Els pagúrids (Paguridae) formen una família de crustacis decàpodes anomurs, una de les sis famílies de bernats ermitans o xufancs (Paguroidea), i la més nombrosa pel nombre de gèneres. És una de les dues famílies de bernats ermitans present als Països Catalans, al costat dels diogènids.[1]
Segons la llista de la ITIS,[2] es citen 32 gèneres:
Dels 32 gèneres, tan sols un, Anapagurus no està verificat. La xifra d'espècies és de 116 de verificades i 16 per verificar.
Els pagúrids (Paguridae) formen una família de crustacis decàpodes anomurs, una de les sis famílies de bernats ermitans o xufancs (Paguroidea), i la més nombrosa pel nombre de gèneres. És una de les dues famílies de bernats ermitans present als Països Catalans, al costat dels diogènids.
Die Rechtshändigen Einsiedlerkrebse (Paguridae) sind eine Familie aus der Ordnung der Zehnfußkrebse. Sie ähneln den Linkshändigen Einsiedlerkrebsen (Diogenidae), nur ist bei ihnen die rechte Schere größer. Sie leben in allen Weltmeeren, von den Küsten bis in die Tiefsee. Die meisten der über 550 Arten bleiben kleiner als ihre linkshändigen Verwandten.
Zu ihnen gehört der Gemeine Einsiedlerkrebs (Pagurus bernhardus) aus dem Nordatlantik, der Nord- und Ostsee und Pagurus prideaux, der von Norwegen bis in das Mittelmeer in Symbiose mit der Seeanemone Adamsia palliata lebt.
Pylopagurus discoidalis lebt an der Atlantikküste Nordamerikas in den leeren Gehäusen von Kahnfüßern.
Eine besondere Lebensweise haben die winzigen Einsiedlerkrebse der Gattung Paguritta. Sie leben sessil in den leeren Röhren von Kalkröhrenwürmern zwischen Steinkorallen. Sie fangen mit ihren befiederten Antennen vorbeitreibendes Plankton.
Die Rechtshändigen Einsiedlerkrebse (Paguridae) sind eine Familie aus der Ordnung der Zehnfußkrebse. Sie ähneln den Linkshändigen Einsiedlerkrebsen (Diogenidae), nur ist bei ihnen die rechte Schere größer. Sie leben in allen Weltmeeren, von den Küsten bis in die Tiefsee. Die meisten der über 550 Arten bleiben kleiner als ihre linkshändigen Verwandten.
Zu ihnen gehört der Gemeine Einsiedlerkrebs (Pagurus bernhardus) aus dem Nordatlantik, der Nord- und Ostsee und Pagurus prideaux, der von Norwegen bis in das Mittelmeer in Symbiose mit der Seeanemone Adamsia palliata lebt.
Pylopagurus discoidalis lebt an der Atlantikküste Nordamerikas in den leeren Gehäusen von Kahnfüßern.
Eine besondere Lebensweise haben die winzigen Einsiedlerkrebse der Gattung Paguritta. Sie leben sessil in den leeren Röhren von Kalkröhrenwürmern zwischen Steinkorallen. Sie fangen mit ihren befiederten Antennen vorbeitreibendes Plankton.
The Paguridae are a family of hermit crabs of the order Decapoda. This family contains 542 species in over 70 genera:[1][2]. The king crabs, Lithodoidea, are now widely undestood to be derived from deep within the Paguridae, with some authors placing their ancestors within the genus Pagurus.[3]
The Paguridae are a family of hermit crabs of the order Decapoda. This family contains 542 species in over 70 genera:. The king crabs, Lithodoidea, are now widely undestood to be derived from deep within the Paguridae, with some authors placing their ancestors within the genus Pagurus.
Acanthopagurus de Saint Laurent, 1968 Agaricochirus McLaughlin, 1981 Alainopaguroides McLaughlin, 1997 Alainopagurus Lemaitre & McLaughlin, 1995 Alloeopagurodes Komai, 1998 Anapagrides de Saint Laurent-Dechance, 1966 Anapagurus Henderson, 1886 Anisopagurus McLaughlin, 1981 Bathiopagurus McLaughlin, 2003 Bathypaguropsis McLaughlin, 1994 Benthopagurus Wass, 1963 Boninpagurus Asakura & Tachikawa, 2004 Bythiopagurus McLaughlin, 2003 Catapaguroides A. Milne-Edwards & Bouvier, 1892 Catapaguropsis Lemaitre & McLaughlin, 2006 Catapagurus A. Milne-Edwards, 1880 Ceratopagurus Yokoya, 1933 Cestopagurus Bouvier, 1897 Chanopagurus Lemaitre, 2003 Cycetopagurus McLaughlin, 2004 Decaphyllus de Saint Laurent, 1968 Dentalopagurus McLaughlin, 2007 Diacanthurus McLaughlin & Forest, 1997 Discorsopagurus McLaughlin, 1974 Elassochirus Benedict, 1892 Enallopaguropsis McLaughlin, 1981 Enallopagurus McLaughlin, 1981 Enneobranchus Garcia-Gomez, 1988 Enneopagurus McLaughlin, 1997 Enneophyllus McLaughlin, 1997 Forestopagurus Garcia-Gomez, 1995 Goreopagurus McLaughlin, 1988 Hachijopagurus Osawa & Okuno, 2003 Haigiopagurus McLaughlin, 2005 Icelopagurus McLaughlin, 1997 Iridopagurus de Saint Laurent-Dechance, 1966 Labidochirus Benedict, 1892 Lithopagurus Provenzano, 1968 Lophopagurus McLaughlin, 1981 Manucomplanus McLaughlin, 1981 Michelopagurus McLaughlin, 1997 Micropagurus McLaughlin, 1986 Munidopagurus A. Milne-Edwards, 1880 Nematopaguroides Forest & de Saint Laurent, 1968 Nematopagurus Milne-Edwards & Bouvier, 1892 Orthopagurus Stevens, 1927 Ostraconotus A. Milne-Edwards, 1880 Paguridium Forest, 1961 Paguritta Melin, 1939 Pagurixus Melin, 1939 Pagurodes Henderson, 1888 Pagurodofleinia Asakura, 2005 Pagurojacquesia de Saint Laurent & McLaughlin, 2000 Pagurus Fabricius, 1775 Parapagurodes McLaughlin & Haig, 1973 Phimochirus McLaughlin, 1981 Porcellanopagurus Filhol, 1985 Propagurus McLaughlin & de Saint Laurent, 1998 Protoniopagurus Lemaitre & McLaughlin, 1996 Pseudopagurodes McLaughlin, 1997 Pteropagurus McLaughlin & Rahayu, 2006 Pumilopagurus McLaughlin & Rahayu, 2008 Pygmaeopagurus McLaughlin, 1986 Pylopaguridium McLaughlin & Lemaitre, 2001 Pylopaguropsis Alcock, 1905 Pylopagurus A. Milne-Edwards & Bouvier, 1891 Rhodochirus McLaughlin, 1981 Scopaeopagurus McLaughlin & Hogarth, 1998 Solenopagurus de Saint Laurent, 1968 Solitariopagurus Türkay, 1986 Spathapagurus Lemaitre & Felder, 2011 Spiropagurus Stimpson, 1858 Tarrasopagurus McLaughlin, 1997 Tomopaguroides Balss, 1912 Tomopaguropsis Alcock, 1905 Tomopagurus A. Milne-Edwards & Bouvier, 1893 Trichopagurus de Saint Laurent, 1968 Turleania McLaughlin, 1997 Xylopagurus A. Milne-Edwards, 1880Los pagúridos (Paguridae) forman una familia de crustáceos decápodos anomuros, una de las seis familias de cangrejos ermitaños (Paguroidea), y la más numerosa por el número de géneros.
Según la lista de la ITIS, se citan 32 géneros:[1]
De los 32 géneros, tan sólo uno, Anapagurus no está verificado. La cifra de especies es de 116 de verificadas y 16 para verificar.
Los pagúridos (Paguridae) forman una familia de crustáceos decápodos anomuros, una de las seis familias de cangrejos ermitaños (Paguroidea), y la más numerosa por el número de géneros.
See artikkel räägib loomade sugukonnast; loomade perekonna kohta vaata artiklit Erakvähk; Anne B. Ragde romaani kohta vaata artiklit Erakvähid (romaan) Erakvähklased (Paguridae) on sugukond kümnejalaliste seltsi kuuluvaid vähke.
Erakvähklasi on umbes 600 liiki, perekondi on enam kui 70. Nad elavad peamiselt troopiliste ja subtroopiliste merede litoraalis.
Selles artiklis on kasutatud ingliskeelset artiklit en:Paguridae seisuga 26.09.2017.
Erakvähklased (Paguridae) on sugukond kümnejalaliste seltsi kuuluvaid vähke.
Erakvähklasi on umbes 600 liiki, perekondi on enam kui 70. Nad elavad peamiselt troopiliste ja subtroopiliste merede litoraalis.
Paguridae est une famille de crustacés décapodes. La plupart des espèces de cette famille sont des bernard-l'ermite ou bernard-l'hermite (avec ou sans trait d'union) aussi appelés « pagures ».
Ces bernard-l'ermites ont pour caractéristique d'avoir une pince droite généralement plus grosse que la gauche, ce qui les différencie des Diogenidae[1].
Le genre Paguritta se distingue par le fait qu'il vit dans un trou creusé dans le corail plutôt qu'une coquille, et dont il ne sort généralement jamais.
Selon World Register of Marine Species (11 avril 2014)[2] :
Paguridae est une famille de crustacés décapodes. La plupart des espèces de cette famille sont des bernard-l'ermite ou bernard-l'hermite (avec ou sans trait d'union) aussi appelés « pagures ».
A dos pagúridos (Paguridae) é unha familia de crustáceos decápodos anomuros, unha das seis que integran a subfamilia dos paguroideos, os chamados cangrexos ermitáns, e a máis extensa delas en número de xéneros.
Son cangrexos omnívoros,[1] que están difundidos polas costas de todos os océanos do mundo.[2]
A familia foi descrita en 1802 polo naturalista francés Pierre André Latreille.[3]
Segundo o WoRMS, conta cos seguines xéneros:[3]
A dos pagúridos (Paguridae) é unha familia de crustáceos decápodos anomuros, unha das seis que integran a subfamilia dos paguroideos, os chamados cangrexos ermitáns, e a máis extensa delas en número de xéneros.
Son cangrexos omnívoros, que están difundidos polas costas de todos os océanos do mundo.
Paguridae Latreille, 1802 è una famiglia di crostacei decapodi onnivori[1], diffusi in tutti gli oceani[2].
Paguridae Latreille, 1802 è una famiglia di crostacei decapodi onnivori, diffusi in tutti gli oceani.
Heremietkreeften (Paguridae) zijn een familie binnen de orde der tienpotigen (Decapoda).
Deze dieren zoeken steeds een veilig onderkomen in slakkenhuizen. Naarmate de kreeft groeit, wordt het kleinere huisje steeds vervangen door een groter exemplaar.
De volgende geslachten zijn bij de familie ingedeeld:
Heremietkreeften (Paguridae) zijn een familie binnen de orde der tienpotigen (Decapoda).
Eremittkreps er ein familie tifotkreps som manglar både ytre skal og tydeleg segmentering på bakkroppen. Dei fleste artane kompenserar for dette ved å bu i tomme sniglehus, men somme nyttar òg sjøanemoner eller svampar som vern mot rovdyr. Hjå denne familien er høgre klo større enn venstre, og dei siste to para gangbein er reduserte.
Sjølve ordet «eremitt» kjem frå gresk eremos, som tyder 'einebuar'. Dette spelar på at eremittkrepsen meinast å leva åleine, noko som vanlegvis ikkje stemmer. Dei fleste artane i denne familien har nemleg utvikla mutualistiske former for symbiose med ein eller fleire andre artar - til dømes vert den vanlege norske bernhardkrepsen (Pagurus bernhardus) ofte funnen med sjøanemoner, hydroidar, svamp eller mangebørstemakk.
Eremittkreps er ein familie tifotkreps som manglar både ytre skal og tydeleg segmentering på bakkroppen. Dei fleste artane kompenserar for dette ved å bu i tomme sniglehus, men somme nyttar òg sjøanemoner eller svampar som vern mot rovdyr. Hjå denne familien er høgre klo større enn venstre, og dei siste to para gangbein er reduserte.
Sjølve ordet «eremitt» kjem frå gresk eremos, som tyder 'einebuar'. Dette spelar på at eremittkrepsen meinast å leva åleine, noko som vanlegvis ikkje stemmer. Dei fleste artane i denne familien har nemleg utvikla mutualistiske former for symbiose med ein eller fleire andre artar - til dømes vert den vanlege norske bernhardkrepsen (Pagurus bernhardus) ofte funnen med sjøanemoner, hydroidar, svamp eller mangebørstemakk.
Eremittkreps er en gruppe tifotkreps som mangler både ytre skall og tydelig segmentering på bakkroppen. De fleste artene kompenserer for dette ved å bo i tomme sneglehus, men noen bruker også sjøanemoner eller svamper som vern mot rovdyr. Hos denne familien er høyre klo større enn venstre, og de siste to parene med gangbein er reduserte.
Selve ordet «eremitt» kommer fra gresk eremos som betyr «eneboer». Dette viser til at eremittkrepsen antas å leve alene, noe som vanligvis ikke stemmer. De fleste artene i denne familien har nemlig utviklet mutualistiske former for symbiose med en eller flere andre arter, f.eks. er den norske bernhardkrepsen (Pagurus bernhardus) ofte funnet med sjøanemoner, hydroider, svamp eller mangebørstemakk.
Eremittkreps er en gruppe tifotkreps som mangler både ytre skall og tydelig segmentering på bakkroppen. De fleste artene kompenserer for dette ved å bo i tomme sneglehus, men noen bruker også sjøanemoner eller svamper som vern mot rovdyr. Hos denne familien er høyre klo større enn venstre, og de siste to parene med gangbein er reduserte.
Selve ordet «eremitt» kommer fra gresk eremos som betyr «eneboer». Dette viser til at eremittkrepsen antas å leve alene, noe som vanligvis ikke stemmer. De fleste artene i denne familien har nemlig utviklet mutualistiske former for symbiose med en eller flere andre arter, f.eks. er den norske bernhardkrepsen (Pagurus bernhardus) ofte funnet med sjøanemoner, hydroider, svamp eller mangebørstemakk.
Paguridae é uma família de caranguejos-eremita (Paguroidea) da ordem Decapoda que inclui mais de 500 espécies marinhas, fazendo dela a mais diversa das famílias da infraordem Anomura.[1]
A família Paguridae contém 542 espécies validamente descritas agrupadas em 70 géneros:[1][2]
Paguridae é uma família de caranguejos-eremita (Paguroidea) da ordem Decapoda que inclui mais de 500 espécies marinhas, fazendo dela a mais diversa das famílias da infraordem Anomura.
Eremitkräftor (Paguridae) är en familj av kräftdjur. De allra flesta lever i vatten, men några arter är landlevande. Ett särdrag är att de har en mjuk och känslig bakkropp. För att denna ska skyddas från skada letar eremitkräftan upp ett skal från en död snäcka, som den bär kring bakkroppen. Tidigare trodde man att byten av skal bara sker då eremitkräftan vuxit ur sitt skal. Nyare experiment av marinbiologer har dock visat att byten sker mycket oftare. Vad detta beror på vet man ännu inte. Landlevande eremitkräftor är vanliga som husdjur, bland annat på grund av att de är så lättskötta.
Paguridae är en av flera familjer i överfamiljen Paguroidea. På bland annat engelska räknas hela eller delar av överfamiljen med dess olika familjer som hermit crabs. De olika familjernas namn är:
Den förstnämnda familjen består av de sexton arterna landlevande eremitkräftor i släktet Coenobita. Dessutom ingår i familjen släktet Birgus med den enda arten kokoskrabba (Birgus latro). Denna krabba skiljer sig från sin nära släktingar genom sin skalklädda bakgrupp. Därigenom behöver den som vuxen inget extra skydd i form av en snäcka.[2]
_cleaned.png){kind=small}
Denna kräftdjursrelaterade artikel saknar väsentlig information. Du kan hjälpa till genom att tillföra sådan.
Eremitkräftor (Paguridae) är en familj av kräftdjur. De allra flesta lever i vatten, men några arter är landlevande. Ett särdrag är att de har en mjuk och känslig bakkropp. För att denna ska skyddas från skada letar eremitkräftan upp ett skal från en död snäcka, som den bär kring bakkroppen. Tidigare trodde man att byten av skal bara sker då eremitkräftan vuxit ur sitt skal. Nyare experiment av marinbiologer har dock visat att byten sker mycket oftare. Vad detta beror på vet man ännu inte. Landlevande eremitkräftor är vanliga som husdjur, bland annat på grund av att de är så lättskötta.
_Figure_4.png)
.jpeg)
_Figure_11_(cropped).png)
.jpeg)
.jpeg)
_Figure_11_(cropped).png)
_(8478775882).jpg)
_Figure_11_(cropped).png)
_Figure_6_(cropped).jpg)
|veditors= (довідка) 
Це незавершена стаття з карцинології.Paguridae là một họ cua ẩn sĩ trong bộ Decapoda. Nó chứa 542 loài trong hơn 70 chi:[1][2]
|chương= bị bỏ qua (trợ giúp) 
Bài viết Giáp xác mười chân này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn. Paguridae là một họ cua ẩn sĩ trong bộ Decapoda. Nó chứa 542 loài trong hơn 70 chi:
Acanthopagurus de Saint Laurent, 1968 Agaricochirus McLaughlin, 1981 Alainopaguroides McLaughlin, 1997 Alainopagurus Lemaitre & McLaughlin, 1995 Alloeopagurodes Komai, 1998 Anapagrides de Saint Laurent-Dechance, 1966 Anapagurus Henderson, 1886 Anisopagurus McLaughlin, 1981 Bathiopagurus McLaughlin, 2003 Bathypaguropsis McLaughlin, 1994 Benthopagurus Wass, 1963 Boninpagurus Asakura & Tachikawa, 2004 Bythiopagurus McLaughlin, 2003 Catapaguroides A. Milne-Edwards & Bouvier, 1892 Catapaguropsis Lemaitre & McLaughlin, 2006 Catapagurus A. Milne-Edwards, 1880 Ceratopagurus Yokoya, 1933 Cestopagurus Bouvier, 1897 Chanopagurus Lemaitre, 2003 Cycetopagurus McLaughlin, 2004 Decaphyllus de Saint Laurent, 1968 Dentalopagurus McLaughlin, 2007 Diacanthurus McLaughlin & Forest, 1997 Discorsopagurus McLaughlin, 1974 Elassochirus Benedict, 1892 Enallopaguropsis McLaughlin, 1981 Enallopagurus McLaughlin, 1981 Enneobranchus Garcia-Gomez, 1988 Enneopagurus McLaughlin, 1997 Enneophyllus McLaughlin, 1997 Forestopagurus Garcia-Gomez, 1995 Goreopagurus McLaughlin, 1988 Hachijopagurus Osawa & Okuno, 2003 Haigiopagurus McLaughlin, 2005 Icelopagurus McLaughlin, 1997 Iridopagurus de Saint Laurent-Dechance, 1966 Labidochirus Benedict, 1892 Lithopagurus Provenzano, 1968 Lophopagurus McLaughlin, 1981 Manucomplanus McLaughlin, 1981 Michelopagurus McLaughlin, 1997 Micropagurus McLaughlin, 1986 Munidopagurus A. Milne-Edwards, 1880 Nematopaguroides Forest & de Saint Laurent, 1968 Nematopagurus Milne-Edwards & Bouvier, 1892 Orthopagurus Stevens, 1927 Ostraconotus A. Milne-Edwards, 1880 Paguridium Forest, 1961 Paguritta Melin, 1939 Pagurixus Melin, 1939 Pagurodes Henderson, 1888 Pagurodofleinia Asakura, 2005 Pagurojacquesia de Saint Laurent & McLaughlin, 2000 Pagurus Fabricius, 1775 Parapagurodes McLaughlin & Haig, 1973 Phimochirus McLaughlin, 1981 Porcellanopagurus Filhol, 1985 Propagurus McLaughlin & de Saint Laurent, 1998 Protoniopagurus Lemaitre & McLaughlin, 1996 Pseudopagurodes McLaughlin, 1997 Pteropagurus McLaughlin & Rahayu, 2006 Pumilopagurus McLaughlin & Rahayu, 2008 Pygmaeopagurus McLaughlin, 1986 Pylopaguridium McLaughlin & Lemaitre, 2001 Pylopaguropsis Alcock, 1905 Pylopagurus A. Milne-Edwards & Bouvier, 1891 Rhodochirus McLaughlin, 1981 Scopaeopagurus McLaughlin & Hogarth, 1998 Solenopagurus de Saint Laurent, 1968 Solitariopagurus Türkay, 1986 Spathapagurus Lemaitre & Felder, 2011 Spiropagurus Stimpson, 1858 Tarrasopagurus McLaughlin, 1997 Tomopaguroides Balss, 1912 Tomopaguropsis Alcock, 1905 Tomopagurus A. Milne-Edwards & Bouvier, 1893 Trichopagurus de Saint Laurent, 1968 Turleania McLaughlin, 1997 Xylopagurus A. Milne-Edwards, 1880Раки-отшельники[1] (лат. Paguridae) — семейство десятиногих раков из надсемейства раков-отшельников Paguroidea.
Представители семейства Paguridae подобны ракам семейства Diogenidae, однако у них, в отличие от Diogenidae, правая клешня крупнее левой. Большая часть представителей от более чем 550 видов ракообразных, входящих в это семейство, меньшие по величине, нежели их сородичи из семейства Diogenidae. Обитают по всему Мировому океану, как в тропических и субтропических, так и в умеренных широтах, как в прибрежной зоне, так и на значительных глубинах.
К семейству Paguridae, в частности, относятся рак-отшельник обыкновенный, обитающий в Северной Атлантике, Северном и Балтийском морях; Pagurus prideaux, живущий в прибрежных водах Европы от Норвегии и до Средиземноморья в симбиозе с морским анемоном Adamsia palliata; Pylopagurus discoidalis, обитающий вдоль атлантического побережья Северной Америки в раковинах моллюсков-лопатоногих. Особенно интересны представители рода Paguritta. Эти мелкие рачки-отшельники обитают в раковинах червей-серпулид среди коралловых рифов и питаются планктоном, которых схватывают своими «ветвистыми» антеннами.
Раки семейства Paguridae подразделяются на следующие роды:
Раки-отшельники (лат. Paguridae) — семейство десятиногих раков из надсемейства раков-отшельников Paguroidea.
寄居蟹科（學名：Paguridae）是節肢動物甲壳纲十足目歪尾下目下的寄居蟹总科的其中一個科。
|chapter=被忽略 (帮助)
집게과 또는 참집게과(Paguridae)는 십각목 집게하목에 속해있는 분류이다. 집게류를 포함한다. 바다에 살며 조개껍데기 속에 들어가 사는 것이 특징이다. 70속 이상에 542종을 포함하고 있다.[1]
