Die Reh-Rachendassel (Cephenemyia stimulator) ist eine Art aus der Familie der Dasselfliegen (Oestridae), aus der Unterfamilie der Rachendasseln (Cephenemyiinae).
Die Fliegen haben eine Körperlänge von 14 bis 16 Millimetern. Ihr Körper ist gedrungen und dicht behaart, wodurch Ähnlichkeit mit Hummeln besteht. Charakteristisch ist ein auffälliges, schwarzes Querband am Thorax, sowie ungefärbte, durchsichtige Flügel. Die Backen sind von den Wangen durch eine konkave, bogenförmige Grube deutlich getrennt. Das fünfte und sechste Tergit am Hinterleib sind ungefähr gleich lang, das letzte Hinterleibssegment ist groß und nahezu kreisförmig. Der Hinterleib trägt auf der Oberseite eine hell-rostfarbene Behaarung.[1]
Die Art kommt in den gemäßigten Breiten von Westeuropa bis Ostasien vor. Sie besiedelt Wälder und ist dort im Sommer an erhöhten Orten, wie auf Bergen oder an Türmen und ähnlichem zu finden. Die Larven entwickeln sich im Hals von Rehen.[1]
Die Reh-Rachendassel (Cephenemyia stimulator) ist eine Art aus der Familie der Dasselfliegen (Oestridae), aus der Unterfamilie der Rachendasseln (Cephenemyiinae).
Rádýrabrimsa (fræðiheiti: Cephenemyia stimulator) er tegund sníkjuflugna af brimsuætt. Flugan finnst víða um skóga Mið-Evrópu, en þekktist ekki á Norðurlöndum. Rádýrabrimsan er lík hunangsflugu að stærð og útliti, brúnloðin. Hún verpir á granir rádýra og lirfurnar skríða inn um nasirnar. Á löngum tíma holgrafa lirfur hennar nefhol, gómfyllur eða hálsvefi, grafa sig síðan út eða er hóstað út og púpa sig á jörðinni í hrufóttu hylki.
Rádýrabrimsa (fræðiheiti: Cephenemyia stimulator) er tegund sníkjuflugna af brimsuætt. Flugan finnst víða um skóga Mið-Evrópu, en þekktist ekki á Norðurlöndum. Rádýrabrimsan er lík hunangsflugu að stærð og útliti, brúnloðin. Hún verpir á granir rádýra og lirfurnar skríða inn um nasirnar. Á löngum tíma holgrafa lirfur hennar nefhol, gómfyllur eða hálsvefi, grafa sig síðan út eða er hóstað út og púpa sig á jörðinni í hrufóttu hylki.
De reeënhorzel (Cephenemyia stimulator) is een vliegensoort uit de familie van de horzels (Oestridae).[1] De wetenschappelijke naam van de soort is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1851 door Clark.
Bronnen, noten en/of referenties
Cephenemyia stimulator - owad z rodziny gzowatych. Jego larwy pasożytują na sarnach (Capreolus capreolus)[1]. Samice składają żywe larwy I stopnia w nozdrzach żywiciela[2]. Larwy podążają do jamy nosowej i gardłowej.
Dorosły owad osiąga wielkość 14 - 16 mm i jest barwy żółtawej[3].
Cephenemyia stimulator - owad z rodziny gzowatych. Jego larwy pasożytują na sarnach (Capreolus capreolus). Samice składają żywe larwy I stopnia w nozdrzach żywiciela. Larwy podążają do jamy nosowej i gardłowej.
Dorosły owad osiąga wielkość 14 - 16 mm i jest barwy żółtawej.
Rådjurets nässtyng (Cephenemyia stimulator[1]) är en insekt tillhörande ordningen tvåvingar, familjen styngflugor och släktet Cephenemyia.[1][2][3] Den beskrevs först av Clark 1815 eller Hunter 1916. Inga underarter finns listade.[1]
Arten lever parasitiskt, huvudsakligen på rådjur, och påverkar bland annat djurens beteende och kroppsvikt. Gravida honor av insekten sprutar in vätskedroppar med levande mikroskopiska larver i nosen eller svalget på rådjuret, och larverna utvecklas sedan vidare tills de, ca 2 cm stora, lämnar rådjuret genom att antingen krypa eller hostas ut[4]. Den vuxna insekten har en bred, kompakt kroppsbyggnad med tät behåring.
Nässtynget påträffades för första gången i Sverige i augusti 2012 (Flyinge, Skåne)[5], och har sedan länge funnits i Danmark. I augusti 2015 meddelade Statens Veterinärmedicinska Anstalt att arten nu tycks vara etablerad i Sverige, efter att myndigheten under sommaren artbestämt insektens larver från två trafikdödade rådjur[4].
Rådjurets nässtyng (Cephenemyia stimulator) är en insekt tillhörande ordningen tvåvingar, familjen styngflugor och släktet Cephenemyia. Den beskrevs först av Clark 1815 eller Hunter 1916. Inga underarter finns listade.
Arten lever parasitiskt, huvudsakligen på rådjur, och påverkar bland annat djurens beteende och kroppsvikt. Gravida honor av insekten sprutar in vätskedroppar med levande mikroskopiska larver i nosen eller svalget på rådjuret, och larverna utvecklas sedan vidare tills de, ca 2 cm stora, lämnar rådjuret genom att antingen krypa eller hostas ut. Den vuxna insekten har en bred, kompakt kroppsbyggnad med tät behåring.
Nässtynget påträffades för första gången i Sverige i augusti 2012 (Flyinge, Skåne), och har sedan länge funnits i Danmark. I augusti 2015 meddelade Statens Veterinärmedicinska Anstalt att arten nu tycks vara etablerad i Sverige, efter att myndigheten under sommaren artbestämt insektens larver från två trafikdödade rådjur.
