Enicurus a zo ur genad e rummatadur an evned, krouet e 1822 gant an evnoniour izelvroat Coenraad Jacob Temminck (1778-1858).
Eizh spesad a ya d'ober ar genad :
O c'havout a reer holl en Azia ar Gevred.
Enicurus a zo ur genad e rummatadur an evned, krouet e 1822 gant an evnoniour izelvroat Coenraad Jacob Temminck (1778-1858).
Enicurus és un gènere d'ocells de la família dels muscicàpids (Muscicapidae).
Segons la Classificació del Congrés Ornitològic Internacional (versió 4.1, 2014) aquest gènere està format per 8 espècies:
Enicurus és un gènere d'ocells de la família dels muscicàpids (Muscicapidae).
The forktails are small insectivorous birds in the genus Enicurus. They were formerly in the thrush family, Turdidae, but are more often now treated as part of the Old World flycatcher family, Muscicapidae. Their name derives from their long forked tail.[1]
These are southeast Asian forest species principally associated with mountain forests and streams. Most nest in rock crevices, laying 2–4 eggs.
The genus contains the following eight species:[2]
The forktails are small insectivorous birds in the genus Enicurus. They were formerly in the thrush family, Turdidae, but are more often now treated as part of the Old World flycatcher family, Muscicapidae. Their name derives from their long forked tail.
These are southeast Asian forest species principally associated with mountain forests and streams. Most nest in rock crevices, laying 2–4 eggs.
La forkovostuloj esta malgrandaj insektomanĝantaj birdoj de la genro Enicurus. Ili estas de la familio de Muŝkaptuledoj (iam en Turdedoj). La popola nomo devenas el ties longo forkoforma vosto. Krome temas pri nigrablankaj birdoj ĝenerale kun nigraj supraj partoj kaj blankaj subaj partoj kaj fruntoj.
Ili estas specioj de arbaroj de sudorienta Azio ĉefe asociaj kun montarbaroj kaj ties torentoj. Plej parto nestumas en rokfendoj, kie la ino demetas 2-4 ovojn.
La forkovostuloj esta malgrandaj insektomanĝantaj birdoj de la genro Enicurus. Ili estas de la familio de Muŝkaptuledoj (iam en Turdedoj). La popola nomo devenas el ties longo forkoforma vosto. Krome temas pri nigrablankaj birdoj ĝenerale kun nigraj supraj partoj kaj blankaj subaj partoj kaj fruntoj.
Ili estas specioj de arbaroj de sudorienta Azio ĉefe asociaj kun montarbaroj kaj ties torentoj. Plej parto nestumas en rokfendoj, kie la ino demetas 2-4 ovojn.
Enicurus es un género de aves paseriformes perteneciente a la familia Muscicapidae.[1]
Contiene las siguientes especies:[1][2]
Enicurus es un género de aves paseriformes perteneciente a la familia Muscicapidae.
Haarapyrstöt (Enicurus) on sieppojen heimoon kuuluva lintusuku. Haarapyrstöjen sukuun kuuluu BirdLifen mukaan seitsemän lajia.
Haarapyrstöt (Enicurus) on sieppojen heimoon kuuluva lintusuku. Haarapyrstöjen sukuun kuuluu BirdLifen mukaan seitsemän lajia.
Enicurus est un genre d’oiseaux de la famille des Muscicapidae.
D'après la classification de référence (version 5.2, 2015) du Congrès ornithologique international (ordre phylogénique) :
Enicurus est un genre d’oiseaux de la famille des Muscicapidae.
Enicurus adalah sebuah genus dari burung insektivora kecil. Hewan-hewan tersebut merupakan spesies hutan Asia tenggara yang umumnya berkaitan dengan aliran sungai dan hutan pegunungan. Sebagian besar sarangnya dapat menampung 2–4 telur.
Genus tersebut terdiri dari delapan spesies:[1]
Enicurus adalah sebuah genus dari burung insektivora kecil. Hewan-hewan tersebut merupakan spesies hutan Asia tenggara yang umumnya berkaitan dengan aliran sungai dan hutan pegunungan. Sebagian besar sarangnya dapat menampung 2–4 telur.
Šakauodegės (lot. Enicurus) – musinukinių (Muscicapidae) šeimos paukščių gentis, kuriai priklauso maži vabzdžialesiai paukščiai. Gentis anksčiau buvo priskirta strazdinių (Turdidae) šeimai.
Turi ilgą skeltą uodegą. Paplitusios Pietryčių Azijoje, miškuose. Lizdą suka uolų plyšiuose. Deda 2-4 kiaušinius.
Gentyje yra 7 rūšys.
Šakauodegės (lot. Enicurus) – musinukinių (Muscicapidae) šeimos paukščių gentis, kuriai priklauso maži vabzdžialesiai paukščiai. Gentis anksčiau buvo priskirta strazdinių (Turdidae) šeimai.
Turi ilgą skeltą uodegą. Paplitusios Pietryčių Azijoje, miškuose. Lizdą suka uolų plyšiuose. Deda 2-4 kiaušinius.
Gentyje yra 7 rūšys.
Enicurus is een geslacht van zangvogels uit de familie Muscicapidae.
Het zijn allemaal zwart-wit gekleurde, slanke vogels die voorkomen langs kleine stromende wateren in het regenwoud. Qua formaat en gedrag lijken ze op de witte kwikstaart, ze behoren echter niet tot de familie van de kwikstaarten en piepers maar tot de vliegenvangers. Opvallend is dat ze allemaal een lange, diep gevorkte staart hebben en daarom in het Nederlands allemaal vorkstaart heten.
Het geslacht kent de volgende soorten:[1]
Enicurus is een geslacht van zangvogels uit de familie Muscicapidae.
Multimedia w Wikimedia Commons Enicurus – rodzaj ptaka z podrodziny kląskawek (Saxicolinae) w rodzinie muchołówkowatych (Muscicapidae).
Rodzaj obejmuje gatunki występujące w Azji[4].
Długość ciała 12–28 cm; masa ciała 11–53 g[5].
Do rodzaju należą następujące gatunki[8]:
Enicurus – rodzaj ptaka z podrodziny kląskawek (Saxicolinae) w rodzinie muchołówkowatych (Muscicapidae).
Enicurus é um género de aves da família Muscicapidae.
O grupo contém sete espécies, anteriormente classificadas no grupo dos turdíneos. Estas aves vivem em florestas montanhosas do Sudeste Asiático, geralmente próximo de rios. Caracterizam-se pela cauda relativamente longa e bifurcada.
Este género contém as seguintes espécies:
Klyvstjärtar (Enicurus) är ett litet släkte med tättingar som tidigare betraktades som trastar i familjen Turdidae, men som nu förs till familjen flugsnappare (Muscicapidae).[1]
Klyvstjärtar är små till medelstora fåglar med kontrastrik svartvit dräkt och långa klyvna stjärtar. Alla arter lever i olika grad nära rinnande vattendrag i skogsmiljöer i Sydasien och Sydostasien. De flesta häckar i klippskrevor och lägger 2-4 ägg.[2] Klyvstjärtarnas närmaste släktingar är visseltrastarna i Myophonus.[3][4]
Enligt Clements et al. 2018.[1]
Klyvstjärtar (Enicurus) är ett litet släkte med tättingar som tidigare betraktades som trastar i familjen Turdidae, men som nu förs till familjen flugsnappare (Muscicapidae).
Klyvstjärtar är små till medelstora fåglar med kontrastrik svartvit dräkt och långa klyvna stjärtar. Alla arter lever i olika grad nära rinnande vattendrag i skogsmiljöer i Sydasien och Sydostasien. De flesta häckar i klippskrevor och lägger 2-4 ägg. Klyvstjärtarnas närmaste släktingar är visseltrastarna i Myophonus.
Chích chòe nước là các loài chim nhỏ ăn sâu bọ thuộc chi Enicurus. Trước đây chúng được phân loại trong họ Hoét (Turdidae), nhưng hiện nay thông thường được coi là một phần của họ Đớp ruồi (Muscicapidae). Chúng có đuôi dài và chẻ hình cái nĩa.
Đây là các loài chim sống trong rừng ở khu vực Đông Nam Á, chủ yếu gắn liền với các cánh rừng và suối nước thuộc khu vực miền núi. Phần lớn các loài làm tổ trong các kẽ nứt của núi đá, đẻ từ 2 tới 4 trứng.
Chi này bao gồm các loài sau:[1]
_I-Haryana_IMG_8045.jpg){kind=small}
Bài viết liên quan đến Họ Đớp ruồi này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn. Chích chòe nước là các loài chim nhỏ ăn sâu bọ thuộc chi Enicurus. Trước đây chúng được phân loại trong họ Hoét (Turdidae), nhưng hiện nay thông thường được coi là một phần của họ Đớp ruồi (Muscicapidae). Chúng có đuôi dài và chẻ hình cái nĩa.
Đây là các loài chim sống trong rừng ở khu vực Đông Nam Á, chủ yếu gắn liền với các cánh rừng và suối nước thuộc khu vực miền núi. Phần lớn các loài làm tổ trong các kẽ nứt của núi đá, đẻ từ 2 tới 4 trứng.
Вилохвостки (лат. Enicurus) — род воробьиных птиц из семейства мухоловковых. Представители рода обитают в горных лесах Юго-Восточной Азии вблизи ручьёв и рек. Большинство видов строит гнёзда в расщелинах скал, в кладке 2—4 яйца.
Это заготовка статьи по орнитологии. Вы можете помочь проекту, дополнив её. Вилохвостки (лат. Enicurus) — род воробьиных птиц из семейства мухоловковых. Представители рода обитают в горных лесах Юго-Восточной Азии вблизи ручьёв и рек. Большинство видов строит гнёзда в расщелинах скал, в кладке 2—4 яйца.
