Franssmalbi (Lasioglossum sexstrigatum)[1][2] är en biart som först beskrevs av Schenck 1870. Den ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.[3][4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
Franssmalbiet är ett slankt, övervägande svart bi. Tergiterna, segmenten på bakkroppens ovansida, har ljusa hårband i bakkanten. Hanen skils från honan på att han har runt ansikte, medan bredden är större än höjden på honans ansikte. Hanens genomsnittliga längd är dessutom något mindre: Honan blir 6 till 7 mm lång, hanen 5 till 7 mm.[6]
Franssmalbiet föredrar sandiga habitat, som sandtag, dyner, flygsandfält och sandiga ruderatområden. Den kan även förekomma i glesare skogsområden.[6]
Larvbona grävs ut i marken. Arten är solitär, men honorna gräver gärna ut sina bon tillsammans, i större eller mindre kolonier. Bona fylls med näring i form av pollen; arten är polylektisk, den hämtar pollen från flera blommande växter i familjerna korgblommiga växter, rosväxter, videväxter och gurkväxter.[6] Larvbona kan parasiteras av gökbiet Nomada sheppardana, småblodbi, pannblodbi eller dvärgblodbi, som lägger ägg i värdbona. Den utkläckta larven lever av den insamlade födan, efter det värdägget ätits upp eller värdlarven dödats.[7]
Utbredningsområdet omfattar Eurasien från Belgien i väster till Uralbergen i öster, med sydgräns från södra Schweiz och nordvästra Italien till Armenien.[8] I norr går det upp till Litauen och Sverige[8][7]. Arten har även påträffats i Japan.[8]
Wikispecies har information om Lasioglossum sexstrigatum.
Franssmalbi (Lasioglossum sexstrigatum) är en biart som först beskrevs av Schenck 1870. Den ingår i släktet smalbin och familjen vägbin. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
