Trachypithecus és un gènere de primats de la família dels cercopitècids. El seu àmbit de distribució es divideix en dues parts: una cobreix la majoria del sud-est asiàtic (Índia nord-oriental, Xina meridional, Borneo, Tailàndia, Java i Bali) i l'altra es troba a l'extrem sud de l'Índia i a Sri Lanka. Els langurs d'aquest gènere es troben a gairebé tot Índia.
Es tracta d'animals bastant esvelts que tenen una cua ben llarga. El color del pelatge varia d'una espècie a l'altra. Les espècies d'aquest gènere viuen als boscos.
Die Haubenlanguren oder Lutungs (Trachypithecus) sind eine Primatengattung aus der Gruppe der Schlankaffen innerhalb der Familie der Meerkatzenverwandten. Die Gattung umfasst 22 Arten und ist damit die artenreichste Gattung der Schlank- und Stummelaffen.
Haubenlanguren leben in ganz Südostasien (von Nordostindien und Südchina bis Borneo und Bali).
Haubenlanguren sind eher schlank gebaute Affen mit langem Schwanz. Die Fellfärbung variiert je nach Art von schwarz über grau bis orangegelb. Viele Arten haben Fellzeichnungen und eine hellere Unterseite, die Haare auf dem Kopf sind oft zu einer Art Haube aufgerichtet. Ihre Arme sind im Vergleich zu den Füßen sehr kurz und der Daumen ist verkleinert. Die Innenflächen der Hände und Füße sind unbehaart und ermöglichen so einen sicheren Griff im Geäst. Diese Tiere erreichen eine Kopfrumpflänge von 40 bis 80 cm und ein Gewicht von 5 bis 15 kg, wobei Männchen um einiges größer werden als Weibchen. Ein Überaugenwulst und andere Details im Bau des Schädels unterscheiden sie von den Mützenlanguren.
Haubenlanguren sind Waldbewohner, die sich vorwiegend in tropischen Regenwäldern, gelegentlich auch in tiefergelegenen Gebirgswäldern finden. Den größten Teil des Tages verbringen sie auf den Bäumen, wo sie sich vorwiegend auf allen vieren vorwärtsbewegen, darüber hinaus können sie gut springen. Verglichen mit den sympatrisch vorkommenden Mützenlanguren (Presbytis) springen sie jedoch wenig.[1] Haubenlanguren sind tagaktiv mit den Schwerpunkten früher Morgen und Nachmittag.
Sie leben in Gruppen von 5 bis 20 Tieren, meistens in Haremsgruppen, das heißt, dass sie sich aus einem Männchen und mehreren Weibchen zusammensetzen. Junge Männchen müssen bei Erreichen der Geschlechtsreife ihre Geburtsgruppe verlassen und schließen sich manchmal mit anderen zu reinen Männergruppen zusammen. Übernimmt ein neues Männchen einen Harem, nachdem es das alte besiegt und verscheucht hat, tötet es oft die Kinder der Gruppe. Diese Tiere sind territorial, mit lautem Geschrei und nötigenfalls auch mit Gewalt verteidigen sie ihr Territorium gegenüber anderen Gruppen. Sie kennen eine Reihe von Lauten, mit denen sie Gruppenmitglieder vor Fressfeinden warnen oder fremde Gruppen auf das eigene Territorium hinweisen. Auch die gegenseitige Fellpflege spielt eine wichtige Rolle.
Haubenlanguren sind Pflanzenfresser, in erster Linie ernähren sie sich von Blättern, Früchte und Knospen komplettieren ihre Nahrung. Um die harten Blätter zu verdauen, haben sie einen mehrkammerigen Magen entwickelt.
Nach rund sechs- bis siebenmonatiger Tragzeit kommt ein einzelnes Jungtier zur Welt, Zwillinge sind selten. Neugeborene haben meist ein goldgelbes Fell. Nicht nur die Mutter kümmert sich um den Nachwuchs, sondern auch die anderen Weibchen. Sie reichen das Junge herum, spielen mit ihm, tragen es und kuscheln mit ihm, während die Mutter auf Nahrungssuche ist. Stirbt die Mutter, adoptiert ein anderes Weibchen das Jungtier. Haubenlanguren werden im zweiten Lebenshalbjahr entwöhnt und erreichen die Geschlechtsreife mit 4 bis 5 Jahren. Die Lebenserwartung kann mit 20 Jahren nur geschätzt werden.
Die Rodung der Regenwälder stellt das Hauptproblem der Haubenlanguren. Da sie, anders als etwa der Hanuman-Langur, menschenscheu sind, vermeiden sie Dörfer und ziehen sich in ruhige Gebiete zurück, sofern vorhanden. Etliche Arten werden von der IUCN als gefährdet oder bedroht gelistet.
Die Systematik der Haubenlanguren ist umstritten, und die Abgrenzung von Arten und Unterarten vielfach ungeklärt. Die folgende Liste mit vier Gattungsgruppen folgt Mittermeier, Rylands & Wilson (2013):[2]
Die in Südindien und auf Sri Lanka vorkommenden zwei Arten der sogenannten violettgesichtigen Languren (Nilgiri-Langur (S. johnii) und Weißbartlangur (S. vetulus)), die früher ebenfalls in die Gattung Trachypithecus gestellt wurden, gehören heute zu den Indischen Languren (Semnopithecus) und bilden dort die Untergattung Kasi. Morphologische Gründe sprechen zwar für eine Zugehörigkeit zu den Haubenlanguren, genetische jedoch eindeutig für eine Zuordnung zu den Indischen Languren.[6][7]
Phylogenetische Systematik der Haubenlanguren nach Roos et al. 2020[4]
Trachypithecus pileatus - GruppeShortridge-Langur (T. shortridgei)
Kappenlangur (T. pileatus)
Goldlangur (T. geei)
Delacour-Schwarzlangur (T. delacouri)
Cat-Ba-Langur (T. poliocephalus)
Weißkopflangur (T. leucocephalus)
Tonkin-Schwarzlangur (T. francoisi)
Südlicher Schwarzlangur (T. laotum)
Indochinesischer Schwarzlangur (T. ebenus)
Hatinh-Langur (T. hatinhensis)
Indochina-Brillenlangur (T. crepusculus)
Shan-Staaten-Brillenlangur (T. melamera)
Phayre-Brillenlangur (T. phayrei)
Popa-Langur (T. phayrei)
Tenasserim-Langur (T. barbei)
Südlicher Brillenlangur (T. obscurus)
Germain-Langur (T. germaini)
Annam-Langur (T. margarita)
Selangor-Langur (T. selangorensis)
Silberner Haubenlangur (T. cristatus)
Schwarzer Haubenlangur (T. auratus)
Westlicher Haubenlangur (T. mauritius)
Die Haubenlanguren oder Lutungs (Trachypithecus) sind eine Primatengattung aus der Gruppe der Schlankaffen innerhalb der Familie der Meerkatzenverwandten. Die Gattung umfasst 22 Arten und ist damit die artenreichste Gattung der Schlank- und Stummelaffen.
Lutung duwé dasanama Langur, Budeng, Petu, Hirengan (Langur ana ing basa Hindi duwé arti buntut sing dawa).[1] Lutung duwé rambut warna ireng lan sithik warna pérak.[1] Nang endhasé ana jambulé.[1] Dawané lutung saka endhas nganti sikil kira-kira 50 cm, dawa buntuté 70 cm, aboté lutung kira-kira 6 kg.[1] Lutung urip nggerombol antarané 6-23 akéhé.[1] Ing saben grombol ana lanangané sing dadi pimpinané.[1]
Nurut pirang-pirang panelitén, lutung mangan punjul 66 jinis wit-witan sing béda.[1] Panganan sing paling akèh dipangan lutung ya iku godhong, lan sithik woh lan kembang.[1] Kadhangkala mangan gegremet lan kulité kayu.[1]
Lutung urip ing alas kanthi béda-béda variasiné saka alas bakau ing pinggir laut, alas dataran ngisor, nganti dataran dhuwur.[1] Kadhangkala lutung uga ana ing tlatah pakebonan.[1] Uripé biyasa ana ing ndhuwur wit, kadhangkala lutung mudhun saka wit kanggo nggoléki gegremet nanging jarang banget anggoné mudhun.[1] Dhaérah jelajahé lutung minimal 15 Ha.[1] Habitatè lutung saya suwè saya langka saéngga lutung kalebu kéwan sing dilindhungi déning pamaréntah Indonèsia.[2]
Ing donya lutung bisa ditemoni ing nagara-nagara kaya ta Bangladesh, Bhutan, Brunei Darussalam, Burma, Kamboja, Cina, India, Indonésia, Laos, Malaysia, Sri Lanka, Thailand, lan Vietnam.[3] Ing Indonèsia Lutung bisa ditemoni ing alas Sumatera, Jawa, Bali, lan Lombok.[1][4]
Lutung (atawa dina basa deungeun mah disebut ogé langur) mangrupa kelompok monyét Dunya Kuna pangeusi genus Trachypithecus. Sebaranana dibagi dua: Asia tenggara (India kalér-wétan, Cina kidul, Kalimantan, Jawa, jeung Bali) jeung India kidul sarta Sri Langka.
Lutung boga dedegan langsing jeung buntutna panjang. Kelir buluna rupa-rupa gumantung spésiésna, ti hideung jeung kulawu nepi ka konéng emas. Leungeunna kawilang pondok mun dibandingkeun jeung sukuna, komo jempolna mah; dampal leungeun jeung sukuna teu buluan. Ukuran lutung antara 40–80 cm, sedengkeun beuratna 5–15 kg; jaluna leuwih badag batan bikangna. Tonjolan luhureun panonna jadi pangbéda lutung ti dulur deukeutna, surili.
Lutung hirup di leuweung, utamana leuweung hujan. Sapopoéna gugulayunan jeung luluncatan dina tatangkalan. Najan kaasup golongan sato beurang (sato diurnal), giatna mah leuwih loba dina wanci isuk atawa pasosoré. Hirupna ngagorombol antara 5 nepi ka 20-an nu ngawasa hiji wilayah, dipingpin ku hiji jalu. Sorana nu tarik ditujukeun pikeun ngajauhkeun gorombolan lianna.
Lutung kaasup hérbivora, utamana ngahakan dangdaunan, bungbuahan, jeung kuncup kekembangan. ku sabab kadaharanana kadang mangrupa bahan nu heuras, burihna mibanda sababaraha 'kamar'.
Ilaharna, lutung anakan hiji-hiji, tara kembar (keureuneuhna tujuh bulan). Anu lucu, bulu anakna téh boga kelir konéng emas, dipiara ku sakabéh bikang dina éta gorombolan. Nincak umur sawawa mun geus 4-5 taun, lutung bisa hirup nepi ka 20 taun.
Lutung (atawa dina basa deungeun mah disebut ogé langur) mangrupa kelompok monyét Dunya Kuna pangeusi genus Trachypithecus. Sebaranana dibagi dua: Asia tenggara (India kalér-wétan, Cina kidul, Kalimantan, Jawa, jeung Bali) jeung India kidul sarta Sri Langka.
Lutung boga dedegan langsing jeung buntutna panjang. Kelir buluna rupa-rupa gumantung spésiésna, ti hideung jeung kulawu nepi ka konéng emas. Leungeunna kawilang pondok mun dibandingkeun jeung sukuna, komo jempolna mah; dampal leungeun jeung sukuna teu buluan. Ukuran lutung antara 40–80 cm, sedengkeun beuratna 5–15 kg; jaluna leuwih badag batan bikangna. Tonjolan luhureun panonna jadi pangbéda lutung ti dulur deukeutna, surili.
Lutung hirup di leuweung, utamana leuweung hujan. Sapopoéna gugulayunan jeung luluncatan dina tatangkalan. Najan kaasup golongan sato beurang (sato diurnal), giatna mah leuwih loba dina wanci isuk atawa pasosoré. Hirupna ngagorombol antara 5 nepi ka 20-an nu ngawasa hiji wilayah, dipingpin ku hiji jalu. Sorana nu tarik ditujukeun pikeun ngajauhkeun gorombolan lianna.
Lutung kaasup hérbivora, utamana ngahakan dangdaunan, bungbuahan, jeung kuncup kekembangan. ku sabab kadaharanana kadang mangrupa bahan nu heuras, burihna mibanda sababaraha 'kamar'.
Ilaharna, lutung anakan hiji-hiji, tara kembar (keureuneuhna tujuh bulan). Anu lucu, bulu anakna téh boga kelir konéng emas, dipiara ku sakabéh bikang dina éta gorombolan. Nincak umur sawawa mun geus 4-5 taun, lutung bisa hirup nepi ka 20 taun.
Lutung duwé dasanama Langur, Budeng, Petu, Hirengan (Langur ana ing basa Hindi duwé arti buntut sing dawa). Lutung duwé rambut warna ireng lan sithik warna pérak. Nang endhasé ana jambulé. Dawané lutung saka endhas nganti sikil kira-kira 50 cm, dawa buntuté 70 cm, aboté lutung kira-kira 6 kg. Lutung urip nggerombol antarané 6-23 akéhé. Ing saben grombol ana lanangané sing dadi pimpinané.
Lutung punika wantah kelompok Bojog Gumi Wayah lan sajebag genus Trachypithecus (mawit saking basa Yunani τραχύς: trachýs mearti "kasar" lan πίθηκος: píthekos mearti "bojog"). Pasebaran ipun kewagi antuk kalih wagian; kepahan sane kapertama punika Asia Kelod-Kangin (India Kaja-Kangin, Cina Kelod, Kalimantan, Thailand, Jawa, lan Bali), kepahan liyané ring India Kelod lan Sri Lanka. Akeh spésiés ring genus punika mearan lutung, langur, utawi bojog don.
Aran "lutung" mawit saking basa Sunda sané mearti "selem"; keanggen olih penyurat ngeliyanang genus saking lutung "asli" ring India.[1]
Lutung punika wantah kelompok Bojog Gumi Wayah lan sajebag genus Trachypithecus (mawit saking basa Yunani τραχύς: trachýs mearti "kasar" lan πίθηκος: píthekos mearti "bojog"). Pasebaran ipun kewagi antuk kalih wagian; kepahan sane kapertama punika Asia Kelod-Kangin (India Kaja-Kangin, Cina Kelod, Kalimantan, Thailand, Jawa, lan Bali), kepahan liyané ring India Kelod lan Sri Lanka. Akeh spésiés ring genus punika mearan lutung, langur, utawi bojog don.
Aran "lutung" mawit saking basa Sunda sané mearti "selem"; keanggen olih penyurat ngeliyanang genus saking lutung "asli" ring India.
The lutungs, langurs, or leaf monkeys are a group of Old World monkeys in the genus Trachypithecus (derived from Greek τραχύς, trachýs meaning "rough" and πίθηκος, píthekos meaning "monkey"). Their range is much of Southeast Asia (northeast India, Vietnam, southern China, Borneo, Thailand, Java, and Bali).
The name "lutung" comes from the Sundanese language meaning "blackness", ultimately from Proto-Austronesian *luCuŋ (which originally referred to the Formosan rock macaque);[2] it is preferred in one paper because the authors wanted the name langurs to only refer to monkeys in the genus Semnopithecus,[3] although some "lutungs" are now "langurs" again.[4][5][6]
Genetic analysis indicates that the ancestors of the modern species of lutung first differentiated from one another a little over 3 million years ago, during the late Pliocene. The various species alive today then diverged during the Pleistocene, presumably driven by habitat changes during the Ice Ages.[7] The oldest fossils clearly identified as belonging to the genus date from the middle Pleistocene of Vietnam and Laos; later fossils are also known from Thailand, Java, and Sumatra. The closest living relatives of the lutungs are probably either the gray langurs or the surilis, although the exact relationships remain unclear, possibly due to hybridisation between these genera during the course of their recent evolutionary history.[3]
As of 2005, the authors of Mammal Species of the World recognize the following Trachypithecus species:[8]
Since then, the T. vetulus group (the purple-faced langur and the Nilgiri langur) have been moved the genus Semnopithecus based on DNA and other evidence.[4][10][11][12][13][14]
In 2008, Roos et al. described the Malay Peninsula form of the silvery lutung as a separate subspecies and subsequently it has been elevated to a separate species within the T. cristatus group as the Selangor silvered langur, T. selangorensis.[10][15] Roos et al. also elevated the West Javan Langur, Trachypithecus mauritius, and Annamese Langur, Trachypithecus margarita, to species status (formerly subspecies of T. auratus and T. germaini, respectively).[10][15] In 2020, Roos et al. discovered a new species, Popa langur (T. popa), which is found only in Myanmar.[16]
This leaves the current understanding of the genus Trachypithecus to be:
Lutungs have a rather slim build with a long tail. The fur color varies, depending on the species, from black and grey to orange yellow. Many species have skin designs and a brighter lower surface, the hair on the head is often compared to a hood. Their arms are very short in comparison to the feet and their thumbs are also somewhat shorter. The inner surfaces of the hands and feet are hairless so that their fur does not get caught when reaching into branches. These animals reach a length of 40 to 80 cm and a weight of 5 to 15 kg, with males generally larger than females. A bulge over the eyes and other details, primarily in the head, differentiate it from the surilis.
Lutungs live in the forests, often preferring rain forests, although occasionally they are also found in secluded mountain forests. Lutungs are found in South-east Asia and parts of South Asia from India in the west to China in the east.[17]
They spend the largest part of the day in the trees, where they crawl along the branches on all fours, although they can also jump well from tree to tree. They are diurnal, although more active in the early mornings and the afternoon.
They live in groups of five to 20 animals, mostly in harems, i.e. a single male with several females. Young males must leave their birth group when fully mature, often forming bachelor groups. If a new male takes over a harem, defeating and scaring off the harem leader, he often kills the children of the group. Lutungs are territorial, with loud shouting to defend their territories from other lutung interlopers, resorting to force if the outsiders are not scared off. They have a common repertoire of sounds with which they warn group members. Also, mutual grooming plays an important role.
Lutungs are herbivores, primarily eating leaves, fruits, and buds. To digest the tough leaves, they developed a multichambered stomach.
Rarely twins, a typical single birth comes after a seven-month gestation period. Newborns usually have a golden-yellow fur. The mother shares responsibilities of rearing the young with the other females ("aunties") of the harem. They hand the young around, play with it, carry it, and cuddle it, while the mother searches for food. If the mother dies, another female adopts the young animal. Lutungs are weaned in the latter half of their first year, and reach full maturity at 4 to 5 years. The life expectancy is estimated at 20 years.
{{cite web}}
: CS1 maint: url-status (link) {{cite journal}}
: CS1 maint: uses authors parameter (link) The lutungs, langurs, or leaf monkeys are a group of Old World monkeys in the genus Trachypithecus (derived from Greek τραχύς, trachýs meaning "rough" and πίθηκος, píthekos meaning "monkey"). Their range is much of Southeast Asia (northeast India, Vietnam, southern China, Borneo, Thailand, Java, and Bali).
The name "lutung" comes from the Sundanese language meaning "blackness", ultimately from Proto-Austronesian *luCuŋ (which originally referred to the Formosan rock macaque); it is preferred in one paper because the authors wanted the name langurs to only refer to monkeys in the genus Semnopithecus, although some "lutungs" are now "langurs" again.
Los lutungs (Trachypithecus) son un género de primates catarrinos de la familia de los cercopitécidos, constituidos por diecisiete especies; se encuentran en el Sureste Asiático (noreste de la India, sur de China, Borneo, Tailandia, Java y Bali); en el sur de la India y en Sri Lanka.[1]
Los análisis genéticos indican que los ancestros de los lutungs modernos, se separaron hace aproximadamente tres millones de años a finales del Plioceno. Las especies vivientes se originaron durante el Pleistoceno, debido a los cambios de hábitat ocurridos durante la Edad de Hielo.[2] Los fósiles más antiguos que se conocen, de los cuales se tiene certeza pertenecen al género datan del Pleistoceno Medio en Vietnam y Laos; otros fósiles más recientes se hallaron en Tailandia, Java y Sumatra. Los géneros más emparentados con los lutungs son probablemente los langures grises o los surilis, sin embargo las relaciones exactas no están suficientemente aclaradas, posiblemente a causa de la hibridación entre los diferentes géneros durante su curso evolutivo reciente.[3]
Tienen contextura delgada y cola larga. El color del pelo varía según la especie, desde negro y gris hasta castaño, anaranjado y amarillo. Varias especies tienen diseños en el manto y la parte inferior brillante. El pelo en la cabeza es frecuentemente comparado con una capucha o una cofia. De pulgares cortos, sus brazos son también cortos con relación a las patas. Las partes inferiores de sus manos y pies no tienen pelo y están adaptadas para agarrarse a las ramas. La estatura fluctúa entre los 40 y 80 cm y el peso entre 5 y 15 kg, siendo los machos generalmente más grandes que las hembras. Una convexidad sobre los ojos, así como otros detalles de la cabeza, permiten diferenciarlos de los surilis.
Son herbívoros, principalmente comen hojas y además frutos y retoños. Para digerir hojas gruesas ellos desarrollan un estómago de varias secciones.
Habitan en los bosques, principalmente en las selvas y en algunos casos en bosques de montaña. De hábitos diurnos, son más activos en la madrugada y en las tardes; pasan gran parte del tiempo en los árboles, agarrándose de sus cuatro extremidades para pasar de rama en rama. También pueden saltar de un árbol a otro.
Viven en grupos de 5 a 20 individuos, frecuentemente en forma de harem, de un solo macho con varias hembras. Los machos jóvenes deben dejar su grupo al madurar, por lo que conforman grupos de solteros. Son territoriales y se comunican emitiendo sonidos, por ejemplo gritos para amenazar a quienes entran a su territorio. El acicalamiento mutuo entre miembros de un grupo desempeña un papel importante.
La gestación dura siete meses después de lo cual nace una cría. Muy rara vez nacen gemelos. Los recién nacidos tienen pelambre amarillo o dorado. La madre comparte sus responsabilidades en la crianza, con las demás hembras del harem. El destete ocurre durante el segundo semestre de vida y la madurez sexual a los 4 o 5 años de edad. La esperanza de vida es de 25 años.
Aún sin clasificar:
Cambios:
|número-autores=
(ayuda) Los lutungs (Trachypithecus) son un género de primates catarrinos de la familia de los cercopitécidos, constituidos por diecisiete especies; se encuentran en el Sureste Asiático (noreste de la India, sur de China, Borneo, Tailandia, Java y Bali); en el sur de la India y en Sri Lanka.
Lutung edo Trachypithecus primate Catarrhinien genero bat da, Cercopithecoidea familian. Asiako hegoekialdean bizi dira, Indiako iparekialdean, Txinako hegoaldean, Borneo, Thailandia, Java eta Balin. Sri Lankan ere bizi dira.
Egitura argala dute eta isatsa luzea. Ilearen kolorea espeziearen arabera aldatzen da, beltz edo grisetik arrera, laranja eta horira. Hainbat espeziek behealdea distiratsua dute. Ilea dute buruan, txano baten moduan. Erpurumotzak eta beso motzak dituzte. Esku eta oinetako azalak barnealdeak ez du ilerik. 40 zentimetrotik 80ra neur ditzakete eta 5-15 kilogramo arteko pisua eduki. Arrak emeak baino handiagoak dira. Begietan duten ganbiltasun batek suriliengandik bereizten ditu.
Lutung edo Trachypithecus primate Catarrhinien genero bat da, Cercopithecoidea familian. Asiako hegoekialdean bizi dira, Indiako iparekialdean, Txinako hegoaldean, Borneo, Thailandia, Java eta Balin. Sri Lankan ere bizi dira.
Egitura argala dute eta isatsa luzea. Ilearen kolorea espeziearen arabera aldatzen da, beltz edo grisetik arrera, laranja eta horira. Hainbat espeziek behealdea distiratsua dute. Ilea dute buruan, txano baten moduan. Erpurumotzak eta beso motzak dituzte. Esku eta oinetako azalak barnealdeak ez du ilerik. 40 zentimetrotik 80ra neur ditzakete eta 5-15 kilogramo arteko pisua eduki. Arrak emeak baino handiagoak dira. Begietan duten ganbiltasun batek suriliengandik bereizten ditu.
Trachypithecus est un genre de singes de la famille des Cercopithecidae, dont la classification est encore discutée, éventuellement répartis en deux sous-genres : Kasi et Trachypithecus. Ce genre regroupe des singes appelés semnopithèques, entelles ou langurs en français.
Selon Mammal Species of the World (version 3, 2005) (15 févr. 2011)[1] qui distingue deux sous-genres :
Trachypithecus est un genre de singes de la famille des Cercopithecidae, dont la classification est encore discutée, éventuellement répartis en deux sous-genres : Kasi et Trachypithecus. Ce genre regroupe des singes appelés semnopithèques, entelles ou langurs en français.
Lutung (atau dalam bahasa lain disebut langur) merupakan kelompok monyet Dunia Lama yang membentuk genus Trachypithecus. Secara garis besar, lutung tersebar di dua wilayah: Asia Tenggara (India barat daya, Tiongkok selatan, Kalimantan, dan Bali) dan India selatan berikut Sri Lanka.
Lutung berbadan langsing dan berekor panjang. Warna bulu (rambut) tubuhnya berlainan tergantung spesiesnya, dari hitam dan kelabu, hingga kuning emas. Jika dibandingkan dengan kakinya, tangan lutung terbilang pendek, dengan telapak yang tidak berbulu. Ukuran lutung berkisar antara 40-80 cm, dengan berat 5-15 kg; pejantan berbadan lebih besar daripada betinanya. Tonjolan di atas matanya membedakan lutung dari saudara dekatnya, surili.
Lutung hidup di hutan, terutama hutan hujan. Sehari-hari bergelayutan dan melompat dari satu pohon ke pohon lainnya, lutung termasuk hewan siang (hewan diurnal), dan sangat aktif pada pagi dan sore hari. Hewan ini hidup bergerombol antara 5-20-an yang dipimpin oleh seekor jantan. Suara pejantan ini sangat nyaring, ditujukan terutaman untuk mengingatkan agar kelompok lain tidak memasuki wilayahnya.
Lutung termasuk herbivora yang terutama makan dedaunan, buah-buahan, dan kuncup bunga. bahan makanan yang cenderung keras ini bisa dicerna, karena lutung memiliki empat kamar pada lambungnya.
Biasanya, lutung beranak satu, dengan masa hamil tujuh bulan. Salah satu hal yang menarik dari monyet ini adalah anaknya yang berbulu keemasan, dan dipelihara oleh seluruh betina dalam kelompok. Seiring dengan bertambahnya umur, warna keemasan pada rambutnya ini akan semakin pudar berganti gelap hingga akhirnya mencapai dewasa pada umur 4-5 tahun. Hewan ini bisa hidup hingga 20 tahun.
Lutung (atau dalam bahasa lain disebut langur) merupakan kelompok monyet Dunia Lama yang membentuk genus Trachypithecus. Secara garis besar, lutung tersebar di dua wilayah: Asia Tenggara (India barat daya, Tiongkok selatan, Kalimantan, dan Bali) dan India selatan berikut Sri Lanka.
Lutung berbadan langsing dan berekor panjang. Warna bulu (rambut) tubuhnya berlainan tergantung spesiesnya, dari hitam dan kelabu, hingga kuning emas. Jika dibandingkan dengan kakinya, tangan lutung terbilang pendek, dengan telapak yang tidak berbulu. Ukuran lutung berkisar antara 40-80 cm, dengan berat 5-15 kg; pejantan berbadan lebih besar daripada betinanya. Tonjolan di atas matanya membedakan lutung dari saudara dekatnya, surili.
Lutung hidup di hutan, terutama hutan hujan. Sehari-hari bergelayutan dan melompat dari satu pohon ke pohon lainnya, lutung termasuk hewan siang (hewan diurnal), dan sangat aktif pada pagi dan sore hari. Hewan ini hidup bergerombol antara 5-20-an yang dipimpin oleh seekor jantan. Suara pejantan ini sangat nyaring, ditujukan terutaman untuk mengingatkan agar kelompok lain tidak memasuki wilayahnya.
Lutung termasuk herbivora yang terutama makan dedaunan, buah-buahan, dan kuncup bunga. bahan makanan yang cenderung keras ini bisa dicerna, karena lutung memiliki empat kamar pada lambungnya.
Biasanya, lutung beranak satu, dengan masa hamil tujuh bulan. Salah satu hal yang menarik dari monyet ini adalah anaknya yang berbulu keemasan, dan dipelihara oleh seluruh betina dalam kelompok. Seiring dengan bertambahnya umur, warna keemasan pada rambutnya ini akan semakin pudar berganti gelap hingga akhirnya mencapai dewasa pada umur 4-5 tahun. Hewan ini bisa hidup hingga 20 tahun.
I presbiti del genere Trachypithecus, noti anche con il nome indonesiano di lutung, sono un gruppo di scimmie del Vecchio Mondo. Il loro areale è suddiviso in due parti: una comprendente gran parte dell'Asia sud-orientale (India nord-orientale, Cina meridionale, Borneo, Thailandia, Giava e Bali), l'altra l'estremità meridionale dell'India e lo Sri Lanka. In India non vi si trovano molte specie. Queste scimmie, note in inglese come lutung, sono chiamate in italiano sia presbiti che langur.
I presbiti hanno una corporatura piuttosto snella ed una coda lunga. Il mantello varia a seconda delle specie dal nero e dal grigio al giallo-arancio. Molte specie sono piuttosto variopinte, anche se tutte hanno il ventre più chiaro e i peli della testa che formano una sorta di cappuccio. Rispetto ai piedi le braccia sono molto corte, come del resto i pollici. Le piante delle mani e dei piedi sono prive di pelo, sì che non sia d'impaccio quando queste scimmie si aggirano tra i rami. Raggiungono una lunghezza di 40–80 cm ed un peso di 5–15 kg; i maschi sono generalmente più grandi delle femmine. Una sorta di rigonfiamento sugli occhi ed altre caratteristiche, soprattutto della testa, li differenziano dai surili.
I presbiti vivono nelle foreste, soprattutto in quelle pluviali, ma si possono incontrare anche nelle foreste montane più recondite. Trascorrono la maggior parte della giornata sugli alberi, muovendosi tra i rami utilizzando tutte le zampe, anche se ogni tanto saltano da un ramo all'altro. Sono animali diurni, ma sono più attivi di primo mattino e nel pomeriggio.
Vivono in gruppi composti da 5 a 20 esemplari, la maggior parte dei quali è formata dagli harem di un singolo maschio e di alcune femmine. Quando raggiungono la maturità, i giovani maschi devono lasciare il gruppo originario e si uniscono ad altri scapoli. Quando un nuovo maschio si impossessa di un harem, sconfigge e scaccia via il vecchio possessore, uccidendone spesso i piccoli. I presbiti sono territoriali e difendono i propri confini dall'intrusione di altri conspecifici emettendo forti grida, ma, se non riescono col proprio intento, possono sorgere delle dispute. I vari membri di un gruppo si tengono uniti tra loro grazie ad un repertorio sonoro, ma in questo gioca un ruolo importante anche lo spulciamento rituale.
I presbiti sono erbivori e si nutrono soprattutto di foglie, frutta e boccioli. Per digerire le foglie più coriacee hanno sviluppato uno stomaco multicamerato.
Dopo un periodo di gestazione di sette mesi, nasce generalmente un unico piccolo, solo raramente due. I neonati hanno di solito un mantello giallo dorato. La madre affida il piccolo nelle mani delle altre femmine (le «zie») dell'harem. Quando la madre si nutre, esse si prendono cura del piccino, giocano con lui e lo coccolano. Se la madre muore, esso viene adottato da un'altra femmina. I presbiti sono svezzati in poco meno di un anno e raggiungono la completa maturità a 4 o 5 anni. Si stima che vivano circa 20 anni.
I presbiti del genere Trachypithecus, noti anche con il nome indonesiano di lutung, sono un gruppo di scimmie del Vecchio Mondo. Il loro areale è suddiviso in due parti: una comprendente gran parte dell'Asia sud-orientale (India nord-orientale, Cina meridionale, Borneo, Thailandia, Giava e Bali), l'altra l'estremità meridionale dell'India e lo Sri Lanka. In India non vi si trovano molte specie. Queste scimmie, note in inglese come lutung, sono chiamate in italiano sia presbiti che langur.
Langūrai (lot. Trachypithecus) – šunbeždžionių (Cercopithecidae) šeimos primatų gentis, priklausanti laibaliemenių beždžionių pošeimiui. Dar yra vadinami lutungais. Paplitusios dviejuose regionuose – pietryčių Azijoje (šiaurės rytų Indija, pietų Kinija, Borneo ir Balis) ir pietinėje Indijoje bei Šri Lankoje.
Gentyje 17 rūšių:
Langūrai (lot. Trachypithecus) – šunbeždžionių (Cercopithecidae) šeimos primatų gentis, priklausanti laibaliemenių beždžionių pošeimiui. Dar yra vadinami lutungais. Paplitusios dviejuose regionuose – pietryčių Azijoje (šiaurės rytų Indija, pietų Kinija, Borneo ir Balis) ir pietinėje Indijoje bei Šri Lankoje.
Gentyje 17 rūšių:
Raudonveidis langūras (Trachypithecus vetulus) Trachypithecus johnii Trachypithecus auratus Lutungas (Trachypithecus cristatus) Indokinijos langūras (Trachypithecus germaini) Trachypithecus barbei Trachypithecus obscurus Trachypithecus phayrei Karūnuotasis langūras (Trachypithecus pileatus) Trachypithecus shortridgei Žvilgantysis langūras (Trachypithecus geei) Baltaskruostis langūras (Trachypithecus francoisi) Trachypithecus hatinhensis Baltagalvis langūras (Trachypithecus poliocephalus) Trachypithecus laotum Delakuro langūras (Trachypithecus delacouri) Juodasis langūras (Trachypithecus ebenus)De pruiklangoeren (Trachypithecus) is een geslacht van zoogdieren uit de familie van de Cercopithecidae (Apen van de Oude Wereld).
De pruiklangoeren (Trachypithecus) is een geslacht van zoogdieren uit de familie van de Cercopithecidae (Apen van de Oude Wereld).
Lutung[3] (Trachypithecus) – rodzaj ssaka z rodziny koczkodanowatych (Cercopithecidae).
Rodzaj obejmuje gatunki występujące w Azji[4].
Nazwa rodzajowa jest połączeniem słów z języka greckiego: τραχυς trakhus – „szorstki, kudłaty” oraz πιθηκος pithēkos – „małpa”[5].
Semnopithecus pyrrhus Horsfield, 1823 (= Cercopithecus auratus É. Geoffroy Saint-Hilaire, 1812)
Do rodzaju należą następujące gatunki[3][4]:
Lutung (Trachypithecus) – rodzaj ssaka z rodziny koczkodanowatych (Cercopithecidae).
Trachypithecus é um gênero de macacos da família Cercopithecidae.
Trachypithecus é um gênero de macacos da família Cercopithecidae.
Trachypithecus är ett släkte i underfamiljen langurer som i sin tur tillhör familjen markattartade apor. I släktet finns cirka 15 arter.
Arterna förekommer i Sydostasien från norra Indien och Nepal över södra Kina till Borneo och Lombok. De lever vanligen i regnskogen eller i skogar i bergstrakter.[1]
Dessa primater är jämförelsevis smala med lång svans. De når en kroppslängd (huvud och bål) av 40 till 76 centimeter, en svanslängd av 57 till 110 centimeter och en vikt mellan 4 och 14 kilogram.[1] Hannar är vanligen större och har ofta större hörntänder än honor.[2]
Pälsens grundfärg varierar mellan svart, grå, brun och orange. Hos flera arter finns mönster på kroppen eller buken är ljusare. Huvudets hår är ofta uppåtriktade och liknar en huva.[1] De främre extremiteterna är i jämförelse med de bakre kortare och tummen är förminskad.[1] De skiljer sig från bladapor genom ett tjockare parti över ögonen samt skillnader i skallens byggnad.
Individerna vistas huvudsakligen i träd där de går på fyra extremiteter. De har även bra förmåga att hoppa. Arterna är aktiva på dagen, främst på morgonen och eftermiddagen.[2]
De lever i grupper av 5 till 30 individer som liknar ett harem. Flocken bildas av en dominant hanne samt flera honor och deras ungar. Unga hannar måste lämna gruppen när de blir könsmogna. Ofta lever de en tid i grupper med bara hannar. När en ny hanne övertar en flock dödar den ofta alla ungdjur i gruppen. Varje grupp har ett revir som försvaras med skrikande läten eller i enstaka fall med våld. Kommunikationen sker med olika läten och även pälsvården spelar en betydande roll för gruppens sociala sammanhållning.[1]
Dessa primater är växtätare med blad som huvudföda. De äter även frukter och blommor.[1] För att sönderdela cellulosan har magsäcken flera avsnitt.[2]
Efter dräktigheten som varar i 6 till 7 månader föds vanligen ett enda ungdjur, tvillingar förekommer sällan.[1] Ungen har vid födelsen en gulaktig päls. Ansvarig för uppfostringen är modern och andra honor från flocken. När modern dör adopteras ungen av en annan hona. När ungdjuret är två år gammal slutar honan att ge di och efter 3 till 5 år blir ungarna könsmogna.[1] Den genomsnittliga livslängden uppskattas till 20 år.
Arterna hotas främst av regnskogens avverkning. I motsats till hulmaner är de skygga och vistas längre bort från människans bosättningar. Flera arter listas av IUCN som starkt hotade eller sårbar.[3]
Släktets systematik är omstridd. Flera forskare räknar vissa underarter som självständiga arter och för en del arter är omstridd om de ska listas i ett eget släkte. Följande indelning med 17 arter i 5 grupper är enligt Wilson & Reeder (2005),[4] svenska namn enligt S. Ulfstrand (1996)[5]:
Trachypithecus är ett släkte i underfamiljen langurer som i sin tur tillhör familjen markattartade apor. I släktet finns cirka 15 arter.
Досить стрункі мавпи з довгим хвостом. Колір хутра варіюється залежно від виду від чорного і сірого до оранжево-жовтого кольору. Багато видів мають хутряні малюнки і світліший низ, волосся на голові часто зведене в свого роду чепчик. Руки дуже короткі в порівнянні з ногами, а великий палець руки зменшений. Внутрішні поверхні рук і ніг голі, щоб дозволити надійного захопленню гілок. Ці тварини можуть досягати довжини тіла від 40 до 80 см і ваги 5-15 кг, самці набагато більші, ніж самиці.
Trachypithecus це лісові жителі, в основному тропічних лісів, зрідка зустрічаються в низькогірських лісах. Протягом більшої частини дня вони знаходяться на деревах, найбільша активність припадає на ранній ранок і другу половину дня. Вони живуть в групах від 5 до 20 тварин, в основному в гаремних групах, що складаються з одного самця і кількох самиць. Молоді самці повинні залишити їх рідну групу після досягнення статевої зрілості, щоб разом з іншими, сформувати групи одних самців. Ці тварини є територіальними, які гучними криками, а при необхідності навіть силою захищають свою територію від інших груп.
Вид травоїдний, в першу чергу харчується листям, фруктами, а бруньки доповнюють їх раціон харчування. Для того, щоб переварити жорстке листя, є багатокамерний шлунок.
Після періоду від шести до семи місяців вагітності, один малюк народжується, близнюки зустрічаються рідко. Новонароджені зазвичай мають золотисто-жовте хутро. Не тільки мати піклується про молодь, але й інші самиці. Вони граються з ним, носять його і обніймають, поки мати перебуває в пошуках їжі. Молодь відлучається від молока в другому півріччі життя і досягає статевої зрілості в 4-5 років. Середня тривалість життя оцінюється лише в 20 років.
Розчищення тропічних лісів є головною проблемою Trachypithecus. Види роду бояться людей, уникають сіл і контрактів з людьми. Багато видів перебувають під загрозою чи критичною загрозою згідно з МСОП.
За МСОП є 16 сучасних видів роду:
Trachypithecus là một chi động vật có vú trong họ Cercopithecidae, bộ Linh trưởng. Chi này được Reichenbach miêu tả năm 1862.[1] Loài điển hình của chi này là Semnopithecus pyrrhus Horsfield, 1823 (= Cercopithecus auratus É. Geoffroy, 1812).
Chi này gồm các loài:
Nghiên cứu năm 2008 của Martin Osterholz và ctv[2] cho thấy nhóm T. vetulus tốt nhất nên được coi là một phần của chi Semnopithecus trong khi nhóm T. pileatus có thể có nguồn gốc lai ghép xa xưa giữa Trachypithecus sensu stricto và Semnopithecus sensu lato hoặc sự lai ghép này đã diễn ra trước khi có sự chia tách 2 chi này.
Trachypithecus là một chi động vật có vú trong họ Cercopithecidae, bộ Linh trưởng. Chi này được Reichenbach miêu tả năm 1862. Loài điển hình của chi này là Semnopithecus pyrrhus Horsfield, 1823 (= Cercopithecus auratus É. Geoffroy, 1812).
Живут в лесах, чаще в дождевых, однако встречаются и в изолированных горных лесах. Большую часть времени проводят на деревьях, в поисках пищи перепрыгивая с ветки на ветку. Дневные животные, более всего активны ранним утром и после полудня.
Живут группами от 5 до 20 животных, состоящих из самца, нескольких самок и их потомства. Если в группе меняется вожак, он зачастую убивает детёнышей старого вожака. Каждая группа защищает свою территорию при помощи громких криков, и, если это не помогает, вступая в драку с другими группами.
Растительноядные животные, рацион включает листья и фрукты.
Беременность длится 7 месяцев, после чего самка приносит одного, редко двух, детёнышей. При рождении детёныши имеют золотисто-жёлтую шерсть. Все самки гарема участвуют в воспитании молодняка, в случае смерти матери о детёныше заботятся другие самки группы. Отлучаются от груди в возрасте после полугода, половая зрелость наступает в возрасте 4—5 лет. Продолжительность жизни около 20 лет.
Насчитывают 17 видов кази[4]:
烏葉猴屬(學名Trachypithecus),猴科的一屬。一部分生活在東南亞地區,包括華南、印度東北部、婆羅洲、泰國、爪哇島和峇里島;另一部分則生活在印度南部和斯里蘭卡。
烏葉猴屬俗稱「lutung」,來自巽他語,意思就是「黑色」,而這也是烏葉猴屬跟在印度次大陸上的其他疣猴亞科物種的最主要分別[1]。
烏葉猴屬共有17種,可作以下再分類:
遺傳學分析顯示現代烏葉猴屬物種的祖先在超過300萬年前的上新世後期與其他物種分化,而現時屬內各物種很可能是受到在更新世時的冰河時期居住環境轉變而分化[2]。現時最古老的烏葉猴屬化石清楚認定生活於更新世中期的越南及老撾;較晚期時,在泰國、爪哇島及蘇門答臘都有發現。與本屬物種關係最密切的其他物種可能是長尾葉猴屬或葉猴屬,但由於這些屬的物種在最近的演化史有經歷過雜化,其具體關係至今仍然不太清楚[1]。
|journal=
(帮助) 引文格式1维护:显式使用等标签 (link) 烏葉猴屬(學名Trachypithecus),猴科的一屬。一部分生活在東南亞地區,包括華南、印度東北部、婆羅洲、泰國、爪哇島和峇里島;另一部分則生活在印度南部和斯里蘭卡。
烏葉猴屬俗稱「lutung」,來自巽他語,意思就是「黑色」,而這也是烏葉猴屬跟在印度次大陸上的其他疣猴亞科物種的最主要分別。
루뚱원숭이 또는 루뚱(Lutung)은 구세계원숭이에 속하는 루뚱원숭이속(Trachypithecus) 또는 흑단랑원숭이속 원숭이의 총칭이다.