Chloropsis sonnerati, ye una especie d'ave Passeriformes, perteneciente a la familia Chloropseidae, del xéneru Chloropsis.
Ye una especie que s'alcuentra en Myanmar, dende Tailandia a Sumatra y Xava.[2]
Chloropsis sonnerati, ye una especie d'ave Passeriformes, perteneciente a la familia Chloropseidae, del xéneru Chloropsis.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Aderyn dail gwyrdd mawr (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: adar dail gwyrdd mawr) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Chloropsis sonnerati; yr enw Saesneg arno yw Greater green leafbird. Mae'n perthyn i deulu'r Adar Dail (Lladin: Irenidae) sydd yn urdd y Passeriformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn C. sonnerati, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Asia.
Mae'r aderyn dail gwyrdd mawr yn perthyn i deulu'r Adar Dail (Lladin: Irenidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Aderyn cefnlas bychan Irena puella Aderyn cefnlas mantellddu Irena cyanogastraAderyn a rhywogaeth o adar yw Aderyn dail gwyrdd mawr (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: adar dail gwyrdd mawr) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Chloropsis sonnerati; yr enw Saesneg arno yw Greater green leafbird. Mae'n perthyn i deulu'r Adar Dail (Lladin: Irenidae) sydd yn urdd y Passeriformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn C. sonnerati, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Asia.
Der Dickschnabel-Blattvogel (Chloropsis sonnerati) ist eine Vogelart aus der Familie der Blattvögel (Chloropseidae).[1]
Der lateinische Artzusatz bezieht sich auf Pierre Sonnerat.[2][3]
Der Vogel kommt in Südostasien vor in Indonesien, Malaysia, auf der malaiischen Halbinsel und in Thailand.
Das Verbreitungsgebiet umfasst tropischen oder subtropischen feuchten Tiefwald und deren Ränder.[4]
Der Vogel ist 18–21 cm groß, das Männchen wiegt 42–48, das Weibchen 38–41 g. Die Art ist der größte und schwerste Vertreter der Blattvögel. Hauptunterscheidungsmerkmal vom Blaubart-Blattvogel (Chloropsis cyanopogon) ist der kräftige, lange, an der Spitze leicht gebogene, schwärzliche Schnabel, die gelbe Kehle und der gelbe Augenring beim Weibchen sowie die fehlende gelbe Abgrenzung des schwarzen Kehlfleckes beim Männchen. Die Iris ist braun. Das Männchen ist abgesehen vom schwarzen Gesicht mit kobaltblauem Bartstreif durchgehend grün gefiedert, auf den Handschwingen ist ein bläulich-grüner Schimmer zu sehen. Das Weibchen hat ein grünes Gesicht mit deutlicher gelber Abgrenzung zur Kehle. Jungvögel haben einen gelblichen Bartstreif.[5][4][6]
Es werden folgende Unterarten anerkannt:[4][7]
Der Gesang des Männchens wird als variantenreiche Folge kräftiger, fließender Triller wie „wit-chew“ beschrieben.[4]
Die Nahrung ist vielfältig, sie besteht aus Gliederfüßern, Früchten, auch Nektar. Beutetiere werden zwischen den Blättern gesucht.
Die Brutzeit liegt zwischen Januar und Juli.[4]
Der Bestand gilt als gefährdet (Vulnerable) aufgrund von Habitatverlust.[8]
Der Dickschnabel-Blattvogel (Chloropsis sonnerati) ist eine Vogelart aus der Familie der Blattvögel (Chloropseidae).
Der lateinische Artzusatz bezieht sich auf Pierre Sonnerat.
Der Vogel kommt in Südostasien vor in Indonesien, Malaysia, auf der malaiischen Halbinsel und in Thailand.
Das Verbreitungsgebiet umfasst tropischen oder subtropischen feuchten Tiefwald und deren Ränder.
The greater green leafbird (Chloropsis sonnerati) is a species of bird in the family Chloropseidae. It is distinguished from the lesser green leafbird (Chloropsis cyanopogon) by its powerful beak, yellow throat and eye ring of the female; and lack of a yellow border along the black throat patch found in the male C. cyanopogan.
It is found in Brunei, Indonesia, Malaysia, Myanmar, Singapore, and Thailand. In Indonesia, it is found in Sumatra, Borneo, Natuna Islands, Java and Bali. Its natural habitats are subtropical or tropical moist lowland forest and subtropical or tropical mangrove forest, mainly old-growth forest but also secondary forest and edges.
It moves quite conspicuously at the canopy level, jumping between branches and flying from tree to tree. It often visits fruiting fig trees, but also takes insects and small invertebrates.
The greater green leafbird has a loud voice, consisting of an ascending whistle chee-zi-chee.
The species is threatened by trapping for the cage bird trade and has become rare or even disappeared in large parts of its range.
The greater green leafbird (Chloropsis sonnerati) is a species of bird in the family Chloropseidae. It is distinguished from the lesser green leafbird (Chloropsis cyanopogon) by its powerful beak, yellow throat and eye ring of the female; and lack of a yellow border along the black throat patch found in the male C. cyanopogan.
It is found in Brunei, Indonesia, Malaysia, Myanmar, Singapore, and Thailand. In Indonesia, it is found in Sumatra, Borneo, Natuna Islands, Java and Bali. Its natural habitats are subtropical or tropical moist lowland forest and subtropical or tropical mangrove forest, mainly old-growth forest but also secondary forest and edges.
It moves quite conspicuously at the canopy level, jumping between branches and flying from tree to tree. It often visits fruiting fig trees, but also takes insects and small invertebrates.
The greater green leafbird has a loud voice, consisting of an ascending whistle chee-zi-chee.
The species is threatened by trapping for the cage bird trade and has become rare or even disappeared in large parts of its range.
El verdín de Sonnerat (Chloropsis sonnerati)[2] es una especie de ave paseriforme de la familia Chloropseidae propia del sureste asiático.
Se encuentra en la península malaya, Borneo, Sumatra, Java, Bali e islas menores aledañas.
El verdín de Sonnerat (Chloropsis sonnerati) es una especie de ave paseriforme de la familia Chloropseidae propia del sureste asiático.
Chloropsis sonnerati Chloropsis generoko animalia da. Hegaztien barruko Chloropseidae familian sailkatua dago.
Chloropsis sonnerati Chloropsis generoko animalia da. Hegaztien barruko Chloropseidae familian sailkatua dago.
Viherlehvi (Chloropsis sonnerati)[2] on irenojen heimoon kuuluva varpuslintu.
Viherlehviä tavataan Bruneissa, Indonesiassa, Malesiassa, Myanmarissa, Singaporessa ja Thaimaassa. Populaation kokoa ei tunneta, mutta sen uskotaan olevan voimakkaasti vähentyvä, minkä takia Kansainvälinen luonnonsuojeluliitto luokittelee lajin vaarantuneeksi. Lajin suurimpana uhkana on häkkilinnuiksi myyminen. Se on tullut todella suosituksi 2010-luvulla, ja vuonna 2016 arvioitiin, että Sarawakista Kalimantaniin kuljetettiin 5 000 yksilöä kuukaudessa. Vielä vuosituhannen vaihteessa lintuja nähtiin toreilla vain joitakin yksilöitä.[1]
Viherlehvi (Chloropsis sonnerati) on irenojen heimoon kuuluva varpuslintu.
Cica-daun besar adalah jenis burung pengicau dengan seluruh badan dominan dengan warna hijau. Burung ini memiliki nama ilmiah Chloropsis sonnerati dan termasuk ke dalam suku Chloropseidae; berkerabat dekat dengan burung cipoh (Aegithina spp.). Dalam bahasa Inggris burung ini dikenal sebagai Greater Green Leafbird.
Jenis-jenis cica-daun juga dikenal dengan sebutan umum Burung daun, dan diperdagangkan dengan nama Murai daun.
Bertubuh sedang, dengan panjang tubuh total (diukur dari ujung paruh hingga ujung ekor) sekitar 22 cm.
Seperti umumnya cica-daun, seluruh tubuhnya didominasi warna hijau terang (hijau daun), termasuk sayap dan ekor; sementara pipi dan tenggorokan burung jantan berwarna hitam berkilau. Perbedaan dengan cica-daun yang lain adalah adanya warna (noktah) biru pada bahu burung jantan. Burung betina dengan tenggorokan kuning dan lingkaran mata kuning. Kedua jenis kelamin memiliki sepasang setrip malar biru berkilau di sisi dagunya.
Iris mata berwarna coklat gelap, paruh tebal hitam, dan kaki abu-abu kebiruan.
Burung ini terutama hidup di puncak-puncak pohon yang tinggi di hutan primer, hutan sekunder dan hutan bakau. Menyukai tajuk pohon yang berdaun lebat. Ditemukan sendirian, berpasangan atau dalam kelompok campuran.
Jenis burung ini kadang bersikap agresif terhadap burung jenis lain yang berukuran lebih kecil. Saat berkicau, cica-daun besar akan menundukkan kepala. Makanannya adalah aneka serangga dan buah-buahan hutan.
Cica-daun besar menyebar di Semenanjung Malaya, Sumatra dan pulau-pulau di sekitarnya, Kalimantan termasuk pula Natuna, Jawa dan Bali. Tersebar luas tetapi tidak umum didapati, di hutan-hutan dataran rendah dan perbukitan sampai ketinggian 1.000 m dpl.
Di Jawa, burung ini diketahui berbiak pada bulan April.
Cica-daun adalah jenis burung Oriental (Asia) yang penyebarannya tidak melewati Kalimantan di sebelah timur. Beberapa jenisnya yang terdapat di Indonesia, selain cica-daun besar, adalah:
1. Cica-daun kecil (C. cyanopogon)
2. Cica-daun sayap-biru (C. cochinchinensis)
3. Cica-daun dahi-emas (C. aurifrons)
4. Cica-daun sumatra (C. venusta)
Seperti umumnya cica-daun, burung ini pun merupakan salah satu incaran penggemar burung. Di pasar, burung ini dikenal dengan nama umum murai daun. Belum ada informasi mengenai sejauh mana pengaruh perdagangan jenis burung ini terhadap populasinya di alam di Indonesia.
Burung ini belum dilindungi oleh undang-undang.
Walaupun makanan utamanya adalah pisang, burung ini juga mengonsumsi serangga kecil dan kroto. Hobiis juga biasanya menambahkan "pur" (voer) sebagai tambahan makanan.
Burung ini rentan terhadap panas dan perjalanan jauh.
Cica-daun besar adalah jenis burung pengicau dengan seluruh badan dominan dengan warna hijau. Burung ini memiliki nama ilmiah Chloropsis sonnerati dan termasuk ke dalam suku Chloropseidae; berkerabat dekat dengan burung cipoh (Aegithina spp.). Dalam bahasa Inggris burung ini dikenal sebagai Greater Green Leafbird.
Jenis-jenis cica-daun juga dikenal dengan sebutan umum Burung daun, dan diperdagangkan dengan nama Murai daun.
Il fogliarolo verde maggiore (Chloropsis sonnerati Jardine & Selby, 1827) è un uccello passeriforme della famiglia dei Chloropseidae[2].
Il nome scientifico della specie, sonnerati, rappresenta un omaggio a Pierre Sonnerat.
Misura 18-21 cm di lunghezza, per 38-48,2 g di peso[3]: a parità d'età, i maschi pesano fino a un quarto in più rispetto alle femmine[3].
Si tratta di uccelli dall'aspetto robusto, muniti di becco conico e allungato, ali arrotondate, coda dall'estremità squadrata e zampe forti.
Il piumaggio presenta dimorfismo sessuale evidente: sebbene ambedue i sessi presentino livrea in massima parte di colore verde brillante con area scapolare dalle intense sfumature azzurre, nei maschi l'area fra la base del becco e gli occhi, oltre alla bavetta, è di colore nero con presenza di due corti mustacchi blu-violetti ai lati del becco, delimitanti proprio la bavetta, caratteristica questa che nella femmina (nella quale ai due lati del becco è presente un accenno di mustacchio azzurro e la gola è verde-giallastra) è del tutto assente.
In ambedue i sessi il becco e le zampe sono di colore nerastro, mentre gli occhi sono di colore bruno scuro, con presenza di cerchio perioculare giallino.
Si tratta di uccelli diurni e solitari, che vivono nella canopia, passando la maggior parte della loro giornata alla ricerca di cibo fra il fogliame, talvolta aggregandosi a stormi misti in compagnia di altre specie dalle abitudini di vita similari.
Il richiamo di questi uccelli è costituito da una sequenza musicale di suoni che vanno dai cinguettii ai gracchi.
Uccelli onnivori e generalisti, i fogliaroli verdi maggiori si nutrono indifferentemente di frutta, artropodi (anche di buona taglia, come le locuste[3]) e nettare.
L'osservazione di esemplari in amore fra gennaio e ottobre farebbe pensare a un periodo riproduttivo esteso a tutto l'arco dell'anno[3]: i fogliaroli verdi maggiori sono uccelli Monogami, nei quali è la femmina ad occuparsi della costruzione del nido (una coppa di fibre vegetali intrecciate appesa alla punta del ramo di un albero) e della cova delle 2-3 uova (che dura una quindicina di giorni), mentre il maschio staziona di guardia nei pressi del nido e si occupa di reperire il cibo per sé e per la compagna, oltre che di collaborare con lei nell'allevamento della prole.
I pulli, ciechi e implumi alla schiusa, s'involano a partire dalla terza settimana di vita, rimanendo coi genitori ancora per almeno una decina di giorni (seguendoli nei loro spostamenti e chiedendo loro l'imbeccata, sebbene in maniera via via più sporadica), prima di affrancarsene definitivamente ed allontanarsene.
Il fogliarolo verde maggiore è diffuso nella penisola malese a partire dal Tenasserimcentrale, oltre che nelle grandi Isole della Sonda (Sumatra, Giava e Borneo, mancando in tutte dalla parte centrale), oltre che nelle isole satelliti fra le tre (comprese le Natuna).
L'habitat di questi uccelli è rappresentato dalla foresta pluviale di pianura e dalla foresta torbiera, generalmente primarie, sebbene questi uccelli si avventurino anche nelle foreste secondarie in ripresa, purché mature[3].
Se ne riconoscono due sottospecie[2]:
Alcuni autori riconoscerebbero inoltre una sottospecie parvirostris di Nias, sinonimizzata con zosterops[3].
Il fogliarolo verde maggiore (Chloropsis sonnerati Jardine & Selby, 1827) è un uccello passeriforme della famiglia dei Chloropseidae.
}} Burung Daun Besar adalah salah satu daripada haiwan yang boleh didapati di Malaysia. Nama sainsnya ialah Chloropsis sonnerati. Ia merupakan salah satu daripada spesies yang digambarkan oleh William Farquhar yang terdapat di Tanah Melayu. [2]
Burung Daun Besar ialah haiwan yang tergolong dalam golongan benda hidup, alam : haiwan, filum : kordata, sub-filum : bertulang belakang (vertebrata), kelas : burung. Burung Daun Besar ialah haiwan berdarah panas, mempunyai sayap dan badan yang dilitupi bulu pelepah. Paruh Burung Daun Besar tidak bergigi.
Burung Daun Besar membiak dengan bertelur. Telur Burung Daun Besar bercangkerang keras.
}} Burung Daun Besar adalah salah satu daripada haiwan yang boleh didapati di Malaysia. Nama sainsnya ialah Chloropsis sonnerati. Ia merupakan salah satu daripada spesies yang digambarkan oleh William Farquhar yang terdapat di Tanah Melayu.
De diksnavelbladvogel (Chloropsis sonnerati) is een vogel uit de familie van de bladvogels.
De diksnavelbladvogel is 22 cm lang. De vogel is overwegend groen, van onder iets lichter dan van boven. Het mannetje heeft een zwarte keel waarin veren met een blauwe metaalglans.Vrouwtjes hebben deze keelvlek niet. De vogel lijkt sterk op de blauwbaardbladvogel, vooral de mannetjes. Het vrouwtje van de diksnavelbladvogel is gemakkelijker te onderscheiden omdat zij een geelgroene keel heeft en een lichte oogring die bij het vrouwtje van de blauwbaardbladvogel ontbreekt.[2]
De broedgebieden van de diksnavelbladvogel liggen in Thailand, het schiereiland Malakka, Sumatra, Borneo en Java. Het is een uitgesproken bosvogel die voorkomt in regenwoud in laagland en heuvelland tot op 900 m boven de zeespiegel. De vogel komt ook voor in uitgekapt oerwoud en wordt daardoor zelfs bevoordeeld omdat er dan besdragende struiken en bomen opslaan waarop deze bladvogels foerageren.[2]
De soort telt twee ondersoorten:
De diksnavelbladvogel is vrij algemeen, maar (op Borneo) minder algemeen dan de blauwbaardbladvogel. De diksnavelbladvogel heeft een groot verspreidingsgebied en daardoor is de kans op uitsterven gering. De grootte van de populatie is niet gekwantificeerd, maar gaat (door ontbossingen) achteruit. Het tempo van achteruitgang ligt onder de 30% in tien jaar (minder dan 3,5% per jaar). Om deze redenen staat deze bladvogel als niet bedreigd op de Rode Lijst van de IUCN.[1][2]
Bronnen, noten en/of referentiesDe diksnavelbladvogel (Chloropsis sonnerati) is een vogel uit de familie van de bladvogels.
Chloropsis sonnerati é uma espécie de ave da família Chloropseidae.
Pode ser encontrada nos seguintes países: Brunei, Indonésia, Malásia, Myanmar, Singapura e Tailândia.[1]
Os seus habitats naturais são: florestas subtropicais ou tropicais húmidas de baixa altitude e florestas de mangal tropicais ou subtropicais.[1]
Chloropsis sonnerati é uma espécie de ave da família Chloropseidae.
Pode ser encontrada nos seguintes países: Brunei, Indonésia, Malásia, Myanmar, Singapura e Tailândia.
Os seus habitats naturais são: florestas subtropicais ou tropicais húmidas de baixa altitude e florestas de mangal tropicais ou subtropicais.
Smaragdbladfågel[2] (Chloropsis sonnerati) är en sydostasiatisk fågel i familjen bladfåglar inom ordningen tättingar, den största i familjen.[3]
Smaragdbladfågeln är med sina 20 centimeter i kroppslängd den största arten i familjen. Ovan är den gnistrande grön och under guldgulgrön. Näbben är lång och krokspetsad. Hanen har en svart mask runt ögat och en koboltblå linje nedanför mungipan. Arten är känd för sin klara sång och förmåga att härma andra arter.[1]
Smaragdbladfågel delas in i två underarter:[3]
Fågeln förekommer i låglänt städsegrön skog, även skog påverkad av skogsbruk och tillfälligtvis även beskogade parker och vissa plantage. Den ses från havsnivån upp till 1100 meters höjd. Fågeln lever av leddjur och frukt. Den ingår ofta i artblandade födosökande flockar.[1]
IUCN kategoriserar arten som sårbar.[1]
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den franske naturforskaren Pierre Sonnerat (1748-1814).[4]
Smaragdbladfågel (Chloropsis sonnerati) är en sydostasiatisk fågel i familjen bladfåglar inom ordningen tättingar, den största i familjen.
Chim xanh lớn (danh pháp khoa học: Chloropsis sonnerati) là một loài chim thuộc họ Chim xanh (Chloropseidae).[1] Nó được phân biệt với chim xanh nhỏ (Chloropsis cyanopogon) bởi chiếc mỏ mạnh mẽ, cổ họng và vòng mắt màu vàng của con mái và thiếu một đường viền màu vàng cùng các mảng cổ họng màu đen được tìm thấy trong con trống c. cyanopogan.
Nó được tìm thấy ở Brunei, Indonesia, Malaysia, Myanma, Singapore, và Thái Lan. Môi trường sống tự nhiên của nó là vùng đất thấp khu rừng nhiệt đới hoặc cận nhiệt đới ẩm và rừng ngập mặn cận nhiệt đới hoặc nhiệt đới, chủ yếu là rừng cũ và rừng thứ sinh và các rìa rừng.
Nó di chuyển khá rõ ràng ở các tầng tán, nhảy giữa các nhánh cây và bay từ cây này sang cây khác. Nó thường ăn quả, nhưng cũng ăn côn trùng và động vật không xương sống nhỏ.
Chim xanh lớn (danh pháp khoa học: Chloropsis sonnerati) là một loài chim thuộc họ Chim xanh (Chloropseidae). Nó được phân biệt với chim xanh nhỏ (Chloropsis cyanopogon) bởi chiếc mỏ mạnh mẽ, cổ họng và vòng mắt màu vàng của con mái và thiếu một đường viền màu vàng cùng các mảng cổ họng màu đen được tìm thấy trong con trống c. cyanopogan.
オオコノハドリ (学名:Chloropsis sonnerati)は、スズメ目コノハドリ科に分類される鳥類の一種。
オオコノハドリ (学名:Chloropsis sonnerati)は、スズメ目コノハドリ科に分類される鳥類の一種。