Mongolsnöfink[2] (Montifringilla davidiana) är en bergslevande asiatisk fågel i familjen sparvfinkar inom ordningen tättingar.[3]
Mongolsnöfinken är en relativt liten snöfink (12-15 cm)[4] med svart panna och strupe samt sandbrun hjässa och nacke. Den har vidare en vit vingfläck på handtäckarna samt streckad mantel.[5]
Arten är relativt tystlåten, men flockar avger ett konstant lågmält kvittrande.[4]
Mongolsnöfink delas upp i två underarter med följande utbredning:[3]
Vissa delar upp släktet Montifringilla, varvid mongolsnöfinken placeras i Pyrgilauda.[6]
Arten förekommer i höglänt (1.000-3.000 meters höjd) halvöken, steniga slätter och klippig platå med kort, torrt gräs. Den häckar mellan maj och juli eller början av augusti i enstaka par eller i lösa kolonier. Den är mestadels stannfågel, men vissa kan röra sig till lägre nivåer efter häckning, till och med norr om utbredningsområdet. Artens födoval är bristfälligt studerad, men intar små frön från gräs och alpina växter samt insekter.[4]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig till generellt fåtalig.[7]
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Jean Pierre Armand David (1826-1900), fransk missionär och naturforskare verksam i Kina 1858-1874.[8]
Mongolsnöfink (Montifringilla davidiana) är en bergslevande asiatisk fågel i familjen sparvfinkar inom ordningen tättingar.