noms dans le fil d’Ariane
Tungmaskar (Pentastomida) är efter nyare forskningar en klass eller en underklass i understammen kräftdjur med cirka 100 arter. Men denna systematiska indelning är fortfarande omdebatterad.
Det är det parasitiska levnadssättet, som gett dessa djur en masklik, ringlad kropp. Mundelar saknas hos det fullt utvecklade djuret helt. De fyra i munnens närhet befintliga hakarna tyder man som rudimentära rester efter lika många ben. Särskilda andnings- och blodomloppsorgan saknas. Hannarna är mycket mindre än honorna.
Den vanliga tungmasken (Linguatula serrata ?) lever i könsmoget tillstånd i hundens, vargens, hästens eller undantagsvis, även i människans näshåla och pannhåligheter. En fullväxt hona innehåller omkring 1/2 miljoner ägg. Dessa blir utstötta av värden genom nysningar ur näshålan samt kan komma i beröring med växter och andra näringsämnen. Med dessa införs de i harens, kaninens, fårets, nötkreaturens, hästens eller (mera sällan) i människans tarmkanal. Maskens larver som under tiden utvecklat sig, genomborrar tarmens väggar för att komma in i levern eller lungan. Där omges det unga djuret med en kapsel samt undergår en del förändringar och på samma sätt som insekternas larver även hudömsningar. Först efter flera månaders förlopp har det uppnått ett sådant utvecklingstillstånd, att det är redo för en vandring. Djuret genombryter kapseln och genomborrar levern och kommer in i kroppshåligheterna samt når bronkerna eller tarmen och glider slutligen ut ur kroppen.
Har värden ett större antal av dessa djur i kroppen kan det leda till värdens död. Infektionen av hundens och andra djurs näshålighet sker antingen genom direkt upptagande av dessa larver eller genom förtärandet av den infekterade lungan eller levern. Larverna kan i dessa djurs näshåla utvecklas till könsmogna djur, men i annat fall går de under. På detta sätt dör, som hos många andra parasitiska djurformer, tusentals ägg och larver. Det krävs flera lyckliga omständigheter, för att några få individer ska uppnå könsmogen ålder.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.Tungmaskar (Pentastomida) är efter nyare forskningar en klass eller en underklass i understammen kräftdjur med cirka 100 arter. Men denna systematiska indelning är fortfarande omdebatterad.
Det är det parasitiska levnadssättet, som gett dessa djur en masklik, ringlad kropp. Mundelar saknas hos det fullt utvecklade djuret helt. De fyra i munnens närhet befintliga hakarna tyder man som rudimentära rester efter lika många ben. Särskilda andnings- och blodomloppsorgan saknas. Hannarna är mycket mindre än honorna.
Den vanliga tungmasken (Linguatula serrata ?) lever i könsmoget tillstånd i hundens, vargens, hästens eller undantagsvis, även i människans näshåla och pannhåligheter. En fullväxt hona innehåller omkring 1/2 miljoner ägg. Dessa blir utstötta av värden genom nysningar ur näshålan samt kan komma i beröring med växter och andra näringsämnen. Med dessa införs de i harens, kaninens, fårets, nötkreaturens, hästens eller (mera sällan) i människans tarmkanal. Maskens larver som under tiden utvecklat sig, genomborrar tarmens väggar för att komma in i levern eller lungan. Där omges det unga djuret med en kapsel samt undergår en del förändringar och på samma sätt som insekternas larver även hudömsningar. Först efter flera månaders förlopp har det uppnått ett sådant utvecklingstillstånd, att det är redo för en vandring. Djuret genombryter kapseln och genomborrar levern och kommer in i kroppshåligheterna samt når bronkerna eller tarmen och glider slutligen ut ur kroppen.
Har värden ett större antal av dessa djur i kroppen kan det leda till värdens död. Infektionen av hundens och andra djurs näshålighet sker antingen genom direkt upptagande av dessa larver eller genom förtärandet av den infekterade lungan eller levern. Larverna kan i dessa djurs näshåla utvecklas till könsmogna djur, men i annat fall går de under. På detta sätt dör, som hos många andra parasitiska djurformer, tusentals ägg och larver. Det krävs flera lyckliga omständigheter, för att några få individer ska uppnå könsmogen ålder.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.
