Perognathus Wied-Neuwied 1839

Perognathus a zo ur genad krignerien eus ar c'herentiad Heteromyidae, krouet e 1839 gant an naturour alaman Maximilian zu Wied-Neuwied (1782-1867).

Spesadoù

Nav spesad logod-godell a zo ennañ^[1] :

• Perognathus alticolus
• Perognathus amplus
• Perognathus fasciatus
• Perognathus flavescens
• Perognathus flavus
• Perognathus inornatus
• Perognathus longimembris
• Perognathus merriami
• Perognathus parvus.

Notennoù ha daveennoù

Perognathus és un gènere de rosegadors de la família dels heteròmids. Els representants d'aquests grups són animals petits, amb el pelatge sedós, la cua llarga i els peus petits en comparació amb els d'altres heteròmids. Tenen urpes llargues que fan servir per excavar caus i cercar llavors als substrats sorrencs. Se sap que roben llavors dels caus de rates cangur. Emmagatzemen les llavors que recullen a les grans bosses que tenen a les galtes. Són animals nocturns i prefereixen els hàbitats àrids.

Referències

Seiden-Taschenmäuse (Perognathus) sind eine Nagetier-Gattung in der Familie der Taschenmäuse mit neun Arten, die in Nordamerika sowie im Norden Mittelamerikas vorkommen. Bis in die 1970er Jahre zählten die Rauhaar-Taschenmäuse (Chaetodipus) als Untergattung der Seiden-Taschenmäuse. Beide Gattungen bilden die Unterfamilie Perognathinae.^[1]

Merkmale

Die Arten erreichen eine Kopf-Rumpf-Länge von 60 bis 90 mm, eine Schwanzlänge von 45 bis 100 mm sowie ein Gewicht von 7 bis 28 g. Wie der deutsche Name der Gattung andeutet besitzen die Tiere ein weiches seidiges Fell ohne Stacheln oder Borsten. Es hat oberseits eine gelbliche bis dunkelgraue Farbe, während die Unterseite hellbraun bis weiß ist. Bei Jungtieren kommt oft eine dunkelgraue Tönung vor. Wie bei anderen Taschennagern sind Backentaschen vorhanden.

Im Gegensatz zu den Kängururatten sind die hinteren Extremitäten nicht verlängert. Seiden-Taschenmäuse bewegen sich deshalb wie gewöhnliche Mäuse (Mus) und nicht springend vorwärts. Die Vorderpfoten sind mit kräftigen Krallen zum Graben ausgerüstet und die Sohlen der hinteren Füße sind behaart.

Lebensweise

Seiden-Taschenmäuse halten sich in ariden Gras- und Buschländern im Flachland sowie im Gebirge auf. Sie legen komplexe unterirdische Tunnelsysteme an, die aus mehreren Eingängen, Tunneln, Wohnkammern, Vorratsspeichern sowie Latrinen bestehen. Die Eingänge liegen meist geschützt im Wurzelbereich von Büschen und werden nach Benutzung verschlossen. Die Arten sind nachtaktiv und kommen nur sehr selten an die Erdoberfläche. Zum Beispiel bleibt die Großes-Becken-Taschenmaus von Dezember bis März im Bau. Die Tiere halten keinen Winterschlaf, sie können jedoch über längere Zeiträume erstarren (Torpor).

Diese Nagetiere fressen vorwiegend Samen, die im Bau gelagert werden. Weiterhin zählen gründe Pflanzenteile sowie Insekten und andere Kleintiere zur Nahrung. Die Tiere können ihren Flüssigkeitsbedarf mit fester Nahrung decken. Von der Kleinen Taschenmaus ist bekannt, dass sie Vorräte von Kängururatten plündert.^[2]

Mit Ausnahme von Weibchen mit Jungtieren bewohnt jedes Exemplar einen eigenen Bau. Die Reviere von Seiden-Taschenmäusen unterschiedlicher Geschlechter überlappen sich. Abhängig von Art und Verbreitungsgebiet kommen bei Weibchen ein oder mehrere Würfe pro Jahr vor, die aus 2 bis 7 Jungen bestehen. Die Geburt erfolgt nach 21 bis 27 Tagen Trächtigkeit. Bei einigen Populationen können Individuen, die im Frühjahr geboren werden, im Herbst eigene Nachkommen zeugen. Die meisten Seiden-Taschenmäuse werden nur etwas älter als ein Jahr und einzelne Exemplare können vier Jahre in der Natur leben. Labortiere der Kleinen Taschenmaus erreichte ein maximales Alter von 8,3 Jahren.

Arten und Verbreitung

Folgende Arten zählen zur Gattung:^[3][1]

• Weißohr-Taschenmaus (Perognathus alticola), lebt im Süden Kaliforniens.
• Arizona-Taschenmaus (Perognathus amplus), ist ein Endemit der Sonora-Wüste.
• Wyoming-Taschenmaus (Perognathus fasciatus), kommt in zentralen Regionen Nordamerikas vor.
• Flachland-Taschenmaus (Perognathus flavescens), bewohnt die Great Plains in den USA sowie in Nord-Mexiko.
• Seiden-Taschenmaus (Perognathus flavus), ist von South Dakota (USA) bis Mexiko-Stadt verbreitet.
• San-Joaquin-Taschenmaus (Perognathus inornatus), lebt in Zentral-Kalifornien.
• Kleine Taschenmaus (Perognathus longimembris), kommt im Südwesten der USA und Nordwesten Mexikos vor.
• Perognathus mollipilosus, kommt im Südwesten der USA vor; die Art wurde aufgrund molekularbiologischer Daten von der Großes-Becken-Taschenmaus (Perognathus parvus) abgegrenzt.^[3]
• Merriam-Taschenmaus (Perognathus merriami), kann im Süden der USA sowie im Nordosten Mexikos angetroffen werden.
• Großes-Becken-Taschenmaus (Perognathus parvus), bewohnt das Große Becken.

Status

Die IUCN listet die Weißohr-Taschenmaus als stark gefährdet (Endangered) und alle weiteren Arten als nicht gefährdet (Least Concern).^[4]

Literatur

• Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. 2 Bände. 6. Auflage. Johns Hopkins University Press, Baltimore MD u. a. 1999, S. 1322–1323, ISBN 0-8018-5789-9.

Einzelnachweise

1. ↑ ^{a b} Don E. Wilson, DeeAnn M. Reeder (Hrsg.): Mammal Species of the World. A taxonomic and geographic Reference. 3. Auflage. 2 Bände. Johns Hopkins University Press, Baltimore MD 2005, ISBN 0-8018-8221-4 (englisch, Perognathus).
2. ↑ Desert Thieves are Real Rats, by Abigail W. Leonard, Live Science
3. ↑ ^{a b} David J. Hafner: Subfamily Heteromyoninae, Genus Heteromys In: Don E. Wilson, T.E. Lacher, Jr., Russell A. Mittermeier (Herausgeber): Handbook of the Mammals of the World: Lagomorphs and Rodents 1. (HMW, Band 6) Lynx Edicions, Barcelona 2016, S. 195 ff. ISBN 978-84-941892-3-4.
4. ↑ Perognathus in der Roten Liste gefährdeter Arten der IUCN 2016. Abgerufen am 2. Oktober 2016.

Perognathus is a genus of pocket mouse. Like other members of their family they are more closely related to pocket gophers than to true mice.

Characteristics

The silky pocket mice are small animals with soft pelage, long tails, and small feet compared to other heteromyids. They have long claws which are used for digging burrows and sifting sandy substrates for seeds. They have also been found to steal seeds from kangaroo rats' dens.^[1] They store these seeds in large hairy external cheek pouches. They are nocturnal and are found in arid habitats. They are not true hibernators, but will go into torpor and stay in their burrows for extended periods of time.

Species

• Perognathus alticola — White-eared pocket mouse
• Perognathus amplus — Arizona pocket mouse
• Perognathus fasciatus — Olive-backed pocket mouse
• Perognathus flavescens — Plains pocket mouse
• Perognathus flavus — Silky pocket mouse
• Perognathus inornatus — San Joaquin pocket mouse, endemic to California.
• Perognathus longimembris — Little pocket mouse, native to Northwestern Mexico, California, and the Southwestern United States.
  • Perognathus longimembris pacificus — Pacific pocket mouse, an endangered species endemic to coastal Southern California.
• Perognathus merriami — Merriam's pocket mouse
• Perognathus parvus — Great Basin pocket mouse, native to the Great Basin region.

Sometimes members of the genus Chaetodipus are placed in Perognathus.

Footnotes

References

• Duff, A. and A. Lawson. 2004. Mammals of the World A Checklist. New Haven, Yale University Press.
• Nowak, Ronald M. 1999. Walker's Mammals of the World, 6th edition. Johns Hopkins University Press, 1936 pp. ISBN 0-8018-5789-9

Perognathus es un género de roedores llamados comúnmente ratones de abazones o ratones de bolsas, debido a las grandes cavidades que tienen en las mejillas, en las que almacenan y transportan su alimento. Los nombres comunes son compartidos con los roedores del género relacionado Chaetodipus.

Características

Son animales pequeños, con un pelaje sedoso, cola larga y pies pequeños, comparados con los de otros géneros de la familia Heteromyidae. Tienen garras largas, que usan para excavar madrigueras y buscar semillas en sustratos arenosos. Se sabe que roban semillas de las guaridas de las ratas canguro.^[1]​ Las semillas que recolectan las almacenan en grandes bolsas que poseen en las mejillas. Son nocturnos y prefieren los hábitats áridos. En realidad no hibernan, pero pueden entrar en “sopor” y quedarse en sus madrigueras por periodos prolongados.

Especies

Pertenecen a este género las siguientes especies:^[2]​

• Perognathus alticola - ratón de bolsas de orejas blancas.
• Perognathus amplus - ratón de bolsas de Arizona.
• Perognathus fasciatus - ratón de bolsas de espalda oliva.
• Perognathus flavescens - ratón de bolsas de las llanuras.
• Perognathus flavus - ratón de bolsas sedoso.
• Perognathus inornatus - ratón de bolsas de San Joaquín.
• Perognathus longimembris - ratón de bolsas pequeño.
• Perognathus merriami - ratón de bolsas de Merriam.
• Perognathus parvus - ratón de bolsas de la Gran Cuenca.

A veces, algunos miembros del género Chaetodipus son clasificados como Perognathus.

Referencias

• Duff, A. and A. Lawson. 2004. Mammals of the World A Checklist. New Haven, Yale University Press.
• Nowak, Ronald M. 1999. Walker's Mammals of the World, 6th edition. Johns Hopkins University Press, 1936 pp. ISBN 0-8018-5789-9

Perognathus Heteromyidae animalia familiako generoa da^[1], karraskarien barruan sailkatua.

Espezieak

• Perognathus alticolus
• Perognathus amplus
• Perognathus fasciatus
• Perognathus flavescens
• Perognathus flavus
• Perognathus inornatus
• Perognathus longimembris
• Perognathus merriami
• Perognathus parvus

Erreferentziak

Ikus, gainera

• Heteromyidae

Perognathus est un genre de rongeurs de la famille des Heteromyidae. Il comprend des souris à abajoues ou souris à poches^[1].

Le genre a été décrit pour la première fois en 1839 par Maximilian zu Wied-Neuwied (1782-1867), un prince allemand, naturaliste, ethnologue et explorateur.

Liste d'espèces

Selon Mammal Species of the World (version 3, 2005) (28 nov. 2012)^[2], ITIS (28 nov. 2012)^[3], Catalogue of Life (28 nov. 2012)^[4], NCBI (28 nov. 2012)^[5] :

• Perognathus alticola Rhoads, 1894
• Perognathus amplus Osgood, 1900
• Perognathus fasciatus Wied-Neuwied, 1839 - Souris à abajoues des Plaines^[6] ou Souris aux abajoues des plaines^[1], ou encore Souris à abajoues flavescente^[7]
• Perognathus flavescens Merriam, 1889
• Perognathus flavus Baird, 1855 - Souris-à-abajoue soyeuse^[8] ou Souris à poche soyeuse^[1]
• Perognathus inornatus Merriam, 1889
• Perognathus longimembris (Coues, 1875)
• Perognathus merriami J. A. Allen, 1892
• Perognathus parvus (Peale, 1848) - Souris à abajoues des pinèdes^[6] ou Souris aux abajoues des pinèdes^[1]

Selon Paleobiology Database (28 nov. 2012)^[9] :

Notes et références

Perognathus is een geslacht van zoogdieren uit de familie van de wangzakmuizen (Heteromyidae).

Soorten

• Perognathus alticolus Rhoads, 1894
• Perognathus amplus Osgood, 1900
• Perognathus fasciatus Wied-Neuwied, 1839 (Wyomingmuisgoffer)
• Perognathus flavescens Merriam, 1889
• Perognathus flavus Baird, 1855 (Zijdeharige muisgoffer)
• Perognathus inornatus Merriam, 1889
• Perognathus longimembris (Coues, 1875)
• Perognathus merriami J. A. Allen, 1892
• Perognathus parvus (Peale, 1848) (Kleine muisgoffer)

Szczuroskocznik^[6] (Perognathus) – rodzaj ssaka z podrodziny szczuroskoczników (Perognathinae) w rodzinie karłomyszowatych (Heteromyidae).

Zasięg występowania

Rodzaj obejmuje gatunki występujące w Stanach Zjednoczonych i Meksyku^[7].

Morfologia

Długość ciała (bez ogona) 53–78 mm, długość ogona 42–86 mm, długość ucha 6–8 mm, długość tylnej stopy 17–22 mm; masa ciała 5–24 g^[7].

Systematyka

Etymologia

• Perognathus: gr. πηρα pēra „kieszeń, torba”; γναθος gnathos „żuchwa”^[8].
• Cricetodipus: zbitka wyrazowa nazw rodzajów: Cricetus Leske, 1779 i Dipus Zimmermann, 1780^[9]. Gatunek typowy: Cricetodipus parvus Peale, 1848.
• Abromys: gr. αβρος abros „delikatny, miękki”; μυς mus, μυός muos „mysz”^[10]. Gatunek typowy: Abromys lordi J.E. Gray, 1868^[a].
• Otognosis: gr. ους ous, ωτος ōtos „ucho”; γνωσις gnōsis „dociekanie, badanie”^[11]. Gatunek typowy: Otognosis longimembris Coues, 1875.

Podział systematyczny

Do rodzaju należą następujące gatunki^[7][6][12]:

• Perognathus longimembris – szczuroskocznik drobny
• Perognathus inornatus – szczuroskocznik trawny
• Perognathus amplus – szczuroskocznik arizoński
• Perognathus flavus – szczuroskocznik jedwabisty
• Perognathus merriami – szczuroskocznik pastwiskowy
• Perognathus fasciatus – szczuroskocznik oliwkowogrzbiety
• Perognathus flavescens – szczuroskocznik piaskowy
• Perognathus parvus – szczuroskocznik samotny
• Perognathus mollipilosus – takson wyodrębniony ostatnio z P. parvus^[13]
• Perognathus alticolus – szczuroskocznik białouchy

Uwagi

Przypisy

Bibliografia

1. T.S. Palmer. Index Generum Mammalium: a List of the Genera and Families of Mammals. „North American Fauna”. 23, s. 1–984, 1904 (ang.).
2. D. Hafner: Family Heteromyidae (Pocket Mice, Kangaroo Mice and Kangaroo Rats). W: D.E. Wilson, T.E. Lacher, Jr & R.A. Mittermeier: Handbook of the Mammals of the World. Cz. 6: Lagomorphs and Rodents I. Barcelona: Lynx Edicions, 2016, s. 170–233. ISBN 978-84-941892-3-4. (ang.)

Perognathus é um gênero de roedores da família Heteromyidae.

Espécies

• Perognathus alticolus Rhoads, 1894
• Perognathus amplus Osgood, 1900
• Perognathus fasciatus Wied-Neuwied, 1839
• Perognathus flavescens Merriam, 1889
• Perognathus flavus Baird, 1855
• Perognathus inornatus Merriam, 1889
• Perognathus longimembris (Coues, 1875)
• Perognathus merriami J. A. Allen, 1892
• Perognathus parvus (Peale, 1848)

Referências

• PATTON, J. L. Family Heteromyidae. In: WILSON, D. E.; REEDER, D. M. (Eds.). Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference. 3. ed. Baltimore: Johns Hopkins University Press, 2005. v. 2, p. 844-858.

Fickspringmöss (Perognathus) är ett släkte i familjen påsmöss som förekommer i Nordamerika. Liksom andra medlemmar i familjen är de närmare släkt med kindpåsråttor än med äkta möss.

Utseende

Fickspringmöss är små gnagare med mjuk päls, små fötter och lång svans. De har långa klor som används för att gräva bon. Liksom andra påsmöss har de ett slags håriga påsar vid kinderna för att bära födan. Däremot är deras bakre extremiteter inte förlängda som hos känguruspringmöss. Deras gång liknar därför rörelsesättet av möss. Pälsen är på ryggen mörkgrå till smutsig gul och på buken vitaktig.^[1]

Individerna når en kroppslängd (huvud och bål) av 6 till 9 cm och en svanslängd av 4,5 till 10 cm. Vikten är bara 7 till 28 gram.^[1]

Ekologi

Fickspringmöss vistas i torra gräsmarker och halvöknar med några buskar. De hittas i låglandet och i låga bergstrakter.^[1] Individerna är aktiva på natten. Fickspringmöss håller ingen vinterdvala men de stannar tidvis i bon och faller i ett stelt tillstånd (torpor) som liknar letargi. Boet är ett komplext tunnelsystem med flera kamrar för lagring av föda eller för avföring. Födan utgörs främst av frön och andra växtdelar men de äter även insekter och andra smådjur.^[1] Det iakttogs att de även stjäl föda från känguruspringmöss.^[2]

Varje individ lever ensam i boet men reviren kan överlappas. Beroende på utbredningsområde parar sig honor en eller flera gångar per år och per kull föds 2 till 7 ungar. Dräktigheten varar 21 till 25 dagar. Livslängden i naturen är oftast lite över ett år och mycket sällan upp till fyra år. Med människans vård kan de leva åtta år.^[1]

Status och hot

Fickspringmöss hotas av landskapets omvandling till jordbruksmark och betesmarker.^[1] Populationer med begränsad utbredning är därför hotade i beståndet. IUCN listar Perognathus alticola som starkt hotad (EN) och alla andra arter som livskraftiga (LC).^[3]

Systematik och utbredning

Vanligen räknas 9 arter till släktet:^[3][4]

• Perognathus alticola, lever i sydvästra USA.
• Perognathus amplus, är endemisk för Sonoraöknen.
• Perognathus fasciatus, lever i Kanada och USA.
• Perognathus flavescens, finns i centrala USA och norra Mexiko.
• Kortsvansad fickspringmus (Perognathus flavus), centrala USA och Mexiko.
• Perognathus inornatus, förekommer i västra USA.
• Perognathus longimembris, i västra USA och västra Mexiko.
• Perognathus merriami, finns i centrala USA och östra Mexiko.
• Perognathus parvus, i nordvästra USA och sydvästra Kanada.

Ibland räknas vissa arter av släktet Chaetodipus till fickspringmöss.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 31 maj 2008.

Noter

1. ^ [a b c d e f] Nowak, R. M. (1999) s.1322/23 Google books
2. ^ Desert Thieves are Real Rats, by Abigail W. Leonard
3. ^ [a b] Perognathus på IUCN:s rödlista, läst 27 maj 2013.
4. ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Perognathus” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4

Tryckta källor

• Duff, A. and A. Lawson. 2004. Mammals of the World A Checklist. New Haven, Yale University Press.
• Nowak, Ronald M. 1999. Walker's Mammals of the World, 6th edition. Johns Hopkins University Press, 1936 pp. ISBN 0-8018-5789-9

• 1 Поширення
• 2 Морфологія
• 3 Життя
• 4 Джерела

Perognathus hay Chuột bìu má lông mềm là một chi động vật có vú trong họ Chuột kangaroo, bộ Gặm nhấm. Chi này được Wied-Neuwied miêu tả năm 1839.^[1] Loài điển hình của chi này là Perognathus fasciatus Wied-Neuwied, 1839.

Các loài

Chi này gồm các loài:

Chú thích

Tham khảo

• Dữ liệu liên quan tới Perognathus tại Wikispecies

Bài viết về một loài thuộc bộ Gặm nhấm này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.

• x
• t
• s

小囊鼠屬（白耳小囊鼠），哺乳綱、囓齒目、更格盧鼠科的一屬，而與小囊鼠屬（白耳小囊鼠）同科的動物尚有剛毛囊鼠屬（剛毛囊鼠）等之數種哺乳動物。

작은주머니생쥐속(Perognathus)은 주머니생쥐과에 속하는 설치류 속의 하나이다. 주머니생쥐류의 다른 종들처럼 생쥐보다 고퍼와 더 가깝다. 9종으로 이루어져 있다.^[1]

하위 종

계통 분류

2007년 하프너(Hafner) 등은 분자생물학과 형태학적 정보에 의해 다음과 같은 계통 분류군을 제안했다.^[2]

캥거루쥐속

애기캥거루생쥐속

주머니생쥐속

작은주머니생쥐속

거친털주머니생쥐속

각주