Pucciniomycotina és una subdivisió de fongs dins la divisió Basidiomycota. Segons el Dictionary of the Fungi, aquesta subdivisió conté 8 classes —com ara els pucciniomicets—, 18 ordres i 36 famílies.[2]
Pucciniomycotina és una subdivisió de fongs dins la divisió Basidiomycota. Segons el Dictionary of the Fungi, aquesta subdivisió conté 8 classes —com ara els pucciniomicets—, 18 ordres i 36 famílies.
Pucciniomycotina R. Bauer, Begerow, J.P. Samp., M. Weiss & Oberw. – podtyp podstawczaków (Basidiomycota)[1]. Dawniej takson miał nazwę Urediniomycetes i był w randze klasy[2].
Grzyby w podtypie Pucciniomycotina wykazują dużą różnorodność, zarówno pod względem budowy, jak i znaczenia w przyrodzie. Charakterystyczne są jednak ich niewielkie rozmiary (rzędu milimetrów).
Z punktu widzenia gospodarczego, najbardziej istotną klasą należącą do Pucciniomycotina jest Pucciniomycetes, do której należą rdze, pasożyty roślin, między innymi zbóż – w tym kukurydzy (Zea) – i drzew – w tym sosen (Pinus), jabłoni (Malus) i kawowców (Coffea). Inne klasy również zawierają grzyby porażające rośliny. Gatunki z rodzaju Helicobasidium należącego do Helicobasidiales porażają korzenie między innymi szparagów (Asparagus), buraków (Beta), morw (Morus) i śliw (Prunus). Microbotryum violaceum poraża goździkowate (Caryophyllaceae), a Sphacelotheca fagopyri – grykę (Fagopyrum) (obydwa patogeny należą do Microbotryales i były mylone z podobnymi, należącymi do podtypu Ustilaginomycotina przed rozpoczęciem badań molekularnych)[3].
Do podgromady Pucciniomycotina należy około 7400 opisanych gatunków (w około 215 rodzajach). Ponad 95% gatunków należy do klasy Pucciniomycetes. Z powodu małych rozmiarów i specyficznej budowy trudne było ich usystematyzowanie filogenetyczne. Przełom w tej dziedzinie został dokonany w 1995, kiedy rozpoczęto sekwencjonowanie i inne badania z zakresu filogenetyki molekularnej[3].
Do podtypu Pucciniomycotina należy 9 klas:
Pucciniomycotina R. Bauer, Begerow, J.P. Samp., M. Weiss & Oberw. – podtyp podstawczaków (Basidiomycota). Dawniej takson miał nazwę Urediniomycetes i był w randze klasy.
Rostsvamparna, Pucciniomycotina, är synnerligen strängt specialiserade och obligata parasiter på kärlväxter bland fanerogamer och kryptogamer. Rostsvamparna är en relativt välkänd grupp i och med att de flesta av dem är svåra skadegörare på kulturväxter och skogsträd. Svamparna kan orsaka stora ekonomiska förluster. För att man effektivt ska kunna bekämpa svampangrepp har en ingående kännedom om deras utveckling och fortplantning krävt. Till skillnad från de flesta andra basidiesvampar saknar rostsvamparna fruktkroppar. Rostsvamparnas basidier utvecklas i stället från klamydosporartade celler som i kallare klimat även tjänstgör som övervintringsorgan. Rostsvamparnas antal är drygt 3 000 arter och man räknar med att ungefär 1 800 av dessa är av släktet Puccinia.
Rostsvamparna, Pucciniomycotina, är synnerligen strängt specialiserade och obligata parasiter på kärlväxter bland fanerogamer och kryptogamer. Rostsvamparna är en relativt välkänd grupp i och med att de flesta av dem är svåra skadegörare på kulturväxter och skogsträd. Svamparna kan orsaka stora ekonomiska förluster. För att man effektivt ska kunna bekämpa svampangrepp har en ingående kännedom om deras utveckling och fortplantning krävt. Till skillnad från de flesta andra basidiesvampar saknar rostsvamparna fruktkroppar. Rostsvamparnas basidier utvecklas i stället från klamydosporartade celler som i kallare klimat även tjänstgör som övervintringsorgan. Rostsvamparnas antal är drygt 3 000 arter och man räknar med att ungefär 1 800 av dessa är av släktet Puccinia.
Pucciniomycotina (Urediniomycetes) — підвідділ (підтип) грибів відділу (типу) базидіоміцетів. Це дуже різноманітна група грибів, що включає кілька важливих патогенів рослин, які викликають форми грибкової іржі.
Pucciniomycotina не розвивають плодових тіл (базидіокарпів), каріогамія відбувається в оточеній товстою стінкою спорі (теліоспорі), а мейоз відбувається при проростанні теліоспори. Вони мають простий септальні пори без мембранни кінцівок і дископодібне веретено поділу. За винятком кількох видів, базидії розділені перегородкою. Головний вуглевод клітинної стінки — маноза, менш поширені глюкоза, фукоза і рамноза; ксилоза не зустрічається.
Pucciniomycotina là một phân ngành nấm thuộc về ngành Basidiomycota. Theo Dictionary of the Fungi, phân ngành này gồm 9 lớp, 20 bộ, và 37 họ.[3] Trên 8.400 loài Pucciniomycotina đã được mô tả - chiếm trên 8% tất cả các loài nấm đã mô tả.[4][5] Phân ngành này được coi là nhóm chị em với tổ hợp Ustilaginomycotina + Agaricomycotina, và có lẽ là dòng dõi cơ sở của Basidiomycota, mặc dù điều này là không chắc chắn do độ hỗ trợ thấp cho sự sắp đặt giữa 3 nhóm. Phân ngành này được gọi là Urediniomycetes cho tới năm 2006, khi nó được nâng cấp từ lớp lên thành phân ngành và đặt tên theo bộ lớn nhất trong nhóm là Puccinales.[1]
Pucciniomycotina có phạm vi sinh thái rộng như là ký sinh trên côn trùng, ký sinh nấm, nấm rễ cộng sinh lan; một số loài còn được phát hiện trong đât hay nước hoặc các thành viên cận bên sinh sống trên lá. Phần lớn là các mầm bệnh thực vật. Nhiều loài Pucciniomycotina là nấm gỉ sắt và được xếp trong bộ Puccinales với số loài ước tính khoảng 7.800 (khoảng 90% cả nhóm).[4][6] Một số loài trong nhóm là mầm bệnh trên một số loài thực vật có tầm quan trọng kinh tế - thương mại, như lúa mì. Pucciniomycotina phổ biến rông khắp và có mặt trên toàn thế giới.[7]
Có sự đa dạng cao về hình thái trong Pucciniomycontina. Các dạng hình thành bào tử dao động từ thể quả lớn tới nấm men đơn bào.[4] Sự hiện diện của các lô vách ngăn đơn là dấu hiệu chung của Pucciniomycotina và phân biệt nó với các nhóm chị em. Sự vượt trội của đường mannoza trong các vách tế bào cũng là đặc trưng hợp nhất của nhóm.[8]
Pucciniomycotina là một phân ngành nấm thuộc về ngành Basidiomycota. Theo Dictionary of the Fungi, phân ngành này gồm 9 lớp, 20 bộ, và 37 họ. Trên 8.400 loài Pucciniomycotina đã được mô tả - chiếm trên 8% tất cả các loài nấm đã mô tả. Phân ngành này được coi là nhóm chị em với tổ hợp Ustilaginomycotina + Agaricomycotina, và có lẽ là dòng dõi cơ sở của Basidiomycota, mặc dù điều này là không chắc chắn do độ hỗ trợ thấp cho sự sắp đặt giữa 3 nhóm. Phân ngành này được gọi là Urediniomycetes cho tới năm 2006, khi nó được nâng cấp từ lớp lên thành phân ngành và đặt tên theo bộ lớn nhất trong nhóm là Puccinales.
Pucciniomycotina R. Bauer, Begerow, J.P. Samp., M. Weiß & Oberw.[1]
КлассыPucciniomycotina — подотдел грибов типа базидиомицетов, насчитывающий свыше 8000 видов, из 90 % относятся к порядку Pucciniales. Они являются паразитами растений, животных и даже грибов.
Pucciniomycotina — подотдел грибов типа базидиомицетов, насчитывающий свыше 8000 видов, из 90 % относятся к порядку Pucciniales. Они являются паразитами растений, животных и даже грибов.
参见内文
柄锈菌亚门(学名:Pucciniomycotina)是属于担子菌门的一个亚门。据《真菌词典》(Dictionary of the Fungi)统计,该亚门共包括8个纲、18个目、36个科。[3]
Urediniomycotina[2]
サビキン亜門(Pucciniomycotina)は担子菌門に属する菌界の下位分類の一つ。
Dictionary of the Fungi によれば、この亜門は8綱、18目、36科からなる[3]。8000種以上が属するが、その90%以上がサビキン綱のサビキン目に含められる[4]。
2011年の分子系統解析では次のような系統樹が得られている[5]。
フクロタンシキン綱(Reniforma strues を含む)