dcsimg

Molecular Biology ( Portuguese )

provided by IABIN
Tanino, óleo essencial, princípios amargos (1)
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Universidade Estadual de CAMPINAS
author
CPQBA/UNICAMP
partner site
IABIN

Distribution ( Portuguese )

provided by IABIN
Chile Central
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Universidade Estadual de CAMPINAS
author
Pablo Gutierrez
partner site
IABIN

Teucrium chamaedrys ( Asturian )

provided by wikipedia AST

La zamarrilla de los murios (Teucrium chamaedrys L. 1753) ye una especie de planta del xéneru Teucrium na familia Lamiaceae, con usu melecinal y ornamental. Tamién denomináu popularmente camaedrio, camedrio, carmesio, carrasquilla, encinilla, germandrina o yerba del carmesio.

 src=
Ilustración
 src=
Inflorescencia
 src=
Vista de la planta
 src=
Detalle de la flor
 src=
Nel so hábitat

Localización y hábitat

Planta nativa del sur d'Europa, la cuenca mediterránea y el Cáucasu. Alcuéntrase naturalizada nel Reinu Xuníu.

Alcuéntrase en terrenales bien drenaos y soleyeros. Aguanta bien periodos de seca.

Descripción

Planta de fueyes anches siempres verdes qu'algama los 30 cm d'altor. Cuando s'estreguen les sos fueyes impregan con un fuerte golor que recuerda al ayu.

Les sos flores son llabiaes de color rosa lavanda o rosáu púrpura. Florien de mayu a xunetu. Les granes maurecen d'agostu a setiembre.

Cultívase como planta ornamental formando matojos compactos.

Teucrium chamaedrys ye llantar güéspede pal Orobanche teucrii.

Usos

La planta utilízase estensamente na fabricación de bébores alcohóliques con una base amargosa, que tienen cualidaes dixestives o pa promover el mambís.

Propiedaes melecinales

Antiinflamatoriu, Antireumático, Arumosu, Astringente, Amargosu, Carminativo, Diaforético, Dixestivu, Diuréticu, Estimulante y Tónicu.

Esta planta ye un específicu pal tratamientu de la gota. Tamién s'utiliza poles sos carauterístiques diurétiques y como un tratamientu pa los estómagos débiles y falta de mambís.

Tamién se tomó como una ayuda nes perdes de pesu y ye un ingrediente común nos vinos tónicos. Aconséyase una ciertu precuru al usar esta planta internamente, yá que puede causar dañu nel fégadu.

La yerba entero n'usu esternu ye antiinflamatoria y antirreumática, y puede utilizase como emplastos pa estes dolencies.

Collechar nel branu y puede ser ensugada pa un usu posterior.

Taxonomía

Teucrium chamaedrys describióse por Carlos Linneo y espublizóse en Species Plantarum 2: 565. 1753.[1]

Etimoloxía

Teucrium: nome xenéricu que remanez del Griegu τεύχριον, y depués el Llatín teucri, -ae y teucrion, -ii, usáu por Pliniu'l Vieyu en Historia naturalis, 26, 35 y 24, 130, pa designar el xéneru Teucrium, pero tamién el Asplenium ceterach, que ye un felechu (25, 45).[2]Hai otres interpretaciones que deriven el nome de Teucri, -ia, -ium, de los troyanos, pos Teucru yera fíu del ríu Escamandro y la ninfa Idaia, y foi l'antepasáu llexendariu de los troyanos, polo qu'estos postreros de cutiu son llamaos teucrios.[3] Pero tamién Teucrium podría referise a Teûkros, en Llatín Teucri, esto ye Teucru, fíu de Telamón y Hesione y mediu-hermanu d'Ajax, y que llucharon contra Troya mientres la guerra del mesmu nome, mientres la cual afayó la planta nel mesmu periodu en que Aquiles, según la lleenda, afayó la Achillea.[4]

chamaedrys: epítetu griegu que significa "carbayu nanu".[5]

Sinonimia

Teucrium chamaedrys. dend'Europa hasta Irán.

  • Teucrium veronicifolium Salisb., Prodr. Stirp. Chap. Allerton: 76 (1796), nom. illeg.

subsp. albarracinii (Pau) Rech.f., Bot. Arch. 42: 385 (1941). De Francia y España.

  • Teucrium albarracinii Pau, Not. Bot. Fl. Españ. 1: 19 (1887).

subsp. algeriense Rech.f., Bot. Arch. 42: 364 (1941). D'Arxelia.

subsp. chamaedrys. dend'Europa hasta Irán.

  • Teucrium multiflorum L., Sp. Pl.: 564 (1753).
  • Teucrium officinale Lam., Fl. Franç. 2: 414 (1779).
  • Chamaedrys officinalis (Lam.) Moench, Methodus: 383 (1794).
  • Teucrium pseudochamaedrys Wender., Flora 9: 358 (1826).
  • Teucrium chamaedrys var. albiflorum Bellynck, Fl. Namur.: 208 (1855).
  • Monochilon rubellus Dulac, Fl. Hautes-Pyrénées: 406 (1867).
  • Teucrium chamaedrys f. albiflorum Sigunov, Glasn. Prir. Mus. o Beogradu, Ser. B, Biol. Nauke 34: 87 (1979), nom. illeg.

subsp. germanicum (F.Herm.) Rech.f., Bot. Arch. 42: 379 (1941). Del centru d'Europa

  • Teucrium chamaedrys f. germanicum F.Herm., Verh. Bot. Vereins Prov. Brandenburg 63: 48 (1922)

subsp. gracile (Batt.) Rech.f., Bot. Arch. 42: 389 (1941). Marruecos.

  • Teucrium chamaedrys var. gracile Batt., Bull. Soc. Hist. Nat. Afrique N. 12: 10 (1921).
  • Teucrium chamaedrys subsp. maroccanum Rech.f., Bot. Arch. 42: 387 (1941).

subsp. lydium O.Schwarz, Repert. Spec. Nov. Regni Veg. 36: 132 (1934). de Grecia y Turquía.

var. multinodum Bordz., Mat. Fl. Kauk. 4(3): 57 (1916). Transcaucasia.

subsp. nuchense (K.Koch) Rech.f., Bot. Arch. 42: 370 (1941). Cáucasu.

  • Teucrium nuchense K.Koch, Linnaea 21: 704 (1849).

subsp. olympicum Rech.f., Bot. Arch. 42: 368 (1941). De Grecia.

subsp. pectinatum Rech.f., Bot. Arch. 42: 366 (1941). Francia ya Italia.

subsp. pinnatifidum (Sennen) Rech.f., Bot. Arch. 42: 383 (1941). D'España, Islles Baleares y sur de Francia.

  • Teucrium pinnatifidum Sennen, Exsicc. (Pl. Esp.) 1927: 6168 (1928).

subsp. sinuatum (Celak.) Rech.f., Bot. Arch. 42: 378 (1941). De Turquía hasta'l norte d'Irán.

  • Teucrium sinuatum Celak., Bot. Centralbl. 14: 218 (1883).

subsp. syspirense (K.Koch) Rech.f., Ann. Naturhist. Mus. Wien 51: 427 (1941).De Crimea y Turquía hasta'l norte d'Irán.

  • Teucrium syspirense K.Koch, Linnaea 21: 704 (1849).
  • Teucrium pulchrius Juz., Bot. Mater. Gerb. Bot. Inst. Komarova Akad. Nauk S.S.S.R. 14: 22 (1951).
  • Teucrium excelsum Juz. in V.L.Komarov, Fl. URSS 20: 505 (1954).

subsp. tauricola Rech.f., Bot. Arch. 42: 376 (1941). Del sur de Turquía y Siria.

subsp. trapezunticum Rech.f., Bot. Arch. 42: 369 (1941). De Turquía a Transcaucasia.

  • Teucrium trapezunticum (Rech.f.) Juz. in V.L.Komarov, Fl. URSS 20: 54 (1954).[6]

Nome común

  • Castellanu: beltronica, beltrónica, betónica menor, camédreo, camedreos, camedrio, camedrios, camedro, carasquilla, carmesio, carrasquilla, carrasquilla machu verdaderu, encinilla, encinillas, encinilla solitaria, germandria, germandrina, yerba del carmesio, pata de gallu, poliol anchu, roblecillo, sanguinaria, siete sangríes, trixago, yerba del carmesio.[7]

Ver tamién

Referencies

Bibliografía

  • F. Chittendon. RHS Dictionary of Plants plus Supplement. 1956 Oxford University Press 1951
  • Grieve. A Modern Herbal. Penguin 1984 ISBN 0-14-046440-9
  • Chiej. R. Encyclopaedia of Melecinal Plants. MacDonald 1984 ISBN 0-356-10541-5
  • Launert. Y. Edible and Melecinal Plants. Hamlyn 1981 ISBN 0-600-37216-2
  • Bean. W. Trees and Shrubs Hardy in Great Britain. Vol 1 - 4 and Supplement. Murray 1981
  • Clapham, Tootin and Warburg. Flora of the British Islles. Cambridge University Press 1962
  • Brown. Shade Plants for Garden and Woodland.
  • Uphof. J. C. Th. Dictionary of Economic Plants. Weinheim 1959
  • Polunin. O. and Huxley. A. Flowers of the Mediterranean. Hogarth Press 1987 ISBN 0-7012-0784-1
  • Dirr. M. A. and Heuser. M. W. The Reference Manual of Woody Plant Propagation. Athens Ga. Varsity Press 1987 ISBN 0-942375-00-9
  • Mills. S. Y. The Dictionary of Modern Herbalism. 0
  • Thomas. G. S. Ornamental Shrubs, Climbers and Bamboos. Murray 1992 ISBN 0-7195-5043-2
  • Huxley. A. The New RHS Dictionary of Gardening. 1992. MacMillan Press 1992 ISBN 0-333-47494-5
  • Thomas. G. S. Plants for Ground Cover J. M. Dent & Sons 1990 ISBN 0-460-12609-1
  • Bown. D. Encyclopaedia of Herbs and their Uses. Dorling Kindersley, London. 1995 ISBN 0-7513-0203-1
  • Chopra. R. N., Nayar. S. L. and Chopra. I. C. Glossary of Indian Melecinal Plants (Including the Supplement). Council of Scientific and Industrial Research, New Delhi. 1986
  • Chevallier. A. The Encyclopedia of Melecinal Plants Dorling Kindersley. London 1996 ISBN 978-0-7513-0314-8

Enllaces esternos

Cymbidium Clarisse Austin 'Best Pink' Flowers 2000px.JPG Esta páxina forma parte del wikiproyeutu Botánica, un esfuerciu collaborativu col fin d'ameyorar y organizar tolos conteníos rellacionaos con esti tema. Visita la páxina d'alderique del proyeutu pa collaborar y facer entrugues o suxerencies.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia AST

Teucrium chamaedrys: Brief Summary ( Asturian )

provided by wikipedia AST
Teucrium chamaedrys

La zamarrilla de los murios (Teucrium chamaedrys L. 1753) ye una especie de planta del xéneru Teucrium na familia Lamiaceae, con usu melecinal y ornamental. Tamién denomináu popularmente camaedrio, camedrio, carmesio, carrasquilla, encinilla, germandrina o yerba del carmesio.

 src= Ilustración  src= Inflorescencia  src= Vista de la planta  src= Detalle de la flor  src= Nel so hábitat
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia AST

Adi məryəmnoxudu ( Azerbaijani )

provided by wikipedia AZ

Adi məryəmnoxudu (lat. Teucrium chamaedrys)[1]məryəmnoxudu cinsinə aid bitki növü.[2]

İstinadlar

  1. Nurəddin Əliyev. Azərbaycanın dərman bitkiləri və fitoterapiya. Bakı, Elm, 1998.
  2. Elşad Qurbanov. Ali bitkilərin sistematikası, Bakı, 2009.

Xarici keçidlər


Inula britannica.jpeg İkiləpəlilər ilə əlaqədar bu məqalə qaralama halındadır. Məqaləni redaktə edərək Vikipediyanı zənginləşdirin.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipediya müəllifləri və redaktorları
original
visit source
partner site
wikipedia AZ

Adi məryəmnoxudu: Brief Summary ( Azerbaijani )

provided by wikipedia AZ

Adi məryəmnoxudu (lat. Teucrium chamaedrys) — məryəmnoxudu cinsinə aid bitki növü.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipediya müəllifləri və redaktorları
original
visit source
partner site
wikipedia AZ

Alzineta ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA

L'alzineta (Teucrium chamaedrys), rep el seu nom popular pel fet que les seves fulles recorden les de l'alzina en miniatura. És una espècie de planta silvestres i ornamental originària d'Europa i el Pròxim Orient. Històricament era utilitzada com a planta medicinal per al tractament de la gota i a vegades com a component de la tríada veneciana.

Descripció

 src=
Les fulles de l'alzineta tenen el limbe ovato-oblong i la vora crenada (o sigui, amb petits lòbuls arrodonits, com a la imatge)[1] tot i que a vegades estan dividides més profundament.[2]

És una petita mata de menys de 30 cm d'alçada, les fulles són coriàcies i generalment tenen una amplada no superior a 1 cm amb la longitud del limbe aproximadament el doble que l'amplada. La corol·la és purpúria o rarament blanca. El calze fa de 5 a 8 mm. Floreix de maig a setembre.[3] Les seves flors són labiades de color rosa lavanda o rosat porpra. Les llavors maduren d'agost a setembre.

Teucrium chamaedrys és la planta hoste per a Orobanche teucrii.

Localització i hàbitat

És una planta autòctona als Països Catalans. És nativa del sud d'Europa, la conca mediterrània i el Caucas. Es troba naturalitzada al Regne Unit. És de distribució holàrtica mediterrània i submediterrània. No es troba a Eivissa ni a Formentera.

Habita en boscs clars, garrigues, pastures, rases etc. damunt sòls secs més o menys eutròfics del nivell de la mar fins a 1.800 m d'altitud.

Subespècies

Als Països Catalans se'n troben dues subespècies:[2]

  • Teucrium chamaedrys pinnatifidum: Força comuna a tota l'àrea de distribució. La seva distribució general és mediterrània occidental.[2]
  • Teucrium chamaedrys germanicum: En aquesta àrea només es fa al Pirineu, on és força rara. La seva àrea general és submediterrània.[2]

Usos medicinals

A Occitània si més no, s'empra com a planta depurativa en tisana.

Referències

  1. «Teucrium chamaedrys». Herbari virtual del Mediterrani Occidental. Universitat de les Illes Balears.
  2. 2,0 2,1 2,2 2,3 Bolòs, Oriol de [et al]. Flora manual dels Països Catalans. 2a ed. Barcelona: Pòrtic, 1993. ISBN 84-7306-400-3.
  3. Bolòs i Vigo Flora dels Països Catalans Barcelona 1990

Bibliografia

  • Crockett, James U.; Tanner, Ogden «Herbs». Falta indicar la publicació. Time-Life Books, 1977.
  • Grieve, Maud. «Germander, Wall», 1931. [Consulta: 8 maig 2007].

Enllaços externs

 src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Alzineta Modifica l'enllaç a Wikidata
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Alzineta: Brief Summary ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA

L'alzineta (Teucrium chamaedrys), rep el seu nom popular pel fet que les seves fulles recorden les de l'alzina en miniatura. És una espècie de planta silvestres i ornamental originària d'Europa i el Pròxim Orient. Històricament era utilitzada com a planta medicinal per al tractament de la gota i a vegades com a component de la tríada veneciana.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Chwerwlys y mur ( Welsh )

provided by wikipedia CY

Planhigyn blodeuol dyfrol yw Chwerwlys y mur sy'n enw gwrywaidd. Mae'n perthyn i'r teulu Lamiaceae. Yr enw gwyddonol (Lladin) yw Teucrium chamaedrys a'r enw Saesneg yw Wall germander.[1] Ceir enwau Cymraeg eraill ar y planhigyn hwn gan gynnwys Chwerwlys y Mur, Chwerwlys y Muriau, Derlys, Derlys y Fagwyr, Derwlys, Llys Cadwaladr, LIysiau Cadwaladr.

Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn tyfu mewn cynefinoedd oer a thymherus (neu gynnes) yn hemisffer y Gogledd a'r De fel y'i gilydd.

Gweler hefyd

Cyfeiriadau

  1. Gerddi Kew; adalwyd 21 Ionawr 2015
Comin Wikimedia
Mae gan Gomin Wikimedia
gyfryngau sy'n berthnasol i:
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CY

Chwerwlys y mur: Brief Summary ( Welsh )

provided by wikipedia CY

Planhigyn blodeuol dyfrol yw Chwerwlys y mur sy'n enw gwrywaidd. Mae'n perthyn i'r teulu Lamiaceae. Yr enw gwyddonol (Lladin) yw Teucrium chamaedrys a'r enw Saesneg yw Wall germander. Ceir enwau Cymraeg eraill ar y planhigyn hwn gan gynnwys Chwerwlys y Mur, Chwerwlys y Muriau, Derlys, Derlys y Fagwyr, Derwlys, Llys Cadwaladr, LIysiau Cadwaladr.

Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn tyfu mewn cynefinoedd oer a thymherus (neu gynnes) yn hemisffer y Gogledd a'r De fel y'i gilydd.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CY

Ožanka kalamandra ( Czech )

provided by wikipedia CZ

Ožanka kalamandra (Teucrium chamaedrys) je vytrvalá bylina z čeledi hluchavkovitých.

Popis

Aromatická, stálezelená bylina nebo polokeř, rostoucí do výšky 10-30 cm. Listy vstřícné, vejčité, na okrajích vroubkované. Květy červené až karmínové se silným dolním pyskem kvetou v červenci až září. Plodem jsou 4 oválné tvrdky.

Využití

Ožanka kalamandra je pěstována jako okrasná rostlina na zahradních záhonech nebo ve skalkách, suchých zídkách. Vyžaduje slunečné polohy, propustné půdy. Snese přísušky. Na stanovištích se ožanky rozmnožují oddenky nebo dobře klíčícími semeny, pěstitelé také používají dělení trsů nebo řízkování. [1]

V minulosti bývala využívána jako léčivka při problémech s trávením, vzhledem k možnému poškození jater při větších dávkách se však od jejího užívání časem upustilo. Při zánětech, aftech či revmatismu je však možné ji užívat zevně formou obkladů. [2]

Odkazy

Reference

  1. ŠUCHMANOVÁ, Ivona. Suchomilné trvalky: Ožanka [online]. Praha: Grada Publishing, a. s., 2005 [cit. 2011-01-12]. Dostupné online. ISBN 80-247-0968-6. (česky)
  2. STUMPFOVÁ, Ursula. Naše léčivé rostliny. [s.l.]: Ikar, 2013.

Externí odkazy

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autoři a editory
original
visit source
partner site
wikipedia CZ

Ožanka kalamandra: Brief Summary ( Czech )

provided by wikipedia CZ

Ožanka kalamandra (Teucrium chamaedrys) je vytrvalá bylina z čeledi hluchavkovitých.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autoři a editory
original
visit source
partner site
wikipedia CZ

Ædelkortlæbe ( Danish )

provided by wikipedia DA

Ædelkortlæbe (Teucrium chamaedrys) er en lille, vintergrøn dværgbusk med en stiv, opret vækstform. Ædel-Kortlæbe er rigt blomstrende - sent på sæsonen. Kortlæbe er sart over for danske vintre med skift mellem tø og frost. På veldrænet bund er den dog fuldt hårdfør.

Beskrivelse

Skuddene er først lysegrønne og hårede, men snart bliver de rødlige og kantede. Bladene er modsatte og ovale med lang spids. Bladranden er tandet, og oversiden er blank og mørkegrøn. Undersiden er lyst grågrøn. De små, lyserøde blomster ses fra juli og indtil september. De sidder i bladhjørnerne og ved skudspidsen. Frøene modner sjældent eller aldrig i Danmark.

Rodnettet er kraftigt og meget dybtgående.

Højde x bredde og årlig tilvækst: 0,25 × 0,25 m (10 × 10 cm/år).

Hjemsted

Ædelkortlæbe stammer fra tørre, kalkrige stepper og bjergskråninger i Central-, Øst- og Sydeuropa. Vulkanen Damavand ligger i den centrale del af Alborzbjergene. På dens skråninger findes en række plantezoner (subalpin, alpin og nival). I 2.450 m højde er gennemsnitstemperaturen 9 °C. (svingende mellem et augusttal på 24,2 °C og et januartal på -4 °C). De nordvendte skråninger er påvirket af kold polarluft, men en mildnende indflydelse med fugtig luft fra det Kaspiske hav. Her vokser arten sammen med bl.a. Aegilops triuncialis (en art af gedeøje), almindelig brunelle, almindelig guldstjerne, almindelig katost, almindelig kattehale, almindelig kællingetand, Anemone biflora (en art af anemone), bibernelle, bjergrug, bjergstenfrø, broget salvie, Cotoneaster nummularioides (en art af dværgmispel), Dianthus libanotis (en art af nellike), Eremurus spectabilis (en art af steppelys), farvegåseurt, filtet soløje, giftig kronvikke, græsk ene, gul reseda, gul snerre, havemalurt, hunderose, kaspisk tamarisk, kaukasisk nældetræ, lammeøre, Lonicera iberica (en art af gedeblad), lucerne, markstenkløver, matrem, Matthiola farinosa (en art af levkøj), mosebunke, soløjealant, Prunus pseudoprostrata (en art af kirsebær), sommeradonis, strandkrageklo, sølvpotentil, tofarvet krokus, toraklet ledris, Trisetum rigidum (en art af guldhavre), Tulipa montana (en art af tulipan), Valeriana sisymbriifolia (en art af baldrian) og ægyptisk pil. [1]

Galleri




Kilde

  • Sten Porse: Plantebeskrivelser, DCJ 2003 (CD-Rom).
  1. ^ Hassan Ghelichnia: Flora and vegetation of Mt Damavand in Iran (engelsk)
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia DA

Ædelkortlæbe: Brief Summary ( Danish )

provided by wikipedia DA

Ædelkortlæbe (Teucrium chamaedrys) er en lille, vintergrøn dværgbusk med en stiv, opret vækstform. Ædel-Kortlæbe er rigt blomstrende - sent på sæsonen. Kortlæbe er sart over for danske vintre med skift mellem tø og frost. På veldrænet bund er den dog fuldt hårdfør.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia DA

Edel-Gamander ( German )

provided by wikipedia DE

Der Edel-Gamander, Echte Gamander oder auch das Schafkraut (Teucrium chamaedrys) ist ein Lippenblütler (Lamiaceae) aus der Gattung der Gamander (Teucrium).

Beschreibung

Der Edel-Gamander ist ein Halbstrauch mit Ausläufern. Der Stängel ist 10 bis 30 (bis 35) cm hoch, aufsteigend, im unteren Teil verholzt, unten verzweigt, ringsum oder auf den gegenüberliegenden Seiten kurz anliegend und lang abstehend behaart. Die Blätter sind kurz gestielt oder fast sitzend, oval, meist mit keilförmig verschmälertem Blattgrund, auf jeder Blattseite mit vier bis acht stumpfen oder spitzen Zähnen, meist beiderseits behaart.

 src=
Einzelblüten

Die Blüten sind ca. 3 mm lang gestielt, zu einem bis sechs in den Achseln der oberen Blätter, und stehen einseitswendig. Der Kelch ist 6 bis 8 mm lang, mehr oder weniger regelmäßig fünfzähnig, behaart, oft rotviolett überlaufen. Die Blütenkrone ist 1 bis 1,5 cm lang, rosa (selten weiß). Die Teilfrüchte haben eine feinadrige Oberfläche und sind ca. 1,5 bis 2 mm lang. Die Pflanze riecht angenehm aromatisch.

Die Chromosomenzahl beträgt 2n = 60, 64 oder 96.[1]

Vorkommen

Der Edel-Gamander wächst zerstreut und meist gesellig in sonnigen Kalkmagerrasen sowie in lichten Eichen- und Kiefernwäldern. Er ist in Mitteleuropa eine Art der Ordnung Brometalia, kommt aber auch in Gesellschaften der Verbände Geranion sanguinei, Erico-Pinion oder der Ordnung Quercetalia pubescentis vor.[1] Er liebt basenreichen, extrem stickstoffarmen Boden und ist ein Trockenheitszeiger sowie eine Wärme liebende Lichtpflanze. In Süddeutschland ist er stärker vertreten.

Ökologie

Der Edel-Gamander ist ein nur am Grunde verholzter, kriechender Halbstrauch. Er ist an Trockenheit angepasst und wurzelt bis 1,2 m tief[1], seine Blätter sind derb und wintergrün und sein Stängel ist zottig behaart. Die Pflanze ist reich an Transpirations-hemmenden ätherischen Ölen.

Die Blüten sind vormännliche „Eigentliche Lippenblumen“ und stehen in vier- bis sechsblütigen Scheinquirlen in den Achseln der oberen Blätter. Die Blütenkrone ist kurz und hat keinen Haarring; sie ist hellrot mit kurzer zweispaltiger Oberlippe, die mit der Unterlippe verbunden ist, so dass diese scheinbar fünfspaltig ist. Die Blüten sind schwach wohlriechend. Die Staubblätter sind anfangs nach vorn, später – wenn der Griffel nach vorn weist – nach oben gerichtet. Der Pollen ist rosarot. Die Art ist ein Nektarspender von besonderem Wert. Bestäuber sind Hummeln, Bienen und Schwebfliegen. Spontane Selbstbestäubung ist nur wenig erfolgreich. Blütezeit: Juli bis September.

Die Klausen-Früchte sind zur Reife vom aufgeblasenen Kelch umgeben, der als Windgang dient. Die Pflanze ist ein Windstreuer, eventuell auch ein Tierstreuer.

Vegetative Vermehrung erfolgt durch lange Ausläufer, die nach der Blüte gebildet werden. Der Wurzelstock treibt alljährlich zwei Generationen beblätterter Stängel, von denen nur die zweite Generation zur Blüte gelangt.

 src=
Schmalblättriger Edel-Gamander (Teucrium chamaedrys subsp. germanicum)

Systematik

Folgende Unterarten oder Varietäten können unterschieden werden[2]:

  • Teucrium chamaedrys subsp. albarracinii (Pau) Rech.f.: Sie kommt in Spanien und Frankreich vor.[2]
  • Teucrium chamaedrys subsp. algeriense Rech.f.: Sie kommt in Algerien vor.[2]
  • Breitblättriger Edel-Gamander (Teucrium chamaedrys ssp. chamaedrys): Er kommt von Europa bis zum Iran vor.[2]
  • Schmalblättrigen Edel-Gamander (Teucrium chamaedrys ssp. germanicum (F.Herm.) Rech.f.): Er kommt in Mitteleuropa vor.[2]
  • Teucrium chamaedrys subsp. gracile (Batt.) Rech.f.: Sie kommt in Algerien und in Marokko vor.[2]
  • Teucrium chamaedrys subsp. lydium O.Schwarz: Sie kommt in Griechenland und in der Türkei vor.[2]
  • Teucrium chamaedrys var. multinodum Bordz.: Sie kommt im westlichen Transkaukasien vor.[2]
  • Teucrium chamaedrys subsp. nuchense (K.Koch) Rech.f.: Sie kommt im Kaukasus vor.[2]
  • Teucrium chamaedrys subsp. olympicum Rech.f.: Sie kommt in Griechenland vor.[2]
  • Teucrium chamaedrys subsp. pectinatum Rech.f.: Sie kommt in Frankreich und in Italien vor.[2]
  • Teucrium chamaedrys subsp. pinnatifidum (Sennen) Rech.f. (Syn.: Teucrium pinnatifidum Sennen): Sie kommt in Spanien, auf den Balearen, in Südfrankreich und früher auch in Korsika vor.[2]
  • Teucrium chamaedrys subsp. sinuatum (Celak.) Rech.f. (Syn.: Teucrium sinuatum Celak.): Sie kommt in der östlichen Türkei, im Irak und im nördlichen Iran vor.[2]
  • Teucrium chamaedrys subsp. syspirense (K.Koch) Rech.f. (Syn.: Teucrium syspirense K.Koch): Sie kommt von der Türkei bis zum nördlichen Iran und auf der Krim vor.[2]
  • Teucrium chamaedrys subsp. tauricola Rech.f.: Sie kommt von der südwestlichen und südlichen Türkei bis Syrien vor.[2]
  • Teucrium chamaedrys subsp. trapezunticum Rech.f.: Sie kommt von der nordöstlichen Türkei bis zum westlichen Transkaukasien vor.[2]

Etymologie

Das Wort „Gamander“ als Pflanzenname für Teucrium chamaedrys stammt wegen der eichenähnlichen Blätter des in der frühen Neuzeit auch chamaedrys (lateinisch auch chamaedreos und camedreos[3]) genannten Gamanderstrauchs[4] von altgriechisch chamaídrys („Bodeneiche, niedrige Eiche“).[5] Angelehnt an ándres („Männer“) entstanden (vermutlich über chamándrys) mittellateinische Formen wie chamandros (vgl. auch neugriechisch chamandryá für Teucrium lucidum, „Gamanderstrauch“), woraus sich im Mittelhochdeutschen gamandrē und gamander entwickelte.[6]

Verwendung

Der Edel-Gamander wurde ehemals bei Wechselfieber und Gicht verwendet.

Nach der Einnahme der Droge als Tee zur Gewichtsreduktion wurden inzwischen Leberschäden bekannt, so dass man von der Verwendung von Edel-Gamander als Heilpflanze heute abrät. Furano-neo-Clerodane werden für die Giftwirkung verantwortlich gemacht.

Literatur

  • Henning Haeupler, Thomas Muer: Bildatlas der Farn- und Blütenpflanzen Deutschlands (= Die Farn- und Blütenpflanzen Deutschlands. Band 2). Herausgegeben vom Bundesamt für Naturschutz. Ulmer, Stuttgart 2000, ISBN 3-8001-3364-4.
  • Werner Rothmaler: Exkursionsflora für die Gebiete der DDR und der BRD. Band 2: Gefäßpflanzen, 14. Auflage. Volk und Wissen, Berlin 1988, ISBN 3-06-012539-2.
  • Otto Schmeil, Jost Fitschen, Werner Rauh: Flora von Deutschland und seinen angrenzenden Gebieten. 84. Auflage. Quelle & Meyer, Heidelberg 1968.
  • Urania Pflanzenreich. Band 3: Blütenpflanzen 1, 1. Ausgabe. Urania-Verlag, Leipzig 1991, ISBN 3-332-00367-4.
  • Urania Pflanzenreich. Band 4: Blütenpflanzen 2, 1. Ausgabe. Urania-Verlag, Leipzig 1994, ISBN 3-332-00497-2.
  • Ingrid Schönfelder und Peter Schönfelder: Das neue Handbuch der Heilpflanzen. Franckh-Kosmos Verlagsgesellschaft, Stuttgart 2011, ISBN 3-440-09387-5.
  • Ruprecht Düll, Herfried Kutzelnigg: Taschenlexikon der Pflanzen Deutschlands und angrenzender Länder. Die häufigsten mitteleuropäischen Arten im Portrait. 7., korrigierte und erweiterte Auflage. Quelle & Meyer, Wiebelsheim 2011, ISBN 978-3-494-01424-1.

Einzelnachweise

  1. a b c Erich Oberdorfer: Pflanzensoziologische Exkursionsflora für Deutschland und angrenzende Gebiete. Unter Mitarbeit von Angelika Schwabe und Theo Müller. 8., stark überarbeitete und ergänzte Auflage. Eugen Ulmer, Stuttgart (Hohenheim) 2001, ISBN 3-8001-3131-5, S. 795.
  2. a b c d e f g h i j k l m n o p Rafaël Govaerts (Hrsg.): Teucrium chamaedrys. In: World Checklist of Selected Plant Families (WCSP) – The Board of Trustees of the Royal Botanic Gardens, Kew, abgerufen am 20. Januar 2018.
  3. Vgl. etwa Ute Obhof: Rezeptionszeugnisse des „Gart der Gesundheit“ von Johann Wonnecke in der Martinus-Bibliothek in Mainz – ein wegweisender Druck von Peter Schöffer. In: Medizinhistorische Mitteilungen. Zeitschrift für Wissenschaftsgeschichte und Fachprosaforschung. Band 36/37, 2017/2018, S. 25–38, hier: S. 31 (Camedreos „camedreen“).
  4. Otto Zekert (Hrsg.): Dispensatorium pro pharmacopoeis Viennensibus in Austria 1570. Hrsg. vom österreichischen Apothekerverein und der Gesellschaft für Geschichte der Pharmazie. Deutscher Apotheker-Verlag Hans Hösel, Berlin 1938, S. 138.
  5. Vgl. auch Hans Zotter: Antike Medizin. Die medizinische Sammelhandschrift Cod. Vindobonensis 93 in lateinischer und deutscher Sprache. Akademische Druck- u. Verlagsanstalt, Graz 1980 (= Interpretationes ad codices. Band 2); 2., verbesserte Auflage ebenda 1986, ISBN 3-201-01310-2, S. 92 f. mit Anm. 54 (Chamedris/Camedris, Teucrium lucidum L. oder Teucrium chamaedrys L.).
  6. Friedrich Kluge, Alfred Götze: Etymologisches Wörterbuch der deutschen Sprache. 20. Auflage. Hrsg. von Walther Mitzka. De Gruyter, Berlin/ New York 1967; Neudruck („21. unveränderte Auflage“) ebenda 1975, ISBN 3-11-005709-3, S. 230.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia DE

Edel-Gamander: Brief Summary ( German )

provided by wikipedia DE

Der Edel-Gamander, Echte Gamander oder auch das Schafkraut (Teucrium chamaedrys) ist ein Lippenblütler (Lamiaceae) aus der Gattung der Gamander (Teucrium).

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia DE

Qeselmehmûd ( Kurdish )

provided by wikipedia emerging languages

Qeselmehmûd, qesel Mehmûd (Teucrium chamaedrys) giyayek e ku bejna wê 10 – 40 cm bilind dibe.

Çavkanî

  • Bavê Jîndar, Lotikxane, 2008
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Nivîskar û edîtorên Wikipedia-ê

Qeselmehmûd: Brief Summary ( Kurdish )

provided by wikipedia emerging languages

Qeselmehmûd, qesel Mehmûd (Teucrium chamaedrys) giyayek e ku bejna wê 10 – 40 cm bilind dibe.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Nivîskar û edîtorên Wikipedia-ê

Teucrium chamaedrys ( Occitan (post 1500) )

provided by wikipedia emerging languages

Lo pichòt rove (o róver) Teucrium chamaedrus, es una planta depurativa en tisana, que ven dins las rasas.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Teucrium chamaedrys

provided by wikipedia EN

Teucrium chamaedrys, the wall germander,[1] is a species of plant native to the Mediterranean regions of Europe and North Africa, and the Middle East as far as Iran.[2][3][4][5] It was historically used as a medicinal herb for the treatment of gout and sometimes as a component of Venice treacle. It’s also used as an ornamental.

Subspecies

  1. Teucrium chamaedrys subsp. albarracinii (Pau) Rech.f. - France, Spain
  2. Teucrium chamaedrys subsp. algeriense Rech.f. - Algeria
  3. Teucrium chamaedrys subsp. chamaedrys - central + southern Europe, Caucasus, Turkey, Iran
  4. Teucrium chamaedrys subsp. germanicum (F.Herm.) Rech.f. - France, Germany
  5. Teucrium chamaedrys subsp. gracile (Batt.) Rech.f. - Algeria, Morocco
  6. Teucrium chamaedrys subsp. lydium O.Schwarz - Greece, Turkey
  7. Teucrium chamaedrys var. multinodum Bordz. - Caucasus
  8. Teucrium chamaedrys subsp. nuchense (K.Koch) Rech.f. - Caucasus
  9. Teucrium chamaedrys subsp. olympicum Rech.f. - Greece
  10. Teucrium chamaedrys subsp. pectinatum Rech.f. - France, Italy
  11. Teucrium chamaedrys subsp. pinnatifidum (Sennen) Rech.f. - France, Spain
  12. Teucrium chamaedrys subsp. sinuatum (Celak.) Rech.f. - Iran, Iraq, Turkey
  13. Teucrium chamaedrys subsp. syspirense (K.Koch) Rech.f. - Crimea, Caucasus, Turkey, Iran, Turkmenistan
  14. Teucrium chamaedrys subsp. tauricola Rech.f. - Turkey, Syria
  15. Teucrium chamaedrys subsp. trapezunticum Rech.f. - Caucasus, Turkey

Appearance

Wall germander is a creeping evergreen perennial 6–18 inches tall. Its scalloped, opposite leaves are 0.5–1.5 inches long, dark green, and shiny. In late summer, tubular flowers grow in whorls from the leaf axils.

Cultivation

Wall germander can be grown in USDA Zones 5–10. It may be propagated by vegetative cuttings or by the division of established clumps.

Gallery

References

  1. ^ USDA, NRCS (n.d.). "Teucrium chamaedrys". The PLANTS Database (plants.usda.gov). Greensboro, North Carolina: National Plant Data Team. Retrieved 9 December 2015.
  2. ^ Kew World Checklist of Selected Plant Families
  3. ^ Altervista Flora Italiana
  4. ^ Castroviejo, S. & al. (eds.) (2010). Flora Iberica 12: 1-650. Real Jardín Botánico, CSIC, Madrid.
  5. ^ Dobignard, A. & Chatelain, C. (2012). Index synonymique de la flore d'Afrique du nord 4: 1-431. Éditions des conservatoire et jardin botaniques, Genève.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Teucrium chamaedrys: Brief Summary

provided by wikipedia EN

Teucrium chamaedrys, the wall germander, is a species of plant native to the Mediterranean regions of Europe and North Africa, and the Middle East as far as Iran. It was historically used as a medicinal herb for the treatment of gout and sometimes as a component of Venice treacle. It’s also used as an ornamental.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Teucrium chamaedrys ( Esperanto )

provided by wikipedia EO

La nobla teŭkrio (Teucrium chamaedrys) estas planto el la familio de la Lamiacoj (Lamiaceae) el la genro de la Teŭkrio (Teucrium).

Priskribo

La planto estas duonarbusto kun stolonoj. La tigo estas 10 ĝis 30 cm alta, vertikala kaj en la suba parto lignigita, sube disbranĉita kaj harenhava. La folioj havas mallongajn petiolojn, preskaŭ sidantajn, ovalajn kaj kojnforme mallarĝigitajn foliplatojn. Je ĉiu flanko estas 4 ĝis 8 dentoj, kiuj havas ambauflanke harojn.

 src=
Floroj.

La floroj havas ĉ. 3 mm longajn petiolojn. La kaliko estas 6 ĝis 8 mm longa, kvinnombra kaj harenhava. La petioloj estas ĉ. 1 ĝis 1,5 cm longaj, rozeaj (malofte blankaj). La partofruktoj odoras arome. La kromosomo-nombro estas 2n = 60, 64 aŭ 96.[1]

Disvastigo

La nobla teŭkrio kreskas dise kaj ofte grupe en t.n. sunaj kalk-malfekundaj herbejoj kaj en maldensaj kverkaroj kaj pinaroj. En Mezeŭropo ĝi estas specio de la ordo Brometalia, kreskas ankaŭ kune kun Geranium sanguinei, Erik-pinio kaj Quercetalia pubescentis.[1] Ĝi ŝatas bazriĉajn, ekstreme nitrogenmalriĉajn grundojn kaj montras sekan grundon. Ĝi ŝatas varmon kaj lumon. En suda Germanujo ĝi kreskas relative ofte.

Ekologio

La teŭkrio nur lignigas ĉe la malsupra parto de la tigo (duonarbusto), ĝi estas rampanta planto. Ĝi toleras sekecon kaj havas radikojn ĝis profundeco de 1,2 m, ĝiaj folioj estas malfajnaj, kaj dum vintre verdaj. La tigoj estas harenhavaj. La planto enhavas multe da eteraj oleoj.

La kamerfruktoj estas en matura stadio ĉirkaŭitaj de dikblovita kaliko, kiu servas kiel ventokoridoro.

 src=
mallarĝfolia nobelteŭkrio (Teucrium chamaedrys subsp. germanicum)

Sistematiko

Jenaj subgenroj kaj varioj povas esti distingitaj[2] :

  • Teucrium chamaedrys subsp. albarracinii (PAU) RECH.f.: Ĝia hejmregiono estas Hispanujo kaj Francujo.[2]
  • Teucrium chamaedrys subsp. algeriense RECH.f.): Ĝi kreskas en Alĝerio.[2]
  • larĝfolia teŭkrio (Teucrium chamaedrys ssp. chamaedrys): Ĝi kreskas de Eŭropo ĝis Irano.[2]
  • mallarĝfolia Teŭkrio (Teucrium chamaedrys ssp. germanicum (F.HERM.) RECH.F.): Ĝi kreskas en Mezeŭropo .[2]
  • Teucrium chamaedrys subsp. gracile (BATT.) RECH.f.: Ĝi kreskas en Alĝerio kaj Maroko.[2]
  • Teucrium chamaedrys subsp. lydium O.SCHWARZ: Ĝi kreskas en Turkujo.[2]
  • Teucrium chamaedrys var. multinodum BORDZ.: Ĝi kreskas en okcidenta Transkaŭkazio.[2]
  • Teucrium chamaedrys subsp. nuchense (K.KOCH) RECH.f.: Ĝi kreskas en Kaŭkazio.[2]
  • Teucrium chamaedrys subsp. olympicum RECH.f.: Ĝia hejmregiono estas Grekujo.[2]
  • Teucrium chamaedrys subsp. pectinatum RECH.f.: Ĝi kreskas en Francujo kaj Italujo.[2]
  • Teucrium chamaedrys subsp. pinnatifidum (SENNEN) RECH.f.: Hejmregiono Hispanio, Balearoj, Korsiko kaj suda Francujo.[2]
  • Teucrium chamaedrys subsp. sinuatum (CELAK.) RECH.f.: Ĝi hejmiĝas en Turkio, Irako kaj norda Irano.[2]
  • Teucrium chamaedrys subsp. syspirense (K.KOCH) RECH.f.: ĝi hejmiĝas en sudokcidenta Turkio, norda Turkio, kaj Krimeo.[2]
  • Teucrium chamaedrys subsp. tauricola RECH.f.: Ĝi hejmiĝas de sudokcidenta Transkaŭkazio ĝis Sirio.[2]
  • Teucrium chamaedrys subsp. trapezunticum RECH.f.: Ĝi kreskas de la nordorienta Turkio ĝis la okcidenta Transkaŭkazio.[2]

Uzado

La nobla teŭkrio havas efikon kontraŭ malario kaj podagro.

Literaturo

  • Henning Haeupler, Thomas Muer: "Bildatlas der Farn- und Blütenpflanzen Deutschlands". Herausgegeben vom Bundesamt für Naturschutz Deutschland. Verlag Eugen Ulmer, Stuttgart 2000, ISBN 3-8001-3364-4
  • Werner Rothmaler: Exkursionsflora für die Gebiete der DDR und der BRD. Band 2: Gefäßpflanzen, 14. Auflage. Volk und Wissen, Berlin 1988, ISBN 3-06-012539-2
  • Otto Schmeil, Jost Fitschen, Werner Rauh: Flora von Deutschland und seinen angrenzenden Gebieten. 84. Auflage. Quelle & Meyer, Heidelberg 1968.
  • Urania Pflanzenreich. Band 3: Blütenpflanzen 1, 1. Ausgabe. Urania-Verlag, Leipzig 1991, ISBN 3-332-00367-4.
  • Urania Pflanzenreich. Band 4: Blütenpflanzen 2, 1. Ausgabe. Urania-Verlag, Leipzig 1994, ISBN 3-332-00497-2.
  • Ingrid und Peter Schönfelder: Das neue Handbuch der Heilpflanzen, Franckh-Kosmos Verlagsgesellschaft, 2011, ISBN 3-440-09387-5
  • Ruprecht Düll, Herfried Kutzelnigg: Taschenlexikon der Pflanzen Deutschlands und angrenzender Länder, 7. Auflage, Quelle & Meyer-Verlag, 2011, ISBN 978-3-494-01424-1

Referencoj

  1. 1,0 1,1 Erich Oberdorfer: Pflanzensoziologische Exkursionsflora für Deutschland und angrenzende Gebiete. Unter Mitarbeit von Angelika Schwabe, Theo Müller. 8., stark überarbeitete und ergänzte Auflage. Eugen Ulmer, Stuttgart (Hohenheim) 2001, ISBN 3-8001-3131-5, paĝo 795.
  2. 2,00 2,01 2,02 2,03 2,04 2,05 2,06 2,07 2,08 2,09 2,10 2,11 2,12 2,13 2,14 2,15 Rafaël Govaerts (Hrsg.): Teucrium chamaedrys - Datenblatt bei World Checklist of Selected Plant Families des Board of Trustees of the Royal Botanic Gardens, Kew. Zuletzt eingesehen am 13. Februar 2016.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visit source
partner site
wikipedia EO

Teucrium chamaedrys: Brief Summary ( Esperanto )

provided by wikipedia EO

La nobla teŭkrio (Teucrium chamaedrys) estas planto el la familio de la Lamiacoj (Lamiaceae) el la genro de la Teŭkrio (Teucrium).

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visit source
partner site
wikipedia EO

Teucrium chamaedrys ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia ES

La zamarrilla de los muros (Teucrium chamaedrys L. 1753) es una especie de planta del género Teucrium en la familia Lamiaceae, con uso medicinal y ornamental. También denominado popularmente camaedrio, camedrio, carmesio, carrasquilla, encinilla, germandrina o hierba del carmesio.

 src=
Ilustración
 src=
Inflorescencia
 src=
Vista de la planta
 src=
Detalle de la flor
 src=
En su hábitat

Localización y hábitat

Planta nativa del sur de Europa, la cuenca mediterránea y el Cáucaso. Se encuentra naturalizada en el Reino Unido.

Se encuentra en terrenos bien drenados y soleados. Aguanta bien periodos de sequía.

Descripción

Planta de hojas anchas siempre verdes que alcanza los 30 cm de altura. Cuando se frotan sus hojas impregan con un fuerte olor que recuerda al ajo.

Sus flores son labiadas de color rosa lavanda o rosado púrpura. Florecen de mayo a julio. Las semillas maduran de agosto a septiembre.

Se cultiva como planta ornamental formando matojos compactos.

Teucrium chamaedrys es la planta huésped para el Orobanche teucrii.

Usos

La planta se utiliza extensamente en la fabricación de bebidas alcohólicas con una base amarga, que tienen cualidades digestivas o para promover el apetito.

Propiedades medicinales

Antiinflamatorio, Antireumático, Aromático, Astringente, Amargo, Carminativo, Diaforético, Digestivo, Diurético, Estimulante y Tónico.

Esta planta es un específico para el tratamiento de la gota. También se utiliza por sus características diuréticas y como un tratamiento para los estómagos débiles y carencia de apetito.

También se ha tomado como una ayuda en las pérdidas de peso y es un ingrediente común en los vinos tónicos. Se aconseja una cierta precaución al usar esta planta internamente, ya que puede causar daño en el hígado.

La hierba entera en uso externo es antiinflamatoria y antirreumática, y se puede utilizar como emplastos para estas dolencias.

Se cosecha en el verano y puede ser secada para un uso posterior.

Taxonomía

Teucrium chamaedrys fue descrita por Carlos Linneo y publicado en Species Plantarum 2: 565. 1753.[1]

Etimología

Teucrium: nombre genérico que deriva del Griego τεύχριον, y luego el Latín teucri, -ae y teucrion, -ii, usado por Plinio el Viejo en Historia naturalis, 26, 35 y 24, 130, para designar el género Teucrium, pero también el Asplenium ceterach, que es un helecho (25, 45).[2]​Hay otras interpretaciones que derivan el nombre de Teucri, -ia, -ium, de los troyanos, pues Teucro era hijo del río Escamandro y la ninfa Idaia, y fue el antepasado legendario de los troyanos, por lo que estos últimos a menudo son llamados teucrios.[3]​ Pero también Teucrium podría referirse a Teûkros, en Latín Teucri, o sea Teucro, hijo de Telamón y Hesione y medio-hermano de Ajax, y que lucharon contra Troya durante la guerra del mismo nombre, durante la cual descubrió la planta en el mismo período en que Aquiles, según la leyenda, descubrió la Achillea.[4]

chamaedrys: epíteto griego que significa "roble enano".[5]

Sinonimia

Teucrium chamaedrys. desde Europa hasta Irán.

  • Teucrium veronicifolium Salisb., Prodr. Stirp. Chap. Allerton: 76 (1796), nom. illeg.

subsp. albarracinii (Pau) Rech.f., Bot. Arch. 42: 385 (1941). De Francia y España.

  • Teucrium albarracinii Pau, Not. Bot. Fl. Españ. 1: 19 (1887).

subsp. algeriense Rech.f., Bot. Arch. 42: 364 (1941). De Argelia.

subsp. chamaedrys. desde Europa hasta Irán.

  • Teucrium multiflorum L., Sp. Pl.: 564 (1753).
  • Teucrium officinale Lam., Fl. Franç. 2: 414 (1779).
  • Chamaedrys officinalis (Lam.) Moench, Methodus: 383 (1794).
  • Teucrium pseudochamaedrys Wender., Flora 9: 358 (1826).
  • Teucrium chamaedrys var. albiflorum Bellynck, Fl. Namur.: 208 (1855).
  • Monochilon rubellus Dulac, Fl. Hautes-Pyrénées: 406 (1867).
  • Teucrium chamaedrys f. albiflorum Sigunov, Glasn. Prir. Mus. u Beogradu, Ser. B, Biol. Nauke 34: 87 (1979), nom. illeg.

subsp. germanicum (F.Herm.) Rech.f., Bot. Arch. 42: 379 (1941). Del centro de Europa

  • Teucrium chamaedrys f. germanicum F.Herm., Verh. Bot. Vereins Prov. Brandenburg 63: 48 (1922)

subsp. gracile (Batt.) Rech.f., Bot. Arch. 42: 389 (1941). Marruecos.

  • Teucrium chamaedrys var. gracile Batt., Bull. Soc. Hist. Nat. Afrique N. 12: 10 (1921).
  • Teucrium chamaedrys subsp. maroccanum Rech.f., Bot. Arch. 42: 387 (1941).

subsp. lydium O.Schwarz, Repert. Spec. Nov. Regni Veg. 36: 132 (1934). de Grecia y Turquía.

var. multinodum Bordz., Mat. Fl. Kauk. 4(3): 57 (1916). Transcaucasia.

subsp. nuchense (K.Koch) Rech.f., Bot. Arch. 42: 370 (1941). Cáucaso.

  • Teucrium nuchense K.Koch, Linnaea 21: 704 (1849).

subsp. olympicum Rech.f., Bot. Arch. 42: 368 (1941). De Grecia.

subsp. pectinatum Rech.f., Bot. Arch. 42: 366 (1941). Francia e Italia.

subsp. pinnatifidum (Sennen) Rech.f., Bot. Arch. 42: 383 (1941). De España, Islas Baleares y sur de Francia.

  • Teucrium pinnatifidum Sennen, Exsicc. (Pl. Esp.) 1927: 6168 (1928).

subsp. sinuatum (Celak.) Rech.f., Bot. Arch. 42: 378 (1941). De Turquía hasta el norte de Irán.

  • Teucrium sinuatum Celak., Bot. Centralbl. 14: 218 (1883).

subsp. syspirense (K.Koch) Rech.f., Ann. Naturhist. Mus. Wien 51: 427 (1941).De Crimea y Turquía hasta el norte de Irán.

  • Teucrium syspirense K.Koch, Linnaea 21: 704 (1849).
  • Teucrium pulchrius Juz., Bot. Mater. Gerb. Bot. Inst. Komarova Akad. Nauk S.S.S.R. 14: 22 (1951).
  • Teucrium excelsum Juz. in V.L.Komarov, Fl. URSS 20: 505 (1954).

subsp. tauricola Rech.f., Bot. Arch. 42: 376 (1941). Del sur de Turquía y Siria.

subsp. trapezunticum Rech.f., Bot. Arch. 42: 369 (1941). De Turquía a Transcaucasia.

  • Teucrium trapezunticum (Rech.f.) Juz. in V.L.Komarov, Fl. URSS 20: 54 (1954).[6]

Nombres comunes

  • Castellano: beltronica, beltrónica, betónica menor, camédreo, camedreos, camedrio, camedrios, camedro, carasquilla, carmesio, carrasquilla, carrasquilla macho verdadero, encinilla, encinillas, encinilla solitaria, germandria, germandrina, hierba del carmesio, pata de gallo, poliol ancho, roblecillo, sanguinaria, siete sangrías, trixago, yerba del carmesio.[7]

Referencias

Bibliografía

  • F. Chittendon. RHS Dictionary of Plants plus Supplement. 1956 Oxford University Press 1951
  • Grieve. A Modern Herbal. Penguin 1984 ISBN 0-14-046440-9
  • Chiej. R. Encyclopaedia of Medicinal Plants. MacDonald 1984 ISBN 0-356-10541-5
  • Launert. E. Edible and Medicinal Plants. Hamlyn 1981 ISBN 0-600-37216-2
  • Bean. W. Trees and Shrubs Hardy in Great Britain. Vol 1 - 4 and Supplement. Murray 1981
  • Clapham, Tootin and Warburg. Flora of the British Isles. Cambridge University Press 1962
  • Brown. Shade Plants for Garden and Woodland.
  • Uphof. J. C. Th. Dictionary of Economic Plants. Weinheim 1959
  • Polunin. O. and Huxley. A. Flowers of the Mediterranean. Hogarth Press 1987 ISBN 0-7012-0784-1
  • Dirr. M. A. and Heuser. M. W. The Reference Manual of Woody Plant Propagation. Athens Ga. Varsity Press 1987 ISBN 0-942375-00-9
  • Mills. S. Y. The Dictionary of Modern Herbalism. 0
  • Thomas. G. S. Ornamental Shrubs, Climbers and Bamboos. Murray 1992 ISBN 0-7195-5043-2
  • Huxley. A. The New RHS Dictionary of Gardening. 1992. MacMillan Press 1992 ISBN 0-333-47494-5
  • Thomas. G. S. Plants for Ground Cover J. M. Dent & Sons 1990 ISBN 0-460-12609-1
  • Bown. D. Encyclopaedia of Herbs and their Uses. Dorling Kindersley, London. 1995 ISBN 0-7513-0203-1
  • Chopra. R. N., Nayar. S. L. and Chopra. I. C. Glossary of Indian Medicinal Plants (Including the Supplement). Council of Scientific and Industrial Research, New Delhi. 1986
  • Chevallier. A. The Encyclopedia of Medicinal Plants Dorling Kindersley. London 1996 ISBN 978-0-7513-0314-8

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores y editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ES

Teucrium chamaedrys: Brief Summary ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia ES

La zamarrilla de los muros (Teucrium chamaedrys L. 1753) es una especie de planta del género Teucrium en la familia Lamiaceae, con uso medicinal y ornamental. También denominado popularmente camaedrio, camedrio, carmesio, carrasquilla, encinilla, germandrina o hierba del carmesio.

 src= Ilustración  src= Inflorescencia  src= Vista de la planta  src= Detalle de la flor  src= En su hábitat
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores y editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ES

Germandrée petit-chêne ( French )

provided by wikipedia FR

Teucrium chamaedrys

La Germandrée petit-chêne (Teucrium chamaedrys) est une plante herbacée vivace de la famille des Lamiacées. Elle affectionne les terrains calcaires secs.

Description et répartition

Plante vivace gazonnante, ligneuse à la base, jusqu’à 30 cm. Tiges nombreuses, plus ou moins dressées, velues.

Feuilles de 1 à 3 cm, brièvement pétiolées, vert sombre, luisant dessus, fortement crénelées.

Fleurs verticillées en tête terminale ; bractées plus courtes que les fleurs ; corolles violet rosâtre. Pelouses calcaires sèches, bois thermophiles, éboulis. Presque toute l'Europe, sauf le nord.

Floraison juillet-septembre.

Synonymes

  • Chamaedrys officinalis Moench
  • Monochilon rubellus Dulac
  • Teucrium officinale Lam.

Caractéristiques

Données d'après : Julve, Ph., 1998 ff. - Baseflor. Index botanique, écologique et chorologique de la flore de France. Version : 23 avril 2004.

Pharmacologie

Sous le nom de chamoedrys, ses feuilles pouvaient être un des multiples constituants de la thériaque de la pharmacopée maritime occidentale au XVIIIe siècle [1]. Les parties aériennes furent un temps utilisées dans le cadre de régimes amaigrissant[2] avant d'être interdites de vente en France et en Allemagne car hépatotoxiques (toxicité hépatique due à des composés phytochimiques de la famille des diterpènes appelés clerodanes), notamment chez les personnes déplétées en glutathion peroxydase du fait du jeûne. Cette hépatotoxicité fut à l'origine d'hépatites aiguës cytolytiques[3].

Références

  1. D'après Maistral, in Yannick Romieux, De la hune au mortier, Éditions ACL, Nantes, 1986.
  2. Commercialisation sous forme d'infusion ou de gélules, seule ou en association avec le thé vert.
  3. Michel Botineau, Botanique systématique et appliquée des plantes à fleurs, Lavoisier, 2010, p. 1040.

Voir aussi

Article connexe

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia FR

Germandrée petit-chêne: Brief Summary ( French )

provided by wikipedia FR

Teucrium chamaedrys

La Germandrée petit-chêne (Teucrium chamaedrys) est une plante herbacée vivace de la famille des Lamiacées. Elle affectionne les terrains calcaires secs.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia FR

Prawa dubčica ( Upper Sorbian )

provided by wikipedia HSB

Prawa dubčica (Teucrium chamaedrys) je rostlina ze swójby cycawkowych rostlinow (Lamiaceae).

Wopis

Stejnišćo

Rozšěrjenje

Wužiwanje

Nóžki

  1. Pawoł Völkel: Prawopisny słownik hornjoserbskeje rěče. Hornjoserbsko-němski słownik. Ludowe nakładnistwo Domowina, Budyšin 2005, ISBN 3-7420-1920-1, str. 104.
  2. W internetowym słowniku: Gamander

Žórła

  • Brankačk, Jurij: Wobrazowy słownik hornjoserbskich rostlinskich mjenow na CD ROM. Rěčny centrum WITAJ, wudaće za serbske šule. Budyšin 2005.
  • Kubát, K. (Hlavní editor): Klíč ke květeně České republiky. Academia, Praha (2002)
  • Lajnert, Jan: Rostlinske mjena. Serbske. Němske. Łaćanske. Rjadowane po přirodnym systemje. Volk und Wissen Volkseigener Verlag Berlin (1954)
  • Rězak, Filip: Němsko-serbski wšowědny słownik hornjołužiskeje rěče. Donnerhak, Budyšin (1920)

Eksterne wotkazy

Commons
Hlej wotpowědne dataje we Wikimedia Commons:
Prawa dubčica
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia HSB

Prawa dubčica: Brief Summary ( Upper Sorbian )

provided by wikipedia HSB

Prawa dubčica (Teucrium chamaedrys) je rostlina ze swójby cycawkowych rostlinow (Lamiaceae).

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia HSB

Teucrium chamaedrys ( Italian )

provided by wikipedia IT

Il camedrio comune (nome scientifico Teucrium chamaedrys L., 1753) è una piccola pianta arbustiva, appartenente alla famiglia delle Lamiaceae.[1]

Etimologia

Il nome del genere (Teucrium) deriva da Teucro, mitico re di Troia figlio di Scamandro e della Ninfa Idea, che secondo Plinio per primo sperimentò le proprietà medicinali di alcuni vegetali (tra cui alcune piante del genere di questa voce). Dioscoride denominò queste piante dal greco “Teukrion”, ma è Linneo che riprese tale nome cambiandolo nel latino “Teucrium”.[2][3][4] L'epiteto specifico (chamaedrys) deriva da due parole greche: "chamai" (= sul terreno, nano, strisciante) e "drys" (= quercia, albero) che insieme indicano una quercia nana, o qualche altra pianta bassa con foglie simili a quelle della quercia. Questo nome sembra sia stato utilizzato per la prima volta da Teofrasto (371 a.C. – Atene, 287 a.C.), filosofo e botanico greco antico, discepolo di Aristotele, autore di due ampi trattati botanici. In riferimento alla pianta di questa voce, il nome è stato dato per la somiglianza delle sue foglie con quelle della quercia.[5][6]

Il nome scientifico della specie è stato definito per la prima volta da Carl von Linné (1707 – 1778) biologo e scrittore svedese, considerato il padre della moderna classificazione scientifica degli organismi viventi, nella pubblicazione "Species Plantarum - 2: 565"[7] del 1753.[8]

Descrizione

 src=
Il portamento

Queste piante raggiungono una altezza massima tra 20 e 35 cm. La forma biologica è camefita suffruticosa (Ch suffr), sono piante perenni e legnose alla base, con gemme svernanti poste ad un'altezza dal suolo tra i 2 ed i 30 cm (le porzioni erbacee seccano annualmente e rimangono in vita soltanto le parti legnose). Tutta la pianta è amara e aromatica con un odore sgradevole (sono presenti delle ghiandole contenenti oli eterici).[9][10].[2][11][12][13]

Radici

L'apparato radicale possiede un gracile rizoma con molte radichette (radici di tipo fascicolato). Inoltre la parte ipogea del fusto (essendo lignificata ed avendo perso le foglie più basse) radica facilmente con l'emissione di radici avventizie.

Fusto

Il fusto è peloso e legnoso alla base con portamento ascendente. La pianta è cespitosa quindi nel suo insieme presenta numerosi fusti semplici.

Foglie

 src=
Le foglie

Le foglie sono pubescenti e lungo il caule sono disposte in modo opposto (inserite sul fusto a 2 a 2) ed hanno delle forme ovato-spatolate oppure oblungo-cuneate (si restringono a cuneo alla base) con i margini crenati o dentati (5 – 8 denti o lobi per lato). Le foglie inferiori sono brevemente picciolate (3 – 6 mm), mentre quelle superiori sono sessili ed intere. La pagina superiore della foglia è di colore verde brillante, lucido ed è innervata mentre quella inferiore è più pallida. Inoltre le foglie se stropicciate (sono lievemente coriacee) emettono un delicato aroma di aglio. Dimensione delle foglie: larghezza 7 – 10 mm; lunghezza 13 – 25 mm.

Infiorescenza

 src=
Infiorescenza terminale

L'infiorescenza è un denso spicastro composto da fiori disposti unilateralmente e da brattee lunghe quanto i fiori stessi ma più piccole delle foglie sottostanti. I fiori sono numerosi (da 2 a 6) in densi verticillastri e sono posizionati all'ascella delle foglie superiori (trasformate in brattee) con brevi peduncoli.

Fiore

 src=
Fiore pseudobilabiato

I fiori sono ermafroditi, zigomorfi, tetrameri (4-ciclici), ossia con quattro verticilli (calicecorolla - androceogineceo) e pentameri (5-meri: la corolla e il calice sono a 5 parti).

  • Formula fiorale: per la famiglia di questa pianta viene indicata la seguente formula fiorale:
X, K (5), [C (2+3), A 2+2] G (2), (supero), drupa[9][13]
  • Calice: il calice è più o meno attinomorfo, gamosepalo e peloso. La parte basale è tubulosa; quella terminale presenta 5 denti abbastanza regolari a forma lanceolato-triangolare e non molto lunghi. Il colore spesso è arrossato. Il calice è persistente. Lunghezza totale del calice: da 6 a 8 mm; quella dei denti è circa 2/3 del tubo.
  • Corolla: la corolla è zigomorfa, gamopetala, pubescente e colorata di roseo porporino; in alcune varianti è giallo-pallida quasi biancastra, ma raramente. La forma è pseudobilabiata con il labbro superiore poco sviluppato con 2 lobi laterali ripiegati verso il basso e 2 verso l'alto, mentre quello- inferiore è più o meno trilobato col lobo centrale molto più grande, concavo e con bordi crenati. Non è presente un anello di peli all'interno della corolla. Dimensione della corolla: 9 – 19 mm.
  • Androceo: l'androceo possiede quattro stami didinami, due grandi e due piccoli tutti fertili. I filamenti, sono adnati alla corolla. Gli stami sono paralleli, diritti e incurvati all'innanzi e parzialmente sporgenti dal tubo corollino. Le antere sono biloculari, di colore giallastro, ed emergono completamente dalle fauci. Le teche sono del tipo divaricato e confluenti in una sola fessura di deiscenza). Il polline matura con proterandria (prima della ricettività dei rispettivi stigmi). I granuli pollinici sono del tipo tricolpato o esacolpato.
  • Gineceo: l'ovario è supero (o semi-infero) formato da due carpelli saldati (ovario bicarpellare) ed è 4-loculare per la presenza di falsi setti. La placentazione è assile. Gli ovuli sono 4 (uno per ogni presunto loculo), hanno un tegumento e sono tenuinucellati (con la nocella, stadio primordiale dell'ovulo, ridotta a poche cellule).[14] Lo stilo inserito alla base dell'ovario (stilo ginobasico) è del tipo filiforme ed è molto sporgente; è inoltre caduco. Lo stigma è bifido a forma di lacinie uguali e divergenti. I nettarii sono molto ricchi di zucchero e sono disposti in circolo tutto intorno all'ovario in modo irregolare.
  • Fioritura: da giugno a settembre.

Frutti

Il frutto è uno schizocarpo composto da 4 acheni ovoidali (tetrachenio) racchiusi nel calice che è persistente. La superficie del frutto è papillosa.

Riproduzione

  • Impollinazione: l'impollinazione avviene tramite insetti (impollinazione entomogama); soprattutto tramite api.
  • Riproduzione: la fecondazione avviene fondamentalmente tramite l'impollinazione dei fiori (vedi sopra).
  • Dispersione: i semi cadendo a terra (dopo essere stati trasportati per alcuni metri dal vento – disseminazione anemocora) sono successivamente dispersi soprattutto da insetti tipo formiche (disseminazione mirmecoria).

Distribuzione e habitat

 src=
Distribuzione della pianta
(Distribuzione regionale[15] – Distribuzione alpina[16])
  • Geoelemento: l'origine corologica della pianta è definita come Euri-Mediterranea: si tratta di un areale centrato fondamentalmente sulle coste mediterranee, ma con propaggini che possono arrivare verso nord (Europa centrale) e verso est (paesi slavi).
  • Distribuzione: questa pianta si trova in buona parte dell'Europa, in Asia minore e Africa settentrionale. In Italia è presente su tutto il territorio e può essere considerata una pianta spontanea della flora indigena italiana.
  • Habitat: l'habitat tipico per questa specie sono i prati aridi, i boschi radi (di pino e di quercia – leccete e quercete xerofile) e i pendii rocciosi (sfasciumi di roccia). Vegeta principalmente su suolo calcareo. Il substrato preferito è calcareo ma anche siliceo con pH basico, bassi valori nutrizionali del terreno che deve essere arido.[16]
  • Distribuzione altitudinale: sui rilievi queste piante si possono trovare fino a 1700 m s.l.m..; frequentano quindi i seguenti piani vegetazionali: collinare, montano e aubalpino (oltre a quello planiziale – a livello del mare).

Fitosociologia

Dal punto di vista fitosociologico la specie di questa voce appartiene alla seguente comunità vegetale:[16]

Formazione: delle comunità a emicriptofite e camefite delle praterie rase magre secche
Classe: Festuco-Brometea

Sistematica

La famiglia di appartenenza della specie (Lamiaceae), molto numerosa con circa 250 generi e quasi 7000 specie[9], ha il principale centro di differenziazione nel bacino del Mediterraneo e sono piante per lo più xerofile (in Brasile sono presenti anche specie arboree). Per la presenza di sostanze aromatiche, molte specie di questa famiglia sono usate in cucina come condimento, in profumeria, liquoreria e farmacia. Il genere Teucrium si compone di circa 250 specie, una quindicina delle quali vivono in Italia. La distribuzione è subcosmopolita, ma per lo più extratropicale e con la maggiore diversità nell'areale mediterraneo. All'interno della famiglia questo genere è descritto nella sottofamiglia Ajugoideae. Nelle classificazioni meno recenti la famiglia del genere Teucrium è chiamata Labiatae.

Il numero cromosomico di T. chamaedrys è: 2n = 60/62/64.[17]

Variabilità

T. chamaedrys è soggetta a presentare dei caratteri morfologici differenti a seconda della zona di ubicazione. In particolare la polimorfia si evidenzia nel tomento e la lobatura delle foglie. Le foglie ad esempio nella pagina superiore possono essere glabre o tomentose; i denti possono variare di forma (arrotondati o acuti), numero e lunghezza. In riferimento all'habitat se le piante crescono in zone aride e molto soleggiate le foglie hanno una forma più vicina a quelle delle pennatosette, mentre se il luogo di crescita è ombroso, poco soleggiato e umido, la lamina fogliare si sviluppa più largamente e presenta dei denti appena visibili. Mentre nei soggetti che vegetano a quote alte (zone montane) i fusti sono molto pelosi con peli quasi ghiandolari.

In Italia (e in Francia) è presente la seguente sottospecie: *T. chamaedrys subsp. pectinatum Rech. f., 1941 - Caratteristiche principali: su ciascun lato delle foglie sono presenti 7 - 9 denti acuti, divergenti dal nervo centrale quasi ad angolo retto. Distribuzione italiana: Liguria.[11][15]

 src=
Sottospecie nuchense

Nel resto dell'Europa e dell'areale mediterraneo sono descritte le seguenti sottospecie:[18][19]

  • T. chamaedrys subsp. albarracini (Pau) Rechinger fil., 1941 - Distribuzione: Francia e Spagna
  • T. chamaedrys subsp. algeriense Rech. f., 1941 - Distribuzione: Algeria
  • T. chamaedrys subsp. chamaedrys - Distribuzione: Europa e Anatolia (è la specie capostipite presente in Italia).
  • T. chamaedrys subsp. germanicum (F. Hermann) Rechinger fil., 1941 - Distribuzione: Francia e Germania
  • T. chamaedrys subsp. gracile (Batt.) Rech.f., 1941 - Distribuzione: Marocco
  • T. chamaedrys subsp. lydium O. Schwarz, 1934 - Distribuzione: Grecia e Anatolia
  • T. chamaedrys subsp. nuchense (K.Koch) Rech.f., 1941 - Distribuzione: Transcaucasia
  • T. chamaedrys subsp. olympicum Rech. f., 1941 - Distribuzione: Grecia
  • T. chamaedrys subsp. pinnatifidum (Sennen) Rechinger fil., 1941 - Distribuzione: Francia e Spagna (le foglie sono pennatosette)
  • T. chamaedrys subsp. sinuatum (Celak.) Rech.f., 1941 - Distribuzione: Anatolia
  • T. chamaedrys subsp. syspirense (K.Koch) Rech.f., 1941 - Distribuzione: Transcaucasia, Anatolia e Crimea
  • T. chamaedrys subsp. trapezunticum Rech.f., 1941 - Distribuzione: Transcaucasia e Anatolia
  • T. chamaedrys var. multinodum Bordz., 1916 - Distribuzione: Transcaucasia

Ibridi

Nell'elenco seguente sono indicati alcuni ibridi intraspecifici:

  • Teucrium x foucaudii Guilhot, 1899: ibrido tra T. chamaedrys e Teucrium polium.
  • Teucrium x ruthenense Coste & Souliè, 1894: ibrido tra T. chamaedrys subsp. germanicum e Teucrium rouyanum.

Sinonimi

Questa entità ha avuto nel tempo diverse nomenclature. L'elenco seguente indica alcuni tra i sinonimi più frequenti:[18]

  • Chamaedrys officinalis (Lam.) Moench
  • Monochilon rubellus Dulac
  • Teucrium albarracini Pau., 1887
  • Teucrium chamaedrys var. albiflorum Bellynck
  • Teucrium chamaedrys var. semiglaucum Sennen
  • Teucrium fagetorum Klokov, 1960
  • Teucrium multiflorum L.
  • Teucrium officinalis Lam., 1779
  • Teucrium pinnatifidum Sennen, 1928
  • Teucrium pseudochamaedrys Wenderoth, 1826
  • Teucrium pulchrius Juz.
  • Teucrium stevenianum Klokov.
  • Teucrium veronicifolium Salisb., 1796

Specie simili

Nell'areale alpino sono presenti diverse specie del genere Teucrium. L'elenco seguente mette a confronto quelle più simili a quella di questa voce:[11]

  • Teucrium botrys L. - Camedrio botri: i verticilli fiorali sono più distanziati e le foglie sono pennatosette.
  • Teucrium chamaedrys L. - Camedrio querciola: il fusto alla base è legnoso; le foglie sono simili a quelle della quercia; il calice è attinomorfo.
  • Teucrium scordium L. - Camedrio scordio: il portamento è quasi cespuglioso, ma i fusti sono erbacei.
  • Teucrium scorodonia L. - Camedrio scordonia: è una pianta più alta, la ramosità è più fitta e le foglie sono più grandi; il tubo della corolla è lungo il doppio del calice.

Usi

Farmacia

  • Sostanze presenti: teucrioresina, scutellarina, colina, tannino. La pianta fornisce inoltre una essenza con una buona resa (0,6%) di colore giallo ed un particolare e caratteristico odore che contiene varie sostanze: pinene, canfene, borneolo, cariofillene.
  • Proprietà curative: in passato questa pianta veniva usata per le sue proprietà lassative (regola blandamente le funzioni intestinali), o carminative, o ancora digestive e stomachiche. Esternamente ad esempio si usava come astringente nella piorrea e nelle gengiviti (mucose orali infiammate). Tutti benefici comunque mai provati definitivamente mentre risulta essere una pianta epatotossica, ed il suo uso in qualunque forma è proibito dallo stesso Ministero della Salute (Firenzuoli, 2008).[20]

Cucina

il camedrio è una pianta mellifera e si può produrre del miele, ma nelle ristrette aree dove la pianta è diffusa. Questa pianta veniva molto usata per la preparazione di liquori stomachichi a fondo amaro o nell'industria del vermouth e bevande in genere. Ora non più per una riconosciuta e comprovata tossicità di alcuni suoi componenti (diterpeni neoclerodanici) che possono provocare epatiti di vario tipo (disturbi al parenchima epatico).[2][20]

Giardinaggio

Il Camedrio è molto indicato per ornare la varie zone, sempre soleggiate, dei giardini rocciosi (scarpate, pendii sassosi o bordure). La moltiplicazione di questa pianta è abbastanza facilitata in quanto può avvenire sia per seme che per divisione dei cespi (in Primavera).[2]

Altre notizie

Il camedrio querciola in altre lingue è chiamato nei seguenti modi:

  • (DE) Edel-Gamander
  • (FR) Germandrée petit chène
  • (EN) Wall Germander

Galleria d'immagini

Note

  1. ^ Teucrium botrys, su The Plant List. URL consultato l'11 ottobre 2015.
  2. ^ a b c d Motta 1960, Vol. 3 - pag. 825.
  3. ^ David Gledhill 2008, pag. 376.
  4. ^ Botanical names, su calflora.net. URL consultato il 4 ottobre 2015.
  5. ^ David Gledhill 2008, pag. 101.
  6. ^ Botanical names, su calflora.net. URL consultato l'11 ottobre 2015.
  7. ^ BHL - Biodiversity Heritage Library, su biodiversitylibrary.org. URL consultato l'11 ottobre 2015.
  8. ^ The International Plant Names Index, su ipni.org. URL consultato l'11 ottobre 2015.
  9. ^ a b c Judd, pag. 504.
  10. ^ Strasburger, pag. 850.
  11. ^ a b c Pignatti 1982, Vol. 2 - pag. 444.
  12. ^ Kadereit 2004, pag. 201.
  13. ^ a b dipbot.unict.it, https://web.archive.org/web/20160304200501/http://www.dipbot.unict.it/sistematica/Lami_fam.html Titolo mancante per url urlarchivio (aiuto) (archiviato dall'url originale il 4 marzo 2016).
  14. ^ Musmarra 1996.
  15. ^ a b Conti et al. 2005, pag. 174.
  16. ^ a b c Aeschimann et al. 2004, Vol. 2 - pag. 102.
  17. ^ Tropicos Database, su tropicos.org. URL consultato l'11 ottobre 2015.
  18. ^ a b Teucrium chamaedrys, su The Plant List. URL consultato l'11 ottobre 2015.
  19. ^ EURO MED - PlantBase, su ww2.bgbm.org. URL consultato l'11 ottobre 2015.
  20. ^ a b Plants For A Future, su pfaf.org. URL consultato l'11 ottobre 2015.

Bibliografia

  • Wolfgang Lippert Dieter Podlech, Fiori, TN Tuttonatura, 1980.
  • F. Bianchini A. C. Piantano, Tutto verde, Milano, Arnoldo Mondadori Editore, 1998.
  • Roberto Chej, Piante medicinali, Milano, Arnoldo Mondadori Editore, 1982.
  • Maria Teresa della Beffa, Fiori di campo, Novara, Istituto Geografico De Agostini, 2002.
  • F. Firenzuoli. Fitoterapia. Elsevier Masson 4ª Ed., Milano, 2008
  • Giacomo Nicolini, Enciclopedia Botanica Motta. Volume terzo, Milano, Federico Motta Editore, 1960, p. 825.
  • Sandro Pignatti, Flora d'Italia. Volume secondo, Bologna, Edagricole, 1982, p. 444, ISBN 88-506-2449-2.
  • David Gledhill, The name of plants (PDF), Cambridge, Cambridge University Press, 2008. URL consultato l'11 ottobre 2015 (archiviato dall'url originale il 4 marzo 2016).
  • D.Aeschimann, K.Lauber, D.M.Moser, J-P. Theurillat, Flora Alpina. Volume 2, Bologna, Zanichelli, 2004, p. 98.
  • F.Conti, G. Abbate, A.Alessandrini, C.Blasi, An annotated checklist of the Italian Vascular Flora, Roma, Palombi Editore, 2005, p. 47, ISBN 88-7621-458-5.
  • Judd S.W. et al, Botanica Sistematica - Un approccio filogenetico, Padova, Piccin Nuova Libraria, 2007, ISBN 978-88-299-1824-9.
  • Alfio Musmarra, Dizionario di botanica, Bologna, Edagricole, 1996.
  • Eduard Strasburger, Trattato di Botanica, vol. 2, Roma, Antonio Delfino Editore, 2007, ISBN 88-7287-344-4.

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori e redattori di Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia IT

Teucrium chamaedrys: Brief Summary ( Italian )

provided by wikipedia IT

Il camedrio comune (nome scientifico Teucrium chamaedrys L., 1753) è una piccola pianta arbustiva, appartenente alla famiglia delle Lamiaceae.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori e redattori di Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia IT

Echte gamander ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

De echte gamander of muurgamander (Teucrium chamaedrys) is een groenblijvende struik die behoort tot de lipbloemenfamilie (Lamiaceae). De soort staat op de Nederlandse Rode lijst van planten als zeer zeldzaam en zeer sterk afgenomen. Deze plant is in Nederland wettelijk beschermd sinds 1 januari 2017 door de Wet Natuurbescherming. De soortaanduiding chamaedrys is afgeleid van het Oudgriekse 'chamai' dat grond en 'drus' dat eik betekent. Waarschijnlijk omdat de vorm van de blaadjes een beetje op die van eik lijken.

De echte gamander komt voor in Eurazië en in Nederland in Zuid-Limburg. De plant wordt in de siertuin gebruikt, zoals in knooptuintjes, rotstuinen en vooraan in de border. De plant kan door middel van stekken makkelijk vermeerderd worden en laat zich knippen in lage hegjes.

 src=
Knooptuin met echte gamander en buxus

De oorspronkelijk adventieve ondersoort Teucrium chamaedrys subsp. chamaedrys komt sinds 1905 in de duinen bij Vogelenzang voor en onderscheidt zich van de echte gamander door de 2,5-3,5 cm lange bladeren en het ontbreken van gesteelde klieren.

De echte gamander wordt 15-30 cm hoog en heeft meestal liggende aan de top opstaande, behaarde stengels. De plant vormt worteluitlopers. De gesteelde, enigszins leerachtige, glanzende, donkergroene bladeren zijn 1-2,5 cm lang en hebben evenals de kelk en bloemkroon soms gesteelde klieren. De bladvorm is elliptisch tot langwerpig en aan de voet wigvormig versmald. De bladrand is gekarteld tot gelobd. De plant bloeit van juli tot september met eerst lichtroze later donkerder wordende bloemen, die in armbloemige schijnkransen staan en samen een schijnaar vormen.

De bloemen worden bezocht door solitaire bijen en hommels met in verhouding een lange tong, zoals bijvoorbeeld de grote wolbij, de andoornbij en de akkerhommel. Het nectarium ligt onderaan aan de voorkant van het vruchtbeginsel en de nectar verzamelt zich in een uitstulping aan de onderzijde van de kroonbuis. De nectar heeft een suikergehalte van 61% en bevat evenveel fructose als glucose.

De plant komt voor in kalkgrasland en in siertuinen.

Plantengemeenschap

De echte gamander is een kensoort voor de klasse van de kalkgraslanden (Festuco-Brometea).

Namen in andere talen

  • Duits: Edel-Gamander
  • Engels: Germander
  • Frans: Germandrée petit chêne

Externe link

Wikimedia Commons Mediabestanden die bij dit onderwerp horen, zijn te vinden op de pagina Teucrium chamaedrys op Wikimedia Commons.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Echte gamander: Brief Summary ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

De echte gamander of muurgamander (Teucrium chamaedrys) is een groenblijvende struik die behoort tot de lipbloemenfamilie (Lamiaceae). De soort staat op de Nederlandse Rode lijst van planten als zeer zeldzaam en zeer sterk afgenomen. Deze plant is in Nederland wettelijk beschermd sinds 1 januari 2017 door de Wet Natuurbescherming. De soortaanduiding chamaedrys is afgeleid van het Oudgriekse 'chamai' dat grond en 'drus' dat eik betekent. Waarschijnlijk omdat de vorm van de blaadjes een beetje op die van eik lijken.

De echte gamander komt voor in Eurazië en in Nederland in Zuid-Limburg. De plant wordt in de siertuin gebruikt, zoals in knooptuintjes, rotstuinen en vooraan in de border. De plant kan door middel van stekken makkelijk vermeerderd worden en laat zich knippen in lage hegjes.

 src= Knooptuin met echte gamander en buxus

De oorspronkelijk adventieve ondersoort Teucrium chamaedrys subsp. chamaedrys komt sinds 1905 in de duinen bij Vogelenzang voor en onderscheidt zich van de echte gamander door de 2,5-3,5 cm lange bladeren en het ontbreken van gesteelde klieren.

De echte gamander wordt 15-30 cm hoog en heeft meestal liggende aan de top opstaande, behaarde stengels. De plant vormt worteluitlopers. De gesteelde, enigszins leerachtige, glanzende, donkergroene bladeren zijn 1-2,5 cm lang en hebben evenals de kelk en bloemkroon soms gesteelde klieren. De bladvorm is elliptisch tot langwerpig en aan de voet wigvormig versmald. De bladrand is gekarteld tot gelobd. De plant bloeit van juli tot september met eerst lichtroze later donkerder wordende bloemen, die in armbloemige schijnkransen staan en samen een schijnaar vormen.

De bloemen worden bezocht door solitaire bijen en hommels met in verhouding een lange tong, zoals bijvoorbeeld de grote wolbij, de andoornbij en de akkerhommel. Het nectarium ligt onderaan aan de voorkant van het vruchtbeginsel en de nectar verzamelt zich in een uitstulping aan de onderzijde van de kroonbuis. De nectar heeft een suikergehalte van 61% en bevat evenveel fructose als glucose.

De plant komt voor in kalkgrasland en in siertuinen.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Legefirtann ( Norwegian )

provided by wikipedia NO

Legefirtann (Teucrium chamaedrys) er en halvbusk i leppeblomstfamilien.

Den har tuet vekst med jordstengel og blir 10–30 cm høy. Stengelen er håret og forvedet ved basis. Bladene er blankt grønne på oversiden og mørkegrønne under. Blomstene sitter i et ensidig, endestilt aks med blader innimellom; de er lyst eller mørkt purpurfarget og 15–25 mm lange. Planten vokser på tørre steder, kratt og åpen skog, helst på kalkgrunn. Arten er utbredt i hele middelhavsområdet unntatt Kreta og Kypros. Den finnes nordover til Nederland, Tyskland og Polen og østover til Kaukasia og Iran.

Legefirtann har blitt brukt som feberdempende middel. Den blir også plantet som prydplante.

Litteratur

  • C. Grey-Wilson og M. Blamey; norsk utgave T. Faarlund og P. Sunding (1992). Teknologisk Forlags store illustrerte flora for Norge og Nord-Europa. Teknologisk Forlag. s. 332–333. ISBN 82-512-0355-4.
  • O. Polunin og A. Huxley, norsk utgave P. Sunding (1978). Middelhavsflora. NKI-Forlaget. s. 153. ISBN 82-562-0490-7.
  • M. Blamey og C. Grey-Wilson (2004). Wild Flowers of the Mediterranean (2 utg.). London: A & C Black. s. 390. ISBN 0-7136-7015-0.
  • «Teucrium chamaedrys». Euro+Med Plantbase - the information resource for Euro-Mediterranean plant diversity. Besøkt 9. september 2015.

Eksterne lenker

 src=
Legefirtann
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia NO

Legefirtann: Brief Summary ( Norwegian )

provided by wikipedia NO

Legefirtann (Teucrium chamaedrys) er en halvbusk i leppeblomstfamilien.

Den har tuet vekst med jordstengel og blir 10–30 cm høy. Stengelen er håret og forvedet ved basis. Bladene er blankt grønne på oversiden og mørkegrønne under. Blomstene sitter i et ensidig, endestilt aks med blader innimellom; de er lyst eller mørkt purpurfarget og 15–25 mm lange. Planten vokser på tørre steder, kratt og åpen skog, helst på kalkgrunn. Arten er utbredt i hele middelhavsområdet unntatt Kreta og Kypros. Den finnes nordover til Nederland, Tyskland og Polen og østover til Kaukasia og Iran.

Legefirtann har blitt brukt som feberdempende middel. Den blir også plantet som prydplante.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia NO

Ożanka właściwa ( Polish )

provided by wikipedia POL

Ożanka właściwa[3] (Teucrium chamaedrys L.) – gatunek rośliny należący do rodziny jasnotowatych (Lamiaceae).

Rozmieszczenie geograficzne

Występuje dziko w Afryce Północnej (Algieria, Tunezja, Maroko), w środkowej i południowo-wschodniej Europie i w Azji Zachodniej aż po Ural i Iran[4]. W Polsce rzadka, spotykana głównie na Wyżynie Lubelskiej, Roztoczu, Polesiu i w dolinie Wisły od ujścia Sanu do ujścia Wieprza. Na nielicznych stanowiskach występuje jeszcze w Niecce Nidziańskiej, Bramie Krakowskiej i w Karpatach (tutaj tylko na jednym stanowisku w Małym Grojcu w Kotlinie Żywieckiej)[5].

Morfologia

Pokrój
Niewielki półkrzew, o wysokości do 40 cm. Posiada liczne, podnoszące się i dołem zdrewniałe pędy. Są odstająco owłosione (czasami tylko krawędzie łodygi). Roślina nie tworzy rozłogów[6].
Łodyga
Wzniesiona, rozesłana, dźwigająca się, owłosiona. Rozgałęziona, często purpurowo nabiegła.
Liście
Ulistnienie naprzeciwległe. Liście jajowate, wcinano karbowane, o tępym wierzchołku i nasadzie klinowato zwężającej się w ogonek[6].
Kwiaty
Wyrastają po 6 w nibyokółkach w kątach przysadek mniejszych od liści. Nibyokółki kwiatów wyrastają blisko siebie w szczytowej części pędu tworząc nibygrono. Kwiaty grzbieciste. Kielich o zaostrzonych, trójkatnych ząbkach. W górnej części posiada wyraźną siateczkową nerwację. Korona jasnopurpurowa, o długości 10-15 mm[6].
Owoc
Kulistawa rozłupka o długości 1,5-2 mm i powierzchni bardzo słabo siateczkowatej[6].
 src=
Morfologia
 src=
Kwiatostan
 src=
Pęd
 src=
Obwódka z ożanki właściwej
 src=
Liście

Biologia i ekologia

Rozwój
Podkrzew, chamefit. Kwitnie od lipca do września. Jest owadopylny. Nasiona lekkie, rozsiewające się samorzutnie (barochoria). Długo zachowują zdolność kiełkowania. Rozmnaża się także wegetatywnie[5].
Siedlisko
Suche murawy, zarośla, polany, kamieniste i słoneczne zbocza[5]. Gatunek charakterystyczny dla klasy Festuco-Brometea[7].
Genetyka
Liczba chromosomów 2n = 60, 62[5].

Zmienność

Gatunek zróżnicowany na 14 podgatunków i jedną odmianę[8]:

  • Teucrium chamaedrys subsp. albarracinii (Pau) Rech.f. – występuje w Hispanii i Francji
  • Teucrium chamaedrys subsp. algeriense Rech.f. – rośnie w Algierii
  • Teucrium chamaedrys subsp. chamaedrys – występuje w całym zasięgu gatunku
  • Teucrium chamaedrys subsp. germanicum (F.Herm.) Rech.f. – rośnie we Francji i Niemczech
  • Teucrium chamaedrys subsp. gracile (Batt.) Rech.f. – występuje w Maroko i Algierii
  • Teucrium chamaedrys subsp. lydium O.Schwarz – rośnie w Grecji i Turcji
  • Teucrium chamaedrys var. multinodum Bordz. – występuje w Kaukazie Południowym
  • Teucrium chamaedrys subsp. nuchense (K.Koch) Rech.f. – rośnie w Kaukazie
  • Teucrium chamaedrys subsp. olympicum Rech.f. – występuje w Grecji
  • Teucrium chamaedrys subsp. pectinatum Rech.f. – rośnie we Francji i Włoszech
  • Teucrium chamaedrys subsp. pinnatifidum (Sennen) Rech.f. – występuje w Hiszpanii, Francji, na Balearach i Korsyce
  • Teucrium chamaedrys subsp. sinuatum (Celak.) Rech.f. – rośnie w Turcji, Iraku i Iranie
  • Teucrium chamaedrys subsp. syspirense (K.Koch) Rech.f. – występuje w Turcji, Iranie i na Krymie
  • Teucrium chamaedrys subsp. tauricola Rech.f. – rośnie w Turcji i Syrii
  • Teucrium chamaedrys subsp. trapezunticum Rech.f. – występuje w Turcji i Kaukazie Południowym

Zastosowanie i uprawa

  • Roślina lecznicza, dawniej używana w medycynie ludowej[6]. Ziele pobudza przemianę materii i oczyszcza krew[5].
  • Roślina ozdobna. Nadaje się na rabaty, obwódki oraz do obsadzania murów i zboczy. Najlepiej rośnie na przepuszczalnej i jałowej glebie na słonecznym stanowisku. Rozmnaża się przez wysiew nasion wiosną, lub przez podział kęp jesienią. Strefy mrozoodporności 5-10[9].

Zagrożenia i ochrona

Umieszczona na polskiej czerwonej liście w kategorii NT (bliski zagrożenia)[10].

Przypisy

  1. Stevens P.F.: Angiosperm Phylogeny Website (ang.). 2001–. [dostęp 2010-03-31].
  2. The Plant List. [dostęp 2017-03-11].
  3. Zbigniew Mirek, Halina Piękoś-Mirkowa, Adam Zając, Maria Zając: Flowering plants and pteridophytes of Poland. A checklist. Krytyczna lista roślin naczyniowych Polski. Instytut Botaniki PAN im. Władysława Szafera w Krakowie, 2002. ISBN 83-85444-83-1.
  4. Germplasm Resources Information Network (GRIN). [dostęp 2011-01-02].
  5. a b c d e Zbigniew Mirek, Halina Piękoś-Mirkowa: Czerwona księga Karpat Polskich. Kraków: Instytut Botaniki PAN, 2008. ISBN 978-83-89648-71-6.
  6. a b c d e Władysław Szafer, Stanisław Kulczyński: Rośliny polskie. Warszawa: PWN, 1953.
  7. Władysław Matuszkiewicz: Przewodnik do oznaczania zbiorowisk roślinnych Polski. Warszawa: Wyd. Naukowe PWN, 2006. ISBN 83-01-14439-4.
  8. World Checklist of Selected Plant Families [dostęp 2013-11-11]
  9. Geoff Burnie i inni: Botanica. Rośliny ogrodowe. Könemann, 2005. ISBN 3-8331-1916-0.
  10. Kaźmierczakowa R., Bloch-Orłowska J., Celka Z., Cwener A., Dajdok Z., Michalska-Hejduk D., Pawlikowski P., Szczęśniak E., Ziarnek K.: Polska czerwona lista paprotników i roślin kwiatowych. Polish red list of pteridophytes and flowering plants. Kraków: Instytut Ochrony Przyrody Polskiej Akademii Nauk, 2016. ISBN 978-83-61191-88-9.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Ożanka właściwa: Brief Summary ( Polish )

provided by wikipedia POL

Ożanka właściwa (Teucrium chamaedrys L.) – gatunek rośliny należący do rodziny jasnotowatych (Lamiaceae).

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Teucrium chamaedrys ( Portuguese )

provided by wikipedia PT

Teucrium chamaedrys é uma espécie de planta com flor pertencente à família Lamiaceae.

A autoridade científica da espécie é L., tendo sido publicada em Species Plantarum 2: 565. 1753.[1]

Portugal

Trata-se de uma espécie presente no território português, nomeadamente em Portugal Continental.

Em termos de naturalidade é nativa da região atrás indicada.

Protecção

Não se encontra protegida por legislação portuguesa ou da Comunidade Europeia.

Referências

  1. Tropicos.org. Missouri Botanical Garden. 7 de Outubro de 2014 http://www.tropicos.org/Name/17600394>

Bibliografia

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores e editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia PT

Teucrium chamaedrys: Brief Summary ( Portuguese )

provided by wikipedia PT

Teucrium chamaedrys é uma espécie de planta com flor pertencente à família Lamiaceae.

A autoridade científica da espécie é L., tendo sido publicada em Species Plantarum 2: 565. 1753.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores e editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia PT

Hrdobarka obyčajná ( Slovak )

provided by wikipedia SK

Hrdobarka obyčajná (Teucrium chamaedrys) je rastlina z čeľade hluchavkovité (Lamiaceae).

Galéria

Zdroj

  • J. Volák, J. Stodola, F. Severa: Veľká kniha liečivých rastlín

Iné projekty

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori a editori Wikipédie
original
visit source
partner site
wikipedia SK

Hrdobarka obyčajná: Brief Summary ( Slovak )

provided by wikipedia SK

Hrdobarka obyčajná (Teucrium chamaedrys) je rastlina z čeľade hluchavkovité (Lamiaceae).

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori a editori Wikipédie
original
visit source
partner site
wikipedia SK

Gamander ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Gamander (Teucrium chamaedrys) är en 10–15 centimeter vintergrön perenn av släktet gamandrar. Den har små, rosa blommor.

Gamandern växer ej vilt i Sverige, men odlas som trädgårdsväxt. Den tål ganska hård klippning, och kan formas till en låg häck.

Externa länkar

Rödklöver.png Denna växtartikel saknar väsentlig information. Du kan hjälpa till genom att tillföra sådan.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Gamander: Brief Summary ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Gamander (Teucrium chamaedrys) är en 10–15 centimeter vintergrön perenn av släktet gamandrar. Den har små, rosa blommor.

Gamandern växer ej vilt i Sverige, men odlas som trädgårdsväxt. Den tål ganska hård klippning, och kan formas till en låg häck.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Dalak otu ( Turkish )

provided by wikipedia TR

Dalak otu (Teucrium chamaedrys), ballıbabagiller (Lamiaceae) familyasından Haziran-Eylül ayları arasında pembe veya beyazımsı renkli çiçekler açan, 10–30 cm boyunda, çok senelik, otsu bir bitki. Orman altları ile kurak çayırlarda rastlanır.

Morfolojik özellikleri

Gövdeleri yatık, gövdeden çıkan dallar ise dik, alt kısımları yuvarlak üst kısımları ise dört köşeli ve tüylüdür. Çiçekler yaprakların tabanında gruplar teşkil ederler. Pembemsi renkteki çiçekler tüp şeklindedir.

Kullanımı

Bitkinin kullanılan kısmı, toprak üstü kısımları, yani çiçekli bitkidir. Çiçek açma mevsiminde çiçekli dallar toplanır, demet yapılıp havadar bir yerde kurutulur. İştah açıcı, uyarıcı, yaraları iyi edici ve ateş düşürücü olarak kullanılır. Bitki uçucu yağ, acı maddeler, tanen, glikozit ve saponinler taşır.

Alt türler

  • Teucrium chamaedrys subsp. chamaedrys
  • Teucrium chamaedrys subsp. germanicum
  • Teucrium chamaedrys subsp. lydium
  • Teucrium chamaedrys subsp. sinuatum
  • Teucrium chamaedrys subsp. syspirense
  • Teucrium chamaedrys subsp. tauricolum
  • Teucrium chamaedrys subsp. trapezunticum

Dış bağlantılar

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia yazarları ve editörleri
original
visit source
partner site
wikipedia TR

Dalak otu: Brief Summary ( Turkish )

provided by wikipedia TR

Dalak otu (Teucrium chamaedrys), ballıbabagiller (Lamiaceae) familyasından Haziran-Eylül ayları arasında pembe veya beyazımsı renkli çiçekler açan, 10–30 cm boyunda, çok senelik, otsu bir bitki. Orman altları ile kurak çayırlarda rastlanır.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia yazarları ve editörleri
original
visit source
partner site
wikipedia TR

Самосил гайовий ( Ukrainian )

provided by wikipedia UK

Біоморфологічна характеристика

Кореневище повзуче. Стебло — повзучовисхідне із здерев'янілими гілочками при основі, звичайно пухнасте, коротковолосисте. Листки супротивні, при основі пластинки клиноподібні, звужені в короткий черешок; нижні — оберненояйцеподібні, верхні довгасті, нерівномірно надрізано-зарубчасті, верхівкові трохи більші або коротші від квіток. Квітки середньої величини, у пазушних 2-6 квіткових кільцях, обернені всі в один бік, утворюють коротке китицеподібне верхівкове суцвіття. Квітки неправильні, оцвітина подвійна. Чашечка трубчаста з п'ятьма зубцями і десятьма жилками, при основі на нижньому боці вона трохи здута. Віночок (11-15 мм завдовжки) блідо-пурпуровий, складається неначе з однієї п'ятилопатевої губи, в 2,5 раза довший від чашечки. Тичинки (чотири) висуваються з виїмки верхньої губи. Маточка одна, зав'язь верхня, чотирилопатева, стовпчик один. Плід — розпадний горішок. Горішки округло-яйцеподібні, сітчасто-зморшкуваті.

Самосил гайовий росте у хвойних, рідше у мішаних лісах, на галявинах і узліссях. Рослина світлолюбна. Цвіте у червні — липні. Поширений самосил по всій Україні. Заготовляють у районах поширення.


Практичне використання

Лікарська, отруйна, медоносна, танідоносна, фарбувальна, декоративна рослина.

У народній медицині використовується як тонізуючий, ранозагоювальний, протизапальний, сечогінний, кровоспинний засіб, при легеневих кровотечах, ревматизмі, подагрі, водянці, при висипах на шкірі, золотусі, геморої. Зовнішньо — для ванн, компресів, для лікування фурункулів, гнійних ран і запалення очей.

У гомеопатії використовують есенцію з щойнозібраних квітучих стебел самосилу.

Рослина вважається шкідливою для великої рогатої худоби, надає молоку й молочним продуктам неприємного часникового запаху та гіркого присмаку.

Самосил — непоганий літній медонос, охоче відвідується бджолами. У квітках і листках його містяться ефірні олії (0,06 %) приємного запаху. Є вказівки вирощувати самосил в культурі як пряноароматичну рослину. Корені його містять таніди, придатні для дублення шкур.

Корені самосилу дають жовту, коричневу, сіро-зелену, оранжеву фарби. Придатний для бордюрів, альпійських гірок. Використовується як ґрунтопокривна рослина.

Збирання, переробка та зберігання

Збирають квітучі пагони самосилу протягом літа. Сушать у затінку, зберігають у коробках, вистелених папером.

Див. також

Література

Джерела

  • Єлін Ю. Я., Зерова М. Я., Лушпа В. І., Шаброва С. І. Дари лісів. — К.: «Урожай», 1979
Commons
Вікісховище має мультимедійні дані за темою: Самосил гайовий
 src=
Цю статтю потрібно вікіфікувати, щоб привести її вигляд до стандартів Вікіпедії. Будь ласка, допоможіть додаванням доречних внутрішніх посилань або покращенням розмітки статті. (січень 2013)
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Автори та редактори Вікіпедії
original
visit source
partner site
wikipedia UK

Teucrium chamaedrys ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI

Teucrium chamaedrys là một loài thực vật có hoa trong họ Hoa môi. Loài này được L. miêu tả khoa học đầu tiên năm 1753.[1]

Hình ảnh

Chú thích

  1. ^ The Plant List (2010). Teucrium chamaedrys. Truy cập ngày 5 tháng 6 năm 2013.

Liên kết ngoài


Hình tượng sơ khai Bài viết về phân họ hoa môi Teucrioideae này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI

Teucrium chamaedrys: Brief Summary ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI

Teucrium chamaedrys là một loài thực vật có hoa trong họ Hoa môi. Loài này được L. miêu tả khoa học đầu tiên năm 1753.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI

Дубровник обыкновенный ( Russian )

provided by wikipedia русскую Википедию
Царство: Растения
Подцарство: Зелёные растения
Отдел: Цветковые
Надпорядок: Asteranae
Семейство: Яснотковые
Подсемейство: Живучковые
Вид: Дубровник обыкновенный
Международное научное название

Teucrium chamaedrys L.

Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 832931NCBI 53176EOL 5365638GRIN t:314460IPNI 460310-1TPL kew-202772

Дубро́вник обыкнове́нный, или Дубра́вник обыкновенный (лат. Téucrium chamaédrys) — вид растений рода Дубровник (Teucrium) семейства Яснотковые (Lamiaceae). Распространён в Евразии и Африке.

Ботаническое описание

 src=
Цветок дубровника обыкновенного

Многолетнее растение высотой 10—100 см, опушённое.

Стебель при основании древеснеющий, с приподнимающимися, часто изогнутыми или извилистыми красноватыми или бледно-зелёными ветвями.

Листья многочисленные, яйцевидные, реже эллиптические или продолговатые, постепенно сужающиеся в черешок, зубцы или лопасти в количестве 4—9 с каждой стороны листа. Прицветные листья зелёные, реже лиловатые.

Цветки розовые, длиной 1—1,3 см, в расставленных ложных мутовках, собранных в кистевидные соцветия. Зубцы чашечки почти одинаковы, усажены по краю густыми короткими волосками с примесью длинных ресничек. Венчик пурпурный, длиной 10—13 мм.

Плод — широкоэллиптический коричневый орешек.

Цветёт в июле—августе. Плоды созревают в августе—сентябре.

Распространение и экология

Произрастает в Центральной и Южной Европе, на севере Африки (Алжир, Тунис, Марокко), в Малой Азии, кроме того, встречается в российской части Кавказа, Армении и Туркменистане[2].

Растёт на каменистых степных склонах, опушках, в зарослях кустарников и светлых сухих лесах.

Растительное сырьё

Надземная часть растения содержит эфирное масло (до 0,14 %), горькие и дубильные вещества, аскорбиновую кислоту, следы алкалоидов. В корнях обнаружены дубильные вещества.

Значение и применение

Растение иногда культивируют и заготовляют как пряно-ароматическое растение для использования при приготовлении салатов и супов.

Эссенцию из свежесобранных цветущих растений применяют в гомеопатии. Цветущую надземную часть в отечественной и зарубежной народной медицине использовали как средство, повышающее аппетит, мочегонное при заболеваниях почек, отёках, для лечения фурункулов, гнойных ран и воспалении глаз, тонизирующее, ранозаживляющее, противовоспалительное, кровоостанавливающее средство, при лёгочных кровотечениях, геморрое, ревматизме, подагре.

Дубровник обыкновенный используют как декоративное растение, для оформления бордюров, альпийских горок.

Корни пригодны для дубления кожи, а также дают жёлтую, коричневую, серо-зелёную и оранжевую краски.

Хороший летний медонос.

Вредоносен для крупного рогатого скота, так как придаёт молоку и молочным продуктам неприятный чесночный запах и горький привкус.

Классификация

Таксономия

Дубровник обыкновенный входит в род Дубровник (Teucrium) семейства Яснотковые (Lamiaceae) порядка Ясноткоцветные (Lamiales).

ещё 21 семейство (согласно Системе APG II) ещё 24 вида порядок Ясноткоцветные род Дубровник отдел Цветковые, или Покрытосеменные семейство Яснотковые вид Дубровник обыкновенный ещё 44 порядка цветковых растений (согласно Системе APG II) ещё около 210 родов

Примечания

  1. Об условности указания класса двудольных в качестве вышестоящего таксона для описываемой в данной статье группы растений см. раздел «Системы APG» статьи «Двудольные».
  2. По данным сайта GRIN (см. раздел Ссылки).
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Авторы и редакторы Википедии

Дубровник обыкновенный: Brief Summary ( Russian )

provided by wikipedia русскую Википедию

Дубро́вник обыкнове́нный, или Дубра́вник обыкновенный (лат. Téucrium chamaédrys) — вид растений рода Дубровник (Teucrium) семейства Яснотковые (Lamiaceae). Распространён в Евразии и Африке.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Авторы и редакторы Википедии