꼬리 길이는 약 1.5cm 정도지만 비막 밖으로 보이는 부분은 겨우 1~3mm 정도의 꼬리 끝에 불과하다. 대부분의 수컷은 팔다리 앞쪽 표면의 비막 중간에 주머니를 갖고 있으며 비막 끝부터 거의 팔꿈치까지 이어진다. 몸에 아주 가깝게 있는 주머니가 다른 모든 주머니날개박쥐와 구별되는 특징이다.[2]
남쪽에서 바그너주머니날개박쥐는 에콰도르 동부와 페루부터 볼리비아 북부를 거쳐 브라질 중부 지역과 같은 동부까지 분포한다. 북쪽에서는 콜롬비아 전역과 베네수엘라 그리고 기아나부터 중앙아메리카를 거쳐 니카라과 동부까지 지역에서 발견된다.[2] 아종은 알려져 있지 않다. 자연 서식지는 아열대 또는 열대 기후 지역의 습윤 저지대 숲이다.[1]
바그너주머니날개박쥐는 수관층 주변과 그 아래의 열린 공간과 틈 속에서 곤충을 먹이로 구한다. 어스름 이후와 동트기 직전에 주로 활동하며 낮에는 나무 구멍 또는 쓰러진 나무 속에서 시간을 보낸다. 최대 5마리까지 각자 한마리 이상의 암컷과 함께 무리를 지어 생활한다.[3]
반향정위 신호는 3개의 짧은 주파수로 이루어져 있으며, 각각 마지막보다 높고 25~32kHz까지 올라간다. 이 주파수는 먼 거리의 날아가는 곤충을 탐지하는 데 최적화되어 있다.[2] 파나마에서 관찰된 보고에 의하면, 4월과 5월 사이에 번식을 하지만[4] 다른 해에는 다른 때 번식을 할 수도 있다.[2]
.jpg){kind=small}
