Rosentärna[2] (Sterna dougallii) är en vida spridd men lokalt förekommande fågel i familjen måsfåglar inom ordningen vadarfåglar.[3]
Rosentärnan är en liten till medelstor tärna, 33–36 centimeter lång och med vingspann ett på 67–76 centimeter. Arten kan förväxlas med silvertärna, fisktärna och kentsk tärna. Näbben är diagnostiskt svart med rött längst in, vilket breder ut sig under häckningssäsongen och är mer utbrett i underarterna i tropikerna och på södra halvklotet. Stjärtspröten är väldigt långa och böjliga och benen orangeröda.
Den är mer kortvingad och har snabbare vingslag än både fisktärna och silvertärna. Vingens ovansida är ljust grå och undersidan vit. I flykten är den därför väldigt ljus, som en liten kentsk tärna. Sommartid får vuxna fåglar en rosafärgad nyans på undersidan vilket gett fågeln dess namn.
Vintertid får rosentärnan en vit panna och näbben blir svart. Ungfåglar har ett fjälligt utseende likt unga kentska tärnor, men det svarta är mer utbrett på hjässan.
Rosentärnan är vida spridd i stora delar av världen, men samtidigt lokalt förekommande. Det finns fem underarter[4] med olika geografisk utbredning och något olika utseende, främst i fråga om näbbfärg.
Genetiskt står rosentärnan närmast vitpannad tärna (S. striata) och vidare svartnackad tärna (S. sumatrana).[5]
Med endast två fynd är rosentärnan en mycket sällsynt gäst i Sverige. Första gången sågs den utanför Kristinehamn i Värmland i juni 1949, därefter 65 år senare 2014 i östra Skåne.[6]
Arten häckar i kolonier i klippskrevor vid kuster och på öar, tillsammans med andra tärnarter, såsom silvertärna och fisktärna och utnyttjar dessas aggressiva försvar av bona. Själv är rosentärnan inte särskilt aggressiv. Äggen är ett till två (mer sällan tre) till antalet.
Precis som andra tärnor livnär sig rosentärnan genom att dyka efter fisk. Den är dock mycket mer havsbunden än många andra tärnor och besöker sötvattenslaguner utmed kusten enbart för att bada, inte för att fiska. Den dyker oftast direkt och inte i steg som silvertärnan, typiskt snett ner i vattnet. Under parningsritualen erbjuder hanen honan nyfångad fisk.
Olikt andra tärnor beter sig rosentärnan ibland som labbar och stjäl fisk från andra sjöfåglar, i brittiska häckningskolonier oftast från lunnefåglar. Detta ökar deras möjlighet att få tag i föda under dåligt väder när fisken simmar djupare utom räckhåll för dykande tärnor men fortfarande nåbart för lunnefåglar som dyker djupare.
Under 1800-talet jagades fågeln för sina stjärtfjädrar för hattdekorationer. Under senare tid har rosentärnan minskat i vissa områden på grund av konkurrens och predation av trutar. Av människan konstruerade bolådor har visat sig vara väldigt betydelsefulla för beståndet av rosentärna. Eftersom arten gärna häckar lite undanskymt har de villigt anammat bolådorna. Lådorna ger dem skydd från predatorer som gråtrut och har därför förbättrat överlevnaden för ungfåglarna. Vid en koloni på Coquet Island i Northumberland, England steg beståndet från 25 par 1997 till 92 par 2005 efter att bolådor introducerats.
I Storbritannien står rosentärnan under skyddet från Biodiversity Action Plan. I Kanada kategoriseras arten som hotad av The Canadian Wildlife Service. Amerikanska Department of Interior listar den nordöstra populationen av rosentärna som starkt hotad och den karibiska som hotad.[7] Globalt placeras rosentärnan i kategorin livskraftig av IUCN och betraktas därför inte som hotad.[1]
Artens vetenskapliga namn hedrar den skotska läkaren och samlaren Dr Peter McDougall (1777–1814).[8]
Rosentärna (Sterna dougallii) är en vida spridd men lokalt förekommande fågel i familjen måsfåglar inom ordningen vadarfåglar.