För historikern P.G. Vejde, se Pehr Gunnar Vejde
Vejde (Isatis tinctoria) eller vejd är en art inom familjen korsblommiga växter. Den är tvåårig, tämligen högväxt 50–100 cm hög glatt ört med blad och stjälk i en blågrön färg. Den blommar i juni-juli med många små gula blommor i täta klasar och med hängande skidor. Blomkronan är 2–3 centimeter bred.[1] Örten, och då främst bladen, innehåller samma blå färgämne som indigo fast i lägre koncentration och används inom växtfärgning.
Vejde återfinns i Asien och Europa på havsstränder, utefter vägkanter och på ruderatmarker.
Vejde förekommer i Sverige om än sällsynt; utmed Sveriges östersjökust samt på Öland och Gotland.
Vejde har använts till växtfärgning sedan antiken och är den enda inhemska europeiska växten som, efter en komplicerad jäsningsprocess av bladen, ger blå färg. Växten odlades därför i stor skala i Frankrike och Tyskland, särskilt i Thüringen. Redan under 1200-talet odlades vejde allmänt. Vejdeindustrin gick dock under i konkurrens med den importerade indigon. I Sverige var det vejdefärgämnet som först gav den svenska flaggan dess färg och även karolinernas blå uniformer. Det har också använts som pigment - färglack - i måleri.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Isatis, 1904–1926.
Wikimedia Commons har media som rör Vejde.
För historikern P.G. Vejde, se Pehr Gunnar Vejde
Vejde (Isatis tinctoria) eller vejd är en art inom familjen korsblommiga växter. Den är tvåårig, tämligen högväxt 50–100 cm hög glatt ört med blad och stjälk i en blågrön färg. Den blommar i juni-juli med många små gula blommor i täta klasar och med hängande skidor. Blomkronan är 2–3 centimeter bred. Örten, och då främst bladen, innehåller samma blå färgämne som indigo fast i lägre koncentration och används inom växtfärgning.
