El clavel del poeta (Dianthus barbatus) ye una planta yerbácea de la familia de les cariofilacees, usada como planta ornamental en xardinos.
Ye cultivada como planta biañal o perenne de vida curtia, algamando un altor ente 30 y 75 cm. Forma ramilletes mestos que lleguen a tener hasta 30 flores, caúna ente 2 y 3 cm de diámetru, con cantos irregulares, paeciendo dientes de sierra. La variedá selvaxe tien flores do color blancu, pero les variedaes de xardín pueden amás ser roses, coloraes, violetes y púrpures, pudiendo tener amiestos de colores.[1][2]
En 1977, la cuestión de los posibles usos médicos foi revisitaos por Cordell, fueron atopaes saponines en Dianthus barbatus, pero hubo pocu siguimientu del so usu.
Dianthus barbatus describióse por Carlos Linneo y espublizóse en Species Plantarum 1: 409. 1753.[3][4]
Númberu de cromosomes de Dianthus barbatus (Fam. Caryophyllaceae) y táxones infraespecíficos: n=15[5]
Dianthus: nome xenéricu que vien de les pallabres griegues deos («divos») y anthos («flor»), y yá foi citáu pol botánicu griegu Teofrasto.
barbatus: epítetu llatín que significa "con barbes".[6]
El clavel del poeta (Dianthus barbatus) ye una planta yerbácea de la familia de les cariofilacees, usada como planta ornamental en xardinos.
IlustraciónDeugotyledon ac un o deulu'r 'pincs' fel y'u gelwir ar lafar gwlad yw Penigan barfog sy'n enw gwrywaidd. Mae'n perthyn i'r teulu Caryophyllaceae. Yr enw gwyddonol (Lladin) yw Dianthus barbatus a'r enw Saesneg yw Sweet-william.[1] Ceir enwau Cymraeg eraill ar y planhigyn hwn gan gynnwys Penigan Barfog.
Caiff ei dyfu'n aml mewn gerddi oherwydd lliw'r planhigyn hwn. Mae'r dail wedi'i gosod gyferbyn a'i gilydd.
Deugotyledon ac un o deulu'r 'pincs' fel y'u gelwir ar lafar gwlad yw Penigan barfog sy'n enw gwrywaidd. Mae'n perthyn i'r teulu Caryophyllaceae. Yr enw gwyddonol (Lladin) yw Dianthus barbatus a'r enw Saesneg yw Sweet-william. Ceir enwau Cymraeg eraill ar y planhigyn hwn gan gynnwys Penigan Barfog.
Caiff ei dyfu'n aml mewn gerddi oherwydd lliw'r planhigyn hwn. Mae'r dail wedi'i gosod gyferbyn a'i gilydd.
Studenter-Nellike (Dianthus barbatus)[1] er en art af nellikeslægten, som er hjemmehørende i det sydlige Europa fra Pyrenæerne øst til Karpaterne og Balkan, med en række udspredninger i det nordøstlige Kina, Korea og sydøstlige Rusland.[2][3][4]
Studenter-nelliken er, som andre nelliker, en staude og vokser til en højde af 30-75 cm. Blomsterne sidder i en tæt klynge af op til 30 på toppen af stilkene, med grønne til blågrønne tilspidsede blade, som er 4-10 cm lange og 1-2 cm brede. Hver blomst er 2-3 cm i diameter med fem savtakkede kronblade.[4] Vilde studenter-nelliker producerer røde blomster med en hvid midte, men sorter og hybrider i andre farver spænder fra hvid, pink, rød og lilla, til brogede mønstre.[5]
Studenter-nelliker tiltrækker bier, fugle og sommerfugle.[6] De trives i leret, let basisk jord med sol til delvis skygge. Formering er ved frø eller afklippede stiklinger.
Planten blev introduceret til det nordlige Europa i det 16. århundrede, og senere til Nordamerika og andre steder, og er blevet naturaliseret i disse områder.[6][7]
Der er to varianter:[4]
Studenter-Nellike (Dianthus barbatus) er en art af nellikeslægten, som er hjemmehørende i det sydlige Europa fra Pyrenæerne øst til Karpaterne og Balkan, med en række udspredninger i det nordøstlige Kina, Korea og sydøstlige Rusland.
Die Bartnelke (Dianthus barbatus) ist eine Pflanzenart aus der Pflanzengattung der Nelken (Dianthus) in der Familie der Nelkengewächse (Caryophyllaceae). Die Heimat der Bartnelke sind die Pyrenäen, die Ostkarpaten, der Balkan, die Mandschurei, Russland und die Volksrepublik China. Sorten, die aus dieser Art gezüchtet wurden, werden als Zierpflanzen verwendet und verwildern manchmal.
Die Bartnelke ist eine kahle, zweijährige bis ausdauernde krautige Pflanze, die Wuchshöhen von meist 30 bis 50 (20 bis 70) cm erreicht. Im ersten Jahr wird nur eine Blattrosette gebildet. Im zweiten Jahr werden die Blütenstände gebildet. An den meist einfachen, manchmal oben verzweigten Stängeln befinden sich gegenständige, höchstens kurz gestielte, einfache, dunkelgrüne, lanzettliche Laubblätter, die 5 bis 18 Millimeter breit sind.
Die Blütezeit reicht von Juni bis September. In endständigen, zymösen Blütenständen stehen 5 bis 30 Blüten dicht zusammen. Bei der Wildform sind die Blüten rot auf weißem Grund; die Farben bei Kulturpflanzen reichen von weiß, rosa, rot und lila bis zu gemischten Varianten. Die zwittrigen Blüten sind radiärsymmetrisch und fünfzählig. Die fünf Kelchblätter sind basal röhrig verwachsen und etwa 1,5 bis 1,8 cm lang. Die fünf Kronblätter sind genagelt und gefranst. Es sind zwei Kreise mit je fünf Staubblättern und zwei Griffel vorhanden.
Die etwa 1 cm lange Kapselfrucht enthält viele Samen.
Die Chromosomenzahl beträgt 2n = 30.[1]
Die Bartnelke wird vom Rostpilz Puccinia arenariae mit Telien befallen.[2]
Die Erstveröffentlichung von Dianthus barbatus erfolgte 1753 durch Carl von Linné.
Folgende Unterarten und Varietäten werden unterschieden:[3]
Für die Bartnelke bestehen bzw. bestanden auch die weiteren deutschsprachigen Trivialnamen: Büschelifriesli (Bern), Büschelinägeli (Bern), Buschnägeli, Buschnägali (St. Gallen im Rheintal), Dreuwnägelken (Pommern), Druwnägelk (Altmark), Fläschnägeli (Appenzell), schöner Hans, Nosegigger (Franken)[5], Kartheusernelke (Thüringen), Klusternagelk (Holstein), Klusternelke (Weser), Plusternelke (Norddeutschland), tirkesch Nagelbleamen (Schässburg), Schuppanägeli (St. Gallen bei Sargans) und Tschuppanägeli (St. Gallen bei Werdenberg).[6]
Die Bartnelke (Dianthus barbatus) ist eine Pflanzenart aus der Pflanzengattung der Nelken (Dianthus) in der Familie der Nelkengewächse (Caryophyllaceae). Die Heimat der Bartnelke sind die Pyrenäen, die Ostkarpaten, der Balkan, die Mandschurei, Russland und die Volksrepublik China. Sorten, die aus dieser Art gezüchtet wurden, werden als Zierpflanzen verwendet und verwildern manchmal.
Li bouket-tot-fwait, ki s' dit eto djalofrene des fjheus d' rimeas, c' est ene fleur des corti del sôre des djalofrenes, avou les fleurs di sacwants coleurs so tchaeke petale.
Tantea k' on pout fé on clapant doket avou rén k' ces fleurs la.
No d' l' indje e sincieus latén : Dianthus barbatus.
Deuzendschonen (Latien: Dianthus barbatus) is een bleuiende plaante van de femilie Caryophyllaceae. Deuzendschonen koemen van oorsprong uut de bargen in Zuud-Europa van de Pyreneeën tot oost van de Karpaten en de Balkan.
De deuzendschonen is een tweejaorige of kortlevende vaste plaante dee zo'n 40 tot 70 cm groot kan wonnen. De deuzendschonen hef greune, blauw-greune of glimmende blaojen dee ongeveer 4 tot 10 cm lange en 1 tot 2 cm breed wonnen. De bloemen wonnen eproduceerd in een cluster bovenin de stengel en hem een kruudnegelachtige geur; de bloemen bin zo'n 2 cm in diameter en hem vuuf bloemblaojen mit ekartelde raandjes. In de netuur bin de bloemen van disse plaante rood van kleur mit een witte onderkaante.
Deuzendschonen (Latien: Dianthus barbatus) is een bleuiende plaante van de femilie Caryophyllaceae. Deuzendschonen koemen van oorsprong uut de bargen in Zuud-Europa van de Pyreneeën tot oost van de Karpaten en de Balkan.
De deuzendschonen is een tweejaorige of kortlevende vaste plaante dee zo'n 40 tot 70 cm groot kan wonnen. De deuzendschonen hef greune, blauw-greune of glimmende blaojen dee ongeveer 4 tot 10 cm lange en 1 tot 2 cm breed wonnen. De bloemen wonnen eproduceerd in een cluster bovenin de stengel en hem een kruudnegelachtige geur; de bloemen bin zo'n 2 cm in diameter en hem vuuf bloemblaojen mit ekartelde raandjes. In de netuur bin de bloemen van disse plaante rood van kleur mit een witte onderkaante.
Sunkha klawil[1][2] (Dianthus barbatus) nisqaqa huk quram, rikch'aq klawilmi.
Dianthus barbatus, the sweet William,[2] is a species of flowering plant in the family Caryophyllaceae, native to southern Europe and parts of Asia. It has become a popular ornamental garden plant. It is a herbaceous biennial or short-lived perennial plant growing to 13–92 cm tall, with flowers in a dense cluster of up to 30 at the top of the stems. Each flower is 2–3 cm diameter with five petals displaying serrated edges. Wild plants produce red flowers with a white base, but colours in cultivars range from white, pink, red, and purple to variegated patterns. The exact origin of its English common name is unknown but first appears in 1596 in botanist John Gerard's garden catalogue. The flowers are edible and may have medicinal properties. Sweet William attracts bees, birds, and butterflies.
Sweet William grows in the mountains of southern Europe from the Pyrenees east to the Carpathians and the Balkans, with a variety disjunct in northeastern China, Korea, and southeasternmost Russia.[3][4][5] It grows to 13–92 cm tall (depending on the variety),[6] with green to glaucous blue-green tapered leaves 4–10 cm long and 1–2 cm broad. The flowers are produced in a dense cluster of up to 30 at the top of the stems (known as an umbel) and have a spicy, clove-like scent; each flower is 2–3 cm diameter with five petals with serrated edges; in wild plants the petals are red with a white base.[5][7][8]
Many legends purport to explain how sweet William acquired its English common name, but none is verified. It is often said to honour the 18th century Prince William, Duke of Cumberland. As a result of the Duke's victory at the Battle of Culloden and his generally brutal treatment of the king's enemies, it is also claimed that the Scots sometimes call the flower "stinking Billy".[9][10][11] Though this makes a nice story, it is entirely untrue. The Scots sometimes refer to the noxious ragwort as stinking willy in memory of the infamous Duke. Phillips speculated that the flower was named after Gerard's contemporary, William Shakespeare.[12] It is also said to be named after Saint William of York or after William the Conqueror. Another etymological derivation is that william is a corruption of the French oeillet, meaning both "carnation" and "little eye". Sweet William is a favourite name for lovelorn young men in English folkloric ballads, e.g., "Fair Margaret and Sweet William".
Sweet William is a popular ornamental plant in gardens, with numerous cultivars and hybrids selected for differing flower colour, ranging from white, pink, red, and purple to variegated patterns.[8]
The plant was introduced to northern Europe in the 16th century, and later to North America and elsewhere, and has become locally to widely naturalised in these areas.[7][13]
John Gerard praises its beauty but omits any reference to medicinal uses. Its height makes it convenient for flower arrangements. In the Victorian language of flowers, sweet william symbolizes gallantry. The plant is widely used in borders, rock gardens and informal country cottage style gardens. Sweet William is a good candidate for a naturalistic garden because its nectar attracts birds, bees, and butterflies. Its flowers are considered edible. Sweet Williams is a family of dianthus. It thrives in loamy, slightly alkaline soil with sun to partial shade. Propagation is by seed, cuttings, or division, but seeds of cultivars will not breed true. If it is planted from seed after the last frost, it will flower in the second year. If it is planted in flats before the last frost and then transplanted, it may flower in the first year. Some gardeners recommend deadheading to encourage further flowering. The plant is self-seeding.[14] Sweet William can suffer from Fusarium Wilt which causes the leaves to curl or droop down.[15]
In 1977 the question of possible medical uses was revisited by Cordell. Saponins were found in Sweet William, but there has been little follow-up.[16]
At the wedding of Prince William and Catherine Middleton on 29 April 2011, Catherine Middleton included Sweet William in her bouquet, a tribute to her bridegroom.[17]
Dianthus barbatus, the sweet William, is a species of flowering plant in the family Caryophyllaceae, native to southern Europe and parts of Asia. It has become a popular ornamental garden plant. It is a herbaceous biennial or short-lived perennial plant growing to 13–92 cm tall, with flowers in a dense cluster of up to 30 at the top of the stems. Each flower is 2–3 cm diameter with five petals displaying serrated edges. Wild plants produce red flowers with a white base, but colours in cultivars range from white, pink, red, and purple to variegated patterns. The exact origin of its English common name is unknown but first appears in 1596 in botanist John Gerard's garden catalogue. The flowers are edible and may have medicinal properties. Sweet William attracts bees, birds, and butterflies.
Barba dianto (Dianthus barbatus) estas dujara planto el la genro dianto (Dianthus).
La tigo kaj la kaliko estas senharaj. La petaloj longas 5 ĝis 7 milimetrojn, kun la koloroj ruĝa, roza, violblua, viola, blanka, aŭ nuntempe ofte dukolora, kiel blanka kun ruĝa, viola kun blanka aŭ blanka kun viola.
El clavel del poeta (Dianthus barbatus) es una planta herbácea de la familia de las cariofiláceas, usada como planta ornamental en jardines.
Es cultivada como planta bienal o perenne de vida breve, alcanzando una altura entre 30 y 75 cm. Forma ramilletes densos que llegan a tener hasta 30 flores, cada una entre 2 y 3 cm de diámetro, con bordes irregulares, pareciendo dientes de sierra. La variedad salvaje tiene flores de color blanco, pero las variedades de jardín pueden además ser rosas, rojas, violetas y púrpuras, pudiendo tener mezclas de colores.[1][2]
En 1977, la cuestión de los posibles usos médicos fue revisitados por Cordell, fueron encontradas saponinas en Dianthus barbatus, pero ha habido poco seguimiento de su uso.
Dianthus barbatus fue descrita por Carlos Linneo y publicado en Species Plantarum 1: 409. 1753.[3][4]
Número de cromosomas de Dianthus barbatus (Fam. Caryophyllaceae) y táxones infraespecíficos: n=15[5]
Dianthus: nombre genérico que procede de las palabras griegas deos («dios») y anthos («flor»), y ya fue citado por el botánico griego Teofrasto.
barbatus: epíteto latino que significa "con barbas".[6]
El clavel del poeta (Dianthus barbatus) es una planta herbácea de la familia de las cariofiláceas, usada como planta ornamental en jardines.
IlustraciónHabenelk (Dianthus barbatus) on taimeliik nelgiliste sugukonnast nelgi perekonnast.
Habenelk on tavaline ilutaim, mis metsistub Eestis harva. Liigist on aretatud palju sorte, mille õite värvitoon on valge, roosa või punane erinevate mustritega.
Habenelgi looduslik levila ulatub Lõuna-Euroopas Püreneedest Karpaatide ja Balkanini. Teine alamliik kasvab Lõuna-Venemaal, Koreas ja Hiinas.
Habenelgi õisi peetakse söödavateks.
Habenelk (Dianthus barbatus) on taimeliik nelgiliste sugukonnast nelgi perekonnast.
Habenelk on tavaline ilutaim, mis metsistub Eestis harva. Liigist on aretatud palju sorte, mille õite värvitoon on valge, roosa või punane erinevate mustritega.
Habenelgi looduslik levila ulatub Lõuna-Euroopas Püreneedest Karpaatide ja Balkanini. Teine alamliik kasvab Lõuna-Venemaal, Koreas ja Hiinas.
Habenelgi õisi peetakse söödavateks.
Sort 'Heart Attack'
Sort 'Heart Attack'
Sort 'Heart Attack'
Sort 'Heart Attack'
Sort 'Heart Attack'
Dianthus barbatus Kariofilazeoen familiako krabelina da, 30–75 cm luzea. Bi aldaera ditu[1]:
Dianthus barbatus Kariofilazeoen familiako krabelina da, 30–75 cm luzea. Bi aldaera ditu:
Dianthus barbatus var. barbatus, hegoaldeko Europakoa. Dianthus barbatus var. asiaticus, ipar-ekialdeko Asiakoa.Harjaneilikka (Dianthus barbatus) on kohokkikasvien heimoon ja neilikoiden sukuun kuuluva monivuotinen ruoho. Laji on tunnettu koristekasvina.[1]
Harjaneilikka kasvaa 20–60 senttimetriä korkeaksi. Kasvi on lähes kalju. Lyhytripsiset lehdet ovat vähintään 10 millimetriä leveitä, tyvestä tupeksi yhteenkasvaneita ja vaihtelevat muodoltaan kapeansoikeista kapeansuikeisiin. Kukinto on lyhythaarainen ja tiheän huiskilomainen. Kukinnon tyvellä on siirottavia tukilehtiä. Kukat ovat isokokoisia. Verhiö on torvimainen ja ulkoverhiöllinen. Terälehdet ovat hammaskärkisiä ja niiden väri voi vaihdella valkoisesta tummanpunaiseen tai punavalkokirjavaan. Lisäteriö puuttuu. Emin vartaloita on kaksi kappaletta. Suomessa harjaneilikka kukkii kesä-elokuussa. Hedelmä on neliliuskaisesti aukeava kota.[1]
Harjaneilikka risteytyy ainakin pulskaneilikan (Dianthus superbus) kanssa. Risteymä tunnetaan nimellä lapinneilikka (Dianthus × courtoisii, D. barbatus × superbus).[2]
Harjaneilikka on kotoisin Etelä-Euroopasta, mutta on viljelykarkulaisena levinnyt paljon alkuperäistä levinneisyysaluettaan laajemmalle.[1] Esimerkiksi Fennoskandiassa lajia tavataan Norjan, Ruotsin ja Suomen keskiosiin saakka.[3] Suomessa lajia on tavattu villiintyneenä eri puolella maata Oulun korkeudelle saakka.[4]
Viljelykarkulaisena tai viljelyjäänteenä harjaneilikkaa voi tavata esimerkiksi puutarhojen liepeillä ja lähipensaikoissa.[1]
Harjaneilikka on yleinen puutarhojen koristekasvi.[1][5]
Harjaneilikka (Dianthus barbatus) on kohokkikasvien heimoon ja neilikoiden sukuun kuuluva monivuotinen ruoho. Laji on tunnettu koristekasvina.
Dianthus barbatus
L'œillet de poète (Dianthus barbatus), ou œillet barbu, est une plante du genre Dianthus, de la famille des Caryophyllaceae. C'est une plante vivace herbacée à vie brève, cultivée comme bisannuelle.
Les tiges, de 20 à 35 cm de hauteur portent de longues feuilles à extrémité pointue avec, au sommet, un gros bouquet formé par de nombreuses petites fleurs réunies en corymbe. Ces fleurs parfumées, sont simples ou doubles selon les variétés, rarement de couleur unie, le plus souvent striées, panachées ou en cibles avec des coloris allant du blanc au violet-noir. Les « pourpre et blanc », « rose et rouge » sont spécifiques à l'œillet de poète. Certaines variétés présentent des fleurs changeant de couleur au fur et à mesure de leur épanouissement.
Cette espèce est originaire d'Europe et d'Asie tempérée.
Semer d'avril à juin puis repiquer et mettre en place à l'automne pour une floraison l'année suivante. Sur les plantes ainsi obtenue, récupérer les graines contenue dans les capsules. Le semis direct est possible. Multiplier par bouturage de juillet à aout afin de garder les caractéristiques de la plante ou variétés.
S'utilise en bordures, plates-bandes, potées, ou en fleurs à couper pour bouquets.
Ces deux spécimens uniques dans le secteur, ont été photographiés le 30 juin 2010, dans une forêt inhabitée, près de St-Ubalde, Qc, Canada, de chaque côté d'une souche d'érable à sucre. Cette plante n'est pas indigène au Québec, mais s'échappe facilement des cultures et peut se reproduire indéfiniment dans un environnement ombragé à sol riche.
Dans le langage des fleurs, l'œillet de poète symbolise l'admiration[1].
Dianthus barbatus
L'œillet de poète (Dianthus barbatus), ou œillet barbu, est une plante du genre Dianthus, de la famille des Caryophyllaceae. C'est une plante vivace herbacée à vie brève, cultivée comme bisannuelle.
Planda ilbhliantúil atá dúchasach do dheisceart na hEorpa. Na duilleoga tomach éilipseach, i bpéirí urchomhaireacha mar thruaillí ar an ngas. Na bláthanna i gcinn dhlútha dhingthe, an eipeacailís i 4 chrotal fada, agus an chailís sorcóireach. 5 pheiteal le rufaí, dúdhearg nó bándearg, agus sna foirmeacha don ghairdín, bán, ach go minic breac nó stríocach.
Brodojta nalika[1] (Dianthus barbatus) je rostlina ze swójby nalikowych rostlinow (Caryophyllaceae).
Brodojta nalika (Dianthus barbatus) je rostlina ze swójby nalikowych rostlinow (Caryophyllaceae).
Dianthus barbatus (Sweet William)[2] adalah spesies Dianthus yang berasal dari Eropa selatan dan menyebar ke sebagian daerah Asia. Tanaman ini merupakan salah satu tanaman taman hias yang populer. Asal mula nama Inggrisnya tidak diketahui pasti, tetapi pertama kali muncul pada 1596 dalam katalog taman dari ahli botani John Gerard. Bunganya dapat dimakan dan kemungkinan memiliki sifat menyembuhkan. Sweet William juga dapat menarik lebah, burung, dan kupu-kupu.
Sweet William adalah terna dua tahunan atau berumur pendek tanaman menahun asli pegunungan selatan Eropa, dari Pyrenees timur sampai Carpathians dan Balkan, ada juga varietas terpisah di sebelah timur laut Tiongkok, Korea, dan sebelah tenggara Rusia.[3][4][5] Tanaman ini dapat tumbuh menjadi 13–92 cm tinggi (tergantung varietasnya),[6] dengan daun meruncing hijau dan hijau kebiruan dengan panjang 4–10 cm dan lebar 1–2 cm. Bunga-bunga yang diproduksi memiliki kepadatan rumpun bunga hingga 30 rumpun di bagian atas batang (dikenal sebagai umbel) dan memiliki aroma pedas, seperti cengkih. Setiap bunga memiliki diameter 2–3 cm dengan lima kelopak dengan tepi bergerigi. Varietas yang tumbuh liar menghasilkan kelopak bunga merah dengan dasar warna putih, tetapi warna dalam varietas yang dibudidayakan dapat berwarna kelopak putih, merah muda, merah, dan ungu dengan pola beraneka ragam.[7][8]
Terdapat dua varietas tanaman ini:
Banyak sekali cerita mengenai darimana nama "Sweet William" berasal, tetapi tidak ada yang satupun yang dapat diverifikasi. "Sweet William" sering disebut adalah nama untuk menghormati Pangeran William, Duke Cumberland pada abad ke-18 karena kemenangan Duke di Pertempuran Culloden dan perlakuannya yang brutal terhadap musuh-musuh raja; sehingga orang-orang Skotlandia kadang-kadang menyebut bunga itu sebagai "Stinking Billy".[9][10][11] Meskipun ceritanya bagus, sayangnya itu tidak sepenuhnya benar. Orang Skotlandia kadang-kadang menyebut ragwort yang beracun sebagai "Stinking Billy" untuk mengenang sang Duke. Phillips berspekulasi bahwa tanaman ini dinamai menurut nama kontemporer Gerard, William Shakespeare.[12] Ada juga mengatakan tanaman ini dinamai dari Santo William dari York atau dari William Sang Penakluk. Derivasi etimologis lainnya adalah kata william sebagai plesetan kata dari bahasa Prancis oeillet, yang berarti "anyelir" dan "mata kecil". Sweet William adalah nama favorit bagi para pria muda yang mabuk cinta dalam cerita-cerita rakyat Inggris, contohnya "Fair Margaret and Sweet William".[butuh rujukan]
Sweet William adalah sebuah tanaman hias taman yang populer, dengan beragam kultivar dan hibrida yang terlihat dari warna bunganya, ada yang berwarna putih, merah muda, merah, dan ungu. Pola bunganya juga beraneka ragam.
Tanaman ini diperkenalkan ke Eropa utara pada abad ke-16, kemudian ke Amerika Utara. Seiring waktu, tanaman ini telah dinaturalisasi secara luas di daerah tersebut.[13]
John Gerard memang memuji keindahan tanaman ini, tetapi menyangkal referensi yang menyatakan bahwa tanaman ini dapat digunakan untuk obat. Tinggi tanaman ini membuatnya cocok untuk dipakai merangkai bunga.[14] Dalam bahasa bunga di Era Victoria, Sweet William melambangkan keberanian. Tanaman ini banyak ditanam di daerah perbatasan, kebun batu, dan kebun bergaya country. Sweet William adalah kandidat yang baik untuk taman naturalistik karena nektarnya menarik burung, lebah, dan kupu-kupu. Bunganya juga konon bisa dimakan.[butuh rujukan]
Tanaman ini tumbuh subur di tanah yang sedikit basa dengan matahari terik sampai setengah teduh. Budidayanya adalah dengan biji, stek, atau divisi. Namun, kultivar biji mungkin tidak akan berkembang biak dengan benar. Jika biji ditanam setelah musim salju berakhir, ia akan berbunga di tahun kedua. Jika biji ditanam di tanah datar sebelum musim salju terakhir dan kemudian ditransplantasikan, tanaman ini kemungkinan besar dapat berbunga di tahun pertama. Deadheading dapat dilakukan untuk mendorong pertumbuhan bunga. Tanaman ini juga dapat menyemai sendiri.[15] Sweet William dapat menderita layu Fusarium yang menyebabkan daun melengkung atau terkulai ke bawah.[16]
Pada tahun 1977, misteri mengenai kegunaan medis dari tanaman ini ditelusuri lagi oleh Cordell. Hasilnya, Saponin ditemukan dalam Sweet William, tetapi tidak ada penelitian yang lebih lanjut.[17]
Pada saat pernikahan Pangeran William dan Catherine Middleton pada tanggal 29 April 2011, Catherine Middleton memasukkan Sweet William ke dalam buket bunganya, sebuah penghargaan untuk mempelai prianya.[18]
Media terkait Dianthus barbatus di Wikimedia Commons
Dianthus barbatus (Sweet William) adalah spesies Dianthus yang berasal dari Eropa selatan dan menyebar ke sebagian daerah Asia. Tanaman ini merupakan salah satu tanaman taman hias yang populer. Asal mula nama Inggrisnya tidak diketahui pasti, tetapi pertama kali muncul pada 1596 dalam katalog taman dari ahli botani John Gerard. Bunganya dapat dimakan dan kemungkinan memiliki sifat menyembuhkan. Sweet William juga dapat menarik lebah, burung, dan kupu-kupu.
Il Dianthus barbatus, detto garofano del poeta, è una specie del genere Dianthus, originaria del sud Europa e di parte dell'Asia, che è divenuta una popolare pianta ornamentale. È una pianta erbacea biennale o poliennale ma di breve vita. La pianta selvatica produce fiori rossi su base bianca, ma coltivata ha colori in un insieme variegato di bianco, rosa, rosso e purpureo. I fiori sono eduli e possono avere proprietà medicinali. La pianta attira api, uccelli e farfalle.
Il Dianthus barbatus è nativo delle montagne del sud Europa, dai Pirenei fino ai Carpazi e ai balcani, con una varietà disgiunta nel nord-est della Cina, in Corea e nell'estremo sud-est russo.[1][2][3] Cresce fino ad un'altezza da 13 a 92 cm (dipende dalla varietà),[4] con foglie affusolate dal verde a un glauco blu-verde lunghe dai 4 ai 10 cm e larghe da 1 a 2 cm
I fiori crescono in fitti grappoli fino a 30 al culmine degli stami e hanno un odore penetrante di garofano. Ciascun fiore ha un diametro di 2–3 cm con cinque petali che mostrano bordi serrati; negli esemplari selvatici i fiori sono rossi con una base bianca. [3][5][6]
Ce ne sono due varietà:[3]
Il Dianthus barbatus è una pianta ornamentale nei giardini, con numerosi cultivar e ibridi selezionati per i diversi colori, che vanno dal bianco, rosa, rosso e porpora in schemi variegati.[6]
La pianta fu introdotta nell'Europa del nord nel XVI secolo e più tardi nel Nordamerica e altrove, de è divenuta una pianta locale naturalizzata in queste zone.[5][7]
John Gerard celebra la sua bellezza ma omette qualsiasi riferimento a usi medicinali. La sua altezza la rende comoda per arrangiamenti. Nel linguaggio dei fiori vittoriano, il Dianthus barbatus simbolizza galanteria.
La pianta è ampiamente usata sui bordi, nei giardini rocciosi e in quelli in stile informale nei cottage di campagna. Essa è un buon candidato per i giardini naturalistici poiché il suo nettare attrae uccelli, api e farfalle. I suoi fiori sono considerati eduli.
Essa cresce in terreni argillosi, leggermente alcalini, con sole e parziale ombra. La propagazione avviene tramite semi, talea o divisione, ma i semi dei cultivar non si riproducono bene. Se il Dianthus barbatus è piantato partendo dai semi dopo gli ultimi freddi, esso fiorirà il secondo anno. Se viene piantato in pianura prima dell'ultimo freddo e poi viene trapiantato, può fiorire nello stesso anno. La pianta è auto seminante. Esso patisce il Fusarium, che ne provoca l'incurvamento delle foglie o la loro caduta.
Nel 1977 la questione di un suo possibile uso a scopi medici fu rivista da Cordell. Nel Dianthus barbatus sono state trovate saponine, ma non vi è stato alcun seguito.
Nel matrimonio del principe William e Catherine Middleton il 29 aprile 2011, Catherine Middleton ha incluso nel proprio bouquet il Dianthus barbatus, in onore del suo sposo.[8]
Il Dianthus barbatus, detto garofano del poeta, è una specie del genere Dianthus, originaria del sud Europa e di parte dell'Asia, che è divenuta una popolare pianta ornamentale. È una pianta erbacea biennale o poliennale ma di breve vita. La pianta selvatica produce fiori rossi su base bianca, ma coltivata ha colori in un insieme variegato di bianco, rosa, rosso e purpureo. I fiori sono eduli e possono avere proprietà medicinali. La pianta attira api, uccelli e farfalle.
Šiurpinis gvazdikas (lot. Dianthus barbatus, angl. Sweet William, vok. Bartnelke) – gvazdikinių (Caryophyllaceae) šeimos, gvazdikų (Dianthus) genties daugiametis augalas. Natūraliai auga Pietų Europos kalnuose (Pirėnuose, Karpatuose, Balkanų kalnuose), tačiau kaip dekoratyvinis augalas auginamas visoje Europoje, Šiaurės Amerikoje.
Aukštis 40-70 cm, lapai žali arba melsvai žali, 4-10 cm ilgio, 1-2 cm pločio. Stiebo viršūnėje susiformuoja žiedynas. Žydi birželio-liepos mėnesiais, 2 cm skersmens žiedeliais. Žiedai kvapnūs, baltos, rausvos, raudonos, violetinės spalvos.
Lietuvoje šiurpiniai gvazdikai auginami darželiuose, kapinėse, gėlynuose.
Duizendschoon (Dianthus barbatus) is een bloem uit het geslacht van de anjers (Dianthus).
De stengel en de kelk zijn kaal. De kroonbladen zijn 5 tot 7 millimeter lang, met de kleuren rood, roze, violet, paars, wit, of tegenwoordig vaak ook tweekleurig, zoals wit met rood, rood met wit, paars met wit of wit met paars.
Duizendschoon (Dianthus barbatus) is een bloem uit het geslacht van de anjers (Dianthus).
De stengel en de kelk zijn kaal. De kroonbladen zijn 5 tot 7 millimeter lang, met de kleuren rood, roze, violet, paars, wit, of tegenwoordig vaak ook tweekleurig, zoals wit met rood, rood met wit, paars met wit of wit met paars.
Goździk brodaty (Dianthus barbatus L.) – gatunek rośliny wieloletniej należący do rodziny goździkowatych. Rośnie dziko w Azji na obszarze Chin i Korei Północnej oraz w środkowej, wschodniej i południowej Europie[2]. W Polsce jest często uprawiany, czasami dziczeje (ergazjofigofit). W Europie zaczęto go uprawiać od XVI wieku. W języku angielskim kwiat ten znany jest jako Sweet William (słodki William) ale etymologia tej nazwy nie jest znana. Według różnych źródeł może się ona wywodzić od nazwiska arcybiskupa Williama z Yorku, króla Williama Zdobywcy lub księcia Williama, diuka Cumberlandu. Według jeszcze innej teorii "william" jest zniekształconym francuskim słowem oilett (oczko).
Kwiaty przedprątne, kwitną od czerwca do września, zapylane przeważnie przez motyle.
Uprawiany jest jako roślina ozdobna, zwykle na kwiat cięty lub na rabatach. W uprawie występują zazwyczaj odmiany ogrodowe, które powstały w wyniku skrzyżowania z goździkiem chińskim, goździkiem kartuzkiem i in. Cechują się one karłowatym wzrostem, większymi i bardziej kolorowymi kwiatami, niż u typowego gatunku. Kwiaty te często są wielobarwne, z plamkami na płatkach i plamą w środku. Uprawiane są jako rośliny dwuletnie.
Uprawiany jest przeważnie z nasion. Nasiona wysiewa się do inspektu od maja do czerwca, siewki wymagają pikowania gdy mają 3–4 liście. Do gruntu wysadza się pod koniec lipca lub z początkiem sierpnia. Wymaga słonecznych stanowisk i gliniasto-piaszczystych gleb o stałej wilgotności.
Występuje w dwu podgatunkach[2]:
Goździk brodaty (Dianthus barbatus L.) – gatunek rośliny wieloletniej należący do rodziny goździkowatych. Rośnie dziko w Azji na obszarze Chin i Korei Północnej oraz w środkowej, wschodniej i południowej Europie. W Polsce jest często uprawiany, czasami dziczeje (ergazjofigofit). W Europie zaczęto go uprawiać od XVI wieku. W języku angielskim kwiat ten znany jest jako Sweet William (słodki William) ale etymologia tej nazwy nie jest znana. Według różnych źródeł może się ona wywodzić od nazwiska arcybiskupa Williama z Yorku, króla Williama Zdobywcy lub księcia Williama, diuka Cumberlandu. Według jeszcze innej teorii "william" jest zniekształconym francuskim słowem oilett (oczko).
Borstnejlika (Dianthus barbatus) är en flerårig ört tillhörande familjen nejlikväxter. Denna växt kommer ursprungligen från Pyrenéerna, östra Karpaterna och andra delar av Balkan, Manchuriet, Ryssland och Kina. Som odlad variant förekommer den även i flera andra länder.
Borstnejlikan blir ungefär 50 cm hög. Den blommar mellan juli och september. Den har stark lukt och växer vanligtvis i grupper. Växten föredrar soliga ställen och mark som ska inte vara allt för våt.
Unga borstnejlikor äts av sniglar, kaniner och sorkar samt skadas av bladlöss och svampar.
För att börja odling av borstnejlika i trädgården används vanligtvis frö.
Borstnejlika (Dianthus barbatus) är en flerårig ört tillhörande familjen nejlikväxter. Denna växt kommer ursprungligen från Pyrenéerna, östra Karpaterna och andra delar av Balkan, Manchuriet, Ryssland och Kina. Som odlad variant förekommer den även i flera andra länder.
Borstnejlikan blir ungefär 50 cm hög. Den blommar mellan juli och september. Den har stark lukt och växer vanligtvis i grupper. Växten föredrar soliga ställen och mark som ska inte vara allt för våt.
Unga borstnejlikor äts av sniglar, kaniner och sorkar samt skadas av bladlöss och svampar.
För att börja odling av borstnejlika i trädgården används vanligtvis frö.
Hüsnüyusuf çiçeği veya Hoş William, ( Latince: Dianthus barbatus ) iki yıllık bir çiçektir.[1]
Güneşli ve yarı gölge alanlarda güzel gelişir. Tohumları ilkbahar aylarından yaz başına kadar ekebilirsiniz. Çiçeklerin açılması bir sonraki yaz mevsiminde olacaktır. Çok kolay yetişebilen bir çiçektir. Gölge bir yerde torf içinde çimlendirerek, dikilmek istenen alana göçürebilir. Bitkilerin bol çiçek açması için düzenli olarak sulanmaları gereklidir. Bitkiler 50 cm kadar boylanırlar.
Hüsnüyusuf çiçeği veya Hoş William, ( Latince: Dianthus barbatus ) iki yıllık bir çiçektir.
Природньо гвоздика турецька росте на луках Південної Європи та Західної Азії. Як декоративна садова рослина, вирощується по всьому світі.[1][2][3][4]
Листя супротивне, ланцетоподібне, гостре, зелене або зелене з червонястим відтінком. Численні прямостоячі міцні стебла заввишки до 60 см закінчуються великими з великою кількістю квіток щитковидними голівками діаметром 8-12 см. Квітки різного забарвлення: білі, кремові, рожеві, червоні, темно-червоні і інших забарвлень і відтінків, нерідко строкаті або з очком і облямівкою, бархатисті, ароматні. У культурі багато сортів гвоздики турецької з простими і махровими квітками.[5]
Гвоздику турецьку широко використовують у ґрунтових посадках, для бордюрів уздовж доріжок і для зрізання — зрізані суцвіття дуже добре і довго зберігаються у воді. Її з успіхом можна висаджувати в квітучому стані в горщики і використовувати для прикраси кімнат, лоджій і балконів.[6]
Cẩm chướng thơm lùn (danh pháp hai phần: Dianthus barbatus) là một loài thực vật thuộc chi Cẩm chướng bản địa miền nam châu Âu và một số khu vực châu Á và đã trở thành một vườn cây cảnh phổ biến. Nó là một loài cây thân thảo có tuổi thọ ngắn, cao 30–75 cm, với hoa trong một cụm dày đặc lên đến 30 ở đầu thân. Mỗi hoa có đường kính 2–3 cm với năm cánh hoa có các cạnh có răng cưa. Thực vật hoang dã có hoa màu đỏ với đế hoa trắng, nhưng màu sắc trong phạm vi trồng trọt có màu từ trắng, hồng, đỏ, và màu tím với hoa văn loang lổ. Nguồn gốc chính xác của tên tiếng Anh phổ biến của nó là không rõ, nhưng lần đầu tiên xuất hiện năm 1596 trong catalog thực vật của John Gerard. Những bông hoa ăn được và có thể có đặc tính chữa bệnh. Hoa ngọt thu hút ong, chim, bướm.
Cẩm chướng thơm lùn (danh pháp hai phần: Dianthus barbatus) là một loài thực vật thuộc chi Cẩm chướng bản địa miền nam châu Âu và một số khu vực châu Á và đã trở thành một vườn cây cảnh phổ biến. Nó là một loài cây thân thảo có tuổi thọ ngắn, cao 30–75 cm, với hoa trong một cụm dày đặc lên đến 30 ở đầu thân. Mỗi hoa có đường kính 2–3 cm với năm cánh hoa có các cạnh có răng cưa. Thực vật hoang dã có hoa màu đỏ với đế hoa trắng, nhưng màu sắc trong phạm vi trồng trọt có màu từ trắng, hồng, đỏ, và màu tím với hoa văn loang lổ. Nguồn gốc chính xác của tên tiếng Anh phổ biến của nó là không rõ, nhưng lần đầu tiên xuất hiện năm 1596 trong catalog thực vật của John Gerard. Những bông hoa ăn được và có thể có đặc tính chữa bệnh. Hoa ngọt thu hút ong, chim, bướm.
アメリカナデシコ(亜米利加撫子、Dianthus barbatus)は、別名ヒゲナデシコ(髭撫子)[* 1]あるいはビジョナデシコ(美女撫子)とも呼ばれる[1]ナデシコ科ナデシコ属の草本植物。ヨーロッパの主にバルカン半島、ロシア西部などに自生する[2]。
苞の先端が長いひげのように伸びているので、ヒゲナデシコともいい、2cmほどの小さな花が枝の先端に十数輪咲く[2]。多年草であるが、初夏に播種し翌春に開花させることができるため、一年草として扱われることもある[2]。
日本では大正時代から暖地で切り花栽培が始まった[2]。ヨーロッパに自生しアメリカには自生していないことから、本種が最初にアメリカ経由で日本に導入されたものと考えられている[3]。
高性種は草丈 40 - 60 cm となり、主に切り花用に栽培され一部は花壇にも植栽される[3]。わい性種は草丈 15 - 20 cm [3]、花壇用に栽培される[2]。
在来種(一般種)は一定の大きさに生長した枝が、低温に遭遇してから開花する[4]。これに対し、低温に遭遇する必要が無い品種群があり、これを四季咲き性の品種として区別している[4]。
9月上中旬に播種する。発芽は容易で比較的強健な植物なので、直まきでもよい。播いた後2ミリほど覆土しておけば、一週間ほどで発芽する。間引くか移植して、株間を20cmくらいにしてやる。冬でも半日以上日が当たる排水のよい土地であれば、十分に開花させることができる。[要出典]
花壇・切り花用に、家庭園芸で栽培されるが、エディブル・フラワーとして開花したばかりの花を摘んでサラダなどに入れて食べることができる。[要出典]
ウィキメディア・コモンズには、アメリカナデシコに関連するカテゴリがあります。 ウィキスピーシーズにアメリカナデシコに関する情報があります。アメリカナデシコ(亜米利加撫子、Dianthus barbatus)は、別名ヒゲナデシコ(髭撫子)あるいはビジョナデシコ(美女撫子)とも呼ばれるナデシコ科ナデシコ属の草本植物。ヨーロッパの主にバルカン半島、ロシア西部などに自生する。