Kostrbatec zelený (Rhytidiadelphus squarrosus (Hedw.), Hylocomium squarrosum (Br.eur.) je rostlina z oddělení mechů, z řádu rokytotvaré. Tvoří husté tmavě zelené až hnědavé, rozlehlé polštářovité porosty,[1] typického kostrbatého vzhledu. Podle zprávy Seznam a červený seznam mechorostů České republiky (2005) patří mezi neohrožené taxony (kategorie LC (Least concern)).[2]
Kostrbatec zelený je dosti statný mech dorůstající až 15 cm délky. Jeho lodyhy jsou polehavé nebo vystoupavé, zřídka přímé větve zčásti krátké a tupé, zčásti prodloužené a ztenčené, na špičce vlášenité. Lístky lodyh jsou slabě zúžené, žluté, vejčité báze kopinatě šídlovité, silně kostrbaté, žlábkovité, slabě řáskaté, špička pilovitá. Buňky lístků jsou hladké, na slabě vydutých křídlech volné, šestiboké. Žebro chybí, popřípadě je krátké a dvojité. Štět je nachové barvy, tobolka je vejčitá.[1]
Roste hojně v trávnících a na loukách. Běžný je v nížinách i předhořích. Obtočnový druh, evropský ubikvist.
Kostrbatec zelený
Detail prýtů kostrbatce zeleného
Obrázky, zvuky či videa k tématu kostrbatec zelený ve Wikimedia Commons
Profil taxonu na biolib.cz klíč a popis na botanika.bf.jcu.cz
Kostrbatec zelený (Rhytidiadelphus squarrosus (Hedw.), Hylocomium squarrosum (Br.eur.) je rostlina z oddělení mechů, z řádu rokytotvaré. Tvoří husté tmavě zelené až hnědavé, rozlehlé polštářovité porosty, typického kostrbatého vzhledu. Podle zprávy Seznam a červený seznam mechorostů České republiky (2005) patří mezi neohrožené taxony (kategorie LC (Least concern)).
Plænekransemos (Rhytidiadelphus squarrosus), ofte skrevet plæne-kransemos, er et meget almindeligt mos i Danmark langs veje i skove, i enge eller på græsplæner. Det videnskabelige navn skyldes de squarrøse blade.
Rhytidiadelphus squarrosus ist ein häufiges Moos, das an passenden Standorten Gräser verdrängen und artreine Moosrasen bilden kann. Den wissenschaftlichen Namen würde man im Deutschen ungefähr mit „Sparriger Runzelbruder“ wiedergeben. Auch „Sparriges Kranzmoos“ oder „Sparriger Runzelpeter“ wird manchmal verwendet.
Es handelt sich um ein kräftiges, mehr oder weniger unregelmäßig verzweigtes Moos mit aufrechten oder aufsteigenden Stängeln. Es erreicht Höhen von bis zu 15 cm. In der Regel sind die Pflanzen 5–10 cm hoch. Die Farbe schwankt zwischen gelblich grün, blass grün und olivgrün.
Typisch sind die sparrig beblätterten Stämmchen: Die aus einem breit ovalen Grund plötzlich lang zugespitzten Blätter sind in der Mitte deutlich nach unten umgeschlagen. Lediglich die Blätter an den Spitzen der Stämmchen stehen waagerecht ab und bilden dadurch einen sternförmigen Kranz, was die Namensbildung „Kranzmoos“ erklärt. Eine Blattrippe fehlt oder ist kurz und doppelt. Die Blätter sind ganzrandig oder nur an der Spitze gesägt.
Die ovalen Kapseln stehen waagerecht an der Seta und sind etwa 1 bis 2,2 mm lang.
Rhytidiadelphus squarrosus ist auf der ganzen Nordhemisphäre und auf Neuseeland verbreitet.
Es wächst auf Erde in Wiesen, Gebüschen oder andernorts zwischen Gras, und zwar sowohl auf mageren als auch auf nährstoffreichen Böden. Es kann ausgedehnte und dichte Rasen bilden. In Mitteleuropa ist es überall häufig und bis in die Innenstädte anzutreffen.
Die ähnliche Art Rhytidiadelphus subpinnatus wird manchmal als Unterart von Rhytidiadelphus squarrosus angesehen. Ob es sich um distinkte Arten handelt, ist bisher nicht geklärt.
Die Bryologisch-lichenologische Arbeitsgemeinschaft für Mitteleuropa benannte Rhytidiadelphus squarrosus als Moos des Jahres 2021.[1]
Rhytidiadelphus squarrosus ist ein häufiges Moos, das an passenden Standorten Gräser verdrängen und artreine Moosrasen bilden kann. Den wissenschaftlichen Namen würde man im Deutschen ungefähr mit „Sparriger Runzelbruder“ wiedergeben. Auch „Sparriges Kranzmoos“ oder „Sparriger Runzelpeter“ wird manchmal verwendet.
Rhytidiadelphus squarrosus is a species of moss known as springy turf-moss in the United Kingdom,[2][3] and square goose neck moss in the United States.[1][4] It is widespread in Eurasia and North America, and has been introduced to the Southern Hemisphere. It has broad ecological tolerances, and is usually found in man-made habitats such as lawns and golf courses. It is most closely related to R. subpinnatus, with which it is often confused.
Rhytidiadelphus squarrosus grows as an extensive mat of branching stems, up to 15 centimetres (6 in) tall,[5] sheathed in leaves that are 2–2.5 mm (0.08–0.10 in) long and bend sharply back at a right angle, and thus spread outwards from the stem.[2] The leaf bases are broad and include a pair of short nerves.[2] The plant rarely produces capsules, so most of the species' reproduction is asexual.[6]
Rhytidiadelphus squarrosus has a circumpolar distribution in the Northern Hemisphere,[5] being found across much of Eurasia, and parts of North America, including British Columbia, Alaska, Washington, Oregon, Newfoundland and Labrador and Greenland.[1]
It has also been introduced to northeastern North America,[7] Tasmania and New Zealand, where it is now an invasive species.[8] The first specimen to be collected in the Southern Hemisphere was taken in 1974 in Dundas Creek, western Tasmania, but the first published record came the following year, from a golf course in Dunedin on New Zealand's South Island.[6]
It tolerates a wide variety of soil conditions, from calcareous grassland to acid heaths. It grows most conspicuously in heavily grazed pastures and on the regularly mown fairways on golf courses,[6] and is the most common moss found in lawns in the United Kingdom.[9] It is almost always found in association with humans, leaving its original habitat unclear; it may have evolved as a plant of coastal meadows.[7]
Rhytidiadelphus squarrosus was formally named (as Hypnum squarrosum) by Johann Hedwig in his 1801 work Species Muscorum,[1] which is considered the starting point for the nomenclature of most mosses.[10]
Although R. squarrosus and R. subpinnatus have sometimes been considered varieties of a single species, particularly by botanists from the United States,[1] studies using microsatellites show them to be separate.[11] The two are often confused, however, and reports of R. squarrosus may sometimes refer to R. subpinnatus.[7] Indeed, both R. subpinnatus and R. japonicus were originally described as infraspecific taxa within R. squarrosus.[1]
In contrast to R. triquetrus and R. loreus, R. squarrosus, R. subpinnatus and R. japonicus have leaves which are not pleated. R. squarrosus differs from R. japonicus in having a long point at the leaf tips, and from R. subpinnatus in the closer spacing of the leaves on the stem, such that the stem can only be seen through the bases of the leaves; in R. subpinnatus, parts of the stem are visible directly.[1]
A new genus, Rhytidiastrum, has been proposed for a group of species including R. squarrosus and R. subpinnatus, but not R. triquetrus.[1]
In a study of the effect of the herbicide Asulam on moss growth, Rhytidiadelphus squarrosus was shown to have intermediate sensitivity to Asulam exposure.[12]
The genus name Rhytidiadelphus derives from the words Rhytidium and ἀδελφός (adelfós, brother), implying a close relationship to the genus Rhytidium.[1] The specific epithet squarrosus refers to the leaves, which are squarrose, having a right-angled bend which causes the tips to extend away from the stem.[1]
Rhytidiadelphus squarrosus is a species of moss known as springy turf-moss in the United Kingdom, and square goose neck moss in the United States. It is widespread in Eurasia and North America, and has been introduced to the Southern Hemisphere. It has broad ecological tolerances, and is usually found in man-made habitats such as lawns and golf courses. It is most closely related to R. subpinnatus, with which it is often confused.
Niidukäharik (Rhytidiadelphus squarrosus) on Eestis tavaline liik samblaid laanikuliste sugukonnast.
Niidukäharik on laialt levinud Euraasia ja Põhja-Ameerika sammal, mis on samuti introdutseeritud lõunapoolkeral. Sellel samblal on lai ökoamplituud ning seda võib kohata inimtekkelistes kasvukohtades, näiteks murus ja golfiväljakutel. Selle lähem sugulane on petlik käharik, millega seda sageli segi aetakse.
Perekonna nimetus Rhytidiadelphus pärineb ladina sõnast Rhytidium ja kreeka sõnast αδελφός (adelfós, 'vend'), mis viitab tihedale sugulusele kurdsambla (Rhytidiumi) perekonnaga. Liigi nimetus squarrosus viitab lehtede kujule, mis on soomusekujulised.[1]
Suurbritannias on selle sambla nimetus springy turf-moss[2][3] ja Ameerika Ühendriikides square goose-neck moss[4].
Niidukäharikul on kuni 15 cm haruline tüvi[5], mis on kõverdatud täisnurga all ja moodustab lehti pikkusega 2–2,5 mm.[2] Lehtede alused on laiad ja sisaldavad paari lühikest närvi.[2] Kupraid kasvab niidukäharikul harva, selle tõttu tal on suguta sigimine.[6]
Niidukäharik on levinud tsirkumpolaarselt põhjapoolkeral[5], seda on leitud Euraasia paljudes kohtades ning mõnes Põhja-Ameerika piirkonnas, sh Briti Columbias, Alaskas, Washingtonis, Oregonis, Newfoundlandi ja Labradori provintsis ning Gröönimaal.[1]
Samuti on seda introdutseeritud Põhja-Ameerika kirdeossa,[7] Tasmaaniasse ja Uus-Meremaale, kus see on nüüd invasiivne liik.[8]
Niidukäharik (Rhytidiadelphus squarrosus) on Eestis tavaline liik samblaid laanikuliste sugukonnast.
Niidukäharik on laialt levinud Euraasia ja Põhja-Ameerika sammal, mis on samuti introdutseeritud lõunapoolkeral. Sellel samblal on lai ökoamplituud ning seda võib kohata inimtekkelistes kasvukohtades, näiteks murus ja golfiväljakutel. Selle lähem sugulane on petlik käharik, millega seda sageli segi aetakse.
Niittyliekosammal (Rhytidiadelphus squarrosus) liekosammalten sukuun kuuluva isokokoinen sammallaji. Se voi kasvaa yli 15 senttimetriä pitkäksi. Yleisväriltään laji on kellanvihreää, ja varret ovat punaisenruskehtavia. Niittyliekosammal kasvaa yleisenä Etelä- ja Keski-Suomessa niityillä, lehtomaisissa metsissä, puistoilla ja laitumilla. Uhanalaisuusluokittelussa se on elinvoimainen.[2]
Niittyliekosammal (Rhytidiadelphus squarrosus) liekosammalten sukuun kuuluva isokokoinen sammallaji. Se voi kasvaa yli 15 senttimetriä pitkäksi. Yleisväriltään laji on kellanvihreää, ja varret ovat punaisenruskehtavia. Niittyliekosammal kasvaa yleisenä Etelä- ja Keski-Suomessa niityillä, lehtomaisissa metsissä, puistoilla ja laitumilla. Uhanalaisuusluokittelussa se on elinvoimainen.
Engjaskraut (fræðiheiti rhytidiadelphus squarrosus) er mosategund sem útbreidd er í Evrasíu og Norður-Ameríku og hefur einnig breiðst út á suðurhveli jarðar. Sprotar eru allt að 15 sm langir og á þeim blöð sem eru 2–2,5 mm og eru þau baksveigð og áberandi útstæð og minna á stjörnu þegar horft er beint ofan á sprotann. Engjaskraut myndar sjaldan gróhirslur og fjölgar sér því með kynlausri æxlun. Jurtin finnst helst í manngerðu umhverfi eins og grasflötum og golfvöllum.
Engjaskraut þolir ýmiss konar jarðveg allt frá kalkríku graslendi til súrra heiðarlanda. Engjaskraut er ein algengasta mosategund í grasflötum. Engjaskraut er algengt í þurru mólendi og kjarri á láglendi á Íslandi.
Gewoon haakmos (Rhytidiadelphus squarrosus) is een soort mos van de klasse Bryopsida (bladmossen).
Het is een algemene soort van ijle bossen en graslanden uit het hele Noordelijk Halfrond, die opvalt door de stervormige toppen.
De botanische naam Rhytidiadelphus is afgeleid van Rhytidium, een mossengeslacht, en het Oudgriekse ἀδελφός, adelphos (broer), wat een relatie tussen beide geslachten impliceert. De soortaanduiding squarrosus is afkomstig uit het Latijn en betekent zoveel als 'met gespreide uiteinden', naar de top van de blaadjes die soms tot in een rechte hoek teruggebogen zijn.
Het gewoon haakmos vormt geelgroene, losse zoden of matten. De stengel is oranje tot bruin gekleurd, tot 15 cm lang, onregelmatig vertakt, het uiteinde rechtopstaand en van boven gezien stervormig. De stengelblaadjes zijn afstaand, geelgroen, tot 3,5 mm lang, vanuit een schedevormige basis eirond verbreed en vervolgens geleidelijk versmallend in een lange, haakvormige teruggebogen top. De nerf is kort V-vormig of ontbreekt volledig.
Het gewoon haakmos geeft zeer zelden sporofyten, de verspreiding gebeurt voornamelijk vegetatief door het afscheuren van de stengels.
Het gewoon haakmos groeit op allerlei soorten vochtige bodems, op open plaatsen of in lichte schaduw. In ijle bossen en bosranden, maar ook in open grasland, grazige bermen, duinstruwelen en gazons. Op geschikte plaatsen kan het massaal voorkomen, en het is een gevreesde gast in tuinen en op golfbanen.
Het gewoon haakmos heeft zijn natuurlijke verspreidingsgebied in het volledige Noordelijk Halfrond (Europa, Noord-Azië en delen van Noord-Amerika), maar het is ondertussen door de mens verspreid in Tasmania en Nieuw-Zeeland, waar het als een invasieve soort wordt gezien.
Bronnen, noten en/of referentiesGewoon haakmos (Rhytidiadelphus squarrosus) is een soort mos van de klasse Bryopsida (bladmossen).
Het is een algemene soort van ijle bossen en graslanden uit het hele Noordelijk Halfrond, die opvalt door de stervormige toppen.
Gräshakmossa (Rhytidiadelphus squarrosus) är förmodligen Sveriges vanligaste gräsmossa i både gräsmattor och i regelrätta ängar. Man känner igen den på dess luckra, uppåtsträvande växtsätt; dess blomliknande grenspetsar där de triangulära, spetsiga, bakåtdragna bladen (hakar) bildar blomlika strutar. Övriga blad är mer spridda. Mossan är ljusgrön till färgen.
I gräsmattan ersätter gräshakmossa ofta gräset. Att det skulle handla om kalkbrist eller försurning, är ifrågasatt.
I naturliga ängar tar gräshakmossan nästan aldrig över gräs och örter, men bildar gärna ett eget bottenskikt. Den utgör ofta en viss bekräftelse på ängens naturlighet.
Gräshakmossan kallas endast Hakmossa[1] i Ursing.1962. Svenska växter/ i text och bild/ Kryptogamer.
Rent språkligt kan gräshakmossan sammanblandas med Gräsmossa/-or (Brachythecium)[2] Då de växer i ungefär samma biotoper kan de kanske också sammanblandas i praktiken. Särskilt av praktiker.
Claes Möre. D-kurs om mossor och lavar, tillfälligt anordnad vid Stockholms universitet på 1980-talet, med Anders Tehler. Samt egna fortsatta ängsstudier.
Gräshakmossa (Rhytidiadelphus squarrosus) är förmodligen Sveriges vanligaste gräsmossa i både gräsmattor och i regelrätta ängar. Man känner igen den på dess luckra, uppåtsträvande växtsätt; dess blomliknande grenspetsar där de triangulära, spetsiga, bakåtdragna bladen (hakar) bildar blomlika strutar. Övriga blad är mer spridda. Mossan är ljusgrön till färgen.
I gräsmattan ersätter gräshakmossa ofta gräset. Att det skulle handla om kalkbrist eller försurning, är ifrågasatt.
I naturliga ängar tar gräshakmossan nästan aldrig över gräs och örter, men bildar gärna ett eget bottenskikt. Den utgör ofta en viss bekräftelse på ängens naturlighet.
Gräshakmossan kallas endast Hakmossa i Ursing.1962. Svenska växter/ i text och bild/ Kryptogamer.
Rent språkligt kan gräshakmossan sammanblandas med Gräsmossa/-or (Brachythecium) Då de växer i ungefär samma biotoper kan de kanske också sammanblandas i praktiken. Särskilt av praktiker.
Rhytidiadelphus squarrosus là một loài Rêu trong họ Hylocomiaceae. Loài này được (Hedw.) Warnst. miêu tả khoa học đầu tiên năm 1906.[2]
_Warnst.-Kostrbatec_zelen%C3%BD(2).jpg)
Rhytidiadelphus squarrosus là một loài Rêu trong họ Hylocomiaceae. Loài này được (Hedw.) Warnst. miêu tả khoa học đầu tiên năm 1906.
分類 界 : 植物界 Plantae 門 : マゴケ植物門 Bryophyta 綱 : マゴケ綱 Bryopsida 目 : ハイゴケ目 Hypnales 科 : イワダレゴケ科 Hylocomiaceae 属 : フサゴケ属 Rhytidiadelphus 種 : フサゴケ R. squarrosus 学名 Rhytidiadelphus squarrosusフサゴケ（Rhytidiadelphus squarrosus、英名：springy turf-moss）は、ハイゴケ目に分類される蘚類の1種である[4][5]。ユーラシア大陸や北アメリカに広く分布し、南半球にも人為的に導入されている。さまざまな環境に対する耐性をもち、芝生やゴルフ場などといった人の手がはいった区域でも普通に見られる。同属の R. subpinnatus と非常に類似し、たびたび混同される。
属名の Rhytidiadelphus は Rhytidium （フトゴケ属）と、ギリシャ語の αδελφός (adelfós, 兄弟の意味) という単語に由来しており、フトゴケ属に近縁であることを示している[2]。 種小名の squarrosus は、squarrose（ざらざらした、広がった苞葉を持つ）という単語に由来しており、葉が茎に直角に折れ曲がってつくという特徴を表している[2]。
フサゴケは茎を分枝してマット上に群落を拡大し、茎の長さは最大15cmにもなる[6]。葉は長さ2-2.5mmで、後方に直角に折れまがるため、茎の外側に拡がっているように見える[4]。茎葉の形は狭三角形で、葉の基部は広く、葉身の1/4-1/5ほどの2本の短い中肋がある[1][4]。枝葉は小型で卵形、中肋は2本でやや長く葉身の1/2-1/3[1]。胞子体を形成することは稀で、主に無性生殖によって繁殖している[7]。染色体数はn=10[1]。
フサゴケは北半球の極付近に分布しており[6]、ユーラシア大陸の大部分と北アメリカの一部（ブリティッシュコロンビア州、アラスカ州、ワシントン州、オレゴン州、ニューファンドランド島、グリーンランド）で分布が確認されている[2]。日本でも北海道や本州に分布している[1]。
また、本種は北アメリカの北東部でも移入種として確認されており[8]、タスマニアやニュージーランドでは侵略的外来種として扱われている[9]。1974年には、タスマニアの西部でフサゴケが採集され、これが南半球初の標本として記録されており、その翌年には、ニュージーランド南島のダニーデンにあるゴルフ場から発見されたことが報告された[7]。
フサゴケはさまざまな土壌条件に耐性を持っており、石灰性草原（英語版）から酸性土壌であるヒースまで、広い範囲に生育することが出来る。とりわけ放牧草地や刈りこまれたゴルフ場のフェアウェイで旺盛に生育しており[7]、イギリスでは芝生でも極めて普通に見られる[10]。人間活動が及んでいる所で見つかることがほとんどで、元々の生育地がどのようなところであるのかは明らかとなっていないが、沿岸部の草地に生える植物として進化してきたものと考えられている[8]。
フサゴケの学名は Rhytidiadelphus squarrosus であるが、1801年にヨハン・ヘドヴィヒ（英語版）の Species Muscorum によって、種として初めて記載された時の学名は Hypnum squarrosum (ハイゴケ属) であった[2]。ちなみにこの Species Muscorum は、多くの蘚類を植物命名規約（英語版）に則って記載した最初期の書籍の一つである[11]。
フサゴケと R. subpinnatus は、特にアメリカ合衆国の研究者の間では、同一種の変種関係にあるものとして扱われることもあるが[2]、マイクロサテライト（DNAの一部の繰り返し配列）を用いた研究では、両種は別種に区別されるとしている[12]。しかしこの2種はよく混同されており、フサゴケについての報告文で R. subpinnatusについて述べられていることもある[8]。実際、別種とされている R. subpinnatus とコフサゴケ（R. japonicus）は、もともとはフサゴケの種内分類群として記載されていた[2]。
オオフサゴケ R. triquetrus や R. loreus とは異なり、フサゴケ、コフサゴケ、R. subpinnatus の3種の葉には、ひだがない。フサゴケは葉の先端に長く伸びる部分がある点でコフサゴケと異なっており、また葉がより近接して茎につく点で R. subpinnatus と異なっている。フサゴケの茎は葉の基部でほぼ完全に覆われているが、R. subpinnatus では茎の一部が露出している[2]。
フサゴケ（Rhytidiadelphus squarrosus、英名：springy turf-moss）は、ハイゴケ目に分類される蘚類の1種である。ユーラシア大陸や北アメリカに広く分布し、南半球にも人為的に導入されている。さまざまな環境に対する耐性をもち、芝生やゴルフ場などといった人の手がはいった区域でも普通に見られる。同属の R. subpinnatus と非常に類似し、たびたび混同される。
_Warnst.-Kostrbatec_zelen%C3%BD(1).jpg)
