The Sichuan tit (Poecile weigoldicus) is a species of bird in the tit family Paridae. It is found in central China.
This species was formerly treated as a subspecies of the willow tit (Poecile montanus). It was promoted to species status based on a genetic analysis published in 2002.[1][2] It is monotypic: no subspecies are recognised.[3]
The Sichuan tit (Poecile weigoldicus) is a species of bird in the tit family Paridae. It is found in central China.
This species was formerly treated as a subspecies of the willow tit (Poecile montanus). It was promoted to species status based on a genetic analysis published in 2002. It is monotypic: no subspecies are recognised.
El carbonero de Weigold o carbonero de Sichuan (Poecile weigoldicus) es una especie de ave paseriforme de la familia Paridae endémica del suroeste y centro de China.[1] Anteriormente se consideraba una subespecie del carbonero montano.[2]
El carbonero de Weigold o carbonero de Sichuan (Poecile weigoldicus) es una especie de ave paseriforme de la familia Paridae endémica del suroeste y centro de China. Anteriormente se consideraba una subespecie del carbonero montano.
Poecile weigoldicus
La Mésange de Weigold, Poecile weigoldicus, est une espèce d'oiseaux de la famille des Paridés. Elle vit dans le sud-ouest de la Chine.
Sichuanmes[1] (Poecile weigoldicus) är en fågel i familjen mesar inom ordningen tättingar.[2] Dess artstatus är omdiskuterad, ömsom behandlad som egen art, ömsom som underart till talltita. Fågeln förekommer enbart i ett litet område i sydvästra Kina.
Sichuanmesen är en 13 cm lång tita, lik talltitan (som vissa anser den vara en del av), med svart haklapp och vita kinder. Hjässan är dock mörkbrun, ej svart. Resten av fjäderdräkten är mycket mörkare brun, ovansidan djupt brun och undersidan kanelbeige. Könen är lika, ungfåglarna är mattare. Jämfört med närmast förekommande underart av talltita, affinis, har den även längre vingar, kortare stjärt och avvikande sång.[3]
Arten förekommer i bergstrakter i sydvästra Kina, från Sichuan till östra Tibet, sydöstra Qinghai och nordvästra Yunnan.[2] Tidigare betraktades taxonet som en underart av talltita (Poecile montanus). Den urskiljs numera som egen art av både tongivande Clements et al och IOC, på basis av DNA-studier som visar att den är genetiskt rätt avlägsen talltitan och skildes från för två eller tre miljoner år sedan.[3] Den är troligen också parapatrisk med talltitans underart affinis.[3] Vissa behåller den dock inom talltitan i väntan på mer djupgående studier.[4]
Talltitan med släktingar placerade tidigare i det stora messläktet Parus. Data från jämförande studier av DNA och morfologi visade att en uppdelning av släktet bättre beskriver mesfåglarnas släktskap[5] varför de flesta auktoriteter idag behandlar Poecile som ett distinkt släkte.[2][6]
Fågeln lever av fjärilslarver, andra insekter och frön. Den hackar ut en skålformad hålighet i en rutten stubbe eller i ett träd. Boet fodras med djurhår och träflisor, möjligen också fjädrar. Däri lägger den fem till sex vita ägg med små rödaktiga fläckar.
Internationella naturvårdsunionen IUCN erkänner inte sichuanmes som god art, varför den inte placeras i någon hotkategori. Den beskrivs dock som sällsynt och sällan sedd.[3]
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Max Hugo Weigold (1886-1973), tysk zoolog, samlare av specimen i Kina och Tibet, pionjär i ringmärkning av fåglar och den första europé att få se en levande jättepanda.[7] Notera att davidmes (P. davidi) tidigare kallades sichuanmes.
Wikispecies har information om sichuanmes.
Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.
Sichuanmes (Poecile weigoldicus) är en fågel i familjen mesar inom ordningen tättingar. Dess artstatus är omdiskuterad, ömsom behandlad som egen art, ömsom som underart till talltita. Fågeln förekommer enbart i ett litet område i sydvästra Kina.
