El ratpenat frugívor de l'Índia (Latidens salimalii) és una espècie de ratpenat de la família dels pteropòdids. És endèmic de l'extrem meridional de l'Índia. El seu hàbitat natural són coves situades a dins o prop de boscos perennes i plantacions de cafè o cardamom. Està amenaçat per la desforestació i la caça pels humans, que el fan servir per a la medicina tradicional.[1]
El ratpenat frugívor de l'Índia (Latidens salimalii) és una espècie de ratpenat de la família dels pteropòdids. És endèmic de l'extrem meridional de l'Índia. El seu hàbitat natural són coves situades a dins o prop de boscos perennes i plantacions de cafè o cardamom. Està amenaçat per la desforestació i la caça pels humans, que el fan servir per a la medicina tradicional.
Salim Ali's fruit bat (Latidens salimalii) is a rare megabat species in the monotypic genus Latidens. It was first collected by Angus Hutton, a planter and naturalist in the High Wavy Mountains in the Western Ghats of Theni district, Tamil Nadu in South India in 1948. It was initially misidentified as a short-nosed fruit bat (Cynopterus) but later identified by Kitti Thonglongya as a new species and was named after Indian ornithologist Salim Ali in 1972.
It is medium-sized and has no external tail. Ears are oval with rounded tips. The head is covered by blackish brown fur and the wing is light brown in colour and the underparts are light grey-brown with the brown wing membrane (Patagium) hairless. It has fifteen palatal ridges. The rostrum is long and narrow and the palate is very long especially postdental portion. Post orbital foramina are absent. Incisors 1 pair and peg like, cheek teeth brad. First premolars are very small and slightly exceeds the incisors in the crown area. Body length is 10 cm, hindfeet 0.8–1.5 cm, forearm 6.6 cm.[2]
It was observed that these bats eat fresh fruits of Elaeocarpus oblongus (Rudraksh or bead tree) and the figs Ficus glomerata (cluster fig), Ficus macrocarpa (Indian laurel fig) and Ficus beddomei (Thavital, a strangler fig).[3]
The first description of the bat was from a single specimen collected at an altitude of 750 meters in the High Wavy Mountains of the Annamalai Western Ghats, Theni district, Tamil Nadu, South India.
In 2002 the Indian government added the Wroughton's free-tailed bat (Otomops wroughtonii) and Salim Ali's fruit bat (Latidens salimalii) to Schedule I of the Wildlife Protection Act, affording these two species the highest level of protection. The other 112 species of bats in India were not affected.[4]
Salim Ali's fruit bat was listed as critically endangered in 1996, and has been considered an endangered species since 2004. It meets the criteria for this designation because of its small population size of fewer than 1,000 individuals. Additionally, it is experiencing population decline, with the population expected to contract by a further 20% by 2032 due to hunting for bushmeat, loss and degradation of caves, and deforestation.[1]
Salim Ali's fruit bat (Latidens salimalii) is a rare megabat species in the monotypic genus Latidens. It was first collected by Angus Hutton, a planter and naturalist in the High Wavy Mountains in the Western Ghats of Theni district, Tamil Nadu in South India in 1948. It was initially misidentified as a short-nosed fruit bat (Cynopterus) but later identified by Kitti Thonglongya as a new species and was named after Indian ornithologist Salim Ali in 1972.
Latidens salimalii Latidens generoko animalia da. Chiropteraren barruko Pteropodidae familian sailkatuta dago.
Latidens salimalii Latidens generoko animalia da. Chiropteraren barruko Pteropodidae familian sailkatuta dago.
Latidens salimalii est une espèce de chauves-souris. C'est la seule espèce du genre Latidens.
Il pipistrello di Salim Ali (Latidens salimalii Thonglongya, 1972) è un pipistrello appartenente alla famiglia degli Pteropodidi, unica specie del genere Latidens (Thonglongya, 1972), endemico dell'India meridionale.[1][2]
Il termine generico deriva dalla combinazione delle due parole latine lati-, largo e -dens, dente con riferimento alla particolare morfologia dei denti masticatori. Il termine specifico prende invece il nome dal famoso ornitologo indiano Sálim Ali.
Pipistrello di medie dimensioni, con lunghezza dell'avambraccio tra 59,1 e 70,9 mm, la lunghezza della testa e del corpo tra 102 e 109 mm e un peso fino a 69 g.[3]
Il cranio ha un rostro accorciato, il processo post-orbitale corto e l'assenza dei fori post-orbitali. Le creste temporali sono poco definite. La regione inter-orbitale e post-orbitale è relativamente ampia. Il palato è stretto anteriormente, per poi allargarsi all'altezza dei denti masticatori posteriori. Sono presenti su di esso 13 creste, delle quali le prime quattro sono continue, mentre le altre sono separate al centro. I denti masticatori superiori sono larghi e corti, particolarmente l'ultimo premolare.
Sono caratterizzati dalla seguente formula dentaria:
1 3 1 1 1 1 3 1 2 3 1 1 1 1 3 2 Totale: 26 1.Incisivi; 2.Canini; 3.Premolari; 4.Molari;La pelliccia è corta e soffice. Le parti dorsali sono bruno-nerastre, mentre la testa è simile ma leggermente brizzolata tra gli occhi e sulle guance. La regione anale, i fianchi e gli avambracci sono cosparsi di peli castani. Le parti ventrali sono simili al dorso ma con peli più corti e sparsi, particolarmente sul mento e sul collo. Il muso è corto e largo, con le narici tubulari e separate tra loro da un profondo solco. Le orecchie sono scure e con la punta arrotondata. Le membrane alari sono nerastre, mentre le dita sono più chiare nella parte ventrale. L'artigli sono color avorio. È privo di coda, mentre l'uropatagio è ridotto ad una sottile membrana lungo la parte interna degli arti inferiori.
Individui sono stati osservati all'interno di grotte durante il giorno.
Si nutre di frutti di Prunus ceylanicus, Eleocarpus oblongus, Eleocarpus serratus, Eleocarpus tuberculatus, Dichapetalum gelanioides e diverse specie native di Ficus.
Le femmine partoriscono probabilmente verso la fine di maggio e i primi giorni di giugno.
Questa specie è limitata a tre località dell'India meridionale: nella Periyar Tiger Reserve, nello stato del Kerala, nelle High Wavy Mountains e nelle Anamalai Hills[4], entrambe nello stato del Tamil Nadu.
Vive nelle foreste sempreverdi montane e nelle piantagioni di Caffè e Cardamomo tra gli 800 e i 1.100 metri di altitudine.[1]
La IUCN Red List, considerato l'Areale ristretto, la popolazione frammentata e il continuo degrado del proprio habitat, classifica L. salimalii come specie in pericolo (EN).[1]
Il pipistrello di Salim Ali (Latidens salimalii Thonglongya, 1972) è un pipistrello appartenente alla famiglia degli Pteropodidi, unica specie del genere Latidens (Thonglongya, 1972), endemico dell'India meridionale.
De Indische roezet (Latidens salimalii) is een vleermuis uit de familie der vleerhonden (Pteropodidae). Het is een zeer zeldzame vleerhond uit het monotypische geslacht Latidens. Hij is vernoemd naar de Indiase ornitholoog en natuurbeschermer Salim Ali en heet in het Engels Salim Ali's fruit bat.
De Indische roezet is een middelgrote vleerhond zonder duidelijke staart. Voor de ontdekking in 1972 werd het dier gedetermineerd als een soort kortneusvleerhond (Cynopterus). De oren zijn ovaal, de kop is overdekt met een bruinzwarte vacht. De vleugels zijn lichtbruin van kleur en van onder is deze roezet grijsbruin. Het dier heeft een spitse snuit en vooral het gebit en de monddelen zijn karakteristiek.[2]
De Indische roezet werd al in 1948 verzameld in Zuid-India maar pas in 1972 als andere soort ontdekt door de Indiase ornitholoog Salim Ali en daarna door Thonglongya beschreven.[3]
De Indische roezet is een vleerhond die in grotten verblijft en zeer gevoelig is voor verstoring. Het dier leeft in altijd groenblijvende bergwouden en in koffieplantages en foerageert op vijgen en verse vruchten van de Elaeocarpus oblongus (Elaeocarpaceae).
Het is een zeer zeldzame en kwetsbare soort vleerhond die bedreigd wordt door jacht (het dier speelt een rol bij de bereiding van traditionele medicijnen), verstoring en vernietiging van het leefgebied en staat daarom als bedreigd op op de Rode Lijst van de IUCN.[1]
Bronnen, noten en/of referentiesDe Indische roezet (Latidens salimalii) is een vleermuis uit de familie der vleerhonden (Pteropodidae). Het is een zeer zeldzame vleerhond uit het monotypische geslacht Latidens. Hij is vernoemd naar de Indiase ornitholoog en natuurbeschermer Salim Ali en heet in het Engels Salim Ali's fruit bat.
Latidens salimalii é uma espécie de morcego da família Pteropodidae. Endêmica da Índia, onde é conhecida de apenas duas localidades: uma na Reserva de Tigres Periyar em Kerala, e outra na Reserva de Tigres Kalakkad-Mundunthurai, Kardana Coffee Estate, Megamalai, High Wavy Mountains em Tamil Nadu.
Latidens salimalii é uma espécie de morcego da família Pteropodidae. Endêmica da Índia, onde é conhecida de apenas duas localidades: uma na Reserva de Tigres Periyar em Kerala, e outra na Reserva de Tigres Kalakkad-Mundunthurai, Kardana Coffee Estate, Megamalai, High Wavy Mountains em Tamil Nadu.
Latidens salimalii[2][3][4][5] är en däggdjursart som beskrevs av Kitti Thonglongya 1972. Latidens salimalii är ensam i släktet Latidens som ingår i familjen flyghundar.[6][7] Inga underarter finns listade.[6]
Denna flyghund beskrevs efter en enda individ som fångades 1948 och fram till 1990-talet hittades inga fler exemplar.[8] Första antogs att individen tillhörde en redan beskriven art av släktet Cynopterus men 1972 upptäcktes att den utgör en dittills okänd art. Artepitet hedrar den indiska ornitologen Salim Ali.[9]
Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 10 till 11 cm och saknar svans. Underarmarnas längd som bestämmer djurets vingspann är 6,5 till 7 cm. Pälsen är huvudsakligen brun till svartbrun, på ryggen mera gråbrun. Öronen är bara glest täckt med hår och svarta. Hannarnas penisben är större än hos närbesläktade flyghundar. Latidens salimalii har även en avvikande tanduppsättning med fyra premolarer och fem molarer.[8]
Utbredningsområdet är en bergstrakt i sydvästra Indien. Arten vistas där mellan 800 och 1100 meter över havet. Habitatet utgörs av städsegröna skogar och av odlingsmark med träd.[1]
Flyghunden äter frukter, till exempel fikon.[1] Flera individer hittades nära en grotta men det är oklart om de vilar i grottor.[8]
Djuret jagas för vissa kroppsdelars skull som används i den traditionella asiatiska medicinen. Flyghunden hotas även av skogsavverkningar och av trädfällning i jordbruksområden. IUCN kategoriserar arten globalt som starkt hotad.[1]
Wikimedia Commons har media som rör Latidens salimalii.
Wikispecies har information om Latidens salimalii.
Latidens salimalii är en däggdjursart som beskrevs av Kitti Thonglongya 1972. Latidens salimalii är ensam i släktet Latidens som ingår i familjen flyghundar. Inga underarter finns listade.
Denna flyghund beskrevs efter en enda individ som fångades 1948 och fram till 1990-talet hittades inga fler exemplar. Första antogs att individen tillhörde en redan beskriven art av släktet Cynopterus men 1972 upptäcktes att den utgör en dittills okänd art. Artepitet hedrar den indiska ornitologen Salim Ali.
Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 10 till 11 cm och saknar svans. Underarmarnas längd som bestämmer djurets vingspann är 6,5 till 7 cm. Pälsen är huvudsakligen brun till svartbrun, på ryggen mera gråbrun. Öronen är bara glest täckt med hår och svarta. Hannarnas penisben är större än hos närbesläktade flyghundar. Latidens salimalii har även en avvikande tanduppsättning med fyra premolarer och fem molarer.
Utbredningsområdet är en bergstrakt i sydvästra Indien. Arten vistas där mellan 800 och 1100 meter över havet. Habitatet utgörs av städsegröna skogar och av odlingsmark med träd.
Flyghunden äter frukter, till exempel fikon. Flera individer hittades nära en grotta men det är oklart om de vilar i grottor.
Djuret jagas för vissa kroppsdelars skull som används i den traditionella asiatiska medicinen. Flyghunden hotas även av skogsavverkningar och av trädfällning i jordbruksområden. IUCN kategoriserar arten globalt som starkt hotad.
Latidens salimalii — вид рукокрилих з монотипного роду Latidens, родини Криланових, що мешкає Індії (в штатах Керала, Таміл Наду).
Морфометрія. Довжина передпліччя єдиного екземпляра: 67,5 мм.
Опис. Середніх розмірів крилановий, зовні нагадує Cynopterus, але без хвоста. Хутро голови темно-коричневе з світло-сіруватими основами волосся, темніше ніж на інших частинах тіла. Хутро спини світло-коричневе, густе і довге, 5 мм на середній лінії спини. Хутро низу, включаючи щоки та горло коротше і тонше, світло-сіро-коричневого кольору.
Він був записаний з висоти 800 м до 1100 м над рівнем моря. Цей печерний житель дуже чутливий до порушення середовища проживання. Зустрічається в гірських вічнозелених лісах і кавових / кардамонових насадженнях.
Latidens salimalii — вид рукокрилих з монотипного роду Latidens, родини Криланових, що мешкає Індії (в штатах Керала, Таміл Наду).
Latidens salimalii là một loài động vật có vú trong họ Dơi quạ, bộ Dơi. Loài này được Thonglongya mô tả năm 1972.[2]
Phương tiện liên quan tới Latidens salimalii tại Wikimedia Commons
Bài viết họ Dơi quạ này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn. Latidens salimalii là một loài động vật có vú trong họ Dơi quạ, bộ Dơi. Loài này được Thonglongya mô tả năm 1972.
偏齒果蝠（學名：Latidens salimalii），哺乳綱、翼手目、狐蝠科的一單屬種。而與偏齒果蝠同科的動物尚有無尾果蝠屬無尾果蝠、小狐蝠屬、錘頭果蝠、多尖齒果蝠屬等之數種哺乳動物。
偏齒果蝠（學名：Latidens salimalii），哺乳綱、翼手目、狐蝠科的一單屬種。而與偏齒果蝠同科的動物尚有無尾果蝠屬無尾果蝠、小狐蝠屬、錘頭果蝠、多尖齒果蝠屬等之數種哺乳動物。
.jpg){kind=small}
偏齒果蝠是一個與蝙蝠相關的小作品。你可以通过編輯或修訂擴充其內容。
살림알리과일박쥐(Latidens salimalii)는 큰박쥐과에 속하는 박쥐의 일종이다. 살림알리과일박쥐속(Latidens)의 유일종이다. 1948년 남인도 타밀나두 주 떼니 구 서고츠 산맥의 메가말라이에서 박물학자 휴튼(Angus Hutton)이 처음 표본을 수집했다. 초기에는 짧은코과일박쥐(Cynopterus)의 일종으로 잘못 분류했지만, 나중에 통롱야(Kitti Thonglongya)가 별도의 신종으로 기술했고, 그 이후 1972년에 인도인 조류학자 살림 알리(Salim Ali)의 이름을 따서 명명했다. 국제 자연 보전 연맹(IUCN)이 멸종위기종으로 분류하고 있다.[2]
중간 크기의 박쥐로 바깥으로 드러난 꼬리가 없으며, 귀는 타원형으로 가장자리가 둥글다. 머리는 거무스레한 갈색, 날개는 연한 갈색, 하체는 연한 회색-갈색을 띠며 갈색 날개 비막은 털이 없다.
살림알리과일박쥐(Latidens salimalii)는 큰박쥐과에 속하는 박쥐의 일종이다. 살림알리과일박쥐속(Latidens)의 유일종이다. 1948년 남인도 타밀나두 주 떼니 구 서고츠 산맥의 메가말라이에서 박물학자 휴튼(Angus Hutton)이 처음 표본을 수집했다. 초기에는 짧은코과일박쥐(Cynopterus)의 일종으로 잘못 분류했지만, 나중에 통롱야(Kitti Thonglongya)가 별도의 신종으로 기술했고, 그 이후 1972년에 인도인 조류학자 살림 알리(Salim Ali)의 이름을 따서 명명했다. 국제 자연 보전 연맹(IUCN)이 멸종위기종으로 분류하고 있다.
