El rinopitec de Brelich (Rhinopithecus brelichi) és una espècie de primat del grup dels presbitinis. Es tracta d'un mico bastant colorit. El color bàsic del pelatge és el marró grisós. Té una ratlla groga a la part superior del cap. El pit i la part interior dels braços també són grocs. La part inferior de l'esquena és grisa. El voltant dels ulls és calb i de color blanc o blau clar. Els mascles (14 kg) pesen bastant més que les femelles (8 kg).
El rinopitec de Brelich (Rhinopithecus brelichi) és una espècie de primat del grup dels presbitinis. Es tracta d'un mico bastant colorit. El color bàsic del pelatge és el marró grisós. Té una ratlla groga a la part superior del cap. El pit i la part interior dels braços també són grocs. La part inferior de l'esquena és grisa. El voltant dels ulls és calb i de color blanc o blau clar. Els mascles (14 kg) pesen bastant més que les femelles (8 kg).
Die Graue Stumpfnase oder Guizhou-Stumpfnase (Rhinopithecus brelichi) ist eine Primatenart aus der Gruppe der Schlankaffen (Presbytini).
Graue Stumpfnasen sind relativ farbenfrohe Primaten. Die Grundfärbung ihres Felles ist graubraun, ein Streifen an der Oberseite des Kopfes ist gelb, ebenso die Brust und die Innenseite der Oberarme. Die Unterseite des Rückens ist grau gefärbt. Die Region um die Augen ist unbehaart und weiß oder hellblau. Wie bei allen Stumpfnasenaffen ist die Nase sehr klein und die Nasenöffnungen ragen nach vorn. Mit durchschnittlich 14 Kilogramm sind Männchen deutlich schwerer als Weibchen, die etwa 8 Kilogramm wiegen.
Graue Stumpfnasen sind in China endemisch, sie kommen nur im Bereich des Fanjing-Gebirges in der Provinz Guizhou vor. Lebensraum sind gebirgige Koniferen- oder Mischwälder, sie leben in Höhen zwischen 1500 und 2200 Metern. Sie sind relativ kältetolerant, 5 Monate im Jahr kann die Temperatur unter 0 °C fallen und Schnee ist häufig im Winter.
Diese Primaten sind tagaktiv und arboreal, das heißt, sie halten sich meist auf Bäumen auf. Dort bewegen sie sich auf allen vieren oder an den Ästen schwingend fort. Sie leben in Gruppen von 5 bis 10 Tieren, die sich aus einem Männchen, mehreren Weibchen und dem dazugehörigen Nachwuchs zusammensetzen. Daneben gibt es auch reine Männchengruppen, die mit 2 bis 5 Tieren kleiner sind. Mehrere Gruppen schließen sich manchmal zu größeren Verbänden mit bis zu 400 Tieren zusammen.
Sie sind Pflanzenfresser, je nach Jahreszeit nehmen sie Blätter, Knospen, Früchte und Samen zu sich.
Über die Fortpflanzung ist wenig bekannt. Im April oder Mai kommt jeweils ein einzelnes Jungtier zur Welt.
Die Grauen Stumpfnasen wurden bejagt, da sie in der Chinesischen Medizin verwendet werden und ihr Fell beliebt war. Die Wilderei stellt bis heute ein Problem dar, größer ist jedoch die Bedrohung durch den Verlust des Lebensraumes aufgrund von Waldrodungen. Heute kommen diese Tiere fast nur mehr im 275 km2 großen Fanjing-Shan-Naturreservat vor. Schätzungen über die Gesamtpopulation belaufen sich auf 800 bis 1200 Tiere, die IUCN listet die Art als stark gefährdet (endangered).
Die Graue Stumpfnase oder Guizhou-Stumpfnase (Rhinopithecus brelichi) ist eine Primatenart aus der Gruppe der Schlankaffen (Presbytini).
The gray snub-nosed monkey (Rhinopithecus brelichi),[1] also known as Brelich's snub-nosed monkey, Guizhou snub-nosed monkey, and Guizhou golden monkey,[4] is a species of primate in the family Cercopithecidae.[1][2] It is endemic to China,[1] where it is known as the Guizhou golden hair monkey (黔金丝猴) or gray golden hair monkey (灰金丝猴).[4] It is threatened by habitat loss.[2] Of the three species of snub-nosed monkeys in China, the gray snub-nosed monkey is the most threatened, with a total population thought to number fewer than 400 individuals.[5]
Adults are covered with long, fine hair, generally grading from brown on its upper body to gray on its lower body, with a white patch between its shoulder blades.[6] Its head, neck, and ends of its limbs are black, except for a golden brow.[6] It has a golden chest, and chestnut fur on its inner knees and inner sides of its upper arms.[7] Its face is bare bluish-white skin, pink around the eyes and mouth, and has a shelf-like brow and reduced nasal bones, giving it a snub-nosed appearance.[6][7] Juveniles are shades of gray with patterns changing with age. Adult males are brighter colored than adult females, and have white skin on prominent nipples.[6] Size data is limited, but two adult male specimens weighed 14.5 kg on average, and an adult female specimen weighed 8 kg, with adult length excluding tail ranging from 64–73 cm, and tail length ranging from 70–97 cm.[6][7]
The confirmed distribution range of the gray snub-nosed monkey is limited to the Fanjingshan National Nature Reserve in the Wuling Mountains in Guizhou province, China.[4] There is unpublished evidence that 20 individuals moved from the Nature Reserve to an adjacent community forest (Lijiadashan), and there are unconfirmed anecdotal reports of a population in Jinfoshan Nature Reserve.[2]
Its habitat consists of mixed deciduous and evergreen broadleaf forests, including secondary forest, but not coniferous forest.[8][9] The forests include mono-groves of Asian oak (Cyclobalanopsis spp.) and beech (Fagus longipetiolata), as well as mixed species forests that include cherry (Prunus spp.), maple (Acer spp.), Rhododendron spp, and birch (Betula spp.) trees.[6] It lives at elevations of 1,400–2,300 m in summers down to 570 m at times of heavy snow cover.[8] They are thought to utilize most of the available range of the nature reserve. The yearly rainfall in the area above 1,600 m elevation is above 2000 mm. Snow is common in the winter, with sub-freezing temperatures about five months of the year, though monthly mean temperatures are never below 0 °C.[6]
The diurnal species is considered semi-terrestrial, primarily inhabits trees where available.[8] Locomotion includes a mix of "quadrupedal walking, climbing, leaping, semi-brachiation (tree-swinging) and occasional full brachiation."[6]
It feeds on a variety of young leaves, leaf and flower buds, bark, fruits, certain petioles (e.g. Fagus longipetiolata), seeds (e.g. Prunus spp. and Sorbus spp.), and insect larvae.[6] Seasonality of the forest means the monkey's diet changes seasonally as well; it may be 7% leaves in the first three months of the year, and 93% in the next three. Fruits and seeds can constitute 35% of the diet in July to September.[10]
Its social structure is based on small groups that band together into larger troops of up to 400 or more individuals, traveling, feeding and sleeping.[2] The groups typically have 5–10 members, comprising one dominant male and several females and their young.[6] There are also all-male bachelor groups of two to five adult or sub-adult males, which typically mill about the periphery of a troop.[6] The groups split into large or smaller bands seasonally.[2]
Though legally protected, the gray snub-nosed monkey is threatened seriously due to habitat loss from forest clearing, illegal mining, non-targeted hunting, and occasional inadvertent snare trapping.[2][9] A 2008 census located around 750 individuals, consistent with a 2005 census.[2][9] The estimated number was reduced in 2020 when a study on the remaining habitat estimated there may be as few as 125 to 336 individuals.[5] In 1978, the Fanjingshan National Nature Reserve was established, covering the entire range of the gray snub-nosed monkey, this area was subsequently designated a UNESCO Biosphere Reserve in 1986.[11] In 2018, Fanjingshan was designated a World Heritage Site composed of Fanjingshan National Nature Reserve, Yinjiang Yangxi Provincial Nature Reserve, and a small area of National Non-Commercial Forest.[12]
The gray snub-nosed monkey (Rhinopithecus brelichi), also known as Brelich's snub-nosed monkey, Guizhou snub-nosed monkey, and Guizhou golden monkey, is a species of primate in the family Cercopithecidae. It is endemic to China, where it is known as the Guizhou golden hair monkey (黔金丝猴) or gray golden hair monkey (灰金丝猴). It is threatened by habitat loss. Of the three species of snub-nosed monkeys in China, the gray snub-nosed monkey is the most threatened, with a total population thought to number fewer than 400 individuals.
El langur gris de nariz chata (Rhinopithecus brelichi), también conocido como mono gris de nariz chata, es una especie de primate catarrino de la familia Cercopithecidae.
Es endémica de China, donde se le conoce como el mono de pelo dorado de Guizhou (黔 金丝猴) o mono gris de pelo dorado (灰 金丝猴). Está amenazada por pérdida de su hábitat. De las tres especies de monos de nariz chata en China, el mono gris de nariz chata es la más amenazada, con una población total de menos de 750 en 20 grupos que sobrevive en la naturaleza.
Los machos adultos miden promedio de 637 mm a 690 mm de tamaño, excepto la cola, con un promedio de 846 a 905 mm. Las hembras son más pequeñas que los machos.
El rango de distribución de los monos grises de nariz chata se limita únicamente a la Reserva Natural de las Montañas Fanjingh Wuling (梵 净) con un total de alrededor de 400 km² (150 millas cuadradas)y a las montañas de la provincia de Guizhou. La elevación del rango de distribución de los monos grises de nariz chata se encuentra entre 500 a 800 msnm en invierno y 1.400 - 2.200 en los veranos. En invierno, los 20 o más grupos se reúnen para formar tres grandes grupos y dividirse de nuevo en los grupos originales más pequeños en los veranos.
Aunque legalmente protegidos, los monos grises de nariz chata se encuentran bajo una seria amenaza debido a la pérdida de hábitat. La Reserva Natural de las Montañas Fanjing Wuling, montañas en la provincia de Guizhou, que cubre todo el rango de distribución de los monos grises de nariz chata, no se estableció hasta 1978, y debido a las actividades mineras, el esfuerzo de reforestación que dura hasta el día de hoy todavía no es capaz de restaurar el bosque hasta el nivel de mantenimiento ideal para la supervivencia de los monos.
El langur gris de nariz chata (Rhinopithecus brelichi), también conocido como mono gris de nariz chata, es una especie de primate catarrino de la familia Cercopithecidae.
Rhinopithecus brelichi Rhinopithecus generoko animalia da. Primateen barruko Colobinae azpifamilia eta Cercopithecidae familian sailkatuta dago
Rhinopithecus brelichi Rhinopithecus generoko animalia da. Primateen barruko Colobinae azpifamilia eta Cercopithecidae familian sailkatuta dago
Rhinopithecus brelichi est une espèce de primate, un singes de la famille des Cercopithecidae appelé en français Rhinopithèque jaune doré[1],[2].
Le rhinopithèque jaune doré, comme le rhinopithèque brun et le rhinopithèque du Tonkin, est une des 21 espèces de primates d'Asie incluse entre 2000 et 2020 dans la liste des 25 espèces de primates les plus menacées au monde (figure dans cette liste en 2002).
On le nomme aussi Rhinopithèque du Guizhou[réf. nécessaire].
Il est appelé Gray Snub-nosed Monkey ou Guizhou Snub-nosed Monkey en anglais.
Synonyme : Pygathrix brelichi
Corps et tête mesure 66 cm. La queue est de 55 à 77 cm[3].
Comme tous les singes rhinopithèques, il a un nez court aux narines orientées vers le haut et une large bouche.
Il vit dans les montagnes de Chine aux hivers rudes, à une altitude entre 2000 et 3000 m, comme le rhinopithèque brun et le rhinopithèque de Roxellane ; c'est pourquoi il a une fourrure très épaisse.
Il mange des feuilles, des fleurs et des fruits ; et l'hiver, il cherche sous la neige des lichens et des bourgeons.
Ce singe est endémique de la réserve naturelle de Fanjingshan dans les monts Wuling au Guizhou en Chine[4]. Ses aires de répartition ont rétréci sous l'effet du changement climatique, après la dernière ère glaciaire.
Rhinopithecus brelichi est une espèce de primate, un singes de la famille des Cercopithecidae appelé en français Rhinopithèque jaune doré,.
Le rhinopithèque jaune doré, comme le rhinopithèque brun et le rhinopithèque du Tonkin, est une des 21 espèces de primates d'Asie incluse entre 2000 et 2020 dans la liste des 25 espèces de primates les plus menacées au monde (figure dans cette liste en 2002).
Monyet berhidung pesek abu-abu (Rhinopithecus brelichi),[2] juga dikenal sebagai monyet berhidung pesek Brelich, monyet berhidung pesek Guizhou, dan monyet emas Guizhou,[3] adalah sebuah spesies primata dalam keluarga Cercopithecidae.[2][4] Hewan tersebut adalah endemik Tiongkok,[2] dimana hewan tersebut dikenal sebagai monyet rambut emas Guizhou (黔金丝猴) atau monyet rambut emas keabu-abuan (灰金丝猴).[3] Hewan tersebut terancam kehilangan habitat.[4]
tidak sah; tidak ditemukan teks untuk ref bernama msw3
tidak sah; tidak ditemukan teks untuk ref bernama iucn
Monyet berhidung pesek abu-abu (Rhinopithecus brelichi), juga dikenal sebagai monyet berhidung pesek Brelich, monyet berhidung pesek Guizhou, dan monyet emas Guizhou, adalah sebuah spesies primata dalam keluarga Cercopithecidae. Hewan tersebut adalah endemik Tiongkok, dimana hewan tersebut dikenal sebagai monyet rambut emas Guizhou (黔金丝猴) atau monyet rambut emas keabu-abuan (灰金丝猴). Hewan tersebut terancam kehilangan habitat.
Il rinopiteco dal mantello bianco (Rhinopithecus brelichi Thomas, 1903), noto anche come rinopiteco grigio o rinopiteco del Guizhou, è un primate della famiglia dei Cercopitecidi[2].
Gli adulti sono ricoperti da peli lunghi e sottili, generalmente di un colore che dal marrone della parte superiore del corpo sfuma nel grigio di quella inferiore, con una macchia bianca tra le scapole[3]. La testa, il collo e la parte terminale degli arti sono di colore nero, fatta eccezione per la regione sopracciliare, di colore dorato[3]. Di colore dorato è anche il petto, mentre la parte interna delle ginocchia e degli arti superiori è castana[4]. Sulla faccia si estende una zona di pelle glabra di colore bianco-bluastro, che diviene rosa attorno agli occhi e alla bocca; il sopracciglio sporgente e le ossa nasali ridotte danno come l'impressione che abbia il naso tronco[3][4]. I giovani sono di colore grigio, con gradazioni che variano in base all'età. I maschi adulti sono più vivacemente colorati delle femmine adulte, e presentano una vistosa zona di pelle bianca sui capezzoli prominenti[3]. I dati riguardanti le dimensioni sono limitati, ma due esemplari maschi adulti pesavano in media 14,5 kg, e una femmina adulta pesava 8 kg; la lunghezza testa-corpo è di 64–73 cm e la coda misura 70–97 cm[3][4].
La presenza del rinopiteco dal mantello bianco è confermata unicamente entro i confini della riserva naturale di Fanjingshan sui monti Wuling, nella provincia del Guizhou, in Cina[5]. Tuttavia, in base ad una testimonianza non pubblicata, un gruppo di 20 individui si sarebbe spostato dalla riserva verso una comunità forestale vicina (Lijiadashan), e alcune testimonianze aneddotiche indicherebbero la presenza di un'altra popolazione nella riserva naturale di Jinfoshan[1].
L'habitat di questa specie è costituito sia da foreste decidue miste che di latifoglie sempreverdi, aree di foresta secondaria incluse, ma non da foreste di conifere[6][7]. Tra queste figurano boschi composti esclusivamente da querce asiatiche (Cyclobalanopsis spp.) e faggi (Fagus sinensis), nonché associazioni miste costituite da ciliegi (Prunus spp.), aceri (Acer spp.), Rhododendron spp. e betulle (Betula spp.)[3]. In estate vive ad altitudini comprese tra i 1400 e i 2300 m, ma in inverno, durante le forti nevicate, scende fino a 570 m di quota[6]. Si ritiene che la specie utilizzi la maggior parte del terreno della riserva. Nella regione, al di sopra dei 1600 m, cadono ogni anno più di 2000 mm di pioggia. D'inverno le nevicate sono frequenti, e per cinque mesi all'anno le temperature scendono sotto il punto di congelamento, anche se i valori medi mensili non scendono mai sotto lo zero[3].
Questa specie ha abitudini diurne e semi-arboricole, anche se trascorre la maggior parte del tempo tra le cime degli alberi[6]. Per spostarsi utilizza molteplici tipi di locomozione, tra cui «andatura quadrupede, semi-brachiazione e, all'occasione, brachiazione vera e propria»[3].
Si nutre di una gran varietà di giovani foglie e boccioli, corteccia, frutti, alcuni tipi di picciolo (ad esempio quelli delle foglie di Fagus sinensis), semi (ad esempio quelli di Prunus spp. e Sorbus spp.) e larve di insetto[3]. Dal momento che la specie abita in foreste temperate, soggette al mutamento stagionale, anche la dieta varia a seconda delle stagioni: ad esempio, durante i primi tre mesi dell'anno le foglie costituiscono appena il 7% della dieta, ma questo valore sale fino al 93% durante i tre mesi successivi. Frutta e semi possono costituire il 35% della dieta nel periodo che va da giugno a settembre[8].
La struttura sociale è basata su piccoli gruppi che si uniscono in bande più grandi costituite anche da 400 o più individui che si spostano, alimentano e dormono insieme[1]. Ogni gruppo è composto generalmente da 5-10 esemplari, vale a dire un maschio dominante e alcune femmine con i piccoli[3]. Vi sono inoltre gruppi di scapoli costituiti da due a cinque maschi adulti o sud-adulti, che di solito orbitano intorno alla periferia di una banda[3]. A seconda delle stagioni queste unità più grandi si suddividono in gruppi composti da un numero variabile di individui[1].
Pur essendo protetto dalla legge, il rinopiteco dal mantello bianco è gravemente minacciato dalla distruzione delle foreste in cui vive per far spazio a nuovi terreni agricoli, dall'estrazione mineraria e dalle uccisioni involontarie da parte dei cacciatori[1][7]. Secondo un censimento del 2008, vi sarebbero in tutto circa 750 esemplari, più o meno quanti ne erano stati censiti nel 2005[1][7]. La riserva di Fanjing, che ricopre l'intero areale della specie, è stata istituita solamente nel 1978[9] e secoli di attività minerarie hanno spazzato via la foresta dalle pendici settentrionali dei monti; i programmi di rimboschimento, tuttora in atto, non sono ancora stati in grado di ripristinare un manto forestale che possa garantire un ambiente ideale per queste scimmie.
Il rinopiteco dal mantello bianco (Rhinopithecus brelichi Thomas, 1903), noto anche come rinopiteco grigio o rinopiteco del Guizhou, è un primate della famiglia dei Cercopitecidi.
De witmantelstompneusaap (Rhinopithecus brelichi) is een zoogdier uit de familie van de apen van de Oude Wereld (Cercopithecidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Thomas in 1903.
De soort komt voor op de berg Fanjingshan in het zuidwesten van China. Er zouden 700 à 800 witmantelstompneusapen leven. Het dier leeft voornamelijk overdag, maar vertoont ook 's nachts activiteit, vooral tijdens de herfst en de lente, waarin respectievelijk zaden en jonge bladeren veelvuldig aanwezig zijn. De herfst valt ook samen met de paartijd van de aap, de lente met het baren.[2]
Bronnen, noten en/of referentiesDe witmantelstompneusaap (Rhinopithecus brelichi) is een zoogdier uit de familie van de apen van de Oude Wereld (Cercopithecidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Thomas in 1903.
O macaco-cinzento-de-nariz-arrebitado (Rhinopithecus brelichi), também conhecido como macaco-cinzento-de-nariz-arrebitado-de-Guizhou é uma das 5 espécies de Rhinopithecus.[1][2] É endémico da província de Guizhou, na China.
Esta espécie foi considerada como ameaçada, pois existe menos de 1.000 indivíduos maduros concentrados numa zona tão pequena.[1]
O macaco-cinzento-de-nariz-arrebitado (Rhinopithecus brelichi), também conhecido como macaco-cinzento-de-nariz-arrebitado-de-Guizhou é uma das 5 espécies de Rhinopithecus. É endémico da província de Guizhou, na China.
Grå trubbnäsapa eller Brelichs trubbnäsa[2] (Rhinopithecus brelichi) [3][4][5] är en art bland däggdjuren som först beskrevs av Thomas 1903. Den gyllene trubbnäsapan ingår i släktet Rhinopithecus (trubbnäsapor), och familjen markattartade apor.[6][7] Inga underarter finns listade.[6] Den förekommer i bergsområdet Fanjing i den kinesiska provinsen Guizhou och listas av IUCN som starkt hotad.[1]
Som namnet antyder har arten huvudsakligen en gråbrun päls. Skägget, huvudets topp, underarmarna och svansen (med undantag av den gula spetsen) är däremot svarta. Ansiktet är nästan naket och huden där har en ljusblå till vit färg. Den gråa trubbnäsapan når en kroppslängd (huvud och bål) av 64 till 73 cm och en svanslängd av 70 till 97 cm. Hannar är med cirka 15 kg tydlig tyngre än honor som väger cirka 8 kg.[8]
Individerna är aktiva på dagen och klättrar främst i träd. Ibland kommer de ner till marken. En alfahanne, några honor och deras ungar bildar en flock. Dessutom finns ungkarlsflockar där även några äldre hannar kan vara med. Ibland sammansluter sig flera flockar till en stor grupp med upp till 400 medlemmar.[8]
Habitatet utgörs av städsegröna och lövfällande skogar i bergstrakten Fanjing som ligger 1400 till 2300 meter över havet. Under vintern vandrar apan ofta till lägre områden.[1]
Grå trubbnäsapa äter blad, frukter, frön, unga växtskott samt några insekter och deras larver. Dräktigheten varar ungefär 200 dagar och sedan föder honan i april eller maj ett ungdjur, sällan två. Honor blir efter fyra till fem år könsmogna och hannar efter cirka sju år.[8]
Arten hotas av tjuvskyttar och av skogsavverkningar. I utbredningsområdet byggs vägar och anläggningar för turister.[1]
Grå trubbnäsapa eller Brelichs trubbnäsa (Rhinopithecus brelichi) är en art bland däggdjuren som först beskrevs av Thomas 1903. Den gyllene trubbnäsapan ingår i släktet Rhinopithecus (trubbnäsapor), och familjen markattartade apor. Inga underarter finns listade. Den förekommer i bergsområdet Fanjing i den kinesiska provinsen Guizhou och listas av IUCN som starkt hotad.
Довжина голови й тіла: 64-73 см, довжина хвоста: 70-97 см, вага самців: 15 кг, вага самиць: 8 кг. Доросла мавпа цілком барвиста, з плямами білого, каштанового, чорно-сіро-коричневого хутра і голим блакитно-білим обличчям. Має чорнуваті лапи і передпліччя, а також чорнуватий хвіст. Його шия і верхня частина голови теж чорні, з білявими пучками волосся на вухах і червонувато-коричневою плямою на лобі.
Цей вид є ендеміком у невеликій області провінції Гуйчжоу на півдні Китаю. Цей вид зустрічається в змішаних лісах листяними і вічнозеленими і широколистяними на висоті від 1400 і 2300 м. Тим не менш, в періоди великого сніжного покриву, вони можуть бути записані на більш низьких висотах (до 570 м). Зустрічається у вторинних лісах, але відсутні в хвойних.
Листоїдний, але також споживає листові бруньки, бутони, фрукти, насіння, кору, і личинки комах. Вид денний і напів-земний. Сезон народження для цього виду з квітня по травень. Соціальна структура заснована на гаремних групах, які подорожують і відпочивають разом у великих згуртованих групах, що складаються з 400 чоловік і більше. Холостяцькі групи також існують.
Сезон дітонародження: з квітня по травень. Вагітність: близько 200 днів. Зазвичай тільки один малюк народжується але іноді два. Самці, швидше за все, досягають статевої зрілості в близько 7 років, самиці у 4-5 років.
Цей вид знаходиться під загрозою полювання і втрати місць проживання. Цей вид занесений в Додаток I СІТЕС. Зустрічається тільки в англ. Fanjingshan Nature Reserve в Китаї.
Voọc mũi hếch xám, tên khoa học Rhinopithecus brelichi, là một loài động vật có vú trong họ Cercopithecidae, bộ Linh trưởng. Loài này được Thomas mô tả năm 1903.[2]
Voọc mũi hếch xám, tên khoa học Rhinopithecus brelichi, là một loài động vật có vú trong họ Cercopithecidae, bộ Linh trưởng. Loài này được Thomas mô tả năm 1903.
Rhinopithecus brelichi Thomas, 1903
СинонимыГуйчжоуский ринопитек[1] (лат. Rhinopithecus brelichi) — вид приматов из семейства мартышковых.[2] Эндемик Китая. Это самый редкий из живущих в Китае видов ринопитеков, считается что в дикой природе этих обезьян осталось не более 750 в 20 группах.[3] Видовое латинское название дано в честь Генри Брелиха, охотника и первооткрывателя вида[4].
Взрослые животные покрыты длинной густой шерстью, окрас от коричневого в верхней части тела до серого в нижней части тела. Между лопатками светлое пятно.[5] Голова, шея, ступни и ладони чёрные, брови золотистые.[5] Грудь также золотистая, на внутренней стороне конечностей каштановая.[6] Лицо безволосая, кожа на лице светло-голубая, вокруг глаз и рта розовая. Выражен надбровный валик, нос плоский.[5][6] Детёныши рождаются серыми, с возрастам приобретая взрослый окрас. Самцы имеют более ярко окрашенную шерсть, чем самки.[5] Вес самцов в среднем 14,5 кг, вес самок в среднем 8 кг. Длина тела от 64 до 73 см, длина хвоста от 70 до 97 см.[5][6]
Ареал весьма ограничен и включает лишь заповедник в горах Улин[en] в провинции Гуйчжоу в центральном Китае.[2] Есть неопубликованные свидетельства о том, что группа из 20 особей переместилась в соседний с заповедником лес в Лицзидашань, а также неподтверждённые утверждения о наблюдении гуйчжоуских ринопитеков в заповеднике на горе Цзиньфошань[en].[3]
Населяют широколиственные леса, включая вторичные, не встречаются в хвойных лесах.[7][8] Обычная среда обитания — заросли азиатского дуба (виды рода Cyclobalanopsis), бука (Fagus longipetiolata), а также смешанные леса, в которых произрастают деревья из родов Prunus, Acer, Rhododendron и Betula.[5] Живут на высоте 1400—2300 метров над уровнем моря, иногда спускаясь до отметки 570 метров над уровнем моря.[7]
Дневные животные, достаточно часто спускаются на землю.[7] Передвигаются на четырёх конечностях при помощи ходьбы, прыжков и брахиации.[5] В рационе молодые листья, ростки и почки, кора, фрукты, побеги таких растений как Fagus longipetiolata, семена и орехи (виды из родов Prunus и Sorbus), личинки насекомых.[5] Состав рациона сезонный, в первые три месяца года листья составляют 7 % рациона, в следующие три — 93 %. Фрукты и семена составляют 35 % рациона в период с июля по сентябрь.[9]
Образуют небольшие группы, которые иногда сбиваются в стада до 400 и более животных.[3] В группе обычно от 5 до 10 особей, включая доминантного самца, гарема самок и их потомства.[5] Существуют также группы из «холостых» самцов, в которых может быть от двух до пяти самцов.[5]
Очень редкий вид с ограниченным ареалом. Международный союз охраны природы присвоил гуйчжоускому тонкотелу охранный статус «Вымирающий». Основная угроза популяции — разрушение среды обитания.[3][8] В 2008 году перепись этих приматов обнаружила лишь 750 особей, что примерно совпадает с результатом переписи 2005 года.[3][8]
Гуйчжоуский ринопитек (лат. Rhinopithecus brelichi) — вид приматов из семейства мартышковых. Эндемик Китая. Это самый редкий из живущих в Китае видов ринопитеков, считается что в дикой природе этих обезьян осталось не более 750 в 20 группах. Видовое латинское название дано в честь Генри Брелиха, охотника и первооткрывателя вида.
黔金丝猴(学名:Rhinopithecus brelichi)又名灰仰鼻猴、白肩猴、白肩仰鼻猴、牛尾猴、线狨,主要仅分布于贵州梵净山,现数量700只左右。
黔金丝猴的体型略小于川金丝猴,体长为64-69厘米,尾较身体长,约85-90厘米。脸部灰白或浅蓝,鼻眉脊浅蓝。吻鼻部略向下凹,不像川金丝猴那样肿胀。前额毛基金黄色,至后部逐渐变为灰白。背部灰褐,从肩部沿四肢外侧至手背和脚背渐变为黑色。肩窝有一白色块斑,肩毛长达16厘米。颈下、腋部及上肢内侧金黄色,尾基深灰色,至尾端为黑色或黄白色。幼体色淡,通体银灰。
黔金丝猴活动的海拔高度比川金丝猴和滇金丝猴都低,多棲於海拔500-800米河谷阔叶林,夏季则多见於海拔1400-2200米左右的闊葉混交林,活动范围大,也偶见於村寨附近。
群居性,为多雄多雌的混合家族群。一群约150-250只,有季节性分群与合群现象。黔金丝猴以多种植物的叶、芽、花、果及树皮为食。
雌猴发情季节为夏秋到初冬。
黔金丝猴模式标本出自贵州北部,现收藏与大英博物馆。
黔金丝猴自1903年定名之后,至1960年代才再次得到关于这个物种的线索。由于梵净山地区条件复杂,是研究工作开展十分困难,至今对它们的认知多来自1991年到1993年贵州师范大学与美国纽约动物学会世界野生动物保护基金会(WCI)的合作研究。
目前,黔金丝猴的保护级别是:
梵净山保护区保护区的建立使黔金丝猴的生存有所保障。虽然保护区初期乱砍滥伐、盗猎等现象仍很严重,但经过多年的努力,对当地人的教育和适当引导使这些现象的以避免。目前黔金丝猴的人工饲养正处于研究阶段。
회색들창코원숭이(Rhinopithecus brelichi)[1] 또는 구이저우들창코원숭이[2]는 긴꼬리원숭이과[1][2] 에 속하는 영장류의 일종이다. 중국이 원산지로[1], 우링 산맥에 산다. 현지에서는 구이저우황금머리카락원숭이(黔金丝猴) 또는 회색황금머리카락원숭이(灰金丝猴)로 불린다. 야생에서 살고 있는 전체 개체수가 약 20개 무리에 약 750마리 미만밖에 없을 정도로 멸종 위기에 처해 있다.