El ratpenat orellut brasiler (Micronycteris megalotis) és una espècie de ratpenat que viu a Sud-amèrica, a Colòmbia, Veneçuela, Guyana, Guaiana francesa, Surinam, l'Equador, Perú, el Brasil, Bolívia, Argentina, Paraguai i Trinitat i Tobago.[1]
El ratpenat orellut brasiler (Micronycteris megalotis) és una espècie de ratpenat que viu a Sud-amèrica, a Colòmbia, Veneçuela, Guyana, Guaiana francesa, Surinam, l'Equador, Perú, el Brasil, Bolívia, Argentina, Paraguai i Trinitat i Tobago.
Die Brasilianische Großohrfledermaus (Micronycteris megalotis) ist eine Fledermausart aus der Familie der Blattnasen (Phyllostomidae), welche in Zentral- und Südamerika beheimatet ist.
Der griechische Gattungsname Micronycteris bedeutet „kleine Fledermaus“, der lateinische Artname megalotis bezieht sich auf die großen Ohren.
Micronycteris megalotis ist eine kleine Fledermaus mit großen Ohren und einem kurzen spitzen Nasenblatt, welches typisch ist für die Familie der Blattnasen. Das Fell ist braun, wobei die Basis der etwa 10 mm langen Haare weiß ist. Der Daumen ist lang und zur Hälfte in die Flughaut eingebettet. Die Flügel selber sind relativ kurz und breit, was diese Art zu einem wendigen Flieger macht. Die Füße sind lang und schlank mit einem relativ langen Kalkar, welcher das Aufspannen der Schwanzflughaut unterstützt. Der Schwanz ist kurz und ragt nur mit der Spitze aus der Schwanzflughaut. Die Gesamtlänge von Micronycteris megalotis beträgt 55–65 mm, die Unterarmlänge 32–38 mm und das Gewicht 3,4–9,1 g. Die Ohren von Micronycteris megalotis sind wie bei ihren Schwesterarten M. hirsuta und M. minuta über ein schmales Band verbunden. Micronycteris megalotis ist kleiner als M. hirsuta (Unterarmlänge 40 mm). M. minuta hat im Gegensatz zu Micronycteris megalotis einen weißen Bauch, der Kalkar ist kürzer als der Fuß und das Band zwischen den Ohren weist eine tiefe Kerbe auf. Auch M. schmidtorum besitzt ein gekerbtes Band zwischen den Ohren und einen weißen Bauch. Der Bauch von Micronycteris megalotis ist braun, der Kalkar länger als der Fuß und das Band zwischen den Ohren besitzt nur eine leichte Kerbung. Andere Arten der Gattung Micronycteris besitzen kein Band zwischen den Ohren und sollten daher nicht mit Micronycteris megalotis zu verwechseln sein.
Die Brasilianische Großohrfledermaus ist weit verbreitet und kommt in unterschiedlichen Lebensräumen vor. Die Art ist wie die meisten Fledermäuse nachtaktiv und ernährt sich von Insekten und anderen Arthropoden. Dabei wird selten fliegende Beute ergattert, sondern die Arthropoden von der Blattoberfläche aufgesammelt. Es ist bekannt, dass Micronycteris megalotis sogar giftige Schmetterlinge der Gattung Parides aus der Familie der Ritterfalter zu sich nehmen kann. In Costa Rica besteht die Nahrung zum Ende der Regenzeit zu 70 % und während der Trockenzeit zu 30 % aus Käfern. Schmetterlinge machen bis zu 40 % der Nahrung aus. Berichten zufolge frisst Micronycteris megalotis gelegentlich auch Früchte von Ameisenbäumen (Cecropia), Feigen, Bananen, Kirschmyrten (Eugenia), Guava (Psidium guajava) und Nachtschattengewächsen wie Solanum paniculatum. Tagsüber hängt Micronycteris megalotis in hohlen Bäumen und Baumstämmen, in kleinen Höhlen und Felsspalten, in verlassenen Gebäuden, unter Brücken und in Tunneln. Den Hangplatz können sie dabei mit anderen Fledermausarten wie zum Beispiel Anoura caudifer, der Brillenblattnase (Carollia perspiciallata), Carollia subrufa, Chiroderma trinitatum, dem Gemeinen Vampir (Desmodus rotundus), dem Weißflügelvampir (Diaemus youngi), Glossophaga longirostris, Glossophaga soricina, Micronycteris minuta, dem Schwarzen Mausohr (Myotis nigricans), Natalus tumidirostris, Peropteryx kappleri, der Großen Lanzennase (Phyllostomus hastatus), Pteronotus parnellii, der Großen Sackflügelfledermaus (Saccopteryx bilineata) und der Fransenlippenfledermaus (Trachops cirrhosus) teilen. Meist hängen die Tiere zusammen mit bis zu 25 Artgenossen in einer Gruppe.
Die Brasilianische Großohrfledermaus kommt von Kolumbiens bis Brasilien und im nördlichen Argentinien vor. Die IUCN schätzt die Art dank ihrer weiten Verbreitung und dem Vorkommen in geschützten Gebieten als ungefährdet ein.[1]
Die Brasilianische Großohrfledermaus (Micronycteris megalotis) ist eine Fledermausart aus der Familie der Blattnasen (Phyllostomidae), welche in Zentral- und Südamerika beheimatet ist.
Der griechische Gattungsname Micronycteris bedeutet „kleine Fledermaus“, der lateinische Artname megalotis bezieht sich auf die großen Ohren.
The little big-eared bat (Micronycteris megalotis) is a bat species in the order Chiroptera and family Phyllostomidae.[2] It is from South and Central America particularly Colombia, Venezuela, Guyana, French Guiana, Brazil, Peru, Ecuador, Bolivia, Argentina, Paraguay, Suriname and Trinidad. Though its exact population is unknown, it is considered widespread and occurs in protected areas, although deforestation may be a minor threat, it is classified as Least Concern. It is found in multistratal evergreen forests and dry thorn forests and forages near streams and is found hollow trees, logs, caverns, or houses with groups up to twelve. The head and body length measures at 44 millimetres (1.7 in) for males and 45 millimetres (1.8 in) for females. Males usually weigh about 5 grams (0.18 oz) while females weigh 5.7 grams (0.20 oz).[3]
Micronycteris megalotis is considered a small bat for its genus, although the size varies slightly depending on geographical location.[2] It has large ears which are characteristic of its species.[2] It has a large nose pad that is generally twice as high as it is wide.[2] The head is elongated and eyes are small and black.[2] M. megalotis has short wings that are wide and are relatively short.[2] The wings are attached to the feet, which are long and slender.[2] Their short and wide wings allow for better maneuverability in their habitat.
M. megalotis has brown fur with white spots on its underbelly.[2] Color may vary though depending on the geographical region.[2] In juveniles, fur is slightly shorter in length (7 mm).[4] The fringe of fur on the inner border of the ear is dense and variable in length (3–6 mm), and also varies with the age of the bat.[4] M. megalotis has a small and slender skull, with a high forehead.[2] Teeth are relatively primitive; the upper incisors are large while the outer incisors are small.[2] The upper canines are heavy and dissimilar.[2] Premolars are approximately the same size and molars have W-shaped lophs.
The little big-eared bat feeds mostly on insects and possibly fruit, currently there is not enough data to determine if this species eats a large amount of fruit or to pinpoint what kind of fruit it eats.[5] Small beetles make up the majority of this bat’s diet, with grasshoppers, crickets, cockroaches, and katydids coming in second.[2][5][6][7] Diet of these bats may depend on the season.[5] Diet may also depend on the foraging habitat, but it usually eats noisy insects.[7] M. megalotis is an opportunistic feeder. Its stomach is relatively simple.[2] M. megalotis may alternate its diet between insects, fruit, nectar, and pollen, consuming the latter when insect populations are low.[6] M. megalotis is slow-flying and highly maneuverable and is also able to hover.[2] Although their food is mainly composed of flying insects and caught mid-flight, it can also find food while perched on vegetation.[2]
M. megalotis is widely distributed and can be found in many habitats including wet and dry areas, evergreen and deciduous forests, swamps, and clearings.[2] These bats occur throughout South America, Central America, and Mexico.[4] In its genus, Micronycteris, M. megalotis is thought to be the most widely distributed.[4] They occupy small caverns, crevices of rocky outcrops, spaces under bridges, tunnels, buildings, and houses.[2] At lower elevations, these bats may roost in hollow trees and logs.[2]
Currently, there are no records of causes of mortality.[2] It is speculated that habitat destruction may be a major concern for these bats, but there is no evidence for this.[2]
The little big-eared bat (Micronycteris megalotis) is a bat species in the order Chiroptera and family Phyllostomidae. It is from South and Central America particularly Colombia, Venezuela, Guyana, French Guiana, Brazil, Peru, Ecuador, Bolivia, Argentina, Paraguay, Suriname and Trinidad. Though its exact population is unknown, it is considered widespread and occurs in protected areas, although deforestation may be a minor threat, it is classified as Least Concern. It is found in multistratal evergreen forests and dry thorn forests and forages near streams and is found hollow trees, logs, caverns, or houses with groups up to twelve. The head and body length measures at 44 millimetres (1.7 in) for males and 45 millimetres (1.8 in) for females. Males usually weigh about 5 grams (0.18 oz) while females weigh 5.7 grams (0.20 oz).
El murciélago orejudo pequeño (Micronycteris megalotis)[2] es una especie de murciélago que habita en Sudamérica.
Se encuentra en Bolivia, Brasil, Colombia, Ecuador, la Guayana Francesa, Guyana, Paraguay, Perú, Surinam, Venezuela y Trinidad y Tobago.[1]
Datos: Q1831491
Multimedia: Category:Micronycteris megalotis
Especies: Micronycteris megalotis
El murciélago orejudo pequeño (Micronycteris megalotis) es una especie de murciélago que habita en Sudamérica.
Micronycteris megalotis Micronycteris generoko animalia da. Chiropteraren barruko Phyllostominae azpifamilia eta Phyllostomidae familian sailkatuta dago
Micronycteris megalotis Micronycteris generoko animalia da. Chiropteraren barruko Phyllostominae azpifamilia eta Phyllostomidae familian sailkatuta dago
Micronycteris megalotis (Gray, 1842) è un pipistrello della famiglia dei Fillostomidi diffuso in America meridionale.[1][2]
Pipistrello di piccole dimensioni, con la lunghezza totale tra 57 e 63 mm, la lunghezza dell'avambraccio tra 32,5 e 35 mm, la lunghezza della coda tra 12 e 16 mm, la lunghezza del piede tra 9 e 10 mm, la lunghezza delle orecchie tra 22 e 23 mm e un peso fino a 6,3 g.[3]
La pelliccia è lunga. Le parti dorsali sono marroni scure con la base dei peli bianca, mentre le parti ventrali sono brunastre. Il muso è allungato, la foglia nasale è ben sviluppata, lanceolata e con la porzione anteriore saldata al labbro superiore soltanto alla base, mentre sul labbro inferiore è presente un cuscinetto carnoso a forma di V. Le orecchie sono grandi, ovali, ricoperte di peli alla base del margine anteriore e unite sulla testa da una membrana poco sviluppata con un incavo centrale superficiale. Il trago è corto, triangolare e con un piccolo incavo alla base del margine posteriore. Le ali sono attaccate posteriormente alla base dei piedi. La coda è lunga circa la metà dell'ampio uropatagio. Il calcar è più lungo del piede. Il cariotipo è 2n=40 FNa=68.
Si rifugia all'interno di grotte, miniere, edifici, sotto i ponti, nei pozzi, canali d'irrigazione e nelle cavità degli alberi. Talvolta utilizza tane di grandi animali e ammassi rocciosi.
Si nutre di insetti come lepidotteri e coleotteri e nella stagione secca anche di frutta.
Femmine gravide sono state catturate sull'isola di Trinidad a marzo, mentre altre che allattavano sono state catturate ai primi di giugno. Danno alla luce un piccolo alla volta all'anno.
Questa specie è diffusa in Colombia, Venezuela, Guyana, Suriname, Guyana francese, Ecuador, Perù settentrionale ed orientale, tutto il Brasile eccetto gli stati più meridionali, Bolivia settentrionale e isola di Trinidad.
Vive nelle foreste sempreverdi, foreste secche spinose.
La IUCN Red List, considerato il vasto areale, la presenza in diverse aree protette e la popolazione presumibilmente numerosa, classifica M.megalotis come specie a rischio minimo (LC).[1]
Micronycteris megalotis (Gray, 1842) è un pipistrello della famiglia dei Fillostomidi diffuso in America meridionale.
Micronycteris megalotis is een zoogdier uit de familie van de bladneusvleermuizen van de Nieuwe Wereld (Phyllostomidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Gray in 1842.
Bronnen, noten en/of referenties
Karłogacek wielkouchy[3] (Micronycteris megalotis) – gatunek ssaka z rodziny liścionosowatych[4].
Występuje od buszu do tropikalnych lasów od południowo-zachodniego USA do Peru i Brazylii oraz na wyspach Trynidad i Tobago i na Grenadzie.
Karłogacek wielkouchy śpi w niewielkich grupkach w najróżniejszych kryjówkach. Nocą poluje w pobliżu drzew owocowych atakując lotem nurkowym powoli latające owady, takie jak żukowate. Zdarza mu się również atakować karaczany znajdujące się na ziemi. Ponadto żywi się również prawdopodobnie miąższem gujawy i bananów.
Samica wydaje na świat zazwyczaj 1 młode pomiędzy kwietniem a czerwcem.
Karłogacek wielkouchy (Micronycteris megalotis) – gatunek ssaka z rodziny liścionosowatych.
Micronycteris megalotis é uma espécie de morcego da família Phyllostomidae. Apesar de ser principalmente insetívoro, frutas podem compôr sua dieta. A observação de fêmeas lactantes de fevereiro a agosto dá brecha à possibilidade de existência de dois ciclos de procriação anuais por fêmea.[3]
Assim como os demais membros dessa família, apresenta uma folha nasal membranosa lanciforme, na extremidade do focinho. Trata-se de um morcego pequeno com orelhas grandes e arredondadas que são unidas por uma faixa de pele. Seus olhos são notavelmente pequenos. Apresenta membrana interfemoral bem desenvolvida, com a cauda perfurando-a. Os pelos da região dorsal são marrom-escuro.[3]
Possui envergadura de cerca de 21 cm, comprimento médio do antebraço de 3,35 cm e massa média de 6 g. Sua arcada dentária conta com 34 dentes, sendo 2 pares de incisivos superiores, 2 pares de incisivos inferiores, 1 par de caninos superiores, 1 par de caninos inferiores, 2 pares de pré-molares superiores, 3 pares de pré-molares inferiores, 3 pares de molares superiores e 3 pares de molares inferiores.[3]
Sua distribuição geográfica estende-se do México até o Brasil, com exceção do Rio Grande do Sul.[3] Assim, pode ser encontrada nos seguintes países: Paraguai, Bolívia, Brasil, Peru, Colômbia, Venezuela, Guiana, Suriname, Guiana Francesa e Trinidad e Tobago.[2]
Micronycteris megalotis é uma espécie de morcego da família Phyllostomidae. Apesar de ser principalmente insetívoro, frutas podem compôr sua dieta. A observação de fêmeas lactantes de fevereiro a agosto dá brecha à possibilidade de existência de dois ciclos de procriação anuais por fêmea.
Micronycteris megalotis[2][3] är en fladdermusart som först beskrevs av Gray 1842. Micronycteris megalotis ingår i släktet Micronycteris och familjen bladnäsor.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Artepitet i det vetenskapliga namnet betyder "stora öron".[6]
Denna fladdermus är liten med en absolut kroppslängd av 55 till 65 mm, inklusive en 11 till 17 mm lång svans. Den har 32 till 38 mm långa underarmar, 7 till 11 mm långa bakben och 18 till 23 mm långa avrundade öron. Vikten är 3,5 till 9 g. Pälsen på ovansidan bildas ofta av hår som är vitaktig nära roten och brun vid spetsen. Undersidan är vanligen enhetlig brun. Hos olika populationer kan olika färgvarianter förekomma. Ungefär 1/3 del av öronen vid huvudet är täckt med hår. Hudfliken på näsan (bladet) består av en större skiva samt ett spjutformigt utskott. Svansen är nästan helt inbäddad i den del av flygmembranen som ligger mellan bakbenen. Micronycteris megalotis har i överkäken på varje sida 2 framtänder, 1 hörntand, 2 premolarer och 3 molarer. I underkäken finns ytterligare en premolar på varje sida.[6]
Arten förekommer i norra Sydamerika fram till norra Argentina och sydöstra Brasilien. Den kan anpassa sig till olika habitat som fuktiga städsegröna skogar eller torra buskskogar.[1]
Individerna vilar i trädens håligheter, i bergssprickor eller i byggnader. Där bildas flockar med upp till 12 medlemmar. Micronycteris megalotis äter frukter och insekter.[1] Troligen hittar arten sina byten med hjälp av ekolokalisering. Honor har en eller två kullar per år. Ungarna föds vanligen kort före eller under regntiden.[6]
Wikispecies har information om Micronycteris megalotis.
Micronycteris megalotis är en fladdermusart som först beskrevs av Gray 1842. Micronycteris megalotis ingår i släktet Micronycteris och familjen bladnäsor. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
Artepitet i det vetenskapliga namnet betyder "stora öron".
Denna fladdermus är liten med en absolut kroppslängd av 55 till 65 mm, inklusive en 11 till 17 mm lång svans. Den har 32 till 38 mm långa underarmar, 7 till 11 mm långa bakben och 18 till 23 mm långa avrundade öron. Vikten är 3,5 till 9 g. Pälsen på ovansidan bildas ofta av hår som är vitaktig nära roten och brun vid spetsen. Undersidan är vanligen enhetlig brun. Hos olika populationer kan olika färgvarianter förekomma. Ungefär 1/3 del av öronen vid huvudet är täckt med hår. Hudfliken på näsan (bladet) består av en större skiva samt ett spjutformigt utskott. Svansen är nästan helt inbäddad i den del av flygmembranen som ligger mellan bakbenen. Micronycteris megalotis har i överkäken på varje sida 2 framtänder, 1 hörntand, 2 premolarer och 3 molarer. I underkäken finns ytterligare en premolar på varje sida.
Arten förekommer i norra Sydamerika fram till norra Argentina och sydöstra Brasilien. Den kan anpassa sig till olika habitat som fuktiga städsegröna skogar eller torra buskskogar.
Individerna vilar i trädens håligheter, i bergssprickor eller i byggnader. Där bildas flockar med upp till 12 medlemmar. Micronycteris megalotis äter frukter och insekter. Troligen hittar arten sina byten med hjälp av ekolokalisering. Honor har en eller två kullar per år. Ungarna föds vanligen kort före eller under regntiden.
Країни поширення: Болівія, Бразилія, Колумбія, Еквадор, Французька Гвіана, Гаяна, Парагвай, Перу, Суринам, Тринідад і Тобаго, Венесуела. Проживає як у вічнозелених лісах так і в сухих лісах.
Полює близько струмків. лаштує сідала в дуплах дерев, колодах, печерах, або будинках групами до дванадцяти особин. Споживає комах і плоди.
Вирубка лісів є проблемою, хоча це не вважається серйозною загрозою. Цей вид зустрічається в ряді природоохоронних територій по всьому ареалу.
Micronycteris megalotis là một loài động vật có vú trong họ Dơi mũi lá, bộ Dơi. Loài này được Gray mô tả năm 1842.[2]
Micronycteris megalotis là một loài động vật có vú trong họ Dơi mũi lá, bộ Dơi. Loài này được Gray mô tả năm 1842.
작은큰귀박쥐(Micronycteris megalotis)는 주걱박쥐과(신세계잎코박쥐류)에 속하는 박쥐의 일종이다.[2][3] 남아메리카와 중앙아메리카에서 발견되며, 특히 콜롬비아와 베네수엘라, 가이아나, 프랑스령 기아나, 브라질, 페루, 에콰도르, 볼리비아, 아르헨티나, 파라과이, 수리남 그리고 트리니다드에서 서식한다.
.jpg){kind=small}
