The native range of the Zebra Dove (Geopelia striata) extends from southern Burma through Malaysia to Sumatra and Java. It has been widely introduced elsewhere, however, and in some regions it is uncertain whether it is native or introduced (e.g., inBorneo, the Philippines, Bali, and Lombok). Apparently feral populations are well established in Thailand, Borneo, Sulawesi, the Moluccas, Tahiti, the Hawaiian Islands, St. Helena, Madagascar, and the Seychelles.
These slender, long-tailed doves are found in a range of open habitats with some bushes or trees, including dry woodland, scrubland, agricultural areas, gardens, and cities. Zebra Doves are generally restricted to lowlands, but occur up to 900 m on Sumatra.Their diet consists mainly of small seeds, with a small quantity of insects taken. They feed on the ground in pairs or small groups.
Zebra Doves are common throughout much of their range (very common on Sumatra). Most information on their biology and ecology has been gathered from introduced populations. They have sometimes been treated as conspecific (i.e., members of the same species) as the Peaceful Dove (G. placida) and the Barred Dove (G. maugei), but these three taxa (each of which has a distinct song), are now generally recognized as three distinct species.
Zebra Doves are popular cage and aviary birds, although they are not kept as widely as the related Diamond Dove.
(Baptista et al. 1997 and references therein)
La tortolita estriada[1] (Geopelia striata), tamién conocida como Tórtola Cebrita, ye una especie d'ave columbiforme de la familia de les palombos (Columbidae). Nun se conocen subespecies.
Alcuéntrase distribuyida pel Sur-Esti d'Asia, en Malasia, Sumatra, Bali, Borneo, Tahiti, Seixeles y Xava.
Trátase d'una pequeña tórtola qu'algama ente los 205 y los 215 mm de llargor, con un pesu entendíu ente los 50 y los 62 gramos. Ye bien llixeramente cimeru en tamañu y pesu a la so prima-hermana, la Tórtola Diamante (Geopelia cuneata) y como ella suel formar pareyes o pequeñes bandaes, alimentándose nel suelu de pequeñes granes, fueyes y yemes.
Nesta especie nun esiste dimorfismu sexual y, anque dellos autores indiquen que'l machu ye llixeramente mayor en tamañu que la fema o que la carúncula azul de los güeyos difier en dambos sexos; en realidá los criadores más esperimentaos afirmen que ye bien difícil conocer el sexu a la primer vista. Pa evitar errores ye recomendable allegar a un llaboratoriu y realizar una sexaje por ADN.
La tortolita estriada (Geopelia striata), tamién conocida como Tórtola Cebrita, ye una especie d'ave columbiforme de la familia de les palombos (Columbidae). Nun se conocen subespecies.
Alcuéntrase distribuyida pel Sur-Esti d'Asia, en Malasia, Sumatra, Bali, Borneo, Tahiti, Seixeles y Xava.
Trátase d'una pequeña tórtola qu'algama ente los 205 y los 215 mm de llargor, con un pesu entendíu ente los 50 y los 62 gramos. Ye bien llixeramente cimeru en tamañu y pesu a la so prima-hermana, la Tórtola Diamante (Geopelia cuneata) y como ella suel formar pareyes o pequeñes bandaes, alimentándose nel suelu de pequeñes granes, fueyes y yemes.
Nesta especie nun esiste dimorfismu sexual y, anque dellos autores indiquen que'l machu ye llixeramente mayor en tamañu que la fema o que la carúncula azul de los güeyos difier en dambos sexos; en realidá los criadores más esperimentaos afirmen que ye bien difícil conocer el sexu a la primer vista. Pa evitar errores ye recomendable allegar a un llaboratoriu y realizar una sexaje por ADN.
La tortoreta estriada[1] (Geopelia striata) és un ocell de la família dels colúmbids (Columbidae) que habita sabanes, boscos i terres de conreu del Sud-est Asiàtic, a Birmània, Tailàndia, Sumatra, Java, Bali, Filipines, Sulawesi i altres illes. S'ha introduït a diversos indrets, com ara les illes Hawaii.
La tortoreta estriada (Geopelia striata) és un ocell de la família dels colúmbids (Columbidae) que habita sabanes, boscos i terres de conreu del Sud-est Asiàtic, a Birmània, Tailàndia, Sumatra, Java, Bali, Filipines, Sulawesi i altres illes. S'ha introduït a diversos indrets, com ara les illes Hawaii.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Turtur resog (sy'n enw benywaidd; enw lluosog: turturod rhesog) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Geopelia striata; yr enw Saesneg arno yw Zebra dove. Mae'n perthyn i deulu'r Colomennod (Lladin: Columbidae) sydd yn urdd y Columbiformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn G. striata, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Asia.
Mae'r turtur resog yn perthyn i deulu'r Colomennod (Lladin: Columbidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Colomen Seland Newydd Hemiphaga novaeseelandiae Dodo Raphus cucullatus Turtur Streptopelia turtur Turtur alarus Streptopelia decipiens Turtur dorchgoch Streptopelia tranquebarica Turtur dorchog Streptopelia decaocto Turtur dorchog Jafa Streptopelia bitorquata Turtur dorwridog Streptopelia hypopyrrha Turtur ddaear blaen Columbina minuta Turtur ddaear gyffredin Columbina passerina Turtur y Galapagos Zenaida galapagoensisAderyn a rhywogaeth o adar yw Turtur resog (sy'n enw benywaidd; enw lluosog: turturod rhesog) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Geopelia striata; yr enw Saesneg arno yw Zebra dove. Mae'n perthyn i deulu'r Colomennod (Lladin: Columbidae) sydd yn urdd y Columbiformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn G. striata, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Asia.
Die Sperbertaube (Geopelia striata), sehr häufig auch Sperbertäubchen und gelegentlich auch Zebratäubchen genannt, ist eine Art der Taubenvögel. Sie kommt in Südostasien vor und gilt als in ihrem Bestand nicht gefährdet.
Das Sperbertäubchen erreicht eine Körperlänge von 21 bis 23 Zentimetern und wiegt fünfzig bis sechzig Gramm.[1] Es ist damit etwas größer als die Diamanttaube und außerdem etwas kompakter gebaut. Es existiert kein Geschlechtsdimorphismus. Tendenziell sind die Weibchen etwas zierlicher gebaut. Der Augenring ist beim Männchen etwas ausgeprägter und breiter.
Die Körperoberseite ist hell graubraun. Die Flügeldecken sind grau. Die Federn weisen schwarze Säume auf, so dass die Art an der Körperoberseite fein gesperbert ist. Die Sperberung findet sich auch an den Halsseiten, der Brust und den Flanken. Sie fehlt dagegen auf der Brustmitte, die graurosa ist. Der Schnabel ist an der Basis bläulich und endet mit einer graubraunen Spitze. Die Iris ist hellgrau. Die Augenringe sind bläulich. Die Füße sind fleischfarben.
Das Sperbertäubchen hat ein sehr großes Verbreitungsgebiet. Dieses reicht von Thailand, Burma und Malaysia über Singapur, Sumatra, Java, Bali, Lombok und Osttimor[2]. Die Art ist außerdem im nördlichen Laos, den Philippinen, Sulawesi, Salavar, Ambon, Borneo, Mauritius und den Seychellen eingeführt. Zu den Inseln, auf denen sich das Sperbertäubchen seit seiner Einführung stark ausgebreitet hat, zählen auch Hawaii und Tahiti. Die Art kommt in ihrem Verbreitungsgebiet gewöhnlich sehr zahlreich vor. Auf Java und Bali wurde die Sperbertaube aber in solchen Mengen für den Handel gefangen, dass sie dort mittlerweile selten ist.
Das Sperbertäubchen bewohnt offenes, mit Sträuchern und wenigen Bäumen bestandenes Gelände. Vielerorts hat sich diese Taubenart zu einem ausgesprochenen Kulturfolger entwickelt und kommt in Gärten, Parks und auf Plantagen vor. Es wird sehr zutraulich und sucht seine Nahrung häufig in großer Nähe zum Menschen.
Sperbertäubchen treten meist paarweise oder in kleinen Trupps auf. Dort wo reichlich Nahrung vorhanden ist, kann es auch zu größeren Ansammlungen kommen. Die Art frisst ausschließlich auf dem Boden. Die Nahrung besteht aus Sämereien. In geringem Maße werden auch Wirbellose gefressen.
Das Gelege besteht aus zwei weißen Eiern. Die Brutzeit beträgt 13 Tage. Die Jungvögel verlassen mit einem Alter von etwa 12 Tagen das Nest. Im Jugendgefieder sind die Federsäume noch nicht sehr ausgeprägt. Sie sind insgesamt etwas bräunlicher als die adulten Tauben. Die Entwicklung des Erwachsenengefieders ist mit etwa drei Monaten abgeschlossen.[3]
Die Sperbertaube ist nach der zur selben Gattung gehörenden Diamanttaube die häufigste Art der Indo-australischen Kleintauben, die in menschlicher Obhut gepflegt wird. Sie wurde bereits 1845 im Berliner Zoo gezeigt. Belegt ist eine Zucht im Jahre 1868 in Frankreich. Möglicherweise wurde aber bereits zuvor in den Niederlanden mit dieser Art gezüchtet.[4] Die Art wurde noch bis 1998 sehr häufig nach Europa importiert.[5]
Die Sperbertaube (Geopelia striata), sehr häufig auch Sperbertäubchen und gelegentlich auch Zebratäubchen genannt, ist eine Art der Taubenvögel. Sie kommt in Südostasien vor und gilt als in ihrem Bestand nicht gefährdet.
Perkutut utawa merbuk (Geopelia striata, familia Columbidae) ya iku manuk kang duwé ukuran kurang luwih 10 cm, warna wuluné blirik klawu rada ireng, cucuké cilik awarna ireng, lan sikile cendhak.[1]
Ciri Morfologis manuk perkutut:
Perkutut utawa merbuk (Geopelia striata, familia Columbidae) ya iku manuk kang duwé ukuran kurang luwih 10 cm, warna wuluné blirik klawu rada ireng, cucuké cilik awarna ireng, lan sikile cendhak.
Titiran (Geopelia striata, familia Columbidae) kaasup kana Manuk anu pangawakana leutik, warnana kulawu jeung loba dikukut ku sabab kaéndahan sorana.
Titiran (Geopelia striata, familia Columbidae) kaasup kana Manuk anu pangawakana leutik, warnana kulawu jeung loba dikukut ku sabab kaéndahan sorana.
Meureubôk (Geopelia striata, familia Columbidae) nakeuh saboh jeuneh cicém nyang ubit badan jih, meu wareuna keulabée ngon kayem that geu peulhara uleh ureueng nyang galak keu su cicém nyan nyang that ceudah.
Meureubôk (Geopelia striata, familia Columbidae) nakeuh saboh jeuneh cicém nyang ubit badan jih, meu wareuna keulabée ngon kayem that geu peulhara uleh ureueng nyang galak keu su cicém nyan nyang that ceudah.
The zebra dove (Geopelia striata), also known as the barred ground dove, or barred dove, is a species of bird of the dove family, Columbidae, native to Southeast Asia. They are small birds with a long tail, predominantly brownish-grey in colour with black-and-white barring. The species is known for its pleasant, soft, staccato cooing calls.
In 1743 the English naturalist George Edwards included a description and a picture of the zebra dove in his A Natural History of Uncommon Birds. His drawing was made from a live specimen at the home of admiral Charles Wager in Parsons Green near London. Edwards was told that the dove had been brought from the East Indies.[2] When in 1766 the Swedish naturalist Carl Linnaeus updated his Systema Naturae for the twelfth edition, he included the zebra dove and placed it with all the other pigeons in the genus Columba. Linnaeus included a brief description, coined the binomial name Columba striata and cited Edwards's work.[3] The specific name striata is from the Latin striatus meaning "striated".[4] The type locality has been restricted to the island of Java in Indonesia.[5] The species is now placed in the genus Geopelia that was introduced by the English naturalist William John Swainson in 1837.[6][7] The zebra dove is monotypic: no subspecies are recognised.[7]
The zebra dove is closely related to the peaceful dove of Australia and New Guinea and the barred dove of eastern Indonesia. These two were classified as subspecies of the zebra dove until recently and the names peaceful dove and barred dove were often applied to the whole species.
The birds are small and slender with a long, narrow tail. The upperparts are brownish-grey with black-and-white barring. The underparts are pinkish with black bars on the sides of the neck, breast and belly. The face is blue-grey with bare blue skin around the eyes. There are white tips to the tail feathers. Juveniles are duller and paler than the adults. They can also have brown feathers. Zebra doves are 20–23 centimetres in length with a wingspan of 24–26 cm.[8]
Their call is a series of soft, staccato cooing notes. In Thailand and Indonesia, the birds are popular as pets because of their calls and cooing competitions are held to find the bird with the best voice. In Indonesia this bird is called perkutut. In the Philippines they are known as batobatong katigbe ("pebbled katigbe") and kurokutok, onomatopoeic to their calls.[8] They are also known as tukmo in Filipino, a name also given to the spotted dove (Spilopelia chinensis) and other wild doves. In Malaysia this bird is called merbuk.
The native range of the species extends from Southern Thailand, Tenasserim, Peninsular Malaysia, and Singapore to the Indonesian islands of Sumatra and Java. It may also be native to Borneo, Bali, Lombok, Sumbawa, and the Philippine islands.[8]
The zebra dove is popular in captivity and many populations have appeared outside its native range due to birds escaping or being deliberately released. It can now be found in central Thailand, Laos, Borneo, Sulawesi, Hawaii (introduced in 1922), Tahiti (1950), New Caledonia, the Seychelles, the Chagos Archipelago (1960), Mauritius (before 1768), Réunion, and Saint Helena.
It inhabits scrub, farmland, and open country in lowland areas and is commonly seen in parks and gardens. Trapping for the cagebird industry has led to them becoming rare in parts of Indonesia but in most parts of its range it is common. Zebra doves are among the most abundant birds in some places such as Hawaii and the Seychelles.
In its native range the breeding season is from September to June. The males perform a courtship display where they bow and coo while raising and spreading the tail. Upon selection of a nesting site, the female will place herself there and will make guttural sounds to attract males to help build the nest. The nest is a simple platform of leaves and grass blades. It is built in a bush or tree or sometimes on the ground and sometimes on window ledges. One or two white eggs are laid and are incubated by both parents for 13 to 18 days. The young leave the nest within two weeks and can fly well after three weeks.[8]
The zebra dove feeds on small grass and weed seeds. They will also eat insects and other small invertebrates. They prefer to forage on bare ground, short grass or on roads, scurrying about with rodent-like movement. Unlike other doves, they forage alone, or in pairs. Their colouration camouflages them wonderfully when on the ground.[9]
The zebra dove (Geopelia striata), also known as the barred ground dove, or barred dove, is a species of bird of the dove family, Columbidae, native to Southeast Asia. They are small birds with a long tail, predominantly brownish-grey in colour with black-and-white barring. The species is known for its pleasant, soft, staccato cooing calls.
La Zebrokolombo, Geopelia striata, estas specio de birdo de la familio de Kolombedoj kiu estas loĝanto kaj disvastigata reproduktanto en Sudorienta Azio. Ĝi estas proksima parenco de la Pacema kolombo de Aŭstralio kaj Novgvineo kaj de la Striata kolombo de orienta Indonezio. Tiuj du estis iam klasigitaj kiel subspecioj de la Zebrokolombo ĝis antaŭ nelonge kaj ankaŭ la nomoj Pacema kolombo kaj Striata kolombo estis ofte uzata por la tuta specio.
La indiĝena teritorio de tiu ĉi specio ampleksiĝas el Suda Tajlando, Tenasserim kaj Duoninsula Malajzio ĝis la insuloj de Indonezio nome Sumatro, Javo, Balio kaj Lomboko. Ĝi povas loĝi indiĝene ankaŭ ĉe Filipinoj.
La Zebrokolombo estas popola kiel birdo en kaptiveco kaj multaj loĝantaroj aperis for de ties indiĝena teritorio pro birdoj eskapintaj aŭ laŭvole liberigitaj. Nuntempe oni povas trovi tiun specion loganta en centra Tajlando, Laoso, Borneo, Sulaveso, Havajo (enmetita en 1922), Tahitio (1950), Nov-Kaledonio, la Sejŝeloj, la insularo Ĉagoj (1960), Maŭricio (antaŭ 1768), Reunio kaj Saint Helena.
La Zebrokolombo loĝas en arbustejoj, farmoj kaj malferma kamparo en malaltaj areoj kaj estas komune vidata en parkoj kaj ĝardenoj. Ĉasado por kaĝobredado rarigis ilin en partoj de Indonezio, sed en plej parto de sia teritorio ĝi estas sufiĉe komuna. La Zebrokolombo estas inter la plej abundaj birdoj en kelkaj lokoj kiel Havajo kaj la Sejŝeloj.
Tiuj birdoj estas malgrandaj kaj maldikaj kun longa, mallarĝa vosto. La supraj partoj estas grizbrunaj kun nigroblanka striado. La subaj partoj estas rozkolorecaj kun multaj kaj proksima nigraj strioj en ambaŭ flankoj de la kolo, brusto kaj ventro. La vizaĝo estas blugriza kun nuda blua haŭtaĵo ĉirkaŭ la okuloj. Estas blankaj pintoj en la vostoplumoj. Junuloj estas pli senkoloraj kaj helaj ol la plenkreskuloj. La Zebrokolombo estas 20-23 centimetroj lonka kun enverguro de 24-26 cm.
Ties voĉo estas serio de mildaj, stakataj kuus. En Tajlando, tiu ĉi specio estas tiom popola kiel hejmbestoj pro sia voĉo kaj organizas konkurencon pri la plej bonkvalita voĉo.
La Zebrokolombo manĝas etajn herberojn kaj semojn. Ili manĝas ankaŭ insektojn kaj aliajn etajn senvertebrulojn. Ili preferas manĝi sur nuda grundo, malalta herbo aŭ eĉ ĉe ŝoseoj, ĉirkaŭkurantaj kun movo de ronĝuloj. Malkiel aliaj kolomboj, ili manĝas solaj aŭ en paroj. Ties koloraro kamuflas ilin akuratege ĉe la grundo. En Havajo kaj la Sejŝeloj ili venas ĝis hoteloj kaj restoracioj por manĝi panerojn ĉe eksteraj tabloj.
En ties indiĝena teritorio la reprodukta sezono estas el septembro ĝis junio. Maskloj realigas ceremonion de montrado por pariĝado kiel salutado per inklinado kaj montrado de la vosto. La nesto estas simpla platformo el folioj kaj herberoj. Ĝi estas konstruita en arbusto aŭ arbo aŭ foje surgrunde. La ino demetas unu aŭ du ovojn kiuj estas kovataj de ambaŭ gepatroj dum 13 aŭ 18 tagoj. La idoj elnestiĝas post du semajnoj kaj ekflugas rege post tri semajnoj.
La Zebrokolombo, Geopelia striata, estas specio de birdo de la familio de Kolombedoj kiu estas loĝanto kaj disvastigata reproduktanto en Sudorienta Azio. Ĝi estas proksima parenco de la Pacema kolombo de Aŭstralio kaj Novgvineo kaj de la Striata kolombo de orienta Indonezio. Tiuj du estis iam klasigitaj kiel subspecioj de la Zebrokolombo ĝis antaŭ nelonge kaj ankaŭ la nomoj Pacema kolombo kaj Striata kolombo estis ofte uzata por la tuta specio.
La tortolita estriada[1] (Geopelia striata), también conocida como tórtola cebrita, es una especie de ave columbiforme de la familia de las palomas (Columbidae). No se conocen subespecies.
Se encuentra distribuida por el sureste de Asia, en Malasia, Sumatra, Bali, Borneo, Tahití, Seychelles y Java.
Se trata de una pequeña tórtola que alcanza entre los 205 y los 215 mm de longitud, con un peso comprendido entre los 50 y los 62 gramos. Es muy ligeramente superior en tamaño y peso a su prima hermana, la tórtola diamante (Geopelia cuneata) y, como ella, suele formar parejas o pequeñas bandadas, alimentándose en el suelo de pequeñas semillas, hojas y yemas.
En esta especie no existe dimorfismo sexual y, aunque algunos autores indican que el macho es ligeramente mayor en tamaño que la hembra o que la carúncula azul de los ojos difiere en ambos sexos, en realidad los criadores más experimentados afirman que es muy difícil conocer el sexo a primera vista. Para evitar errores es recomendable acudir a un laboratorio y realizar una sexaje por ADN.
La tortolita estriada (Geopelia striata), también conocida como tórtola cebrita, es una especie de ave columbiforme de la familia de las palomas (Columbidae). No se conocen subespecies.
Se encuentra distribuida por el sureste de Asia, en Malasia, Sumatra, Bali, Borneo, Tahití, Seychelles y Java.
Se trata de una pequeña tórtola que alcanza entre los 205 y los 215 mm de longitud, con un peso comprendido entre los 50 y los 62 gramos. Es muy ligeramente superior en tamaño y peso a su prima hermana, la tórtola diamante (Geopelia cuneata) y, como ella, suele formar parejas o pequeñas bandadas, alimentándose en el suelo de pequeñas semillas, hojas y yemas.
En esta especie no existe dimorfismo sexual y, aunque algunos autores indican que el macho es ligeramente mayor en tamaño que la hembra o que la carúncula azul de los ojos difiere en ambos sexos, en realidad los criadores más experimentados afirman que es muy difícil conocer el sexo a primera vista. Para evitar errores es recomendable acudir a un laboratorio y realizar una sexaje por ADN.
Geopelia striata Geopelia generoko animalia da. Hegaztien barruko Columbidae familian sailkatua dago.
Geopelia striata Geopelia generoko animalia da. Hegaztien barruko Columbidae familian sailkatua dago.
Geopelia striata • Colombe zébrée, Colombine zébrée, Tourterelle striée
La Géopélie zébrée (Geopelia striata) est une espèce d'oiseaux de la famille des Columbidés.
La géopélie zébrée est une petite tourterelle d'une vingtaine de centimètres. Sa tête est gris bleu pâle. Le dessus du corps est gris brun clair. Toutes les plumes du cou aux sus-caudales sont marquées d'une mince ligne apicale noire qui donne l'aspect strié caractéristique de cette espèce. La gorge est bleu pâle. Cette coloration passe au rose vineux sur la poitrine et le ventre qui sont barrés de noir. La queue gris brun est longue. L'extrémité des rectrices externes sont blanches. Les rémiges sont rousses. Le bec est gris bleu, les yeux et les paupières bleu pâle et les pattes roses.
Son chant est constitué de roulades douces et monotones, appuyées sur la première syllabe et émises à intervalles brefs, parfois pendant un long moment.
Cette espèce est originaire d'Australie et des îles indo-malaises.[citation nécessaire] Elle a été introduite au XVIIe siècle aux Chagos, à Providence, à Rodrigues et à Maurice, où elle est appelée petite tourterelle, en provenance des îles de la Sonde et de Malaisie. Elle peuple également la Réunion, où elle est appelée tourterelle pays. Elle a en outre été introduite en Polynésie française dans les années 1950 où elle est devenue courante sur le littoral des îles de la Société.
« Tourterelles pays » à La Réunion
Geopelia striata • Colombe zébrée, Colombine zébrée, Tourterelle striée
La Géopélie zébrée (Geopelia striata) est une espèce d'oiseaux de la famille des Columbidés.
Perkutut jawa (Geopelia striata) adalah spesies burung dalam suku Columbidae, dari genus Geopelia. Burung ini merupakan jenis burung pemakan biji-bijian saja, akan tetapi tidak tertutup kemungkinan jika burung ini juga memakan serangga di habitat aslinya.
Perkutut jawa (sering kali di sebut dengan perkutut lokal) memiliki tubuh berukuran kecil (21 cm). Tubuh ramping, ekor panjang. Kepala abu-abu, leher dan bagian sisi bergaris halus, punggung coklat dengan tepi hitam. Bulu sisi terluar ekor kehitaman dengan ujung putih. Iris dan paruh abu-abu biru, kaki merah jambu tua. Hidup berpasangan atau kelompok kecil. Makan di permukaan tanah. Kadang berkumpul untuk minum di sumber air. Sarang berbentuk datar tipis dari ranting-ranting. Telur berwarna putih, jumlah 2 butir. Berbiak bulan Januari-September.
Suara perkutut jawa relatif kecil dan tipis jika di bandingkan dengan jenis perkutut thailand atau acapkali di sebut dengan perkutut bangkok.
Pada umumnya burung perkutut yang di pelihara sebagai klangengan (peliharaan) oleh kebanyakan penghobi biasanya di beri makan hanya berupa biji-bijian saja seperti milet putih, milet merah, jewawut, gabah berukuran kecil dan sedikit ketan hitam. Terkadang ada juga penghobi yang memberi pakan tambahan berupa canary seed, biji godem dan biji sawi serta pakan ekstra untuk kebutuhan mineral berupa tulang sotong.
Selain pemberian pakan seperti yang di sebutkan di atas, burung perkutut yang di pelihara di sangkar juga memerlukan penjemuran di bawah sinar matahari langsung untuk menjaga kesehatannya. Para penghobi biasanya menjemur perkutut kesayangannya di tiang kerekan dengan ketinggian sekitar 7 meter.
Perkutut jawa (Geopelia striata) adalah spesies burung dalam suku Columbidae, dari genus Geopelia. Burung ini merupakan jenis burung pemakan biji-bijian saja, akan tetapi tidak tertutup kemungkinan jika burung ini juga memakan serangga di habitat aslinya.
La tortora zebrata (Geopelia striata (Linnaeus, 1766)) è un uccello della famiglia Columbidae, nativo del sud-est asiatico.[1][2]
L'areale originario della specie comprende Brunei, Birmania, Cambogia, Thailandia, Malaysia, Indonesia, Singapore e Filippine.[1]
È stata introdotta nel Laos, nel Qatar, in Madagascar, nelle isole Mascarene (Réunion e Mauritius), nelle isole Seychelles, nel Territorio britannico dell'Oceano Indiano, nell'arcipelago di Sant'Elena, Ascensione e Tristan da Cunha, nella Polinesia francese e negli Stati Uniti.[1]
La tortora zebrata (Geopelia striata (Linnaeus, 1766)) è un uccello della famiglia Columbidae, nativo del sud-est asiatico.
Burung Merbuk Balam atau juga dikenali sebagai burung Merbuk Aman, merupakan salah satu daripada haiwan terlindung di Malaysia. Pemburuannya memerlukan lesen pemburuan. Nama sainsnya Geopelia striata. [1] Ia merupakan salah satu daripada spesies yang digambarkan oleh William Farquhar yang terdapat di Tanah Melayu. [2]
Burung Merbuk Balam ialah haiwan berdarah panas, mempunyai sayap dan tubuh yang diselubungi bulu pelepah. Burung Merbuk Balam mempunyai paruh tanpa gigi.
Jantung Burung Merbuk Balam terdiri daripada empat kamar seperti manusia. Kamar atas dikenali sebagai atrium, sementara kamar bawah dikenali sebagai ventrikel.
Sebagai burung, Burung Merbuk Balam membiak dengan cara bertelur. Telur yang dihasilkan mempunyai cangkerang keras di dalam sarang yang dibinanya.
Burung Merbuk Balam atau juga dikenali sebagai burung Merbuk Aman, merupakan salah satu daripada haiwan terlindung di Malaysia. Pemburuannya memerlukan lesen pemburuan. Nama sainsnya Geopelia striata. Ia merupakan salah satu daripada spesies yang digambarkan oleh William Farquhar yang terdapat di Tanah Melayu.
De zebraduif (Geopelia striata) is een oorspronkelijk uit Zuidoost-Azië, maar is elders op de wereld uitgezet en verwilderd en wordt ook veel als kooivogel gehouden.
Voorhoofd en keel zijn grijs, achterkant van het kopje is grijs-roze, de borst is iets meer rozerood. De vleugels zijn bruinachtig en hebben evenals de zijkant van het lijf zwarte dwarsstrepen. Zijn totale lengte van kop tot staartpunt is 22 - 23 centimeter. Het vrouwtje is iets kleiner.
De zebraduif komt oorspronkelijk voor op Malakka, de Soenda-eilanden Sumatra, Java (eiland), Bali (eiland) en Celebes en op de Filipijnen. Op Borneo komt de vogel mogelijk voor door het verwilderen van ontsnapte kooivogels in de jaren 1960.[2] Evenzo komen anno 2012 verwilderde populaties voor in het Brits Indische Oceaanterritorium, Frans Polynesië, Laos, Madagaskar, Mauritius, Qatar, Réunion, Sint-Helena (eiland), Ascension (eiland), Tristan da Cunha, de Seychellen en in de Verenigde Staten. Het leefgebied bestaat uit open landschappen met struikgewas, tuinen, plantsoenen en steden.
De zebraduif heeft een enorm groot verspreidingsgebied en daardoor alleen al is de kans op uitsterven uiterst gering. De grootte van de populatie is niet gekwantificeerd. Er is geen aanleiding te veronderstellen dat de soort in aantal achteruit gaat. Om deze redenen staat de zebraduif als niet bedreigd op de Rode Lijst van de IUCN.[1]
Bronnen, noten en/of referentiesDe zebraduif (Geopelia striata) is een oorspronkelijk uit Zuidoost-Azië, maar is elders op de wereld uitgezet en verwilderd en wordt ook veel als kooivogel gehouden.
Rola-zebrada (nome científico: Geopelia striata) é uma espécie de ave pertencente à família dos columbídeos.
A espécie ocorre na natureza do sul da Tailândia, Tenasserim, Malásia Peninsular e Cingapura às ilhas indonésias de Sumatra e Java. Também pode ser nativo de Bornéu, Bali, Lombok, Sumbawa e as ilhas Filipinas.
Seu nome popular em língua inglesa é "Zebra dove".
Rola-zebrada (nome científico: Geopelia striata) é uma espécie de ave pertencente à família dos columbídeos.
A espécie ocorre na natureza do sul da Tailândia, Tenasserim, Malásia Peninsular e Cingapura às ilhas indonésias de Sumatra e Java. Também pode ser nativo de Bornéu, Bali, Lombok, Sumbawa e as ilhas Filipinas.
Seu nome popular em língua inglesa é "Zebra dove".
Zebraduva[2] (Geopelia striata) är en liten duva med naturlig utbredning i Sydostasien men som etablerat frilevande populationer på en rad platser världen runt.[3]
Zebraduvan är en liten och slank duva med lång, smal stjärt. Kroppslängden är 20-23 cm och vingbredden 24-26 centimeter. Ovansidan är brungrå med svartvit bandning (därav namnet), medan undersidan är skäraktig med svarta band på sidan av hals, bröst och buk. Ansiktet är blågrått med bar blå hud kring ögat. På stjärten syns vita fjäderspetsar. Ungfågeln är mattare och blekare än den vuxna fågeln, ibland också brunare.
Zebraduvan låter höra en serie mjuka staccatotoner som gett den ett ljudhärmande namn på flera språk: perkutuk på indonesiska, kurokutok i Filippinerna och merbuk i Malaysia.[4]
Zebraduvan förekommer från södra Burma till Malackahalvön, Sumatra och Java.[5] Den förekommer även på Borneo, Bali, Lombok och i Filippinerna, men där råder det oklarhet huruvida populationerna är ursprungliga eller införda av människan.[5] Arten har etablerat frilevande populationer i Thailand, Laos, Kambodja, Qatar, Tahiti, Hawaiiöarna, Chagosöarna och Seychellerna samt på Sulawesi, Ambon i Moluckerna, Madagaskar, Réunion, Mauritius och Sankta Helena.[1][5]
Zebraduvan är nära släkt med billabongduvan i Australien och på Nya Guinea samt timorzebraduvan i östra Indonesien, så pass att de tidigare behandlades som en och samma art. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Zebraduvan hittas i buskmarker, jordbruksområden och öppet landskap i låglänta områden, även i parker och trädgårdar. Den lever av små gräs- och ogräsfrön, men kan också inta insekter och andra små ryggradslösa djur. Fågeln födosöker främst på bar mark, bland kort gräs eller på vägar där den rör sig runt likt en gnagare och kamoufleras av sin fjäderdräkt. Olikt många andra duvor ses den ensam eller i par.
I sitt ursprungliga utbredningsområde häckar arten från september till juni. Hanen uppvaktar honan genom att buga, kuttra och höja och breda ut stjärten. När honan valt boplats lockar hon dit en hane med gutturala läten för att få hjälp med bobygget. Boet är en enkel plattform av löv och gräs som placeras i en buske eller träd, på marken eller ibland i en fönstersmyg. Den lägger en eller två vita ägg som ruvas av båda föräldrar mellan 13 och 18 dagar. Ugnarna lämnar boet inom två veckor och kan flyga bra efter tre.[4]
I Thailand och Indonesien är zebraduvan populär som husdjur för dess läte, och det hålls ofta tävlingar för att utse duvan som låter bäst. Fångst för burfågelsindustrin har dock lett till att arten blivit sällsynt i delar av Indonesien. Internationella naturvårdsunionen IUCN bedömer dock att dess populationsutveckling i det hela är stabil och kategoriserar fågeln som livskraftig (LC).[1] Den beskrivs som vanligtvis vanligt förekommande, men fåtalig i Bali och på Java och ovanlig i Filippinerna och på Borneo.[6]
Zebraduva (Geopelia striata) är en liten duva med naturlig utbredning i Sydostasien men som etablerat frilevande populationer på en rad platser världen runt.
Geopelia striata là một loài chim trong họ Columbidae.[2] Đây là loài bản địa của Đông Nam Á.
Đây là loài bản địa loạt của các loài kéo dài từ miền Nam Thái Lan, Tenasserim, bán đảo Mã Lai và Singapore đến các đảo Sumatra, Java, Bali và Lombok Indonesia. Nó cũng có thể có nguồn gốc ở Philippines. Đây là loài phổ biến trong điều kiện nuôi nhốt và nhiều quần thể đã xuất hiện bên ngoài phạm vi gốc của nó do thoát ra hoặc sự cố ý phát hành. Nó có thể được tìm thấy ở miền trung Việt Nam, Thái Lan, Lào Campuchia, Borneo, Sulawesi, Hawaii (được du nhập năm 1922), Tahiti (1950), New Caledonia, Seychelles, quần đảo Chagos (1960), Mauritius (trước 1768), Réunion và Saint Helena. Nó sống ở xứ có cây bụi, đất nông nghiệp và xứ mở trong vùng đất thấp và thường gặp ở các công viên và vườn. Việc người ta đặt bẫy bắt làm chim cảnh đã khiến cho loài chim này trở nên hiếm hoi ở một số khu vực ở Indonesia, nhưng trong hầu hết khu vực phân bố, đây là loài phổ biến. Bồ câu vằn là một trong những loài chim phổ biến nhất ở một số nơi như Hawaii và Seychelles.
Đây là loài có kích thước nhỏ nhất trong họ hàng chim bồ câu. Loài chim này nhỏ và mảnh mai với một cái đuôi dài và hẹp. Trên lưng màu xám hơi nâu với các sọc ngang màu đen và trắng. Trên cổ có nhiều vằn xen kẻ. Phía dưới có màu hồng nhạt với các sọc màu đen ở hai bên ức, cổ và bụng. Khuôn mặt là màu xám xanh biển với da trần màu xanh biển quanh mắt. Loài bồ câu này dài 20–23 cm với chiều dài sải cánh dài 24–26 cm.
Geopelia striata là một loài chim trong họ Columbidae. Đây là loài bản địa của Đông Nam Á.
Geopelia striata (Linnaeus, 1766)
Охранный статусПолоса́тая го́рлица[1], или зе́бровая полоса́тая го́рлица[2] (лат. Geopelia striata) — птица семейства голубиных.
Спина и крылья горлицы коричневатые, низ светлый, «лицо», горло и верх шеи серые. По всему телу, кроме головы, развиты темные поперечные пестрины. Населяет открытые пространства с редкими растениями, культивированные ландшафты и пригородные сады. Часто гнездится в прибрежной растительности. Гнездо располагает на деревьях на небольшой высоте.
Распространена в Южной и Юго-Восточной Азии и на севере Австралии. В XIX веке была интродуцирована на Мадагаскар, Гавайские острова, остров Святой Елены, Реюньон, Маврикий, Сейшелы и в другие места, где прекрасно размножается.
Полоса́тая го́рлица, или зе́бровая полоса́тая го́рлица (лат. Geopelia striata) — птица семейства голубиных.
斑姬地鸠(学名:Geopelia striata)又名斑马鸠,为鸠鸽科姬地鸠属的一种,原生于东南亚,是一种小型的长尾鸟类。羽毛大多为灰棕色并局部伴有黑白相间的细条纹。本鸟也以其悦耳的鸣叫声著称。
本种原生分布于马来半岛、大巽他群岛至菲律宾群岛,包括泰国南部、缅甸德林达依省、马来西亚、新加坡、汶莱、菲律宾及印尼的苏门答腊岛、爪哇岛等。[1]
随着人类养殖、外放,本种被引入到世界各地,现在中印半岛的泰国中部、寮国及柬埔寨也有分布。其他引入地区包括毛里求斯(1768年以前引入)、夏威夷(1922年引入)、大溪地(1950年引入)、新喀里多尼亚、塞舌尔、查戈斯群岛(1960年引入)、留尼旺及圣赫勒拿等。[2][3][4]
本种一般生活于海拔900米以下的地区[1],包括灌木丛、田地、空旷的低地,甚至公园与花园都很常见。在印尼部分地区,由于捕鸟活动以致本种变得罕见,但在其它大多数的分布地则依然很常见。在夏威夷及塞舌尔,其种群数量相当可观。
本种体长20至23厘米,展翅长24到26厘米,头顶与背侧羽毛大多为灰棕色,腹侧中央羽毛泛粉红色,颈部两侧、胸部及腹部有黑白相间的细条纹,面部的绒毛为灰蓝色,眼白为淡蓝色,尾羽末端为白色。雏鸟的毛色一般比其父母来得暗淡。[3]
本种的鸣叫声为柔和、间断的咕咕声。在泰国及印尼常将本种养作宠物,作为鸣禽观赏,甚至为其举办鸣唱比赛。[2][3][4][5]
本种与分布于澳洲及新几内亚的戈氏姬地鸠(Geopelia placida)和分布于印尼东部小巽他群岛的帝汶姬地鸠(Geopelia maugeus)为近缘物种,三者曾因外观相似而被长期归类为同一物种。[6]
其它同属物种还有澳洲的珍珠斑鸠(Geopelia cuneata)及斑肩姬地鸠(Geopelia humeralis)。[6]
本种主要以禾本科等小型草本植物的种子为食,也会捕食昆虫及其他小型无脊椎动物。本种经常在地面上觅食,包括裸露的土地、低矮的草丛及柏油路,也会像啮齿类一般疾行,遇到危险会迅速飞走。不同与其它鸽类,本种经常单独或成对地觅食,偶尔也会组成小群。[2][7][3]
在原生地,本种的繁殖季节一般在9月到6月之间。雄鸟会展开求偶行动,包括鞠躬动作,发出咕咕声,坚起并展开尾羽、露出其白色末端。雌鸟在选择好筑巢地点后会待在那边,并以低沉的鸣叫声吸引雄性来帮忙筑巢。鸟巢一般简单地由叶片、干草组成。筑巢地点包括灌木丛、树上、地面上,偶尔也出现在窗缘上。[2]
雌鸟一般下一至两颗白色的蛋,双亲会一起孵蛋,约13至18天就可孵出雏鸟。雏鸟在出世2週后即可离巢,约在第3週时即可熟练地飞行。[2]
チョウショウバト(長嘯鳩[2]、Geopelia striata)は、ハト目ハト科の鳥類の1種で、東南アジアに自然分布する。英名は Zebra Dove であるが Barred Ground Dove の別名でも知られる。オーストラリアやニューギニア島のオーストラリアチョウショウバト (Geopelia placida) およびインドネシア東部のスンダチョウショウバト (Geopelia maugei) は近縁種となる。これら2種は最近までチョウショウバトの亜種として分類され、英名においてはよく Peaceful Dove や Barred Dove の名称がそれらの種すべてに用いられた。
自然分布域は、タイ南部、テナセリム、半島マレーシア、シンガポールから、インドネシアのスマトラ島、ジャワ島、バリ島、ロンボク島の島々にわたる。またフィリピンについても自然分布であるともされる。
チョウショウバトは飼育において人気があり、多くの個体群は、かご抜けもしくは意図的な放鳥のために、その自然分布域以外にも認められる。本種は現在、タイ中部、ラオス、ボルネオ島、スラウェシ島、ハワイ(1922年移入)、タヒチ島(1950年)、ニューカレドニア、セーシェル、チャゴス諸島(1960年)、モーリシャス(1768年以前)、レユニオン、セントヘレナでも見られる。
低地地域の低木地、農地、開けた土地に生息し、公園や庭園で一般的に見られる。愛玩鳥業による罠のため、本種はインドネシアの一部ではまれになっているが、本種はその分布域の大部分において普通種である。チョウショウバトはハワイやセーシェルなどいくつかの地域において最も多く生息する鳥の1種である。
小形の鳥であり、ほっそりとして細長い尾をもつ。上面は褐色みのある灰色で、黒と白の縞模様がある。下面は桃色みを帯び、頸、胸、腹の両側に黒い縞がある。顔は青灰色で目の周りに青い皮膚が裸出する。尾羽には白斑がある。幼鳥は成鳥より鈍色かつ淡色。全長20-23センチメートル、翼長24-26センチメートル。
鳴き声は柔らかく連続して、断続的にクークーという調子で鳴く。タイやインドネシアにおいては、その鳴き声のためにペットとして人気があり、鳴き合わせ競争が最も良い声をもつ個体を見つけるために開催されている。本種はインドネシアでは perkutut と呼ばれる。フィリピンでは batobatong katigbe (「石目模様のある Katigbe 」)および鳴き声の擬声語である kurokutok として知られる。またフィリピン語では tukmo として知られ、その名はまたカノコバト (Streptopelia chinensis) や他の野生のハト類につけられた名称として知られている。
チョウショウバトは小さな草や雑草の種子を食べる。また昆虫や他の小さな無脊椎動物を採食している。齧歯類のように素速く動き回って、裸地で、丈が短い草もしくは路上で採餌することを好む。他のハト類とは異なり、単独またはつがいで採餌する。本種の色彩は驚くほど地面に対して保護色となる。ハワイやセーシェルでは、ホテルやレストランさらに人家にも飛来して、屋外のテーブルの周りでパンの屑や小片を採食する。
自然分布域における繁殖期は9月から6月にかけてである。雄は求愛行動を行い、尾を上げて広げながらお辞儀する。巣は、葉や草の葉身の簡素な基台である。その巣は、茂みや木また時には地面に作られる。 1-2個の白い卵を産み、13-18日間雌雄により抱卵される。雛は2週間のうちに巣立ち、3週間後にはうまく飛べるようになる。
チョウショウバト(長嘯鳩、Geopelia striata)は、ハト目ハト科の鳥類の1種で、東南アジアに自然分布する。英名は Zebra Dove であるが Barred Ground Dove の別名でも知られる。オーストラリアやニューギニア島のオーストラリアチョウショウバト (Geopelia placida) およびインドネシア東部のスンダチョウショウバト (Geopelia maugei) は近縁種となる。これら2種は最近までチョウショウバトの亜種として分類され、英名においてはよく Peaceful Dove や Barred Dove の名称がそれらの種すべてに用いられた。