Soumračník rezavý (Ochlodes sylvanus) je druh drobného motýla z čeledi soumračníkovitých.
Rozpětí křídel je zhruba 3 cm, přední křídlo má délku 1,4 až 1,6 cm. Křídla samice a samce jsou odlišná, samec má žlutá křídla a konce křídel jsou tmavší, na předních křídlech je silný černý pruh, křídla samice jsou celkově hnědá a jsou na nich žluté skvrny. Tělo je žluté až hnědé, chlupaté a v porovnání s ostatními motýly velmi zavalité. Dolní strana křídel je žlutá a u samice jsou na dolní straně křídel výraznější skvrny.[1] Housenka je zelená.[2]
Vyjma Irska se vyskytuje v celé Evropě. Dále v mírném pásmu celé Asie až po Japonsko. Vyjma smrkových lesů žije ve všech biotopech. Žije od nížin až po hranici, kde se přestávají vyskytovat souvislé lesy. Housenky nejsou vybíravé a žerou nejrůznější vysokou trávu.[1]
Vyjma jižní Moravy se během roku vyvine jen jedna generace. Housenky bydlí ve stočeném listu, starší housenky si na zimu dělají obydlí z vícero listů, v kterém přečkají zimu a během jara se uvnitř něho i zakuklují. Samci si agresivně hlídají svoje teritoria, při obraně teritoria útočí jak na samce svého druhu tak i na cizí druhy hmyzu. Jakmile se na jejich teritoriu objeví samice, tak na ni začnou okamžitě sexuálně dorážet. Jako místo pro svoje teritorium si samci vybírají místa, která jsou vhodná k rozmnožování (kde jsou hlavně živné rostliny pro housenky).[1]
Obrázky, zvuky či videa k tématu soumračník rezavý ve Wikimedia Commons
Soumračník rezavý (Ochlodes sylvanus) je druh drobného motýla z čeledi soumračníkovitých.
Stor bredpande (Ochlodes sylvanus) er en sommerfugl i bredpandefamilien. Den store bredpande findes ofte i lysninger i skove og i skovbryn, hvor den dukker op i slutningen af maj. Sommerfuglen kan ses helt ind i september, selvom arten i Danmark normalt kun har en enkelt generation pr. sommer. Syd for Alperne har den ofte 2-3 generationer. Arten er tidligere kendt som Ochlodes venata, men nu skelnes der mellem disse to arter, hvor den sidstnævnte er udbredt i det fjerne Østen.[2]
Den store bredpande har en meget hurtig flugt, men den sidder ofte stille og soler sig på blade, hvor man har en chance for at komme tæt på med et kamera. Den søger specielt føde på tidsler, trævlekroner og andre nektarrige blomster med dybe kronrør.
Sommerfuglen findes over det meste af Danmark, undtagen på Bornholm, Anholt og Ærø. Den findes desuden over det meste af Europa og breder sig østpå helt til Japan. Arten kan ses i indtil 2.000 meter over havets overflade.
Hunnen er lidt større end hannen (26–34 mm vingefang; 14–17 mm forvingelængde) og har større variation i farverne end hannen. Stor bredpande kan forveksels med den sjældnere kommabredpande. Men kommabredpanden har meget tydeligere lyse felter på bagvingerne. Sommerfuglehannens overside er gulbrun og har sorte skråstriber på forvingerne. En grøngul farve med svage, gule tern dækker undersiden. Hunnernes overside har en mørkere brun farve, men med lysere forvingebasis og lysere tern på begge vinger. De har samme farvemønster som hannerne på undersiden.
Æggene lægges på græsser med brede glatte blade. Efter to uger klækkes de og larven kommer frem. Larven overvintrer mellem sammenspundne græsblade og forpupper sig året efter i maj. Efter ca. tre uger kommer den voksne sommerfugl frem. Puppen er en lysebrun bæltepuppe med mørkebrune vingeskeder og let blåstøvet.
Sommerfuglelarver er specialiserede til kun at æde nogle få planter. Larver af stor bredpande lever af blåtop, almindelig hundegræs, engrottehale og andre græsser.
Gråbåndet bredpande (Erynnis tages) 
Erynnis tages
Spættet bredpande (Pyrgus malvae) Pyrgus malvae
Fransk bredpande (Pyrgus armoricanus) Pyrgus armoricanus
Skærbredpande (Pyrgus serratulae) Pyrgus serratulae
Sortplettet bredpande (Carterocephalus silvicolus) Carterocephalus silvicolus
Spejlbredpande (Heteropterus morpheus) Heteropterus morpheus
Stregbredpande (Thymelicus lineola) Thymelicus lineola
Skråstregbredpande (Thymelicus sylvestris) Thymelicus sylvestris
Kommabredpande (Hesperia comma) Hesperia comma
Stor bredpande (Ochlodes sylvanus) Ochlodes sylvanus
Stor bredpande (Ochlodes sylvanus) er en sommerfugl i bredpandefamilien. Den store bredpande findes ofte i lysninger i skove og i skovbryn, hvor den dukker op i slutningen af maj. Sommerfuglen kan ses helt ind i september, selvom arten i Danmark normalt kun har en enkelt generation pr. sommer. Syd for Alperne har den ofte 2-3 generationer. Arten er tidligere kendt som Ochlodes venata, men nu skelnes der mellem disse to arter, hvor den sidstnævnte er udbredt i det fjerne Østen.
Den store bredpande har en meget hurtig flugt, men den sidder ofte stille og soler sig på blade, hvor man har en chance for at komme tæt på med et kamera. Den søger specielt føde på tidsler, trævlekroner og andre nektarrige blomster med dybe kronrør.
Piippopaksupää (Ochlodes sylvanus) on paksupääperhosten heimoon kuuluva perhoslaji. Piippopaksupää on suurimmassa osassa Suomea varsin yleinen alku- ja keskikesän perhonen ja Valtakunnallisessa päiväperhoslaskennassa 2013 Suomen kymmenenneksi yleisin päiväperhoslaji[1].
Piipopaksupään koiraan siipien yläpinta on väriltään oranssin punaruskea ja siivet ovat ulkoreunasta laajalti tummavarjosteiset. Naaraalla varjostumaa on laajempaa, tummempaa ja näkyy selvästi sekä ulkoreunan että tyven alueella, jolloin siipien pohjaväri erottuu vain vaalean ruskeanoranssina täplärivinä. Siipisuonet ovat molemmilla sukupuolilla tummat. Värisävyn lisäksi sukupuolet erottaa koiraan etusiivessä olevasta koirastäplästä eli mustasta, naarasyksilöitä houkuttelevia hajusteita erittävästä juovasta, joka erottuu lajilla selvästi. Siipien alapinnat ovat likaisen kellanruskeat ja niiden täplät ovat epäselviä ja vain aavistuksen pohjaväriä vaaleammat. Siipien kärkiväli on 26–34 mm.[2][3][4][5][6]
Piippopaksupää muistuttaa erityisen paljon läheistä sukulaislajiaan, valkotäpläpaksupäätä.[3][6]
Lajin levinneisyys kattaa koko Euroopan Islantia, Irlantia ja joitakin Välimeren saaria lukuun ottamatta aina Siperian länsiosiin.[3] Suomessa levinneisyyden pohjoisraja on suunnilleen Tornio-Kajaani-linjalla, mutta pohjoisimmat havainnot ovat Rovaniemen korkeudelta. Perhoset lentävät yhtenä sukupolvena touko-kesäkuun vaihteesta heinäkuun lopulle[7], mutta lämpiminä kesinä mahdollisesti toisen sukupolven yksilöitä voidaan tavata elo-syyskuussa.[8][9]
Piippopaksupäätä tavataan melko kosteilla, runsaskukkaisilla paikoilla, kuten teiden varsilla, niityillä ja kedoilla. Perhonen on nopea lentäjä, mutta lepäilee usein kasveilla auringonpaiseessa erikoisessa lepoasennossa, jossa takasiivet ovat lähes vaakatasossa ja etusiivet vinottain näiden päällä. Laji ei ole erityisen arka, mutta lentää häirittynä helposti kadoksiin. Perhoset aterioivat ahkerasti kukilla. Yksilömäärät eivät kuitenkaan ole yleenäs yksittäisellä paikalla kovin suuria, mikä johtunee koiraiden tiukasta reviirijaosta, johon liittyy keskinäisiä kamppailuja lennossa. Koiraat etsivät naaraita sekä aktiivisesti lennellen että tähystäen korkealta kasvilta-[3][10][9]
Naaras munii munat heinien lehdille yksitellen ja parin viikon kuluessa kuoriutuvat toukat sitovat heinän lehden suojaksi itselleen. Toukka talvehtii keskenkasvuisena ja koteloituu keväällä. Kotelovaihe kestää 2–4 viikkoa.[3]
Toukat käyttävät ravinnokseen erilaisia heiniä kuten esimerkiksi nurmipuntarpäätä (Alopecurus pratensis), metsälauhaa (Deschampsia flexuosa) ja ruokohelpeä (Phalaris arundinacea).[3]
Piippopaksupää (Ochlodes sylvanus) on paksupääperhosten heimoon kuuluva perhoslaji. Piippopaksupää on suurimmassa osassa Suomea varsin yleinen alku- ja keskikesän perhonen ja Valtakunnallisessa päiväperhoslaskennassa 2013 Suomen kymmenenneksi yleisin päiväperhoslaji.
Het groot dikkopje (Ochlodes sylvanus) is een vlinder uit de familie dikkopjes (Hesperiidae). De wetenschappelijke naam van de soort is, als Papilio sylvanus, voor het eerst geldig gepubliceerd in 1853 door Otto Vasilievich Bremer & Vasilii Fomich Grey.
De vleugel varieert in lengte tussen de 12 en 15 millimeter en is aan de bovenkant oranje/bruin en aan de onderkant geel/bruin met lichte vlekken. Bij de mannelijke vlinder zijn op de voorvleugels donkerkleurige geurschubben te zien.
Het leefgebied van het groot dikkopje loopt van Europa via Noord-Azië tot Japan. De vlinder komt voor in bosrijke gebieden op vochtige, matig voedselrijk grasland. In berggebied komen ze tot een hoogte van 1800 à 2000 meter voor.
De vliegtijd is van juni tot en met augustus met jaarlijks één generatie.
Bronnen, noten en/of referentiesHet groot dikkopje (Ochlodes sylvanus) is een vlinder uit de familie dikkopjes (Hesperiidae). De wetenschappelijke naam van de soort is, als Papilio sylvanus, voor het eerst geldig gepubliceerd in 1853 door Otto Vasilievich Bremer & Vasilii Fomich Grey.
Engsmyger (Ochlodes sylvanus) er en sommerfugl som hører til familien smygere (Hesperiidae). Den er en av de "gylne" smygerne, der oversiden har en varmt rødbrun farge. Den er vanlig i Sør-Norge nord til Møre og Romsdal.
En middelsstor (vingespenn 26 – 34 mm) sommerfugl, den største av de norske smygerne. Vingenes overside er gulbrun med mørkere kanter og diffuse lyse flekker. Undersiden er grønnlig og flekkene er mer markerte, men den mangler sølvfargede flekker og skiller seg slik fra kommasmygeren (Hesperia comma). Hannen har en markert, svart skråstripe av duftskjell på oversiden av forvingene.
Engsmygeren flyr på blomsterenger og i veikanter i juni – juli. Som de andre "gylne" smygerne (Hesperiinae) sitter den gjerne med bakvingene lagt flatt, forvingene oppreist. Larven lever på ulike salgs gress.
Engsmyger (Ochlodes sylvanus) er en sommerfugl som hører til familien smygere (Hesperiidae). Den er en av de "gylne" smygerne, der oversiden har en varmt rødbrun farge. Den er vanlig i Sør-Norge nord til Møre og Romsdal.
Karłątek kniejnik (Ochlodes venatus = Ochlodes sylvanus = Ochlodes faunus) - owad z rzędu motyli, z rodziny powszelatkowatych ( = warcabnikowatych) (Hesperiidae).
Przednie skrzydła samczyka są w kolorze ochry i mają czarne prążki zapachowe. Na skrzydłach samiczki znajdują się jaśniejsze kwadratowe plamki. Rozpiętość skrzydeł wynosi od 28 do 32 mm. Okres lotu motyla to czerwiec i lipiec. Występuje on na łąkach, śródleśnych polanach oraz w lasach. Niebieskozielona gąsienica ma czarnobrązową głowę i żeruje na różnych gatunkach traw. Gąsienica oplata kilka liści razem i zimuje by przepoczwarzyć się w następnym roku.
Karłątek kniejnik (Ochlodes venatus = Ochlodes sylvanus = Ochlodes faunus) - owad z rzędu motyli, z rodziny powszelatkowatych ( = warcabnikowatych) (Hesperiidae).
Przednie skrzydła samczyka są w kolorze ochry i mają czarne prążki zapachowe. Na skrzydłach samiczki znajdują się jaśniejsze kwadratowe plamki. Rozpiętość skrzydeł wynosi od 28 do 32 mm. Okres lotu motyla to czerwiec i lipiec. Występuje on na łąkach, śródleśnych polanach oraz w lasach. Niebieskozielona gąsienica ma czarnobrązową głowę i żeruje na różnych gatunkach traw. Gąsienica oplata kilka liści razem i zimuje by przepoczwarzyć się w następnym roku.
Ängssmygare, Ochlodes sylvanus, är en fjärilsart i familjen tjockhuvuden. Vingspannet varierar mellan 26 och 34 millimeter, på olika individer.[1]
Ovansidan är hos hanen orangebrun och brun, hos honan gulbrun och mörkare brun. Både hanen och honan har mörkbruna vingribbor och ytterkanter och det finns några nästan svarta teckningar på framvingarna. Undersidan är hos båda könen gulorange med en grönaktig ton och några ljusare fläckar. Alla smygare vilar med bakvingarna utfällda och framvingarna uppvinklade på ett speciellt sätt. Larven är grågrön med brunt huvud och den blir upp till 30 millimeter lång.[2]
Värdväxter för ängssmygaren är olika gräs.[3]
Flygtiden är i juni och juli.[2]
Ängssmygarens utbredningsområde är i Europa, den tempererade delen av Asien samt Kina.[3] Dess habitat är ängar, hagar och liknande miljöer där det finns gräs.[2]
Denna art har även kallats Ochlodes venatus, men O. venatus är en annan art som endast förekommer i den östra delen av den palearktiska regionen. Därför är detta namn inte heller en synonym till O. sylvanus.[4]
Wikimedia Commons har media som rör Ängssmygare.
Ängssmygare, Ochlodes sylvanus, är en fjärilsart i familjen tjockhuvuden. Vingspannet varierar mellan 26 och 34 millimeter, på olika individer.
Вид досить поширений у Європі та помірному поясі Азії від Великої Британії до Японії. В Україні поширений повсюдно. Зустрічається на відкритих схилах, у степах, на лісових галявинах та в окультурених ландшафтах.
Розмах крил 27-38 мм.
Кормові рослини гусені: грястиця звичайна, мазявка синя, куцоніжки, тонконіг лучковий, костриці, куничник наземний, ожинка волосиста та ін.
Вид развивается в одном поколении, на юге Украины — в двух. Время лёта с третьей декады мая по август включительно. Зимуют молодые гусеницы, которые перезимовав, окукливаются в середине или конце мая. Куколка находится в легком коконе из свернутых листьев и нитей шелковины и располагается на стеблях кормового растения или на земле. Стадия куколки длится около двух недель.
Самки откладывают яйца поштучно на кормовые растения гусениц, которыми выступают: Brachypodium, вейник, вязель разноцветный, Dactylis sp., пырей ползучий, пырей, овсяница, бухарник, лядвенец рогатый, лядвенец, молиния голубая, тимофеевка луговая, мятлик.
_male_underside.jpg)
Вид развивается в одном поколении, на юге Украины — в двух. Время лёта с третьей декады мая по август включительно. Зимуют молодые гусеницы, которые перезимовав, окукливаются в середине или конце мая. Куколка находится в легком коконе из свернутых листьев и нитей шелковины и располагается на стеблях кормового растения или на земле. Стадия куколки длится около двух недель.
Самки откладывают яйца поштучно на кормовые растения гусениц, которыми выступают: Brachypodium, вейник, вязель разноцветный, Dactylis sp., пырей ползучий, пырей, овсяница, бухарник, лядвенец рогатый, лядвенец, молиния голубая, тимофеевка луговая, мятлик.
.jpg)
.jpg)
.jpg)
_2.jpg)
_-_Guelph,_Ontario_06.jpg)
_(7637950318).jpg)
.jpg)
