dcsimg

Accipiter fasciatus ( asturia )

tarjonnut wikipedia AST

El azor australianu (Accipiter fasciatus) ye una especie d'ave accipitriforme de la familia Accipitridae autóctona de les islles Menores de la Sonda, Nueva Guinea, Australia, Nueva Caledonia y otres islles del Pacíficu occidental.

Subespecies

Conócense 11 subespecies de Accipiter fasciatus : [1]

Referencies

Enllaces esternos

Protonotaria-citrea-002 edit.jpg Esta páxina forma parte del wikiproyeutu Aves, un esfuerciu collaborativu col fin d'ameyorar y organizar tolos conteníos rellacionaos con esti tema. Visita la páxina d'alderique del proyeutu pa collaborar y facer entrugues o suxerencies.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia authors and editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia AST

Accipiter fasciatus: Brief Summary ( asturia )

tarjonnut wikipedia AST

El azor australianu (Accipiter fasciatus) ye una especie d'ave accipitriforme de la familia Accipitridae autóctona de les islles Menores de la Sonda, Nueva Guinea, Australia, Nueva Caledonia y otres islles del Pacíficu occidental.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia authors and editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia AST

Avstraliya qonur qırğısı ( azeri )

tarjonnut wikipedia AZ


Avstraliya qonur qırğısı (lat. Accipiter fasciatus) - əsl qırğı cinsinə aid heyvan növü.

Mənbə

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Vikipediya müəllifləri və redaktorları
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia AZ

Avstraliya qonur qırğısı: Brief Summary ( azeri )

tarjonnut wikipedia AZ


Avstraliya qonur qırğısı (lat. Accipiter fasciatus) - əsl qırğı cinsinə aid heyvan növü.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Vikipediya müəllifləri və redaktorları
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia AZ

Astor australià ( valencia )

tarjonnut wikipedia CA

L'astor australià[1] (Accipiter fasciatus) és un ocell rapinyaire de la família dels accipítrids (Accipitridae) que habita zones de bosc, matoll, sabana, praderies, terres de conreu i ciutats d'Indonèsia oriental, Nova Guinea, Austràlia i algunes illes del Pacífic, a l'illa Christmas, Illes Petites de la Sonda, Buru, est de Nova Guinea, Illes Salomó, Noves Hèbrides, Illes Loyauté, Nova Caledònia, Austràlia i Tasmània.

Referències

 src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Astor australià Modifica l'enllaç a Wikidata


lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autors i editors de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia CA

Astor australià: Brief Summary ( valencia )

tarjonnut wikipedia CA

L'astor australià (Accipiter fasciatus) és un ocell rapinyaire de la família dels accipítrids (Accipitridae) que habita zones de bosc, matoll, sabana, praderies, terres de conreu i ciutats d'Indonèsia oriental, Nova Guinea, Austràlia i algunes illes del Pacífic, a l'illa Christmas, Illes Petites de la Sonda, Buru, est de Nova Guinea, Illes Salomó, Noves Hèbrides, Illes Loyauté, Nova Caledònia, Austràlia i Tasmània.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autors i editors de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia CA

Gwalch Awstralia ( kymri )

tarjonnut wikipedia CY

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Gwalch Awstralia (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: gweilch Awstralia) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Accipiter fasciatus; yr enw Saesneg arno yw Australian goshawk. Mae'n perthyn i deulu'r Eryr (Lladin: Accipitridae) sydd yn urdd y Falconiformes.[1]

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn A. fasciatus, sef enw'r rhywogaeth.[2]

Teulu

Mae'r gwalch Awstralia yn perthyn i deulu'r Eryr (Lladin: Accipitridae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:

Rhestr Wicidata:

rhywogaeth enw tacson delwedd Aquila spilogaster Aquila spilogaster Aquila wahlbergi Aquila wahlbergi
Aquila wahlbergi.jpg
Barcud wynepgoch Gampsonyx swainsonii
Gampsonyx swainsonii Pearl Kite.jpg
Eryr Adalbert Aquila adalberti
Aquila adalberti (ad.).jpg
Eryr Bonelli Aquila fasciata
Bonelli's Eagle.jpg
Eryr euraid Aquila chrysaetos
Maakotka (Aquila chrysaetos) by Jarkko Järvinen.jpg
Eryr Gurney Aquila gurneyi
AquilaGurneyiWolf.jpg
Eryr nadroedd Madagasgar Eutriorchis astur
EutriorchisAsturKeulemans.jpg
Eryr rheibus Aquila rapax
2012-tawny-eagle-0.jpg
Eryr rheibus y diffeithwch Aquila nipalensis
Steppe Eagle Portrait.jpg
Eryr ymerodrol Aquila heliaca
Eastern Imperial Eagle cr.jpg
Fwltur yr Aifft Neophron percnopterus
Egyptian vulture.jpg
Diwedd y rhestr a gynhyrchwyd yn otomatig o Wicidata.

Gweler hefyd

Cyfeiriadau

  1. Gwefan Cymdeithas Edward Llwyd; adalwyd 30 Medi 2016.
  2. Gwefan Avibase; adalwyd 3 Hydref 2016.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Awduron a golygyddion Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia CY

Gwalch Awstralia: Brief Summary ( kymri )

tarjonnut wikipedia CY

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Gwalch Awstralia (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: gweilch Awstralia) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Accipiter fasciatus; yr enw Saesneg arno yw Australian goshawk. Mae'n perthyn i deulu'r Eryr (Lladin: Accipitridae) sydd yn urdd y Falconiformes.

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn A. fasciatus, sef enw'r rhywogaeth.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Awduron a golygyddion Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia CY

Bänderhabicht ( saksa )

tarjonnut wikipedia DE
 src=
Ein noch nicht geschlechtsreifer Bänderhabicht, Tasmanien

Der Bänderhabicht (Accipiter fasciatus) ist eine mittelgroße Greifvogelart aus der Familie der Habichtartigen, die in Neuguinea und Australien beheimatet ist. Die auffällige Art ernährt sich vorwiegend von Wirbeltieren und besiedelt offene Bereiche in subtropischen und tropischen Wäldern des Hügellands. Während der Brutzeit ist der Bänderhabicht scheu und lebt einzelgängerisch oder in Paaren.

Die IUCN stuft die Bestandssituation des Bänderhabichts als ungefährdet (least concern) ein.[1] Es werden elf bis zwölf Unterarten unterschieden, die überwiegend Inselgruppen zwischen der malaiischen Halbinsel und Australien besiedeln.[1]

Merkmale

Die Nominatform des Bänderhabichts erreicht eine Körperlänge von 40 bis 50 Zentimeter und hat eine Spannweite von 75 bis 95 Zentimeter. Männchen wiegen durchschnittlich 370 Gramm, die Weibchen sind mit 570 Gramm deutlich schwerer.[2] Zwischen den einzelnen Unterarten bestehen teils beträchtliche Größenunterschiede. Die Gestalt ist habichttypisch mit einem schlanken Rumpf, relativ kurzen und gerundeten Flügeln sowie einem im Verhältnis zur Körpergröße langen Schwanz. Die Beine und die Zehen sind gleichfalls relativ lang.

Adulte Vögel

Die Körperoberseite und die Kopfseiten sind schiefergrau, bei den Weibchen ist der Farbton etwas bräunlicher. Im Nacken verläuft ein bräunliches Band, das Schwanzgefieder ist auf der Oberseite sehr fein bräunlich quergebändert. Die Körperunterseite ist rötlichbraun und weiß quergebändert. Das Kinn und die Kehle sind etwas blasser als die Kopfseiten und sind fein dunkelgrau gestrichelt. Das Schwanzgefieder ist auf der Unterseite silbergrau mit feinen dunklen Querbändern, die nur auf den äußeren Steuerfedern fehlen. Der Schnabel ist schwarz, die Wachshaut ist grüngelb. Die Iris ist gelb bis orangegelb.

Jungvögel

Jungvögel sind dunkler und brauner als die adulten Vögel. Sie weisen eine deutlichere dunkle Querbänderung auf den Schwingen und dem Schwanzgefiedern auf. Der Kopf und der Hals sind weiß gestrichelt, über dem Auge verläuft ein weißer Überaugenstreif. Die Körperoberseite ist dunkelbraun, die einzelnen Federn sind rotbraun gesäumt. Die Grundfarbe der Körperunterseite ist weiß. Der Vorderhals und die Brust sind dunkel treppenförmig gefleckt, der Bauch ist quergebändert. Die Wachshaut ist wie bei den adulten Vögeln grüngelb, die Iris ist bei den Nestlingen zunächst braun und färbt sich dann in ein cremefarbenen Ton um bevor die Jungvögel die gelbe Iris der adulten Vögel entwickeln.[3]

Verwechslungsmöglichkeiten

Der Bänderhabicht weist sehr große Ähnlichkeit mit dem Sydneysperber (Accipiter cirrocephalus) auf und ist bei Feldbeobachtungen nur anhand sehr weniger, geringfügiger Details von dieser Art zu unterscheiden. Der Sydneysperber ist grundsätzlich kleiner als der Bänderhabicht, allerdings sind über den Größenunterschied nur die Männchen des Sydneysperbers eindeutig zu identifizieren. Bei den Weibchen gibt es eine Überlappung in der Körpergröße. Eine Unterscheidung besteht beim Schwanzgefieder, dessen Ende beim Sydneysperber gerade während der Bänderhabicht das Schwanzende gerundet ist.[3] Die Ähnlichkeit zwischen den Arten ist so ausgeprägt, dass die auf Rossel vorkommende Unterart A. f. rosselianus erst 2015 nicht mehr länger als eine Unterart des Sydneysperber, sondern als Unterart des Bänderhabicht eingeordnet wurde.[4]

Verbreitungsgebiet und Lebensraum

Das Verbreitungsgebiet des Bänderhabichts erstreckt sich von Buru, den Kleinen Sundainseln, Neukaledonien, Vanuatu, Neuguinea, Kiritimati, Rennell und Bellona bis nach Australien inklusive der Weihnachts- und Norfolkinsel.[5][6] Auf der Weihnachtsinsel ist der Bänderhabicht jedoch ausgesprochen selten und auf der Norfolkinsel wurde er bislang nur einmal beobachtet.[6]

Im Verbreitungsgebiet ist der Bänderhabicht ein Teilzieher und Standvogel. Die längste Wanderung wurde für einen als Nestling im Australian Capital Territory beringtes Männchen nachgewiesen, der 960 Kilometer weiter nordöstlich in Yetonga, Queensland wieder auf gefunden wurde. Die Mehrheit der Beringungsfunde weist zumindest für Australien darauf hin, dass Bänderhabichte nicht weiter als 100 Kilometer von ihrem Geburtsort wandern.[7]

Der Lebensraum sind Savannen, Waldränder und ähnliche Habitate. Die Höhenverbreitung reicht auf Neuguinea von den Tiefebenen bis in Höhenlagen von 1950 Höhenmetern.[5]

Unterarten

Es werden die folgenden Unterarten unterschieden:[8][4]

 src=
Bänderhabicht, Australien
  • A. f. fasciatus (Vigors & Horsfield, 1827). Nominatform. Vorkommen in Australien und auf Tasmanien sowie Inseln vor der Küste.
  • A. f. buruensis Stresemann, 1914
  • A. f. didimus (Mathews, 1912). Diese Unterart ist verglichen zur Nominatform sehr klein. Die Körperlänge beträgt 35 bis 45 Zentimeter, die Spannweite ist 70 bis 85 Zentimeter. Die Männchen wiegen 220 und die Weibchen 350 Gramm.[2] Vorkommen von der Insel Buru im Süden der Molukken bis in den Norden von Australien.
  • A. f. dogwa Rand, 1941 – Vorkommen im Westen von Neuguinea, wo diese Unterart die Ebene des Fly, die Yos-Sudarso-Insel und Region um Merauke besiedelt.[5]
  • A. f. helmayri Stresemann, 1922. Vorkommen auf Timor, Semau, Roti im Zentralgebiet der Kleinen Sundainseln.[1]
  • Weihnachtsinsel-Bänderhabicht (A. f. natalis) – (Lister, 1889). Vorkommen ausschließlich auf der Weihnachtsinsel, wo er allerdings vergleichsweise selten ist.[6]
  • A. f. polycryptus Rothschild & Hartert, 1915. Vorkommen im Osten von Neuguinea.[4]
  • A. f. savu Mayr, 1941. Vorkommen auf Sawu im Süden der Kleinen Sundainseln.[1]
  • A. f. stresemanni Rensch, 1931. Vorkommen auf kleinen Inseln zwischen Sulawesi und den Kleinen Sundainseln.[1]
  • A. f. tjendanae Stresemann, 1925. Vorkommen auf Sumba im Südwesten der Kleinen Sundainseln.[1]
  • A. f. vigilax (Wetmore, 1926). Vorkommen auf Vanuatu, Tanja, Anatom, Neukaledonien und den Loyalitätsinseln.
  • A. f. wallacii (Sharpe, 1874). Vorkommen von den Kleinen Sundainseln bis nach Babar.[1]
  • A. f. rosselianus Mayr, 1940 – Inselform auf Rossel, der östlichsten Insel des Louisiade-Archipels.[4]

Nahrung

Der Bänderhabicht frisst überwiegend andere Vogelarten, dazu kleine Wirbeltiere, Reptilien, Amphibien, Wirbellose und gelegentlich auch Aas. Wirbellose spielen insbesondere bei den Jungvögeln nach dem Flüggewerden eine größere Rolle.[9]

Weibchen schlagen Beutetiere, die bis zu 2 Kilogramm wiegen. Männchen schlagen Beutetiere bis zu einem Gewicht von 750 Gramm. Sie jagen überwiegend von Ansitzwarten aus.[7]

Fortpflanzung

 src=
Nest des Bänderhabichts mit Jungvögeln

Der Bänderhabicht ist mit großer Sicherheit ein monogamer Vogel. Es gibt bislang jedoch keine Untersuchungen, wie lange die Paarbeziehung besteht.[10] Verpaarte Vögel jagen in Ausnahmefällen auch gemeinsam und sind gemeinsam auch an Aas zu sehen.[10]

Beide Elternvögel sind am Bau des Nests und an der Brut beteiligt, allerdings hat das Weibchen den deutlich größeren Anteil am Brutgeschäft. Das Männchen versorgt das Weibchen mit Nahrung, bis die Nestlinge mindestens 14 Tage alt sind. Erst ab dann beginnt das Weibchen wieder zu jagen.[10]

Beide Elternvögel verteidigen ein Brutrevier in einem Umkreis von etwa 200 bis 300 Meter um das Nest. Der Mindestabstand zwischen einzelner Bänderhabichtnester zueinander liegt nach Beobachtungen im australischen Bundesstaat New South Wales bei etwa einem Kilometer. Es sind mehrfach Paare beobachtet worden, die das gleiche Brutrevier vier bis fünf Brutzeiten hintereinander verteidigten. Das Weibchen gilt dabei als die aggressivere Verteidigerin.[10] Verteidigt wird das Nest unter anderem gegen Keilschwanzweih, Keilschwanzadler, Wanderfalke und Kaninchenadler. In einem beobachteten Fall wurde ein Kaninchenadler mehr als ein Kilometer verfolgt, nachdem er in das Brutrevier eingedrungen war.[11]

Das Nest wird nur sehr selten allein gelassen, wobei die Anwesenheit der Elternvögel mit zunehmender Brutzeit zunimmt. Das Gelege umfasst zwei bis vier Eier, typisch ist eine Gelegegröße von drei Eiern. Die Brut beginnt mit der Ablage des zweiten oder dritten Eis. Die Brutzeit beträgt durchschnittlich 30 Tage.[12]

Literatur

Einzelbelege

  1. a b c d e f g Handbook of the Birds of the World zum Bänderhabicht|, aufgerufen am 1. Mai 2017
  2. a b Higgins (Hrsg.): Handbook of Australian, New Zealand & Antarctic Birds. Band 2, S. 134.
  3. a b Higgins (Hrsg.): Handbook of Australian, New Zealand & Antarctic Birds. Band 2, S. 135.
  4. a b c d Beehler & Pratt: Birds of New Guinea. S. 211.
  5. a b c Beehler & Pratt: Birds of New Guinea. S. 210.
  6. a b c Higgins (Hrsg.): Handbook of Australian, New Zealand & Antarctic Birds. Band 2, S. 136.
  7. a b Higgins (Hrsg.): Handbook of Australian, New Zealand & Antarctic Birds. Band 2, S. 137.
  8. Biolib.cz
  9. Higgins (Hrsg.): Handbook of Australian, New Zealand & Antarctic Birds. Band 2, S. 138.
  10. a b c d Higgins (Hrsg.): Handbook of Australian, New Zealand & Antarctic Birds. Band 2, S. 140.
  11. Higgins (Hrsg.): Handbook of Australian, New Zealand & Antarctic Birds. Band 2, S. 141.
  12. Higgins (Hrsg.): Handbook of Australian, New Zealand & Antarctic Birds. Band 2, S. 144.
 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia DE

Bänderhabicht: Brief Summary ( saksa )

tarjonnut wikipedia DE
 src= Ein noch nicht geschlechtsreifer Bänderhabicht, Tasmanien

Der Bänderhabicht (Accipiter fasciatus) ist eine mittelgroße Greifvogelart aus der Familie der Habichtartigen, die in Neuguinea und Australien beheimatet ist. Die auffällige Art ernährt sich vorwiegend von Wirbeltieren und besiedelt offene Bereiche in subtropischen und tropischen Wäldern des Hügellands. Während der Brutzeit ist der Bänderhabicht scheu und lebt einzelgängerisch oder in Paaren.

Die IUCN stuft die Bestandssituation des Bänderhabichts als ungefährdet (least concern) ein. Es werden elf bis zwölf Unterarten unterschieden, die überwiegend Inselgruppen zwischen der malaiischen Halbinsel und Australien besiedeln.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia DE

Австралиядин мичӀи куьрен чинеруг

tarjonnut wikipedia emerging_languages

Австралидин мичӀи куьрен чинеруг (лат. Accipiter fasciatus)

Агъажуьреяр

12 агъажуьреяр я:

  1. A. f. fasciatus (nominate) — (Vigors et Horsfield, 1827)
  2. A. f. buruensis — Stresemann, 1914
  3. A. f. didimus — (Mathews, 1912)
  4. A. f. dogwa — Rand, 1941
  5. A. f. helmayri — Stresemann, 1922
  6. A. f. natalis — (Lister, 1889)
  7. A. f. polycryptus — Rothschild et Hartert, 1915
  8. A. f. savu — Mayr, 1941
  9. A. f. stresemanni — Rensch, 1931
  10. A. f. tjendanae — Stresemann, 1925
  11. A. f. vigilax — (Wetmore, 1926)
  12. A. f. wallacii — (Sharpe, 1874)

[1]

Эдебият

Баянар

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia authors and editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia emerging_languages

Brown goshawk ( englanti )

tarjonnut wikipedia EN

An immature brown goshawk flying in Tasmania, Australia

The brown goshawk (Accipiter fasciatus) is a medium-sized bird of prey in the family Accipitridae found in Australia and surrounding islands.[2]

Description

Its upperparts are grey with a chestnut collar; its underparts are mainly rufous, finely barred with white. Thus it has similar colouring to the collared sparrowhawk but is larger. The flight is fast and flexible. The body length is 40–55 cm (15.7–21.7 in); the wingspan, 75–95 cm (29.5–37.4 in). Females are noticeably larger: adult males weigh 220 g (7.8 oz), and adult females, 355 g (12.5 oz).

Distribution and habitat

The brown goshawk is widespread through Australia, Wallacea, New Guinea, New Caledonia, Vanuatu and Fiji.[3] In Australia, it is found mainly in eucalypt forests and woodlands, as well as farmland and urban areas. In the Pacific, it mainly inhabits rainforest. It was also found on Norfolk Island to about 1790, and this may be another undescribed subspecies. However, the lack of specimens from Norfolk Island (1 historical skin and 9 subfossil bones is all the material that has been found)[3] means that no genetic test can be conducted.

Feeding

Brown goshawks feed mainly on other medium-sized birds, while small mammals such as rats and rabbits are also taken. Brown goshawks often hunt near farmland or wetlands, where birds such as ducks, cockatoos and pigeons are plentiful. Smaller prey such as finches, pipits and fairy-wrens are also preyed on, right up to birds the size of domestic fowls and even large, aggressive birds such as currawongs and kookaburras. Bats,[4] small reptiles, amphibians, and large insects are also occasionally eaten.

The main methods of catching prey are still-hunting, by which the goshawk waits on a hidden perch until prey comes within striking distance, and flying through undergrowth attempting to flush out small prey. Less often, goshawks will stoop on prey from above, or even chase small mammals on foot.

When a brown goshawk is discovered by other birds, smaller species panic and flee for cover, while larger birds such as ravens, crows and magpies will aggressively mob it until it leaves the area.

Breeding

It nests in tall trees on a platform of sticks and twigs lined with green leaves. The clutch size is usually three, sometimes two or four. The incubation period is about 30 days, with chicks fledging about 31 days after hatching.

Subspecies

There are twelve described subspecies:

  • A. f. fasciatus (nominate) - (Vigors et Horsfield, 1827)
  • A. f. buruensis - Stresemann, 1914
  • A. f. didimus - (Mathews, 1912)
  • A. f. dogwa - Rand, 1941
  • A. f. helmayri - Stresemann, 1922
  • A. f. natalis - (Lister, 1889)
  • A. f. polycryptus - Rothschild et Hartert, 1915
  • A. f. savu - Mayr, 1941
  • A. f. stresemanni - Rensch, 1931
  • A. f. tjendanae - Stresemann, 1925
  • A. f. vigilax - (Wetmore, 1926)
  • A. f. wallacii - (Sharpe, 1874)

[5]

References

  1. ^ BirdLife International (2016). "Accipiter fasciatus". IUCN Red List of Threatened Species. 2016: e.T22695527A93513623. doi:10.2305/IUCN.UK.2016-3.RLTS.T22695527A93513623.en. Retrieved 12 November 2021.
  2. ^ "Brown Goshawk | BIRDS in BACKYARDS". www.birdsinbackyards.net. Birdlife Australia. Archived from the original on 2016-08-17. Retrieved 2016-08-18.
  3. ^ a b Tennyson, Alan A. D. (2007). Extinct birds of New Zealand (Reprint ed.). Wellington, New Zealand: Te Papa Press. p. 60.
  4. ^ Mikula, P.; Morelli, F.; Lučan, R. K.; Jones, D. N.; Tryjanowski, P. (2016). "Bats as prey of diurnal birds: a global perspective". Mammal Review. 46 (3): 160–174. doi:10.1111/mam.12060.
  5. ^ Biolib.cz

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia authors and editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia EN

Brown goshawk: Brief Summary ( englanti )

tarjonnut wikipedia EN
An immature brown goshawk flying in Tasmania, Australia

The brown goshawk (Accipiter fasciatus) is a medium-sized bird of prey in the family Accipitridae found in Australia and surrounding islands.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia authors and editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia EN

Aŭstralia akcipitro ( Esperanto )

tarjonnut wikipedia EO

La Aŭstralia akcipitroBruna akcipitro (Accipiter fasciatus) estas mezgranda taga rabobirdo el familio de Akcipitredoj kiu inkludas ankaŭ multajn aliajn tagajn rabobirdojn kiel agloj, buteoj kaj cirkuoj. Ĝi troviĝas en Aŭstralio kaj ĉirkaŭaj insuloj.

Aspekto

Ties supraj partoj estas grizaj kun bruna kolumo; ties subaj partoj estas ĉefe ruĝecbrunaj, fajne striecaj blanke. Tiele ĝi havas similan koloron al la Kolumakcipitro sed ĝi estas pli granda. La flugo estas rapida kaj fleksebla. La korpolongo estas 40-55 cm; la enverguro estas de 75-95 cm. Inoj estas klare pli grandaj: masklaj plenkreskuloj pezas 220 g, kaj inaj 355 g.

Distribuado kaj habitato

La Aŭstralia akcipitro estas disvastigata tra Aŭstralio, Tasmanio, Wallacea, Novgvineo, Nov-Kaledonio, Vanuatuo kaj Fiĝio. Ĝi troviĝas en arbaroj.

Manĝo

Ili manĝas ĉefe birdojn; ankaŭ malgrandajn mamulojn, reptiliojn, amfibiojn; foje insektojn.

Reproduktado

Ili nestumas en altaj arboj en platformo el bastonetoj kovrita el verdaj folioj. La ino demetas kutime tri ovojn, foje 2 aŭ 4. La kovada periodo estas de ĉirkaŭ 30 tagoj, kaj elnestiĝo okzas ĉirkaŭ 31 tagojn post eloviĝo.

Subspecioj

Estas 12 priskribitaj subspecioj nome:

  • A. f. fasciatus (nomiga) - (Vigors kaj Horsfield, 1827)
  • A. f. buruensis - Stresemann, 1914
  • A. f. didimus - (Mathews, 1912)
  • A. f. dogwa - Rand, 1941
  • A. f. helmayri - Stresemann, 1922
  • A. f. natalis - (Lister, 1889)
  • A. f. polycryptus - Rothschild kaj Hartert, 1915
  • A. f. savu - Mayr, 1941
  • A. f. stresemanni - Rensch, 1931
  • A. f. tjendanae - Stresemann, 1925
  • A. f. vigilax - (Wetmore, 1926)
  • A. f. wallacii - (Sharpe, 1874)

[1]

Referencoj

  1. Biolib.cz
  • BirdLife International. (2006). Species factsheet: Accipiter fasciatus. Downloaded from http://www.birdlife.org on 9/12/2006
  • (1993) Handbook of Australian, New Zealand and Antarctic Birds Vol. 2: Raptors to Lapwings'. Melbourne: Oxford University Press. ISBN 0195530691.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia EO

Aŭstralia akcipitro: Brief Summary ( Esperanto )

tarjonnut wikipedia EO

La Aŭstralia akcipitro aŭ Bruna akcipitro (Accipiter fasciatus) estas mezgranda taga rabobirdo el familio de Akcipitredoj kiu inkludas ankaŭ multajn aliajn tagajn rabobirdojn kiel agloj, buteoj kaj cirkuoj. Ĝi troviĝas en Aŭstralio kaj ĉirkaŭaj insuloj.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia EO

Accipiter fasciatus ( kastilia )

tarjonnut wikipedia ES
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autores y editores de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia ES

Accipiter fasciatus: Brief Summary ( kastilia )

tarjonnut wikipedia ES

El azor australiano (Accipiter fasciatus) es una especie de ave accipitriforme de la familia Accipitridae autóctona de las islas Menores de la Sonda, Nueva Guinea, Australia, Nueva Caledonia y otras islas del Pacífico occidental.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autores y editores de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia ES

Accipiter fasciatus ( baski )

tarjonnut wikipedia EU

Accipiter fasciatus Accipiter generoko animalia da. Hegaztien barruko Accipitridae familian sailkatua dago.

Erreferentziak

  1. (Ingelesez)BirdLife International (2012) Species factsheet. www.birdlife.org webgunetitik jaitsia 2012/05/07an
  2. (Ingelesez) IOC Master List

Kanpo estekak

Ikus, gainera

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipediako egileak eta editoreak
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia EU

Accipiter fasciatus: Brief Summary ( baski )

tarjonnut wikipedia EU

Accipiter fasciatus Accipiter generoko animalia da. Hegaztien barruko Accipitridae familian sailkatua dago.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipediako egileak eta editoreak
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia EU

Australiankanahaukka

tarjonnut wikipedia FI

Australiankanahaukka (Accipiter fasciatus) on haukkojen heimoon kuuluva lintu. Sen esiintymisaluetta ovat Australia, Joulusaari, Indonesia, Uusi-Kaledonia, Norfolkinsaari, Papua-Uusi-Guinea, Salomonsaaret, Itä-Timor ja Vanuatu.[1]

Vaikka sen kanta on pienemässä, pieneneminen ei kuitenkaan ole niin nopeaa, että uhanalaisuusluokitusta muutettaisiin.

Sen elinpiiriä on subtrooppiset ja trooppiset kuivat metsät, kaupunkialueet, puutarhat, ylävät arot, kuivat savannit, jokien lähistöt.[3]

 src=
Nuori australiankanahaukka lentää Tasmaniassa Australiassa.

Kuvaus

Se on päältä harmaa, ja sillä on pähkinänruskea kaulus. Alta se on pääasiassa punaruskea, mutta siinä on ohuita valkoisia juovia. Se on väritykseltään siten samanlainen kuin ruosteniskahaukka mutta on suurempi. Sen lento on nopeaa ja notkeaa. Sen pituus on 40–55 cm; siipien väli 75–95 cm. Naaraat ovat huomattavasti koiraita suurempia. Koiras painaa 220 g, naaras 355 g.

Ravinto

Se syö lähinnä lintuja, mutta myös pieniä nisäkkäitä, matelijoita ja joskus hyönteisiä.

Lisääntyminen

Sen pesä on korkeassa puussa tasanteella, joka on tehty risuista ja jota reunustavat vihreät lehdet. Pesueen koko on yleensä kolme, joskus kaksi tai neljä. Se hautoo noin 30 päivää, ja poikaset ovat lentokykyisiä noin 31 päivää kuoriutumisesta.

Alalajit

Sillä on 13 alalajia:[2]

  • Accipiter fasciatus buruensis Stresemann, 1914
  • Accipiter fasciatus didimus (Mathews, 1912)
  • Accipiter fasciatus dogwa Rand, 1941
  • Accipiter fasciatus fasciatus (Vigors & Horsfield, 1827)
  • Accipiter fasciatus hellmayri Stresemann, 1922
  • Accipiter fasciatus natalis (Lister, 1889)
  • Accipiter fasciatus polycryptus Rothschild & Hartert, 1915
  • Accipiter fasciatus savu Mayr, 1941
  • Accipiter fasciatus stresemanni Rensch, 1931
  • Accipiter fasciatus tjendanae Stresemann, 1925
  • Accipiter fasciatus vigilax (Wetmore, 1926)
  • Accipiter fasciatus wallacii (Sharpe, 1874)

Lähteet

  1. a b BirdLife International: Accipiter fasciatus IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.2. 2012. International Union for Conservation of Nature, IUCN, Iucnredlist.org. Viitattu 11.5.2014. (englanniksi)
  2. a b Integrated Taxonomic Information System (ITIS): Accipiter fasciatus (TSN 175319) itis.gov. Viitattu 6.8.2012. (englanniksi)
  3. Birdlife.org viitattu 6.8.2012 (englanniksi)
Tämä lintuihin liittyvä artikkeli on tynkä. Voit auttaa Wikipediaa laajentamalla artikkelia.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedian tekijät ja toimittajat
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia FI

Australiankanahaukka: Brief Summary

tarjonnut wikipedia FI

Australiankanahaukka (Accipiter fasciatus) on haukkojen heimoon kuuluva lintu. Sen esiintymisaluetta ovat Australia, Joulusaari, Indonesia, Uusi-Kaledonia, Norfolkinsaari, Papua-Uusi-Guinea, Salomonsaaret, Itä-Timor ja Vanuatu.

Vaikka sen kanta on pienemässä, pieneneminen ei kuitenkaan ole niin nopeaa, että uhanalaisuusluokitusta muutettaisiin.

Sen elinpiiriä on subtrooppiset ja trooppiset kuivat metsät, kaupunkialueet, puutarhat, ylävät arot, kuivat savannit, jokien lähistöt.

 src= Nuori australiankanahaukka lentää Tasmaniassa Australiassa.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedian tekijät ja toimittajat
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia FI

Autour australien ( ranska )

tarjonnut wikipedia FR

Accipiter fasciatus

L’Autour australien (Accipiter fasciatus) est une espèce de rapaces de la famille des Accipitridae.

Description

Il mesure 40 à 55 cm de longueur et a une envergure de 75 à 95 cm. Les mâles adultes pèsent 220 g, et les femelles 355 g. Les femelles sont nettement plus grandes que les mâles.

Le dos est gris avec un collier marron; les parties inférieures sont essentiellement rousses, finement barrées de blanc. Ainsi, il ressemble à l'épervier à collier roux, mais en nettement plus grand. Le vol est rapide et flexible.

Distribution et habitat

Il est largement répandu en Australie, en Tasmanie, Wallacea, Nouvelle-Guinée, Nouvelle-Calédonie, Vanuatu et Fidji. On le trouve dans les forêts et les zones boisées.

Alimentation

Il se nourrit essentiellement d'oiseaux mais aussi de petits mammifères, de reptiles, d'amphibiens, occasionnellement d'insectes.

Reproduction

Il niche dans de grands arbres sur une plate-forme de bâtonnets et de brindilles doublée de feuilles vertes. La taille de la couvée est habituellement de 3, parfois 2 ou 4 œufs. La période d'incubation est d'environ 30 jours, avec les poussins s'envolant environ 31 jours après l'éclosion.

Sous-espèces

D'après Alan P. Peterson, il en existe 12 sous-espèces :

  • Accipiter fasciatus buruensis Stresemann 1914
  • Accipiter fasciatus didimus (Mathews) 1912
  • Accipiter fasciatus dogwa Rand 1941
  • Accipiter fasciatus fasciatus (Vigors & Horsfield) 1827
  • Accipiter fasciatus hellmayri Stresemann 1922
  • Accipiter fasciatus natalis (Lister) 1889
  • Accipiter fasciatus polycryptus Rothschild & Hartert 1915
  • Accipiter fasciatus savu Mayr 1941
  • Accipiter fasciatus stresemanni Rensch 1931
  • Accipiter fasciatus tjendanae Stresemann 1925
  • Accipiter fasciatus vigilax (Wetmore) 1926
  • Accipiter fasciatus wallacii (Sharpe) 1874

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia FR

Autour australien: Brief Summary ( ranska )

tarjonnut wikipedia FR

Accipiter fasciatus

L’Autour australien (Accipiter fasciatus) est une espèce de rapaces de la famille des Accipitridae.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia FR

Elang-alap coklat ( Indonesia )

tarjonnut wikipedia ID

Alap-alap Cokelat (accipiter fasciatus) merupakan salah satu jenis burung pemangsa dari keluarga Accipitridae dan genus Accipiter. Alap-alap cokelat dapat dijumpai di daerah indonesia timur, Australia, New Caledonia, dan Vanuatu di lahan terbuka.

Deskripsi

Alap-alap cokelat termasuk burung pemangsa berukuran sedang dengan panjang tubuh dari ujung paruh sampai ujung ekor sekitar 40 sampai 55 cm. Berat tubuh alap-alap jantan sekitar 250 sampai 415 gram dan betina sekitar 440 sampai 740 gram dengan rentang sayap sekitar 74 sampai 96 cm. berkerah merah karat, ekor bundar panjang dan tubuh bagian bawah berpalang warna kayu manis serta sera hijau pucat. Remaja: dada bagian atas bercoret, sedang dada bagian bawah dan sisi tubuh berpalang. Kaki panjang berwarna kuning, dengan bulu coklat kemerahan di sekitar paha. Mata berwarna kuning cerah. Jantan lebih kecil dari betina. Burung-burung muda memiliki mata cokelat keabu-abuan, dengan bulu berwarna coklat dan bergaris-garis.[2]

Penyebaran dan Jenis

Burung alap-alap cokelat dapat dijumpai di Indonesia timur, Australia, New Caledonia, dan Vanuatu. Tergolong burung penetap yang sesekali dijumpai di semak dan savana sampai ketinggian 1200 m di Sulawesi, Maluku, Nusa Tenggara, dan Papua. Secara global terdapat sebelas sub-spesies yang dikenal, yaitu:

  • natalis (Lister, 1889) – P. Christmas.
  • tjendanae Stresemann, 1925 – Sumba.
  • wallacii (Sharpe, 1874) – Sunda Kecil, dari Lombok ke timur sampai Babar.
  • stresemanni Rensch, 1931 – Pulau-pulau kecil antara Sulawesi dan Sunda Kecil.
  • hellmayri Stresemann, 1922 – Timor, Alor, Roti (Sunda Kecil).
  • savu Mayr, 1941 – Sawu (Sunda Kecil).
  • polycryptus Rothschild & Hartert, 1915 – Papua bagian timur.
  • dogwa Rand, 1941 – Papua bagian selatan.
  • didimus (Mathews, 1912) – Australia Utara; Buru (Maluku Selatan).
  • fasciatus (Vigors & Horsfield, 1827) – Timor Leste; Australia dan Tasmania; Kep. Rennell dan Bellona (Solomons).
  • vigilax (Wetmore, 1926) – New Caledonia, Kep. Loyalty, Vanuatu.

Kebiasaan

Menghuni hutan hujan dan hutan, hutan, savana, dan budidaya hutan ringan. Biasanya ditemukan di hutan yang lebih kering, lebih terbuka. Jarang diamati dan diburu dari tempat bertengger tersembunyi di kanopi atau midstory yang lebih rendah. Terkadang terbang tinggi. Terjadi secara tunggal atau kadang-kadang berpasangan. Terkang bertengger untuk periode yang lama, melayang dengan sayap agak terangkat ke atas di habitat terbuka untuk berburu makanan.[3]

Makanan

Alap-alap cokelat memangsa burung, mamalia, reptil, amfibi, arthropoda, dan kadang-kadang bangkai. Di Australia selatan, ia memangsa sebagian besar burung dan kelinci muda dan burung dan kadal di Australia utara. Pounces pada mangsa dari bertengger tersembunyi di dedaunan, atau mengejar dalam penerbangan, dan juga menguntit serangga di tanah[4]

Reproduksi

Ketika musim kawin tiba sekitar September-Desember, alap-alap cokelat mulai menata sarang dari batang dan ranting pohon yang dijalin dengan dengan dedaunan, terletak pada percabangan utama pohon 2 sampai 36 m di atas permukaan tanah. Telur 2-4 butir dengan berwarna putih kebiru-biruan, tidak bertanda atau agak kusut dan terlihat dengan warna coklat kemerahan. waktu pengeraman 29 samapi 33 hari. Anakan mulai belajar terbang setelah berumur 28 sampai 37 hari. Pada fase awal pertumbuhan anak, hanya jantan yang berburu makanan, sedangkan betina tetap berada di sarang sampai anakan alap-alap cokelat berumur sekitar enam minggu

Referensi

  1. ^ BirdLife International (2012). "Accipiter fasciatus". IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.2. International Union for Conservation of Nature. Diakses tanggal 26 November 2013.
  2. ^ Admin. "Alap-alap Cokelat, Brown Goshawk (Accipiter Fasciatus) | Jenis Burung". jenisburung.co (dalam bahasa Inggris). Diakses tanggal 2018-11-12.
  3. ^ Area, Burung. "Alap-alap Cokelat, Brown Goshawk (Accipiter fasciatus)". burungarea.blogspot.com. Diakses tanggal 2018-11-12.
  4. ^ "Accipiter fasciatus". globalraptors.org. Diakses tanggal 2018-11-12.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Penulis dan editor Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia ID

Elang-alap coklat: Brief Summary ( Indonesia )

tarjonnut wikipedia ID

Alap-alap Cokelat (accipiter fasciatus) merupakan salah satu jenis burung pemangsa dari keluarga Accipitridae dan genus Accipiter. Alap-alap cokelat dapat dijumpai di daerah indonesia timur, Australia, New Caledonia, dan Vanuatu di lahan terbuka.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Penulis dan editor Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia ID

Accipiter fasciatus ( Italia )

tarjonnut wikipedia IT

L'astore australiano (Accipiter fasciatus (Vigors e Horsfield, 1827)) è un uccello rapace della famiglia degli Accipitridi diffuso nella regione australasiatica[2].

Descrizione

Dimensioni

Misura 40-55 cm di lunghezza, per un peso di 250-415 g nel maschio e di 440-740 g nelle femmine più grandi; l'apertura alare è di 74-96 cm[3].

Aspetto

L'astore australiano è un rapace di medie dimensioni. Ha la testa marrone e parti superiori di colore variabile dal grigio-ardesia al marrone. Un superbo collare bruno-rossastro adorna la parte alta della nuca. Le parti inferiori bruno-rossastre sono ricoperte da sottili barre bianche. Le ali dalle punte arrotondate mostrano un colore variabile dal marrone al grigio sulla parte superiore. Il sottoala varia invece dal camoscio al bruno-rossastro con le estremità più scure. La lunga coda arrotondata è grigia con barre scure. Le zampe sono gialle e allungate, e presentano spessi calzari bruno-rossastri a livello delle cosce. L'iride è giallo brillante. I maschi sono più piccoli delle femmine.

I giovani hanno gli occhi grigio-brunastri. Il loro piumaggio marrone è fortemente striato. Viene riconosciuta una dozzina di sottospecie. La razza didimus è particolarmente degna di nota per le piccole dimensioni e il piumaggio estremamente pallido. L'astore australiano viene spesso confuso con lo sparviero australiano (Accipiter cirrocephalus). Sebbene queste due specie abbiano un piumaggio abbastanza simile, facendo un po' di attenzione sono piuttosto facilmente distinguibili. Gli sparvieri australiani hanno la coda squadrata e non arrotondata, zampe più sottili e artigli meno potenti. Inoltre sono privi dell'ampio sopracciglio presente nell'astore australiano e gli esemplari maschi sono considerevolmente più piccoli: superano difficilmente i 29-33 centimetri[3].

Voce

Gli astori australiani emettono dei keek keek keek crescenti. Producono anche degli ee-you-wick, ee-you-wick bassi e prolungati. Le femmine hanno voci più profonde di quelle dei maschi. Al di fuori dei dintorni del nido, questi uccelli hanno una comunicazione relativamente discreta[3].

Biologia

 src=
Un esemplare immaturo nei cieli della Tasmania.

Gli astori australiani non sono affatto socievoli. La maggior parte delle volte vengono avvistati da soli e qualche volta in coppia. A causa del loro comportamento molto discreto e del loro atteggiamento prudente, vengono avvistati molto raramente. Per questo motivo, il numero di esemplari viene spesso sottostimato. Gli esemplari che vivono sull'isola di Christmas sono tuttavia molto amichevoli e talvolta arrivano a seguire i visitatori nella foresta. Gli astori australiani si nascondono nello strato medio e inferiore degli alberi, dai quali sbucano fuori improvvisamente per lanciarsi sulle loro prede. Per ghermirle, utilizzano le lunghe zampe e gli artigli potenti. Occasionalmente, braccano gli insetti sul terreno e li catturano correndo. Non appena hanno catturato la loro vittima, gli astori australiani tornano al loro posatoio dove la consumano dopo averla parzialmente spennata o spellata. In Nuova Caledonia, quando non cacciano, gli astori australiani effettuano parate e acrobazie aeree, eseguendo tonneaux, looping e picchiate di diverse decine di metri di dislivello.

Gli astori australiani sono dei migratori parziali. In inverno, i giovani e alcuni adulti, specialmente quelli che vivono a quote maggiori, si avvicinano alle coste dell'Australia settentrionale. Dopo l'involo, gli immaturi talvolta si spostano a più di 900 km dal loro luogo di nascita. All'inizio dell'autunno, si riversano nelle periferie delle città. Le razze insulari sono sedentarie[3].

Alimentazione

Gli astori australiani sono predatori piuttosto formidabili. Si nutrono di piccoli mammiferi (i conigli sembrano essere una delle loro prede preferite), così come di uccelli, rettili, anfibi e insetti. Occasionalmente si cibano anche di carogne. A volte sanno essere molto opportunisti: specialmente nelle città e nelle loro periferie, gli astori volano a bassa quota e catturano gli storni e i passeri quando rientrano la sera verso i loro luoghi di riposo. Secondo Warner, e in contraddizione con quanto affermato in precedenza, le prede vengono consumate sul posto. Sempre quest'ultimo autore afferma che, almeno in Nuova Caledonia, non ha mai visto nessun astore australiani trasportare una preda. Durante il primo periodo di soggiorno nel nido, i giovani nidiacei ricevono cibo rigurgitato[3].

Riproduzione

In Australia, la stagione riproduttiva va da luglio a dicembre. Gli astori australiani costruiscono un grande nido fatto di rami sull'albero più grande è disponibile in prossimità di un corso d'acqua o ai margini di una foresta, tra 2 e 36 metri di altezza dal suolo. In Nuova Guinea, esso è spesso situato nelle immediate vicinanze di un giardino. Può essere anche riutilizzato all'occorrenza il nido abbandonato di un altro rapace. Il fondo del nido è rivestito con foglie fresche di eucalipto. Entrambi i genitori difendono aggressivamente il loro territorio e l'area che circonda il nido. Questa zona di influenza viene generalmente mantenuta per diversi anni consecutivi. La covata comprende generalmente 3 uova, di colore bianco-bluastro, prive di macchie o con appena qualche piccolo segno bruno-rossastro. Il periodo di incubazione dura circa 30 giorni. La cova è compito pressoché esclusivo della femmina, che viene sostituita dal maschio solo quando non è costretta ad assentarsi. I giovani astori lasciano il nido nel giro di 28-37 giorni dopo la schiusa, ma hanno bisogno di altre sei settimane per essere completamente autonomi[3].

Distribuzione e habitat

Gli astori australiani frequentano principalmente le foreste monsoniche, le zone boschive, i margini delle foreste, le savane e i terreni coltivati caratterizzati da una copertura scarsa. Si trovano generalmente in ambienti boschivi più aperti e più aridi di quelli frequentati dagli astori grigi (Accipiter novaehollandiae). Il loro habitat di elezione necessita di posatoi più o meno elevati a partire dai quali possono talvolta cacciare alla posta. In Nuova Caledonia, questi uccelli preferiscono zone molto aperte, le regioni ricoperte da boscaglie, le savane o le praterie erbose che costeggiano i corsi d'acqua. Nelle Isole della Lealtà, si insediano volentieri nelle piantagioni di palme da cocco e negli ambienti boschivi ricchi di radure piuttosto che nelle foreste fitte.

Questo astore è presente un po' ovunque nel continente australiano laddove trovi habitat adatti. È presente anche in Nuova Guinea, nelle Piccole Isole della Sonda, in Nuova Caledonia e nelle Nuove Ebridi[3].

Tassonomia

Vengono riconosciute ufficialmente tredici sottospecie[2]:

A. f. natalis è stata talvolta considerata come una sottospecie dell'astore variabile (Accipiter hiogaster)[3].

Conservazione

L'astore australiano è generalmente considerato come una specie comune o addirittura molto diffusa. Se il suo habitat verrà preservato, il suo futuro non sembra essere minacciato. Tuttavia, la razza natalis che vive sull'isola di Christmas viene classificata come in pericolo critico. In alcuni luoghi, tra cui le Isole della Lealtà, l'astore australiano viene perseguitato: esso è considerato come una vera piaga, in quanto può attaccare gli uccelli da cortile. Ciononostante, l'astore australiano viene classificato dalla IUCN come «specie a rischio minimo» (Least Concern)[1].

Note

  1. ^ a b (EN) BirdLife International 2016, Accipiter fasciatus, su IUCN Red List of Threatened Species, Versione 2020.2, IUCN, 2020. URL consultato l'11 settembre 2018.
  2. ^ a b (EN) Gill F. and Donsker D. (eds), Family Accipitridae, in IOC World Bird Names (ver 9.2), International Ornithologists’ Union, 2019. URL consultato l'11 settembre 2018.
  3. ^ a b c d e f g h (EN) Brown Goshawk (Accipiter fasciatus), su hbw.com. URL consultato l'11 settembre 2018.

 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autori e redattori di Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia IT

Accipiter fasciatus: Brief Summary ( Italia )

tarjonnut wikipedia IT

L'astore australiano (Accipiter fasciatus (Vigors e Horsfield, 1827)) è un uccello rapace della famiglia degli Accipitridi diffuso nella regione australasiatica.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autori e redattori di Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia IT

Australische havik ( flaami )

tarjonnut wikipedia NL

Vogels

De Australische havik (Accipiter fasciatus) is een roofvogel uit de familie van de havikachtigen (Accipitridae).

Leefwijze

Hij voedt zich met andere vogels, kleine zoogdieren, reptielen, amfibieën en insecten.

Verspreiding

Hij leeft in Australië en de omringende eilanden en telt 12 ondersoorten:

Bronnen, noten en/of referenties
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia-auteurs en -editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia NL

Australische havik: Brief Summary ( flaami )

tarjonnut wikipedia NL

De Australische havik (Accipiter fasciatus) is een roofvogel uit de familie van de havikachtigen (Accipitridae).

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia-auteurs en -editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia NL

Krogulec brunatny ( puola )

tarjonnut wikipedia POL
Commons Multimedia w Wikimedia Commons

Krogulec brunatny (Accipiter fasciatus) – gatunek średniej wielkości drapieżnego ptaka z rodziny jastrzębiowatych (Accipitridae).

Systematyka

Wyróżniono kilkanaście podgatunków A. fasciatus[3][4][5][6]:

Morfologia

Jego górne partie są szare z kasztanowym kołnierzykiem, pióra rude, lekko zmieszane z białym. Lot szybki i elastyczny. Wielkość 40-55 cm, rozpiętość skrzydeł 75-95 cm. Samice są znacznie większe od samców: dorosłe samce ważą 220 g, a dorosłe samice 355 g.

Tryb życia

Występuje głównie w lasach. Żywi się głównie ptakami, także małymi ssakami, gadami, płazami, a czasem owadami[5].

Przypisy

  1. Accipiter fasciatus, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.).
  2. Accipiter fasciatus. Czerwona księga gatunków zagrożonych (IUCN Red List of Threatened Species) (ang.).
  3. Frank Gill, Minturn Wright, David Donsker: Family Accipitridae (ang.). IOC World Bird List: Version 3.1. [dostęp 2012-08-11].
  4. Australasian Goshawk (Accipiter fasciatus) (ang.). IBC: The Internet Bird Collection. [dostęp 2012-08-11].
  5. a b Tim Gregory, Jerry Olsen, Penny Olsen: Brown Goshawk Accipiter fasciatus (ang.). The Peregrine Fund - Global Raptor Information Network. [dostęp 2012-08-11].
  6. Nazwy polskie za: Paweł Mielczarek, Marek Kuziemko: Accipitridae Vigors, 1824 - jastrzębiowate - Kites, Hawks and Eagles. W: Kompletna lista ptaków świata [on-line]. Instytut Nauk o Środowisku Uniwersytetu Jagiellońskiego. [dostęp 2012-08-11].
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia POL

Krogulec brunatny: Brief Summary ( puola )

tarjonnut wikipedia POL

Krogulec brunatny (Accipiter fasciatus) – gatunek średniej wielkości drapieżnego ptaka z rodziny jastrzębiowatych (Accipitridae).

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia POL

Brun duvhök ( ruotsi )

tarjonnut wikipedia SV

Brun duvhök[2] (Accipiter fasciatus) är en fågel i familjen hökartade rovfåglar inom ordningen hökfåglar.[3]

Utbredning och systematik

Arten har ett mycket stort utbredningsområde och delas upp i elva underarter.[3]

Vissa urskiljer även underarten buruensis med utbredning på Buru i södra Moluckerna.[4]

Släktestillhörighet

Brun duvhök är trots namnet inte särskilt nära släkt med duvhök. Faktum är att de i framtiden möjligen kan placeras i olika släkten. DNA-studier visar nämligen att kärrhökarna i Circus är inbäddade i Accipiter så som släktet ser ut idag och nära släkt med bland annat duvhöken.[5][6][7][8] Det medför att antingen flyttas de distinkta kärrhökarna till Accipiter eller så delas Accipiter upp i flera mindre släkten. Om det senare blir fallet kommer brun duvhök med största sannolikhet att flyttas till ett annat släkte, eftersom typarten i Accipiter sparvhök (A. nisus) troligen står närmare kärrhökarna.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]

Bilder

Noter

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Accipiter fasciatus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2014) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., <www.sofnet.org Arkiverad 26 december 2014 hämtat från the Wayback Machine.>, läst 2014-12-09
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.
  5. ^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
  6. ^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
  7. ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
  8. ^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt, and M. Louette (2013), DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.

Externa länkar

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia författare och redaktörer
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia SV

Brun duvhök: Brief Summary ( ruotsi )

tarjonnut wikipedia SV

Brun duvhök (Accipiter fasciatus) är en fågel i familjen hökartade rovfåglar inom ordningen hökfåglar.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia författare och redaktörer
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia SV

Kahverengi çakır kuşu ( turkki )

tarjonnut wikipedia TR

Kahverengi çakır kuşu (Accipiter fasciatus), atmacagiller (Accipitridae) familyasından Avustralya ve çevresindeki adalarda bulunan yırtıcı bir kuş türü.

Habitatları

Avustralya, Tasmania, Wallacea, Yeni Gine, Yeni Kaledonya, Vanuatu ve Fiji'de bulunur.

Stub icon Gündüz yırtıcı kuşları ile ilgili bu madde bir taslaktır. Madde içeriğini geliştirerek Vikipedi'ye katkıda bulunabilirsiniz.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia yazarları ve editörleri
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia TR

Kahverengi çakır kuşu: Brief Summary ( turkki )

tarjonnut wikipedia TR

Kahverengi çakır kuşu (Accipiter fasciatus), atmacagiller (Accipitridae) familyasından Avustralya ve çevresindeki adalarda bulunan yırtıcı bir kuş türü.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia yazarları ve editörleri
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia TR

Ưng ngỗng nâu ( vietnam )

tarjonnut wikipedia VI

Ưng ngỗng nâu, tên khoa học Accipiter fasciatus, là một loài chim trong họ Accipitridae.[2]

Chú thích

  1. ^ BirdLife International (2012). Accipiter fasciatus. Sách Đỏ IUCN các loài bị đe dọa. Phiên bản 2013.2. Liên minh Bảo tồn Thiên nhiên Quốc tế. Truy cập ngày 26 tháng 11 năm 2013.
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson (2012). “The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.7.”. Truy cập ngày 19 tháng 12 năm 2012.

Tham khảo


Hình tượng sơ khai Bài viết Bộ Ưng này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia tác giả và biên tập viên
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia VI

Ưng ngỗng nâu: Brief Summary ( vietnam )

tarjonnut wikipedia VI

Ưng ngỗng nâu, tên khoa học Accipiter fasciatus, là một loài chim trong họ Accipitridae.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia tác giả và biên tập viên
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia VI

Австралийский бурый ястреб ( venäjä )

tarjonnut wikipedia русскую Википедию
Царство: Животные
Подцарство: Эуметазои
Без ранга: Вторичноротые
Подтип: Позвоночные
Инфратип: Челюстноротые
Надкласс: Четвероногие
Класс: Птицы
Подкласс: Настоящие птицы
Инфракласс: Новонёбные
Семейство: Ястребиные
Подсемейство: Ястребы
Вид: Австралийский бурый ястреб
Международное научное название

Accipiter fasciatus (Vigors et Horsfield, 1827)

Подвиды
  • Accipiter fasciatus fasciatus (Vigors et Horsfield, 1827)
  • Accipiter fasciatus buruensis (Stresemann, 1914)
  • Accipiter fasciatus didimus (Mathews, 1912)
  • Accipiter fasciatus dogwa (Rand, 1941)
  • Accipiter fasciatus helmayri (Stresemann, 1922
  • Accipiter fasciatus natalis (Lister, 1889)
  • Accipiter fasciatus polycryptus (Rothschild et Hartert, 1915)
  • Accipiter fasciatus savu (Mayr, 1941)
  • Accipiter fasciatus stresemanni (Rensch, 1931)
  • Accipiter fasciatus tjendanae (Stresemann, 1925)
  • Accipiter fasciatus vigilax (Wetmore, 1926)
  • Accipiter fasciatus wallacii (Sharpe, 1874)
Охранный статус Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 175319EOL 1047987FW 255494

Австралийский бурый ястреб[1] (лат. Accipiter fasciatus) — вид хищных птиц из семейства ястребиных (Accipitridae). Распространён в Австралии, Тасмании, Уоллесии, Папуа — Новой Гвинее, Новой Каледонии, на островах Вануату и Фиджи[2][3]. Рацион главным образом состоит из мелких птиц, но также могут быть мелкие млекопитающие, рептилии, амфибии, изредка и насекомые[4].

Внешний вид

У австралийского бурого ястреба серая голова и шейка каштанового цвета. Нижняя часть птицы имеет рыжий окрас, испещренный белыми вкраплениями. Средняя длина тела составляет от 45 до 55 см, размах крыльев в среднем 75—95 см. Самки обычно крупнее самцов. Вес взрослого самца около 220 г, а вес самки около 355 г.

Примечания

  1. Бёме Р. Л., Флинт В. Е. Пятиязычный словарь названий животных. Птицы. Латинский, русский, английский, немецкий, французский / Под общ. ред. акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., «РУССО», 1994. — С. 38. — 2030 экз.ISBN 5-200-00643-0.
  2. 22695527 Accipiter fasciatus (англ.). The IUCN Red List of Threatened Species.
  3. Les Christidis & Walter E. Boles. Systematics and taxonomy of Australian birds. — Australia: CSIRO publishing, 2008. — С. 116. — 277 с. — ISBN 9780643065116.
  4. Searchable Ornithological Research Archive


Птица Это заготовка статьи по орнитологии. Вы можете помочь проекту, дополнив её.  title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Авторы и редакторы Википедии

Австралийский бурый ястреб: Brief Summary ( venäjä )

tarjonnut wikipedia русскую Википедию

Австралийский бурый ястреб (лат. Accipiter fasciatus) — вид хищных птиц из семейства ястребиных (Accipitridae). Распространён в Австралии, Тасмании, Уоллесии, Папуа — Новой Гвинее, Новой Каледонии, на островах Вануату и Фиджи. Рацион главным образом состоит из мелких птиц, но также могут быть мелкие млекопитающие, рептилии, амфибии, изредка и насекомые.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Авторы и редакторы Википедии

갈색참매 ( Korea )

tarjonnut wikipedia 한국어 위키백과

갈색참매(brown goshawk)는 수리과 타키스피자속에 속하는 중형 맹금류이다. 오스트레일리아와 그 부속도서에 서식한다. 학명은 아키피테르 파스키아투스(Accipiter fasciatus).

각주

  1. BirdLife International. 2016. Accipiter fasciatus. The IUCN Red List of Threatened Species 2016: e.T22695527A93513623. https://dx.doi.org/10.2305/IUCN.UK.2016-3.RLTS.T22695527A93513623.en. Downloaded on 08 November 2021.
 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia 작가 및 편집자
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia 한국어 위키백과