El gavilán encollaráu [2] o azor chicu encollaráu [3] (Accipiter cirrocephalus) ye una especie d'ave accipitriforme de la familia Accipitridae. Ta bien estendíu al traviés Australia y Nueva Guinea, sacante los desiertos de sable. Alcuéntrase en montes y selves.
Aliméntase principalmente de pequeñes aves prindaes en vuelu, como gorriones y estorninos comunes, dacuando inseutos.
El gavilán encollaráu o azor chicu encollaráu (Accipiter cirrocephalus) ye una especie d'ave accipitriforme de la familia Accipitridae. Ta bien estendíu al traviés Australia y Nueva Guinea, sacante los desiertos de sable. Alcuéntrase en montes y selves.
Aliméntase principalmente de pequeñes aves prindaes en vuelu, como gorriones y estorninos comunes, dacuando inseutos.
Accipiter cirrocephalus (lat. Accipiter cirrocephalus) - əsl qırğı cinsinə aid heyvan növü.
L'esparver australià (Accipiter cirrocephalus) és un ocell de la família dels accipítrids (Accipitridae) que habita zones de garriga i bosc de la regió d'Austràlia, a les illes Aru i Raja Ampat, Nova Guinea, Arxipèlag de Louisiade, Austràlia i Tasmània.
L'esparver australià (Accipiter cirrocephalus) és un ocell de la família dels accipítrids (Accipitridae) que habita zones de garriga i bosc de la regió d'Austràlia, a les illes Aru i Raja Ampat, Nova Guinea, Arxipèlag de Louisiade, Austràlia i Tasmània.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Gwalch torchog Awstralia (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: gweilch torchog Awstralia) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Accipiter cirrhocephalus; yr enw Saesneg arno yw Australian collared sparrow hawk. Mae'n perthyn i deulu'r Eryr (Lladin: Accipitridae) sydd yn urdd y Falconiformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn A. cirrhocephalus, sef enw'r rhywogaeth.[2]
Mae'r gwalch torchog Awstralia yn perthyn i deulu'r Eryr (Lladin: Accipitridae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Barcud wynepgoch Gampsonyx swainsonii Boda gwerni Affrica Circus ranivorus Eryr nadroedd Madagasgar Eutriorchis astur Fwltur cefnwyn Affrica Gyps africanus Fwltur cefnwyn India Gyps bengalensis Fwltur y Penrhyn Gyps coprotheres Fwltur yr Aifft Neophron percnopterus Griffon Gyps fulvus Griffon gylfinhir Gyps indicus Griffon Rüppell Gyps rueppellii Griffon yr Himalaia Gyps himalayensis Gwalch Glas Accipiter nisus Gwalch Marth Accipiter gentilisAderyn a rhywogaeth o adar yw Gwalch torchog Awstralia (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: gweilch torchog Awstralia) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Accipiter cirrhocephalus; yr enw Saesneg arno yw Australian collared sparrow hawk. Mae'n perthyn i deulu'r Eryr (Lladin: Accipitridae) sydd yn urdd y Falconiformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn A. cirrhocephalus, sef enw'r rhywogaeth.
Der Sydneysperber (Accipiter cirrocephalus) ist eine knapp mittelgroße Greifvogelart aus der Familie der Habichtartigen, die in Neuguinea und Australien beheimatet ist. Die auffällige Art ernährt sich vorwiegend von Wirbeltieren und besiedelt offene Bereiche in subtropischen und tropischen Wäldern des Hügellands. Während der Brutzeit ist der Sydneysperber scheu und lebt einzelgängerisch oder in Paaren.
Die IUCN stuft die Bestandssituation des Sydneysperbers als ungefährdet (least concern) ein.[1] Es werden drei Unterarten unterschieden.[1]
Die Nominatform des Sydneysperbers erreicht eine Körperlänge von 30 bis 40 Zentimeter und hat eine Spannweite von 55 bis 80 Zentimeter. Männchen wiegen durchschnittlich 125 Gramm, die Weibchen sind mit 240 Gramm deutlich schwerer.[2] Der Sydneysperber ist mit diesen Maßen der kleinste in Australien vorkommende Habicht. Die Gestalt ist habichttypisch mit einem schlanken Rumpf, relativ kurzen und gerundeten Flügeln sowie einem im Verhältnis zur Körpergröße langen Schwanz. Die Beine und die Zehen sind gleichfalls relativ lang.
Die Körperoberseite und die Seiten des Gesichts sind schiefergrau, bei einigen Individuen hat das Obergefieder auch einen leicht bräunlichen Ton und auf der Oberseite des Schwanzgefieders findet sich eine feine, unscharf abgegrenzte bräunliche Querbänderung. Die meisten Individuen haben außerdem im Nacken ein kastanienfarbenes Band. Auf der Körperunterseite und den unteren Flügeldecken ist er fein rotbraun und weiß quergebändert. Aus der Ferne verschwimmt die Querbänderung, die Körperunterseite wirkt fast einheitlich rötlich bis orangebraun. Kinn und Kehle sind heller als die übrige Unterseite Das Schwanzgefieder ist auf der Unterseite silbergrau mit feinen schwarzen Querbändern, die nur auf den äußersten Steuerfedern fehlen. Der Schnabel ist schwarz mit einer grauen Schnabelbasis. Die Wachshaut ist gelblich-grün. Die Iris ist leuchtend gelb. Die Beine und die Füße sind gleichfalls gelb.
Jungvögel sind auf der Körperoberseite bräunlicher als die adulten Vögel, die einzelnen Federn sind fein rotbraun gesäumt. Das Schwanzgefieder weist deutlich schwarze Querbänder auf. Kopf und Hals sind fein weiß gestrichelt, über dem Auge befindet sich ein deutlicher weißer Augenstreif.[3]
Der Sydneysperber weist sehr große Ähnlichkeit mit dem Bänderhabicht (A. fasciatus) auf und ist bei Feldbeobachtungen nur anhand sehr weniger, geringfügiger Details von dieser Art zu unterscheiden. Der Sydneysperber ist grundsätzlich kleiner als der Bänderhabicht, allerdings sind über den Größenunterschied nur die Männchen des Sydneysperbers eindeutig zu identifizieren. Bei den Weibchen gibt es eine Überlappung in der Körpergröße. Eine Unterscheidung besteht beim Schwanzgefieder, dessen Ende beim Sydneysperber gerade während der Bänderhabicht das Schwanzende gerundet ist.[4] Die Ähnlichkeit zwischen den Arten ist so ausgeprägt, dass die auf Rossel vorkommende Unterart A. f. rosselianus erst 2015 nicht mehr länger als eine Unterart des Sydneysperber, sondern als Unterart des Bänderhabicht eingeordnet wurde.[5]
Auf Grund der kleinen Größe kann der Sydneysperber auch mit dem Graubartfalken und dem Australischen Baumfalken verwechselt werden. Die kürzeren und breiteren Flügel unterscheiden jedoch den Sydneysperber von diesen beiden Arten.[6]
Der Sydneysperber kommt auf Neuguinea und in weiten Teilen Australiens sowie auf Tasmaniens vor. In Australien fehlt er nur in sandigen Wüstenregionen. Im gesamten Verbreitungsgebiet ist der Sydneysperber ein vergleichsweise seltener Vogel.[7]
In seinen Lebensraumansprüchen ist der Sydneysperber anpassungsfähig. Er kommt in tropischen, subtropischen und gemäßigten Regenwäldern sowie anderen, arideren Waldtypen vor und besiedelt auch Savannen und schütter bewaldete Regionen. Er ist primär darauf angewiesen, dass ihm Bäume und Büsche ausreichend Ansitzwarten für seine Jagd bieten. Wenn diese Anforderungen erfüllt sind, besiedelt er auch Heideregionen, Plantagen, Agrarland und Feuchtgebiete. In baumlosen Regionen ist er dagegen ausgesprochen selten.[3]
Der Sydneysperber ist in seinem Verbreitungsgebiet ein Stand- und Strichvogel. Sein Zug- und Wanderverhalten ist jedoch noch nicht abschließend untersucht.[6]
Es werden zwei Unterarten unterschieden:[7]
Die ehemals dem Sydneysperber zugeordnete Unterart A. c. rosselianus, deren Verbreitungsgebiet auf die Insel Rossel begrenzt ist, wird jetzt als Accipiter fasciatus rosellanus dem Bänderhabicht zugeordnet.[7]
Die Nahrung des Sydneysperbers besteht überwiegend aus kleinen Singvögel mit einem Körpergewicht von weniger als 25 Gramm, die er meistens im Flug schlägt. Daneben schlägt er aber auch deutlich schwere Vogelarten mit einem Gewicht von bis zu 400 Gramm, kleine Säugetiere, Eidechsen und Insekten.
Er ist ein Taglichtjäger, der einen Großteil seiner Beute aber in der Dämmerung schlägt, wenn Vögel morgens ihre Ruheplätze verlassen oder sie abends aufsuchen.[8] Die Jagd erfolgt entweder von Ansitzwarten oder im schnellen Flug dicht über den Konturen der Landschaft. Er ist insbesondere im lichten Wald ein schneller, gewandter und erfolgreicher Jäger. Nach Beobachtungen ist er besonders erfolgreich bei der Jagd auf Wachteln, zur Jagdbeute gehören aber auch Stadttauben, die in Australien eingeführte Perlhalstaube, Schwalbensittich, Gelbbauchsittich, Amsel, Prachtstaffelschwanz, Gelbkehl-Honigfresser (Lichenostomus flavicollis), Schwarzkopf-Honigschmecker (Melithreptus affinis) und Haussperling. Belegt sind aber auch Mäuse und junge Kaninchen.[8]
Die Fortpflanzungsbiologie der Sydneysperber ist noch nicht abschließend untersucht, Sydneysperber sind aber monogame Vögel. Die Paarbindung besteht mindestens ein Jahr, möglicherweise auch länger, denn manche Paare halten sich ganzjährig in der Nähe ihres Brutrevieres auf.[8]
Beide Elternvögel sind am Bau des Nestes, der Verteidigung der Nestumgebung und der Jungvögel sowie deren Aufzucht beteiligt.[9] Das Weibchen ist jedoch stärker an allen Aktivitäten im Rahmen der Jungenaufzucht beteiligt und sucht auch die Niststelle aus. Sie füttert außerdem überwiegend die Jungvögel, das Männchen bringt ihr jedoch regelmäßig Beutetiere heran.
Das Nest ist eine flache Blattform aus grünen und trockenen Ästchen und Zweigen mit einer flachen Nistmulde. Diese ist mit grünen Blättern ausgelegt. Das Gelege umfasst drei bis vier Eier, die typische Gelegegröße beträgt drei Eier. Der Legeabstand zwischen den einzelnen Eiern wird auf 48 Stunden geschätzt. Geht das Gelege verloren, legen die Weibchen bis zu drei Nachgelege innerhalb einer Brutzeit. Die Brutzeit beträgt 35 bis 37 Tage.[10]
Der Sydneysperber (Accipiter cirrocephalus) ist eine knapp mittelgroße Greifvogelart aus der Familie der Habichtartigen, die in Neuguinea und Australien beheimatet ist. Die auffällige Art ernährt sich vorwiegend von Wirbeltieren und besiedelt offene Bereiche in subtropischen und tropischen Wäldern des Hügellands. Während der Brutzeit ist der Sydneysperber scheu und lebt einzelgängerisch oder in Paaren.
Die IUCN stuft die Bestandssituation des Sydneysperbers als ungefährdet (least concern) ein. Es werden drei Unterarten unterschieden.
The collared sparrowhawk (Accipiter cirrocephalus) is a small, slim bird of prey in the family Accipitridae found in Australia, New Guinea and nearby smaller islands. As its name implies the collared sparrowhawk is a specialist in hunting small birds. It is characterised by its slight brow ridges and slender feet. The last segment of their middle toe projects beyond the claws of the other toes.[3]
The collared sparrowhawk is 29–38 cm (tail about half ), with a wingspan 55–78 cm, the average male weighs 126 g, female 218 g.[4] They are small, fierce, finely built with rounded wings, long square tail, yellow eyes and long legs. Adults have slate-grey upper parts, sometimes with a brown wash, and a chestnut half collar. The underparts are finely barred rufous and white. The under wing and tail are finely barred. The cere is cream to olive-yellow, the eyes yellow and the legs and feet yellow.[4] The sexes are similar in appearance but males are smaller than females. Juveniles have brown upper parts, with pale streaks on the head and nape, and fine rufous edges to the feathers of the back and wings.[4] The under parts are white with heavy brown streaks on the breast and coarse brown barring on the belly. The underwings and tail are finely barred. The cere is cream to greenish yellow, the eyes brown to pale yellow and legs and feet pale yellow.[4]
The collared sparrowhawk is widespread through mainland Australia, Tasmania and New Guinea and is found in all habitats except the driest deserts. It can occasionally be seen in urban areas and even cities. Although widespread, they are generally uncommon. Collared sparrowhawks are generally resident but may be partly migratory, however their movements are poorly known.[4]
The collared sparrowhawk mainly eats small birds, the crested pigeon and spotted bowerbird are the largest birds that sparrowhawks have been recorded taking.[5] They also catch insects, lizards and small mammals (including small bats[6]). Sparrowhawks rely on stealth and surprise to catch their prey, hunting in flight or bursting from a concealed perch among foliage.[4] Most prey weighs less than 100 g and sometimes over 200 g. It forages by short-stay perch hunting from a concealed position in foliage, punctuated by short tree-to-tree, often undulating flights.[4] It also forages by low fast flight, sometimes hedge hopping. Prey is seized in flight by a direct flying attack or a stealthy glide.
The laying season is July to December. Pairs nest solitarily. The nest is a platform of sticks 27–32 cm across, 12–15 cm deep, lined with green leaves around 4–39 m above ground in the fork of a living tree.[4] The clutch size is usually three or four eggs, ranging from two to five. Incubation takes 35 days, and the nesting period is about 28–33 days.[4] The period of dependence after fledging lasts up to 6 weeks, after which young disperse. Sexual maturity is reached at one year, with birds sometimes breeding in juvenile plumage.[4]
The collared sparrowhawk is not globally or nationally threatened. It is widespread and generally uncommon, but may be common in forests in the tropics and subtropics; it is also secretive and most likely under-recorded.[4] It has undergone declines in extensively cleared areas. It is thought that their loss of numbers is due to the use of DDT which has reduced the thickness of collared sparrowhawks' eggs by 2%,[7] and the increase of the pied currawong (Strepera graculina) a predator and competitor capable of robbing and injuring adults and killing nestlings.[4]
The collared sparrowhawk (Accipiter cirrocephalus) is a small, slim bird of prey in the family Accipitridae found in Australia, New Guinea and nearby smaller islands. As its name implies the collared sparrowhawk is a specialist in hunting small birds. It is characterised by its slight brow ridges and slender feet. The last segment of their middle toe projects beyond the claws of the other toes.
La Brunkola akcipitro (Accipiter cirrocephalus) estas taga, malgranda kaj svelta rabobirdo el familio de Akcipitredoj kiu inkludas ankaŭ multajn aliajn tagajn rabobirdojn kiel agloj, buteoj kaj cirkuoj.
Ĝi troviĝas en Aŭstralio kaj Novgvineo kaj proksimaj pli malgrandaj insuloj.
La supraj partoj estas grizaj kun tre rimarkinda bruna kolumo, kio nomigas la specion; la subaj partoj estas ĉefe ruĝecbrunaj, fajne striecaj blanke. Ĝi estas simila laŭ koloro al la Aŭstralia akcipitro sed pli malgranda, kaj kunhavas sian rapidan, flekseblan flugon. La korpolongo estas 30 al 40 cm kaj la enverguro estas de 55–80 cm. La inoj, kiuj pezas averaĝe 240 g (sed 165-300 g), estas rimarkinde pli grandaj ol maskloj, kiuj pezas averaĝe nur 125 g (sed 105-155 g).
Ĝi posedas pintecajn flugilojn kaj longaj kruroj fadenformaj. Kompare kun la Aŭstralia akcipitro (Accipiter fasciatus) kun kiu ĝi kunhavas la saman aeron de distribuado, ĝi havas pli kurvecajn flugilojn, kvadratforman voston, pli malgrandan kapon, brilflavajn irisojn, flavajn krurojn kaj fingrojn meze pli longajn. Maskla plenkreskulo montras grizan kapon kaj nukan kolumon ruĝecbrunan. La supraj partoj estas ardezgrizaj aŭ brunnuancaj. La vosto montras fajnan striecon. La subaj partoj estas tute striecaj blanke kaj ruĝecbrune. Dumfluge de sube la ruĝecbruna strieco ege videbla, ĉefe ĉe inoj.
La Brunkola akcipitro estas endemio disvastigata tra Aŭstralio, Tasmanio kaj Novgvineo kaj apudaj insuloj, escepte ĉe sablecaj dezertoj. En Aŭstralio ĝi troviĝas ĉefe sude (Perth, Viktorio kaj Novsudkimrio, de Melburno al Sidnejo). Ĝi troviĝas en arbaroj, ravinoj kaj arbaraj kanjonoj, savanoj kun arbustaro, dornaj arbustaroj kaj urbaj areoj, al 2500 m de altitudo, sed kun denseco pli grava super 1000 m. Same oftas ĉe arbarbordoj kaj klarejoj.
La paroj faras nombrajn flugajn akrobatiajn dum la pariĝadaj ceremonioj (nupto). La birdoj de suda Aŭstralio estas migrantaj. Dum la sudhemisfera vintro, ili abandonas la reproduktejojn kaj iras norden al latitudoj malpli malvarmaj.
Ili manĝas ĉefe malgrandajn birdojn kaptitajn dumfluge, ekzemple melifagedoj, psitakoj ktp; foje insektojn kaj aliajn senvertebrulojn. Pli malofte lacertojn kaj malgrandajn mamulojn. Temas pri tre aktiva ĉasisto kiu falas subite kaj rapide sur siajn predojn.
Tiu specio nestas en arboj en surarba malgranda alta platformo el bastonetoj. La ino demetas kutime 3 aŭ 4 ovojn, sed ankaŭ foje 2 aŭ 5. La kovada periodo estas ĉirkaŭ 35 tagoj, kaj elnestiĝo okazas ĉirkaŭ 24 al 33 tagojn post eloviĝo.
La Brunkola akcipitro (Accipiter cirrocephalus) estas taga, malgranda kaj svelta rabobirdo el familio de Akcipitredoj kiu inkludas ankaŭ multajn aliajn tagajn rabobirdojn kiel agloj, buteoj kaj cirkuoj.
Ĝi troviĝas en Aŭstralio kaj Novgvineo kaj proksimaj pli malgrandaj insuloj.
El gavilán acollarado[2] o azor chico acollarado[3] (Accipiter cirrocephalus) es una especie de ave accipitriforme de la familia Accipitridae. Está muy extendido a través Australia y Nueva Guinea, a excepción de los desiertos de arena. Se encuentra en bosques y selvas.
Se alimenta principalmente de pequeñas aves capturadas en vuelo, como gorriones y estorninos comunes, ocasionalmente insectos.
El gavilán acollarado o azor chico acollarado (Accipiter cirrocephalus) es una especie de ave accipitriforme de la familia Accipitridae. Está muy extendido a través Australia y Nueva Guinea, a excepción de los desiertos de arena. Se encuentra en bosques y selvas.
Se alimenta principalmente de pequeñas aves capturadas en vuelo, como gorriones y estorninos comunes, ocasionalmente insectos.
Accipiter cirrocephalus Accipiter generoko animalia da. Hegaztien barruko Accipitridae familian sailkatua dago.
Accipiter cirrocephalus Accipiter generoko animalia da. Hegaztien barruko Accipitridae familian sailkatua dago.
Ruosteniskahaukka (Accipiter cirrocephalus) on haukkojen heimoon kuuluva lintu. Sen esiintymisaluetta ovat Australia, Indonesia ja Papua-Uusi-Guinea. Sen kanta on pienenemässä.[1]
Sen elinpiiriä ovat subtrooppiset ja trooppiset kuivat metsät, kosteat alavat metsät, mangrovemetsät nousuvesirajan yläpuolella, kuivat savannit, subtrooppiset ja trooppiset kuivat pensastot ja ruohoarot, joet, purot ja putoukset, viljelmät ja kaupunkialueet.[1]
Lintu on päältä harmaa, ja sillä on pähkinänruskea kaulus, alapuoli on pääasiassa punaruskea, ja siinä on ohuita valkeita juovia. Väriltään se on samanlainen kuin australiankanahaukka, mutta se on pienempi. Se lentää samalla tavalla nopeasti ja notkeasti. Sen ruumiin pituus on 30–40 cm ja siipien kärkiväli on 55–80 cm. Naaras painaa aikuisena 240 g ja on huomattavasti suurempi kuin koiras, joka painaa 125 g.
Se syö pääasiassa lennosta saalistamiaan pikkulintuja, kuten varpusia ja kottaraisia, toisinaan hyönteisiä.
Laji pesii puussa risuista tekemällään alustalla. Munia on yleensä 3 tai 4. Se hautoo noin 35 päivää, ja poikaset ovat lentokykyisiä 24–33 päivän kuluttua.
Sillä on kolme alalajia:[2]
Ruosteniskahaukka (Accipiter cirrocephalus) on haukkojen heimoon kuuluva lintu. Sen esiintymisaluetta ovat Australia, Indonesia ja Papua-Uusi-Guinea. Sen kanta on pienenemässä.
Sen elinpiiriä ovat subtrooppiset ja trooppiset kuivat metsät, kosteat alavat metsät, mangrovemetsät nousuvesirajan yläpuolella, kuivat savannit, subtrooppiset ja trooppiset kuivat pensastot ja ruohoarot, joet, purot ja putoukset, viljelmät ja kaupunkialueet.
Accipiter cirrocephalus
L’Épervier à collier roux (Accipiter cirrocephalus) est une espèce de rapace de la famille des Accipitridae.
La longueur du corps est de 30 à 40 cm et l’envergure de 55 à 80 cm. Les femelles, qui pèsent 240 g à l’âge adulte, sont nettement plus grandes que les mâles qui pèsent 125 g.
La partie supérieure est gris avec un collier chatain, les parties inférieures sont essentiellement rousses, finement barrées de blanc. Il ressemble à l’Autour australien mais en plus petit. Son vol est rapide et souple.
Il est très répandu à travers l'Australie et la Nouvelle-Guinée à l'exception des zones désertiques. On le trouve dans les forêts et les terres boisées.
Il se nourrit principalement de petits oiseaux capturés en vol, parfois d'insectes.
Il niche dans des arbres sur une plate-forme de bâtonnets et de brindilles. La couvée est habituellement de 3 ou 4 œufs. La période d'incubation est d'environ 35 jours, avec l'envol des poussins environ 24 à 33 jours après l'éclosion.
D'après Alan P. Peterson, il en existe 3 sous-espèces :
Accipiter cirrocephalus
L’Épervier à collier roux (Accipiter cirrocephalus) est une espèce de rapace de la famille des Accipitridae.
Elang-alap kalung (Accipiter cirrocephalus) adalah burung pemangsa kecil dan ramping pada familia Accipitridae yang ditemukan di Australia, Papua, Kepulauan Aru, Tasmania, Guinea Baru dan pulau-pulau kecil didekatnya.
Berukuran sedang (30-41 cm). Badannya ramping dan kecil. Lehernya berwarna merah karat. Ekornya berpalang dengan ujung berbentuk segiempat.[2] Sewaktu masih remaja, bagian bawah tubuhnya berwarna pucat, dada bercoret gelap, sera hijau pucat,[3] dan sisi tubuh berpalang.[2] Suaranya berupa serangkaian sekitar 7 nada tinggi dan kencang (2/detik). Rangkaian nada meninggi.[3]
Elang-alap tersebar di Maluku, Papua, dan Australia. Secara lokal dapat ditemui di Pulau Seram, Pulau Buru, Irian Jaya dan pulau-pulau satelitnya. Dapat ditemui sampai ketinggian 2500 m, tetapi umumnya hanya sampai ketinggian 1000 m.[3]
Berikut ini adalah subspesies elang-alap kalung:[3]
Berkembangbiak pada Juli-Desember. Sarangnya terletak di percabangan primer pohon pada ketinggian 4-39 m. Jumlah telurnya adalah 3-4 butir, tetapi terkadang berjumlah 2-5 butir. Dierami 25 hari lamanya dan anakan meninggalkan sarang setelah 28-33 hari.[2] Makanannya adalah burung-burung kecil dari golongan burung pengicau, kadal, serangga, dan terkadang mamalia kecil.[2]
Elang-alap kalung (Accipiter cirrocephalus) adalah burung pemangsa kecil dan ramping pada familia Accipitridae yang ditemukan di Australia, Papua, Kepulauan Aru, Tasmania, Guinea Baru dan pulau-pulau kecil didekatnya.
Lo sparviero australiano (Accipiter cirrocephalus (Vieillot, 1817)) è un uccello rapace della famiglia degli Accipitridi diffuso in Australia e Nuova Guinea[2].
Misura 27–38 cm di lunghezza, per un peso di 100-156 g nel maschio e di 162-300 g nella femmina; l'apertura alare è di 53–77 cm[3].
Questo uccello di modeste dimensioni possiede ali dalle estremità appuntite e lunghe zampe filiformi. Rispetto all'astore australiano (Accipiter fasciatus), con cui condivide lo stesso areale, ha ali più ricurve, una coda squadrata dotata di tacche, una testa più piccola, occhi di colore giallo brillante e zampe gialle sottili dal dito medio più lungo. Il maschio adulto presenta una testa grigia e un collare rosso sulla nuca. Le parti superiori sono grigio-ardesia o sfumate di marrone. Sulla coda vi sono barre sottili. Le parti inferiori sono interamente barrate di bianco e rosso. In volo, viste dal basso, le barre rosse delle parti inferiori sono particolarmente visibili, così come le estremità grigie delle remiganti. Nella femmina adulta, le strisce delle parti inferiori sono più evidenti e appaiono più marroni in volo. I giovani hanno parti superiori marroni striate o punteggiate di bianco con dei bordi rossi. Le loro parti inferiori sono biancastre, con gola e petto fortemente striati di scuro. L'addome è barrato di rosso, così come i calzari[3].
Lo sparviero australiano procede con battiti d'ala a scatti. Quando volteggia, l'ala è tenuta piatta o a malapena incurvata. Quando scivola in aria, l'estremità dell'ala viene raddrizzata. Le coppie si impegnano in numerose acrobazie durante il periodo delle parate nuziali. Gli esemplari dell'Australia Meridionale sono migratori. Durante l'inverno australe, lasciano i loro siti di nidificazione e si dirigono a nord verso latitudini più miti[3].
La sua dieta è costituita soprattutto da piccoli uccelli come pigliamosche, melifagidi, cardellini e pappagalli, ma consuma anche molti invertebrati, specialmente insetti. Integra il menu con piccole lucertole e piccoli mammiferi. È un cacciatore particolarmente attivo, che si scaglia a gran velocità sulle sue prede[3].
Lo sparviero australiano costruisce il nido, una piccola piattaforma fatta di rami, a grande altezza sugli alberi. Il periodo di nidificazione ha luogo durante la primavera e l'estate dell'emisfero australe, più o meno da fine settembre/ottobre fino a marzo. In media la covata è costituita da tre o quattro uova, ma non è raro trovare anche covate che ne contengono due o cinque. Il periodo di incubazione dura da 35 a 37 giorni[3].
Questo rapace di medie dimensioni frequenta le foreste, le gravine e le gole boscose, le savane arbustive, le boscaglie e le zone urbane, fino a 2500 metri di altitudine, anche se la sua densità è maggiore al di sotto dei 1000 metri. Frequenta generalmente l'interno delle foreste, ma è presente ugualmente ai loro margini e nelle radure. Lo sparviero australiano è endemico del continente australiano, della Tasmania, della Nuova Guinea e delle piccole isole circostanti (isole Aru, Tanimbar e Selaru). In Australia, è presente soprattutto nelle regioni meridionali (Perth e stati di Victoria e Nuovo Galles del Sud, da Melbourne a Sydney)[3].
Ne vengono riconosciute ufficialmente due sottospecie[2]:
Lo sparviero australiano (Accipiter cirrocephalus (Vieillot, 1817)) è un uccello rapace della famiglia degli Accipitridi diffuso in Australia e Nuova Guinea.
De grijskopsperwer (Accipiter cirrocephalus) is een roofvogel uit de familie van de havikachtigen (Accipitridae).
Deze soort komt voor in Australië en Nieuw-Guinea en telt 3 ondersoorten:
De grijskopsperwer (Accipiter cirrocephalus) is een roofvogel uit de familie van de havikachtigen (Accipitridae).
Krogulec obrożny (accipiter cirrocephalus) – gatunek ptaka drapieżnego z rodziny jastrzębiowatych. Jego grzbiet jest ciemnoszary, czasem z brązowymi smugami, klatka piersiowa i brzuch białe w rude pasy, woskówka kremowo-żółta, oczy i nogi żółte. Młode mają brązowy grzbiet i biały brzuch. Klatka piersiowa jest u nich biała w brązowe pasy, woskówka kremowa lub zielono-żółta, oczy brązowe lub bladożółte, nogi bladożółte. Osobniki tego gatunku osiągają długość 29-38 cm, a rozpiętość ich skrzydeł wynosi 55-78 cm. Samce ważą ok. 126 g, samice - ok. 218 g. Wyróżnia się trzy podgatunki tego gatunku:
Krogulce obrożne żyją na sawannach, w otwartych lasach wtórnych. Pojawiają się także w parkach i ogrodach na przedmieściach miast. Żywią się głównie mniejszymi ptakami, jaszczurkami i owadami, rzadziej niewielkimi ssakami. Poluje z ukrycia bądź podczas lotu. Ich gniazda umieszczone są na wysokości 4-39 m nad ziemią. Samica składa 3-4 białe jaja, czasem oznaczone brązowymi plamkami. Inkubacja trwa 35 dni.
Krogulec obrożny (accipiter cirrocephalus) – gatunek ptaka drapieżnego z rodziny jastrzębiowatych. Jego grzbiet jest ciemnoszary, czasem z brązowymi smugami, klatka piersiowa i brzuch białe w rude pasy, woskówka kremowo-żółta, oczy i nogi żółte. Młode mają brązowy grzbiet i biały brzuch. Klatka piersiowa jest u nich biała w brązowe pasy, woskówka kremowa lub zielono-żółta, oczy brązowe lub bladożółte, nogi bladożółte. Osobniki tego gatunku osiągają długość 29-38 cm, a rozpiętość ich skrzydeł wynosi 55-78 cm. Samce ważą ok. 126 g, samice - ok. 218 g. Wyróżnia się trzy podgatunki tego gatunku:
Accipiter cirrocephalus cirrocephalus, występujący w Australii i na Tasmanii, Accipiter cirrocephalus papuanus, występujący w Nowej Gwinei, Accipiter cirrocephalus rosellianus, występujący na Luizjadach.Krogulce obrożne żyją na sawannach, w otwartych lasach wtórnych. Pojawiają się także w parkach i ogrodach na przedmieściach miast. Żywią się głównie mniejszymi ptakami, jaszczurkami i owadami, rzadziej niewielkimi ssakami. Poluje z ukrycia bądź podczas lotu. Ich gniazda umieszczone są na wysokości 4-39 m nad ziemią. Samica składa 3-4 białe jaja, czasem oznaczone brązowymi plamkami. Inkubacja trwa 35 dni.
Australisk sparvhök[2] (Accipiter cirrocephalus) är en fågel i familjen hökartade rovfåglar inom ordningen hökfåglar.[3]
Arten är vanligt förekommande över hela Australien förutom i sandiga ökenområden, på Nya Guinea och på närliggande mindre öar. Den föredrar skogsbiotoper. Den delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]
DNA-studier visar att kärrhökarna i Circus är inbäddade i Accipiter så som släktet ser ut idag.[4][5][6][7] Det medför att antingen flyttas de distinkta kärrhökarna till Accipiter eller så delas Accipiter upp i flera mindre släkten. Om det senare blir fallet kommer australisk sparvhök med största sannolikhet att flyttas till ett annat släkte, eftersom typarten i Accipiter sparvhök (A. nisus) troligen står närmare kärrhökarna.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska lokalt på grund av bland annat avskogning och konkurrens med svartvit kurrawong (Strepera graculina), dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]
Australisk sparvhök (Accipiter cirrocephalus) är en fågel i familjen hökartade rovfåglar inom ordningen hökfåglar.
Kuşaklı atnaca (Accipiter cirrocephalus), atmacagiller (Accipitridae) familyasından Avustralya, Yeni Gine ve yakınlarındaki küçük adalarda bulunan küçük yırtıcı bir kuştur. Ormanlarda bulunur. Küçük kuşlarla ve böceklerle beslenir.
Kuşaklı atnaca (Accipiter cirrocephalus), atmacagiller (Accipitridae) familyasından Avustralya, Yeni Gine ve yakınlarındaki küçük adalarda bulunan küçük yırtıcı bir kuştur. Ormanlarda bulunur. Küçük kuşlarla ve böceklerle beslenir.
Kobble Creek, SE Queensland, AustraliaПтах зустрічається в Австралії, Тасманії та Новій Гвінеї. Живе повсюдно, крім жарких пустель. Його можна побачити і біля людських поселень і, навіть у великих містах.
Це невеликий яструб, завдовжки 25-38 см, розмах крил — 55-78 см, вага — 0,126 кг.[5]
Птах живиться дрібними птахами, особливо часто попадаються голуб Ocyphaps lophotes та наметник Chlamydera maculata. Також вони полюють на комах, ящірок та дрібних ссавців.[6]
Сезон розмноження триває з липня по грудень. Пари гніздяться усамітнено. Гніздо являє собою платформу з гілочок 27-32 см діаметром, 12-15 см завглибшки, будується на висоті 4-39 м над землею в розвилці дерева. Відкладає, як правило, три-чотири яйця. Інкубаційний займає 35 днів, і період триває близько 28-33 днів. Період годування триває до 6 тижнів, після чого молодь стає самостійною. Статева зрілість досягається через рік.[5]
Cắt cổ áo (danh pháp hai phần: Accipiter cirrocephalus) là một loài chim lá thuộc accipiter trong họ Ưng. Loài này phân bố ở Úc, và New Guinea và các đảo nhỏ gần đó.
Các phần trên có màu xám với một cổ áo màu hạt dẻ, dưới là chủ yếu là màu hung đo, sọc dọc mịn với màu trắng. Nó tương tự như màu cắt nâu nhưng nhỏ hơn, và giống ở kiểu bay nhanh và linh hoạt của nó. Chiều dài cơ thể là 30–40 cm (11,8-15,7) và sải cánh dài 55–80 cm (21,7-31,5 in). Con mái trưởng thành cân nặng 240 g còn con trống nặng 125 g.
Cắt cổ áo phổ biến rộng rãi khắp Úc và New Guinea, ngoại trừ cho những sa mạc cát. Nó được tìm thấy trong rừng và rừng cây gỗ. Nó ăn chủ yếu vào những con chim nhỏ bị bắt trong khi bay như chim sẻ nhà thông thường và sáo thông thường, đôi khi chúng ăn côn trùng.
Cắt cổ áo (danh pháp hai phần: Accipiter cirrocephalus) là một loài chim lá thuộc accipiter trong họ Ưng. Loài này phân bố ở Úc, và New Guinea và các đảo nhỏ gần đó.
アカエリツミ(学名:Accipiter cirrocephalus)は、鳥綱タカ目タカ科に分類される鳥類の一種である。
体長は雄で約29cm、雌で約39cm。翼開長は雄で約55cm、雌で約78cm。雌雄同色であるが、雌の方が雄よりも大きい。成鳥は背面が青灰色、腹部は乳白色で赤褐色の横斑がある。虹彩は黄色。静止時は翼の先端は尾羽の先端を超えない。幼鳥は腹部にV字型の斑が並ぶ。
食性は肉食性で、林縁の枝などに留まり探餌し、小型鳥類や時には昆虫を捕らえて食べる。
Field Guide to Australian Birds, Michael Morcombe, Steve Panish Publishing, 2004, ISBN 9781740215596
Accipiter cirrocephalus, International Union for Conservation of Nature and Natural Resources,