Sinai (St.Katherine).
East Mediterranean region, Sinai, Arabia.
Stony wadis.
Perennial.
Ajuga chamaepitys Schrb., ye una especie fanerógama perteneciente a la familia Lamiaceae, llamada popularmente búgula mariella que tien les mesmes carauterístiques y propiedaes que la Ajuga reptans. Alcuéntrase na rexón mediterránea y centru d'Europa.
Ye una pequeña planta yerbácea añal qu'algama los 10-40 cm d'altor. Tarmos cuadrangulares y velludos con renuevos rastreros que cada primavera formen una nueva planta. Les fueyes, ovales, peciolaes y en roseta les de la base y opuestes a pares y sésiles'l restu. Les flores son solitaries, axilares, de color mariellu. Tola planta esprende un arume similar al del xeraniu verticiloss.
Les partes aérees de Ajua chamaepitys utilizáronse mientres sieglos na medicina tradicional iranina como tónicu, emenagogo y diuréticu, según pa la repulguación de feríes y combatir la trespiración.[1]
Ajuga chamaepitys describióse por (L.) Schreb. y espublizóse en Plantarum Verticillatarum Unilabiatarum Xenera et Species 24. 1774.[2]
Ajuga chamaepitys Schrb., ye una especie fanerógama perteneciente a la familia Lamiaceae, llamada popularmente búgula mariella que tien les mesmes carauterístiques y propiedaes que la Ajuga reptans. Alcuéntrase na rexón mediterránea y centru d'Europa.
Ajuga chamaepitys (lat. Ajuga chamaepitys) - dalamazkimilər fəsiləsinin dirçək cinsinə aid bitki növü.
Ajuga chamaepitys (lat. Ajuga chamaepitys) - dalamazkimilər fəsiləsinin dirçək cinsinə aid bitki növü.
L'iva artètica, Ajuga chamaepitys, és una espècie de planta dins la família lamiàcia. La seva distribució és del centre al sud d'Europa, Àsia occidental i nord d'Àfrica. També és autòctona als Països Catalans, però a les Balears només es troba a Mallorca. És una planta medicinal amb característiques similars a les d'Ajuga reptans.
A. chamaepitys és una planta herbàcia anual o perennant de 5 a 20 cm d'alt. Les fulles, d'1,5 a 4 cm, són tripartides amb segments linears, de vegades també tripartits. Flors amb calze de 4 a 6 mm i la corol·la és groga amb taques vermelloses.
Floreix d'abril a octubre.
Camps argilosos, pradells terofítics. Regió mediterrània i muntanya mitjana des del nivell del mar als 1.500 m d'altitud.[1]
L'iva artètica, Ajuga chamaepitys, és una espècie de planta dins la família lamiàcia. La seva distribució és del centre al sud d'Europa, Àsia occidental i nord d'Àfrica. També és autòctona als Països Catalans, però a les Balears només es troba a Mallorca. És una planta medicinal amb característiques similars a les d'Ajuga reptans.
Planhigyn blodeuol dyfrol yw Glesyn-y-coed pêr sy'n enw gwrywaidd. Mae'n perthyn i'r teulu Lamiaceae. Yr enw gwyddonol (Lladin) yw Ajuga chamaepitys a'r enw Saesneg yw Ground pine.[1] Ceir enwau Cymraeg eraill ar y planhigyn hwn gan gynnwys Palf y Gath Bali.
Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn tyfu mewn cynefinoedd oer a thymherus (neu gynnes) yn hemisffer y Gogledd a'r De fel y'i gilydd.
Planhigyn blodeuol dyfrol yw Glesyn-y-coed pêr sy'n enw gwrywaidd. Mae'n perthyn i'r teulu Lamiaceae. Yr enw gwyddonol (Lladin) yw Ajuga chamaepitys a'r enw Saesneg yw Ground pine. Ceir enwau Cymraeg eraill ar y planhigyn hwn gan gynnwys Palf y Gath Bali.
Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn tyfu mewn cynefinoedd oer a thymherus (neu gynnes) yn hemisffer y Gogledd a'r De fel y'i gilydd.
Der Gelbe Günsel oder Acker-Günsel (Ajuga chamaepitys) ist eine Pflanzenart aus der Gattung Günsel (Ajuga) innerhalb der Familie der Lippenblütler (Lamiaceae). Die vielen Unterarten sind von Westeuropa über den Mittelmeerraum bis Zentralasien verbreitet.[1]
Der Gelbe Günsel wächst als einjährige, seltener zweijährige oder ausdauernde krautige Pflanze und erreicht meist nur Wuchshöhen von 5 bis 15 Zentimetern. Sie duftet aromatisch. Der oft niederliegende Stängel ist stark verästelt. Sie kann aber bis zu 40 cm tief wurzeln.
Im Unterschied zu den meisten Lippenblütlern sind die gegenständigen, 1 bis 3 Zentimeter langen, behaarten Laubblätter des Gelben Günsels jeweils in drei lange, linealische Zipfel gespalten.
Die Blütezeit reicht von Mai bis September. Die Blüten stehen einzeln, manchmal auch zu zweit in den Blattachseln. Die zwittrigen Blüten sind zygomorph und fünfzählig mit doppelter Blütenhülle. Die zitronengelbe, häufig rotbraun gezeichnete Krone mit sehr kleiner Oberlippe und wesentlich längerer Unterlippe erreicht meist 7 bis 15 Millimeter Länge.
Die Chromosomenzahl beträgt 2n = 28.[2][3]
Die Heimat des Gelben Günsels liegt im südlicheren Europa, dem Mittelmeerraum, Südwestasien und Nordwestafrika.[1]
In Deutschland, wo er als Archäophyt eingewandert ist[4], wächst er vorwiegend in Äckern oder kurzlebigen Unkrautfluren auf kalkhaltigen, leicht erwärmbaren Böden zwischen Main und Donau sowie in Thüringen und Sachsen-Anhalt.
Er ist eine Charakterart des Verbands der Mohnäcker (Caucalidion lappulae), kann aber auch in Gesellschaften des Verbands Alysso-Sedion-albi vorkommen. Insgesamt ist der Gelbe Günsel aber stark rückläufig und in der Roten Liste der gefährdeten Arten Deutschlands, insbesondere als Folge intensiven Ackerbaus und erhöhten Stickstoffeintrages, in Klasse 3 ("gefährdet") eingestuft. Im Mittelmeerraum ist er hingegen ungefährdet.
Der Gelbe Günsel (lateinisch früher auch Iva arthetica genannt[5][6]) wurde 1753 von Carl von Linné in Species Plantarum unter dem Basionym Teucrium chamaepitys L. erstveröffentlicht.[7] 1773 stellte Johann Christian von Schreber ihn in die Gattung Ajuga.[8]
Besonders im Osten des Verbreitungsgebietes ist der Gelbe Günsel sehr formenreich. Es werden 14 Unterarten unterschieden:[1]
Weitere Bezeichnungen für den Gelben Günsel (in lateinischen Texten oft camaepitheos bzw.[11] chamaepitys) sind oder waren, zum Teil auch nur regional: Ackergamander, Birnskün, schwarz Cipres, Erdkyfer, Erdpin, Erdweihrauch, Feldzypresse, großer Gamander, klein Gamander (althochdeutsch), klein Gamanderlein (althochdeutsch), Gehtwurz (althochdeutsch), Gihtwurz (althochdeutsch), Gichtwurz (mittelhochdeutsch), Gichwurz (mittelhochdeutsch), Gichtword (mittelniederdeutsch), Gitword (mittelniederdeutsch), Horhave (althochdeutsch), Karse, klein Loig, Romischer Kole, Romes, Romesch, Rumesch, Schlafkräutlein, Schlafkraut, Schlagkräutlein, Schlagkraut, Wittkrud, Zeitheid und Zeitkraut.[12]
Ein Aufguss der oberirdischen Pflanzenteile soll harntreibend wirken. Aufgrund ihrer stimulierenden Wirkung wurde die Pflanze zur Behandlung von Schlaganfällen eingesetzt, was sich auch in ihren Trivialnamen „Schlagkraut“ oder „Schlagkrautgamander“ ausdrückt.[13]
Der Gelbe Günsel oder Acker-Günsel (Ajuga chamaepitys) ist eine Pflanzenart aus der Gattung Günsel (Ajuga) innerhalb der Familie der Lippenblütler (Lamiaceae). Die vielen Unterarten sind von Westeuropa über den Mittelmeerraum bis Zentralasien verbreitet.
Ajuga chamaepitys is a species of flowering plant of the family Lamiaceae. Popularly known as yellow bugle, chian bugle or ground-pine,[1] the plant has many of the same characteristics and properties as Ajuga reptans. A. chamaepitys can be found in Europe, the Eastern part of the Mediterranean, and North Africa.[2]
Ajuga chamaepitys is a small herbaceous perennial that reaches 10–40 cm in height. The leaves have an opposite arrangement. Its flowering season is generally in late spring. Ground pine is a plant whose richness has been severely reduced by changes to downland farming. At first sight, A. chamaepitys looks like a tiny pine tree with a reddish purple four-cornered hairy stem. The leaves can get up to 4 cm long, are divided into three linear lobes, and, when crushed, have a smell similar to pine needles. Ground pine sheds its shiny black seeds close to the parent plant and the seeds can remain alive in the soil for up to 50 years.[2]
Ajuga chamaepitys has stimulant, diuretic and emmenagogue action and is considered by herbalists to form a good remedy for gout and rheumatism and also to be useful in female disorders. In the Levant, the plant has traditionally been used by locals as an analgesic.[3] Ground pine was a plant well known to Tudor herbalists who exploited the resins contained within the leaves. The herb was formerly regarded almost as a specific in gouty and rheumatic affections. The plant leaves were dried and reduced to powder.[4] It formed an ingredient of the once famous gout remedy, Portland Powder. It was composed of the leaves of Ajuga camaepitys, which has a slightly turpentine-like smell and a rough taste, with properties described as being similar to diluted alcohol.[2]
Ajuga chamaepitys is a species of flowering plant of the family Lamiaceae. Popularly known as yellow bugle, chian bugle or ground-pine, the plant has many of the same characteristics and properties as Ajuga reptans. A. chamaepitys can be found in Europe, the Eastern part of the Mediterranean, and North Africa.
Ajuga chamaepitys Schrb., es una especie fanerógama perteneciente a la familia Lamiaceae, llamada popularmente pinillo. Se encuentra en la región mediterránea y centro de Europa.
Es una pequeña planta herbácea anual que no sobrepasa los 25 cm de altura. Tallos cuadrangulares y velludos, ramificados desde su base, rastreros, erectos en su extremo, que en conjunto forman una mata en forma de cojín. Las hojas son opuestas, trífidas y sésiles. Las flores son solitarias, axilares, de color amarillo. Toda la planta desprende un aroma similar al del geranio.
Ajuga chamaepitys fue descrita por (L.) Schreb. y publicado en Plantarum Verticillatarum Unilabiatarum Genera et Species 24. 1774.[9]
Las partes aéreas de Ajuga chamaepitys se han utilizado durante siglos en la medicina tradicional iraní como tónico, emenagogo y diurético, así como para la cicatrización de heridas y combatir la transpiración.[12]
Ajuga chamaepitys Schrb., es una especie fanerógama perteneciente a la familia Lamiaceae, llamada popularmente pinillo. Se encuentra en la región mediterránea y centro de Europa.
Bugle Petit Pin, Bugle jaune, Ive, Ivette
La Bugle Petit Pin, Ajuga chamaepitys est une espèce herbacée annuelle à bisannuelle de la famille des Lamiaceae d'origine et de répartition méditerranéenne. Cette espèce de plantes porte également les noms communs d'Ive ou d'Ivette, ce qui la rend connue des cruciverbistes. Le nom d'Ive provient de la forme féminine d'if, et le nom de Petit Pin vient du fait de la forte odeur résineuse dégagée par la plante.
Le nom « ive » vient d'une ancienne forme féminine de l'« if[1] ».
De petite taille (5 à 20 cm), elle possède des feuilles visqueuses, pubescentes et profondément divisées en trois à cinq segments. Ses tiges sont couchées, rameuses et velues. Cette espèce de plantes à petites fleurs jaune vif maculées à la base de taches rougeâtres, fleurit entre avril et octobre. La pollinisation est assurée par les insectes (plante entomogame).
Les fruits sont des akènes.
Messicole non stricte, elle pousse sur des coteaux arides, généralement calcaires, de l'ouest de l’Europe à l'ouest, dans les zones méditerranéennes (jusqu'à l'Afrique du Nord) au sud et jusqu'au centre de l’Asie à l'est.
Selon World Checklist of Selected Plant Families (WCSP) (20 mars 2012)[2] :
Sous le nom chamaepitys, ses feuilles étaient un des multiples constituants de la thériaque de la pharmacopée maritime occidentale au XVIIIe siècle [3].
Bugle Petit Pin, Bugle jaune, Ive, Ivette
La Bugle Petit Pin, Ajuga chamaepitys est une espèce herbacée annuelle à bisannuelle de la famille des Lamiaceae d'origine et de répartition méditerranéenne. Cette espèce de plantes porte également les noms communs d'Ive ou d'Ivette, ce qui la rend connue des cruciverbistes. Le nom d'Ive provient de la forme féminine d'if, et le nom de Petit Pin vient du fait de la forte odeur résineuse dégagée par la plante.
Žuta ivica (lat. Ajuga chamaepitys), jednogodišnja do dvogodišnja raslinja iz porodice medićevki. Rasprostranjena je od zapadne Europe do središnje Azije i sjeverozapadnoj Africi.
Žuta ivica raste i u Hrvatskoj, uključujući i dvije od 14 njezinih podvrsta, A. chamaepitys subsp. chamaepitys i A. chamaepitys subsp. chia (Schreb.) Arcang.[1]
Žuta ivica (lat. Ajuga chamaepitys), jednogodišnja do dvogodišnja raslinja iz porodice medićevki. Rasprostranjena je od zapadne Europe do središnje Azije i sjeverozapadnoj Africi.
Žuta ivica raste i u Hrvatskoj, uključujući i dvije od 14 njezinih podvrsta, A. chamaepitys subsp. chamaepitys i A. chamaepitys subsp. chia (Schreb.) Arcang.
Žołty zběhowc (Ajuga chamaepitys, syn.: Teucrium chamaepitys L.) je rostlina ze swójby cycawkowych rostlinow (Lamiaceae).
Žołty zběhowc je jednolětna rostlina, kotraž docpěwa wysokosć wot 5 hač 15 cm. Rostlina je kosmata, zdźěla ze žałzowymi kosmami. Tohodla aromatisce wonja.
Łopjena su husto stejace, dołho kosmate, hłuboko třiškałobowe a přećiwostejne a maja linealne, 1-2 mm šěroke wotrězki. Wone docpěwaja dołhosć wot 1 hač 3 cm.
Kćěje wot meje hač septembra. Kćenja su krótko stołpikate, docpěwaja dołhosć wot 0,7 hač 1,5 cm a steja po jednym w łopjenowych rozporach. Hornja hubka je jara krótka, tak zo po zdaću faluje. Delnja hubka je třidźělna a ma čerwjenojty abo brunojty muster, kotryž wopróšacym pčołam puć do kćenjoweje rołki pokazuje. Króna je kaž citrona žołta a docpěwa dołhosć wot 7 hač 15 mm.
Rosće na rolach, winicach, suchich trawnikach, rěčnych a šotrowych płoninach. Preferuje suche, wapnite, často kamjentne pódy.
Rostlina je w južnej Němskej a južnej Europje rozšěrjena, při čimž originalnje z regiona Srjedźneho morja pochadźa.
Žołty zběhowc (Ajuga chamaepitys, syn.: Teucrium chamaepitys L.) je rostlina ze swójby cycawkowych rostlinow (Lamiaceae).
Il camepizio (nome scientifico Ajuga chamaepitys (L.) Screb., 1774) è una pianta appartenente alla famiglia delle Lamiaceae, nota anche come canapicchio o iva artritica.[1]
Il nome generico (ajuga) deriva dal latino. Si tratta di una parola composta da due termini: "a" che significa negazione, privazione e "jugum" che significa "giogo". Probabilmente il nome vuole indicare l'assenza del labbro superiore nella corolla (altrimenti presente in altri generi delle labiate). Altri autori comunque danno etimologie diverse (vedi la voce del genere).[2] ll nome specifico (chamaepitys) deriva da due termini greci: "chamae" che significa "a terra, umile, strisciante" e "pitys" che significa "pino" e fa rieferimento all'habitus basso simile a un piccolo pino, soprattutto per la somiglianza delle foglie.[3][4] Il nome "chamaepitys" è stato usato da Teofrasto per una pianta di pino nano.[5]
Il nome scientifico della specie è stato definito per la prima volta da Carl von Linné (1707 – 1778) biologo e scrittore svedese, considerato il padre della moderna classificazione scientifica degli organismi viventi, perfezionato successivamente dal naturalista germanico Johann Christian Daniel von Schreber (1739 - 1810) nella pubblicazione "Plantarum Verticillatarum Unilabiatarum Genera et Species - 24 (p. "xxiiii")." del 1774.[6]
Queste piante sono alte da 5 a 20 cm. La forma biologica è terofita scaposa (T scap), ossia in generale sono piante erbacee che differiscono dalle altre forme biologiche poiché, essendo annuali, superano la stagione avversa sotto forma di seme e sono munite di asse fiorale eretto e spesso privo di foglie. Sono possibili anche altre forme biologiche come emicriptofita scaposa (H scap) oppure emicriptofita bienne (H bienn), ossia piante erbacee con gemme svernanti al livello del suolo e protette dalla lettiera o dalla neve e si distinguono dalle altre per il ciclo vitale biennale (H bienn) oppure perenne (H scap). Tutta la pianta è fortemente aromatica (sono presenti delle ghiandole contenenti oli eterici).[7][8][9][10][11][12]
Le radici sono del tipo fascicolato (fittonanti).
La parte aerea del fusto è ramosa a portamento prostrato e ascendente all'apice. La sezione è quadrangolare con i fasci collenchimatici posti agli angoli.
Le foglie lungo il caule sono disposte in modo opposto. Quelle basali sono picciolate, mentre quelle superiori sono sessili. La lamina è completamente divisa in tre lacinie lineari triforcate, ed è almeno 5-6 volte più lunga che larga. Non sono presenti stipole. Dimensione delle lacinie: larghezza 1 – 2 mm; lunghezza 15 – 20 mm.
Le infiorescenze sono delle spighe a verticillo (fascetti sovrapposti di fiori) con fiori per lo più solitari. Ogni fascetto è provvisto di 2 brattee simili alle foglie.
I fiori sono ermafroditi, zigomorfi, tetrameri (4-ciclici), ossia con quattro verticilli (calice – corolla - androceo – gineceo) e pentameri (5-meri: la corolla e il calice sono a 5 parti). Lunghezza del fiore: 10 – 17 mm.
I frutti sono drupe, racchiuse dal calice persistente, composte da 4 nucule (tetrachenio). I semi sono minuti e provvisti di endosperma (o scarso).
Dal punto di vista fitosociologico la specie di questa voce appartiene alla seguente comunità vegetale:[15]
La famiglia di appartenenza della specie (Lamiaceae), molto numerosa con circa 250 generi e quasi 7000 specie[7], ha il principale centro di differenziazione nel bacino del Mediterraneo e sono piante per lo più xerofile (in Brasile sono presenti anche specie arboree). Per la presenza di sostanze aromatiche, molte specie sono usate in cucina come condimento, in profumeria, liquoreria e farmacia. Nelle classificazioni meno recenti la famiglia è chiamata Labiatae. Il genere Ajuga si compone di circa 60 specie, mezza dozzina delle quali vivono in Italia.
La specie di questa voce in realtà ha un aspetto abbastanza diverso dal resto del genere; infatti nella sua prima classificazione (fatta da Linneo) era assegnata ad un altro genere: Teucrium; e si chiamava appunto Teucrium chamaepitys L.. Soltanto nel 1773 per opera del naturalista Johann Christian Daniel von Schreber si venne a conoscere la stretta affinità tassonomica con il genere Ajuga.
Il basionimo per questa specie è: Teucrium chamaepitys L., 1753[15]
Il numero cromosomico di A. chamaepitys è: 2n = 28.[16]
L'iva artritica è una specie variabile. I caratteri soggetti a variabilità sono i seguenti:[9]
Per questa specie sono riconosciute le seguenti sottospecie:[1][17]
Questa entità ha avuto nel tempo diverse nomenclature. L'elenco seguente indica alcuni tra i sinonimi più frequenti:[1]
Secondo la medicina popolare questa pianta ha le seguenti proprietà medicamentose:[18]
L'iva artritica in altre lingue è chiamata nei seguenti modi:
Nella farmacopea ufficiale italiana questa pianta compare con il nome di Ivae arteticae herba. Una delle prime descrizioni medicinali di questa pianta è stata fatta per opera di Dioscoride (Anazarbe, 40 circa – 90 circa), medico, botanico e farmacista greco antico che esercitò a Roma ai tempi dell'imperatore Nerone. Anche Gaio Plinio Secondo (Como, 23 – Stabiae, 25 agosto 79]) che è stato uno scrittore, ammiraglio e naturalista romano, conosceva questa pianta con il nome di "Abiga".[10]
urlarchivio
(aiuto) (archiviato dall'url originale il 4 marzo 2016). Il camepizio (nome scientifico Ajuga chamaepitys (L.) Screb., 1774) è una pianta appartenente alla famiglia delle Lamiaceae, nota anche come canapicchio o iva artritica.
Akkerzenegroen (Ajuga chamaepitys, synoniemen: Teucrium chamaepitys, Camaepitys vulgaris, Chamaepitys trifida) is een eenjarige plant, die behoort tot de lipbloemenfamilie (Labiatae of Lamiaceae). Het is een plant van kalkrijke landbouwgrond. Akkerzenegroen komt van nature voor in Eurazië. In Nederland komt de plant in Zeeland voor. Ze staat op de Nederlandse Rode lijst van planten als niet meer in Nederland voorkomend. Het aantal chromosomen is 2n = 28.[1]
De grijs-groene plant heeft een aromatische geur.
De plant wordt 5–20 cm hoog en heeft een vierkantige, harige, meestal purperrode stengel. De behaarde bladeren zijn, behalve de onderste, driedelig met lijnvormige slippen.
Akkerzenegroen bloeit vanaf mei tot de herfst met gele, rood of paars gevlekte, geurende, 0,7-1,5 cm lange bloemen. De kroonbuis heeft van binnen een ring van haren. De bovenlip is tweelobbig en zeer kort en de onderlip driespletig. De vier meeldraden steken uit de kroonbuis. De bloemen zijn alleenstaand en zitten in de bladoksels.
De 4 mm lange en 1,5 mm brede vrucht is een vierdelige splitvrucht.
Akkerzenegroen staat op open, zonnige, matig droge tot matig vochtige, matig voedselrijke, kalkrijke, verstoorde, vaak stenige bodems. Het is een warmteminnaar die groeit in akkers, in schrale droge graslanden, in wijngaarden, langs bosranden, in bermen en daarnaast zeldzaam op muren. Deze pionier bereikt in Europa zijn noordwestgrens in Engeland en Nederland. Akkerzenegroen was vroeger zeer zeldzaam in Zuid-Limburg en langs de IJssel en werd in 1980 voor het laatst aangetroffen op Flakkee. De achteruitgang in een groot deel van haar areaal is vooral te wijten aan het verloren gaan van kalkgraslanden en eutrofiëring door intensievere landbouw. De gele bloemen, de vaak roodachtig aangelopen stengels, de gedeelde bladeren (die bij kneuzing een typische harsgeur verspreiden) en haar harigheid zijn karakteristiek. De rijkelijk geproduceerde, zwarte zaden worden niet ver verspreid en kunnen een zaadbank vormen waarvan de zaden tot 50 jaar kiemkrachtig blijven.[2]
De soort werd vroeger ook medicinaal gebruikt, met name tegen jicht.[2]
De namen in andere talen kunnen vaak eenvoudig worden opgezocht met de interwiki-links.
Akkerzenegroen (Ajuga chamaepitys, synoniemen: Teucrium chamaepitys, Camaepitys vulgaris, Chamaepitys trifida) is een eenjarige plant, die behoort tot de lipbloemenfamilie (Labiatae of Lamiaceae). Het is een plant van kalkrijke landbouwgrond. Akkerzenegroen komt van nature voor in Eurazië. In Nederland komt de plant in Zeeland voor. Ze staat op de Nederlandse Rode lijst van planten als niet meer in Nederland voorkomend. Het aantal chromosomen is 2n = 28.
De grijs-groene plant heeft een aromatische geur.
De plant wordt 5–20 cm hoog en heeft een vierkantige, harige, meestal purperrode stengel. De behaarde bladeren zijn, behalve de onderste, driedelig met lijnvormige slippen.
Akkerzenegroen bloeit vanaf mei tot de herfst met gele, rood of paars gevlekte, geurende, 0,7-1,5 cm lange bloemen. De kroonbuis heeft van binnen een ring van haren. De bovenlip is tweelobbig en zeer kort en de onderlip driespletig. De vier meeldraden steken uit de kroonbuis. De bloemen zijn alleenstaand en zitten in de bladoksels.
De 4 mm lange en 1,5 mm brede vrucht is een vierdelige splitvrucht.
Plant
Plant
Bladeren
Bloem
Bloem
Vruchten
Zaden
Dąbrówka żółtokwiatowa (Ajuga chamaepitys (L.) Schreb.) – gatunek rośliny z rodziny jasnotowatych. Występuje w północnej Afryce, zachodniej i środkowej Azji, w Europie[2]. W Polsce spotykana na południu kraju.
Bylina, hemikryptofit. Kwitnie od czerwca do sierpnia. Rośnie na suchych zboczach i polach (chwast). Roślina wapieniolubna.
Gatunek umieszczony został na Czerwonej liście roślin i grzybów Polski (2006)[3] i na obszarze Polski uznany za narażony na wyginięcie (kategoria zagrożenia V). W wydaniu z 2016 roku otrzymał kategorię krytycznie zagrożonego CR[4]. W Polskiej czerwonej księdze roślin także uznany za krytycznie zagrożony (kategoria CR)[5].
Dąbrówka żółtokwiatowa (Ajuga chamaepitys (L.) Schreb.) – gatunek rośliny z rodziny jasnotowatych. Występuje w północnej Afryce, zachodniej i środkowej Azji, w Europie. W Polsce spotykana na południu kraju.
Ajuga chamaepitys é uma espécie de planta com flor pertencente à família Lamiaceae.
A autoridade científica da espécie é (L.) Schreb., tendo sido publicada em Plantarum Verticillatarum Unilabiatarum Genera et Species 24. 1774.[1]
Os seus nomes comuns são abiga ou iva-bastarda.[2]
Trata-se de uma espécie presente no território português, nomeadamente em Portugal Continental.
Em termos de naturalidade é nativa da região atrás indicada.
Não se encontra protegida por legislação portuguesa ou da Comunidade Europeia.
Ajuga chamaepitys é uma espécie de planta com flor pertencente à família Lamiaceae.
A autoridade científica da espécie é (L.) Schreb., tendo sido publicada em Plantarum Verticillatarum Unilabiatarum Genera et Species 24. 1774.
Os seus nomes comuns são abiga ou iva-bastarda.
Gulsuga (Ajuga chamaepitys) är en växt. Den finns normalt inte i Sverige, men har emellertid påträffats i enstaka exemplar.
Gulsuga är också ett gammalt namn för gulplister.
Gulsuga (Ajuga chamaepitys) är en växt. Den finns normalt inte i Sverige, men har emellertid påträffats i enstaka exemplar.
Gulsuga är också ett gammalt namn för gulplister.
Ajuga chamaepitys là một loài thực vật có hoa trong họ Hoa môi. Loài này được (L.) Schreb. mô tả khoa học đầu tiên năm 1774.[1]
Ajuga chamaepitys là một loài thực vật có hoa trong họ Hoa môi. Loài này được (L.) Schreb. mô tả khoa học đầu tiên năm 1774.