Head and body length: 520-670 mm
Tail length: 35-55 mm
Height: 330-400 mm
The pelage of Madoqua saltiana is soft and lax. The fur on the back varies from reddish-brown to yellowish-gray. The flanks are lighter. The front of the neck and breast is a reddish-gray and the legs are rusty red, along with the animal's nose, crest, and backs of the ears. The cheeks, neck, and throat present a peppery look of gray. Just the chin, inside of thighs, and central line of the underside is whitish in color (Haltenorth and Diller 1977, Nowak and Paradiso 1983).
M. saltiana have small accessory hooves and an inconspicuous tail. Males have ringed horns, which are stout at the base. The horns have slight longitudinal grooves, but these are somewhat concealed by the small tuft of hair on the forehead.Females have four mammae (Haltenorth and Diller 1977, Nowak and Paradiso 1983).
Range mass: 2 to 6 kg.
Average mass: 4.25 kg.
Other Physical Features: endothermic ; bilateral symmetry
Madoqua saltiana live in relatively dry regions with thick vegetation. This may be stony rocky slopes of 3 km in height or low shrubby bush (Duplaix and Simon 1976, Haltenorth and Diller 1977, Nowak and Paradiso 1983).
Terrestrial Biomes: savanna or grassland ; scrub forest
Salt's dik-dik can be found from northeastern Sudan to northern and eastern Ethiopia, and throughout Somalia (Nowak and Paradiso 1983).
Biogeographic Regions: ethiopian (Native )
Madoqua saltiana are herbivorous browsers. They will eat leaves of scrub, bushes, buds, plants, flowers, fruit, and herbs. However, they browse mainly on acacia bushes (Duplaix and Simon 1976, Haltenorth and Diller 1977, Nowak and Paradiso 1983).
Madoqua saltiana has been hunted for its skin to make gloves (Nowak and Paradiso 1983).
Positive Impacts: food ; body parts are source of valuable material
Hunters are disabled by the dik-dik's dramatic alarm behavior, because it warns other game that danger is near (Nowak and Paradiso 1983).
US Federal List: no special status
CITES: no special status
IUCN Red List of Threatened Species: least concern
Perception Channels: tactile ; chemical
Madoqua saltiana have excellent sight, smell, and hearing (Haltenorth and Diller 1977).
Female dik-diks give birth to one young twice a year. The newborn dik-dik weighs between 0.5 and 0.8 kg. It is hidden for at least 2 to 3 weeks. After one week, the infant dik-dik is able to eat solid food. However, it continues to nurse for 3 to 4 months (Haltenorth and Diller 1977).
At the age of 1 month, the male dik-dik begins to grow his horns. Male dik-diks reach sexual maturity at 8 to 9 months, and females at 6-8 months. The young are adult size after 8 months and stop growing completely after 12 months. Once sexual maturity is reached, they establish a territory with a mate. They may live 3 to 4 years in the wild (Haltenorth and Diller 1977).
Range number of offspring: 1 (low) .
Average number of offspring: 1.
Range weaning age: 1.5 to 4 months.
Average weaning age: 3.5 months.
Key Reproductive Features: gonochoric/gonochoristic/dioecious (sexes separate); sexual
Parental Investment: altricial
An dikdik Salt (Madoqua saltiana) a zo un antilopenn vihan hag a vev e reter Afrika.
El dic-dic de Phillips (Madoqua saltiana) és un petit antílop del gènere Madoqua (dic-dics). Viu a l'est d'Àfrica, a regions semiàrides o àrides amb arbustos. L'espècie se subdivideix en com a mínim cinc subespècies diferents, que són M. s. saltiana, M. s. hararensis, M. s. lawrancei, M. s. phillipsi i M. s. swaynei. Aquesta última és considerada com a espècie distinta per alguns zoòlegs.[1]
El dic-dic de Phillips (Madoqua saltiana) és un petit antílop del gènere Madoqua (dic-dics). Viu a l'est d'Àfrica, a regions semiàrides o àrides amb arbustos. L'espècie se subdivideix en com a mínim cinc subespècies diferents, que són M. s. saltiana, M. s. hararensis, M. s. lawrancei, M. s. phillipsi i M. s. swaynei. Aquesta última és considerada com a espècie distinta per alguns zoòlegs.
Das Eritrea-Dikdik oder Windspielantilope (Madoqua saltiana) ist eine Art aus der Familie der Hornträger.
Das Eritrea-Dikdik wird zwischen 52 und 67 Zentimetern lang und erreicht eine Schulterhöhe von 33 bis 40 Zentimetern. Der Schwanz ist zwischen 3,5 und 5,5 Zentimetern lang. Es wird 2 bis 6 Kilogramm schwer. Das samtig weiche Fell weist je nach Unterart und Lebensraum im Rücken eine rötlichbraune bis gelblichbraune Färbung auf, die zu den Flanken hin merkbar aufhellt. Der Hals ist rötlichgrau und die Beine sind außen rostrot gefärbt. Weite Teile des hinteren Kopfbereichs, insbesondere der Wangenbereich, aber auch der Nacken und die Halsseiten sind gräulich gefärbt. Der Schwanz ist ausgesprochen kurz und endet in einer unauffälligen Quaste. Männchen sind größer und kräftiger als die Weibchen. Das Männchen verfügt des Weiteren kleine Hörner im Stirnbereich. Die Hörner sind gerade oder leicht gekrümmt geformt. Sie sind an der Vorderseite gut sichtbar geringelt. An der Wurzel der Hörner sind kleine Haarbüschel erkennbar. Die Weibchen verfügen am Bauch über vier Zitzen, die zum Säugen der Jungtiere dienen. Die Art verfügt über relativ große, schwarz gefärbte, Augen, die seitlich am Kopf liegen.
Das Eritrea-Dikdik ist im östlichen Afrika, insbesondere in Dschibuti, Eritrea, Somalia, im nordöstlichen Sudan sowie im nördlichen Äthiopien verbreitet. Kleinere Populationen sollen auch in Kenia anzutreffen sein. Die Tiere bewohnen vor allem trockene Regionen mit reicher Buschvegetation. Sie sind von der Ebene bis zu einer Höhe von 2.500 Metern anzutreffen. Als Lebensräume werden Buschsavannen, mit Büschen durchsetztes Grünland sowie Wälder mit dichter Bodenvegetation bevorzugt.
Eritrea-Dikdiks sind ausgesprochen sozial und leben in kleine monogamen Familiengruppen, die aus einem Pärchen und deren Nachwuchs bestehen. Der Nachwuchs bleibt bis zur nächsten Trächtigkeit der Mutter in der Familiengruppe. Selten gibt es auch Einzelgänger. Die Art ist durchaus territorial und markiert ihr Revier mit Kot und Urin sowie mit einem Sekret aus Drüsen im Kopfbereich. Der Geruchssinn leitet die Tiere sicher durch ihre Reviere. Beide Geschlechter beteiligen sich an der Reviermarkierung. Bei Gefahr geben die Tiere pfeifende Geräusche von sich, die auch als Drohgebärde angesehen werden können. Einem Eindringling stellt nur das Männchen nach. Die kleinen Hörner können auch als Waffen eingesetzt werden. Kämpfe unter rivalisierenden Männchen haben meist nur symbolischen Charakter und es kommt selten zu Verletzungen. Eritrea-Dikdiks sind für gewöhnlich verschwiegen und halten sich in dichter Vegetation verborgen. Sie sind dämmerungs- und nachtaktiv, wobei die aktivsten Phasen in den frühen Morgen- und den späten Abendstunden liegen. Die Orientierung erfolgt über hoch entwickelte Sinne. Dies sind vor allem der Geruchssinn sowie das Gehör und der Sehsinn.
Das Eritrea-Dikdik ist ein reiner Pflanzenfresser. Es ernährt sich von Blättern, jungen Trieben, Knospen, Blüten, Blumen sowie von Gräsern, Kräutern und Früchten. Die grünen Pflanzenteile der Akazien (Acacia) werden besonders gern gefressen. Die Nahrungssuche erfolgt vor allem in den frühen Morgen- und späten Abendstunden. Der Trinkwasserbedarf wird zum Großteil über die Nahrung gedeckt.
Das Weibchen wird bereits mit 6 bis 8 Monaten, das Männchen erst mit 8 bis 9 Monaten, geschlechtsreif. Die Geschlechter führen eine monogame Einehe die nicht selten ein Leben lang hält. Die Paarungszeit erstreckt sich über das ganze Jahr. Der Großteil der Geburten fällt jedoch in die beginnende Regenzeit. Nach einer Tragzeit von 170 bis 180 Tagen bringt das Weibchen ein, selten auch zwei, Jungtiere zur Welt. Das Geburtsgewicht beträgt zwischen 500 und 800 Gramm. Die Nachgeburt wird von der Mutter gefressen um etwaige verräterische Gerüche zu beseitigen. In den ersten 3 Wochen bleibt das Jungtier im hohen Gras oder dichter Vegetation verborgen und die Mutter kommt nur zum Säugen vorbei, bleibt jedoch immer in der Nähe. Später folgt der Nachwuchs den Eltern. Ab dem zweiten Lebensmonat beginnen beim Männchen die Hörner zu wachsen, die man allerdings erst sehr viel später sehen kann, da die Hörner unter dem Haarschopf verborgen sind. Die Säugezeit erstreckt sich über 3 bis 4 Monate. Ab der zweiten Lebenswoche nimmt das Jungtier zusätzliche Nahrung auf. Nach 7 bis 8 Wochen ist das Jungtier genauso groß wie seine Eltern. Spätestens nach Ende des ersten Lebensjahres verlassen die Jungtiere ihre Eltern und werden selbstständig. Die Lebenserwartung beträgt 3 bis 4 Jahre.
Die Art wird in der Roten Liste der IUCN als "nicht gefährdet" (Least Concern) geführt.
Das Eritrea-Dikdik oder Windspielantilope (Madoqua saltiana) ist eine Art aus der Familie der Hornträger.
Salt's dik-dik (Madoqua saltiana) is a small antelope found in semidesert, bushland, and thickets in the Horn of Africa, but marginally also in northern Kenya and eastern Sudan.[1] It is named after Henry Salt, who was the first European to acknowledge the species in Abyssinia in the early 19th century.[2][3]
Salt's dik-diks are 52–67 cm (20–26 in) long, 33–41 cm (13–16 in) high, and weigh 2.5–4.0 kg (5.5–8.8 lb).[4] As in other dik-diks, the small, pointed horns are only present in the male.[5] Their colour varies significantly depending on the subspecies.
Together with the closely related silver dik-dik, this species forms the subgenus Madoqua in the genus Madoqua (other dik-diks are also in the genus Madoqua, but the subgenus Rhynchotragus).[6][7] The taxonomy of this subgenus is complex and a matter of dispute. Today, the most widely used treatment is based on a review in 1978,[8][9] but a significantly different treatment was presented in a review in 1972.[6] Following the review in 1978, the silver dik-dik is treated as a separate monotypic species, and Salt's dik-dik has five subspecies:[4][9]
In 2003, each of the above was proposed to represent an evolutionary species,[10] but at present, most maintain them as subspecies.[1][9] The review in 1972 differed significantly from the above. Under that treatment, three species are recognized in the subgenus Madoqua: Salt's sik-dik (M. saltiana with the subspecies saltiana and cordeauxi), Phillip's dik-dik (M. phillipsi with the subspecies phillipsi, gubanensis, hararensis, and lawrencei), and Swayne's dik-dik (M. swaynei with the subspecies swaynei, erlangeri, and piancentinii).[6] Of these taxa, M. s. cordeauxi, M. p. gubanensis, and M. p. erlangeri were considered entirely invalid in 1978.[8]
Salt's dik-diks are shy animals. They are active at night and dusk to avoid the midday heat, and are considered crepuscular. Dominant dik-diks flare their crests. The animals are most often found in pairs and small groups, and Salt's dik-diks mainly eat leaves and shoots of acacia trees. Due to ecological factors, Salt's dik-diks have a considerably lower basal metabolic rate than other ruminants that inhabit temperate and cold climates.[11]
The gestation period lasts approximately 150 –180 days. Female dik-diks give birth to 1 cub twice a year. The newborn is hidden in the nesting area for at least 2–3 weeks. After 1 week, an infant is able to eat solid food. However, it continues to nurse for 3–4 months. After the first month of life, young males begin to grow their horns. Salt's dik-dik reaches adult size after 8 months and stops growing completely after 12 months. As soon as the young dik-dik reaches sexual maturity (6–9 months), it establishes a territory with a mate. [12]
Salt's dik-dik (Madoqua saltiana) is a small antelope found in semidesert, bushland, and thickets in the Horn of Africa, but marginally also in northern Kenya and eastern Sudan. It is named after Henry Salt, who was the first European to acknowledge the species in Abyssinia in the early 19th century.
El dicdic de Salt (Madoqua saltiana) es una especie de mamífero artiodáctilo de la familia Bovidae. Vive en el este de África, en regiones semiáridas o áridas con arbustos. La especie se subdivide en al menos cinco subespecies diferentes, que son M. s. saltiana , M. s. hararensis , M. s. lawrance , M. s. phillipsia y M. s. swayne. Esta última es considerada como una especie distinta por algunos zoólogos.[1]
Alcanzan los 52 a 67 centímetros de largo, y 33 a 41 centímetros de alto y pesan 2,5 a 4 kilogramos.[2] Al igual que en otros dik- diks , los cuernos son pequeños y sólo están presentes en el macho.[3] El color varía significativamente dependiendo de la subespecie.
El dicdic de Salt (Madoqua saltiana) es una especie de mamífero artiodáctilo de la familia Bovidae. Vive en el este de África, en regiones semiáridas o áridas con arbustos. La especie se subdivide en al menos cinco subespecies diferentes, que son M. s. saltiana , M. s. hararensis , M. s. lawrance , M. s. phillipsia y M. s. swayne. Esta última es considerada como una especie distinta por algunos zoólogos.
Madoqua saltiana Madoqua generoko animalia da. Artiodaktiloen barruko Antilopinae azpifamilia eta Bovidae familian sailkatuta dago
Madoqua saltiana Madoqua generoko animalia da. Artiodaktiloen barruko Antilopinae azpifamilia eta Bovidae familian sailkatuta dago
Dik-dik de Salt
Madoqua saltiana est une espèce d'antilopes naines.
Selon Mammal Species of the World (version 3, 2005) (7 juin 2015)[1] :
Il dik-dik di Salt (Madoqua saltiana) è una piccola antilope diffusa nelle aree semi-desertiche e nelle aride macchie spinose dell'Africa orientale.
Quest'antilope, lunga 45–67 cm (a cui si aggiungono 3–5 cm di coda) e alta al garrese 30-40,5 cm, pesa solamente 2–4 kg.
Le zampe posteriori del dik-dik di Salt sono più lunghe di quelle anteriori; il collo e il dorso sono di colore grigio. I fianchi sono solitamente rossi. Il naso è di forma squadrata. Le piccole corna a forma di spina sono lunghe 7,3–9 cm.
Molti scienziati considerano il dik-dik di Swayne, M. s. swaynei, il dik-dik di Erlanger, M. s. erlangeri, e il M. s. citernii come una specie a sé stante, Madoqua swaynei, e il dik-dik dal ventre rosso, M. s. phillipsi, come Madoqua phillipsi. Il dik-dik argentato, M. piacentinii, era un tempo ritenuto una sottospecie del dik-dik di Salt:
Il dik-dik di Salt è un animale molto timido; per evitare il calore diurno tende ad essere attivo di notte e al crepuscolo. Proprio per questo è ritenuto un animale crepuscolare. I maschi dominanti si riconoscono dalla cresta eretta sulla testa. Spesso questi animali vivono in coppie e in piccoli gruppi. Si nutrono soprattutto di foglie e radici di alberi di acacia. A tutt'oggi non conosciamo granché sul comportamento riproduttivo di questa specie.
È diffuso nelle boscaglie e nelle aree di vegetazione spinosa sempreverdi e semi-decidue del Corno d'Africa.
Vive nel Corno d'Africa e in Etiopia.
Il dik-dik di Salt (Madoqua saltiana) è una piccola antilope diffusa nelle aree semi-desertiche e nelle aride macchie spinose dell'Africa orientale.
Eritrėjinis dikdikas (lot. Madoqua saltiana) – tikrųjų antilopių (Antilopinae) pošeimio dykaraginių (Bovidae) šeimos žinduolis.
Kūno aukštis 35-40 cm, masė 3-4 kg. Viršutinė kūno dalis rausvai ruda su smulkiomis pilkomis dėmelėmis. Šonai rausvai rudi, papilvė balta, kojos rausvai rudos. Ragai vidutiniškai 5 cm ilgio. Gyvena kalnuose iki 2500 m aukštyje virš jūros lygio.
Paplitęs Eritrėjoje ir Somalyje.
De saltdikdik (Madoqua saltiana) is een zoogdier uit de familie van de holhoornigen (Bovidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door de Blainville in 1816.
Bronnen, noten en/of referentiesDikdik żwawy[5] (Madoqua saltiana) – gatunek małej, półpustynnej antylopy, żyjący we wschodniej Afryce.
Można go spotkać na półpustyniach i sawannach Półwyspu Somalijskiego oraz w zachodniej części Etiopii.
Dikdiki żwawe są nieśmiałe i bardzo płochliwe. Zazwyczaj żerują w nocy, by uniknąć przegrzania organizmu. Często spotyka się je parami lub w małych grupach. Żywią się głównie liśćmi i pędami akacji. Samica rodzi jedno młode w roku. Waga urodzeniowa młodych wynosi 0,5-0,8 kg. Młody dikdik żwawy pozostaje w ukryciu przez 2-3 tygodnie. U samców w wieku 1 miesiąca zaczynają wyrastać rogi. Samce osiągają dojrzałość płciową w wieku 8-9 miesięcy, a samice w wieku 6-8 miesięcy. Młode w wieku 8 miesięcy dorównują rozmiarami dorosłym osobnikom. W naturze żyją 3 do 4 lat.
Za autora pierwszego opisu uznawany jest zwykle Anselme Gaëtan Desmarest (1816), który w „Nouveau Dictionnaire d' Histoire Naturelle” (1816, vol.2: 192) uznał autorstwo de Blainville'a podając nawet stronę, na której po raz pierwszy użyto nazwy saltiana[6][3].
Podgatunki M. s. swaynei, M. s. erlangeri, M. s. phillipsi i M. s. citernii często uważane są za odrębne gatunki. Czasami także gatunek M. piacentinii klasyfikowany jest w obrębie dikdika żwawego.
Dikdik żwawy (Madoqua saltiana) – gatunek małej, półpustynnej antylopy, żyjący we wschodniej Afryce.
Salts dik-dik (Madoqua saltiana) är en liten gasellantilop som hör till dik-dikantiloperna. Den lever i östra Afrika, i halvtorra till torra områden med skyddande buskvegetation. En indelning av arten i minst fem olika underarter är föreslagen. Dessa är M. s. saltiana, M. s. hararensis, M. s. lawrancei, M. s. phillipsi och M. s. swaynei. Den sistnämnda anses av en del zoologer vara en egen art.[1]
Salts dik-dik är en gracilt byggd liten antilop med en längd på 52 till 67 centimeter, en vikt på 2 till 4 kilogram och en mankhöjd på 33 till 40 centimeter. Pälsen är rödbrunaktig till grågulaktig, i lite olika nyanser på olika delar av kroppen. Svansen är kort, 3,5 till 5,5 centimeter. Det är bara hanen som har horn, dessa är korta och raka och ringade, mest framträdande närmast basen. Honorna har fyra spenar för att dia ungarna.[2]
Salts dik-dik förekommer i Djibouti, Eritrea, Etiopien, Somalia och Sudan. En mindre population finns möjligen i nordöstra Kenya. Den sammanlagda populationen uppskattades 1999 uppgå till 485 600 individer och arten är inte listad som hotad av IUCN.[1]
Salts dik-dik lever vanligen i små familjegrupper som består av en hane och en hona och dessas avkomma. Djuren är främst aktiva under morgontimmarna och under de senare kvällstimmarna. Födan består olika växtdelar som blad, skott, knoppar, blommor och frukter. Honan får oftast bara en unge per dräktighet. De första två till tre veckorna efter födseln håller sig ungen gömd i vegetationen. Den diar till tre eller fyra månaders ålder. Vid 6 till 8 månader blir honorna könsmogna, medan hanarna blir könsmogna vid 8 till 9 månader.[2]
Salts dik-dik (Madoqua saltiana) är en liten gasellantilop som hör till dik-dikantiloperna. Den lever i östra Afrika, i halvtorra till torra områden med skyddande buskvegetation. En indelning av arten i minst fem olika underarter är föreslagen. Dessa är M. s. saltiana, M. s. hararensis, M. s. lawrancei, M. s. phillipsi och M. s. swaynei. Den sistnämnda anses av en del zoologer vara en egen art.
Madoqua saltiana là một loài động vật có vú trong họ Bovidae, bộ Artiodactyla. Loài này được de Blainville mô tả năm 1816.[2]
Madoqua saltiana là một loài động vật có vú trong họ Bovidae, bộ Artiodactyla. Loài này được de Blainville mô tả năm 1816.
エリトリアディクディク(Madoqua saltiana)はアフリカの角の半砂漠地帯、森林地帯、茂みに生息する小さなアンテロープの一種で、ケニア北部やスーダン東部にも少数生息している[1] 。19世紀初頭にエチオピア帝国で発見され、英語名のSalt's dikdikは、その発見者、ヘンリー・ソルトにちなんで名付けられた[2][3]。
エリトリアディクディクは体長52 - 57センチメートル(20 - 26インチ)、体高33 - 41センチメートル(13 - 16インチ)、体重2.5 - 4.0キログラム(5.5 - 8.8ポンド)である[4]。他のディクディクのように、先の尖った小さな角はオスにだけついている[5]。体色は亜種によってかなり異なる。
近い関係であるシルヴァー・ディクディクとともに、エリトリアディクディクはMadoqua(ディクディク)属のMadoqua(ディクディク)という亜属である(他のディクディクは同様にMadoqua(ディクディク)属であるが、Rhychotragusという亜属である)[6][7]。この亜属の分類学は複雑で、議論の対象となっている。今日、最も広く使われているディクディクの分類における扱いは1978年の検討に基づいているが、[8][9]1972年の検討では、かなり異なった扱いが提示されている[6] 。1978年の検討では、silver dik-dikは別の単型として扱われ、エリトリアディクディクは五つの亜種を持つとされた[4][9]。
2003年に上記のそれぞれの種は進化学的種を表すということを提案されたが、[10] 現在、ほとんどの人はこれらが亜属であるという認識を保っている[1][9]。しかし、1972年の検討は上記のものとかなり異なる。1972年の検討での扱いのもとでは、エリトリアディクディク (saltianaとcordeauxiという亜種をもつ)、 Phillip's dik-dik (phillipsi、gubanensis、hararensis そしてlawrenceiという亜種を持つ) そして、Swayne's dik-dik (swaynei、erlangeriそしてpiancentiniiという亜種を持つ)の三種はMadoqua(ディクディク)という亜属として認識されている[6]。1978年、cordeauxi, gubanensisそしてerlangeri といったタクソンは完全に無効であると見なされた[8]。
エリトリアディクディクは内気な動物である。昼時の暑さを避けるため、夜や夕暮れに活発に活動し、薄明薄暮性の動物であると考えられている。集団では支配的なディクディクは頭頂部の毛をたてている。エリトリアディクディクはだいたい一組か小さなグループでみられ、主にアカシアの木の葉や芽を食べる。この種の生殖行動についてはあまり分かっていない。
エリトリアディクディク(Madoqua saltiana)はアフリカの角の半砂漠地帯、森林地帯、茂みに生息する小さなアンテロープの一種で、ケニア北部やスーダン東部にも少数生息している 。19世紀初頭にエチオピア帝国で発見され、英語名のSalt's dikdikは、その発見者、ヘンリー・ソルトにちなんで名付けられた。
솔트딕딕 또는 솔트작은영양(Madoqua saltiana)은 작은 영양의 일종으로 아프리카의 뿔의 준 사막지대와 덤불 숲에서 서식하며, 케냐 북부와 수단 동부에서도 발견된다.[1] 학명은 19세기초 아비시니아에서 이 종을 처음 발견한 솔트(Henry Salt)의 이름에서 유래했다.[2]
솔트딕딕은 몸길이 52~67cm, 어깨 높이 33~41cm에 몸무게는 2.5~4.0kg 정도이다.[3] 솔트딕딕은 다른 딕딕처럼, 수컷이 작고 뾰족한 뿔을 갖고 있다.[4] 아종에 따라 다양한 색을 띤다.
솔트딕딕은 근연종 은색딕딕과 함께 작은영양속의 딕딕아속(Madoqua)을 형성한다.(다른 딕딕은 린코트라구스아속(Rhynchotragus)에 포함된다.)[5][6] 이 아속 분류는 복잡하고 논쟁의 여지가 많다. 현재 1978년 분류가 가장 널리 받아들여지고 있으며,[7][8]1972년 분류 방식과는 상당히 다르다.[5] 1978년 분류에 의해 은색딕딕은 별도의 종으로 취급했으며, 솔트딕딕은 5종의 아종으로 분류한다.[3][8]