Cırtdan balinalar – Balinakimilər dəstəsinin Dişli balinalar alt dəstəsinə aid olan bir fəsilədir. Biri nəsli kəsilmiş olmaqla, 3 növdən ibarətdir:
Kogia zo ur genad e rummatadur ar bronneged, ennañ daou spesad c'hwezhered.
Diouzh ar rummatadurioù e vez renket ar genad-mañ er c'herentiad Kogiidae pe e Physeteridae.
Kogia zo ur genad e rummatadur ar bronneged, ennañ daou spesad c'hwezhered.
Kogia és un gènere de cetacis odontocets, l'únic de la família monotípica dels kògids. El gènere conté una espècie extinta (K. pusilla) i dues de vivents: el catxalot nan (K. sima) i el catxalot pigmeu (K. breviceps). Els membres d'aquest gènere es troben en tots els oceans del món tret de l'oceà Antàrtic i l'oceà Àrtic.
Die Zwergpottwale (Kogia) sind eine Gattung der Wale mit zwei Arten, dem Kleinen Pottwal und dem etwas größeren Zwergpottwal. Sie sind mit dem Pottwal (Physeter macrocephalus) verwandt, stehen, vor allem ihrer Kleinheit wegen, aber in einer eigenständigen, monotypischen Familie, den Kogiidae.[1][2]
Zwergpottwale sind deutlich kleiner als ihr bekannter Verwandter. Sie erreichen Längen von 2,1 bis 3,4 Metern und ein Gewicht von 136 bis 408 Kilogramm. Ihre Haut ist an der Oberseite dunkelgrau und an den Flanken und am Bauch heller gefärbt. Ihr Vorderkopf ist relativ groß und beinhaltet ein Spermaceti-Organ. Wie beim eigentlichen Pottwal sind nur am Unterkiefer funktionale Zähne vorhanden und die unpaare Nasenöffnung liegt auf der linken Schädelseite. Die Finne ist sichelförmig.
Über die Lebensweise ist wenig bekannt, das meiste Wissen stammt von gestrandeten Tieren. Sie dürften eher träge Tiere sein, die manchmal bewegungslos im Meer treiben. Ihre Nahrung besteht vorwiegend aus Kopffüßern, aber auch aus Fischen.
Zwergpottwale wurden manchmal bejagt, aber nicht in dem Ausmaß wie ihr großer Verwandter. Beide Arten gelten zwar als selten, werden aber von der International Union for Conservation of Nature and Natural Resources (IUCN) als nicht gefährdet gelistet.
Die Zwergpottwale (Kogia) sind eine Gattung der Wale mit zwei Arten, dem Kleinen Pottwal und dem etwas größeren Zwergpottwal. Sie sind mit dem Pottwal (Physeter macrocephalus) verwandt, stehen, vor allem ihrer Kleinheit wegen, aber in einer eigenständigen, monotypischen Familie, den Kogiidae.
Kogia is a genus of toothed whales within the superfamily Physeteroidea comprising two extant and two extinct species from the Neogene:
Kogia is a genus of toothed whales within the superfamily Physeteroidea comprising two extant and two extinct species from the Neogene:
Pygmy sperm whale, Kogia breviceps Dwarf sperm whale, Kogia sima †Kogia pusilla, Italy, Middle Pliocene †Kogia danomurai Pisco Formation, Peru, latest MioceneKääpiökaskelotit (Kogia) on valassuku johon kuuluu kaksi lajia. Ne luetaan usein omaan Kogiidae-heimoonsa. Kääpiökaskelotit ovat kaskelottia paljon pienempiä ja muistuttavat tätä vain hieman. Myös niiden pää ja kuono on kokoon suhteutettuna pienempi, eikä puhallusreikä ole niin edessä päätä kuin kaskelotilla. Pää tylppä ja neliömäinen, alaleuka paljon yläleukaa pienempi.[1] Kääpiökaskeloteilla on myös spermaseettielin, mutta se on pienempi. Evät ovat kapeat. Molempien lajien kurkussa on matalia ja epäsäännöllisiä uurteita. Elintavat tunnetaan hyvin huonosti, ne elävät yksin tai pieninä ryhminä.[2] Useimmista valaista poiketen suvun lajien kaulan selkänikamat eivät ole sulautuneet yhteen, joten ne voivat maitovalaiden tavoin käännellä päätään.[1] Kääpiökaskelotit eivät ole herättäneet kaupallista kiinnostusta.[2]
Kääpiökaskelotit (Kogia) on valassuku johon kuuluu kaksi lajia. Ne luetaan usein omaan Kogiidae-heimoonsa. Kääpiökaskelotit ovat kaskelottia paljon pienempiä ja muistuttavat tätä vain hieman. Myös niiden pää ja kuono on kokoon suhteutettuna pienempi, eikä puhallusreikä ole niin edessä päätä kuin kaskelotilla. Pää tylppä ja neliömäinen, alaleuka paljon yläleukaa pienempi. Kääpiökaskeloteilla on myös spermaseettielin, mutta se on pienempi. Evät ovat kapeat. Molempien lajien kurkussa on matalia ja epäsäännöllisiä uurteita. Elintavat tunnetaan hyvin huonosti, ne elävät yksin tai pieninä ryhminä. Useimmista valaista poiketen suvun lajien kaulan selkänikamat eivät ole sulautuneet yhteen, joten ne voivat maitovalaiden tavoin käännellä päätään. Kääpiökaskelotit eivät ole herättäneet kaupallista kiinnostusta.
Kogia est un genre de mammifères de l'ordre des cétacés.
Kogia est un genre de mammifères de l'ordre des cétacés.
Dvergspermhvaler (Kogia) er en liten slekt med bare to arter av tannhvaler som lever i alle verdens havområder. De er beslektet med spermhval, men har sin egen lille familie (Kogiidae).
Det hersker forvirring omkring inndelingen av såkalte spermhvaler. Noen forskere mener de tilhører to ulike biologiske familier (Physeteridae og Kogiidae), andre at de er underfamilier som tilhører samme familie (Physeteridae). Inndelingen her er ifølge førstnevnte syn, som nylig har blitt forsterket gjennom en stor undersøkelse som omfattet mer en 60 hvalarter.[1]
.jpg){kind=small}
Denne zoologirelaterte artikkelen er foreløpig kort eller mangelfull, og du kan hjelpe Wikipedia ved å utvide den. Dvergspermhvaler (Kogia) er en liten slekt med bare to arter av tannhvaler som lever i alle verdens havområder. De er beslektet med spermhval, men har sin egen lille familie (Kogiidae).
Multimedia w Wikimedia Commons Kogia[6] (Kogia) – rodzaj ssaka z rodziny kogiowatych (Kogiidae).
Rodzaj obejmuje gatunki występujące w umiarkowanych i ciepłych wodach wszystkich oceanów świata[7].
Autor opisu taksonu nie wyjaśnił pochodzenia nazwy zwyczajowej. Być może jest to zlatynizowana forma słowa codger – „dziwak”. Może być również uhonorowaniem Turka podpisującego siebie jako „Cogia Effendi”, który obserwował wieloryby w Morzu Śródziemnym[8][9].
Physeter breviceps Blainville, 1838
Do rodzaju należą następujące gatunki[6][7]:
Kogia (Kogia) – rodzaj ssaka z rodziny kogiowatych (Kogiidae).
Kogia är ett släkte inom familjen kaskeloter (Physeteridae) som omfattar de två arterna pygmékaskelot (Kogia breviceps) och dvärgkaskelot (Kogia simus). Vissa taxonomiska auktoriteter behandlar taxonet som den egna familjen Kogiidae.
Arterna är tydlig mindre än kaskeloten. De når en kroppslängd mellan 2,1 och 3,4 meter samt en vikt mellan 136 och 408 kilogram.[1] individer av hankön är allmänt större ån honor. Huden har på ovansidan en mörkgrå färg och sidorna samt buken är ljusare grå till nästan vit. Liksom kaskeloten har de ett jämförelsevis stort huvud och ett organ med valrav (spermaceti). De har även bara tänder i underkäken och bara en näsborre på skallens vänstra sida. Antalet tänder på varje sida av underkäken är 8 till 11 för dvärgkaskelot samt 12 till 16 för pygmékaskelot. Ryggfenan liknar en skära. Den ligger hos pygmékaskelot på ryggens centrum och hos dvärgkaskelot längre bak.[1]
Det är inte mycket känt om arternas levnadssätt. Informationer finns främst från strandade individer. Det antas att de simmar långsamt eller att de flyttar sig med havsströmmar. Födan utgörs främst av bläckfiskar, fiskar och kräftdjur. Antagligen används spermacetiorganet för någon slags ekolokalisering.[1] När två individer observeras är det troligen en hona med sin kalv. Dessutom dokumenterades flockar med upp till 10 medlemmar. Dräktigheten antas vara i 11 månader för pygmékaskelot eller lite längre. Kalven är vid födelsen 100 respektive 120 cm lång.[1]
Ibland jagas arterna av människor men inte i lika stor omfattning som kaskeloten. Arterna observeras sällsynt och är av Internationella naturvårdsunionen (IUCN) kategoriserade med kunskapsbrist (DD).[2]
Wikimedia Commons har media som rör Kogia.
Kogia är ett släkte inom familjen kaskeloter (Physeteridae) som omfattar de två arterna pygmékaskelot (Kogia breviceps) och dvärgkaskelot (Kogia simus). Vissa taxonomiska auktoriteter behandlar taxonet som den egna familjen Kogiidae.
Arterna är tydlig mindre än kaskeloten. De når en kroppslängd mellan 2,1 och 3,4 meter samt en vikt mellan 136 och 408 kilogram. individer av hankön är allmänt större ån honor. Huden har på ovansidan en mörkgrå färg och sidorna samt buken är ljusare grå till nästan vit. Liksom kaskeloten har de ett jämförelsevis stort huvud och ett organ med valrav (spermaceti). De har även bara tänder i underkäken och bara en näsborre på skallens vänstra sida. Antalet tänder på varje sida av underkäken är 8 till 11 för dvärgkaskelot samt 12 till 16 för pygmékaskelot. Ryggfenan liknar en skära. Den ligger hos pygmékaskelot på ryggens centrum och hos dvärgkaskelot längre bak.
Det är inte mycket känt om arternas levnadssätt. Informationer finns främst från strandade individer. Det antas att de simmar långsamt eller att de flyttar sig med havsströmmar. Födan utgörs främst av bläckfiskar, fiskar och kräftdjur. Antagligen används spermacetiorganet för någon slags ekolokalisering. När två individer observeras är det troligen en hona med sin kalv. Dessutom dokumenterades flockar med upp till 10 medlemmar. Dräktigheten antas vara i 11 månader för pygmékaskelot eller lite längre. Kalven är vid födelsen 100 respektive 120 cm lång.
Ibland jagas arterna av människor men inte i lika stor omfattning som kaskeloten. Arterna observeras sällsynt och är av Internationella naturvårdsunionen (IUCN) kategoriserade med kunskapsbrist (DD).
Çubuklu balinalar (Mysticeti)
Dişli balinalar (Odontoceti)
Archaeoceti (soyu tükenmiş)
(Familyalar için metne bakınız)
Wikimedia Commons'ta Kogia ile ilgili çoklu ortam belgeleri bulunur. 
Wikispecies'te Kogia ile ilgili detaylı taksonomi bilgileri bulunur. Kogia Physeteroidea süper familyasının Dişli balinalar grubunda olan bir gruptur. Biri soyu tükenmiş olmak üzere 3 türden oluşur, bunlar:
Kogia Physeteroidea süper familyasının Dişli balinalar grubunda olan bir gruptur. Biri soyu tükenmiş olmak üzere 3 türden oluşur, bunlar:
Pigme ispermeçet balinası, Kogia breviceps Cüce ispermeçet balinası, Kogia sima †Kogia pusilla †dır.Тіло дельфиноподібної форми завдовжки 2—3 м (самці трохи більші від самиць), масою до 300 кг. Заокруглена спереду голова в 6 разів коротша за довжину тіла. Щілина дихала підковоподібна, трохи повернена і зміщена від тім'я. Верхніх зубів немає або не більше 1—2 пар, а нижніх (зазвичай викривлених) від 8 до 15 пар. Вузька нижня щелепа, закриваючи рот, входить в поглиблення знизу голови, як у кашалота. Спинний плавець серповидно вирізаний, сидить на середині спини, трохи ближче до хвоста, ніж до голови. Грудні плавники короткі і загострені. Тіло згори темне, знизу сіре. Череп різко асиметричний, з дуже коротким рострумом (його утворюють лицьові частини черепа). Верхній отвір правої кісткової ніздрі в 7—20 разів менший від отвору лівої.
Ці китоподібні живуть в теплому поясі океану і дуже рідкісні. Відомо усього лише близько сотні тварин, що обсохли і були викинуті на берег. Одинаки заходять на північ до берегів Нідерландів, Франції, півострова Нова Шотландія, Японії, штат Вашингтон, а на південь — до острова Тасманія, Нової Зеландії (20 знахідок), затоки Імперіал (Чилі) і мис Доброї Надії.
Основна їжа — головоногі молюски і глибоководні риби, додаткова — краби і креветки. Роберт Броунел у шлунках трьох когій, здобутих в Японії, знайшов 153 отоліти, 18 видів глибоководних (у тому числі що світяться) риб з тріскоподібних, макрурусових, вугреподібних, лососевих та ін. Когії живуть самостійно, парами або групами до 5 особин. При спробах утримувати когій в океанаріумах Флориди і Нової Зеландії тварини загинули через 2—3 доби. У неволі дуже флегматичні. Господарського значення не мають.
Вагітність самиці триває близько 9 місяців. Пологи бувають частіші навесні. Новонароджені мають довжину 1—1,2 м і масу близько 16 кг. Відома знахідка ембріона 20 см завдовжки в годуючій самиці, при якій було дитинча 171 см завдовжки.
Kogia là một chi động vật có vú trong họ Physeteridae, bộ Cetacea. Chi này được Gray miêu tả năm 1846.[1] Loài điển hình của chi này là Physeter breviceps Blainville, 1838.
Chi này gồm 2 loài còn sinh tồn:
Phương tiện liên quan tới Kogia tại Wikimedia Commons
Kogia là một chi động vật có vú trong họ Physeteridae, bộ Cetacea. Chi này được Gray miêu tả năm 1846. Loài điển hình của chi này là Physeter breviceps Blainville, 1838.
Карликовые кашалоты[1] (лат. Kogia) — род морских млекопитающих подотряда зубатые киты. В нём два современных и один вымерший вид. Единственный род семейства карликовых кашалотов.
Длина тела до 3,4 метров, масса до 400 килограммов. Верхняя сторона тела почти чёрная, брюхо светло-серое или белое. Передняя часть головы затуплена, над верхней челюстью есть небольшая спермацетовая подушка. Рот находится снизу. На верхней челюсти зубов нет или их не более 6, на нижней 16—32.
Карликовые кашалоты очень редки. Они обитают в тёплых и умеренно тёплых водах Мирового Океана.
Кормятся головоногими моллюсками, рыбами, крабами и креветками.
Длительность беременности примерно 9 месяцев. Длина новорожденного 1—1,2 метра, масса до 16 килограммов.
Карликовые кашалоты (лат. Kogia) — род морских млекопитающих подотряда зубатые киты. В нём два современных и один вымерший вид. Единственный род семейства карликовых кашалотов.
꼬마향고래속(Kogia)은 꼬마향고랫과의 유일한 속으로 두 종이 있다.[1] 향고래과의 한 속으로 분류하기도 한다.
다음은 거테시 등(Gatesy et al..)의 계통 분류이다.[2]
고래하목 수염고래† Janjucetus
이빨고래 참돌고래상과
