Eptesicus pachyotis és una espècie de ratpenat que viu a la Xina, l'Índia, Myanmar i Tailàndia.
Està amenaçada d'extinció per la pèrdua del seu hàbitat natural.
The thick-eared bat (Eptesicus pachyotis) is a species of vesper bat native to China, India, Myanmar, Bangladesh and Thailand. Very little is known about the status and ecology of this bat, except that it may prefer to inhabit tropical moist deciduous forests.[1]
The thick-eared bat (Eptesicus pachyotis) is a species of vesper bat native to China, India, Myanmar, Bangladesh and Thailand. Very little is known about the status and ecology of this bat, except that it may prefer to inhabit tropical moist deciduous forests.
Eptesicus pachyotis es una especie de murciélago de la familia Vespertilionidae.
Se encuentra en China (Tíbet), al norte de Tailandia, al norte de Birmania, al oeste de la India y Bangladés.
Eptesicus pachyotis es una especie de murciélago de la familia Vespertilionidae.
Eptesicus pachyotis Eptesicus generoko animalia da. Chiropteraren barruko Vespertilioninae azpifamilia eta Vespertilionidae familian sailkatuta dago
Eptesicus pachyotis Eptesicus generoko animalia da. Chiropteraren barruko Vespertilioninae azpifamilia eta Vespertilionidae familian sailkatuta dago
Eptesicus pachyotis (Dobson, 1871) è un pipistrello della famiglia dei Vespertilionidi diffuso nel Subcontinente indiano e nell'Ecozona orientale.[1][2]
Pipistrello di piccole dimensioni, con la lunghezza della testa e del corpo tra 55 e 56 mm, la lunghezza dell'avambraccio tra 38 e 45,3 mm, la lunghezza della coda tra 40 e 41 mm, la lunghezza del piede tra 8 e 9 mm, la lunghezza delle orecchie tra 13 e 14 mm.[3]
Le parti dorsali sono marroni scure, mentre le parti ventrali sono più chiare. La testa è piatta, il muso è corto e largo, con due grosse masse ghiandolari sui lati. Le orecchie sono triangolari, con l'estremità arrotondata, i bordi ispessiti e carnosi. Il trago è corto, allargato verso l'estremità arrotondata e curvato in avanti. Le ali sono attaccate posteriormente alla base delle dita dei piedi. La punta della lunga coda si estende leggermente oltre l'ampio uropatagio.
Si nutre di insetti.
Questa specie è diffusa negli stati indiani orientali del Meghalaya e Mizoram, in Bangladesh, Cina centrale, Myanmar e Thailandia settentrionali.
Vive nelle foreste decidue umide tropicali.
La IUCN Red List, considerato il vasto areale e la popolazione presumibilmente numerosa, classifica E.pachyotis come specie a rischio minimo (LC).[1]
Eptesicus pachyotis (Dobson, 1871) è un pipistrello della famiglia dei Vespertilionidi diffuso nel Subcontinente indiano e nell'Ecozona orientale.
Eptesicus pachyotis is een zoogdier uit de familie van de gladneuzen (Vespertilionidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Dobson in 1871.
Bronnen, noten en/of referenties
Eptesicus pachyotis é uma espécie de morcego da família Vespertilionidae. Pode ser encontrada na China (Tibete), norte da Tailândia, norte de Mianmar, noroeste da Índia e Bangladesh.
Eptesicus pachyotis é uma espécie de morcego da família Vespertilionidae. Pode ser encontrada na China (Tibete), norte da Tailândia, norte de Mianmar, noroeste da Índia e Bangladesh.
Eptesicus pachyotis[2][3] är en fladdermusart som först beskrevs av George Edward Dobson 1871. Eptesicus pachyotis ingår i släktet Eptesicus och familjen läderlappar.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Denna fladdermus förekommer med flera från varandra skilda populationer i centrala och södra Asien. Arten hittas i Kina, i nordöstra Indien, i Bangladesh, i Burma och i angränsande områden av Laos och Thailand. Flera individer fångades i en fuktig tropisk skog. Annars är nästan inget känt och levnadssättet.[1]
Arten blir 55 till 56 mm lång (huvud och bål), har en 40 till 41 mm lång svans och underarmarna är 38 till 40 mm långa. Djuret har 8 till 9 mm långa bakfötter och 13 till 14 mm långa öron. Ovansidan är täckt av mörkbrun päls och undersidans päls är lite ljusare. Huvudet kännetecknas av en kort nos och trekantiga tjocka öron. De inre framtänderna i överkäken är tydlig längre än de yttre framtänderna. Dessutom finns i överkäken bara en premolar mellan hörntanden och molarerna.[6]
Eptesicus pachyotis är en fladdermusart som först beskrevs av George Edward Dobson 1871. Eptesicus pachyotis ingår i släktet Eptesicus och familjen läderlappar. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
Denna fladdermus förekommer med flera från varandra skilda populationer i centrala och södra Asien. Arten hittas i Kina, i nordöstra Indien, i Bangladesh, i Burma och i angränsande områden av Laos och Thailand. Flera individer fångades i en fuktig tropisk skog. Annars är nästan inget känt och levnadssättet.
Arten blir 55 till 56 mm lång (huvud och bål), har en 40 till 41 mm lång svans och underarmarna är 38 till 40 mm långa. Djuret har 8 till 9 mm långa bakfötter och 13 till 14 mm långa öron. Ovansidan är täckt av mörkbrun päls och undersidans päls är lite ljusare. Huvudet kännetecknas av en kort nos och trekantiga tjocka öron. De inre framtänderna i överkäken är tydlig längre än de yttre framtänderna. Dessutom finns i överkäken bara en premolar mellan hörntanden och molarerna.
Eptesicus pachyotis (Пергач товстовухий) — вид рукокрилих родини Лиликові (Vespertilionidae).
Країни поширення: Бангладеш, Китай, Індія, М'янма, Таїланд. Мешкає у вологих тропічних листяних лісах.
Загрози для цього виду залишаються невідомими. Цей вид не був записаний з будь-якої з природоохоронних територій.
Eptesicus pachyotis (Пергач товстовухий) — вид рукокрилих родини Лиликові (Vespertilionidae).
Eptesicus pachyotis là một loài động vật có vú trong họ Dơi muỗi, bộ Dơi. Loài này được Dobson mô tả năm 1871.[1]
Eptesicus pachyotis là một loài động vật có vú trong họ Dơi muỗi, bộ Dơi. Loài này được Dobson mô tả năm 1871.
굵은귀박쥐(Eptesicus pachyotis)는 애기박쥐과에 속하는 문둥이박쥐의 일종이다. 중국과 인도, 미얀마, 방글라데시 그리고 타이에서 발견된다. 열대 습윤 탈락성 숲에서 서식하는 것으로 추정하고 있는 것을 제외하고는 보전 상태와 생태에 대해서는 극히 일부만 알려져 있다.[1]