La Chimabachinae ochimabàcids, és una subfamília de lepidòpters dins de la família Lypusidae. La subfamília solia classificar-se com una subfamília de Oecophoridae, però la recerca filogenètica actual la classifica com una subfamília de Lypusidae. Alguns autors la van col·locar com a subfamília Cryptolechiinae en la família Depressariidae. La subfamília es distribueix a l'ecozona Paleàrtica, que va des d'Europa fins al Japó, encara que s'ha introduït a Nord-America el fullador de nabius (Dasystoma salicella).
Les ales són àmplies i arrodonides i els ocels estan molt lluny dels ulls si estan presents. Les part superior dels segments abdominals no tenen espines sèptiques, que és el cas de la majoria de les famílies relacionades.
Les larves s'alimenten de les especies Betulaceae, Rosaceae i Ericaceae. Mengen les fulles en desenvolupament, les flors i les fruites. També retallen i lliguen les fulles per fer refugis.
La Chimabachinae ochimabàcids, és una subfamília de lepidòpters dins de la família Lypusidae. La subfamília solia classificar-se com una subfamília de Oecophoridae, però la recerca filogenètica actual la classifica com una subfamília de Lypusidae. Alguns autors la van col·locar com a subfamília Cryptolechiinae en la família Depressariidae. La subfamília es distribueix a l'ecozona Paleàrtica, que va des d'Europa fins al Japó, encara que s'ha introduït a Nord-America el fullador de nabius (Dasystoma salicella).
Les ales són àmplies i arrodonides i els ocels estan molt lluny dels ulls si estan presents. Les part superior dels segments abdominals no tenen espines sèptiques, que és el cas de la majoria de les famílies relacionades.
Les larves s'alimenten de les especies Betulaceae, Rosaceae i Ericaceae. Mengen les fulles en desenvolupament, les flors i les fruites. També retallen i lliguen les fulles per fer refugis.
De kortvleugelmotten (Chimabachidae) zijn een familie van vlinders in de superfamilie Gelechioidea. De familie telt zeven soorten, verdeeld over twee geslachten, en werd ook wel beschouwd als een onderfamilie van de sikkelmotten (Oecophoridae), uit dezelfde superfamilie. Onder meer Hodges deed dat in 1974.[1] In de revisie door Van Nieukerken et al. (2011), kreeg het taxon een status als zelfstandige familie in de superfamilie Gelechioidea.[2] De twee geslachten zijn Dasystoma en Diurnea.
In Europa komen de volgende soorten voor:
Deze soorten komen alle in Nederland en België voor.
Overige soorten:
De kortvleugelmotten (Chimabachidae) zijn een familie van vlinders in de superfamilie Gelechioidea. De familie telt zeven soorten, verdeeld over twee geslachten, en werd ook wel beschouwd als een onderfamilie van de sikkelmotten (Oecophoridae), uit dezelfde superfamilie. Onder meer Hodges deed dat in 1974. In de revisie door Van Nieukerken et al. (2011), kreeg het taxon een status als zelfstandige familie in de superfamilie Gelechioidea. De twee geslachten zijn Dasystoma en Diurnea.
In Europa komen de volgende soorten voor:
Dasystoma salicella (Hübner 1796) Diurnea fagella (Denis & Schiffermüller, 1775) Diurnea lipsiella (Denis & Schiffermüller, 1775)Deze soorten komen alle in Nederland en België voor.
Overige soorten:
Dasystoma kurentzovi (Lvovsky, 1990) Diurnea fumida (Butler, 1879) Diurnea issikii Saito, 1979 Diurnea soljanikovi Lvovsky, 1986Dorskmøll (Chimabachidae) er en liten familie av sommerfugler som hører til den artsrike gruppen Gelechioidea. De blir noen ganger regnet som en underfamilie under den store familien prydmøll (Oecophoridae). De utmerker særlig ved at hunnene har reduserte vinger og ikke kan fly.
Små (vingespenn hos hannene 15 – 30 mm), grå eller brunlige møll. Kroppen er ganske slank hos hannene, mens hunnene har en stor, pølseformet, eggfylt bakkropp og virker svært trinne. Hodet er lite med ganske lange, fremoverrettede palper. Antennene er trådformede, litt kortere enn forvingene hos hannene, ofte med ganske lange, utstående hår på alle leddene. Forvingene brunlige eller gråspraglete, mer eller mindre ovale til avrundet trekantede hos hannene, kortere enn bakkroppen og tilspissede hos hunnene. Hos noen hunner er vingene nesten helt forsvunnet. Bakvingene er brede og avrundede hos hannene, reduserte hos hunnene. Beina er ganske lange med markerte sporer.
Dorskmøllenes larver kan angripe mange forskjellige busker og trær. De lever i løse silkespinn på bladene. Hunnene kan ikke fly, og sitter stille og venter på hannene, som tiltrekkes av feromoner. De har en stor eggproduksjon. Hannene flyr om natten, og finnes ofte sittende på trestammer om dagen.
Dorskmøll (Chimabachidae) er en liten familie av sommerfugler som hører til den artsrike gruppen Gelechioidea. De blir noen ganger regnet som en underfamilie under den store familien prydmøll (Oecophoridae). De utmerker særlig ved at hunnene har reduserte vinger og ikke kan fly.
Dagmalar, Chimabachidae[1] är en familj av fjärilar. Dagmalar ingår i ordningen fjärilar, klassen egentliga insekter, fylumet leddjur och riket djur.[1]
.jpg)
Wikimedia Commons har media som rör Dagmalar.
Denna artikel om fjärilar saknar väsentlig information. Du kan hjälpa till genom att tillföra sådan.
