dcsimg

Lèmurs mico ( Catalan; Valensian )

fornì da wikipedia CA

Els lèmurs mico[2] (Archaeolemuridae) són una família extinta de lèmurs que inclou tres espècies repartides en dos gèneres (Hadropithecus i Archaeolemur). Malgrat el seu nom comú, els arqueolemúrids no eren més pròxims als micos que no ho eren els altres lèmurs.

Lemuriformes

Daubentoniidae





Megaladapidae



Lemuridae






Cheirogaleidae



Lepilemuridae




Archaeolemuridae

Archaeolemur



Hadropithecus





Palaeopropithecidae



Indriidae







Referències

 src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Lèmurs mico Modifica l'enllaç a Wikidata
  1. McKenna, MC; Bell, SK. Classification of Mammals: Above the Species Level. Columbia University Press, 1997, p. 335. ISBN 0-231-11013-6.
  2. Mittermeier, Russell A., [et al]. Lemurs of Madagascar. 2a edició. Conservation International, 2006, p. 43. ISBN 1-881173-88-7.
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autors i editors de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia CA

Archaeolemuridae ( Alman )

fornì da wikipedia DE
 src=
mögliches Aussehen von Archaeolemur edwardsi

Die Archaeolemuridae sind eine ausgestorbene Familie von Primaten, die bis vor rund 500 bis 1000 Jahren auf Madagaskar lebte. Sie werden heute meist als eigenständige Familie der Lemuren klassifiziert,[1][2] früher galten sie als Archaeolemurinae als Unterfamilie der Indriartigen (Indriidae). Sie wiesen in ihrem Körperbau und vermutlich auch in ihrer Lebensweise Ähnlichkeiten mit den Pavianen auf.

Diese Primaten erreichten vermutlich ein Gewicht von 15 bis 25 Kilogramm. Ihr Schädelbau ähnelt dem der lebenden Indriartigen, war aber massiver und wies unter anderem einen kräftigeren Unterkiefer auf. Die oberen Schneidezähne waren stark vergrößert und ragten ebenso nach vorne wie die unteren Schneidezähne, die jeweils drei Prämolaren waren vergrößert und bildeten eine durchgehende Scherkante. Die Molaren besaßen nur kleine, abgerundete Höcker.

Die Gliedmaßen dieser Tiere waren kurz und kräftig, ihre Anatomie deutet – in konvergenter Entwicklung zu manchen Meerkatzenverwandten – auf eine vorwiegend bodenbewohnende Lebensweise hin.

Subfossile Überreste mit einem Alter von 3000 bis 1000 Jahren wurden in mehreren Teilen Madagaskars gefunden. Ihr Aussterben dürfte in direktem Zusammenhang mit der Besiedlung dieser Insel vor 1500 Jahren stehen. Im Zuge dieser Besiedlung sind eine Reihe von Großtieren, auch Primatenarten wie die Riesenlemuren, vermutlich aufgrund der Bejagung und der weitflächigen Zerstörung des Lebensraums durch Brandrodung ausgerottet worden.

Es werden zwei Gattungen mit drei Arten unterschieden.

  • Die Gattung Archaeolemur umfasste zwei Arten, A. majori und A. edwardsi. Sie erreichte ein Gewicht von 15 bis 25 Kilogramm und besaß kurze, kräftige Gliedmaßen, die in ähnlicher Weise wie bei den Pavianen entwickelt haben. Auch die Backenzähne weisen Konvergenzen zu diesen Tieren auf, sodass eine omnivore Ernährung (Früchte, Samen und Kleintiere) vermutet werden kann.
  • Die Gattung Hadropithecus umfasste nur eine Art, H. stenognathus. Er war annähernd gleich groß wie Archaeolemur und ähnelte diesem im Körperbau, war aber noch stärker an eine terrestrische Lebensweise angepasst. Sein Schädelbau und die Zähne zeigen auffallende Ähnlichkeiten mit denen des Dschelada. Man vermutet, dass er sich ähnlich wie dieser vorwiegend von Gräsern ernährte, eine unter Primaten äußerst seltene Ernährungsweise.

Literatur

  • Thomas Geissmann: Vergleichende Primatologie. Springer-Verlag, Berlin u. a. 2002, ISBN 3-540-43645-6.
  • Russell A. Mittermeier, Jörg U. Ganzhorn, William R. Konstant, Kenneth Glander, Ian Tattersall, Colin P. Groves, Anthony B. Rylands, Andreas Hapke, Jonah Ratsimbazafy, Mireya I. Mayor, Edward Louis jr, Yves Rumpler, Christoph Schwitzer, Rodin Rasoloarison: Lemur Diversity in Madagascar. In: International Journal of Primatology. 29, 2008, , S. 1607–1656.
  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. 6th edition. Johns Hopkins University Press, Baltimore MD 1999, ISBN 0-8018-5789-9.

Einzelnachweise

  1. James P. Herrera und Liliana M. Dávalos: Phylogeny and Divergence Times of Lemurs inferred with Recent and Ancient Fossils in the Tree. Systematic Biology 65 (5), 2016, S, 772–791, doi:10.1093/sysbio/syw035
  2. Ludovic Orlando, Sébastien Calvignac, Céline Schnebelen, Christophe J Douady, Laurie R Godfrey und Catherine Hänni: DNA from extinct giant lemurs links archaeolemurids to extant indriids. BMC Evolutionary Biology 8, 2008, S. 121, doi:10.1186/1471-2148-8-121
 title=
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia DE

Archaeolemuridae: Brief Summary ( Alman )

fornì da wikipedia DE
 src= mögliches Aussehen von Archaeolemur edwardsi

Die Archaeolemuridae sind eine ausgestorbene Familie von Primaten, die bis vor rund 500 bis 1000 Jahren auf Madagaskar lebte. Sie werden heute meist als eigenständige Familie der Lemuren klassifiziert, früher galten sie als Archaeolemurinae als Unterfamilie der Indriartigen (Indriidae). Sie wiesen in ihrem Körperbau und vermutlich auch in ihrer Lebensweise Ähnlichkeiten mit den Pavianen auf.

Diese Primaten erreichten vermutlich ein Gewicht von 15 bis 25 Kilogramm. Ihr Schädelbau ähnelt dem der lebenden Indriartigen, war aber massiver und wies unter anderem einen kräftigeren Unterkiefer auf. Die oberen Schneidezähne waren stark vergrößert und ragten ebenso nach vorne wie die unteren Schneidezähne, die jeweils drei Prämolaren waren vergrößert und bildeten eine durchgehende Scherkante. Die Molaren besaßen nur kleine, abgerundete Höcker.

Die Gliedmaßen dieser Tiere waren kurz und kräftig, ihre Anatomie deutet – in konvergenter Entwicklung zu manchen Meerkatzenverwandten – auf eine vorwiegend bodenbewohnende Lebensweise hin.

Subfossile Überreste mit einem Alter von 3000 bis 1000 Jahren wurden in mehreren Teilen Madagaskars gefunden. Ihr Aussterben dürfte in direktem Zusammenhang mit der Besiedlung dieser Insel vor 1500 Jahren stehen. Im Zuge dieser Besiedlung sind eine Reihe von Großtieren, auch Primatenarten wie die Riesenlemuren, vermutlich aufgrund der Bejagung und der weitflächigen Zerstörung des Lebensraums durch Brandrodung ausgerottet worden.

Es werden zwei Gattungen mit drei Arten unterschieden.

Die Gattung Archaeolemur umfasste zwei Arten, A. majori und A. edwardsi. Sie erreichte ein Gewicht von 15 bis 25 Kilogramm und besaß kurze, kräftige Gliedmaßen, die in ähnlicher Weise wie bei den Pavianen entwickelt haben. Auch die Backenzähne weisen Konvergenzen zu diesen Tieren auf, sodass eine omnivore Ernährung (Früchte, Samen und Kleintiere) vermutet werden kann. Die Gattung Hadropithecus umfasste nur eine Art, H. stenognathus. Er war annähernd gleich groß wie Archaeolemur und ähnelte diesem im Körperbau, war aber noch stärker an eine terrestrische Lebensweise angepasst. Sein Schädelbau und die Zähne zeigen auffallende Ähnlichkeiten mit denen des Dschelada. Man vermutet, dass er sich ähnlich wie dieser vorwiegend von Gräsern ernährte, eine unter Primaten äußerst seltene Ernährungsweise.
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia DE

Αρχαιολεμουρίδες ( Grech modern (1453-) )

fornì da wikipedia emerging languages

Οι αρχαιολεμουρίδες, (Archaeolemuridae) γνωστοί και ως λεμούριοι μαϊμούδες[1] ή λεμούριοι μπαμπουίνοι,[3] είναι εξαφανισμένη οικογένεια λεμούριων η οποία περιελάμβανε δύο γένη (Αδροπίθηκος, Hadropithecus και Αρχαιολεμούριος, Archaeolemur) και τρία είδη. Όπως δηλώνει η επιστημονική ονομασία και παρά τα κοινά ονόματα, έχουν μεγαλύτεροι σχέση με τους λεμούριους παρά με τους υπόλοιπους πίθηκους.

Τοποθέτηση των Αρχαιολεμουρίδων στο φυλογενετικό δέντρο των λεμούριων[4][5][6] Λεμουριόμορφα

Δωβεντονιίδες





Μεγαλαδαπίδες



Λεμουρίδες






Χειρογαλεΐδες



Λεπιλεμουρίδες




†Αρχαιολεμουρίδες

Αρχαιολεμούριος



Αδροπίθηκος





Παλαιοπροπιθηκίδες



Ιντριίδες







Παραπομπές

  1. 1,0 1,1 Mittermeier, Russell A.; και άλλοι. (2006). Lemurs of Madagascar (2nd Edition έκδοση). Conservation International. σελ. 43. ISBN 1-881173-88-7.CS1 maint: Explicit use of et al. (link) CS1 maint: Extra text (link)
  2. McKenna, MC; Bell, SK (1997). Classification of Mammals: Above the Species Level. Columbia University Press. σελ. 335. ISBN 0-231-11013-6 Check |isbn= value: checksum (βοήθεια).
  3. Nowak, Ronald M. (1999). Walker's Primates of the World. Johns Hopkins University Press. σελ. 91–92. ISBN 0-8018-6251-5.
  4. Horvath, J.; et al. (2008). «Development and Application of a Phylogenomic Toolkit: Resolving the Evolutionary History of Madagascar's Lemurs» (PDF). Genome Research 18: 490. http://www.biology.duke.edu/yoderlab/reprints/2008Horvath_etalGR.pdf. Ανακτήθηκε στις 2009-09-02.
  5. Orlando, L.; Calvignac, S.; Schnebelen, C.; Douady, C.J.; Godfrey, L.R.; Hänni, C. (2008). «DNA from extinct giant lemurs links archaeolemurids to extant indriids». BMC Evolutionary Biology 8 (121). doi:10.1186/1471-2148-8-121. http://www.biomedcentral.com/1471-2148/8/121.
  6. Godfrey, L.R.; Jungers, W.L. (2003). «Subfossil Lemurs». Στο: Goodman, S.M.; Benstead, J.P. The Natural History of Madagascar. University of Chicago Press. σελίδες 1247–1252. ISBN 0-226-30306-3.
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Συγγραφείς και συντάκτες της Wikipedia

Monkey lemur ( Anglèis )

fornì da wikipedia EN

The monkey lemurs[2] or baboon lemurs[3] (Archaeolemuridae) are a recently extinct family of lemurs known from skeletal remains from sites on Madagascar dated to 1000 to 3000 years ago.[3]

The monkey lemur family is divided into two genera, Hadropithecus and Archaeolemur, and three species.

Classification and phylogeny

Archaeolemuridae placement within the lemur phylogeny[4][5][6] Lemuriformes

Daubentoniidae

Megaladapidae

Lemuridae

Cheirogaleidae

Lepilemuridae

Archaeolemuridae

Archaeolemur

Hadropithecus

Palaeopropithecidae

Indriidae

The genus Archaeolemur consists of two known species, Archaeolemur edwardsi and Archaeolemur majori. Recently, there have been findings of fossils in the north to northeast of Madagascar. Reconstructions indicate that the extinct lemurs did not climb very often and imply that they were much more adept at terrestrial living, more than any other extant strepsirrhhine. They are not believed to have been exclusively terrestrial, but rather to have had a combined habitat of ground and arboreal life. A modest degree of curvature found in the remains support this idea. The hands and feet are very robust and large in size, but are very short, and said to be closer to the likeness of a baboon's hand. The hind-limbs are also known to be short, which implies that the hands and feet are relatively short for the lemur's body weight. Archaeolemur is unique in the combination of post-cranial features. The overall look of the lemur, beyond just the hands and feet, was a relatively short and stocky one which gave them limited leaping abilities. This indicates that the Archaeolemur may have ranged over wide landscapes, which is consistent with its subfossil distribution over much of Madagascar. This implies they had a high tolerance for broad habitats. They are thought to be omnivores from the fossilized droppings of a younger individual. An imaging technique shows pictures of the mandibles, showing the bone structure of the mouth. Further studies on their enamel indicate that Archaeolemur also had the ability to exploit resources that may have been indigestible to other species, showing a great plasticity in their dietary tracts as well. This may have helped Archaeolemur persist after the arrival of humans in Madagascar, as it was one of the last subfossil lemurs to become extinct.

Hadropithecus stenognathus is the only species of the genus Hadropithecus, and is commonly referred to as the "baboon lemur". The species was discovered in Madagascar in the year 1899 by a renowned paleontologist by the name of Ludwig Lorenz von Liburnau, who associated the monkey lemurs with apes. Three years later, in 1902, Liburnau classified Hadropithecus as a lemur. Liburnau continued to make distinctions by reconstruction of certain skulls which reaffirmed that the monkey lemurs are a sister family to sloth lemurs. In an article analyzing the dental microwear of the Archaeolemuridae, some important information was discovered through fossilized teeth. This in turn helped distinguish between certain characteristics of the monkey lemurs compared to megaladapids. The two families occasionally had similar diets, observed from the overlapping textures of their dental microwear. However, the two families’ dental microwear differed at some points, indicating that archaeolemurids had a diet containing a variety of harder foods. H. stenognathus possessed similar cranial stricture and dental portions to hominins. Carbon isotope data show that they consumed CAM or C4 plants. The prior assumption that H. stenognathus ate C3 plants which included large seeds and hard fruits were wrong because those foods were too strong for the animal's teeth. Testing the carbon samples along southern and southwestern Madagascar where H. stenognathus once lived and was endemic to, scientists found high values of carbon isotopes tied to the C4 and CAM groups of plants. The large teeth were meant to extract the nutrients from food that needed incisional, but not tough preparation.

H. stenognathus was well-suited to processing large amounts of small and/or flat, displacement-limited foods, rather than a previously thought diet of resistant, stress-limited foods. The species lived in environments in southern and southwestern Madagascar, where it is thought to have consumed bulbs and corms of grasses and sedges comprising the bulk of its diet. H. stenognathus may have survived until the late 1st Millennium CE. It was driven to extinction mainly by human activity, like many other lemurs of Madagascar. However, it became extinct sooner than Archaeolemur, its sister genus. The last known record of Hadropithecus was dated to around 444-772 CE. It is believed that Hadropithecus was a relatively rare lemur, based on a lower number of subfossils recorded. Similar to the sloth lemur, Hadropithecus was a large, slow, specialized lemur, that grazed and fed on seeds. Archaeolemur was more generalized, which may have allowed it to persist longer. Although it is not completely verified, Hadropithecus's large body and large brain, compared to other species, has led to the belief that it would have reproduced fairly slowly, making it more susceptible to extinction. The low reproductive rate goes hand in hand with weaning age - Hadropithecus would not have weaned its young before 2.75 years of age, or even 3 years, giving it one of the slowest life cycles of any lemur. It is believed that Hadropithecus would have not given birth more than once every other year. In addition, Hadropithecus would have spent most, if not all, of its time on the ground, making it readily available for hunting and exploitation by humans. It not only would have faced pressure from humans, but also from domestic livestock, which were grazers as well. Though it could have climbed trees, it lacked adaptation for suspension or leaping.

References

  1. ^ McKenna, MC; Bell, SK (1997). Classification of Mammals: Above the Species Level. Columbia University Press. p. 335. ISBN 0-231-11013-8.
  2. ^ Mittermeier, Russell A.; et al. (2006). Lemurs of Madagascar (2nd ed.). Conservation International. p. 43. ISBN 1-881173-88-7.
  3. ^ a b Nowak, Ronald M. (1999). Walker's Primates of the World. Johns Hopkins University Press. p. 91–92. ISBN 0-8018-6251-5.
  4. ^ Horvath, J.; et al. (2008). "Development and application of a phylogenomic toolkit: Resolving the evolutionary history of Madagascar's lemurs" (PDF). Genome Research. 18 (3): 489–99. doi:10.1101/gr.7265208. PMC 2259113. PMID 18245770. Retrieved 2009-09-02.
  5. ^ Orlando, L.; Calvignac, S.; Schnebelen, C.; Douady, C.J.; Godfrey, L.R.; Hänni, C. (2008). "DNA from extinct giant lemurs links archaeolemurids to extant indriids". BMC Evolutionary Biology. 8: 121. doi:10.1186/1471-2148-8-121. PMC 2386821. PMID 18442367.
  6. ^ Godfrey, L.R.; Jungers, W.L. (2003). "Subfossil Lemurs". In Goodman, S.M.; Benstead, J.P (eds.). The Natural History of Madagascar. University of Chicago Press. pp. 1247–1252. ISBN 0-226-30306-3.
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia authors and editors
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia EN

Monkey lemur: Brief Summary ( Anglèis )

fornì da wikipedia EN

The monkey lemurs or baboon lemurs (Archaeolemuridae) are a recently extinct family of lemurs known from skeletal remains from sites on Madagascar dated to 1000 to 3000 years ago.

The monkey lemur family is divided into two genera, Hadropithecus and Archaeolemur, and three species.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia authors and editors
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia EN

Archaeolemuridae ( Spagneul; Castilian )

fornì da wikipedia ES

Los lémures mono[1]​ o lémures babuino[3]​ (Archaeolemuridae) son una familia extinta de lémures que incluye dos géneros (Hadropithecus y Archaeolemur) y tres especies. A pesar de sus nombres comunes, los miembros de Archaeolemuridae no estaban más relacionados con los monos que con otros lémures.

Situación de Archaeolemuridae en la filogenia de los lémures[4][5][6]Lemuriformes

Daubentoniidae

       

Megaladapidae

   

Lemuridae

         

Cheirogaleidae

   

Lepilemuridae

      †Archaeolemuridae

Archaeolemur

   

Hadropithecus

       

Palaeopropithecidae

   

Indriidae

           

Referencias

  1. a b Mittermeier, Russell A., et ál. (2006). Lemurs of Madagascar (en inglés) (2ª edición). Conservation International. ISBN 1-881173-88-7.
  2. McKenna, M. C.; Bell, S. K. (1997). Classification of Mammals: Above the Species Level (en inglés). Columbia University Press. p. 335. ISBN 0-231-11013-8.
  3. Nowak, Ronald M. (1999). Walker's Primates of the World (en inglés). Johns Hopkins University Press. pp. 91-92. ISBN 0-8018-6251-5.
  4. Horvath, J. et ál. (2008). «Development and Application of a Phylogenomic Toolkit: Resolving the Evolutionary History of Madagascar's Lemurs». Genome Research (en inglés) 18: 490.
  5. Orlando, L.; Calvignac, S.; Schnebelen, C.; Douady, C. J.; Godfrey, L. R. y Hänni, C. (2008). «DNA from extinct giant lemurs links archaeolemurids to extant indriids». BMC Evolutionary Biology 8 (121): 121. doi:10.1186/1471-2148-8-121.
  6. Godfrey, L. R. y Jungers, W. L. (2003). «Subfossil Lemurs». En Goodman, S. M. y Benstead, J. P., ed. The Natural History of Madagascar (en inglés). University of Chicago Press. pp. 1247-1252. ISBN 0-226-30306-3.
 title=
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Autores y editores de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia ES

Archaeolemuridae ( Fransèis )

fornì da wikipedia FR

Les Archaeolemuridae sont une famille éteinte de primates lemuriformes originaires de Madagascar.

Liste des genres et espèces

La famille des Archaeolemuridae compte deux genres et trois espèces :

Classification

Cladogramme des Archaeolemuridae[2],[3],[4] Lemuriformes

Daubentoniidae





Megaladapidae



Lemuridae






Cheirogaleidae



Lepilemuridae




†Archaeolemuridae

Archaeolemur



Hadropithecus




Palaeopropithecidae

Mesopropithecus




Babakotia




Palaeopropithecus



Archaeoindris






Indriidae







Notes et références

(en) Cet article est partiellement ou en totalité issu de l’article de Wikipédia en anglais intitulé .
  1. Fossilworks Paleobiology Database, consulté le 8 juin 2021
  2. (en) J. Horvath et al., « Development and Application of a Phylogenomic Toolkit: Resolving the Evolutionary History of Madagascar's Lemurs », Genome Research, vol. 18,‎ 2008, p. 490 (lire en ligne [PDF], consulté le 2 septembre 2009)
  3. (en) L. Orlando, S. Calvignac et C. Schnebelen et al., « DNA from extinct giant lemurs links archaeolemurids to extant indriids », BMC Evolutionary Biology, vol. 8, no 121,‎ 2008 (DOI , lire en ligne)
  4. (en) L.R. Godfrey et W.L. Jungers, « Subfossil Lemurs », dans S.M. Goodman, J.P Benstead, The Natural History of Madagascar, Chicago [u.a.], University of Chicago Press, 2003 (ISBN 978-0-226-30306-2), p. 1247–1252

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia FR

Archaeolemuridae: Brief Summary ( Fransèis )

fornì da wikipedia FR

Les Archaeolemuridae sont une famille éteinte de primates lemuriformes originaires de Madagascar.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia FR

Archaeolemuridae ( svedèis )

fornì da wikipedia SV

Archaeolemuridae är en utdöd systematisk grupp i ordningen primater som förekom på Madagaskar. De sista individerna levde troligen för 1000 år sedan. Archaeolemuridae är nära släkt med indrier och räknas ofta som underfamilj till familjen Indriidae. Vad gäller kroppsbyggnaden och troligtvis även levnadssättet liknade dock babianer mera.

Primater i gruppen nådde troligen en vikt på mellan 15 och 25 kilogram. Skallens uppbyggnad liknar den hos indrier men var massivare och underkäken var robustare. Arternas övre framtänder var förstorade och liksom de undre framtänderna riktade framåt. De hade dessutom tre förstorade premolarer i varje käkhalva.

Extremiteterna var korta och kraftiga. På grund av anatomin som utvecklades konvergent med markattartade apor antas att de främst levde på marken.

Rester av Archaeolemuridae har hittats vid flera ställen på Madagaskar och uppskattas vara 1000 till 3000 år gamla. De dog troligen ut då människan anlände till ön för 1500 år sedan. Under samma period försvann flera stora primater från ön.

Archaeolemuridae bildas av två släkten som tillsammans innehåller tre arter:

  • Släktet Archaeolemur med två arter, A. majori och A. edwardsi. De var antagligen allätare med frukter, frön och smådjur som föda.
  • Släktet Hadropithecus med en enda art H. stenognathus. Den liknade till kroppsbyggnaden dagens gelada och levde troligtvis främst av gräs.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 31 augusti 2009.

Tryckta källor

  • Thomas Geissmann: Vergleichende Primatologie, Springer-Verlag 2003, ISBN 3-540-43645-6
  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9
  • R. Mittermeier, J. Ganzhorn, W. Konstant, K. Glander, I. Tattersall, C. Groves, A. Rylands, A. Hapke, J. Ratsimbazafy, M. Mayor, E. Louis jr., Y. Rumpler, C. Schwitzer und R. Rasoloarison: Lemur Diversity in Madagascar. I: International Journal of Primatology 29 (2008), s. 1607–1656.
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia författare och redaktörer
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia SV

Archaeolemuridae: Brief Summary ( svedèis )

fornì da wikipedia SV

Archaeolemuridae är en utdöd systematisk grupp i ordningen primater som förekom på Madagaskar. De sista individerna levde troligen för 1000 år sedan. Archaeolemuridae är nära släkt med indrier och räknas ofta som underfamilj till familjen Indriidae. Vad gäller kroppsbyggnaden och troligtvis även levnadssättet liknade dock babianer mera.

Primater i gruppen nådde troligen en vikt på mellan 15 och 25 kilogram. Skallens uppbyggnad liknar den hos indrier men var massivare och underkäken var robustare. Arternas övre framtänder var förstorade och liksom de undre framtänderna riktade framåt. De hade dessutom tre förstorade premolarer i varje käkhalva.

Extremiteterna var korta och kraftiga. På grund av anatomin som utvecklades konvergent med markattartade apor antas att de främst levde på marken.

Rester av Archaeolemuridae har hittats vid flera ställen på Madagaskar och uppskattas vara 1000 till 3000 år gamla. De dog troligen ut då människan anlände till ön för 1500 år sedan. Under samma period försvann flera stora primater från ön.

Archaeolemuridae bildas av två släkten som tillsammans innehåller tre arter:

Släktet Archaeolemur med två arter, A. majori och A. edwardsi. De var antagligen allätare med frukter, frön och smådjur som föda. Släktet Hadropithecus med en enda art H. stenognathus. Den liknade till kroppsbyggnaden dagens gelada och levde troligtvis främst av gräs.
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Wikipedia författare och redaktörer
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia SV

Археолемурові ( ucrain )

fornì da wikipedia UK

Опис

Археолемурові були досить великими приматами, їхня вага сягала 15-27 кг[2]. (за деякими даними, навіть 47 кг). Щодо цього вони займали проміжне положення між індрі і палеопропітековими. За краніальним характеристикам археолемурові в загальному нагадують індрієвих, проте значно відрізняються від них морфологією посткраніального скелета. Будова мозку в загальних рисах нагадувала будову мозку у інших лемуровидих, малися добре розвинені зони, що відповідають за зір, слух і координацію рухів. Очниці великі, спрямовані вперед. У археолемурових збереглися примітивні риси в будові слухового проходу і середнього вуха. Малися вібриси.

Для представників цієї родини характерна спеціалізація до харчування жорстким, переважно рослинним кормом — листям, насінням, стеблами, цибулинами тощо[3] Про це красномовно свідчить морфологія їхнього зубо-щелепного апарату. Важливою його особливістю є наявність III-го передкорінного, що втрачений індрієвимі і палеопропітековими. Зубна формула: 2:1:3:3 для верхньої і 2:0:3:3 для нижньої щелепи.[3]

Спосіб життя

По способу життя археолемурові нагадували деяких мавп Старого Світу набагато більше, ніж інших лемурів. Вважається, що рід археолемур був напівдеревний, будучи за своєю екологію подібним до павіана (Papio) і населяв в основному лісисті райони острова, причому мав значне поширення, оскільки відомий по безлічі залишків. Більш спеціалізований гадропітек навпаки жив на відкритій місцевості і екологічно був близький до гелади (Theropithecus). Субфоссільні залишки вищеназваних родів відомі з багатьох болотних і печерних місцезнаходжень півдня, заходу, півночі та центру Мадагаскару.[4].

Реконструкція цих лемурів як тварин, пристосованих до наземного способу життя, піднімає питання про характер навколишнього їхнього середовища. Справа в тому, що до 1980-х років вважалося, ніби то до появи на Мадагаскарі людей приблизно 1500 років тому, він був майже повністю покритий лісом. Тепер ми знаємо, що як і на будь-який інший тропічний регіон, на Мадагаскар сильно впливали кліматичні коливання в часи льодовикових періодів в останні мільйони років. Таким чином, площа лісів могла час від часу значно скорочуватися і поступатися місцем більш відкритим ландшафтам. Тому не дивно, що серед лемурів з'явилися тварини, адаптовані до такого оточенню. Сьогодні деякі дослідники вважають, що в часи прибуття на острів людей він якраз піддавався подібної періодичної посухи. Додатково викликаний ними високий рівень екологічного напруги може служити поясненням вимирання як археолемурових, так і багатьох інших представників місцевої фауни.

Класифікація

Родина містить два роди з трьома видами.

Примітки

  1. McKenna, MC; Bell, SK (1997). Classification of Mammals: Above the Species Level. Columbia University Press. с. 335. ISBN 0-231-11013-8.
  2. Н. Н. Каландадзе, А. В. Шаповалов. Судьба мегафауны наземных экосистем Мадагаскарской зоогеографической области в позднем антропоцене. — С. 14—15.
  3. а б Szalay, F., Delson, E. Family Archaeolemuridae // Evolutionary history of the Primates. — Academic Press, 1979. — P. 165-170. — ISBN 0126801509.
  4. Godfrey, L. R., Jungers, L. J., & Schwartz , G. T. Ecology and extinction of Madagascar's subfossil lemurs // Lemurs: ecology and adaptation / Gould, L., Sauthers, M. L. (Eds.). — Springer, 2006. — P. 41-64. — ISBN 0-387-34585-X.


licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Автори та редактори Вікіпедії
original
visité la sorgiss
sit compagn
wikipedia UK

Археолемуровые ( russ; russi )

fornì da wikipedia русскую Википедию
Латинское название Archaeolemuridae G. Grandidier, 1905 Роды
  • Hadropithecus von Liburnau, 1899
  • Archaeolemur Filhol, 1895

wikispecies:
Систематика
на Викивидах

commons:
Изображения
на Викискладе

Археолемуровые (лат. Archaeolemuridae) — семейство вымерших лемуров, обитавших на Мадагаскаре в плейстоцене и голоцене. Представляли собой архаичную форму лемуров, приспособленную к наземному и полуназемному образу жизни.

Классификация и происхождение

Место археолемуровых в эволюции лемурообразных[1][2][3] Lemuriformes

Daubentoniidae





Megaladapidae



Lemuridae






Cheirogaleidae



Lepilemuridae




†Archaeolemuridae

Archaeolemur



Hadropithecus





Palaeopropithecidae



Indriidae







Оба известных рода семейства археолемуровых — археолемуры и гадропитеки — описаны уже в конце XIX века. Строение зубов и ряд других архаичных характеристик (см. Анатомия) позволяют предположить, что археолемуровые произошли от примитивного предка, общего также для сохранившихся до настоящего времени индриевых и ещё одного вымершего семейства — палеопропитековых. При этом, видимо, археолемуровые откололись от главной ветви эволюции раньше, чем произошло её разделение на индриевых и палеопропитековых. Внешний облик общего предка был реконструирован в 1988 году; этот гипотетический лемур должен был быть версатильным и способным как к наземному, так и к древесному образу жизни, а в дальнейшем его потомки специализировались. Тем не менее филогенетическая связь между этими семействами признавалась давно. Уже через год после открытия черепа особи, впоследствии классифицированной как Archaeolemur majori, ему дали родовое название Protoindri[2]. Некоторые источники рассматривают археолемуровых и палеопропитековых как подсемейства индриевых[4]. В XXI веке анализ ископаемой ДНК позволил однозначно установить, что археолемуровые были близкими родичами индриевых[2].

Анатомия

Археолемуровые были крупными лемурами весом от 15 до 25 килограммов[5]. Череп археолемуровых в общих чертах схож с черепом индриевых, но имеются значительные отличия в строении скелета, свидетельствующие об адаптации одновременно к наземному (строение локтевого сустава, слаборазвитые пальцы передних конечностей) и древесному (хватательная кисть задней конечности) образу жизни[6].

Зубная формула 2.1.3.31.1.3.3, общая для обоих известных родов археолемуровых, более архаична, чем у индриевых. По всей видимости, третий премоляр, отсутствующий у индриевых, сохранился у археолемуровых от их общего предка. Резцы археолемуровых крупнее, чем у индриевых, а подбородочный симфиз, так же, как у палеопропитековых, жёстче и массивней[6]. Также примитивным является устройство слухового прохода и среднего уха. Большие глазницы направлены вперёд, по всей вероятности, имелись вибриссы.

Распространение и экология

Останки археолемуров известны из более чем 20 местонахождений на всей территории Мадагаскара, в первую очередь его западной части. Останки гадропитеков обнаружены на западе и северо-западе острова.

Археолемуры, более примитивный из двух родов, по-видимому, вели полудревесный образ жизни, подобно современным мартышковым (Cercopithecinae), а гадропитеки были высокоспециализированным наземным видом, что может указывать на приспособленность к условиям обитания, отличным от тропических лесов. Строение зрительного канала и размер глазниц позволяют предположить, что гадропитеки, обладавшие меньшей резкостью зрения и большей световой чувствительностью, чем археолемуры, вели ночной образ жизни. Отлучение от груди, видимо, происходило у этих видов позже, чем у мегаладаписов и в особенности чем у палеопропитековых, но позже, чем у современных горилл и бабуинов, и совпадало с достаточно ранним появлением постоянных зубов. Зубная система гадропитеков, подобно современным геладам, была приспособлена для пережёвывания жёсткой травяной и лиственной массы наряду с твёрдыми семенами. Возможно, диета гадропитеков включала также насекомых. Анализ окаменелых экскрементов молодой особи археолемура из пещеры Анзухикели с севера острова позволил установить, что рацион археолемуров, помимо растительной пищи, включал также мелких позвоночных и брюхоногих моллюсков[7].

Исчезновение

Известные останки археолемуровых являются субфоссильными, то есть сравнительно недавними. Датировка костных останков археолемуров размещает их в периоде от начала первого тысячелетия до новой эры до конца первого тысячелетия новой эры; копролиты, ассоциируемые с неполовозрелой особью из местонахождения Анзухикели, датируются примерно концом XI — XII веком новой эры[5]. Иными словами, археолемуры вымерли значительно позже появления на острове людей. Такие датировки для наземных и полуназемных видов, независимых в своём существовании от тропических лесов и вымерших одновременно с древесными видами гигантских лемуров, позволяют предполагать, что и для тех, и для других уничтожение среды обитания человеком не стало ключевым фактором вымирания. В то же время нельзя исключать такие возможные факторы вымирания, как охота (исчезли именно наиболее крупные из известных лемуров) и резкие смены климата.

Примечания

  1. Horvath, J. et al. Development and Application of a Phylogenomic Toolkit: Resolving the Evolutionary History of Madagascar's Lemurs // Genome Research. — 2008. — Vol. 18. — P. 490. — DOI:10.1101/gr.7265208. — PMID 18245770.
  2. 1 2 3 Orlando, L., Calvignac, S., Schnebelen, C., Douady, C. J., Godfrey, L. R., Hänni, C. DNA from extinct giant lemurs links archaeolemurids to extant indriids // BMC Evolutionary Biology. — 2008. — Vol. 8, № 121. — P. 1—9. — DOI:10.1186/1471-2148-8-121. — PMID 18442367.
  3. Godfrey, L. R., Jungers, W. L. Subfossil Lemurs // The Natural History of Madagascar / Goodman, S. M., Benstead, J. P. — University of Chicago Press, 2003. — P. 1247—1252. — ISBN 0-226-30306-3.
  4. Mittermeier, R. A., et al. Lemur Diversity in Madagascar // International Journal of Primatology. — 2008. — Vol. 29. — P. 1607—1656. — DOI:10.1007/s10764-008-9317-y.
  5. 1 2 Н. Н. Каландадзе, А. В. Шаповалов. Судьба мегафауны наземных экосистем Мадагаскарской зоогеографической области в позднем антропоцене. — С. 14—15.
  6. 1 2 Szalay, F., Delson, E. Family Archaeolemuridae // Evolutionary history of the Primates. — Academic Press, 1979. — P. 165—170. — ISBN 0126801509.
  7. Godfrey, L. R., Jungers, L. J., & Schwartz , G. T. Ecology and extinction of Madagascar's subfossil lemurs // Lemurs: ecology and adaptation / Gould, L., Sauthers, M. L. (Eds.). — Springer, 2006. — P. 41—64. — ISBN 0-387-34585-X.
licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Авторы и редакторы Википедии

Археолемуровые: Brief Summary ( russ; russi )

fornì da wikipedia русскую Википедию

Археолемуровые (лат. Archaeolemuridae) — семейство вымерших лемуров, обитавших на Мадагаскаре в плейстоцене и голоцене. Представляли собой архаичную форму лемуров, приспособленную к наземному и полуназемному образу жизни.

licensa
cc-by-sa-3.0
drit d'autor
Авторы и редакторы Википедии