Styracaceae, les Estiracacees, son una familia de plantes perteneciente al orde Ericales. Tien 11-12 xéneros y ente 150-170 especies d'árboles y parrotales. Desenvolver en rexones templaes y subtropicales del hemisferiu norte.
Son árboles o parrotales, frecuentemente con tricomes estrellaos, dacuando con escames lepidotas; plantes hermafrodites o poligamodioicas (Bruinsmia). Fueyes alternes, simples, enteres, serraes o denticulaes, peciolaes, axustaes. Inflorescencies en recímanos, panículas o visos, axilares o terminales, flores actinomorfes; mota tubular, truncáu o 4–5-lobado; corola 4–5-llobada, raramente de pétalos llibres, valvada o inxerida; estames xeneralmente'l doble o raramente igual en númberu a los llobos de la corola, los filamentos connaos na base, el tubu adnáu a la corola, anteres ditecas, dehiscencia llonxitudinal; ovariu súperu a ínfero, 3–5-carpelar, 3–5-locular; óvulos 1–numberosos en cada lóculo, anátropos, erectos o pendilexos, estilu delgáu, estigma capitáu o 3–5-lobáu. Frutu drupáceo o capsular, mota persistente; granes 1–numberoses, con testa delgada, endosperma bayurosu, embrión rectu o llixeramente encorváu.
La mayoría son parrotales grandes o pequeños árboles 3-15 metros d'altor, pero'l Halesia carolina llega a los 39 metros.
Dellos xéneros inclúin árboles ornamentales valoraos poles sos bellu flores blanques decoratives. La resina del Styrax usar en medicina y como inciensu arumáu benjuí.
Styracaceae, les Estiracacees, son una familia de plantes perteneciente al orde Ericales. Tien 11-12 xéneros y ente 150-170 especies d'árboles y parrotales. Desenvolver en rexones templaes y subtropicales del hemisferiu norte.
Styracaceae és una petita família de plantes amb flors dins l'ordre Ericales, consta d'11 gèneres i unes 160 espècies d'arbres i arbusts. Són plantes natives de les regions temperades càlides i subtropicals de l'Hemisferi Nord.[1][2]
La família es caracteritza per la disposició en espiral de les seves fulles, no tenir estípules i les seves flors blanques i simètriques amb de 2 a 5 pètals soldats.
Diversos gèneres inclouen espècies amb valor de planta ornamental. També se n'extreuen resines medicinals i perfums de l'escorça del gènere Styrax.
El gènere Pamphilia, de vegades es considera diferent.[1][3]
Styracaceae és una petita família de plantes amb flors dins l'ordre Ericales, consta d'11 gèneres i unes 160 espècies d'arbres i arbusts. Són plantes natives de les regions temperades càlides i subtropicals de l'Hemisferi Nord.
La família es caracteritza per la disposició en espiral de les seves fulles, no tenir estípules i les seves flors blanques i simètriques amb de 2 a 5 pètals soldats.
Diversos gèneres inclouen espècies amb valor de planta ornamental. També se n'extreuen resines medicinals i perfums de l'escorça del gènere Styrax.
Sturačovité (Styracaceae) je čeleď dvouděložných rostlin z řádu vřesovcotvaré (Ericales). Jsou to dřeviny s jednoduchými střídavými listy a bílými květy, rozšířené v Asii a Severní i Jižní Americe. Jediný druh, sturačník lékařský, roste i v Evropě. Některé druhy, zejména z rodů halézie, sturač a sturačník, jsou v Česku pěstovány jako okrasné dřeviny.
Sturačovité jsou převážně stálezelené keře a stromy se střídavými jednoduchými listy. Charakteristické je odění z hvězdovitých nebo šupinovitých chlupů. Kůra je často šedá a typicky hladká, a při poranění roní pryskyřici. Listy jsou celokrajné nebo výjimečně laločnaté či se zuby zakončenými žlázkou, se zpeřenou žilnatinou a bez palistů.
Květenství jsou vrcholová nebo úžlabní, hrozny, laty nebo vrcholíky, řidčeji jsou květy jednotlivé nebo ve svazečku. Květy jsou pravidelné, zpravidla oboupohlavné. Kalich je zvonkovitý, zcela nebo částečně srostlý se semeníkem, se 4 nebo 5 lípy či laloky. Koruna je obvykle bílá, výjimečně žlutá nebo růžová, nejčastěji z 5 bazálně srostlých lístků. Tyčinek je stejný nebo častěji dvojnásobný počet než korunních lístků. Tyčinky jsou přirostlé na bázi koruny, nitky tyčinek jsou obvykle zploštělé. Semeník je svrchní, polospodní nebo spodní, srostlý ze 3 až 5 plodolistů. Obvykle obsahuje 3 až 5 komůrek spojujících se někdy v horní části semeníku v jedinou komůrku. V každém plodolistu je jedno nebo několik vajíček. Čnělka je jediná, nesoucí laločnatou nebo hlavatou bliznu. Plodem je převážně jednosemenná peckovice nebo tobolka. Semena jsou u některých zástupců okřídlená.[1][2]
Plody halézie karolínské (Halesia carolina)
Čeleď zahrnuje celkem asi 160 druhů v 11 rodech. Největším rodem je sturač (Styrax, 120 druhů). Centrum rodové diverzity je ve východní a jihovýchodní Asii, mimo ni se vyskytují jen 2 rody: halézie (Halesia) a sturač (Styrax).[2] Halézie se vyskytuje ještě v Severní Americe, sturač v Americe od USA po Uruguay a sev. Argentinu[3] a jediným druhem sturač lékařský (Styrax officinalis) je zastoupen i v Evropě a Malé Asii.[4]
Zástupci čeledi se vyskytují v různých typech lesů, v tropech většinou spíše ve vyšších polohách.[2]
Styrač Styrax benzoin roní při poranění bílou mléčnou šťávu, která utuhne ve vonný balzám nazývaný benzoe. Používá se v parfumerii, při výrobě laků na textil a k léčebným účelům. Pěstuje se v jihovýchodní Asii. Podobnou pryskyřici dávají i S. benzoides a S. tonkinensis. Také evropský sturačník lékařský (S. officinalis) poskytuje vonnou žlutočervenou pryskyřici, používanou odedávna při obřadech k vykuřování.[6]
Některé druhy se v ČR pěstují jako okrasné dřeviny. Z venkovních expozic našich botanických zahrad jsou uváděny druhy sturač japonský (Styrax japonicus), sturač okrouhlolistý (Styrax obassia), halézie karolínská (Halesia carolina), halézie stromovitá (Halesia monticola), sturačník vrcholičnatý (Pterostyrax corymbosa), sturačník chlupatý (Pterostyrax hispida) a Sinojackia xylocarpa.[7]
Benzoe - pryskyřice ze sturače Styrax benzoin
Sturač lékařský (Styrax officinalis)
Kvetoucí halézie stromovitá (Halesia monticola)
Alniphyllum, Bruinsmia, Halesia, Huodendron, Melliodendron, Pamphilia, Parastyrax, Pterostyrax, Rehderodendron, Sinojackia, Styrax
Sturačovité (Styracaceae) je čeleď dvouděložných rostlin z řádu vřesovcotvaré (Ericales). Jsou to dřeviny s jednoduchými střídavými listy a bílými květy, rozšířené v Asii a Severní i Jižní Americe. Jediný druh, sturačník lékařský, roste i v Evropě. Některé druhy, zejména z rodů halézie, sturač a sturačník, jsou v Česku pěstovány jako okrasné dřeviny.
Storax-familien (Styracaceae) er udbredt i varmtempererede til tropiske egne. Arterne har stjernehår eller uldbehåring. Bladene er spiralstillede, indskårne og kortstilkede. Blomsterne er mere eller mindre sammenvoksede til klokkeform. Her nævnes kun de to slægter, som er repræsenterede ved arter, der ses jævnligt i Danmark.
Slægter
Die Storaxbaumgewächse (Styracaceae) sind eine Pflanzenfamilie aus der Ordnung der Heidekrautartigen (Ericales) innerhalb der Bedecktsamigen Pflanzen (Magnoliopsida). Sie besteht aus etwa elf Gattungen mit etwa 150 bis 180 Arten. Einige Arten werden als Zierpflanzen in Parks und Gärten verwendet. Einzelne Arten liefern Harze.
Es sind durchwegs harzhaltige, verholzende Arten: Bäume und Sträucher. Sie sind meist laubabwerfend, selten immergrün. Die Blätter, jungen Zweige und Früchte der Storaxbaumgewächse sind fast immer mit mehrzelligen, komplexen, stern- oder schildförmigen Haaren (Trichome) besetzt, die verleiht ihnen oft einen typischen silbrigen oder bräunlichen Glanz.
Die wechselständig und spiralig an den Zweigen angeordneten Laubblätter sind in Blattstiel und Blattspreite gegliedert. Die ungeteilte (einfache) Blattspreite besitzt einen meist gesägten, seltener einfachen oder selten gelappten Rand. Die Stomata sind anomocytisch. Nebenblätter sind meist keine vorhanden oder sehr klein.
Die Blüten stehen meist in vermeintlich endständigen oder deutlich seitenständigen, rispigen oder traubigen Blütenständen, selten auch in kompakten Büscheln zusammen oder stehen manchmal einzeln. Es sind keine Hochblätter vorhanden.
Die radiärsymmetrischen, meist zwittrigen und nicht besonders großen Blüten sind vier- oder meist fünfzählig meist mit doppelten Perianth. Der Blütenbecher (Hypanthium) ist mit der Fruchtknotenwand in unterschiedlichen Höhen verwachsen und ist länger als Kelchblätter aber niedriger als die Kron- und Staubblätter. Es sind meist vier bis fünf (null oder zwei bis neun) Kelchblätter vorhanden, die deutlich miteinander glocken- bis becherförmig verwachsen, manchmal sind kaum Kelchzähne zu erkennen. Die meist vier bis fünf, selten bis zu acht, meist weißen Kronblätter sind nur am Grunde ein wenig miteinander verwachsen, nur bei der Gattung Bruinsmia vollkommen frei. Staubblätter sind in der Regel doppelt, selten bis zu viermal so viele oder selten nur gleich viele wie Kronblätter vorhanden; sie sind mit den Kronblättern nur an ihrer Basis oder bis höchstens zur Hälfte ihrer Länge verwachsen und wirken wie in einem einzigen Kreis stehend. Der gedrungene Staubfaden geht mehr oder weniger in den Staubbeutel ohne klare Abgrenzung über. Meist zwei bis vier, selten fünf Fruchtblätter sind zu einem halb- bis vollkommen unterständigen Fruchtknoten verwachsen. In jedem Fruchtknotenfach befinden sich wenige bis nur eine aufrechte oder hängende, anatrope, uni- oder bitegmische, tenuinucellate Samenanlagen. Der Griffel endet in einer kopfigen oder zwei- bis fünflappigen Narbe.
Früchte können meist lokulizidale Kapselfrüchte, selten Steinfrüchte, oder auch, manchmal geflügelte Nussfrüchte sein. Obwohl der Fruchtknoten aus drei bis fünf Fruchtblättern besteht, und die Frucht im unteren Teil auch entsprechend unterteilt ist, enthalten die Früchte selten mehr als ein oder zwei, bis vier Samen (selten bis zu 50). Die braunen Samen sind oft ellipsoid bis kugelig. Bei einigen (Beispiel: Alniphyllum) Gattungen sind die Samen flach und geflügelt oder stark gerippt. Das reichliche Endosperm ist ölhaltig. Der Embryo ist gerade oder leicht gekrümmt.
Sie enthalten Saponine und die Flavonole Kaempferol und Quercetin. Die Chromosomengrundzahl beträgt n = 8.
Der Ursprung der Styracaceae liegt in Eurasien. Die frühesten bekannten Fossilien, die der Familie der Styracaceae zugeordnet werden, stammen aus dem frühen Eozän. Fossilfunde bezeugen die frühere weite Verbreitung in einem geschlossenen Areal. Die Ausbreitung nach Nordamerika erfolgte erst später. Das heutige disjunkte Areal erstreckt sich auf allen Reliktgebieten (Refugien) der Tertiären Mischwälder auf der Nordhalbkugel. Auf dem europäischen Festland sind bis auf die im Mittelmeergebiet vorkommende Styrax officinalis alle Arten ausgestorben.
Diese Familie besitzt heute zwei Hauptentfaltungszentren (Zentren der Artenvielfalt): Zum einen kommen viele Arten in den Tropen Südamerikas und nach Norden bis Mexiko vor (Neotropis). Zum anderen findet sich rund die Hälfte der Arten in Ostasien und Südostasien. Insbesondere in den chinesischen Laubwaldgebieten findet sich eine größere Anzahl endemischer Arten, die erst Anfang des 20. Jahrhunderts beschrieben worden sind (beispielsweise aus den kleinen Gattungen Sinojackia, Melliodendron und Rehderodendron). Die Familie hat also ein disjunktes Areal. Einzelne Arten findet man auch in warm-gemäßigten bis tropischen Gebieten der Neuen Welt und von Kleinasien bis zum Mittelmeergebiet. Keine Arten kommen auf den Philippinen, Australien, im zentralen Pazifikraum und in Afrika vor. Die früher hier eingeordneten afrikanischen Taxa werden heute in andere Familien eingeordnet. In China findet man zehn, zwei davon nur dort, Gattungen und etwa 54 Arten, von denen 32 nur dort vorkommen.
Der Familienname Styracaceae wurde 1821 von Augustin-Pyrame de Candolle und Kurt Polycarp Joachim Sprengel in Elem. Philos. Pl., 140 erstveröffentlicht. Typusgattung ist Styrax L. Ein Synonym für Styracaceae DC. & Spreng. ist Halesiaceae D.Don [1]. Diese Familie wurde früher der Ordnung der Ebenales Engler zugerechnet und wird heute in die Ericales eingeordnet.
Die Familie besteht aus elf Gattungen mit etwa 150 bis 180 Arten[1]:
Die Storaxbaumgewächse (Styracaceae) sind eine Pflanzenfamilie aus der Ordnung der Heidekrautartigen (Ericales) innerhalb der Bedecktsamigen Pflanzen (Magnoliopsida). Sie besteht aus etwa elf Gattungen mit etwa 150 bis 180 Arten. Einige Arten werden als Zierpflanzen in Parks und Gärten verwendet. Einzelne Arten liefern Harze.
Стиракс котыр (лат. Styracaceae) — быдмассэзлöн Ericales чукöрись корья пу котыр. Стиракссэз 11 увтыр да 160 вид.
Стиракс котыр (лат. Styracaceae) — быдмассэзлöн Ericales чукöрись корья пу котыр. Стиракссэз 11 увтыр да 160 вид.
The Styracaceae are a small family of flowering plants in the order Ericales, containing 12 genera and about 160 species of trees and shrubs. The family occurs in warm temperate and subtropical regions of the Northern Hemisphere.[1][2]
The family is characterised by spirally arranged simple leaves with no stipules; symmetrical white flowers with a corolla of two to five (sometimes seven) fused petals; and the fruit usually is a dry capsule, sometimes winged, less often a fleshy drupe, with one or two seeds.
Most are large shrubs to small trees 3–15 m tall, but Halesia monticola (H. carolina var. monticola) is larger, with trees 39 m tall known in the Great Smoky Mountains National Park in North Carolina.
Several genera include species popular as ornamental trees valued for their decorative white flowers. Benzoin resin, used in herbal medicine and perfumes, is extracted from the bark of Styrax species.
StyracaceaeThe genus Pamphilia, sometimes regarded as distinct, is now included within Styrax on genetic data.[1][3] Phylogenetic studies suggest Halesia is not monophyletic and one species has now been transferred to the new genus Perkinsiodendron.[4]
{{cite journal}}
: Cite journal requires |journal=
(help) The Styracaceae are a small family of flowering plants in the order Ericales, containing 12 genera and about 160 species of trees and shrubs. The family occurs in warm temperate and subtropical regions of the Northern Hemisphere.
The family is characterised by spirally arranged simple leaves with no stipules; symmetrical white flowers with a corolla of two to five (sometimes seven) fused petals; and the fruit usually is a dry capsule, sometimes winged, less often a fleshy drupe, with one or two seeds.
Most are large shrubs to small trees 3–15 m tall, but Halesia monticola (H. carolina var. monticola) is larger, with trees 39 m tall known in the Great Smoky Mountains National Park in North Carolina.
Styracaceae, las estiracáceas, son una familia de plantas perteneciente al orden Ericales. Tiene 11-12 géneros y entre 150-170 especies de árboles y arbustos. Se desarrollan en regiones templadas y subtropicales del hemisferio norte.
Son árboles o arbustos, frecuentemente con tricomas estrellados, a veces con escamas lepidotas; plantas hermafroditas o poligamodioicas (Bruinsmia). Hojas alternas, simples, enteras, serradas o denticuladas, pecioladas, estipuladas. Inflorescencias en racimos, panículas o cimas, axilares o terminales, flores actinomorfas; cáliz tubular, truncado o 4–5-lobado; corola 4–5-lobada, raramente de pétalos libres, valvada o imbricada; estambres generalmente el doble o raramente igual en número a los lobos de la corola, los filamentos connados en la base, el tubo adnado a la corola, anteras ditecas, dehiscencia longitudinal; ovario súpero a ínfero, 3–5-carpelar, 3–5-locular; óvulos 1–numerosos en cada lóculo, anátropos, erectos o péndulos, estilo delgado, estigma capitado o 3–5-lobado. Fruto drupáceo o capsular, cáliz persistente; semillas 1–numerosas, con testa delgada, endosperma copioso, embrión recto o ligeramente encorvado.
La mayoría son arbustos grandes o pequeños árboles 3-15 metros de altura, pero el Halesia carolina llega a los 39 metros.
Varios géneros incluyen árboles ornamentales valorados por sus bellas flores blancas decorativas. La resina del Styrax se usa en medicina y como incienso perfumado benjuí.
Styracaceae, las estiracáceas, son una familia de plantas perteneciente al orden Ericales. Tiene 11-12 géneros y entre 150-170 especies de árboles y arbustos. Se desarrollan en regiones templadas y subtropicales del hemisferio norte.
Storaksikasvit (Styracaceae)[2] on kaksisirkkaisten koppisiemenisten kasvien heimo. Siihen kuuluu 11 sukua ja noin 160 lajia.[1] Heimon lajit ovat lähinnä lämpimien alueiden puita. Useita heimon lajeja käytetään koristekasveina, ja storakseista (Styrax) saadaan bentsoehartsia, jota käytetään hajusteissa.
Storaksikasvit ovat monivuotisia puuvartisia kasveja. Lehdet ovat yksinkertaisia, yleensä vuorottaisesti asettuneita ja usein korvakkeettomia. Kukat kasvavat kukinnoissa, jotka ovat rakenteeltaan terttuja, kerrannaisterttuja tai kiemuroita. Kukat ovat kaksineuvoisia ja symmetrisiä säteittäin. Verhiö on muodoltaan kellomainen ja verholehtiä on yleensä 4–6. Teriössä on 4–7 osittain yhteenkasvanutta terälehteä. Terälehdet ovat yleensä väriltään valkoiset. Heteet kasvavat kiehkurassa teriön tyvellä. Emit ovat kapeita ja usein päätyään kohti kapeneva, luotit ovat pyöristyneitä ja joskus 2–5-jakoisia. Hedelmä on luumarja, marja tai kota.[1][3][4]
Storaksikasveja kasvaa Amerikan mantereiden ja Aasian trooppisilla, subtrooppisilla ja lauhkeilla alueilla, sekä Välimeren alueella.[1][3]
Karolinanvitikellopuu (Halesia carolina)
Tuoksuepolettipuu (Pterostyrax hispida)
Storaksikasvit (Styracaceae) on kaksisirkkaisten koppisiemenisten kasvien heimo. Siihen kuuluu 11 sukua ja noin 160 lajia. Heimon lajit ovat lähinnä lämpimien alueiden puita. Useita heimon lajeja käytetään koristekasveina, ja storakseista (Styrax) saadaan bentsoehartsia, jota käytetään hajusteissa.
Les Styracaceae sont une famille de plantes dicotylédones qui comprend environ 200 espèces réparties en 10 à 15 genres.
Ce sont des arbres ou des arbustes à résine. L'aire de distribution comprend l'est de l'Asie, le bassin méditerranéen, l'Amérique, du sud-est des États-Unis au Mexique et aux zones tropicales d'Amérique du Sud.
Certaines espèces du genre Styrax donnent le benjoin utilisé en parfumerie ou en aromathérapie.
Le nom vient du genre type Styrax (grec στυραξ), ancien nom grec et latin de ces arbres et de leur résine balsamique[1].
Le nom « styrax » sert aussi de façon abusive à désigner la résine du liquidambar. En effet dans l'antiquité, et notamment dans l'Histoire naturelle de Pline l'Ancien, le terme désignait aussi bien le Liquidambar orientalis (« Styrax de Chypre et de Cilicie ») que l'aliboufier (« Styrax de Syrie »)[2].
Le nom serait dérivé de l'arabe اصّْطِرَكْ (aṣ-ṣṭirak) [3].
En classification phylogénétique APG (1998) le genre Halesia ne faisait pas partie de cette famille mais de celle des Halesiaceae, mais en classification phylogénétique APG II (2003) ce genre est réintroduit dans cette famille.
Selon Angiosperm Phylogeny Website (30 juin 2010)[4] et DELTA Angio (30 juin 2010)[5] :
Selon NCBI (30 juin 2010)[6] :
Selon ITIS (30 juin 2010)[7] :
Auxquels peuvent s'ajouter les synonymes potentiels:
Selon NCBI (30 juin 2010)[6] :
Les Styracaceae sont une famille de plantes dicotylédones qui comprend environ 200 espèces réparties en 10 à 15 genres.
Ce sont des arbres ou des arbustes à résine. L'aire de distribution comprend l'est de l'Asie, le bassin méditerranéen, l'Amérique, du sud-est des États-Unis au Mexique et aux zones tropicales d'Amérique du Sud.
Certaines espèces du genre Styrax donnent le benjoin utilisé en parfumerie ou en aromathérapie.
Storaćevke (dievičine, lat. Styracaceae), biljna porodica koja obuhvaća 12 rodova[1] listopadnih i vazdazelenih grmova i drveća. Najvažniji rod Styrax (diviza, divica, divuza) ima 120 vrsta, a ime mu znači 'mirisna smola', a dolazi odatle što biljka izlučuje tekučinu koja se stvrdne nakon što se zareže kora. Ova mirisna smola pronašla je kao ekspektorans (lijek koji pomaže izbacivanje služi iz grudi) primjenu i u medicini, a koristi se i u izradi parfema.
Od 120 vrsta divize u Hrvatskoj raste samo obična diviza (Styrax officinalis). od drugih rodova pripadaju joj halezija, srebrno zvono ili sniježno zvonce (Halesia), pterostiraks (Pterostyrax), rederodendron (Rehderodendron), sinojakija (Sinojackia) i drugi.
Storaćevke (dievičine, lat. Styracaceae), biljna porodica koja obuhvaća 12 rodova listopadnih i vazdazelenih grmova i drveća. Najvažniji rod Styrax (diviza, divica, divuza) ima 120 vrsta, a ime mu znači 'mirisna smola', a dolazi odatle što biljka izlučuje tekučinu koja se stvrdne nakon što se zareže kora. Ova mirisna smola pronašla je kao ekspektorans (lijek koji pomaže izbacivanje služi iz grudi) primjenu i u medicini, a koristi se i u izradi parfema.
Od 120 vrsta divize u Hrvatskoj raste samo obična diviza (Styrax officinalis). od drugih rodova pripadaju joj halezija, srebrno zvono ili sniježno zvonce (Halesia), pterostiraks (Pterostyrax), rederodendron (Rehderodendron), sinojakija (Sinojackia) i drugi.
Styracaceae adalah suatu familia tumbuhan berbunga dalam ordo Ericales, yang terdiri dari 11 genus dan sekitar 160 spesies pohon dan perdu. Familia ini didapati pada daerah bersuhu hangat sedang dan subtropis pada belahan utara bumi.[1][2]
Familia ini mempunyai ciri khas daun yang tertata sederhana secara spiral tanpa daun penumpu (stipula); bunga putih simetris dengan sebuah corolla yang terdiri dari dua sampai lima (kadangkala tujuh) petal terlebut; dan buah biasanya berbentuk kapsul kering, kadang-kadang bersayap, jarang berupa drupe berdaging, dengan satu atau dua biji.
Kebanyakan berupa perdu besar sampai pohon kecil setinggi 3–15 m, tetapi Halesia monticola (H. carolina var. monticola) lebih besar, berupa pohon sampai setinggi 39 m di Great Smoky Mountains National Park, North Carolina, Amerika Serikat.
Beberapa genus meliputi spesies yang populer sebagai pohon hias bernilai tinggi karena bunga putih yang semarak. Resin "Benzoin", digunakan dalam pengobatan tradisional dengan tumbuhan dan parfum, diekstrasi dari kulit batang spesies genus Styrax
Genus Pamphilia kadang dianggap terpisah, sekarang digolongkan ke dalam Styrax berdasarkan data genetik.[1][3]
Styracaceae adalah suatu familia tumbuhan berbunga dalam ordo Ericales, yang terdiri dari 11 genus dan sekitar 160 spesies pohon dan perdu. Familia ini didapati pada daerah bersuhu hangat sedang dan subtropis pada belahan utara bumi.
Familia ini mempunyai ciri khas daun yang tertata sederhana secara spiral tanpa daun penumpu (stipula); bunga putih simetris dengan sebuah corolla yang terdiri dari dua sampai lima (kadangkala tujuh) petal terlebut; dan buah biasanya berbentuk kapsul kering, kadang-kadang bersayap, jarang berupa drupe berdaging, dengan satu atau dua biji.
Kebanyakan berupa perdu besar sampai pohon kecil setinggi 3–15 m, tetapi Halesia monticola (H. carolina var. monticola) lebih besar, berupa pohon sampai setinggi 39 m di Great Smoky Mountains National Park, North Carolina, Amerika Serikat.
Beberapa genus meliputi spesies yang populer sebagai pohon hias bernilai tinggi karena bunga putih yang semarak. Resin "Benzoin", digunakan dalam pengobatan tradisional dengan tumbuhan dan parfum, diekstrasi dari kulit batang spesies genus Styrax
Stirakiniai (lot. Styracaceae) – nedidelė žiedinių augalų šeima, priklausanti erikiečių (Ericales) eilei. Šeimai priklauso 11 genčių ir ~160 augalų rūšių. Auga daugiausia Šiaurės pusrutulio tropikuose ir subtropikuose.
Stirakiniai (lot. Styracaceae) – nedidelė žiedinių augalų šeima, priklausanti erikiečių (Ericales) eilei. Šeimai priklauso 11 genčių ir ~160 augalų rūšių. Auga daugiausia Šiaurės pusrutulio tropikuose ir subtropikuose.
Styracaceae is een botanische naam, voor een familie van tweezaadlobbige planten. Een familie onder deze naam wordt universeel erkend door systemen voor plantentaxonomie, en zo ook door het APG-systeem (1998) en het APG II-systeem (2003).
Het gaat om een niet al te grote familie van nog geen tweehonderd soorten in ca een dozijn genera. Het zijn heesters en bomen met een heel groot gebied van voorkomen (niet in Afrika of Australië).
In het Cronquist systeem (1981) is de plaatsing van de familie in een orde Ebenales.
Volgens Vascular Plant Families and Genera (1992)
Styracaceae is een botanische naam, voor een familie van tweezaadlobbige planten. Een familie onder deze naam wordt universeel erkend door systemen voor plantentaxonomie, en zo ook door het APG-systeem (1998) en het APG II-systeem (2003).
Het gaat om een niet al te grote familie van nog geen tweehonderd soorten in ca een dozijn genera. Het zijn heesters en bomen met een heel groot gebied van voorkomen (niet in Afrika of Australië).
In het Cronquist systeem (1981) is de plaatsing van de familie in een orde Ebenales.
Styraksfamilien (Styracaceae) er en plantefamilie i ordenen Ericales.
Alle artene er trær eller busker, og de er som regel dekket av stjernehår eller skjell. Bladene er hele og sitter spredt. Blomstene er som regel tvekjønnede og sitter samlet i en blomsterstand. Det er 4–5, mer sjeldent 2–9, hvite kronblad som delvis er vokst sammen til et kronrør. Frukten er et bær, en steinfrukt eller kapsel med 1–4 brune frø.
Familien omfatter ca. 160 arter fordelt på 11 slekter. De vokser i varmt tempererte til tropiske deler av Amerika, middelhavsområdet, Øst- og Sørøst-Asia. I Europa finnes bare én art, styrakstre (Styrax officinalis). Benzoharpiks fremstilles fra flere arter i slekten Styrax og brukes til parfyme, røkelse og medisin.
Styraksfamilien (Styracaceae) er en plantefamilie i ordenen Ericales.
Alle artene er trær eller busker, og de er som regel dekket av stjernehår eller skjell. Bladene er hele og sitter spredt. Blomstene er som regel tvekjønnede og sitter samlet i en blomsterstand. Det er 4–5, mer sjeldent 2–9, hvite kronblad som delvis er vokst sammen til et kronrør. Frukten er et bær, en steinfrukt eller kapsel med 1–4 brune frø.
Familien omfatter ca. 160 arter fordelt på 11 slekter. De vokser i varmt tempererte til tropiske deler av Amerika, middelhavsområdet, Øst- og Sørøst-Asia. I Europa finnes bare én art, styrakstre (Styrax officinalis). Benzoharpiks fremstilles fra flere arter i slekten Styrax og brukes til parfyme, røkelse og medisin.
Styrakowate, styrakowcowate (Styracaceae) – rodzina drzew i krzewów z rzędu wrzosowców. Obejmuje 11 rodzajów liczących około 160[1][3]–180 gatunków[4] (ok. 80% gatunków należy do jednego rodzaju – styrak Styrax[3]). Rośliny te występują we wschodniej i południowo-wschodniej Azji, na obu kontynentach amerykańskich oraz w południowej Europie. Dawniej styrak lekarski dostarczał wonnej żywicy do kadzideł. Krzewy z rodzaju styrak i ośnieża uprawiane są jako ozdobne[5]. Wiele z rodzajów odkryto dopiero po latach 20. XX wieku, a Melliodendron, Rehderodendron i Sinojackia opisano dopiero w latach 60. XX wieku. W przeszłości rośliny z tej rodziny były szeroko rozprzestrzenione na półkuli północnej – znane są z trzeciorzędu Europy Środkowej i Ameryki Północnej[6] (najstarsze ślady kopalne pochodzą z eocenu[3]).
Niemal wszystkie rodzaje występują w Azji wschodniej i południowo-wschodniej (po Nową Gwineę na południowym wschodzie), największe zróżnicowanie osiągając w Chinach. Dwa z rodzajów występujących w Chinach mają swoich przedstawicieli także na innych kontynentach. Zasięg rodzaju ośnieża (Halesia) obejmuje Chiny i wschodnią część Stanów Zjednoczonych. Z kolei rośliny z rodzaju styrak (Styrax) występują na wszystkich wcześniej wymienionych obszarach, a także w Ameryce Środkowej i Południowej (bez jej południowej części) oraz we wschodniej części basenu Morza Śródziemnego, gdzie rośnie jeden gatunek – styrak lekarski[5]. Wyodrębniany przez dawniejszych autorów rodzaj Pamphilia (współcześnie włączany do rodzaju Styrax[3]) występuje w Brazylii[6].
Rodzina styrakowatych (Styracaceae) jest siostrzana dla zimnicowatych (Diapensiaceae), wraz z którymi tworzą grupę, dla której klad bazalny stanowią symplokowate Symplocaceae w obrębie rzędu wrzosowców, wchodzącego w skład kladu astrowych (asterids) w obrębie dwuliściennych właściwych (eudicots)[1][3].
W obrębie rodziny klad bazalny tworzą rodzaje Huodendron i Styrax. Pozostała grupa rozbija się na dwie grupy niebazalne, z których jedna obejmuje rodzaje Alniphyllum i Bruinsmia, a druga pozostałe rodzaje[1][7].
wrzosowceBalsaminaceae – niecierpkowate
Polemoniaceae – wielosiłowate
Fouquieriaceae – okotijowate
Lecythidaceae – czaszniowate
Sapotaceae – sączyńcowate
Ebenaceae – hebankowate
Primulaceae – pierwiosnkowate
Theaceae – herbatowate
Symplocaceae – symplokowate
Styracaceae – styrakowate
Diapensiaceae – zimnicowate
Sarraceniaceae – kapturnicowate
Actinidiaceae – aktinidiowate
Roridulaceae – tuliłezkowate
Clethraceae – orszelinowate
Cyrillaceae – zwichrotowate
Ericaceae – wrzosowate
Styrakowate, styrakowcowate (Styracaceae) – rodzina drzew i krzewów z rzędu wrzosowców. Obejmuje 11 rodzajów liczących około 160–180 gatunków (ok. 80% gatunków należy do jednego rodzaju – styrak Styrax). Rośliny te występują we wschodniej i południowo-wschodniej Azji, na obu kontynentach amerykańskich oraz w południowej Europie. Dawniej styrak lekarski dostarczał wonnej żywicy do kadzideł. Krzewy z rodzaju styrak i ośnieża uprawiane są jako ozdobne. Wiele z rodzajów odkryto dopiero po latach 20. XX wieku, a Melliodendron, Rehderodendron i Sinojackia opisano dopiero w latach 60. XX wieku. W przeszłości rośliny z tej rodziny były szeroko rozprzestrzenione na półkuli północnej – znane są z trzeciorzędu Europy Środkowej i Ameryki Północnej (najstarsze ślady kopalne pochodzą z eocenu).
Styracaceae (do Latim Styraca, que significa “goma perfumada” ou “usada medicinalmente”) é uma Família monofilética[1] pertencente à Ordem Ericales, composta por pequenas árvores e arbustos encontradas em regiões com climas temperados e tropicais. Essa família é mais conhecida pela sua secreção/produção de benjoim e storax.[2][3]
Em geral os membros da família Styracaceae são arbustos e árvores de pequeno porte, tendo de 3 a 15 metros de altura.[2][4] O único exemplar a não seguir essa norma é a Halesia monticola, que apresenta árvores com até 39 metros de altura.[5]
Também apresentam ramos recobertos por indumentos formados por tricomas estrelados e/ou escamados (semelhantes a escamas).[1][3]
As Styracaceae apresentam folhas simples, alternas e pecioladas, com nervação do tipo broquidódroma[1] e tricomas estrelados ou escamados[2]. Essas folhas não apresentam estípulas[1][5], mas podem apresentar domácias na sua face abaxial[1].
Apresentam inflorescências axilares e/ou terminais, raramente solitárias, que se organizam em racemos ou panículas[1]. As flores apresentam coloração branca[5][6], são bissexuadas, diclamídeas (apresentam cálice e corola), heteroclamídeas (cálice e corola com coloração diferente), e simétricas (actinomorfas)[1].
O Cálice dessas flores é pequeno, do tipo gamossépalo[1], ou seja, as sépalas se encontram fundidas em uma cúpula (cupuliforme)[1], com raros casos apresentando cálice campanulado[1][7], e de prefloração valvar. A margem das sépalas é truncada, apresentando 5 sépalas, ou em casos mais raros, 6.
A Corola também apresenta pétalas fundidas (gamopétalas)[1][5], e de prefloração valvar, podendo apresentar 5, 6 ou até mesmo 7 pétalas. Essas pétalas apresentam coloração esbranquiçada e forma campanular, o que confere ao grupo o nome popular de “silver bells”[5].
As flores apresentam 10 estames, geralmente do mesmo tamanho, com os filetes adnatos, ou seja, juntos ao tubo da corola. As anteras são basifixas[1] (presas ao filete pela sua base), de conformação oblonga[7] e introrsas[1] (a deiscência do pólen se faz para o interior da flor).
Possuem ovários ínferos e súperos, 3-carpelares e em geral 3-loculares[1]. Podem ser também uniloculares na base do ovário após a sua maturação[7]. Apresentam estilete linear, com estigma estigma terminal e de lobos atenuados ou truncados[1]. Os óvulos são anátropos, bitegumentados, e tenuinucelados (camada de nucela é fina).[1]
Os frutos podem ser de dois tipos:
O fruto é carnoso e monospérmico, com cálice persistente, O pericarpo apresenta exocarpo unisseriado, com tricomas estrelados lignificados e células de formato abaulado e tamanhos irregulares. O mesocarpo externo se constitui de tecido parenquimático multisseriado, alongado radialmente na maturidade. Feixes vasculares estão presentes no terço interno do mesocarpo.[4]
As sementes de Styracaceae são unitegumentadas, com testa multisseriada e bastante espessa. Internamente encontram-se diversos feixes vasculares, seguidos por numerosas camadas de células parenquimáticas, que contêm reservas de substâncias lipídicas[4]. O embrião é axial, reto e levemente curvado[1]
A família Styracaceae possui 11 gêneros com cerca de 160 espécies, sendo Styrax o gênero com o maior número de espécies existentes (em torno de 130 espécies)[8]
São árvores, apresentam inflorescências terminais ou axilares e bractéolas pequenas. Flores com corola campanulada, 5 pétalas imbricadas; 10 estames sendo 5 longos e 5 curtos; anteras oblongas. Ovário súpero, 5 locular, apresentam de 8 a 10 óvulos por lóculo. Fruto deiscente, exocarpo levemente carnoso e sementes com asas irregulares e membranosas em cada extremidade.[9]
Árvores, com inflorescências terminais ou axilares, têm 1 bractéola por flor. Flores com cálice campanulado, inserido na base do ovário. Corola com 5 pétalas; estames variam de 10 a 12; ovário súpero, cônico, 5 locular. Fruto em forma de pêra, indeiscente. Muitas sementes, pontiagudas em ambas extremidades, endosperma carnoso-córneo, embrião central e reto.[10]
Árvores de 10 a 12 metros de altura, tronco de casca lisa, ramos castanho-avermelhados e estriados. Lâmina foliar oval ou elíptica, base larga e cuneiforme arredondada, margem serrilhada. Inflorescências com 5 ou 6 flores de 4 a 6 cm. Corola com 4 pétalas; estames de 7 a 10 cm, filamentos achatados. Fruto elipsóide longo, 8 nervuras; 1 semente por lóculo; exocarpo acoplado ao mesocarpo.[11]
Árvores ou arbustos. Pedicelo delgado. Folhas com margens serrilhadas. Inflorescências de 2, 3 ou 6 flores, racemos axilares contraídos, articulação entre pedicelo e flor, 4 sépalas distintas. Corola campanulada, 4 pétalas. Tubo do cálice cônico acoplado ao ovário, 7 a 16 estames, 2 a 4 pistilos juntos. Ovário ínfero, 2 a 4 locular; 4 óvulos por lóculo. Fruto tipo noz, com 2 a 4 asas longitudinais, 1 a 4 sementes de casca fina.[12]
Folhas alternadas, margem da lâmina foliar inteira ou serrilhada. Inflorescências terminais ou axilares, paniculadas ou subcorimbosas, brácteas e bractéolas pequenas, decíduas. Flores pequenas; cálice acoplado ao ovário com 4 sépalas. Corola com 4 pétalas, bases livres, imbricadas ou valvadas. 8 a 10 estames, filamentos levemente juntos às pétalas, anteras oblongas. Ovário ínfero 3 ou 4 loculares, óvulos numerosos, placentação axial. Fruto ovóide, deiscente. Sementes numerosas com tegumento fino, reticulado, franjado dos dois lados.[13]
Árvores caducifólias, folhas alternadas, margem da lâmina foliar serrilhada. 1 ou 2 flores nas axilas das folhas, pedicelo alongado e articulado. Cálice obcônico acoplado ao ovário. Corola campanulada, dividida até próxima à base, 5 pétalas imbricadas; 10 estames iguais muito mais curtos que a corola; anteras oblongas. Ovário ínfero, 4 óvulos por lóculo, placentação axial Fruto indeiscente, com parede espessa. Sementes elipsóides, achatadas, tegumento membranoso; endosperma carnoso.[14]
Árvores. Margem da lâmina foliar inteira ou denticulada. Inflorescências perto da base dos ramos, bractéolas decíduas. Pedicelo muito curto e articulado. Cálice em forma de taça acoplado ao ovário subtruncado. 5 pétalas na corola; 10 a 16 estames iguais ou 5 curtos e 5 longos. Ovário ínfero, 3 locular; numerosos óvulos. Frutos indeiscentes 1 ou 3 locular, ápice cônico; exocarpo carnoso; 4 a 8 sementes.[15]
Árvores ou arbusto caducifólias. Folhas com margem serrilhada, Inflorescências pendentes, muitas flores, ramos unilaterais, bractéolas decíduas. Pedicelo curto, articulado. Flores com cálice campanulado; completamente acoplado ao ovário. Corola com 5 pétalas; 10 estames, 5 curtos e 5 longos; filamentos achatados, ovário ínfero 3 a 5 locular, 4 óvulos por lóculo, placentação axial. Estigma capitado ou trilobado. Frutificação com pedicelo curto, fruto tipo drupa, nervurado; exocarpo crocante, endocarpo lenhoso. 1 ou 2 sementes, carnudas; endosperma fino.[16]
Árvore caducifólia. Margem da lâmina foliar serrilhada. Inflorescência axilar ou em nós de ramificação do ano anterior, racemosas ou paniculadas. Cálice obcônico, completamente acoplado ao ovário, 5 a 10 nervuras, sépalas. Corola campanulada, 5 pétalas imbricadas. 10 estames, 5 curtos e 5 longos; filamentos achatados. Ovário ínfero, 3 ou 4 locular, 4 óvulos por lóculo; placentação axilar. Fruto lenhoso, indeiscente de 5 a 10 nervuras, ápice com cálice persistente, base do estilete formando um rostro curto; exocarpo fino e duro; mesocarpo espesso, esponjoso; endocarpo com muitas lacunas radiadas. 1 a 3 sementes cilíndricas, embrião carnudo.[17]
Árvores ou arbusto. Folhas com margem serrilhada. Inflorescências terminais racemosas, geralmente pendentes, com poucas flores; bractéolas decíduas. Pedicelo articulado e delgado, longo. Cálice obcônico, 4 a 7 sépalas. Corola campanulada, 4 a 7 pétalas. 8 a 14 estames inseridos perto da base da corola; iguais ou desiguais em comprimento. Ovário ínfero, 3 a 4 lóculos; 6 a 8 óvulos por lóculo em 2 séries; placentação axilar. Fruto elipsóide, longo, indeiscente, exocarpo carnoso, espesso; mesocarpo esponjoso; endocarpo lenhoso. Sementes solitárias, com casca crocante, endosperma carnoso.[18]
Árvores ou arbustos, com tricomas estreladas ou escamosas. Lâminas foliares com margens inteiras ou grosseiramente dentadas ou serrilhadas. Inflorescências axilares ou falso-terminais, 2- 3 a 19 flores. Pedicelo não articulado. Cálice em forma de taça, 5 sépalas. Corola campanulada, 5 a 7 pétalas; 8 a 13 estames iguais ou desiguais em comprimento, filamentos achatados, livres. Ovário súpero, 3 lóculos quando jovem e se torna 1 locular. 1 ou 4 óvulos por lóculo, placentação parietal. Fruto tipo drupa, indeiscente ou deiscente, exocarpo carnoso. 1 a 2 sementes preenchendo completamente a cavidade do fruto, 3 a 6 sulcos longitudinais, tegumento quase ósseo, embrião reto.[19] [20]
É certo que a família Styracaceae se originou no hemisfério Norte, especificamente na região euroasiática, uma vez que fósseis de sementes e frutos da era Cenozóica foram documentados desde a Europa até o Japão. O gênero Styrax, o único presente na América do Sul, chegou aqui através de dispersão.[8]
Além disso, estudos recentes com a análise dos plastomas de todos os 12 gêneros de Styracaceae possibilitaram visualizar as relações filogenéticas dentro da família, sendo constatados alguns fatos: Styrax e Huodendron são tidos como clados irmãos de todos os outros gêneros, enquanto Halesia e Pterostyrax não são monofiléticos e apesar das sinapomorfias que separam as espécies serem claras, molecularmente H. carolina e P. hispidus formam um clado, de forma que H. diptera fique externa. Rehderodendron e Perkinsiodendron são tidos como clados irmãos, assim como Melliodendron e Changiostyrax.[21]
As Styracaceae são encontradas em regiões de clima temperado, subtropical e tropical. Essas plantas apresentam uma distribuição diversificada mas disjunta, sendo encontradas no Continente Americano (América do Norte e América do Sul), no Sul da Europa[1], no Sudeste Asiático[1][2], na região do Mediterrânio[1][2][3] e no Arquipélago Malaio[6][3].
No Brasil são encontradas 24 espécies da Família Styracaceae, todas pertencentes ao gênero Styrax L.[4][7]
Lista de Espécies[22]:
Em geral, as 24 espécies brasileiras podem ser encontradas em quase todos os Estados brasileiros, com exceção de 4 Estados nordestinos: Sergipe, Alagoas, Paraíba e Rio Grande do Norte[22]. Dessas espécies, 3 são encontradas no Cerrado: Styrax camporum Pohl., S. ferrugineus Nees et Mart. e S. martii Seub. [4] Já na Amazônia, é possível encontrar 12 dessas espécies: S. bicolor, S. glaber, S. glabratus, S. griseus, S. guyanensis, S. longipedicellatus, S. macrophyllus, S. oblongus, S. pallidus, S. pohlii, S. prancei e S. sieberi.[22]
Muitas das espécies de Styracaceae são populares como árvores ornamentais devido às suas flores brancas decorativas[6]. A resina de benjoim, extraída da casca das espécies Styrax, e o storax são muito utilizados na produção de ervas e perfumes, além de apresentarem propriedades medicinais.[5][6][2]
|titulo=
(ajuda) Styracaceae (do Latim Styraca, que significa “goma perfumada” ou “usada medicinalmente”) é uma Família monofilética pertencente à Ordem Ericales, composta por pequenas árvores e arbustos encontradas em regiões com climas temperados e tropicais. Essa família é mais conhecida pela sua secreção/produção de benjoim e storax.
Styracaceae este o mică familie de plante cu flori din ordinul Ericales ce conține 11 genuri și aproximativ 160 de specii de arbori și arbuști. Speciile sunt răspândite în regiunile temperate calde și subtropicale din Emisfera nordică. [1][2]
Styracaceae este o mică familie de plante cu flori din ordinul Ericales ce conține 11 genuri și aproximativ 160 de specii de arbori și arbuști. Speciile sunt răspândite în regiunile temperate calde și subtropicale din Emisfera nordică.
Storaxväxter (Styracaceae) är en växtfamilj med 10 släkten och cirka 160 arter. Familjen innehåller flera släkten med populära prydnadsväxter med vackra vita blommor. Ur flera arter av storaxsläktet (Styrax) utvinns bensoeharts.
Storaxväxterna är vanligen buskar eller mindre träd. Storblommigt snödroppsträd (Halestia tetraptera var. monticola) kan dock bli nästan 40 meter högt. Typiskt för familjens medlemmar är de spiralställda bladen som saknar stipler. Blommorna är radiärsymmetriska och har en krona med 2-7 sammanväxta kronblad. Frukten är vanligen en torr kapsel som ibland har vingar. Mera ovanligt är köttiga bär. Frukterna innehåller 1-2 frön.
Storaxväxter (Styracaceae) är en växtfamilj med 10 släkten och cirka 160 arter. Familjen innehåller flera släkten med populära prydnadsväxter med vackra vita blommor. Ur flera arter av storaxsläktet (Styrax) utvinns bensoeharts.
Storaxväxterna är vanligen buskar eller mindre träd. Storblommigt snödroppsträd (Halestia tetraptera var. monticola) kan dock bli nästan 40 meter högt. Typiskt för familjens medlemmar är de spiralställda bladen som saknar stipler. Blommorna är radiärsymmetriska och har en krona med 2-7 sammanväxta kronblad. Frukten är vanligen en torr kapsel som ibland har vingar. Mera ovanligt är köttiga bär. Frukterna innehåller 1-2 frön.
Họ Bồ đề (danh pháp khoa học: Styracaceae Dumort., 1829). Theo hệ thống phân loại cũ, họ này thuộc bộ Bồ đề (Styracales), nằm trong liên bộ Anh thảo (Primulanea), phân lớp Sổ (Dilleniidae). Trong phân loại của APG II, người ta không còn dùng bộ Styracales, liên bộ Primulanea (anh thảo), phân lớp Dilleniidae (sổ) mà đưa họ này vào bộ Ericales (bộ Thạch nam).
Họ gồm những cây gỗ nhỡ, thường rụng lá vào mùa khô. Thân đôi khi có nhựa thơm. Lá mọc cách không có lá kèm. Cành và lá non thường phủ lông hình sao. Hoa đều, lưỡng tính, mẫu 4 hoặc 5. Hoa tự chùm - viên chùy hay một số hoa tập trung ở nách lá. Đài hình chuông xẻ thành 4-5 thùy. Tràng hoa hợp gốc thường có màu trắng. Số lượng nhị thường gấp đôi số cánh tràng, chỉ nhị hợp gốc. Bầu trên (bầu thượng) phía trên bầu thường hợp thành một ô, phía dưới bầu phân thành 3-5 ô. Quả nang mang đài sống lâu. Hạt thường có cánh.
Trên thế giới gồm 12 chi, phân bố chủ yếu ở vùng nhiệt đới châu Á và châu Mỹ.
Việt Nam có 3 chi:
Họ Bồ đề (danh pháp khoa học: Styracaceae Dumort., 1829). Theo hệ thống phân loại cũ, họ này thuộc bộ Bồ đề (Styracales), nằm trong liên bộ Anh thảo (Primulanea), phân lớp Sổ (Dilleniidae). Trong phân loại của APG II, người ta không còn dùng bộ Styracales, liên bộ Primulanea (anh thảo), phân lớp Dilleniidae (sổ) mà đưa họ này vào bộ Ericales (bộ Thạch nam).
Styracaceae Dumort.
Типовой род РодыСтираксовые (лат. Styracaceae) — семейство двудольных растений, входящее в порядок Верескоцветные, включающее в себя 11 родов и около 160 видов деревьев и кустарников произрастающих в тёплых умеренных, субтропических и тропических областях Северного полушария.
Представитетели семейства имеют цельные очередные кожистые листья. Их стебли, листья и наружные стороны чашелистиков и лепестков покрыты желтовато-коричневыми звездчатыми волосками или мелкими чешуйками. Цветки, в основном, двуполые, редко однополые, обычно собраны в кисти или метёлки. Плоды костянковидные, коробочковидные или ягодовидные.
Некоторые деревья из семейства Стираксовых разводятся, как декоративные растения, из-за их красивых белых цветков. Бензойная смола, истекающая из коры видов Стиракса (Styrax), используется для приготовления лекарственных средств и в парфюмерии.
Стираксовые (лат. Styracaceae) — семейство двудольных растений, входящее в порядок Верескоцветные, включающее в себя 11 родов и около 160 видов деревьев и кустарников произрастающих в тёплых умеренных, субтропических и тропических областях Северного полушария.
Представитетели семейства имеют цельные очередные кожистые листья. Их стебли, листья и наружные стороны чашелистиков и лепестков покрыты желтовато-коричневыми звездчатыми волосками или мелкими чешуйками. Цветки, в основном, двуполые, редко однополые, обычно собраны в кисти или метёлки. Плоды костянковидные, коробочковидные или ягодовидные.
Некоторые деревья из семейства Стираксовых разводятся, как декоративные растения, из-за их красивых белых цветков. Бензойная смола, истекающая из коры видов Стиракса (Styrax), используется для приготовления лекарственных средств и в парфюмерии.
赤杨叶属Alniphyllum
岐序野茉莉属Bruinsmia
银钟花属Halesia
山茉莉属Huodendron
陀螺果属Melliodendron
Pamphilia
茉莉果属Parastyrax
白辛树属Pterostyrax
木瓜红属Rehderodendron
秤锤树属Sinojackia
安息香属Styrax
野茉莉科也叫安息香科,共有11-12属约150-170种,分布在北半球的暖温带和亚热带地区,中国有9属约60余种,主要分布于长江以南各地。
本科植物基本为乔木或灌木,单叶互生,全缘或有齿缺,无托叶;花两性,辐射对称,花冠2-5裂,覆瓦状或镊合状排列;果实为蒴果,有的种子有翅。
有的种类可以作为木材使用,大部分是观赏树种,其中安息香属一些种类的树皮可以提取树脂制造苏合香,作为香料或药材。
1981年的克朗奎斯特分类法将其列入柿树目,1998年根据基因亲缘关系分类的APG 分类法将其合并到杜鹃花目
野茉莉科也叫安息香科,共有11-12属约150-170种,分布在北半球的暖温带和亚热带地区,中国有9属约60余种,主要分布于长江以南各地。
本科植物基本为乔木或灌木,单叶互生,全缘或有齿缺,无托叶;花两性,辐射对称,花冠2-5裂,覆瓦状或镊合状排列;果实为蒴果,有的种子有翅。
有的种类可以作为木材使用,大部分是观赏树种,其中安息香属一些种类的树皮可以提取树脂制造苏合香,作为香料或药材。
1981年的克朗奎斯特分类法将其列入柿树目,1998年根据基因亲缘关系分类的APG 分类法将其合并到杜鹃花目
エゴノキ科(Styracaceae)は双子葉植物の科。
北半球の温帯・亜熱帯に分布する木本である。11-12属、150-170種を含み、特にエゴノキ属(Styrax)が多い。葉は単葉で互生する。花は放射相称で、花冠は4-5裂する。果実はさく果もしくは核果で、翼のあるものもあり、種子を1-2個含む。
花は白くて芳香を持つものが多く、観賞用に栽培もされる。日本にはエゴノキなど2属5種が自生し、栽培もされる。またエゴノキ属の数種の樹皮からは香料の安息香がとれる。
クロンキスト体系の分類ではカキノキ目に入れる。APG植物分類体系ではツツジ目に含める。
エゴノキ科(Styracaceae)は双子葉植物の科。
때죽나무과(----科, 학명: Styracaceae 스티라카케아이[*])는 진달래목의 과이다.[1]
주로 아시아와 아메리카의 열대에서 난대에 걸쳐 분포하지만, 일부는 유럽의 지중해 연안에서도 자란다. 또 아프리카에는 열대인 대서양 연안에 단지 1속만이 분포하고 있다. 세계적으로 11속의 160종 정도가 알려져 있는데, 한국에는 때죽나무·쪽동백나무, 나래쪽동백 등 2속 3종이 분포하고 있다.
교목 또는 관목으로서, 홑잎이 어긋나며, 턱잎은 없다. 꽃은 방사대칭인 양성화로, 잎겨드랑이나 줄기끝에 총상꽃차례나 원추꽃차례를 이루면서 달린다. 꽃부리는 4 또는 7갈래로 나뉘며, 밑부분은 다소 통 모양이다. 수술은 꽃잎과 같은 수이거나 그 2배인데, 수술대의 밑부분은 서로 붙어서 통 모양이다. 한편, 씨방은 상위 또는 하위로, 아랫부분은 3-5개의 방으로 나뉘어 있는 데 비해, 윗부분은 1개의 방으로 되어 있다. 열매는 핵과 또는 삭과로 꽃받침이 남아 있다.