Ophichthidae is 'n vis-familie wat hoort tot die orde Anguilliformes. Daar is 55 genera met ten minste 260 spesies wat hoort tot dié familie. Vier en dertig van die spesies kom aan die Suid-Afrikaanse kus voor.
Die visse van die familie (daar word na hulle verwys as palings) word tussen 15 cm - 2.5m lank. Die lyf van die familie is lank en rond en by sommige spesies is daar geen pektorale vinne nie. Die palings kruip weg gedurende die dag en is aktief gedurende die nag. Hulle kom voor in water wat tot 200 m diep is. Party spesies verkies om in strandmere te bly.
Die volgende genera en gepaardgaande spesies kom aan die Suid-Afrikaanse kus voor:
Ophichthidae is 'n vis-familie wat hoort tot die orde Anguilliformes. Daar is 55 genera met ten minste 260 spesies wat hoort tot dié familie. Vier en dertig van die spesies kom aan die Suid-Afrikaanse kus voor.
Die Schlangenaale (Ophichthidae) sind eine Familie aus der Ordnung der Aalartigen. Sie besteht aus etwa 330 Arten in über 60 Gattungen und zwei Unterfamilien. Der Name Ophichthidae kommt aus dem Griechischen: ophis bedeutet Schlange und ichthys Fisch.
Schlangenaale leben in subtropischen und tropischen Meeren in Küstenregionen, über Sandböden oder in Korallenriffen. Einige Arten gehen auch in Flussmündungen.
Schlangenaale ähneln den Muränen: Sie sind langgestreckt, die Anzahl ihrer Wirbel beträgt zwischen 110 und 270, die Brustflossen sind sehr klein oder fehlen, ebenso die Schwanzflosse, deren Funktion von den langen, weit nach hinten reichenden Rücken- und Afterflossen übernommen wird. Die Schwanzspitze ist bei vielen Arten knöchern verstärkt und ermöglicht es den Fischen, sich sehr schnell rückwärts in den Sand zu bohren. Das Maul der Schlangenaale ist end- oder stark unterständig. Die Bezahnung der einzelnen Arten ist sehr verschieden: neben konischen Fangzähnen treten auch stumpfe Zähne auf, um hartschalige Beutetiere zu zermahlen. Im Unterschied zu den Muränen, deren Nasenlöcher in Augenhöhe sitzen, befinden sich die Nasenlöcher der Schlangenaale weit vorn über der Schnauzenspitze und enden in nach unten gebogenen Röhrchen. Schlangenaale werden 30 Zentimeter bis 2,5 Meter lang.
Die meisten Arten sind nachtaktiv. Tagsüber halten sie sich versteckt im Sand, oft schaut nur der Kopf heraus, nachts gehen die Räuber auf Nahrungssuche. Die Tiere sind nicht so sehr an ihr Versteck gebunden wie Muränen.
Schlangenaale fressen Fische oder Krebstiere, einige haben sich auf Kopffüßer spezialisiert. Die Beute wird gustatorisch (über den Geschmacksinn) aufgespürt.
Die Fortpflanzung der Schlangenaale ist weitgehend unbekannt. Bei einigen Arten konnte beobachtet werden, dass sie Gruppen bilden und zum Laichen an die Wasseroberfläche schwimmen.
Der fossile Schlangenaal Goslinophis ist aus der norditalienischen Monte-Bolca-Formation, die aus Ablagerungen der Tethys im Eozän entstand, bekannt.
Schlangenaale gehören zu den Aalartigen und darin, zusammen mit den vier weiteren Familien, zur Unterordnung Congroidei. Fast allen Angehörigen dieser Unterordnung, so auch den Schlangenaalen, fehlen die Schuppen. Das Stirnbein ist zusammengewachsen.
Die Angehörigen dieser Unterfamilie haben oft eine Streifen- oder Fleckenzeichnung, einige auch eine einheitliche Farbe. Der Schwanz ist ohne Schwanzflosse und hart oder fleischig. Die Gattungen Apterichtus, Cirricaecula und Ichthyapus sind vollständig ohne Flossen, anderen fehlen Brust-, Rücken- oder Afterflosse.
Die Angehörigen dieser Unterfamilie sind gleichförmig gefärbt. Oft ist der Rücken dunkler. Die Flossenstrahlen der Schwanzflosse sind klein, aber noch mit Rücken- und Afterflosse verbunden. Brustflossen können vorhanden sein oder fehlen.
Die Schlangenaale (Ophichthidae) sind eine Familie aus der Ordnung der Aalartigen. Sie besteht aus etwa 330 Arten in über 60 Gattungen und zwei Unterfamilien. Der Name Ophichthidae kommt aus dem Griechischen: ophis bedeutet Schlange und ichthys Fisch.
Schlangenaale leben in subtropischen und tropischen Meeren in Küstenregionen, über Sandböden oder in Korallenriffen. Einige Arten gehen auch in Flussmündungen.
Ophichthidae is a family of fish in the order Anguilliformes, commonly known as the snake eels. The term "Ophichthidae" comes from Greek ophis ("serpent") and ichthys ("fish"). Snake eels are also burrowing eels. They are named for their physical appearance, as they have long, cylindrical, snake-like bodies.[2] This family is found worldwide in tropical to warm temperate waters. They inhabit a wide range of habitats, from coastal shallows and even rivers, to depths below 800 m (2,600 ft).[3] Most species are bottom dwellers, hiding in mud or sand to capture their prey of crustaceans and small fish, but some are pelagic.[4]
These species range in total length from 5 cm (2.0 in) to 2.3 m (7.5 ft) or more. Many species lack fins altogether, improving their ability to burrow into the substrate like worms. They are often spotted or striped in colour, mimicking the appearance of venomous sea snakes to deter predators.[4] Often, they are washed ashore by large storms.
Currently, 62 recognized genera are placed in this family:
Ophichthidae is a family of fish in the order Anguilliformes, commonly known as the snake eels. The term "Ophichthidae" comes from Greek ophis ("serpent") and ichthys ("fish"). Snake eels are also burrowing eels. They are named for their physical appearance, as they have long, cylindrical, snake-like bodies. This family is found worldwide in tropical to warm temperate waters. They inhabit a wide range of habitats, from coastal shallows and even rivers, to depths below 800 m (2,600 ft). Most species are bottom dwellers, hiding in mud or sand to capture their prey of crustaceans and small fish, but some are pelagic.
These species range in total length from 5 cm (2.0 in) to 2.3 m (7.5 ft) or more. Many species lack fins altogether, improving their ability to burrow into the substrate like worms. They are often spotted or striped in colour, mimicking the appearance of venomous sea snakes to deter predators. Often, they are washed ashore by large storms.
Los ofíctidos (Ophichthidae) son una familia de peces teleósteos del orden Anguilliformes conocidos vulgarmente como tiesos, distribuida por todas las aguas templadas y tropicales.[1] Su nombre procede del griego: ophis (serpiente) + ichthys (pez).[2]
Aparecen por primera vez en el registro fósil en el Eoceno inferior, durante el Terciario inferior.[3]
Tienen espinas neurales poco desarrolladas o ausentes.[1]
La mayoría son especies marinas que suelen vivir en la costa y algunas que penetran y viven en los ríos.[1] Muchas de estas especies pasan el tiempo enterradas en la arena, de la que salen para capturar pequeños peces y crustáceos que detectan con el sentido del olfato.[1]
Existen más de 300 especies agrupadas en los más de 50 géneros siguientes:[4]
Los ofíctidos (Ophichthidae) son una familia de peces teleósteos del orden Anguilliformes conocidos vulgarmente como tiesos, distribuida por todas las aguas templadas y tropicales. Su nombre procede del griego: ophis (serpiente) + ichthys (pez).
Aparecen por primera vez en el registro fósil en el Eoceno inferior, durante el Terciario inferior.
Tienen espinas neurales poco desarrolladas o ausentes.
Ophichthidae arrain angiliformeen familia da, mundu osoko ur tropikaletatik epeletara bizi dena.[1]
Artikulu hau biologiari buruzko zirriborroa da. Wikipedia lagun dezakezu edukia osatuz. Ophichthidae arrain angiliformeen familia da, mundu osoko ur tropikaletatik epeletara bizi dena.
Käärmeankeriaat (Ophichthidae) on ankeriaskaloihin kuuluva heimo. Heimon lajeja tavataan kaikista lämpimistä valtameristä.
Varhaisimmat käärmeankeriaiden heimoon kuuluvien lajien fossiilit on ajoitettu eoseenikaudelle. Heimo on lajimäärältään ankeriaskalojen lahkon suurin. Siihen kuuluu 52 sukua ja lähteestä riippuen 250–290 lajia. Käärmeankeriaiden heimo jaetaan Myrophinae-, johon kuuluu 11 sukua, ja Ophichthinae-alaheimoon, johon kuuluu 41 sukua.[1][2]
Käärmeankeriaslajit saavuttavat yleensä noin 50 cm:n pituuden, mutta suurimmat lajit voivat kasvaa 250 cm pitkiksi. Ruumis on pitkulainen ja käärmemäinen. Selkä- ja peräevät ovat pitkät, mutta eivät kaikilla lajeilla ulotu kapenevan pyrstön kärkeen asti. Osalla lajeista ei ole rintaeviä. Silmät ovat lajeista riippuen joko kookkaat tai pienet. Kuonon kärki on heimon lajeilla usein terävä ja sieraimet kaukana toisistaan ja ovat joskus putkimaiset. Väritykseltään Myrophinae- ja Ophichthinae-alalahkojen lajit eroavat toisistaan. Myrophinae-lajit ovat useimmiten yksivärisen tummia, kun taas Ophichthinae-alalahkoon kuuluvat käärmeankeriaat ovat värikkäitä ja ruumiissa on täpliä, raitoja tai laikkuja.[1][2][3]
Käärmeankeriaita tavataan Atlantin, Intian valtameren ja Tyynenmeren alueilta. Ne ovat pääasiassa mereisiä rannikkoseutujen lajeja, mutta eräitä käärmeankeriaita tavataan myös joista. Suurin osa elää alle 200 metrin syvyydessä, mutta niitä on tavattu myös yli 800 metrin syvyydestä. Useat käärmeankeriaslajeita elävät kaivautuneena pyrstöedellä hiekka- tai sorapohjaan, josta ne vaanivat ravintoaan pieniä kaloja ja äyriäisiä.[1][2][3]
Käärmeankeriaat (Ophichthidae) on ankeriaskaloihin kuuluva heimo. Heimon lajeja tavataan kaikista lämpimistä valtameristä.
Les Ophichthidae sont une famille de poissons téléostéens serpentiformes.
Ce sont des poissons au corps très allongé, les faisant ressembler à des serpents : beaucoup d'espèces sont en conséquences appelées « anguilles-serpents » ou « serpentines ». La plupart des espèces vivent enterrées dans le sable, ne laissant dépasser que le bout de leur tête pour chasser à l'affût. D'autres évoluent en pleine eau, certaines se servant de leur mimétisme avec des serpents venimeux (comme les tricots rayés pour Myrichthys colubrinus) pour dissuader les éventuels prédateurs.
Selon World Register of Marine Species (19 mars 2014)[2] :
Selon Paleobiology Database (26 février 2019)[3] :
Ophisurus serpens (juvénile)
Les Ophichthidae sont une famille de poissons téléostéens serpentiformes.
Ophichthidae (Zmijke), porodica riba it reda jeguljki koji naziv dobiva po svome zmijilokom obliku. Sastoji se od 59 rodova sa 308 vrsta[1].
Zmijke su rasprostranjene po svim vodama, morskoj, slatkoj i bočatoj. Većina vrsta provodi vrijeme ukopane u pijesak gdje čekaju da ulove manje ribe i rakove.
Prva vrsta unutar ove porodice koja je opisana je Ophichthus ophis (Linnaeus, 1758) po kojoj su porodica i rod dobili ime, a iste godine opisane su i Apterichtus caecus i Echelus myrus.
Ophichthidae (Zmijke), porodica riba it reda jeguljki koji naziv dobiva po svome zmijilokom obliku. Sastoji se od 59 rodova sa 308 vrsta.
Zmijke su rasprostranjene po svim vodama, morskoj, slatkoj i bočatoj. Većina vrsta provodi vrijeme ukopane u pijesak gdje čekaju da ulove manje ribe i rakove.
Prva vrsta unutar ove porodice koja je opisana je Ophichthus ophis (Linnaeus, 1758) po kojoj su porodica i rod dobili ime, a iste godine opisane su i Apterichtus caecus i Echelus myrus.
Ophichthidae è una famiglia di pesci anguilliformi.
Aštriauodegiai unguriai (Ophichthidae) – unguriažuvių (Anguilliformes) šeima. Paplitę subtropinio ir tropinio klimato vandenyse. Gyvena priekrantėse, kai kurios rūšys ir upėse.
Šeimoje yra apie 300 rūšių.
Aštriauodegiai unguriai (Ophichthidae) – unguriažuvių (Anguilliformes) šeima. Paplitę subtropinio ir tropinio klimato vandenyse. Gyvena priekrantėse, kai kurios rūšys ir upėse.
Šeimoje yra apie 300 rūšių.
De slangalen (Ophichthidae) zijn een familie in de orde van de palingachtigen (Anguilliformes). De benaming "Ophichthidae" komt van de Griekse woorden ophis ("slang") en ichthys ("vis").
Hun leefomgeving bestaat uit tropische tot gematigde wateren. Het zijn bewoners van kusten, maar sommige soorten betreden ook rivieren.
Er zijn meer dan 300 soorten in 60 geslachten in 2 onderfamilies. De onderstaande lijst van soorten is gebaseerd op de vissendatabase FishBase. Twee geslachten (Leptocephalus en Sphagebranchus) en 3 soorten worden momenteel nog niet in een hoger taxon opgenomen, deze zijn direct hieronder weergegeven.
De slangalen (Ophichthidae) zijn een familie in de orde van de palingachtigen (Anguilliformes). De benaming "Ophichthidae" komt van de Griekse woorden ophis ("slang") en ichthys ("vis").
Hun leefomgeving bestaat uit tropische tot gematigde wateren. Het zijn bewoners van kusten, maar sommige soorten betreden ook rivieren.
Multimedia w Wikimedia Commons Żmijakowate[2], wężorybowate[3][4] (Ophichthidae) – rodzina ryb, najliczniejsza w gatunki w rzędzie węgorzokształtnych (Anguilliformes). Nie mają znaczenia użytkowego.
Przybrzeżne wody morskie, słodkie i słonawe strefy tropikalnej i umiarkowanej. Zajmują różnorodne siedliska – od mulistych estuariów po rafy koralowe – oraz różne głębokości, od płytkich wód przybrzeżnych do 800 m p.p.m., a nawet głębiej. Większość spotykana jest jednak w wodach o głębokości mniejszej niż 200 m. Ryby z rodzaju Benthenchelys są typowo pelagiczne.
Ciało bardzo wydłużone, cienkie, często kontrastowo ubarwione. Niektóre gatunki mają ubarwienie podobne do węży morskich występujących na tym samym obszarze. Długa płetwa grzbietowa, u przedstawicieli podrodziny Ophichthinae brak płetwy ogonowej. Płetwy brzuszne małe lub nie występują. Przedstawiciele rodzajów Apterichtus, Cirricaecula i Ichthyapus nie mają żadnych płetw[5].
Żmijakowate wykorzystują ostro zakończony ogon do szybkiego zakopywania się w dnie. Niektóre gatunki uważano za pasożyty[6], ponieważ znajdowano je w jamie brzusznej większych drapieżników. Okazało się jednak, że próbując się wydostać ostrym ogonem przebijały ścianę żołądka napastnika.
Żmijakowate żywią się bezkręgowcami i małymi rybami. Aktywne w nocy, w ciągu dnia kryją się w dostępnych kryjówkach lub zagrzebują w piaszczystym lub mulistym dnie. Larwy typu leptocefal.
Rodzaje zaliczane do tej rodziny są zgrupowane w podrodzinach Myrophinae, Ophichthinae[7]:
Ahlia — Allips — Aplatophis — Aprognathodon — Apterichtus — Asarcenchelys — Bascanichthys — Benthenchelys — Brachysomophis — Caecula — Callechelys — Caralophia — Cirrhimuraena — Cirricaecula — Dalophis — Echelus — Echiophis — Ethadophis — Evips — Glenoglossa — Gordiichthys — Hemerorhinus — Herpetoichthys — Hyphalophis — Ichthyapus — Kertomichthys — Lamnostoma — Leiuranus — Leptenchelys — Letharchus — Lethogoleos — Leuropharus — Luthulenchelys — Malvoliophis — Mixomyrophis — Muraenichthys — Myrichthys — Myrophis — Mystriophis — Neenchelys — Ophichthus — Ophisurus — Paraletharchus — Phaenomonas — Phyllophichthus — Pisodonophis — Pseudomyrophis — Quassiremus — Rhinophichthus — Schismorhynchus — Schultzidia — Scolecenchelys — Scytalichthys — Skythrenchelys — Stictorhinus — Xestochilus — Xyrias — Yirrkala
Znany z eocenu rodzaj:
Żmijakowate, wężorybowate (Ophichthidae) – rodzina ryb, najliczniejsza w gatunki w rzędzie węgorzokształtnych (Anguilliformes). Nie mają znaczenia użytkowego.
Ophichthidae é uma família de peixes actinopterígeos pertencentes à ordem Anguilliformes, subordem Congroidei.
Ormålar (Ophichthidae) är en familj i ordningen ålartade fiskar. Det finns minst 250 arter, indelade i 52 släkten. Ormålar förekommer i kustnära vatten i tropiska och varma tempererade hav världen över. Några arter förekommer också i flodmynningar. Familjens vetenskapliga namn Ophichthidae kommer av grekiskans ophis (som betydet orm) och ichthys (som betyder fisk).
Ormålar har som andra ålartade fiskar en lång och smal kropp. Antalet ryggkotor är 110-270. De minsta arterna är bara någon till några decimeter långa, men det finns arter som blir en meter långa eller mer. Ryggfenan och analfenan är långsträckt och det finns ingen synlig stjärtfena. Bröstfenorna kan finnas, ofta då ganska små, eller saknas.
Färger och mönster varierar beroende på art. Vissa arter har påfallande färger och mönster, andra har mer diskret utseende. En del ormålar är till utseendet mycket lika giftiga havsormar, en form av mimikry som kan skydda mot predatorer.
Ormålar är vanligen nattaktiva. Under dagen gömmer de sig de flesta ormålar genom att gräva ner sig i sanden på bottnen. De jagar med hjälp av sitt luktsinne och deras föda är små fiskar och kräftdjur.
De tidigaste kända fossilen från ormålar har daterats till eocen.
Familjen delas vanligen i två underfamiljer Ophichthinae och Myrophinae.
Wikimedia Commons har media som rör ormålar.
Ormålar (Ophichthidae) är en familj i ordningen ålartade fiskar. Det finns minst 250 arter, indelade i 52 släkten. Ormålar förekommer i kustnära vatten i tropiska och varma tempererade hav världen över. Några arter förekommer också i flodmynningar. Familjens vetenskapliga namn Ophichthidae kommer av grekiskans ophis (som betydet orm) och ichthys (som betyder fisk).
Họ Cá chình rắn (tên khoa học: Ophichthidae) là một họ cá chình.
Tên gọi khoa học của họ này bắt nguồn từ tiếng Hy Lạp ophis (rắn) và ichthys (cá).
Cá chình rắn là những loài cá đào bới, chúng được đặt tên theo bề ngoài do chúng có cơ thể dài, hình trụ giống như rắn.[2] Họ này được tìm thấy rộng khắp thế giới trong các vùng biển nhiệt đới tới ôn đới ấm. Chúng sinh sống trong một phạm vi rộng các môi trường sống, từ vùng nước nông ven bờ và thậm chí cả các con sông cho tới độ sâu hơn 800 m (2.600 ft).[3] Phần lớn các loài là động vật sống đáy, ẩn mình trong bùn hay cát để bắt mồi là động vật giáp xác hay cá nhỏ, nhưng một số loài lại sinh sống gần mặt nước.[4]
Các loài cá này có chiều dài trong phạm vi từ 5 cm (2,0 in) đến 2,3 m (7,5 ft)[Chuyển đổi: Số không hợp lệ] hoặc hơn. Nhiều loài hoàn toàn không có vây để cải thiện khả năng đào bới vào lớp chất nền giống như giun. Chúng thường có đốm hoặc sọc để bề ngoài trông giống như những con rắn biển đầy nọc độc để ngăn cản những kẻ săn mồi.[4]
Hiện tại người ta công nhận 323 loài trong 62 chi thuộc họ này:
Ophichthys altipinnis
Ophichthus bonaparti
Myrichthys maculosus
Scolecenchelys breviceps
.jpg){kind=small}
Bài viết về bộ Anguilliformes này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn. Họ Cá chình rắn (tên khoa học: Ophichthidae) là một họ cá chình.
Tên gọi khoa học của họ này bắt nguồn từ tiếng Hy Lạp ophis (rắn) và ichthys (cá).
Cá chình rắn là những loài cá đào bới, chúng được đặt tên theo bề ngoài do chúng có cơ thể dài, hình trụ giống như rắn. Họ này được tìm thấy rộng khắp thế giới trong các vùng biển nhiệt đới tới ôn đới ấm. Chúng sinh sống trong một phạm vi rộng các môi trường sống, từ vùng nước nông ven bờ và thậm chí cả các con sông cho tới độ sâu hơn 800 m (2.600 ft). Phần lớn các loài là động vật sống đáy, ẩn mình trong bùn hay cát để bắt mồi là động vật giáp xác hay cá nhỏ, nhưng một số loài lại sinh sống gần mặt nước.
Các loài cá này có chiều dài trong phạm vi từ 5 cm (2,0 in) đến 2,3 m (7,5 ft)[Chuyển đổi: Số không hợp lệ] hoặc hơn. Nhiều loài hoàn toàn không có vây để cải thiện khả năng đào bới vào lớp chất nền giống như giun. Chúng thường có đốm hoặc sọc để bề ngoài trông giống như những con rắn biển đầy nọc độc để ngăn cản những kẻ săn mồi.
Ophichthidae Rafinesque, 1815
Острохвостые угри (лат. Ophichthidae) — семейство морских лучепёрых рыб из отряда угреобразных.
Тело длинное и тонкое, чешуи нет. Анальный и спинной плавник не соединены, так как хвостового плавника у этих рыб нет — там просто твёрдый заострённый конец тела. Многие виды имеют яркую и пёструю окраску.
Оригинально устроен кишечник лептоцефалов (личинок) этих рыб — на нём есть хорошо видимые вздутия, изредка он образует петли.
Стадия лептоцефала у острохвостых угрей продолжается 10—12 месяцев.
Многие виды обитают в норках, укреплённый слизью, в больших количествах выделяемой их кожей. Многие виды являются обитателями коралловых рифов.
Острохвостые угри (лат. Ophichthidae) — семейство морских лучепёрых рыб из отряда угреобразных.
蛇鰻科（Ophichthidae）為輻鰭魚綱鰻鱺目的一個科。学名来自古希腊语“ophis”（蛇）和“ichthys”（鱼）[2]，该科鱼类广泛分布与全球的温带和热带海水及淡水中，多数为底栖鱼类，藏身于泥沙中捕捉甲壳动物和小鱼为生。[3]
蛇鰻科（Ophichthidae）為輻鰭魚綱鰻鱺目的一個科。学名来自古希腊语“ophis”（蛇）和“ichthys”（鱼），该科鱼类广泛分布与全球的温带和热带海水及淡水中，多数为底栖鱼类，藏身于泥沙中捕捉甲壳动物和小鱼为生。
바다뱀과(Ophichthidae 오피크티다에[*])는 뱀장어목에 딸린 장어들의 한 과로 한반도에는 바다뱀 (장어) 등의 종이 살고 있다. 전세계의 열대 및 온대 수역에서 발견된다. 하위 속은 50개 이상이며 하위 종은 300개 이상이다.
2013년 현재, 계통 분류는 다음과 같다.[1]
뱀장어목 곰치아목
.jpg)
_(28487993768).jpg)
.jpg)
_(12460944924).jpg)
_(8457581530).jpg)
_(8457581530).jpg)
