Rattus nitidus (Hodgson 1845)

Rattus nitidus ye una especie de royedor de la familia Muridae.

Distribución xeográfica

Alcuéntrase en Bangladex, Bután, China, India, Indonesia, Laos, Myanmar, Nepal, Paláu, Filipines, Tailandia, y Vietnam.

Referencies

• Musser, G. G. and M. D. Carleton. 2005. Superfamily Muroidea. Pp. 894-1531 in Mammal Species of the World a Taxonomic and Geographic Reference. D. Y. Wilson and D. M. Reeder eds. Johns Hopkins University Press, Baltimore.
• Baillie, J. 1996. Rattus nitidus. 2006 IUCN Red List of Threatened Species.

Rattus nitidus és una espècie de rosegador de la família dels múrids que viu a Bangladesh, Bhutan, Xina, Índia, Indonèsia, Laos, Birmània, Nepal, Palau, Filipines, Tailàndia i Vietnam.

Referències

• Baillie, J. 1996. Rattus nitidus. Llista Vermella d'Espècies Amenaçades de la UICN 2006. Consulta: 12 gener 2008

Die Himalajaratte (Rattus nitidus) ist ein südostasiatischer Vertreter der Gattung Rattus. Sie lebt sowohl in Ortschaften als auch auf landwirtschaftlichen Feldern und kann dort als Schädling auftreten.

Zuweilen wird sie auch als Unterart R. rattus nitidus der Hausratte (Rattus rattus) aufgefasst.

Erscheinung

Die Himalajaratte ist eine mittelgroße Ratte mit langer, breiter Schnauze und großen, leicht behaarten Ohren. Ihr Fell ist weich, auf dem Rücken braun und auf dem Bauch beige. Eine adulte Himalajaratte kann bei einem mittleren Gewicht von 136 Gramm eine Kopf-Rumpf-Länge von 158 bis 177 Millimeter erreichen. Wahrscheinlich sind Tiere im nördlichen Verbreitungsgebiet größer als Tiere aus südlicheren Gebieten, so wurden in Sìchuān Männchen mit 273 Gramm und Weibchen (nicht trächtig) mit 320 Gramm Körpergewicht gefangen. Der Schwanz, dessen Oberseite etwas dunkler sein kann als die Unterseite, ist in etwa so lang wie die Kopf-Rumpf-Länge.

Verbreitung

Verbreitung der Himalajaratte

Himalajaratten finden sich in bergigen Gebieten Nordindiens, Nepals, des nördlichen Myanmar, Nord- und Zentralthailands, Südchinas (inklusive Hainan) sowie Vietnams.

Des Weiteren gibt es – wahrscheinlich durch den Menschen verbreitet – vereinzelte Populationen auf einigen südostasiatischen Inseln: Luzón, Zentralsulawesi, Seram und der nordwestlichen Halbinsel (Kepala Burung) Neuguineas.

Habitat

Sehr häufig werden Anbaugebiete diverser Feldfrüchte (Reis, Weizen, Mais und Kartoffeln) sowie Obstplantagen besiedelt, bei nicht zu hoher Dichte von Hausratten aber auch Ortschaften und Gebäude. Es ist wenig darüber bekannt, wo genau Himalajaratten ihre Nester anlegen. Sehr wahrscheinlich ist dies in oder in der Nähe von Gebäuden. In Gebieten, in denen sie als Schädlinge auftreten, werden Baue in Feldern gegraben.

Populationen auf Seram und Kepala Burung haben sich erfolgreich in Bergwäldern angesiedelt.

Reproduktion

Männliche Himalajaratten erreichen ihr Reproduktionsfähigkeit im Alter von 63 bis 80 Tagen, Weibchen mit im Durchschnitt 119 Tagen. Fast das ganze Jahr über kann es zu Würfen kommen, in den Monaten Dezember bis Februar scheint es keine Reproduktion zu geben (Daten aus Sìchuān). Es gibt zwei Hauptreproduktionszeiten, die im März und April sowie in den Monaten August und September liegen, was höchstwahrscheinlich durch die Landwirtschaft bedingt ist. Die Zahl der Jungtiere pro Wurf kann von 4 bis 15 variieren, das Mittel liegt bei 8,25. In Gefangenschaft kann es zu vier Würfen pro Jahr kommen, in der freien Wildbahn wahrscheinlich nur zwei bis drei. Himalajaratten werden ungefähr ein Jahr alt.

Himalajaratten als Schädlinge

Diese Art wird in einigen Gebieten (z. B. Sìchuān) als einer der Hauptschädlinge des Reis- und Weizenanbaus gesehen. Aber auch in Ortschaften, vorwiegend in Bergregionen, tritt sie als Schädling auf.

Quellen

• K. P. Aplin, P. R. Brown, J. Jacob, C. J. Krebs, G. R. Singleton: Field methods for rodent studies in Asia and the Indo-Pacific (= ACIAR Monograph. No. 100). Australian Centre for International Agricultural Research, Canberra 2003, ISBN 1-86320-393-1 (Buch), ISBN 1-86320-394-X (elektronisch).

Weblink

• Rattus nitidus in der Roten Liste gefährdeter Arten der IUCN 2013.2. Eingestellt von: Aplin, K., Lunde, D. & Molur, S., 2008. Abgerufen am 6. Dezember 2013.

The Himalayan field rat (Rattus nitidus), sometimes known as the white-footed Indo-Chinese rat, is a species of rodent in the family Muridae. It has a wide range, being found in India, Bangladesh, Nepal, Bhutan, China, Myanmar, Laos, Thailand, and Vietnam, with introduced populations in Indonesia (widely), Palau, and the Philippines. A common species, the International Union for Conservation of Nature has assessed its conservation status as being of "least concern".

Taxonomy

The Himalayan field rat was first described in 1845 by Brian Houghton Hodgson, a British naturalist and ethnologist who worked in India and Nepal and gave it the name Mus nitidus, but it was later transferred to the genus Rattus. Two subspecies are recognised, R. n. nitidus and R. n. obsoletus. Recent molecular research has shown that the Himalayan field rat is closely related to the brown rat (Rattus norvegicus), and morphological studies confirm this.^[3]

Description

The head-and-body length is 160 to 180 mm (6 to 7 in). It has soft, brown dorsal fur, and whitish underparts, each hair having a grey base. The feet are white, the hind feet are narrower than those of R. norvegicus, and the soles have ridges which provides extra grip when the animal is climbing.^[4][5]

Distribution and habitat

This rat is native to southeastern Asia. Its range extends from northern India, Bhutan, Nepal and probably Bangladesh, through central, southern and eastern China and southward to Myanmar, Thailand, Laos and Vietnam. It has been introduced to Palau, the Philippines and Indonesia. It generally inhabits both primary and secondary forests at altitudes up to about 2,750 m (9,000 ft), but is an adaptable species and is also found in plantations, on agricultural land and around human dwellings.^[1]

Status

R. nitidus is an abundant and adaptable species with a very wide range, able to live in a number of different environments. No particular threats have been identified, and the International Union for Conservation of Nature has assessed its conservation status as being of "least concern".^[1]

References

Rattus nitidus es una especie de roedor de la familia Muridae.

Distribución geográfica

Se encuentra en Bangladés, Bután, China, India, Indonesia, Laos, Birmania, Nepal, Palaos, Filipinas, Tailandia, y Vietnam.

Referencias

• Musser, G. G. and M. D. Carleton. 2005. Superfamily Muroidea. Pp. 894-1531 in Mammal Species of the World. A Taxonomic and Geographic Reference. D. E. Wilson and D. M. Reeder eds. Johns Hopkins University Press, Baltimore.
• Baillie, J. 1996. Rattus nitidus. 2006 IUCN Red List of Threatened Species.

Rattus nitidus Rattus generoko animalia da. Karraskarien barruko Murinae azpifamilia eta Muridae familian sailkatuta dago.

Erreferentziak

• Rattus nitidusri buruzko informazioa Mammals of The World datubasean

Ikus, gainera

• Rattus
• Muridae

Rattus nitidus (Hodgson, 1845) è un roditore della famiglia dei Muridi diffusa nell'Ecozona orientale.^[1][2]

Descrizione

Dimensioni

Roditore di medie dimensioni, con la lunghezza della testa e del corpo tra 175 e 195 mm, la lunghezza della coda tra 154 e 206 mm, la lunghezza del piede tra 37 e 41 mm, la lunghezza delle orecchie tra 15 e 21 mm e un peso fino a 122 g.^[3]

Aspetto

La pelliccia è corta, densa e soffice. Le parti superiori sono grigio-brunastre scure, più scure lungo la schiena e con dei riflessi grigiastri sui fianchi, mentre le parti ventrali sono grigie. Il dorso delle zampe è bianco. La coda è lunga come la testa ed il corpo, marrone sopra, più chiara sotto ed è rivestita da 7 anelli di scaglie per centimetro. Le femmine hanno un paio di mammelle pettorali, 2 paia post-ascellari, un paio addominale e 2 paia inguinali. Il cariotipo è 2n=42 FN=58-62.

Biologia

Comportamento

È una specie terricola e abile arrampicatrice.

Distribuzione e habitat

Questa specie è diffusa negli stati indiani dell'Uttarakhand, Sikkim, West Bengal, Arunachal Pradesh, Meghalaya, Tripura, Mizoram e Manipur; Nepal, Bhutan e probabilmente Bangladesh; Myanmar occidentale e settentrionale, province cinesi dello Xizang sud-orientale, Yunnan, Sichuan, Guizhou, Hunan, Guangxi, Guangdong, Fujian, Jiangxi, Zhejiang, Jiangsu, Shanghai, Anhui, Shaanxi meridionale, Gansu sud-orientale; isola di Hainan, Thailandia settentrionale, Laos e Vietnam. È stata introdotta sull'isola di Luzon, nelle Filippine, isola di Belau, Sulawesi centrale, Seram e sulla penisola di Vogelkop, nella Nuova Guinea nord-occidentale.

Vive in vari tipi di foreste, piantagioni e insediamenti umani. Nel sud-est asiatico è presente tra 686 e 2.740 metri di altitudine, tuttavia è conosciuta anche al livello del mare.

Stato di conservazione

La IUCN Red List, considerato il vasto areale, la popolazione numerosa e la presenza in diverse aree protette, classifica R.nitidus come specie a rischio minimo (LC).^[1]

Note

Bibliografia

• B. Lekagul & J.A. McNeely, Mammals of Thailand, Bangkok, 1977, ISBN 9748680614.
• Charles M.Francis, A Guide to the Mammals of Southeast Asia, Princeton University Press, 2008, ISBN 9780691135519.
• Andrew T.Smith & Yan Xie, A guide to the Mammals of China, Princeton University Press, 2008, ISBN 9780691099842.

Rattus nitidus is een rat die voorkomt in Zuidoost-Azië. Zijn oorspronkelijke verspreiding omvatte waarschijnlijk oostelijk Nepal tot zuidoostelijk China en zuidelijk Vietnam, maar hij is ingevoerd in Midden-Celebes, de provincie Benguet op Luzon, op Ceram, op Palau en in de Vogelkop op Nieuw-Guinea. Er zijn over het algemeen niet veel exemplaren bekend. Op Celebes leeft hij in hoge valleien in de buurt van huizen; hij komt nooit voor in natuurlijk bos. Een lokale vorm, subditivus Miller & Hollister, 1921, werd oorspronkelijk een verwant van Rattus hoffmanni gezien. Ook andere exemplaren van beide soorten zijn verkeerd geïdentificeerd.

Deze soort is ongeveer zo groot als de zwarte rat. De rug is donkerbruin tot grijs en de buik is grijs. De vacht is kort, dik en zacht. De staartlengte is ongeveer even groot als de kop-romplengte. De bovenkant van de voeten is wit. Vrouwtjes hebben 1+2+1+2=12 mammae.

Szczur białostopy^[3] (Rattus nitidus) – gatunek gryzonia z rodziny myszowatych, występujący w Azji Wschodniej, Południowo-Wschodniej i w Himalajach^[2][4].

Systematyka

Gatunek został opisany naukowo w 1845 roku przez B.H. Hodgsona. Należy do grupy gatunków pokrewnych szczurowi wędrownemu (R. norvegicus)^[4].

Biologia

Szczur białostopy pierwotnie występował w północnych Indiach, Bhutanie, Nepalu, Mjanmie, wschodnich Chinach, w Tajlandii, Laosie i Wietnamie. Za pośrednictwem ludzi został introdukowany na Filipiny (Luzon), do Indonezji (na Celebes, Seram i półwysep Ptasia Głowa na Nowej Gwinei), a także na wyspy Palau^[4][2]. Występuje od poziomu morza do wysokości 2740 m n.p.m.^[2] W pierwotnym środowisku żyje w lasach i żeruje w strumieniach, chętnie wchodząc do wody; prawdopodobnie właśnie z tego powodu ma gęstą sierść, podobnie jak szczur wędrowny^[4]. Zamieszkuje różne rodzaje lasów, tereny uprawne, a także osiedla ludzkie^[2].

Populacja

Szczur białostopy ma szeroki zasięg występowania, jest pospolity. Populacja jest stabilna, nie są znane zagrożenia dla gatunku. Jest on uznawany za gatunek najmniejszej troski, indyjskie prawodawstwo uznaje go za szkodnika^[2].

Przypisy

Rattus nitidus é uma espécie de roedor da família Muridae.

Pode ser encontrada nos seguintes países: Bangladesh, Butão, China, Índia, Indonésia, Laos, Myanmar, Nepal, Palau, Filipinas, Tailândia e Vietname.

Referências

• (em inglês) Baillie, J. 1996. Rattus nitidus. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Dados de 9 de Julho de 2007.

Rattus nitidus^[2][3][4] är en däggdjursart som först beskrevs av Hodgson 1845. Rattus nitidus ingår i släktet råttor, och familjen råttdjur.^[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.^[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.^[5]

Denna råtta förekommer i stora delar av östra och sydöstra Asien. Utbredningsområdet sträcker sig från Nepal och centrala Kina till centrala Thailand och Vietnam. Arten introducerades av människan på Sulawesi, i Nya Guinea (Fågelhuvudhalvön) och på andra öar i regionen. Rattus nitidus når i bergstrakter 2750 meter över havet. Habitatet utgörs av olika slags skogar, av jordbruksmark och av urbaniserade områden.^[1]

Rattus nitidus når oftast en kroppslängd (huvud och bål) av 16 till 18 cm och en svanslängd av 16,5 till 19 cm. Vikten varierar mellan 115 och 135 gram. Arten har en brun päls på ryggen och ljusgrå till krämvit päls på buken. De smala fötterna är oftast täckta av vita hår. I norra regioner blir Rattus nitidus vanligen större än i södra delar av levnadsområdet.^[7]

De flesta ungar föds när områdets odlade växter blir mogna. Honor kan ha 2 till 7 kullar per år med 4 till 15 ungar per kull. Nyfödda ungar väger cirka 7 gram och de diar sin mor 25 till 30 dagar. Könsmognaden infaller för hanar 63 till 80 dagar efter födelsen och för honor efter cirka 120 dagar. Vanligen lever Rattus nitidus bara ett år.^[7]

I jordbruksområden äter Rattus nitidus bland annat ris, korn, potatis och sötpotatis.^[8]

Arten betraktas av bönder som skadedjur på odlade växter men det är inte dokumenterat hur stort förlusten är.^[7]

Källor

1. ^ [a b c] 2008 Rattus nitidus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
2. ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, A. L. Gardner, and W. C. Starnes (2003) , Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada
3. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
4. ^ (2005) , website Rattus nitidus, Mammal Species of the World
5. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (24 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/rattus+nitidus/match/1. Läst 24 september 2012.
6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
7. ^ [a b c] Ken P. Aplin, Peter R. Brown, Jens Jacob, Charles J. Krebs, Grant R. Singleton: Field methods for rodent studies in Asia and the Indo-Pacific (= ACIAR monograph 100). sid. 160-162, Australian centre for international agricultural research, Canberra 2003, ISBN 1-86320-393-1, online (PDF; 3,13 MB)
8. ^ Rattus nitidus (engelska) Synopsis of Philippine Mammals. The Field Museum, läst 16 december 2017.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Rattus nitidus.
  Bilder & media
• Wikispecies har information om Rattus nitidus.
  Artförteckning

Rattus nitidus — один з видів гризунів роду пацюків (Rattus).

Поширення

Країни поширення: Бутан, Китай, Індія, М'янма, Непал, Таїланд, В'єтнам. У Південній Азії вид зустрічається від 686 до 2740 м над рівнем моря. Цей дуже добре адаптований вид зустрічається в різних типах лісу, орних землях і людських поселеннях.

Загрози та охорона

Немає серйозних загроз для цього виду. Він присутній в багатьох охоронних територіях.

Посилання

• Aplin, K., Lunde, D. & Molur, S. 2008. Rattus nitidus

Chuột bóng (danh pháp hai phần: Rattus nitidus) là một loài động vật có vú trong họ Chuột, bộ Gặm nhấm. Loài này được Hodgson mô tả năm 1845^[2].

Loài chuột này sinh sống tại khu vực từ đông bắc Namn Á tới Đông Nam Á, bao gồm Bhutan, miền trung, đông và nam Trung Quốc (bao gồm cả đảo Hải Nam), Ấn Độ, Lào, Myanma, Nepal, Thái Lan, Việt Nam và có lẽ có ở Bangladesh. Tại các khu vực như Indonesia, Palau, Philippines thì nó là loài nhập nội^[1]. Tại Nam Á, nó sinh sống ở độ cao từ 686 tới 2.740 m trên mực nước biển^[1].

Chú thích

Tham khảo

• Dữ liệu liên quan tới Chuột bóng tại Wikispecies
• Phương tiện liên quan tới Rattus nitidus tại Wikimedia Commons

Bài viết liên quan đến phân họ chuột Murinae này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.

• x
• t
• s

大足鼠（学名：Rattus nitidus）为鼠科家鼠属的动物。在中国大陆，分布于广西、海南、贵州、安徽、云南、四川、江苏、广东、福建、湖南等地，主要栖息于家舍、田野。该物种的模式产地在尼泊尔。^[2]

亚种

• 大足鼠指名亚种（学名：Rattus nitidus nitidus），Hodgson于1845年命名。在中国大陆，分布于广西、海南、贵州、安徽、云南、四川、江苏、广东、福建、湖南等地。该物种的模式产地在尼泊尔。^[3]

参考文献

히말라야쥐(Rattus nitidus)는 시궁쥐속에 속하는 설치류의 일종이다.^[2] 히말라야들쥐 또는 흰발인도중국쥐로도 불린다. 널리 분포하며 인도와 방글라데시, 네팔, 부탄, 중국, 미얀마, 라오스, 태국, 베트남에서 발견된다. 광범위한 인도네시아와 팔라우, 필리핀 개체군은 도입종이다. 흔하게 발견되는 종으로 국제 자연 보전 연맹(IUCN)이 보전 등급을 “관심대상종”으로 분류하고 있다.

분류학

히말라야들쥐는 인도와 네팔에서 연구 활동을 한 영국 박물학자 겸 민족학자 호지슨(Brian Houghton Hodgson)이 1845년에 학명 Mus nitidus라는 이름으로 처음 기술했지만, 그 후 시궁쥐속(Rattus)으로 옮겨졌다. 2종의 아종 R. n. nitidus, R. n. obsoletus가 알려져 있다. 최근 분자생물학 계통분류 연구를 통해 밝혀진 바에 의하면 히말라야들쥐의 근연종은 시궁쥐 (Rattus norvegicus)로 형태학 연구를 통해서도 확인되고 있다.^[3]

특징

꼬리를 제외한 몸길이는 160~180mm이다. 털 각각은 회색이고, 부드러운 등 쪽 털은 갈색을 띠며 배 쪽은 희끄무레하다. 발은 희고 뒷발은 시궁쥐보다 좁으며, 나무 등을 오를 때 붙잡기 좋게 발바닥에 굴곡이 있다.^[4][5]

분포 및 서식지

아시아 남동부의 토착종이다. 인도 북부와 부탄, 네팔 그리고 분포 가능성이 있는 방글라데시와 중국 중부와 남부, 동부 지역을 거쳐 남쪽으로 미얀마와 태국, 라오스, 베트남에 분포한다. 팔라우와 필리핀, 인도네시아에도 도입되어 발견된다. 일반적으로 일차림과 이차림 모두에서 서식하며, 해발 고도 최대 2750m 높이까지 발견된지만 적응력이 높은 종으로 플랜테이션과 농경지, 사람이 거주하는 주변 지역에서도 서식한다.^[1]

보전 상태

히말라야쥐는 개체수가 풍부하고 적응력이 뛰어난 종으로 분포 지역이 아주 넓고 수많은 상이한 환경에서도 살 수 있다. 알려진 특별한 멸종 위협 요인이 없기 때문에 국제 자연 보전 연맹(IUCN)이 보전 등급을 “관심대상종”으로 분류하고 있다.^[1]

각주