dcsimg

Trophic Strategy ( англиски )

добавил Animal Diversity Web

Triplefin blennies feed on algae and tiny invertebrates.

Primary Diet: carnivore (Eats non-insect arthropods); herbivore ; omnivore ; planktivore

лиценца
cc-by-nc-sa-3.0
авторски права
The Regents of the University of Michigan and its licensors
библиографски навод
Weinheimer, M. 2003. "Tripterygiidae" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Tripterygiidae.html
автор
Monica Weinheimer, Animal Diversity Web
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
Animal Diversity Web

Behavior ( англиски )

добавил Animal Diversity Web

No information was found on communication in Tripterygiidae, except regarding courtship displays by males (see Reproduction: Mating Systems).

Communication Channels: visual ; acoustic

Perception Channels: visual ; tactile ; acoustic ; chemical

лиценца
cc-by-nc-sa-3.0
авторски права
The Regents of the University of Michigan and its licensors
библиографски навод
Weinheimer, M. 2003. "Tripterygiidae" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Tripterygiidae.html
автор
Monica Weinheimer, Animal Diversity Web
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
Animal Diversity Web

Conservation Status ( англиски )

добавил Animal Diversity Web

Currently, there is no known conservation threat to any member of this family.

лиценца
cc-by-nc-sa-3.0
авторски права
The Regents of the University of Michigan and its licensors
библиографски навод
Weinheimer, M. 2003. "Tripterygiidae" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Tripterygiidae.html
автор
Monica Weinheimer, Animal Diversity Web
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
Animal Diversity Web

Life Cycle ( англиски )

добавил Animal Diversity Web

Sticky threads anchor the eggs of triplefin blennies to algae in the nest site. After hatching, larvae in species of Tripterygion settle after approximately 40 days. One study indicates that larvae are affected by auditory cues (reef sounds) in determining where to settle.

лиценца
cc-by-nc-sa-3.0
авторски права
The Regents of the University of Michigan and its licensors
библиографски навод
Weinheimer, M. 2003. "Tripterygiidae" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Tripterygiidae.html
автор
Monica Weinheimer, Animal Diversity Web
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
Animal Diversity Web

Comprehensive Description ( англиски )

добавил Animal Diversity Web

Tripterygiids (triplefin blennies) are one of the least-studied blennies, but they are known to be cryptic, territorial reef dwellers identifiable by their three distinct dorsal fins and ctenoid (rough-edged) scales. There are some undescribed forms among the Tripterygiidae, but there are thought to be at least 20 genera and 150 species in the family.

лиценца
cc-by-nc-sa-3.0
авторски права
The Regents of the University of Michigan and its licensors
библиографски навод
Weinheimer, M. 2003. "Tripterygiidae" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Tripterygiidae.html
автор
Monica Weinheimer, Animal Diversity Web
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
Animal Diversity Web

Benefits ( англиски )

добавил Animal Diversity Web

No specific information was found concerning any negative impacts to humans.

лиценца
cc-by-nc-sa-3.0
авторски права
The Regents of the University of Michigan and its licensors
библиографски навод
Weinheimer, M. 2003. "Tripterygiidae" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Tripterygiidae.html
автор
Monica Weinheimer, Animal Diversity Web
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
Animal Diversity Web

Benefits ( англиски )

добавил Animal Diversity Web

Some triplefin blennies are kept in aquaria, but none are considered sport or food fishes.

Positive Impacts: pet trade

лиценца
cc-by-nc-sa-3.0
авторски права
The Regents of the University of Michigan and its licensors
библиографски навод
Weinheimer, M. 2003. "Tripterygiidae" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Tripterygiidae.html
автор
Monica Weinheimer, Animal Diversity Web
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
Animal Diversity Web

Associations ( англиски )

добавил Animal Diversity Web

Triplefin blennies have in many cases adapted to specialized local conditions, so they may occupy otherwise unfilled roles in certain areas. They feed on and thereby impact populations of small invertebrates, and likewise may affect algal growth.

лиценца
cc-by-nc-sa-3.0
авторски права
The Regents of the University of Michigan and its licensors
библиографски навод
Weinheimer, M. 2003. "Tripterygiidae" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Tripterygiidae.html
автор
Monica Weinheimer, Animal Diversity Web
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
Animal Diversity Web

Distribution ( англиски )

добавил Animal Diversity Web

Triplefin blennies are found in the Atlantic, Pacific, and Indian Oceans, and one species has been identified in the Antarctic Peninsula. There are five species known to be from the Bahamas, all of which are located in the Bahamas. Blennies are generally not found on most of the Atlantic coasts of Africa and South America. New Zealand is thought to be the area with greatest diversity of triplefin blennies.

Biogeographic Regions: indian ocean (Native ); atlantic ocean (Native ); pacific ocean (Native )

лиценца
cc-by-nc-sa-3.0
авторски права
The Regents of the University of Michigan and its licensors
библиографски навод
Weinheimer, M. 2003. "Tripterygiidae" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Tripterygiidae.html
автор
Monica Weinheimer, Animal Diversity Web
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
Animal Diversity Web

Habitat ( англиски )

добавил Animal Diversity Web

Primarily benthic reef-dwellers in tropical and warm temperate seas, triplefin blennies commonly live near reef surfaces, rocky slopes, rubble, or algae-covered rocks. Depth and habitat can vary according to specific local adaptations. One species can sometimes be found in estuaries.

Habitat Regions: tropical ; saltwater or marine

Aquatic Biomes: benthic ; reef ; brackish water

Other Habitat Features: estuarine ; intertidal or littoral

лиценца
cc-by-nc-sa-3.0
авторски права
The Regents of the University of Michigan and its licensors
библиографски навод
Weinheimer, M. 2003. "Tripterygiidae" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Tripterygiidae.html
автор
Monica Weinheimer, Animal Diversity Web
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
Animal Diversity Web

Life Expectancy ( англиски )

добавил Animal Diversity Web

No information was found regarding the lifespan of Tripterygiidae.

лиценца
cc-by-nc-sa-3.0
авторски права
The Regents of the University of Michigan and its licensors
библиографски навод
Weinheimer, M. 2003. "Tripterygiidae" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Tripterygiidae.html
автор
Monica Weinheimer, Animal Diversity Web
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
Animal Diversity Web

Morphology ( англиски )

добавил Animal Diversity Web

Triplefin blennies are cryptically colored or transparent, heavily scaled, and small. Most are only 3-4 cm, the largest reaching 25 cm. In triplefin blennies the dorsal fin is divided into three distinct parts. The first two segments are composed of numerous slender spines, and the third segment is made up of at least seven soft rays. There are between zero and two anal fin spines. Scales are usually, but not universally, ctenoid (rough-edged or toothed). The nape lacks cirri, and the first gill arch attaches to the operculum, the latter characteristic distinguishing Tripterygiidae from Clinidae. Sexual dimorphism is common, with males assuming black or red coloration on the head, body, or caudal fin during spawning. Urogenital (involving both the urinary and genital structures) morphology may also differ between males and females. Gray and brown are typical colors on females and nonspawning males. (Click here to see a fish diagram).

Other Physical Features: ectothermic ; bilateral symmetry

Sexual Dimorphism: male more colorful; sexes shaped differently

лиценца
cc-by-nc-sa-3.0
авторски права
The Regents of the University of Michigan and its licensors
библиографски навод
Weinheimer, M. 2003. "Tripterygiidae" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Tripterygiidae.html
автор
Monica Weinheimer, Animal Diversity Web
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
Animal Diversity Web

Associations ( англиски )

добавил Animal Diversity Web

Triplefin blennies avoid predators by attempting to remain unnoticed. They are small, occupy hiding places in the reef, and are cryptically colored or partially transparent.

Anti-predator Adaptations: cryptic

лиценца
cc-by-nc-sa-3.0
авторски права
The Regents of the University of Michigan and its licensors
библиографски навод
Weinheimer, M. 2003. "Tripterygiidae" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Tripterygiidae.html
автор
Monica Weinheimer, Animal Diversity Web
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
Animal Diversity Web

Reproduction ( англиски )

добавил Animal Diversity Web

Male triplefin blennies establish territories on rocks covered with algae. From this vantage point they signal to passing females by “loop-swimming,” a courtship motion that varies from species to species, but entails quickly hopping up and down in a loop. Males of species in Axoclinus pose before loop-swimming, resting on their pelvic fins and waving the caudal fin, which gives the female a better chance to view his courtship colors. One male may spawn with several females.

Mating System: polygynous

Definitive information about spawning seasons of triplefin blennies is lacking, but spawning likely occurs year-round in the tropics and during warmer seasons in temperate areas. In order to spawn the male first cleans the algal filaments at the nest site, and then attracts one or more females to the nest. Spawning can last up to several hours. Eggs are deposited by the female one at a time and fertilized simultaneously by the male, with clutch sizes sometimes reaching 500 eggs. “Streaking” occurs in some species of Tripterygion and Axoclinus: smaller, most likely younger, cryptically-colored males rush in while the dominant male is engaged in spawning, releasing their own sperm in an attempt to fertilize some of the eggs.

Key Reproductive Features: iteroparous ; gonochoric/gonochoristic/dioecious (sexes separate); sexual ; fertilization (External ); oviparous

Male triplefin blennies remain near the eggs to guard them until they hatch.

лиценца
cc-by-nc-sa-3.0
авторски права
The Regents of the University of Michigan and its licensors
библиографски навод
Weinheimer, M. 2003. "Tripterygiidae" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Tripterygiidae.html
автор
Monica Weinheimer, Animal Diversity Web
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
Animal Diversity Web

Comprehensive Description ( англиски )

добавил CoralReefFish

Triplefins are tiny blenny-like fishes that skate around over rocks and coral heads on reefs everywhere in the Caribbean. Although a couple of species occur on deeper reefs and walls, most triplefins can be found in shallow water, often on rocks and pilings just below the surface of the water. There is a single Atlantic genus, Enneanectes, presently with eight species, some of which are difficult to distinguish underwater. Prior to 2013, five species were known from the region, but identifications were difficult based on the keys available. In 2013, three new species were described, with the assistance of DNA-barcoding, and a revised key developed. Triplefins on the reef are identified to species mostly by scale patterns and markings, i.e. characters developing after settlement and inapplicable to larvae. Some species are wide ranging, although several have restricted distributions within the Caribbean region. Triplefin larvae share most features and, since there is some overlap in fin-ray counts, it is likely that DNA-sequencing is necessary for most species identifications. Nevertheless, modal fin-ray counts do differ and some larvae from known locations may be narrowed down to one or two candidate species by meristics alone.

Larval tripterygiids resemble the very common small labrisomid larvae, but they differ from all other families by having prominent melanophores on the upper caudal peduncle and three separate dorsal fins. They can be characterized by their pointed snout, long dorsal and anal fins with flexible spines (dorsal fin divided), a short and narrow caudal peduncle, long strand-like pelvic fins, the absence of spines on the head, and light markings (basically a row of melanophores along the anal fin base and along the dorsal midline of the caudal peduncle). Larval tripterygiids have large round eyes, in contrast to many labrids, scarids, and gobies, in which the eye can be small or narrowed.

лиценца
cc-by-3.0
авторски права
www.coralreeffish.com by Benjamin Victor
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
CoralReefFish

Tripterygiidae ( африканс )

добавил wikipedia AF

Die Drievinne (Tripterygiidae) is 'n vis-familie van die orde Perciformes. Daar is dertig genera met minstens 140 spesies in die familie. Twaalf van die spesies kom aan die Suid-Afrikaanse kus voor.

Kenmerke

Die uitstaande kenmerk van die familie is die feit dat hulle drie dorsale vinne het. Die liggaam is lank en platterig en is bedek met klein skubbe. Die familie word 2 – 8 cm groot. Die familie is gewoonlik alleenswemmers en eet klein ongewerweldes.

Genera

Die volgende genera en gepaardgaande spesies kom aan die Suid-Afrikaanse kus voor:

  • Cremnochorites
  • Helcogramma

Sien ook

Bron

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia skrywers en redakteurs
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia AF

Tripterygiidae: Brief Summary ( африканс )

добавил wikipedia AF

Die Drievinne (Tripterygiidae) is 'n vis-familie van die orde Perciformes. Daar is dertig genera met minstens 140 spesies in die familie. Twaalf van die spesies kom aan die Suid-Afrikaanse kus voor.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia skrywers en redakteurs
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia AF

Tripterígids ( каталонски; валенсиски )

добавил wikipedia CA
 src=
Il·lustració de Tripterygion tripteronotus (circa 1860)

Els tripterígids (Tripterygiidae) són una família de peixos litorals de l'ordre dels perciformes, representada a la Mediterrània per quatre espècies de raboses morrudes.[1]

Morfologia

  • A simple vista es pot confondre amb els blènnids.
  • Es diferencien d'aquells per tindre el rostre allargat, tres aletes dorsals separades (les dues primeres amb radis espinosos) i presenten escames en el cos.
  • Notoclinus fenestratus n'és l'espècie més grossa amb 20 cm de longitud total, però la majoria de les espècies d'aquesta família no ultrapassen els 6 cm.
  • Les aletes pèlviques, situades en posició jugular, és a dir, per davant de les pectorals, són reduïdes.[2]
  • Són sovint de colors mimètics amb l'entorn.
  • Moltes espècies presenten dimorfisme sexual.[3]

Reproducció

Els mascles atreuen les femelles als llocs de posta.[4][5]

Alimentació

Mengen, principalment, petits invertebrats i algues.[6]

Hàbitat

Són d'hàbits bentònics i viuen damunt del corall o de les roques, en aigües netes i amb una alta insolació.[7]

Distribució territorial

Són freqüents a aigües litorals de mars i oceans tropicals i temperats (principalment, els oceans Atlàntic, Pacífic, Índic i la Mar Mediterrània).[4][8]

Costums

  • Són animals territorials i diürns.

Observacions

El nom d'aquesta família prové de la paraula grega tripteros, la qual vol dir "amb tres ales".

Taxonomia

Conté 150 espècies repartides en 30 gèneres:

Referències

  1. Enciclopèdia Catalana (català)
  2. Mas Ferrà, Xavier i Canyelles Ferrà, Xavier: Peixos de les Illes Balears. Editorial Moll, Palma, maig del 2000. Manuals d'Introducció a la Naturalesa, 13. ISBN 84-273-6013-4. Planes 251.
  3. Springer, V.: Blennies. Plana 217 a W.N. Eschmeyer, J.R. Paxton, eds. Encyclopedia of Fishes – segona edició. San Diego, Califòrnia: Academic Press. Any 1998.
  4. 4,0 4,1 FishBase
  5. Thresher, R.: Reproduction in Reef Fishes. Neptune City, Nova Jersey: T.F.H. Publications. Any 1984.
  6. Allen, G., D. Robertson.: Fishes of the Tropical Eastern Pacific. Honolulu, Hawaii: University of Hawaii Press. Any 1994.
  7. Allen, G., D. Robertson: Fishes of the Tropical Eastern Pacific. Honolulu, Hawaii: University of Hawaii Press. Any 1994.
  8. Böhlke, J., C. Chaplin. Fishes of the Bahamas and Adjacent Tropical Waters. Wynnewood, Pa: Publicat per a l'Academy of Natural Sciences of Philadelphia per Livingston. Any 1994.
  9. Holleman, W. & C. D. Buxton, 1993. Acanthanectes, a new genus of triplefin with two new species from the southern coast of South Africa (Blennioidei: Tripterygiidae). Cybium v. 17 (núm. 4): 327-342.
  10. Kuiter R. H., 1986. A new genus and three new species of tripterygiid fishes of Australia's south coast. Rev. Fr. Aquariol. v. 12 (núm. 3) (1985). 89-96.
  11. Fowler, H. W., 1944. Results of the fifth George Vanderbilt expedition (1941) (Bahamas, Caribbean Sea, Panama, Galápagos Archipelago and Mexican Pacific islands). The Fishes. Monogr. Acad. Nat. Sci. Phila. Núm. 6: 57-529, Pls. 1-20.
  12. 12,0 12,1 Hardy G. S., 1987. Revision of some triplefins (Pisces: Tripterygiidae) from New Zealand and Australia, with descriptions of two new genera and two new species. J. R. Soc. N. Z. v. 17 (núm. 3). 253-274.
  13. Hardy, G. S., 1987. A new genus for Trypterigium dorsalis Clarke, 1879, an unusual triplefin (Pisces: Tripterygiidae) from New Zealand. J. R. Soc. N. Z. v. 17 (núm. 2): 157-164.
  14. Scott T. D., 1957. A new blenny (Tripterygiidae) and pipefish (Syngnathidae) from Kangaroo Island, South Australia. Trans. R. Soc. S. Aust. v. 80. 180-183.
  15. Holleman W., 1987. Description of a new genus and species of tripterygiid fish (Perciformes: Blennioidei) from the Indo-Pacific, and the reallocation of Vauclusella acanthops Whitley, 1965. Cybium v. 11 (núm. 2). 173-181.
  16. Holleman W., 1982. Three new species and a new genus of tripterygiid fishes (Blenniodei) from the Indo-West Pacific Ocean. Ann. Cape Prov. Mus. Nat. Hist. v. 14 (pt 4). 109-137.
  17. Allen G. R. & Robertson D. R., 1991. Description of two new genera and four new species of triplefins (Pisces: Tripterygiidae) from the tropical eastern Pacific. Rev. Fr. Aquariol. v. 18 (núm. 3). 79-82.
  18. Jordan D. S., 1895. The fishes of Sinaloa. Proc. Calif. Acad. Sci. (Ser. 2) v. 5. 377-514.
  19. Rüppell W. P. E. S., 1835-1838. Neue Wirbelthiere zu der Fauna von Abyssinien gehörig. Fische des Rothen Meeres. Frankfurt-am-Main. 1-148, Pls. 1-33. (1835:1-28, Pls. 1-7; 1836:29-52, Pls. 8-14; 1837:53-80, Pls. 15-21; 1838:81-148, Pls. 22-33.) Fische Rothen Meeres 1835-38
  20. 20,0 20,1 Whitley G. P. & Phillipps W. J., 1939. Descriptive notes on some New Zealand fishes. Trans. Proc. R. Soc. N. Z. v. 69 (núm. 2). 228-236.
  21. Fricke, R. & C. D. Roberts, 1993. Grahamina, a new genus for robust-bodied triplefins (Teleostei: Tripterygiidae) from New Zealand and Australia, with description of a new species. Stuttg. Beitr. Naturk. Ser. A (Biol.) Núm. 504: 1-21.
  22. 22,0 22,1 McCulloch A. R. & Waite E. R., 1918. Some new and little-known fishes from South Australia. Rec. S. Aust. Mus. (Adelaide) v. 1 (núm. 1). 39-78.
  23. Gon O. & Heemstra P. C., 1990. Fishes of the southern ocean. Fish. So. Ocean. . i-xviii + 1-462.
  24. Hardy G. S., 1984. A new genus and species of triplefin (Pisces: family Tripterygiidae) from New Zealand. Natl. Mus. N. Z. Rec. v. 2 (núm. 16). 175-180.
  25. Steindachner F., 1867. Über einige Fische aus dem Fitzroy-Flusse bei Rockhampton in Ost-Australien. Anzeiger K. Akad. Wiss. Math.-Naturwiss. Cl. v. 4. 7.
  26. Bussing W. A., 1991. A new genus and two new species of tripterygiid fishes from Costa Rica. Rev. Biol. Trop. v. 39 (núm. 1). 77-85.
  27. Jawad, L. A. & K. D. Clements, 2004. Matanui, a new genus of deepwater triplefin fishes (Pisces: Tripterygiidae) from New Zealand. J. R. Soc. N. Z. v. 34 (núm. 1): 81-103.
  28. Fowler H. W., 1953. On a collection of fishes made by Dr. Marshall Laird at Norfolk Island. Trans. R. Soc. N. Z. v. 81 (pt 2). 257-267.
  29. Whitley G. P., 1930. Ichthyological miscellanea. Mem. Queensl. Mus. v. 10 (pt 1). 8-31.
  30. Gill T. N., 1893. A comparison of antipodal faunas. Mem. Natl. Acad. Sci. Wash. v. 6 (mem. 5). 91-124.
  31. Hardy G. S., 1987. Descriptions of a new genus and two new species of tripterygiid fishes from New Zealand. Natl. Mus. N. Z. Rec. v. 3 (núm. 5). 47-58.
  32. Hardy G. S., 1986. Redescription of Gilloblennius Whitley and Phillipps, 1939 (Pisces: Tripterygiidae), and a description of a new genus and two new species from New Zealand. J. R. Soc. N. Z. v. 16 (núm. 2). 145-168.
  33. Shen S.-C., 1994. A revision of the tripterygiid fishes from coastal waters of Taiwan with descriptions of two new genera and five new species. Acta Zool. Taiwanica v. 5 (núm. 2). 1-32.
  34. Fricke, R., 1994. Tripterygiid fishes of Australia, New Zealand and the southwest Pacific Ocean (Teleostei). Theses Zool. v. 24: i-ix + 1-585.
  35. Risso A., 1827. Histoire naturelle des principales productions de l'Europe méridionale, et particulièrement de celles des environs de Nice et des Alpes maritimes. F. G. Levrault, París & Estrasburg. Hist. Nat. Europe Mérid. v. 3. i-xvi + 1-480.
  36. The Taxonomicon (anglès)
  37. UNEP-WCMC Species Database


Bibliografia

  • Eschmeyer, William N.: Genera of Recent Fishes. California Academy of Sciences. San Francisco (Califòrnia, Estats Units). iii + 697. ISBN 0-940228-23-8. 1990.
  • Eschmeyer, William N., ed. 1998. Catalog of Fishes. Special Publication of the Center for Biodiversity Research and Information, núm. 1, vol. 1-3. California Academy of Sciences. San Francisco (Califòrnia, Estats Units). ISBN 0-940228-47-5.
  • Helfman, G., B. Collette i D. Facey: The diversity of fishes. Blackwell Science, Malden, Massachusetts (Estats Units), 1997.
  • Moyle, P. i J. Cech.: Fishes: An Introduction to Ichthyology, 4a edició, Upper Saddle River (Nova Jersey, Estats Units): Prentice-Hall (2000).
  • Nelson, J. S. 2006: Fishes of the world. Quarta edició. John Wiley & Sons, Inc. Hoboken, Nova Jersey, Estats Units. 601 p.
  • Wheeler, A.: The World Encyclopedia of Fishes, 2a edició, Londres: Macdonald. Any 1985.


Enllaços externs

En altres projectes de Wikimedia:
Commons
Commons (Galeria)
Commons
Commons (Categoria) Modifica l'enllaç a Wikidata
Viquiespècies
Viquiespècies
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autors i editors de Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia CA

Tripterígids: Brief Summary ( каталонски; валенсиски )

добавил wikipedia CA
 src= Notoclinops segmentatus  src= Forsterygion lapillum  src= Helcogramma gymnauchen  src= Helcogramma striatum fotografiat a Sulawesi (Indonèsia)  src= Notoclinops yaldwyni  src= Il·lustració de Tripterygion tripteronotus (circa 1860)  src= Tripterygion tripteronotus

Els tripterígids (Tripterygiidae) són una família de peixos litorals de l'ordre dels perciformes, representada a la Mediterrània per quatre espècies de raboses morrudes.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autors i editors de Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia CA

Dreiflossen-Schleimfische ( германски )

добавил wikipedia DE

Die Dreiflossen-Schleimfische oder Spitzkopf-Schleimfische (Tripterygiidae) leben im küstennahen Flachwasser, in tropischen und gemäßigten Regionen des Atlantik, des Indischen Ozeans und des Pazifik, sowie im Mittelmeer. Verbreitungsschwerpunkt ist der Indopazifik, im Atlantik kommen nur relativ wenige Arten vor. Eine Art lebt in Neuseeland in Süßgewässern.

Merkmale

Dreiflossen-Schleimfische sind kleine, meist zwei bis fünf Zentimeter lange Bodenbewohner. Die größte Art erreicht eine Länge von 15 Zentimeter. Die Fische haben drei getrennte Rückenflossen, von denen die beiden ersten hartstrahlig sind und die hintere mindestens sieben Weichstrahlen hat. Die Anzahl der Weichstrahlen ist aber immer kleiner als die der Hartstrahlen in den beiden vorderen Rückenflosse. Die Bauchflossen sind kehlständig. Ihr Körper ist von mittelgroßen Schuppen bedeckt, meist sind es Ctenoidschuppen. Der Kopf kann auch unbeschuppt sein.

Systematik

Es gibt etwa 180 Arten in 30 Gattungen und zwei Unterfamilien:

Literatur

Einzelnachweise

  1. a b c Robert A. Patzner: The Biology of Blennies. CRC Press, 2009, ISBN 978-1578084395, Seite 58.
  2. a b c Robert A. Patzner: The Biology of Blennies. CRC Press, 2009, ISBN 978-1578084395, Seite 59.
  3. a b Robert A. Patzner: The Biology of Blennies. CRC Press, 2009, ISBN 978-1578084395, Seite 60.
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia DE

Dreiflossen-Schleimfische: Brief Summary ( германски )

добавил wikipedia DE

Die Dreiflossen-Schleimfische oder Spitzkopf-Schleimfische (Tripterygiidae) leben im küstennahen Flachwasser, in tropischen und gemäßigten Regionen des Atlantik, des Indischen Ozeans und des Pazifik, sowie im Mittelmeer. Verbreitungsschwerpunkt ist der Indopazifik, im Atlantik kommen nur relativ wenige Arten vor. Eine Art lebt in Neuseeland in Süßgewässern.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia DE

Threefin blenny ( англиски )

добавил wikipedia EN

Threefin or triplefin blennies are blenniiforms, small percomorph marine fish of the family Tripterygiidae. Found in tropical and temperate waters of the Atlantic, Pacific and Indian Oceans, the family contains about 150 species in 30 genera. The family name derives from the Greek tripteros meaning "with three wings".

With an elongated, typical blenny form, threefin blennies differ from their relatives by having a dorsal fin separated into three parts (hence the name); the first two are spinous. The small, slender pelvic fins are located underneath the throat and possess a single spine; the large anal fin may have one or two spines. The pectoral fins are greatly enlarged, and the tail fin is rounded. The New Zealand topknot, Notoclinus fenestratus, is the largest species at 20 cm in total length; most other species do not exceed 6 cm.

Many threefin blennies are brightly coloured, often for reasons of camouflage; these species are popular in the aquarium hobby. As demersal fish, threefin blennies spend most of their time on or near the bottom on coral and rocks. The fish are typically found in shallow, clear waters with sun exposure, such as lagoons and seaward reefs; nervous fish, they retreat to rock crevices at any perceived threat.

Threefin blennies are diurnal and territorial; many species exhibit sexual dichromatism, with the females drab compared to the males. The second dorsal fin is also extended in the males of some species. Small invertebrates comprise the bulk of the threefin blenny diet.

Genera

FishBase lists about 150 species in 30 genera:

Yellow-and-black triplefin
Forsterygion flavonigrum
Blue-eyed triplefin
Notoclinops segmentatus

References

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia authors and editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia EN

Threefin blenny: Brief Summary ( англиски )

добавил wikipedia EN

Threefin or triplefin blennies are blenniiforms, small percomorph marine fish of the family Tripterygiidae. Found in tropical and temperate waters of the Atlantic, Pacific and Indian Oceans, the family contains about 150 species in 30 genera. The family name derives from the Greek tripteros meaning "with three wings".

With an elongated, typical blenny form, threefin blennies differ from their relatives by having a dorsal fin separated into three parts (hence the name); the first two are spinous. The small, slender pelvic fins are located underneath the throat and possess a single spine; the large anal fin may have one or two spines. The pectoral fins are greatly enlarged, and the tail fin is rounded. The New Zealand topknot, Notoclinus fenestratus, is the largest species at 20 cm in total length; most other species do not exceed 6 cm.

Many threefin blennies are brightly coloured, often for reasons of camouflage; these species are popular in the aquarium hobby. As demersal fish, threefin blennies spend most of their time on or near the bottom on coral and rocks. The fish are typically found in shallow, clear waters with sun exposure, such as lagoons and seaward reefs; nervous fish, they retreat to rock crevices at any perceived threat.

Threefin blennies are diurnal and territorial; many species exhibit sexual dichromatism, with the females drab compared to the males. The second dorsal fin is also extended in the males of some species. Small invertebrates comprise the bulk of the threefin blenny diet.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia authors and editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia EN

Tripterygiidae ( шпански; кастиљски )

добавил wikipedia ES
 src=
Notoclinops caerulepunctus
 src=
Helcogramma striatum
 src=
Helcogramma gymnauchen
 src=
Notoclinops segmentatus

Los blénidos trescolas son la familia Tripterygiidae (tripterígidos), una familia de peces marinos incluida en el orden Perciformes.[1]​ Se pueden encontrar en aguas templadas y tropicales de casi todo el mundo. El nombre de la familia deriva del griego tripteros, que significa con tres alas.[2]

Morfología

La mayoría de las especies no superan los 6 cm de longitud. La forma del cuerpo es idéntica a la de los blénidos, difiriendo de estos en que tienen una aleta dorsal separada en tres partes, de ahí su nombre. Las aletas pélvicas tienen una espina y la larga aleta anal tiene dos espinas. Las aletas pectorales son muy alargadas y las extienden en forma de abanico.[1]

Están fuertemente coloreados, por razones de camuflaje, lo que los hace muy populares en acuariofilia.

Muchas especies presentan dicromatismo sexual, con las hembras de colores más apagados que los machos y con estos últimos presentando una larga segunda aleta dorsal en algunas especies.[1]

Hábitat

Es un pez de hábitos bentónicos, que vive posado sobre el coral o las rocas, en aguas claras y con alta insolación, como los charcos mareales en los arrecifes de coral, donde presentan una alta territorialidad. Se alimentan de pequeños invertebrados.[1]

Géneros

Existen unas 170 especies agrupadas en unos 30 géneros:[3][4]

Referencias

  1. a b c d Nelson, J.S. (1994). Fishes of the world (en inglés) (3ª edición). Nueva York: John Wiley & Sons, Inc. pp. 600.
  2. Romero, P. (2002). An etymological dictionary of taxonomy. Madrid: unpublished.
  3. "Tripterygiidae". En FishBase (Rainer Froese y Daniel Pauly, eds.). Consultada en septiembre de 2015. N.p.: FishBase, 2015.
  4. Tripterygiidae, en WoRMS.

 title=
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autores y editores de Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia ES

Tripterygiidae: Brief Summary ( шпански; кастиљски )

добавил wikipedia ES
 src= Notoclinops caerulepunctus  src= Helcogramma striatum  src= Helcogramma gymnauchen  src= Notoclinops segmentatus

Los blénidos trescolas son la familia Tripterygiidae (tripterígidos), una familia de peces marinos incluida en el orden Perciformes.​ Se pueden encontrar en aguas templadas y tropicales de casi todo el mundo. El nombre de la familia deriva del griego tripteros, que significa con tres alas.​

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autores y editores de Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia ES

Tripterygiidae ( баскиски )

добавил wikipedia EU

Tripterygiidae arrain pertziformeen familia da[1], kabuxen superfamilia osatzen dutenetako bat dena.

Atlantikoko, Indiako eta Ozeano Bareko ur epel eta tropikaletan bizi dira. Familiak 150 espezie ditu, 30 generotan banaturik.

Generoak

FishBase 30 genero hauek proposatzen ditu:

Generoen bilakaera

Hona hemen familiaren barruan dauden generoen bilakaera:[2]

Banaketa

Erreferentziak

  1. Joseph S. Nelson Fishes of the World John Wiley & Sons 232. or. ISBN 0-471-54713-1.
  2. Sepkoski, Jack (2002) «A compendium of fossil marine animal genera» Bulletins of American Paleontology 364: 560.


Biologia Artikulu hau biologiari buruzko zirriborroa da. Wikipedia lagun dezakezu edukia osatuz.
(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipediako egileak eta editoreak
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia EU

Tripterygiidae: Brief Summary ( баскиски )

добавил wikipedia EU

Tripterygiidae arrain pertziformeen familia da, kabuxen superfamilia osatzen dutenetako bat dena.

Atlantikoko, Indiako eta Ozeano Bareko ur epel eta tropikaletan bizi dira. Familiak 150 espezie ditu, 30 generotan banaturik.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipediako egileak eta editoreak
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia EU

Luikertajat ( фински )

добавил wikipedia FI

Luikertajat eli vanhemmalta nimeltään kolmieväluikerot (Tripterygiidae) on ahvenkaloihin kuuluva kalaheimo. Heimon lajeja tavataan valtamerien trooppisista ja lauhkeista vesistä. Eräitä luikertajia voidaan pitää myös akvaariokaloina.

Taksonomia

Luikertajien heimoon kuuluu lähteestä riippuen 20–23 sukua ja yhteensä 115–150 lajia. Myös joitakin tieteelle kuvailemattomia lajeja arvellaan vielä olevan. Toisinaan luikertajien katsotaan kuuluvan klinien kanssa samaan heimoon Clinidae.[2][3][4]

Anatomia

Luikertajat ovat yleensä hyvin pienikokoisia kaloja ja kasvavat 3–4 cm pitkiksi, suurin laji voi saavuttaa 20–25 cm:n pituuden. Ruumiinrakenteeltaan kalat ovat pitkulaisia ja hoikkia. Selkein tuntomerkki on kolme selkäevää, joista kaksi ensimmäistä ovat piikikkäitä. Luikertajien lisäksi ainoastaan turskilla ja kummeliturskilla on kolme selkäevää. Luikertajien hampaat ovat pienet ja kartiomaiset. Muista Blennioidei-alalahkon heimoista poiketen luikertajilla on hammaslaitaiset suomut. Lajien koiraat ja naaraat eroavat toisistaan usein värityksen perusteella. Koirailla on kutuaikana pää ja ruumis väriltään usein punainen tai musta. Naaraat ja koiraat ovat kutuajan ulkopuolella värittömämpiä harmahtavia tai ruskeita ja ruumiissa voi olla juovia, osa lajeista on läpikuultavia.[2][3][4][5][6]

Levinneisyys ja elintavat

Luikertajalajeja tavataan eniten Tyynenmeren indopasifiselta merialueelta. Lisäksi niitä elää myös Intian valtameressä ja muutama laji Atlantissa. Ne elävät pääosin matalissa trooppisissa vesissä alle 30 metrin syvyydessä merenpinnasta, usein koralliriutoilla ja kivikoilla. Ne ovat pääosin mereisiä, mutta erään lajin tiedetään elävän myös murtovedessä. Luikertajat syövät pääasiallisesti pieniä selkärangattomia eläimiä.[2][3][4][6]

Luikertajien koiraat perustavat lisääntymisreviirinsä leväpeitteisten kivien luokse ja houkuttelevat naaraita kutemaan reviirilleen. Kutu kiinnitetään leviin ja kalat vartioivat kutuaan. Sama koiras voi kutea usean naaraan kanssa.[4]

Lähteet

  1. N. Sh. Ninua & B. O. Japoshvili: Checklist of fishes of Georgia. Proceedings of the Institute of Zoology, 2008, XXIII. vsk, s. 163-176. Artikkelin verkkoversio Viitattu 13.8.2011. (englanniksi)
  2. a b c Family Tripterygiidae (peilipalvelin) FishBase. Froese, R. & Pauly, D. (toim.). Viitattu 13.8.2011. (englanniksi)
  3. a b c Joseph S. Nelson: Fishes of the world, s. 411. John Wiley and Sons, 2006. ISBN 978-0-471-25031-9. Kirja Googlen teoshaussa (viitattu 13.08.2011). (englanniksi)
  4. a b c d Monica Weinheimer: Tripterygiidae Animal Diversity Web. University of Michigan Museum of Zoology. Viitattu 13.8.2011. (englanniksi)
  5. Gene S. Helfman, Bruce B. Collette, Douglas E. Facey & Brian W. Bowen: The diversity of fishes, s. 316. John Wiley and Sons, 2009. ISBN 978-1-4051-2494-2. Kirja Googlen teoshaussa (viitattu 13.08.2011). (englanniksi)
  6. a b Family Tripterygiidae (PDF) FAO. Viitattu 13.8.2011. (englanniksi)
Tämä kaloihin liittyvä artikkeli on tynkä. Voit auttaa Wikipediaa laajentamalla artikkelia.
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedian tekijät ja toimittajat
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia FI

Luikertajat: Brief Summary ( фински )

добавил wikipedia FI

Luikertajat eli vanhemmalta nimeltään kolmieväluikerot (Tripterygiidae) on ahvenkaloihin kuuluva kalaheimo. Heimon lajeja tavataan valtamerien trooppisista ja lauhkeista vesistä. Eräitä luikertajia voidaan pitää myös akvaariokaloina.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedian tekijät ja toimittajat
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia FI

Tripterygiidae ( француски )

добавил wikipedia FR

Les Tripterygiidae sont une famille de poissons marins appartenant à l'ordre des Perciformes et au sous-ordre des Blennioidei.

Genres

Selon World Register of Marine Species (25 février 2015)[2] :

Galerie

Références taxinomiques

Notes et références

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia FR

Tripterygiidae: Brief Summary ( француски )

добавил wikipedia FR

Les Tripterygiidae sont une famille de poissons marins appartenant à l'ordre des Perciformes et au sous-ordre des Blennioidei.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia FR

Pjetlići ( хрватски )

добавил wikipedia hr Croatian

Pjetlići (lat. Tripterygiidae), porodica morskih riba u redu grgečki. Postoje četiri priznate vrste u rodu Tripterygion koje žive po kamenitim plićacima, a prisutne su dužu cijele Jadranske obale.

Porodica je podijeljena na dvije potporodice, Notoclininae sa dva roda i Tripterygiinae sa dosta brojnijim rodovima[1]

Potporodice i rodovi

Izvori

Logotip Zajedničkog poslužitelja
Na Zajedničkom poslužitelju postoje datoteke vezane uz: Pjetlići
Logotip Wikivrsta
Wikivrste imaju podatke o: Tripterygiidae
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autori i urednici Wikipedije
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia hr Croatian

Pjetlići: Brief Summary ( хрватски )

добавил wikipedia hr Croatian

Pjetlići (lat. Tripterygiidae), porodica morskih riba u redu grgečki. Postoje četiri priznate vrste u rodu Tripterygion koje žive po kamenitim plićacima, a prisutne su dužu cijele Jadranske obale.

Porodica je podijeljena na dvije potporodice, Notoclininae sa dva roda i Tripterygiinae sa dosta brojnijim rodovima

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autori i urednici Wikipedije
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia hr Croatian

Tripterygiidae ( италијански )

добавил wikipedia IT

Tripterygiidae è una famiglia di pesci, caratterizzati dalla suddivisione in tre della pinna dorsale.

Generi

 title=
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autori e redattori di Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia IT

Tripterygiidae: Brief Summary ( италијански )

добавил wikipedia IT

Tripterygiidae è una famiglia di pesci, caratterizzati dalla suddivisione in tre della pinna dorsale.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autori e redattori di Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia IT

Tripelekinės ( литвански )

добавил wikipedia LT
 src=
Notoclinops caerulepunctus
 src=
Fosterygion flavonigrum

Tripelekinės (lot. Tripterygiidae, angl. Threefin, Triplefin blennies, vok. Dreiflossen-Schleimfische) – ešeržuvių (Perciformes) šeima. Paplitusios vandenynų atogrąžų platumose, tarp koralinių rifų, dumblių sąžalynuose, priekrantėse. Žuvų dydis – 6-15 cm. Pavadinimas iš gr. tripteros – trys sparnai.

Šeimoje yra 30 genčių ir apie 150 rūšių.

Gentys

Vikiteka

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia LT

Tripelekinės: Brief Summary ( литвански )

добавил wikipedia LT
 src= Notoclinops caerulepunctus  src= Fosterygion flavonigrum

Tripelekinės (lot. Tripterygiidae, angl. Threefin, Triplefin blennies, vok. Dreiflossen-Schleimfische) – ešeržuvių (Perciformes) šeima. Paplitusios vandenynų atogrąžų platumose, tarp koralinių rifų, dumblių sąžalynuose, priekrantėse. Žuvų dydis – 6-15 cm. Pavadinimas iš gr. tripteros – trys sparnai.

Šeimoje yra 30 genčių ir apie 150 rūšių.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia LT

Drievinslijmvissen ( холандски; фламански )

добавил wikipedia NL

Vissen

Drievinslijmvissen (Tripterygiidae) zijn een familie van kleine, baarsachtige vissen. De wetenschappelijke naam van de familie komt uit het Grieks, waarin tripteros "drievleugelig" betekent.

Kenmerken

Met hun langgerekte vorm verschillen vissen uit deze familie van andere families vanwege de rugvin die in drie delen is gesplitst. De eerste twee hebben stralen. De kleine borstvinnen bevinden zich onder de keel en hebben één straal. De aarsvin heeft een of twee stralen. De buikvin is erg groot en de staartvin rond. De grootste soort uit de familie, Notoclinus fenestratus, kan 20 centimeter lang worden, maar de meeste andere soorten worden niet langer dan zes centimeter. Veel vissen zijn felgekleurd, soms als camouflage. Deze soorten zijn gewild als aquariumvis.

Leefwijze

Het zijn diurnale en territoriale vissen, waarbij veel soorten seksueel dimorf zijn. Ze voeden zich voornamelijk met kleine ongewervelden.

Verspreiding en leefgebied

Ze worden aangetroffen in tropische en gematigde waters van de Atlantische, Grote en Indische Oceaan. Ze leven normaliter op dicht op het koraalrif of een rotsachtige bodem en worden aangetroffen in ondiep helder water.

Geslachten

FishBase[1] beschrijft 166 soorten in 30 geslachten. Ook ITIS verdeelt deze familie onder in 30 geslachten[2]:

Bronnen, noten en/of referenties
  1. (en) (en) Tripterygiidae. FishBase. Ed. Ranier Froese and Daniel Pauly. Juli 2008 version. N.p.: FishBase, 2008.
  2. (en) Tripterygiidae volgens ITIS,juli 2008
Onderordes en families van Baarsachtigen (Perciformes)
Onderorde Acanthuroidei (Doktersvisachtigen):Acanthuridae · Ephippidae · Luvaridae · Scatophagidae · Siganidae · ZanclidaeOnderorde Anabantoidei (Labyrintvisachtigen):Anabantidae · Badidae · Datnioididae · Helostomatidae · OsphronemidaeOnderorde Blennioidei (Slijmvisachtigen):Blenniidae · Chaenopsidae · Clinidae · Dactyloscopidae · Labrisomidae · TripterygiidaeOnderorde Callionymoidei (Pitvisachtigen):Callionymidae · DraconettidaeOnderorde Channoidei:ChannidaeOnderorde Elassomatoidei:ElassomatidaeOnderorde Gobiesocoidei:GobiesocidaeOnderorde Gobioidei (Grondelachtigen):Eleotridae · Gobiidae · Kraemeriidae · Microdesmidae · Odontobutidae · Ptereleotridae · Rhyacichthyidae · Schindleriidae · XenisthmidaeOnderorde Icosteoidei:IcosteidaeOnderorde Kurtoidei (Kurtiden):KurtidaeOnderorde Labroidei (Lipvisachtigen):Cichlidae · Embiotocidae · Labridae · Odacidae · Pomacentridae · ScaridaeOnderorde Notothenioidei:Artedidraconidae · Bathydraconidae · Bovichtidae · Channichthyidae · Eleginopidae · Harpagiferidae · Nototheniidae · PseudaphritidaeOnderorde Percoidei (Baarsvissen):Cepoloidea · Cirrhitoidea · PercoideaOnderorde Scombroidei (Makreelachtigen):Gempylidae · Istiophoridae · Scombridae · Sphyraenidae · Trichiuridae · XiphiidaeOnderorde Scombrolabracoidei:ScombrolabracidaeOnderorde Stromateoidei (Grootbekachtigen):Amarsipidae · Centrolophidae · Nomeidae · Ariommatidae · Tetragonuridae · StromateidaeOnderorde Trachinoidei (Pietermanachtigen):Ammodytidae · Champsodontidae · Cheimarrichthyidae · Chiasmodontidae · Creediidae · Leptoscopidae · Percophidae · Pholidichthyidae · Pinguipedidae · Trachinidae · Trichodontidae · Trichonotidae · UranoscopidaeOnderorde Zoarcoidei (Puitalen):Anarhichadidae · Bathymasteridae · Cryptacanthodidae · Pholidae · Ptilichthyidae · Scytalinidae · Stichaeidae · Zaproridae · Zoarcidae
Wikimedia Commons Zie de categorie Tripterygiidae van Wikimedia Commons voor mediabestanden over dit onderwerp.
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia-auteurs en -editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia NL

Drievinslijmvissen: Brief Summary ( холандски; фламански )

добавил wikipedia NL

Drievinslijmvissen (Tripterygiidae) zijn een familie van kleine, baarsachtige vissen. De wetenschappelijke naam van de familie komt uit het Grieks, waarin tripteros "drievleugelig" betekent.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia-auteurs en -editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia NL

Tripterygiidae ( норвешки )

добавил wikipedia NO

Tripterygiidae er en familie av piggfinnefisker.

De har langstrakt kropp og ofte et butt hode som sine slektninger tangkvabbene. Ryggfinnen er delt i tre adskilte deler. De to fremste delene har piggstråler og den bakerste minst sju bløtstråler. Bukfinnene sitter på strupen og har én piggstråle. Kroppen har skjell, men de kan kan mangle på hodet og i noen områder på kroppen. De fleste artene er kortere enn 6 cm, men noen kan bli 25 cm.

Tripterygiidae er bunnlevende i havet og er knyttet til steinbunn og korallrev. De fleste lever i fjæresonen, men noen arter er funnet ned til 550 m dyp. Familien er utbredt i alle tropiske og varmt tempererte hav. I europeiske farvann finnes fire arter i slekten Tripterygion, men ingen av dem er funnet i Norge. Lengst mot nord går Tripterygion delaisi, som er funnet i Sør-England. Tripterygion tripteronotum er vanlig i Middelhavet og Svartehavet.

Mange av artene er fargerike og holdes i saltvannsakvarium.

Kilder

Eksterne lenker

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia forfattere og redaktører
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia NO

Tripterygiidae: Brief Summary ( норвешки )

добавил wikipedia NO

Tripterygiidae er en familie av piggfinnefisker.

De har langstrakt kropp og ofte et butt hode som sine slektninger tangkvabbene. Ryggfinnen er delt i tre adskilte deler. De to fremste delene har piggstråler og den bakerste minst sju bløtstråler. Bukfinnene sitter på strupen og har én piggstråle. Kroppen har skjell, men de kan kan mangle på hodet og i noen områder på kroppen. De fleste artene er kortere enn 6 cm, men noen kan bli 25 cm.

Tripterygiidae er bunnlevende i havet og er knyttet til steinbunn og korallrev. De fleste lever i fjæresonen, men noen arter er funnet ned til 550 m dyp. Familien er utbredt i alle tropiske og varmt tempererte hav. I europeiske farvann finnes fire arter i slekten Tripterygion, men ingen av dem er funnet i Norge. Lengst mot nord går Tripterygion delaisi, som er funnet i Sør-England. Tripterygion tripteronotum er vanlig i Middelhavet og Svartehavet.

Mange av artene er fargerike og holdes i saltvannsakvarium.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia forfattere og redaktører
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia NO

Tripterygiidae ( португалски )

добавил wikipedia PT
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autores e editores de Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia PT

Tripterygiidae: Brief Summary ( португалски )

добавил wikipedia PT

Tripterygiidae é uma família de peixes da subordem Blennioidei.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autores e editores de Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia PT

Tripterygiidae ( шведски )

добавил wikipedia SV

Tripterygiidae[1] är en familj av fiskar som ingår i ordningen abborrartade fiskar (Perciformes).[1] Enligt Catalogue of Life omfattar familjen Tripterygiidae 165 arter[1].

Arterna förekommer i tropiska och tempererade havsområden över hela världen. De vistas vanligen nära kusten men ibland hittas de vid ett djup av 550 meter. Familjens medlemmar blir vanligen upp till 6cm långa och några arter når en längd av upp till 25cm. De lever nära havets botten och jagar olika ryggradslösa djur. På honans ägg finns flera taggiga utskott för att fästa de på alger. Ungarna äter plankton.[2]

Det vetenskapliga namnet är bildat av grekiska tripteros och betyder "med tre vingar (fenor)".[2]

Släkten enligt Catalogue of Life[1]:

Källor

  1. ^ [a b c d] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (28 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/tripterygiidae/match/1. Läst 24 september 2012.
  2. ^ [a b] Tripterygiidae, Fishbase, läst 2017-11-27


Externa länkar

Mört, Nordisk familjebok.png Denna fiskrelaterade artikel saknar väsentlig information. Du kan hjälpa till genom att tillföra sådan.
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia författare och redaktörer
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia SV

Tripterygiidae: Brief Summary ( шведски )

добавил wikipedia SV

Tripterygiidae är en familj av fiskar som ingår i ordningen abborrartade fiskar (Perciformes). Enligt Catalogue of Life omfattar familjen Tripterygiidae 165 arter.

Arterna förekommer i tropiska och tempererade havsområden över hela världen. De vistas vanligen nära kusten men ibland hittas de vid ett djup av 550 meter. Familjens medlemmar blir vanligen upp till 6cm långa och några arter når en längd av upp till 25cm. De lever nära havets botten och jagar olika ryggradslösa djur. På honans ägg finns flera taggiga utskott för att fästa de på alger. Ungarna äter plankton.

Det vetenskapliga namnet är bildat av grekiska tripteros och betyder "med tre vingar (fenor)".

Släkten enligt Catalogue of Life:

Acanthanectes Apopterygion Axoclinus Bellapiscis Blennodon Brachynectes Ceratobregma Cremnochorites Crocodilichthys Cryptichthys Enneanectes Enneapterygius Forsterygion Gilloblennius Helcogramma Helcogrammoides Karalepis Lepidoblennius Lepidonectes Matanui Norfolkia Notoclinops Notoclinus Ruanoho Springerichthys Trianectes Trinorfolkia Tripterygion Ucla
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia författare och redaktörer
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia SV

Трьохперкові ( украински )

добавил wikipedia UK
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Автори та редактори Вікіпедії
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia UK

Трьохперкові: Brief Summary ( украински )

добавил wikipedia UK
 src= Forsterygion flavonigrum  src= Notoclinops segmentatus Froese R., Pauly D. (eds.) (2012). Родина Tripterygiidae на FishBase. Версія за September 2012 року.
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Автори та редактори Вікіпедії
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia UK

Троепёрые ( руски )

добавил wikipedia русскую Википедию
Царство: Животные
Подцарство: Эуметазои
Без ранга: Вторичноротые
Подтип: Позвоночные
Инфратип: Челюстноротые
Группа: Рыбы
Группа: Костные рыбы
Подкласс: Новопёрые рыбы
Инфракласс: Костистые рыбы
Надотряд: Колючепёрые
Серия: Перкоморфы
Семейство: Троепёрые
Международное научное название

Tripterygiidae Whitley, 1931

Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 171364NCBI 57771EOL 5191FW 266204

Троепёрые[1] (лат. Tripterygiidae) — семейство лучепёрых рыб отряда Blenniiformes[2]. От морских собачек их отличает присутствие чешуи, от бычковых — брюшные плавники с двумя лучами, а от тех и других — три спинных плавника. Это мелкие мелководные рыбы, обитающие на дне среди камней или на коралловых рифах. Встречаются в основном в тропических морях и тёплых морях умеренных широт[3].

Таксономия

В состав семейства включают 29 родов и 171 вид вид:

См. также

Примечания

  1. Решетников Ю. С., Котляр А. Н., Расс Т. С., Шатуновский М. И. Пятиязычный словарь названий животных. Рыбы. Латинский, русский, английский, немецкий, французский. / под общей редакцией акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., 1989. — С. 334. — 12 500 экз.ISBN 5-200-00237-0.
  2. Nelson J. S., Grande T. C., Wilson M. V. H. Fishes of the World. — 5th ed. — Hoboken: John Wiley & Sons, 2016. — P. 346—347. — 752 p. — ISBN 978-1-118-34233-6. — DOI:10.1002/9781119174844.
  3. Барсуков В. В. Сем. Троеперые (Tripterygiidae). — Фауна СССР. 73. — М.-Л., 1959.


Рыба Это заготовка статьи по ихтиологии. Вы можете помочь проекту, дополнив её.  title=
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Авторы и редакторы Википедии
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia русскую Википедию

Троепёрые: Brief Summary ( руски )

добавил wikipedia русскую Википедию

Троепёрые (лат. Tripterygiidae) — семейство лучепёрых рыб отряда Blenniiformes. От морских собачек их отличает присутствие чешуи, от бычковых — брюшные плавники с двумя лучами, а от тех и других — три спинных плавника. Это мелкие мелководные рыбы, обитающие на дне среди камней или на коралловых рифах. Встречаются в основном в тропических морях и тёплых морях умеренных широт.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Авторы и редакторы Википедии
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia русскую Википедию

三鰭䲁科 ( кинески )

добавил wikipedia 中文维基百科
注意:本页面含有Unihan扩展A区用字:「」。有关字符可能會错误显示,詳见Unicode扩展汉字
  • 見內文

三鰭䲁科学名Tripterygiidae)為輻鰭魚綱鱸形目䲁亞目的其中一個

目录

分類

三鰭䲁科其下分31個屬,如下:

棘泳䲁屬(Acanthanectes

蜂翼三鰭䲁屬(Apopterygion

軸胎䲁屬(Axoclinus

麗䲁屬(Bellapiscis

帶鰻䲁屬(Blennodon

短泳三鰭䲁屬(Brachynectes

額角三鰭䲁屬(Ceratobregma

岩三鰭䲁屬(Cremnochorites

鰐䲁屬(Crocodilichthys

秘隱䲁屬(Cryptichthys

岩游䲁屬(Enneanectes

雙線䲁屬(Enneapterygius

深水三鰭䲁屬(Forsterygion

鰓䲁屬(Gilloblennius

細翼䲁屬(Gracilopterygion

格雷三鰭䲁屬(Grahamina

彎線䲁屬(Helcogramma

彎線䲁屬(Helcogrammoides

空鱗䲁屬(Karalepis

美三鰭䲁屬(Lepidoblennius

麗頸䲁屬(Lepidonectes

諾福克䲁屬(Norfolkia

背斜眼䲁屬(Notoclinops

南胎䲁屬(Notoclinu

歪頭三鰭䲁屬(Obliquichthys

蘆䲁屬(Ruanoho

史氏三鰭䲁屬(Springerichthys

三游䲁屬(Trianectes

諾福克三鰭䲁屬(Trinorfolkia

三鰭䲁屬(Tripterygion

突頜三鰭䲁屬(Ucla

 title=
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
维基百科作者和编辑
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia 中文维基百科

三鰭䲁科: Brief Summary ( кинески )

добавил wikipedia 中文维基百科

三鰭䲁科(学名:Tripterygiidae)為輻鰭魚綱鱸形目䲁亞目的其中一個

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
维基百科作者和编辑
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia 中文维基百科

먹도라치과 ( корејски )

добавил wikipedia 한국어 위키백과

먹도라치과(Tripterygiidae)는 베도라치목에 속하는 조기어류 물고기 과의 하나이다.[1] 가막베도라치(Enneapterygius etheostomus)와 검정베도라치(Enneapterygius hemimelas), 청황베도라치(Springerichthys bapturus) 등을 포함하여 30개 속에 약 150여 종을 포함하고 있다. 대서양태평양, 인도양의 열대 및 온대 해역에서 발견된다. 학명은 3줄의 날개라는 의미의 "트립테로스"(tripteros)라는 단어에서 유래했다.

하위 속

계통 분류

다음은 베탕쿠르(Betancur) 등의 연구에 기초한 계통 분류이다.[2][3]

베도라치상목 또는 베도라치목   학치목

학치과

베도라치목 또는 베도라치아목  

먹도라치과

     

청베도라치과

     

클리누스과

     

라브리소무스과

     

비늘베도라치과

   

모래통구멍과

               

각주

  1. (영어) "Tripterygiidae". FishBase. Ed. Rainer Froese and Daniel Pauly. 2015년 3월 version. N.p.: FishBase, 2015년.
  2. Ricardo Betancur-R., Richard E. Broughton, Edward O. Wiley, Kent Carpenter, J. Andrés López, Chenhong Li, Nancy I. Holcroft, Dahiana Arcila, Millicent Sanciangco, James C Cureton II, Feifei Zhang, Thaddaeus Buser, Matthew A. Campbell, Jesus A Ballesteros, Adela Roa-Varon, Stuart Willis, W. Calvin Borden, Thaine Rowley, Paulette C. Reneau, Daniel J. Hough, Guoqing Lu, Terry Grande, Gloria Arratia, Guillermo Ortí: The Tree of Life and a New Classification of Bony Fishes. PLoS Currents Tree of Life. 2013 Apr 18, Edition 1. doi:10.1371/currents.tol.53ba26640df0ccaee75bb165c8c26288, PDF
  3. Betancur-R, R., E. Wiley, N. Bailly, M. Miya, G. Lecointre & G. Ortí. 2014. Phylogenetic Classification of Bony Fishes --Version 3.
 title=
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia 작가 및 편집자
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia 한국어 위키백과

먹도라치과: Brief Summary ( корејски )

добавил wikipedia 한국어 위키백과

먹도라치과(Tripterygiidae)는 베도라치목에 속하는 조기어류 물고기 과의 하나이다. 가막베도라치(Enneapterygius etheostomus)와 검정베도라치(Enneapterygius hemimelas), 청황베도라치(Springerichthys bapturus) 등을 포함하여 30개 속에 약 150여 종을 포함하고 있다. 대서양태평양, 인도양의 열대 및 온대 해역에서 발견된다. 학명은 3줄의 날개라는 의미의 "트립테로스"(tripteros)라는 단어에서 유래했다.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia 작가 및 편집자
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia 한국어 위키백과