Sibirisk knölsvärta[2] (Melanitta stejnegeri) är en fågel som tillhör underfamiljen Merginae.[3] Den har tidigare behandlats som underart till svärta, men urskiljs allt oftare som egen art.
Sibirisk knölsvärta, tillsammans med amerikansk knölsvärta kategoriserades tidigare som underarter till svärta (Melanitta fusca). Men de tre taxonen går att skilja åt i alla åldrar och kön genom dräktskillnader, näbbens färg och form samt huvudform.[2] Hybridisering mellan de tre taxonen är okänd och det förekommer inte klinala variationer.[2] På grund av detta splittade Sveriges ornitologiska förenings taxonomiska kommitté upp svärtan som en art och de båda knölsvärtorna, med underarterna deglandi och stejnegeri som en art i januari 2007.[4] I mars 2019 delades även de båda knölsvärtorna upp som var sin art; amerikansk och sibirisk knölsvärta.[2]
Sibirisk knölsvärta häckar i Sibirien från Jenisej österut till Kamtjatka och söderut till Mongoliet, lokalt även i nordöstra Kazakstan.[5] Det finns en utbredningslucka mellan amerikansk och sibirisk knölsvärta kring Berings sund, eftersom de båda arterna föredrar att häcka på tajga.[2] De båda knölsvärtorna är flyttfåglar och drar sig då ut till kusterna. Sibiriska knölsvärta förekommer vintertid utmed Kamtjatkas kust och vid Kommendörsöarna söderut till Japan, Korea och Kina.[5] Under vintern överlappar de båda knölsvärtornas utbredningsområde och det förekommer blandflockar.[2]
Fågeln är en sällsynt gäst i Europa med enstaka fynd från alla länder i Norden samt Storbritannien, Irland, Spanien, Frankrike och Polen.[6] I Sverige finns ett godkänt fynd vid Utlängan i Blekingen åren 2012, 2014 och 2015 som bedöms som samma individ. Utöver detta finns det fyra ännu ej granskade fynd från 2018.[2]
Sibirisk knölsvärta är mycket lik både den europeiska svärtan men framför allt den amerikanska knölsvärtan. Sibirisk knölsvärta är en stor dykand som mäter 51–58 centimeter. Den har lysande vita armpennor som ses i flykten på långt håll. Den adulta hanen är helsvart med en vit fläck under ögat, medan honan är smutsbrun med två ljusa fläckar på huvudet. Adult hane av stejnegeri skiljer sig från adult hane deglandi genom flackare övergång mellan hjässan, mer markant näbbknöl, gul underkant på den orangeröda näbbspetsen (istället för tvärtom) samt mindre svart på undernäbbens kanter.[7] Flankerna är vidare helsvarta istället för mörkbruna.[5] Näbbfärgen hos adult hane är i det närmaste trefärgad i rött, gult och orange.
Sibirisk knölsvärta föredrar att häcka på taiga och inte på öppen tundra.[2] Den häckar runt små sjöar i boreala skogar och arktisk tundra.[5] Under vintern återfinns de i stora täta flockar som har en tendens att lyfta samtidigt.
Den lever främst av mollusker, men också mask, tagghudingar, småfisk och i sötvatten insekter och insektslarver.[5] Häckningsbiologin är jämfört med svärtan och knölsvärtan mycket mer okänd, men den tros inleda häckningen i månadsskiftet maj/juni.[5]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till mellan 600.000 och en miljon individer.[8]
Fågelns vetenskapliga artepitet hedrar Leonhard Hess Stejneger (1851–1943), norsk zoolog bosatt i USA 1881-1943 och utställningskommissarie vid Smithsonian Institution 1884–1943.[9] Stejneger beskrev arten 1893.
Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.
Sibirisk knölsvärta (Melanitta stejnegeri) är en fågel som tillhör underfamiljen Merginae. Den har tidigare behandlats som underart till svärta, men urskiljs allt oftare som egen art.
