Vireor (Vireonidae) är en familj av små till mellanstora tättingar som lever i Amerika.
Familjen Vireonidae tros vara besläktade med kråkfåglar (Corvidae) och törnskator (Laniidae). Biokemiska studier har identifierat två släkten, Pteruthius och Erpornis som kan vara asiatiska medlemmar av familjen.[1]. Trots iakttagelser som visar vireoliknande beteenden hos Pteruthius var det få som räknade med den biogeografiska osannolikheten att finna nära släktingar till vireo i Asien.
Familjen brukar, kanske felaktigt, delas upp i de fyra släktena Vireo, Hylophilus, Cyclarhis och Vireolanius. Preliminära genetiska studier, av Johnson et al. (1988), visar på stora genetiska avstånd mellan olika klader av arter inom släktena Vireo och Hylophilus av liknande storleksskillnader som resulterat i uppdelningen av släktena Cyclarhis och Vireolanius. Vidare kan några arter som nu förs till Vireo och Hylophilus vara närmare släkt med Vireolanius än till övriga arter i det egna släktet.[2] En mer ingående studie kan visa på att den familjen Vireonidae är betydligt mer komplicerad på både släkt- och artnivå.
De flesta arterna lever i Mellanamerika och norra Sydamerika. Tretton arter av släktet Vireo häckar längre norrut, i USA och Kanada och av dessa är det bara Huttons vireo som inte är flyttfågel. Vireor flyger sällan längre sträckor förutom under flyttningen.[3]. Deras häckningsbiotop utgörs av olika typer av skogsmiljöer, där olika arter föredrar olika habit som trädkronor, undervegetation eller mangroveträsk.[4]
De arter som är stannfåglar uppträder i par eller familjegrupper som försvarar sitt revir hela livet, förutom Huttons vireo som sällar sig till blandflockar under vintern. De flesta flyttfåglarna försvarar vinterreviret mot artfränder. Undantagen är komplexet bestående av rödögd vireo, gulgrön vireo, mustaschvireo och yucatanvireo som istället övervintrar i mindre omkringflygande flockar utan specifikt revir.[3]
Arterna inom familjen har vanligtvis en matt, grönfärgad fjäderdräkt. De små arterna påminner morfologikt om grönsångare men har kraftigare näbb. Storleken och vikten varierar från 10 centimeter och 8 gram till 17 centimeter och 40 gram.[4]
Merparten av arternas hanar är ihärdiga sångare. Hos de karibiska arterna är sången vanligtvis ganska enkel och monoton medan sången hos Chocóvireo (Vireo masteri) och arterna inom släktet Vireolanius anses vara de mest komplexa och välljudande.[5]
Huvudfödan består av insekter och andra leddjur men de äter även frukt. De plockar sitt byte från löv och grenverk men arterna inom släktet Vireo fångar även flygande insekter, och grå vireo (Vireo vicinior) tar fem procent av sin föda från marken.[5]
Bokonstruktionen och häckningsbeteende hos merparten av de tropiska arterna är okända. Alla bon som har observerats är kupolformade och hänger från grenverket och hos dessa genomförs ruvningen främst av honan förutom hos rödögd vireo.[5]
Wikimedia Commons har media som rör Vireor.
