Kalamian maralı (lat. Axis calamianensis) - axis cinsinə aid heyvan növü.
Kalamian adası üçün endemik növdür.
Heyvanın bədəninin uzunluğu 105-115 sm, süysününün hündürlüyü 60-75 sm, kütləsi 36-50 kq olur. Maralın yunu qəhvəyi çalardadır və erkəkləri böyüdükcə yununun rəngi tündləşir.
Kalamian maralı (lat. Axis calamianensis) - axis cinsinə aid heyvan növü.
Kalamian adası üçün endemik növdür.
Karv Calamian (Axis calamianensis) a zo ur c'harv hag a vev e Filipinez.
El cérvol de les illes Calamian (Axis calamianensis) és una espècie de cérvol que només viu a les illes Calamian, a la província de Palawan (Filipines). És una de les tres espècies de cérvol nadiues de les Filipines.
El cérvol de les illes Calamian (Axis calamianensis) és una espècie de cérvol que només viu a les illes Calamian, a la província de Palawan (Filipines). És una de les tres espècies de cérvol nadiues de les Filipines.
Der Calamian-Hirsch (Axis calamianensis) ist eine Säugetierart aus der Familie der Hirsche (Cervidae). Er ist endemisch auf den Calamian-Inseln, einem zu den Philippinen gehörenden und nordöstlich von Palawan gelegenen Archipel.
Das Fell der Calamian-Hirsche ist braun gefärbt, wobei Männchen mit zunehmendem Alter dunkler werden. Im Gegensatz zu den nahe verwandten Schweinshirschen ist es nicht gefleckt. Der kurze, buschige Schwanz hat eine weiße Unterseite, die verhältnismäßig langen Gliedmaßen sind dunkler gefärbt als der übrige Körper. Das Geweih, das wie bei fast allen Hirschen nur die Männchen tragen, ist klein und endet jeweils in drei Spitzen. Diese Tiere erreichen eine Kopfrumpflänge von 105 bis 115 Zentimeter, eine Schulterhöhe von 60 bis 75 Zentimeter und ein Gewicht von 36 bis 50 Kilogramm.
Calamian-Hirsche sind nachtaktive Waldbewohner. Tagsüber schlafen sie im dichten Unterholz verborgen, in der Nacht begeben sie sich auf Nahrungssuche, wobei sie sich mit gesenktem Kopf fortbewegen und versuchen, möglichst immer in dichter Vegetation verborgen zu bleiben. Ihre Nahrung besteht überwiegend aus Blättern.
Nach rund 180-tägiger Tragzeit bringt das Weibchen meist ein einzelnes Jungtier zur Welt, Zwillinge sind selten. Jungtiere werden mit sechs Monaten entwöhnt und erreichen mit 8 bis 12 Monaten die Geschlechtsreife.
Aufgrund ihres kleinen Verbreitungsgebietes (nur rund 1500 km²), in welchem sie zusätzlich durch Waldrodungen, durch die Konkurrenz durch eingeschleppte Arten und durch die fortschreitende Bejagung in Mitleidenschaft gezogen werden, zählen diese Hirsche zu den bedrohten Arten. Die IUCN listet sie als stark gefährdet (endangered), der Gesamtbestand wird auf 900 Tiere geschätzt. Die größte Population findet sich in dem Wildtierreservat Calauit Game Preserve and Wildlife Sanctuary auf der Halbinsel Calauit auf Busuanga, kleinere Bestände bestehen auch auf Busuanga und Culion.
Manchmal wird vermutet, dass der Calamian-Hirsch ähnlich wie der Bawean-Hirsch keine eigene Art sei, sondern von verwilderten Schweinshirschen abstamme, die vom Menschen auf die Inseln gebracht wurden. Wahrscheinlicher ist jedoch, dass die Bestände die Überreste einer einst weiter verbreiteten Art darstellen, die im Pleistozän auf den isolierten Inseln zurückblieben.
Der Calamian-Hirsch (Axis calamianensis) ist eine Säugetierart aus der Familie der Hirsche (Cervidae). Er ist endemisch auf den Calamian-Inseln, einem zu den Philippinen gehörenden und nordöstlich von Palawan gelegenen Archipel.
The Calamian deer (Axis calamianensis), also known as Calamian hog deer,[3] is an endangered species of deer found only in the Calamian Islands of Palawan province in the Philippines. It is one of three species of deer native to the Philippines, the other being the Philippine sambar (Rusa marianna) and the Visayan spotted deer (Rusa alfredi).
It is considered by some taxonomists to be in the genus Hyelaphus; however, in 2021, the American Society of Mammalogists placed it in the genus Axis,[4] a position the IUCN also uses.[1]
It is known as the "hog deer" because when it is fleeing from danger, it dashes through underbrush with its head down like a hog instead of jumping over barriers like other deer. These animals are crepuscular, meaning that they are active at sunrise and twilight. They rest during the warmer part of the day and then come out from the undergrowth to forage. Mainly solitary, they sometimes form small herds if left undisturbed. As with other deer species, Calamian deer are ruminants, meaning that they have four stomach chambers and chew cud. A soft, high-pitched, nasal call is their main vocalization. Their diet consist of shoots, twigs, and leaves.[5]
A typical height for males of 60–65 cm (24–26 in) has been reported. Weight can very usually from 79-110 pounds. Males have three-tined antlers.[5] Their fawns are not spotted at birth, which separates them from the best known western population of the Indian hog deer (A. porcinus). There are few natural predators except for birds of prey and pythons.
Fossils were found at Ille Cave near the village of New Ibajay in Palawan. They were ascribed to tigers, deer, macaques, bearded pigs, small mammals, lizards, snakes and turtles. From the stone tools, besides the evidence for cuts on the bones, and the use of fire, it would appear that early humans had accumulated the bones.[6][7][8]
Using the work of Von den Driesch,[9] all chosen anatomical features of appendicular elements' anatomical features which were chosen, besides molars, were measured to distinguish between taxa that had close relationships, and see morphometric changes over ages, though not for pigs or deer. For the latter two, cranial and mandibular elements, besides teeth of deer from Ille Cave were compared with samples of the Calamian hog deer, Philippine brown deer, and Visayan spotted deer, and thus two taxa of deer have been identified from the fossils: Axis and Cervus.[3] Throughout deposits of the Terminal Pleistocene and early Holocene and Terminal Pleistocene at Ille Cave, elements of deer skeletons are regular, gradually becoming less before vanishing in the Terminal Holocene. One 'large' and one 'small' taxon can be easily differentiated by the significant change in size observed in the postcranial elements and dentition.[3] From comparisons of the mesial-distal and labio-lingual measurements of individual fossil teeth and mandibular toothrows with those of surviving deer taxa in the Philippines and other Southeast Asian islands, it appears that the Calamian hog deer is most plausible candidate for the small taxon. The hog deer exists in forest edges and open grassland habitats on the islands of Culion and Busuanga, which during the Pleistocene were part of the landmass of Greater Palawan, but not on Palawan itself nowadays.[10]
The Calamian deer (Axis calamianensis), also known as Calamian hog deer, is an endangered species of deer found only in the Calamian Islands of Palawan province in the Philippines. It is one of three species of deer native to the Philippines, the other being the Philippine sambar (Rusa marianna) and the Visayan spotted deer (Rusa alfredi).
El ciervo de los Calamianes o axis calamiano (Axis calamianensis) es una especie de mamífero artiodáctilo de la familia Cervidae.[2] Es endémico de las islas Filipinas, donde se encuentra restringido a las islas Calamianes, un grupo perteneciente a la provincia de Palawan.[1]
En 1996 la Unión Mundial para la Conservación contabiliza solo 900 ejemplares, por lo que declara a la especie en peligro de extinción.
El ciervo de los Calamianes o axis calamiano (Axis calamianensis) es una especie de mamífero artiodáctilo de la familia Cervidae. Es endémico de las islas Filipinas, donde se encuentra restringido a las islas Calamianes, un grupo perteneciente a la provincia de Palawan.
En 1996 la Unión Mundial para la Conservación contabiliza solo 900 ejemplares, por lo que declara a la especie en peligro de extinción.
Axis calamianensis Axis generoko animalia da. Artiodaktiloen barruko Cervinae azpifamilia eta Cervidae familian sailkatuta dago
Axis calamianensis Axis generoko animalia da. Artiodaktiloen barruko Cervinae azpifamilia eta Cervidae familian sailkatuta dago
Kalamianhirvi (Axis calamianensis) on jalohirvien alaheimoon kuuluva erittäin uhanalainen hirvieläin, jota tavataan vain Filippiineillä.[3][2] Sitä pidettiin aiemmin sikahirven (Axis porcinus) alalajina, mutta nykyisin se on hyväksytty omaksi lajikseen.[2]
Kalamianhirvi muistuttaa ulkonäöltään hyvin paljon sikahirveä, mutta on lyhytturpaisempi ja -korvaisempi ja sillä on päässä enemmän valkoista.[3] Kalamianhirven säkäkorkeus on 60–100 cm ja paino 27–110 kg. Se on pitkäjalkainen ja ruskeansävyinen. Turkki on selkäpuolelta vaaleampi kuin vatsapuolelta. Uroksella on kolmihaaraiset sarvet, jotka putoavat ja kasvavat joka vuosi uudelleen.[4]
Kalamianhirvi (Axis calamianensis) on jalohirvien alaheimoon kuuluva erittäin uhanalainen hirvieläin, jota tavataan vain Filippiineillä. Sitä pidettiin aiemmin sikahirven (Axis porcinus) alalajina, mutta nykyisin se on hyväksytty omaksi lajikseen.
Kalamianhirvi muistuttaa ulkonäöltään hyvin paljon sikahirveä, mutta on lyhytturpaisempi ja -korvaisempi ja sillä on päässä enemmän valkoista. Kalamianhirven säkäkorkeus on 60–100 cm ja paino 27–110 kg. Se on pitkäjalkainen ja ruskeansävyinen. Turkki on selkäpuolelta vaaleampi kuin vatsapuolelta. Uroksella on kolmihaaraiset sarvet, jotka putoavat ja kasvavat joka vuosi uudelleen.
Le Cerf Calamian (Axis calamianensis) ou Cerf-cochon calamien est un cervidé endémique des Philippines classée comme espèce en danger par l'IUCN depuis 2008[1].
La hauteur au garrot varie chez les mâles de 60 à 70 cm selon les individus. Les pattes sont de petite taille et de couleur sombre à l'inverse du reste de leur corps.
Les bois sont uniquement portés par les mâles et ont trois andouillers.
Les faons ne présentent pas de taches à la naissance à la différence de l'espèce voisine Axis porcinus.
L'espèce est cantonnée à une aire géographie inférieure à 5 000 km2 dans les îles Calamian (excepté Coron) et à Palawan, soumise à une fragmentation marquée de son habitat.
Dans les années 1940, l'espèce est encore assez répandue dans les îles Busuanga et Culion, mais une diminution notable du nombre d'individus a été observé à partir des années 1970, ce qui a motivé les diverses mesures de repeuplement et de préservation des habitats naturels à Calauit en 1976. Au début des années 1990, la recolonisation par des anciens résidents de l'île a entraîné une forte augmentation de la pression de chasse sur cette espèce couplée à une dégradation de l'habitat naturel due à l'exploitation agricole. En 1996, la population de l'espèce est estimée à environ 550 unités contre plus de 1 000 deux ans plus tôt[2].
Le Cerf Calamian (Axis calamianensis) ou Cerf-cochon calamien est un cervidé endémique des Philippines classée comme espèce en danger par l'IUCN depuis 2008.
Il cervo delle Calamian (Axis calamianensis Heude, 1888), noto anche come cervo porcino delle Calamian, è una rara specie di cervo diffusa solamente nell'Arcipelago delle Calamian, appartenente politicamente alla Provincia filippina di Palawan. È una delle tre specie di cervo originarie delle Filippine, insieme al cervo delle Filippine e al cervo macchiato delle Visayas.
Talvolta viene detto che il cervo delle Calamian, così come il cervo di Bawean, suo simile, non sia originario delle isole in cui vive, ma discenda da cervi porcini selvatici introdotti dagli esseri umani. Più probabilmente, però, rappresenta la popolazione residua di una specie più diffusa, rimasta isolata su queste isole nel corso del Pleistocene.
Il cervo delle Calamian ha un mantello di colore marrone, che nei maschi diviene più scuro con l'età. Diversamente dal cervo porcino, suo stretto parente, non è macchiato. La coda, corta e folta, ha la parte inferiore bianca; le zampe, relativamente lunghe, sono di un colore più scuro rispetto al resto del corpo. I palchi, presenti, come in quasi tutti i cervi, solo nei maschi, sono piccoli, e terminano con tre punte. Questo cervo misura 105-115 cm di lunghezza, 60-75 cm di altezza al garrese e pesa 36-50 kg.
Il cervo delle Calamian vive solamente su alcune isole delle Calamian (Busuanga, Calauit, Culion e altre isolette minori). Malgrado la vicinanza, non è mai stato presente su Palawan.
Il cervo delle Calamian è un abitante delle foreste dalle abitudini notturne. Di giorno riposa nascosto nel fitto sottobosco, ma la notte abbandona il riparo per andare a mangiare, spostandosi con la testa bassa e cercando di rimanere, come sempre, nascosto tra la fitta vegetazione. La sua dieta consiste principalmente di foglie.
Dopo circa 180 giorni di gestazione, la femmina partorisce di solito un unico piccolo, più raramente due. Questi vengono svezzati a sei mesi e raggiungono la maturità sessuale a 8-12 mesi.
A causa delle piccole dimensioni del suo areale (solo 1.500 km² circa), della deforestazione, della concorrenza con le specie introdotte e della caccia, il cervo delle Calamian si trova attualmente in pericolo di estinzione. La IUCN lo inserisce tra le «specie in pericolo», essendo la sua popolazione costituita soltanto da 900 esemplari. La popolazione più numerosa si trova in un'area protetta sull'isola di Calauit, ma la specie sopravvive anche in piccolo numero sulle isole di Busuanga e Culion.
Il cervo delle Calamian (Axis calamianensis Heude, 1888), noto anche come cervo porcino delle Calamian, è una rara specie di cervo diffusa solamente nell'Arcipelago delle Calamian, appartenente politicamente alla Provincia filippina di Palawan. È una delle tre specie di cervo originarie delle Filippine, insieme al cervo delle Filippine e al cervo macchiato delle Visayas.
Talvolta viene detto che il cervo delle Calamian, così come il cervo di Bawean, suo simile, non sia originario delle isole in cui vive, ma discenda da cervi porcini selvatici introdotti dagli esseri umani. Più probabilmente, però, rappresenta la popolazione residua di una specie più diffusa, rimasta isolata su queste isole nel corso del Pleistocene.
Rusa Calamian atau nama saintifiknya Axis calamianensis merupakan sejenis haiwan yang terdapat di Asia Tenggara.
Di Malaysia ia merupakan sejenis haiwan yang dilindungi di bawah UNDANG-UNDANG MALAYSIA Akta 686 AKTA PERDAGANGAN ANTARABANGSA MENGENAI SPESIES TERANCAM 2808.[2]
Rusa Calamian atau nama saintifiknya Axis calamianensis merupakan sejenis haiwan yang terdapat di Asia Tenggara.
Di Malaysia ia merupakan sejenis haiwan yang dilindungi di bawah UNDANG-UNDANG MALAYSIA Akta 686 AKTA PERDAGANGAN ANTARABANGSA MENGENAI SPESIES TERANCAM 2808.
Het Calamianenhert of Filipijns zwijnshert (Axis calamianensis) is een hertensoort die uitsluitend voorkomt op de Calamian-eilanden in de Filipijnen, waar hij zijn wetenschappelijke naam ook aan te danken heeft.
De soort, die eens veelvuldig voorkwam, is tegenwoordig een bedreigde diersoort geworden. Het Calamianenhert is een kleine en lichte hertensoort met een lengte van 105-115 cm, een hoogte van 60-75 cm en een gewicht van 35-50 kg. De kleur van hun vacht is volledig roodbruin. Ze lijken op de zwijnshert, maar hebben een korter gezicht en kortere oren.
De draagtijd van het Calamianenhert is ongeveer 180 dagen. Hoewel een heel enkele keer twee jongen geboren worden, is het er normaal gesproken slechts een. Na zes maanden is het jong volgroeid en na acht tot twaalf maanden is het geslachtsrijp.
Bronnen, noten en/of referentiesHet Calamianenhert of Filipijns zwijnshert (Axis calamianensis) is een hertensoort die uitsluitend voorkomt op de Calamian-eilanden in de Filipijnen, waar hij zijn wetenschappelijke naam ook aan te danken heeft.
Calamiansvinehjort (Axis calamianensis) er ein hjorteart som berre lever på Calamianøyane i Palawan-provinsen på Filippinane.
Dyra har ei lengd på mellom 105 og 115 centimeter og ei mankehøgd på mellom 60 og 75 centimeter. Vekta ligg på mellom 36 og 50 kg.
Pelsen har brun grunnferge. Pelsen til hannane blir mørkare med alder. Til forskjell frå den nærskylde svinehjorten har han aldri flekkar. Den korte, buskete halen har kvit underside. Lemmane er høvesvis lange og ofte mørkare enn resten av kroppen. Berre hannane har horn, som kan ha opptil tre takkar.
Calamiansvinehjort lever i skogar og er nattaktive. Om dagen kviler dei i tett underskog. Den viktigaste føda deira er lauv, skot og kvistar.[1]
Fostertida er rundt 180 dagar. Ei ho får som regel ein unge og ein sjeldan gong tvillingar. Etter rundt 6 månader slutter ungdyret å dia og etter 8-12 månader er det kjønnsmoge.
Arten har eit svært avgrensa utbreiingsområde på berre 1500 km². Han er også truga av jakt, forstyrring av leveområdet og av innførte artar.
Heile populasjonen ligg truleg på rundt 900 individ, og IUCN rekner arten som sterkt truga.[2] Den største populasjonen lever i ein viltpark på øya Calauit, medan mindre flokkar finst på øyane Busuanga og Culion.
Calamiansvinehjort (Axis calamianensis) er ein hjorteart som berre lever på Calamianøyane i Palawan-provinsen på Filippinane.
Dyra har ei lengd på mellom 105 og 115 centimeter og ei mankehøgd på mellom 60 og 75 centimeter. Vekta ligg på mellom 36 og 50 kg.
Pelsen har brun grunnferge. Pelsen til hannane blir mørkare med alder. Til forskjell frå den nærskylde svinehjorten har han aldri flekkar. Den korte, buskete halen har kvit underside. Lemmane er høvesvis lange og ofte mørkare enn resten av kroppen. Berre hannane har horn, som kan ha opptil tre takkar.
Calamiansvinehjort lever i skogar og er nattaktive. Om dagen kviler dei i tett underskog. Den viktigaste føda deira er lauv, skot og kvistar.
Fostertida er rundt 180 dagar. Ei ho får som regel ein unge og ein sjeldan gong tvillingar. Etter rundt 6 månader slutter ungdyret å dia og etter 8-12 månader er det kjønnsmoge.
Arten har eit svært avgrensa utbreiingsområde på berre 1500 km². Han er også truga av jakt, forstyrring av leveområdet og av innførte artar.
Heile populasjonen ligg truleg på rundt 900 individ, og IUCN rekner arten som sterkt truga. Den største populasjonen lever i ein viltpark på øya Calauit, medan mindre flokkar finst på øyane Busuanga og Culion.
Aksis kalamiański[3], jeleń kalamiański, jeleń filipiński[4] (Axis calamianensis) – gatunek ssaka parzystokopytnego z rodziny jeleniowatych (Cervidae).
Obecny zasięg występowania gatunku obejmuje wyspy w grupie Calamian, na północ od wyspy Palawan (zachodnie Filipiny).
Jego siedliskiem są porośnięte wysoką trawą podmokłe tereny w pobliżu rzek, mokradła, bagna i torfowiska.
Ciało krępe, jasnobrązowe. Suknia samców ciemnieje z wiekiem. Dorosłe samce mają poroże z trzema odgałęzieniami. Podobnie jak aksis bengalski, aksis kalamiański nazywany jest również jeleniem świńskim (hog deer), ponieważ – kiedy jest wystraszony – biegnie kłusem z opuszczoną głową, przypominając wyglądem świnię.
Przeważnie bytują samotnie, rzadko tworzą małe stada. W ciągu dnia odpoczywają, a na miejsca żerowania wychodzą o zmierzchu i o świcie. Mogą żerować również w nocy, zwłaszcza jeśli są niepokojone. Są przede wszystkim trawożerne, dietę uzupełniają liśćmi i leśnymi owocami.
Dojrzałość płciową osiągają pomiędzy 8-12 miesiącem życia. Dane dotyczące czasu trwania ciąży są rozbieżne. Autorzy podają wartości od 180-240 dni.
Młode rodzą się w kwietniu-maju, nie mają cętek.
Nie wyróżniono podgatunków Axis calamianensis.
Na obszarze występowania jeleni kalamiańskich jedynym zagrożeniem jest człowiek. Na wyspach Calamian nie ma drapieżników, które mogłyby być naturalnym wrogiem jeleni. Do lat 70. XX w. jelenie kalamiańskie licznie występowały zwłaszcza na wyspach Busuanga i Culion. Później ich populacja zaczęła zmniejszać się gwałtownie z powodu przełowienia[7]. Jedyny obszar, na którym te zwierzęta objęto ochroną utworzono na wyspie Calauit w 1976 (Calauit Game Preserve & Wildlife Sanctuary).
Gatunek jest objęty konwencją waszyngtońską CITES (załącznik I)[8].
W Czerwonej księdze gatunków zagrożonych Międzynarodowej Unii Ochrony Przyrody i Jej Zasobów został zaliczony do kategorii EN (endangered – zagrożone wyginięciem)[2].
Aksis kalamiański, jeleń kalamiański, jeleń filipiński (Axis calamianensis) – gatunek ssaka parzystokopytnego z rodziny jeleniowatych (Cervidae).
O cervo-das-ilhas-calamian (Hyelaphus calamianensis), também conhecido como cervo-porco-das-ilhas-calamian, é uma espécie de cervídeo ameaçada de extinção, endêmica das Calamian Islands ("Ilhas Calamian"), em Palawan, nas Filipinas. É uma das três espécies de cervos nativos do país, juntamente com o sambar-das-filipinas e o cervo-malhado-de-visayan.
A altura típica de machos varia entre 60 e 65 cm, até os ombros.
Os filhotes não são malhados, o que os diferencia do cervo-porco-indiano.
É classificado pela IUCN como espécie em perigo[1]
O cervo-das-ilhas-calamian (Hyelaphus calamianensis), também conhecido como cervo-porco-das-ilhas-calamian, é uma espécie de cervídeo ameaçada de extinção, endêmica das Calamian Islands ("Ilhas Calamian"), em Palawan, nas Filipinas. É uma das três espécies de cervos nativos do país, juntamente com o sambar-das-filipinas e o cervo-malhado-de-visayan.
A altura típica de machos varia entre 60 e 65 cm, até os ombros.
Os filhotes não são malhados, o que os diferencia do cervo-porco-indiano.
É classificado pela IUCN como espécie em perigo
Calamianhjort (Axis calamianensis) är en art i familjen hjortdjur. Den lever endemiskt på Calamianöarna, en ögrupp som ligger nordöst om Palawan och som tillhör Filippinerna.
Djurets päls har en brun grundfärg och hannarnas päls blir med tiden mörkare. I motsats till den nära besläktade svinhjorten saknas alltid fläckar. Den korta yviga svansen har en vit undersida. Extremiteterna är jämförelsevis långa och ofta mörkare än övriga kroppen. Horn finns bara hos hannar och slutar maximalt i tre taggar. Dessa hjortdjur når en kroppslängd mellan 105 och 115 centimeter samt en vikt mellan 36 och 50 kilogram. Mankhöjden ligger mellan 60 och 75 centimeter.
Calamianhjort är aktiva på natten och lever i skogar. Under dagen vilar de i tät undervegetation. Födan utgörs huvudsakligen av blad.
Efter dräktigheten som varar i cirka 180 dagar föder honan vanligen ett ungdjur, tvillingar förekommer sällan. Efter ungefär 6 månader sluter honan att ge di och ungdjuret är efter 8 till 12 månader könsmoget.
Artens utbredningsområde är mycket begränsat (bara 1500 km²). Djuret hotas dessutom av jakt, förstöring av levnadsområdet samt införda fiender. Hela populationen uppskattas till 900 individer och IUCN listar arten som starkt hotad (endangered).[1] Den största populationen lever i en vildpark på ön Calauit, mindre flockar finns på öarna Busuanga och Culion.
Några zoologer betraktar calamianhjorten inte som självständig art utan som en population av svinhjorten som infördes till ögruppen av människan. Andra biologer ser djuret som resten av en art med större utbredning som under pleistocen isolerades på ögruppen.
Calamianhjort (Axis calamianensis) är en art i familjen hjortdjur. Den lever endemiskt på Calamianöarna, en ögrupp som ligger nordöst om Palawan och som tillhör Filippinerna.
Djurets päls har en brun grundfärg och hannarnas päls blir med tiden mörkare. I motsats till den nära besläktade svinhjorten saknas alltid fläckar. Den korta yviga svansen har en vit undersida. Extremiteterna är jämförelsevis långa och ofta mörkare än övriga kroppen. Horn finns bara hos hannar och slutar maximalt i tre taggar. Dessa hjortdjur når en kroppslängd mellan 105 och 115 centimeter samt en vikt mellan 36 och 50 kilogram. Mankhöjden ligger mellan 60 och 75 centimeter.
Calamianhjort är aktiva på natten och lever i skogar. Under dagen vilar de i tät undervegetation. Födan utgörs huvudsakligen av blad.
Efter dräktigheten som varar i cirka 180 dagar föder honan vanligen ett ungdjur, tvillingar förekommer sällan. Efter ungefär 6 månader sluter honan att ge di och ungdjuret är efter 8 till 12 månader könsmoget.
Artens utbredningsområde är mycket begränsat (bara 1500 km²). Djuret hotas dessutom av jakt, förstöring av levnadsområdet samt införda fiender. Hela populationen uppskattas till 900 individer och IUCN listar arten som starkt hotad (endangered). Den största populationen lever i en vildpark på ön Calauit, mindre flockar finns på öarna Busuanga och Culion.
Några zoologer betraktar calamianhjorten inte som självständig art utan som en population av svinhjorten som infördes till ögruppen av människan. Andra biologer ser djuret som resten av en art med större utbredning som under pleistocen isolerades på ögruppen.
Calamian geyiği, Calamian domuz geyiği ya da Filipinler geyiği (Axis calamianensis) geyikgiller (Latince: Cervidae) familyasından Filipinler'in Palawan eyaletinde bulunan Calamian Adalar Grubu'na özgü bir geyik türüdür. Filipinlere özgü üç geyik türünden biridir.
Erkeklerin tipik yüksekliği 60–65 cm. civarındadır. Erkeklerin üç dallı boynuzları bulunur. Domuz geyiğinin aksine yavruları doğuşta benekli değildir.
.png){kind=small}
Çift toynaklılar ile ilgili bu madde bir taslaktır. Madde içeriğini geliştirerek Vikipedi'ye katkıda bulunabilirsiniz. Calamian geyiği, Calamian domuz geyiği ya da Filipinler geyiği (Axis calamianensis) geyikgiller (Latince: Cervidae) familyasından Filipinler'in Palawan eyaletinde bulunan Calamian Adalar Grubu'na özgü bir geyik türüdür. Filipinlere özgü üç geyik türünden biridir.
Erkeklerin tipik yüksekliği 60–65 cm. civarındadır. Erkeklerin üç dallı boynuzları bulunur. Domuz geyiğinin aksine yavruları doğuşta benekli değildir.
Hươu đảo Calamian (danh pháp hai phần: Axis calamianensis) là một loài động vật có vú trong họ Hươu nai, bộ Guốc chẵn. Loài này được Heude mô tả năm 1888.[2] Loài hươu này là loài đặc hữu tại quần đảo Calamia, tỉnh Palawan, Phlippines.
.png){kind=small}
Bài viết về chủ đề Bộ Guốc chẵn này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn. Hươu đảo Calamian (danh pháp hai phần: Axis calamianensis) là một loài động vật có vú trong họ Hươu nai, bộ Guốc chẵn. Loài này được Heude mô tả năm 1888. Loài hươu này là loài đặc hữu tại quần đảo Calamia, tỉnh Palawan, Phlippines.
Каламианский олень[1] (Axis calamianensis) — парнокопытное млекопитающее семейства оленевых. Эндемик Каламианских островов.
Длина тела животных составляет от 105 до 115 см, высота в холке — от 60 до 75 см, вес — от 36 до 50 кг. Шерсть оленей коричневого окраса, причём самцы с возрастом становятся темнее. В противоположность родственным свиным оленям они не пятнистые. Короткий, пушистый хвост снизу белого цвета, относительно длинные конечности темнее чем остальное тело. Рога самцов, небольшие с тремя вершинами.
Каламианские олени активны ночью. В течение дня они спят, скрываясь в густом подлеске, ночью они отправляются на поиски корма, причём они двигаются вперёд с опущенной головой, пытаясь по возможности долго оставаться скрытыми в густой растительности. Питание состоит преимущественно из листьев.
После примерно 180-дневного периода беременности самка рождает чаще одного детёныша, реже двух. Детёныши отучаются в возрасте 6 месяцев и достигают половой зрелости в возрасте от 8 до 12 месяцев.
Каламианский олень (Axis calamianensis) — парнокопытное млекопитающее семейства оленевых. Эндемик Каламианских островов.
喀拉米豚鹿（Axis calamianensis），又名卡拉棉豚鹿或卡島豚鹿，是菲律賓巴拉望卡拉綿群島特有的一種鹿。
雄性喀拉米豚鹿高60-65厘米，鹿角有三叉。不像其他亞洲的花鹿，牠們出生時並沒有斑點。除了猛禽及蟒蛇外，牠們只有很少的天敵。
喀拉米豚鹿（Axis calamianensis），又名卡拉棉豚鹿或卡島豚鹿，是菲律賓巴拉望卡拉綿群島特有的一種鹿。
雄性喀拉米豚鹿高60-65厘米，鹿角有三叉。不像其他亞洲的花鹿，牠們出生時並沒有斑點。除了猛禽及蟒蛇外，牠們只有很少的天敵。
ワシントン条約附属書I 分類 界 : 動物界 Animalia 門 : 脊索動物門 Chordata 亜門 : 脊椎動物亜門 Vertebrata 綱 : 哺乳綱 Mammalia 目 : ウシ目 Artiodactyla 科 : シカ科 Cervidae 亜科 : シカ亜科 Cervinae 属 : Axis 種 : カラミアジカ A. calamianensis 学名 Axis calamianensis (Heude, 1888) 和名 カラミアジカ 英名 Calamian deer カラミアジカ（Axis calamianensis）は、シカ科に分類されるシカ。
種小名calamianensisは「カラミアン産の」の意で、和名や英名と同義。
肩高60-70cm。体重35-50kg。頸部は短く、胴が長い。背面は黄褐色の短い体毛で被われ、黒い縦縞が入る。胴体腹面は暗褐色、尾腹面は白い体毛で被われる。四肢は暗褐色の体毛で被われる。
耳介は小型で、先端が尖る。四肢は短く、蹄の間にある臭腺（蹄間腺）はあまり発達しない。
オスには先端が二股に分かれた角がある。角の長さは30cm。
森林や草原などに生息する。最大27頭以下の群れを形成し生活する。
食性は植物食で、主に草、木の葉、芽などを食べると考えられている。
繁殖形態は胎生。妊娠期間は約8か月。1回に1頭（まれに2頭）の幼獣を産む。
生息地では食用とされたり、角や皮が利用される。
食用や角、皮目的の乱獲などにより生息数は減少している。
この項目は、動物に関連した書きかけの項目です。この項目を加筆・訂正などしてくださる協力者を求めています（Portal:生き物と自然／プロジェクト:生物）。
칼라미아사슴(Axis calamianensis 또는 Hyelaphus calamianensis)은 돼지사슴의 일종이다. 필리핀 팔라완 주의 칼라미아 제도에서만 서식한다. 필리핀에서 발견되는 3종의 사슴 중 하나로 나머지 종은 필리핀사슴와 비사야얼룩사슴이다. 수컷의 어깨 높이는 60-65cm 정도이고, 3개로 나뉘는 가지뿔을 갖고 있다.
