L'eriçó orellut de l'Índia (Hemiechinus collaris) és un eriçó relativament petit (~17 cm, 200–500 grams) originari de l'Índia i el Pakistan. A causa de les seves orelles tan grans, anteriorment se'l considerava una subespècie de l'eriçó orellut.
L'eriçó orellut de l'Índia és notable pel seu ritual nupcial bastant complex, que implica que el mascle "balli" al voltant de les femelles durant uns dies abans d'aparellar-se.
A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Eriçó orellut de l'Índia
Der Indische Langohrigel (Hemiechinus collaris) ist eine Art der Gattung Langohrigel (Hemiechinus). Er ist ein relativ kleiner Vertreter der Igel, der hauptsächlich in Indien und Pakistan vorkommt.[1]
Die Körperlänge des H. collaris beträgt zwischen 14 und 17 cm. Seitlich am Kopf befinden sich die 3–4 cm langen, sehr beweglichen Ohren. Der Stummelschwanz erreicht eine Länge von etwa 23 mm. Die Stacheln, die in eine Muskelschicht eingebettet sind, sind gewöhnlich dunkelbraun und weiß geringelt. Die Körperunterseite ist weißlich.[2]
Der Indische Langohrigel ist ein Endemit Pakistans und Indiens. Er kommt in Pakistan in den Provinzen Punjab und Sindh sowie in der nordwestlichen Frontier Region vor. In Indien findet man ihn in den Bundesstaaten Gujarat, Rajasthan und Uttar Pradesh. Er ist weit verbreitet und bis in Höhen von 2000 m anzutreffen. Sein Lebensraum sind Wüsten und Halbwüsten nahe Gewässern sowie Landwirtschaftsflächen.[1]
Der Indische Langohrigel ist ein nachtaktiver Einzelgänger, der Erdhöhlen bewohnt.[3] Auf der Futtersuche kann der Insektenfresser Strecken von bis zu 5 km zurücklegen, aber bei Nahrungs- oder Wasserknappheit kann er auch längere Zeit ohne Nahrung und Wasser auskommen. In manchen Regionen können die Tiere einen bis zu drei Monate langen Winterschlaf halten, jedoch nicht in besonders heißen Gebieten.
Die Tiere haben große Ohren, Augen und lange Schnurrhaare an der Schnauze[4], hochentwickelte Sinnesorgane, welche es ihnen ermöglichen, Futter und Partner zu finden.[5]
Einmal im Jahr wirft das Igelweibchen nach ca. 5–6 Wochen 1–4 Jungtiere.[6] Diese sind vorerst blind und haben nach der Geburt noch weiche Stacheln, die erst nach 2 Wochen vollständig ausgehärtet sind. Die Igelkinder sind mit etwa einem Monat entwöhnt und bereits mit sechs Wochen geschlechtsreif.[2]
Der Indische Langohrigel (Hemiechinus collaris) ist eine Art der Gattung Langohrigel (Hemiechinus). Er ist ein relativ kleiner Vertreter der Igel, der hauptsächlich in Indien und Pakistan vorkommt.
भारतीय लाम्काने काँडेदार जङ्गली मुसा काँडेदार जङ्गली मुसाको एक प्रजाति हो जुन मुख्यतया भारत तथा पाकिस्तानको केही क्षेत्रहरूमा पाइन्छन्। यस प्रजातिको जङ्गली मुसा सामान्यतया सानो आकारको हुन्छ जसको एक वयस्कको तौल २०० देखि ५०० ग्राम हुन्छ। यस प्रजातिले कीरा फटयाङ्ग्रा तथा साना जीवको सिकार गर्ने गर्दछ भने यी मुसाहरू रातको समयमा सक्रिय रहन्छन्।[२]
भारतीय लाम्काने काँडेदार जङ्गली मुसालाई भारतीय काँडेदार जङ्गली मुसासँग तुलना गरिन्छ जसको जीवन चक्र तथा आकार लगभग समान हुन्छ। यस प्रजातिको मुसाले मुख्यतया रातको समयमा सिकार गर्दछ भने यो रातको समयमा मात्र सक्रिय रहन्छ।[३] यस प्रजातिको मुसाहरू दुलोमा भेटिने गर्दछन्। अन्य काँडेदार जङ्गली मुसा जस्तै यस प्रजातिको जङ्गली मुसाको पनि मेरुदण्ड तथा ढाडको भागमा काँड रहेका हुन्छ जसले यसलाई सिकारीहरूबाट बचाउन भरपुर सहयोग गर्दछ।[४] यस प्रजातिको मुसा सिकारीहरूले आक्रमण गर्ने लाग्दा तथा केही खतराको महसुस भयो भने डल्लो पर्ने गर्दछ जसले गर्दा सिकारीहरू भ्रममा पर्दछन्। यस प्रजातिको मुसा एकदमै छिटो दगर्ने गर्दछ भने यसको शरीरको पुरै रङ्ग कालो हुन्छ। यस प्रजातिको मुसाले आफु बस्ने दुलो वा बासस्थान ४५ सेन्टिमिटर सम्म खन्ने गर्दछ भने यस्तो दुलोमा यी प्राणीहरू सुत्न तथा खतराबाट बच्नका लागि लुक्ने गर्दछन्।
भारतीय लाम्काने काँडेदार जङ्गली मुसा काँडेदार मुसाको प्रजाति अन्तर्गत पर्दछ। यस प्रजातिको जङ्गली मुसाले मुख्यतया कीरा फटयाङ्ग्रा, भ्यागुता, पाअो भ्यागुता, चराको अण्डा, सर्प तथा बिच्छीको सिकार गर्ने गर्दछ। यस प्रजातिको मुसा सुख्खा मरुभूमिको स्थानको कारण यी प्राणीलाई प्राय: खाद्यान्न आपूर्ति गर्नका लागि पानीको आवस्यक हुन्छ।[५]
भारतीय लाम्काने काँडेदार जङ्गली मुसा मुख्यतया भारतको गुजरात, राजस्थान तथा उत्तर प्रदेशमा र पाकिस्तानको उत्तर पश्चिमी प्रदेशहरू पञ्जाब तथा सिन्धमा पाइन्छन्। यस प्रजातिले मे महिना देखि जुन सम्म अत्याधिक तापको महसुस गर्छ भने यसले डिसेम्बर र जनवरी महिनामा अत्याधिक जाडोको महसुस गर्दछ। भारतीय काँडेदार जङ्गली मुसाको प्रमुख सिकारी फ्याउरो, भारतीय खैरो न्याउरी मुसा तथा लाटोकोसेरो हुन्।
प्रजातिक मुसाको भाले तथा पोथी प्रजनन मौसममा मात्र एक ठाउँमा बस्ने गर्दछन्। यस प्रजातिक मुसाको भाले जाति मुख्यतया मार्च देखस अगष्ट महिनाको बीचमा सक्रिय रहन्छ भने पोथी अप्रिल देखि अगष्ट महिनाको बीचमा सक्रिय रहन्छ। भाले र पोथी बीच मिलन हुन भन्दा अघि यस प्रजातिको मुसाको भालेले पोथीलाई आकर्षित गर्ने पोथीको अगाडि विभिन्न क्रियाकलापहरू गर्ने गर्दछ।
भारतीय लाम्काने काँडेदार जङ्गली मुसा काँडेदार जङ्गली मुसाको एक प्रजाति हो जुन मुख्यतया भारत तथा पाकिस्तानको केही क्षेत्रहरूमा पाइन्छन्। यस प्रजातिको जङ्गली मुसा सामान्यतया सानो आकारको हुन्छ जसको एक वयस्कको तौल २०० देखि ५०० ग्राम हुन्छ। यस प्रजातिले कीरा फटयाङ्ग्रा तथा साना जीवको सिकार गर्ने गर्दछ भने यी मुसाहरू रातको समयमा सक्रिय रहन्छन्।
இந்திய நீள்காது முள்ளெலி (Indian Long-eared Hedgehog, விலங்கியல் இருசொற்பெயர்: Hemiechinus collaris) என்றழைக்கப்படும் இந்த முள்ளெலி இனம், பெரும்பாலும் இந்தியாவின் வடபகுதியில் காணப்படுகிறது.
இந்த இன முள்ளெலியின் தாயகம் இந்தியாவும், பாகிசுதானும் எனக் கண்டறியப் பட்டுள்ளது. நன்கு உறுதி செய்யப்பட்ட வகைப்பாட்டியியல் காரணங்களால், இந்திய நீள்காது முள்ளெலி இனம், நீள்காது முள்ளெலி[note 3] யின், கீழ் இருக்கும் சிற்றினமாகக் கருதப் படுகிறது.
கடலிலிருந்து அலைகள் வந்து செல்லும், நிலப்பரப்பில் மட்டுமே இவை வாழ்கின்றன. குறிப்பாக, 15 மீட்டர் கடல் மட்ட உயரமுள்ள நிலப்பகுதிகளில் மட்டுமே வாழ்கின்றன என்று இங்கிலாந்து கடலாய்வினர் கண்டறிந்துள்ளனர்[3].
இந்திய நீள்காது முள்ளெலி (Indian Long-eared Hedgehog, விலங்கியல் இருசொற்பெயர்: Hemiechinus collaris) என்றழைக்கப்படும் இந்த முள்ளெலி இனம், பெரும்பாலும் இந்தியாவின் வடபகுதியில் காணப்படுகிறது.
The Indian long-eared hedgehog (Hemiechinus collaris) is a small species of mammal native to northern India and Pakistan. It is insectivorous and nocturnal.[2][3]
The Indian long-eared hedgehog is a relatively small hedgehog (~17 cm, 200–500 grams). It is a nocturnal animal that is often found inhabiting burrows.[3] Similar to most hedgehogs it has spines on its back, embedded into a muscle sheath. This sheath forms a bag-like structure that the animal can hide inside for protection. It can also erect its spines to further protect from predators. The Indian long-eared hedgehog has a well developed set of senses because of its large ears, eyes and whiskers near its snout.[4] These senses, especially smell, help them find food and/or a possible partner.[5]
The Indian long-eared hedgehog is insectivorous, feeding on small insects. Because of their arid desert habitat they often receive most of the water they need from their food supply.[6]
The Indian long-eared hedgehog is found in India (Gujarat, Rajasthan and Uttar Pradesh) and Pakistan (North West Frontier Province, Punjab and Sindh). It experiences extreme heat in the months of May and June and very cold weather in December and January.[6]
They are seasonal breeders. The males are active from March to August[3] while the females are active from April to August.[6] It is notable for a quite complex mating ritual that involves "dancing" around females for several days before mating.
The Indian long-eared hedgehog (Hemiechinus collaris) is a small species of mammal native to northern India and Pakistan. It is insectivorous and nocturnal.
El erizo orejudo de la India[1] (Hemiechinus collaris) es una especie de mamífero erinaceomorfo de la familia Erinaceidae. Es un erizo relativamente pequeño (~17 cm, 200-500 gramos) originario de la India y Pakistán. Debido a sus orejas tan grandes, antiguamente se le consideraba una subespecie del erizo orejudo.
El erizo orejudo de la India es notable por su ritual nupcial bastante complejo, que implica que el macho baile alrededor de las hembras durante unos días antes de aparearse.
El erizo orejudo de la India (Hemiechinus collaris) es una especie de mamífero erinaceomorfo de la familia Erinaceidae. Es un erizo relativamente pequeño (~17 cm, 200-500 gramos) originario de la India y Pakistán. Debido a sus orejas tan grandes, antiguamente se le consideraba una subespecie del erizo orejudo.
El erizo orejudo de la India es notable por su ritual nupcial bastante complejo, que implica que el macho baile alrededor de las hembras durante unos días antes de aparearse.
Hemiechinus collaris Hemiechinus generoko animalia da. Erinaceomorpharen barruko Erinaceinae azpifamilia eta Erinaceidae familian sailkatuta dago.
Hemiechinus collaris Hemiechinus generoko animalia da. Erinaceomorpharen barruko Erinaceinae azpifamilia eta Erinaceidae familian sailkatuta dago.
Hemiechinus collaris est une espèce de hérissons de la famille Erinaceidae reconnaissable, comme l'autre espèce du même genre, à des pavillons auditifs plus développés que chez le hérisson commun.
Hemiechinus collaris is een zoogdier uit de familie van de egels (Erinaceidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Gray in 1830.
Bronnen, noten en/of referentiesHemiechinus collaris é uma espécie de insetívoro da família Erinaceidae. Pode ser encontrado na Índia e Paquistão.
Hemiechinus collaris é uma espécie de insetívoro da família Erinaceidae. Pode ser encontrado na Índia e Paquistão.
Hemiechinus collaris[2][3] är en däggdjursart som först beskrevs av Gray 1830. Hemiechinus collaris ingår i släktet långörade igelkottar, och familjen igelkottdjur.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Denna igelkott förekommer främst i västra Indien och i angränsande regioner av Pakistan. Isolerade populationer finns i norra Indien och i norra Pakistan. Arten vistas i låglandet och i bergstrakter upp till 2000 meter över havet. Hemiechinus collaris lever i öknar och halvöknar men den har sitt tillhåll där nära vattenansamlingar. Arten besöker även jordbruksmark. Individerna är aktiva på natten och de gräver ibland i marken.[1]
Arten når en kroppslängd av 14 till 18 cm. Den har mörkbruna taggar och mörkbrun päls. I ansiktet och vid hakan är pälsen ljusare.[6]
Födan utgörs främst av insekter och andra ryggradslösa djur. Dessutom äts små ryggradsdjur, kadaver och frukter.[6]
Hemiechinus collaris är en däggdjursart som först beskrevs av Gray 1830. Hemiechinus collaris ingår i släktet långörade igelkottar, och familjen igelkottdjur. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
Denna igelkott förekommer främst i västra Indien och i angränsande regioner av Pakistan. Isolerade populationer finns i norra Indien och i norra Pakistan. Arten vistas i låglandet och i bergstrakter upp till 2000 meter över havet. Hemiechinus collaris lever i öknar och halvöknar men den har sitt tillhåll där nära vattenansamlingar. Arten besöker även jordbruksmark. Individerna är aktiva på natten och de gräver ibland i marken.
Arten når en kroppslängd av 14 till 18 cm. Den har mörkbruna taggar och mörkbrun päls. I ansiktet och vid hakan är pälsen ljusare.
Födan utgörs främst av insekter och andra ryggradslösa djur. Dessutom äts små ryggradsdjur, kadaver och frukter.
Hemiechinus collaris là một loài động vật có vú trong họ Erinaceidae, bộ Erinaceomorpha. Loài này được Gray mô tả năm 1830.[2]
Phương tiện liên quan tới Hemiechinus collaris tại Wikimedia Commons
Hemiechinus collaris là một loài động vật có vú trong họ Erinaceidae, bộ Erinaceomorpha. Loài này được Gray mô tả năm 1830.
Ошейниковый ёж[1] (лат. Hemiechinus collaris) — млекопитающее рода ушастых ежей.
Длина тела взрослой особи ежа 14-17,5 см, хвоста — 19-23 мм. Вес 200—500 гр. Уши ежа достигают 4 см. Иглы короткие (17-19 мм), с продольными бороздками. На каждой лапе по пять пальцев, лапы длиннее, чем у «европейских родственников». Мех ежа мягкий, тёмного окраса, иглы в основании светло-жёлтые, на конце тёмно-коричневого цвета (иногда чёрного цвета).
Восточный Пакистан, северо-западная Индия[1]. Естественная среда обитания: пустыня, сухие степи, низменности р. Инда.
Как и все ежи активен в ночное время суток. За ночь ошейниковый ёж может пройти от 5 до 9 км. В неволе ежи живут до 7 лет. Одиночное животное.
В период размножения (май-октябрь) отходят от своего образа жизни. При встрече с самкой самец начинает кружить около неё, исполняя своеобразный танец. Самка отгоняет от себя самца, иногда между ними случаются небольшие стычки. Процесс ухаживания у ежей продолжается несколько дней. После спаривания самец может оставаться с самкой 1-2 дня. Половое созревание наступает около 4 месяцев. Беременность длится от 30 до 45 суток. В одном помёте 1-7 ежат. Глаза открываются на 20 день. В возрасте 25 дней ежата впервые выходят из норы. Уже через неделю они начинают охотиться на насекомых.
Питаются насекомыми, мелкими позвоночными животными (ящерицами, грызунами).
Ошейниковый ёж (лат. Hemiechinus collaris) — млекопитающее рода ушастых ежей.
인도긴귀고슴도치(Hemiechinus collaris)는 고슴도치과에 속하는 포유류의 일종이다.[2] 인도의 토착종이다. 비교적 작은 고슴도치로 몸길이 17 cm 이하, 몸무게는 200-500g 정도이다. 식충성 동물이자 야행성 동물이다.[3]
인도긴귀고슴도치(Hemiechinus collaris)는 고슴도치과에 속하는 포유류의 일종이다. 인도의 토착종이다. 비교적 작은 고슴도치로 몸길이 17 cm 이하, 몸무게는 200-500g 정도이다. 식충성 동물이자 야행성 동물이다.