Nomada obtusifrons ist eine Biene aus der Familie der Apidae.
Die Bienen haben eine Körperlänge von fünf bis sieben Millimetern. Der Kopf und Thorax der Weibchen ist schwarz und ist rot gezeichnet. Letzterer hat manchmal auch kleine gelbliche Flecken. Die Tergite sind rot. Teilweise sind sie stark verdunkelt, teilweise haben sie weißgelbe Flecken. Das Labrum ist schwarz und hat ein kleines Zähnchen. Charakteristisch für die Art ist der abgeflachte Wulst zwischen den Fühlern, der bei ähnlichen Arten als kantiger Stirnkiel ausgebildet ist. Das Schildchen (Scutellum) ist schwarz und trägt deutliche Höcker. Die Schienen (Tibien) der Hinterbeine sind am Ende stumpf und haben vier oder fünf dicke, kurze, kleine Dornen. Die Männchen sind den Weibchen ähnlich, ihre Mandibeln und der Vorderrand der Stirnplatte sind jedoch gelb. Die Hintertibien tragen zwei bis drei kleine Dornen.
Die Art ist in Mittel-, Nord- und Osteuropa verbreitet. Die Tiere fliegen von Anfang Juli bis Anfang August. Sie parasitieren Andrena coitana, vielleicht auch Andrena tarsata.
Felix Amiet, M. Herrmann, A. Müller, R. Neumeyer: Fauna Helvetica 20: Apidae 5. Centre Suisse de Cartographie de la Faune, 2007, ISBN 978-2-88414-032-4.
Nomada obtusifrons is a Palearctic species of nomad bee.[1][2]
Nomada obtusifrons is a Palearctic species of nomad bee.
De platkielwespbij (Nomada obtusifrons) is een vliesvleugelig insect uit de familie bijen en hommels (Apidae). De wetenschappelijke naam van de soort is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1848 door Nylander.[1]
Bronnen, noten en/of referentiesFröjdgökbi, Nomada obtusifrons, är ett bi i släktet gökbin. Den har även tidigare kallats trubbgetingbi.[1]
Arten saknar den getinglika teckning som annars är vanlig bland gökbin; huvud och mellankropp är svarta, medan bakkroppen är mörkröd med blekgula och svarta markeringar. Könen är lika långa, 5 till 7 mm, men hanen skiljer sig från honan genom sina gula käkar.[4] Han har dessutom ofta mindre rött på bakkroppen än honan. Likt många gökbin har arten en kam mellan antennfästena; karakteristiskt för arten är att denna inte är spetsig, utan trubbigt avhuggen.[1]
Fröjdgökbiet flyger från slutet av juni till augusti/september. Det är inte förospecialiserat utan besöker flera olika, blommande växter,[5] framför allt fibblor och tistlar[1].
Arten är boparasit hos fröjdsandbi (Andrena coitana)[1] och troligtvis även kustsandbi (A. tarsata); honan lägger ägg i värdarternas bon, den nykläckta larven äter upp värdägget och lever av den insamlade näringen. Fröjdgökbiet förekommer i samma habitat som dess värdar, öppen skogsmark och ängsmarker.[5]
Arten finns i norra och mellersta Europa från Frankrike, Tyskland och delar av Balkan till Brittiska öarna och södra Fennoskandien.[5] Artens nuvarande svenska utbredning utgörs av ett område i västra Mellansverige från Bohuslän till Närke samt Uppland. Den har emellertid haft betydligt större utbredning, från Skåne, Gotland, östra Mellansverige och, under 1800-talet, Ångermanland. Minskningen antages fortsätta, och arten är rödlistad som sårbar ("VU"). Minskningen beror framför allt på värdartens, fröjdsandbiets, minskning, vilken i sin tur är en följd av övergödning och ett modernt, monokulturellt jordbruk.[1] I Finland, där arten inte påträffats sedan 1970-talet[1], är den klassificerad som starkt hotad ("EN").[2]
Fröjdgökbi, Nomada obtusifrons, är ett bi i släktet gökbin. Den har även tidigare kallats trubbgetingbi.
Nomada obtusifrons là một loài Hymenoptera trong họ Apidae. Loài này được Nylander mô tả khoa học năm 1848.[2]
Nomada obtusifrons là một loài Hymenoptera trong họ Apidae. Loài này được Nylander mô tả khoa học năm 1848.